Författare: tomastvivlaren

…
Klicka på bilden nedan för hela artikeln
… eller inte, om det står saker som kan verka stötande för de som faktiskt tycker att män är dumma, och/eller tycker sig ha en obestridbar rätt att kontinuerligt och ogenerat, göra ner ca hälften av jordens befolkning.

…
Haddocks bästa kraftuttryck !
Kan till ex vara till gagn för att kunna uttrycka sig efter bankbesök i dagens Sverige

…
Om man gör liknelsen med känslor på detta vis:

Om man har en vattendamm, kraftverksdamm, där man sparat ihop för mycket under för lång tid, så måste man släppa ut mycket när det väl släpps, för att fördämningen inte må brista.
Och när man väl öppnat flödet, kommer alltid stora svallvågor efteråt.
Det tar ett tag innan det blivit lugnt vatten, och ytterligare tid innan det som blivit indränkt blir torrt. Och om ”fördämningen” brister, dvs alla ens murar och försvar, så måste man även få hjälp att stänga av den starka strömmen av överflödigt vatten. Dvs få bort källorna som oroar, tar energi av en, krav och måsten. Styra förbi alla de bäckar små som blir en vild oregerlig, förödande vårflod. Tills man kan bygga upp sig och tåla trycket bättre igen.

Ofta får man rådet att ignorera det, som om inte vattnet på ovansidan fanns. Dvs inte släppa igenom nåt vatten (tårar) ”Var glad, tänk positivt” Det är inget bra råd.
Det bästa är ju att det inte kommer så mycket nederbörd (sorger och bedrövelser, problem) ovan kraftverket att det blir övertryck. Men när det gör det så kan man inte låtsas som om problemet inte fanns. Man måste nog släppa igenom vattnet, och i större mängd än de som har en liten kvarn i en bäck.
Folk misstar ofta tårar för sorg. Tårar är tvärtom ventilen för sorg, inte själva sorgen. Alltså om man stänger ventilen kan det bli tryckkokare, och ”explosion”
Det värsta är alltså inte tårar, för den ledsne, utan att ha massor av o-uttryckta känslor som inte får komma ut och finnas. Nä jag gillar inte att vara gråta, men föredrar det framför att vara ledsen.gömd och glömd.

Livet är ett flöde, och det kommer olika mycket nederbörd.
Bäst är ett någorlunda jämnt flöde, men så är inte alltid livet,
inte för alla. Man kan ju iofs oxå vidga den liknelsen så till vida att om det är torka i ens liv, så mycket torka att marken spricker, och när då regnet (i det fallet efterlängtad och livgivande) så om det kommer för kraftigt regn, hinner inte vattnet sippra ned i marken, utan rinner bara på yran och försvinner bortöver.

Att ta ett steg tillbaka i vredesmod och sårbarhet

En annan sak jag ofta använder mig av vid olika typer av upprördhet.
Den typ av upprördhet som får en att vilja skriva argt sms, mail el dylikt. Är att alltid låta det ligga ett tag innan man skickar iväg det. För när det är skickat, ja då ÄR det skickat.

Jag har ofta tänkt på om det kommer få den effekt jag önskar, eller om det inte blir bättre för mig av att skicka det, om det inte blir nån förändring, ja kanske till och med sämre.

Så i arga eller känslostarka skrivna budskap kollar jag språket,
hur det är formulerat. Är det detta jag vill ha sagt, och vad vill jag få ut av det. Är det troligt att det kommer nåt gott ut av detta jag skriver. Kollar om det är partier som inte alls behöver vara med för det jag vill ha sagt. Tex bör man inte ”visa strupen” i potentiell konflikt, för ”rovdjuren” KOMMER bita på visad strupe !
Inte skriva överdrifter som inte går att styrka i en eventuellt fortsatt diskussion. Eftersom då kan fokus läggas på mina obevisbara ”halvsanningar” el förstärkningar istället för det som tex varit taskigt orättmätigt beteende från vederbörande, det som skriften var tänkt att handla om.

Det är ganska duktigt av mig att kunna ta det steget tillbaka i sån situation.

Ibland, när man har slut på ord,
När det som nu känns tröstlöst och hopplöst
kan andras ord ge lite tröst
Är less,less, less

Chiquitita, tell me what’s wrong
You’re enchained by your own sorrow
In your eyes there is no hope for tomorrow
How I hate to see you like this
There is no way you can deny it
I can see that you’re oh so sad, so quiet

Chiquitita, tell me the truth
I’m a shoulder you can cry on
Your best friend, I’m the one you must rely on
You were always sure of yourself
Now I see you’ve broken a feather
I hope we can patch it up together

Chiquitita, you and I know
How the heartaches come and they go and the scars they’re leaving
You’ll be dancing once again and the pain will end
You will have no time for grieving
Chiquitita, you and I cry
But the sun is still in the sky and shining above you
Let me hear you sing once more like you did before
Sing a new song, Chiquitita
Try once more like you did before
Sing a new song, Chiquitita

So the walls came tumbling down
And your love’s a blown out candle
All is gone and it seems too hard to handle
Chiquitita, tell me the truth
There is no way you can deny it
I see that you’re oh so sad, so quiet

Här finns ett hopp jag längtar efter

…
De e inte så gott att veta vad som är vad ibland.
Kropp och själ hör ju ihop, och påverkar varandra.
Idag mådde jag helt plötslig fysiskt tjyvens när jag gått upp till ICA kvantum, och blev nödgad att uppsöka butikens facilitet för exkrementer (WC).
Sedan på väg hem, kändes det som blodsockerfall, som om jag skulle falla ihop precis över tröskeln på väg in i lägenheten.

Jag intog lite yoghurt o flingor m banan. La mig på sängen och somnade till.
Nu när jag vaknat upp är det bättre, men fortfarande lite halv-vek i kroppen.

Det är som sagt svårt att veta vad som är vad. Jag har ju fortfarande, även om jag inte skriver om det varje dag på bloggen, stress och oro emellanåt och i större eller mindre grad. Det enda jag är säker på att det inte var som orsak, är för dåligt fysisk kondition. annars kan det ha varit allt från stress, oro, bakterier i nån föda, virus etc etc … el kombo av några av dem.

I förmiddags släppte jag lite på undanstoppade känslor, som måste få ta plats ibland. Jag tror att det är lika viktigt att låta det som känns få kännas ibland, som det är att släppa och lämna det ibland.

Jag tänker ändå att om jag bara oförtrutet fortsätter göra de saker jag gör för att förändra till det bättre, så kommer oxå resultaten komma eftersom.
Och snart… mycket snart kommer jag vakna upp, och allt oftare hitta glädje och trygghet och känna kärlek och gemenskap.
Det känns ensamt ibland dock, och tufft.
Lite som att lära sig matematik och historia i skolan (även om det var betydligt roligare och mer givande för stunden) Man förstod inte alltid varför man skulle lära sig det där…. Men nu har jag nytta av det.

Jag blev lite rörd idag, när jag berättade för 2 av mina vänner om hur jag mådde fysiskt, så sa en att hen var borta, men hens sambo var hemma i fall jag kände mig sämre. Jag blir lite glädjefyllt tårögd. För när man bor ensam, så har man ju inte någon som ser om man faller ihop och kan ringa efter hjälp. Men att veta att det finns någon som finns till hands …även för mig.

…
Jag tror inte på ”måsten”
Speciellt inte för de som haft för många sådana redan.
Måsten funkar inte på mig, de stjälper mer än de hjälper.

Jag tror mer på ”Tror på” och ”det kommer bli bättre”
”möjligheten finns” och ”du är bättre än du hittills förstått”

…typ

…
”Now we don’t need brave people to win the war
Now we need brave people who can win the peace”

(Från vis man i kriget i Syrien)

…
Egentligen är jag väl inte på-moln-änglalikt-obekymrat på skojhumör idag.
Har haft migrän, och mått lite halvtaskigt
Men man kan ju bli… och det här är ju lite kul… egentligen !

I Tonåren var väl ALLTING typ pinsamt. I synnerhet föräldrar för de flesta.
Men Lektyr och FIB aktuellt var heller inget man gick och viftade öppet med som tonåring eller ung vuxen. En Aftonbladet, som aldrig lästes den dagen, blev alltid ett sidoinköp….

Nja det är väl fortfarande mycket hysch hysch och skamkänslor kring dessa ämnen, oavsett ålder.

Nu har dock ett nytt pinsamt ämne uppstått.
Kära moster har ju flyttat till Domsjö, närmare dottern, på gott och ont.
Och därmed har ju tillgången till mina favoritkorsord försvunnit eftersom hon likt mormor, prenumererade på Hemmets Journal

Så nu har jag efter korsords-abstinensbesvär börjat inhandla HJ.

Jag har ”kommit ut” som Hemmetsjournal-läsare… eller eg lösare.
Och försöker nån antyda nåt, så kan jag ju alltid hävda att jag ”läser bara HJ för de intressanta reportagen” .. eller nä..jo hur blir det nu ???

…
Ja nu förändras ju iofs sånt här med livsrutiner hela tiden, ungefär som människor som möblerar om då och då och tänker varje gång att:

”NU har jag hittat hur jag vill ha det”

…osså två månader senare är de i gång igen. Nu blir det väl inte så stora förändringar på den fronten i en etta på 35 kvadrat med sovalkov och kokvrå.

Att ha en god kopp kaffe på morgonen är nytt, och en helt OK vana.
Och att diska enbart på morgonen, innan frukost och kaffe är bra. Men under dagen är all disk avsköljd, vilket känns bra. När jag gör mitt pressokaffe fyller jag vattenkokaren lite extra, och häller överflödet över disktrasa i ren diskho… och inbillar mig att disktrasan har mindre bakterier i sig då.

Jag tar inte längre papper när jag tar ur diskhon på matrester efter matlagning, utan tar plastredskap plus händer för det ändamålet. Spar på papper. Jag spär ut ”dubbeldusch” med massor av vatten, på så sätt åker inte den annars gelémassan genom händerna och direkt i avloppet. Har räknat ut att jag använder 1/10 av tidigare konsumtion. Delvis oxå då för att jag köpt barnängens barntvål i storpack och använder vitt kroppshygien ist för geleformad dubbeldusch, som jag bara har vid hårtvätt. Och storpacket från MM är 1/5 i pris mot för tex coop.

Baka bröd själv, koka sylt och saft själv, laga 90 % mat själv från grunden, hjälper nog ekonomin oxå.

Sen använder jag mycket mindre kemikalier i köket, ersatt med hett vatten till rengöring av diskbänk och spis.

Nåja så tänker jag om det sedan en tid tillbaka.
Jag har inte fått ett perfekt liv för det, men det bidrar åt rätt håll, då jag frigör lite pengar till annat i en med västerländska mått mätt rätt begränsad personekonomi.

…
Iofs vaknade jag med en degklump till huvud, och kaffet hjälpte inte för att väcka liv i ”surdegen” … Men sen tänkte jag att nu ska jag göra slag i saken och införskaffa nytt kontokort från Nordea. Det gamla faller i bitar av åldersskäl.

Sagt och gjort. Dittills har det för mig varit en ganska oförarglig, lättsam procedur. Men denna gång gick jag ut därifrån som en tryckkokare på väg att explodera. Jag har ju intalat mig själv att reducera ilskeskapande blogginlägg. Och det står jag fast vid. Jag undviker att skuggboxas med ökat blodtryck som resultat. Men det här är motsatsen, jag söker inte upp ilskan, utan något, några, retar gallfeber på mig genom sitt övervakande Stasi-beteende i Sveriges rike på det sk moderna, ”demokratiska” samhället år 2016. Jag hamnade på/blev formigen tvingad till ett förhör, för att kunna ta ut mitt nordea-kontokort.

Bankerna går från klarhet till klarhet i att vara de mest idiotiska maktgalna. övervakande institutionerna i det ”moderna samhället” De är ju tamefan laglösa inom lagens ramar. Om en privatperson betett sig så hade denne varit inspärrad för all framtid förmodligen. Privatpersoner blir livstidsfängslade i västerländska ”demokratier” för att avslöja krigsbrott, och övervakning av medborgare (Manning, Assange, Snowden)

För att få ut mitt nya kort, påstår denna ”banktjänsteman” (kvinna) att jag är TVUNGEN att svara på ett gäng frågor om Nordea ska FÅ ge service åt kunder.
Jag är ytterst tveksam till det påståendet… har de verkligen rätt att idka UTPRESSNING på detta vis?

Hade innehav av bankkonto varit frivilligt, så måhända att jag köpt att de fick handha sina ärenden, och tillvägagångssätt hur de vill. Men nu är så inte fallet, du tvingas mer eller mindre att ha en bank och ett konto, för att stat, banker och marknaden ska ha järnkoll på dina inköp, ditt politiska liv, dina tillgångar !!!
Vi är mer övervakade rent informationsmässigt än i Östtyska diktaturen, även om vi i vardagen är friare att prata och röra oss fritt. Men Östtyska regimen hade inte medlen och tekniken att samla information till den grad västerländska ”demokratier” gör.

Frågorna berörde mina bankvanor, insättning uttag, huruvida jag jobbade, var sjukskriven eller arbetslös. De gick tom in på politik i utfrågningen, om jag själv var engagerad politiskt, om jag hade släktingar som var engagerade politiskt.
Ja men VA FAAAN … det är ju helt egalt för bankärenden huruvida jag har släktingar som är engagerade politiskt.

En fråga löd: ” Sätter du in pengar ibland ” ?

– ”Nää det går ju (för h-vete) inte” svarar jag

– ”Jo då i Sundsvall”, kläcker åbäket ur sig

Ja men grattis till det då … ska jag cykla dit o sätta in pengar !!??

Hade man inte varit HELT beroende av att ha bankkonto och kontokort pga att idioterna tvingar oss till det genom att smygande och gradvis införa det kontantlösa samhället… så hade jag struntat i införskaffande av nytt kontokort, och bett henne stoppa upp kontokortet i sin egen högst personliga ”kortläsare”, där bak … där solen aldrig skiner !!

Finner jag på en enda punkt att någon annan bank, tar avstånd från såna här metoder, samt hanterar kontanter, så byter jag bank direkt !