Författare: tomastvivlaren

…
Jo rå s’att …

Det går nog framåt (även om farten känns lite sniglig emellanåt)

Jag försöker att använda ordval och språk när jag resonerar med mig själv, som ger mig utrymme, är förlåtande och ändå …eller kanske just därför är konstruktiva och kreativa. ”Nu har jag möjlighet att” ”Nu kan jag välja att göra”, ”Nu har jag nöjet att få….” . Väljer gärna nu och framöver, bort tankesätt/ord som ”måste” eller ”ska”

Och jag ämnar, om möjligt, vara tydlig, både mot andra, och blir då på köpet tydlig med mig själv oxå. Men man kan vara tydlig och samtidigt vänlig, och tom ge medmänniskor val, och på så sätt visa mig och andra respekt. Talar om vart jag står, men ber inte om ursäkt för det, eller börjar förklara. Dvs: ”Det finns eg inget förhandlingsutrymme på vart jag står i frågan om vad jag vill ge av mig själv denna gång, var vänlig respektera !” ska vara andemeningen, men inte ordvalet.

Sen finns det tillfällen då budskap på det hänsynsfylla viset, kanske inte riktigt går fram hos ”mottagaren” (i konversationen) Och då kan det vara befogat att vara skarpare ”Jag vill inte !” Utan att förklara varför.

Och går det inte fram ändå så finns ju möjligheten att tänka ”skit på’re då” Le och gå vidare.

Men kanske är det bra att det bra att det går snigligt framåt. För då hinner jag med.
Jag tror tom att jag ska göra det till en symbol för mig, att snigla mera. Den och krokodilen som jag nyss skrev om som symbol för att skrämma bort ”spöken”.

Så det är små steg jag tar, men det är rätt steg. Det ska jag verkligen ge mig, det ska jag ge mig kred för. Braaaavo Kai Tooooomas !

Nu ska jag väcka kroppen för kommande dag (stretching)

…
Jag kom på idén att photoshopa vad som egentligen är högsta vinsten

…
Ja man får ta de medel som står till buds

Jag återkommer till ängslighet och oro, konflikträdsla,
som kan bli väldiga hinder för vissa …. ja som för Kai Tomas 1.0 tex.
Kai Tomas version 2.0 … har möjligheten att tänka ”skit på’re”
Om det finns nån som spit ut yge sine eller blänge elakt.
Och ibland kanske det blir läge tom säga det högt och ljudligt.

Det är ju lånat från ”Göta kanal 3” och är egentligenhela behållningen med en i övrigt medioker ”Åsa-Nisse-produktion”

Detta är ju inte allmängiltigt …utan bara när folk är så ovilliga att mötas på halva vägen, eller på annat sätt är dum o vrång.

…
Jag funderar…

Jag springer ibland, motionerar. När jag började med det var det enkom för det meditativa i att få igång puls och andning i en vacker miljö i form av skog, vatten och natur. Men så en gång kände jag att varken kropp och själ inte fann något meditativt i joggingen den gången. Så jag gick… tog det lugnt, sen pausade jag med löpning en vecka. Och nu springer jag ibland igen.

Jag tänker att när stressnivån är hög, och faktorerna till stress är många, så kan verktyget som nyss lugnat, bli stress… en flykt, som blir lite desperat, gjorde tillfälligt den verkan för mig. Men det handlar väl om att vara i nuet, vad man än åtar sig i syfte att meditera, fokusera, bli lugn, prestera… gissar jag. Och jag tänker att allt som går att vända åt ena hållet går att vända tillbaks …i rätt riktning.

Det finns nog inget ”universalverktyg” för alla situationer.
Men att hitta nya ”verktyg” är alltid bra. Sen är det kanske inte per automatik att man varken förstår NÄR man ska använda det nya verktyget, eller använder det rätt. Om man gör metaforen tydlig: En Hammare är ju bra att slå ned spik med, otvivelaktigt, definitivt bättre som verktyg för det ändamålet än en skruvmejsel. Men om man aldrig hamrat, krävs det nog lite övning innan man träffar spikhuvudet. Och än längre innan man flyttar bak handen långt bak på skaftet och får mer kraft i varje smäll.

Så tror jag det är med den själsliga ”verktygslådan” oxå.

Behövs således en välutrustad ”verktygslåda” och en del övning, för att bli en bra ”snickare”. Dvs krävs en del övning kring det känslomässiga också, och bra ”verktyg” innan man lär sig hantera rädslor och stress …tex.

Inte ens den fantastiska berättelsen jag nyligt berättade på bloggen om pojken med spökrädslan, och krokodilen som hjälpte mot hans rädsla, hjälper i alla lägen, men är bra mot just spöken. Tror jag går ut o springer lite nu faktiskt i skymningen …

Lite så tänker jag om det just nu

…
Jag har tänkt på det här med att vara sig själv närmast. Man kan nog lite till mans ha lite för litet av det i vissa fall. Det kan vara fördelaktigt att i grunden se om sig själv, innan man hjälper hela världen, grannarna, eller sin nästa.
Man kan i längden vara mer behjälplig också, om man tar hand om sig själv först. De basala behoven, mat, vila, sömn, motion, och kryddat med lite sund vardagsegoism. Dvs lyssna till vad man egentligen vill i nuet, i livet.

Sen finns det de som nog grundligt missuppfattat och gått över gränserna för vad som är hälsosamt för sig själv och sin omgivning, vad gäller ”vara sig själv närmast:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23621839.ab

Norrlands inlands näringsliv dör sakta av förd politik, och brist på förd politik.
Sjukhus som fungerar bra, och på vissa områden bäst i landet, läggs gradvis ned, pga regionala småpåve-fasoner och maktspel från de större städerna i regionen.
För någon snällare beskrivning av det som skett landstingsmässigt är svårt att göra.

Detta är borgerlig politiks kärna, och numer även Socialdemokratisk, att låta marknaden styra villkoren för hur samhället ska utforma sig. Dvs pengarna är enligt borgarna inte till för människor, utan människor är till för kapitalet. … eller rättare sagt de enstaka människor som äger mest.

Maud Olofsson, som artikellänken handlar om, råkar tillhöra en av de som äger mycket pengar. Hon har helt enkelt varit duktig på att se till att just hon snott åt sig vad hon kunnat. Men det är lite synd om Maud Olofsson och hennes gelikar ur ett humant perspektiv. Hon kommer aldrig få uppleva den glädje en mindre bemedlad medborgare gör när hen kan köpa en cykel som denne gått och sparat till. Den glädjen upplever aldrig de som kan köpa vad de vill, när de vill. Och hon kommer aldrig förstå vad det innebär att vara människa.

Så Maud tycker att TV är socialistisk, men kanske kanske kan man väl tycka att marknadens budskap kilar in i TV-programmen alldeles tillräckligt i form av reklam… jag tror tom vissa borgare, åtminstone medan de är TV-tittare håller med om det myckna reklambajseriet.

En sak är säker. Att nu förstår jag, efter Mauds Maccarthyistiska infall att det programmet ”Resten av Sverige” är ett program värt att se på.Och med stor sannolikhet tycka om. Tack för det Maud !

…
Tänk så enkelt det kan vara.

Jag har kommit långt, men har fortfarande rädslor,
som jag tillåter styra mitt liv. Jag säger inte detta,
i nedlåtande syfte mot mig själv,
som det vore ett misslyckande,
utan ser det som en möjlighet.

När jag mådde som sämst i vintras,
kunde jag knappt öppna ögonen,
höra musik, gå ut eller ens ligga still heller,
utan att känna rädsla, intryck som blev jobbiga.
Fanns nästan inga program på TV, eller radio,
jag klarade av att lyssna på, se på.
Bara instrumental musik funkade.

Jag har kommit långt sedan dess,
gjort många saker rätt. Jag har aldrig gett upp,
trots att jag föll tillbaka om och om igen.
Fortsatt gå, utan att eg känna hoppet och tron.

Jag har kommit långt sedan dess, och dramatiskt vidgat
min frihet att komma ut i livet, och våga vara ensam.
Men fortfarande finns vissa rädslor, vilka jag inte nämner här,
av integritetssjäl. Men mitt mål är att inom tid övervinna ALLA rädslor,
eller åtminstone hitta sätt att hantera dem så de inte hindrar mig.

Och allt jag egentligen saknade var en krokodil under sängen

Jo förstår ni, det är en vän till mig
som berättade om sin son när sonen var liten.
Och han var jätterädd för eventuella spöken under sängen.

Till slut kom sonen själv på hur han skulle lösa problemet
Han lade en leksakskrokodil under sängen,
eftersom spöken är rädda för krokodiler
(Detta är ju allmänt vedertaget och basal kunskap)

Och dessutom fick det ju inte plats några spöken under sängen,
eftersom platsen redan var upptagen av en krokodil.
Problem solved !

Nu kan vi alla le lite överseende åt barns enkla sätt att se på saker.
Men faktum är att det är vi som i detta fall borde lära av barnen, barnet.
Det handlar om att synliggöra rädslan, och avdramatisera den.

Så i morgon när jag vaknat ska jag gå och köpa mig en krokodil,
så inte mina ”spöken” får plats, där kommer det ju då vara en krokodil.

…
Jag åker på en lyxbåt genom livet.
Jag har bär i frysen, färska giftfria grönsaker i kylen.
Jag har kläder för alla tänkbara väder.
Jag har musikinstrument och musikalitet.
Jag har ord att beskriva mina känslor.
Jag kan baka mitt eget bröd.
Jag har vänner.

Och ändå tillhör jag de som har det sämst ställt ekonomiskt,
på lyxkryssaren Sverige

Och ändå har jag under vintern,
mått så dåligt att det knappt gått att genomlida.
Ändå har jag inte funnit någon egentlig mening,
med att kliva upp på morgonen.
Ändå har jag gråtit fler tårar än decimaler i talet PI,
Allt detta på lyxkryssaren Sverige.

För det var en sak jag saknade,
och det var jag, det var mig,
det var att tycka om mig för den jag är.
För det var en sak jag gick miste om,
och det var självrespekt och en egen vilja.

Nu ger jag mig själv detta efter bästa kunskap och förmåga,
Jag ger mig detta genom att säga nej, till sånt jag inte vill,
Genom att säga ja till det jag vill, och för första gången,
börja förstå skillnaden. Genom att behandla mig själv med respekt,
i mina ageranden. Genom att behandla mig själv med respekt,
då jag inte längre tillåter andra att behandla mig respektlöst.
…. på nedre däck i lyxkryssarens Sverige.

…
Löv som faller till marken,
efter att de färglagt hela hösten
En dimma över älven på morgonen,
lovar en soligt, frisk, höstdag.

Annars är löftena få, men hoppet levande.
Långt ini mitt bröst glöder kärlek,
Där törstar en längtan,
där reser sig den kuvade upp,
med knuten näve.

Visst faller regn, annars skulle inget leva..
Visst faller tårar, annars skulle ingen växa.
Och nog snubblar jag, men blir bättre att landa
visst är vägen krokig, men jag går framåt.

Nu är skymningen ivrigare,
Vi skyndar att lapa i oss dagsljus
Kaffe och kakor, till brinnande ljus.
Handskar och halsduk, värmer.

Ändå är det inte så långt kvar,
tills det vänder igen.
Ändå är ljuset bak hörnet,
välkommen när du återvänder.

…
En dag skall du dansa igen
Luften ska nå ner till dina sorger
och liv skall nå ditt hjärta

En dag skall du se dig själv,
för den underbara människa du är
så som några redan vet

En dag skall du sjunga igen,
och dina toner blommar
och du kommer förstå… en dag

Jag ser dina steg, din kamp
för jag finns med dig hela tiden,
Du är på väg, du har det på känn

Du gör det redan så bra,
Du är redan så stark,
du har redan kommit så långt
Så fortsätt bara, fortsätt.

Det kommer du förstå….
Inga tårar kommer ha varit förgäves,
De kommer ha sköljt vägen till kärleken till dig själv,
och då, kommer du förstå, det andra redan sett
att du är älskad

….. en dag

…
Om man graderar stress från att känna lite lätt bråttom, utan egentliga fysiska eller psykiska symptom, till att få fysiskt ont i magen och panikångest, samt då rymma detta inom en skala 0-10, där Noll är total koll och lugn, och 10 är panikångest.

Ja, jag är ju aldrig på 0 nu senaste året, och sällan under 5. Men jag är inte så ofta på 10 heller längre. Däremot kan jag i vissa situationer plötsligt rusa upp till 9 i stresskalan, när jag känner krav, eller utsatthet.

Idag hände det.
Men jag åtgärdade roten till stressen, dvs ett krav som låg under överskådlig framtid med kontinuitet … jag sade helt enkelt ifrån mig det. Då var roten till stressen borta, men i kroppen fanns det kvar i magen. Skrev till en vän, och ringde kort till en annan o pratade av mig. Sprang en runda, fixade god broccolisoppa… och det mesta av stressen hade lagt sig.

Det behövs inte så mycket nät väl tryckkokaren har kokat över en gång. Tills dess att man får mer balans igen. Och det går inte tokfort de inte. Nä rå !

Men bra är att hitta sätt, verktyg att hantera, medan man bygger upp självkänsla (inte nödv självförtroende) och något så när inre harmoni. Och det har jag blivit något bättre på. Att sedan skita i vad andra tycker o tänker om en i sådana situationer, är iofs oxå på väg, men … svårare.

Broccolisoppa, hemgjord på Hildas Trädgårds uuuunderbara broccoli är i sig lugnande och goooott !!!! Att äta den i nyköpt vacker soppskål är oxå på pluskontot.

Naturen är gudomligt vacker så här års. Detta bara utanför mitt hus.

… som sagt var