Författare: tomastvivlaren

…
Det omöjliga ….. det mest underbara, det självklara.
Ljuset i fjärran, som drar mig framåt, framtiden.
Svävar ovanför livet, bortom min kärna, på flykt, ständigt på flykt.

Längtan, trängtan…. vilja att leva, rädd att leva, liva gör ont, det blöder.
Han med lien tar mig till slut, men inte än, ännu andas jag.
För mycket ogjort, ….. för få hjärtslag slagna, ta mig inte än !

Låt anden tala innan sista resan.
Gör luffaren till kung, förena hans hjärta till ett annat.
Låt honom förlora sig i henne , för att finna sig själv.

Då …. kanske kan de omöjliga ske, det mest underbara, självklara.
….. att föra livet vidare

Låt luffaren bli kung.

……
Nu går det trögt….
Jag har i princip pressat fram all optimism och positivitet jag kan,
och nu har den tagit slut….

Tredje grötmånaden i rad nu, …. börjar tröttna på det.
Vet ni… det är egentligen relativt vad fattigdom är.
Ur ett globalt perspektiv vore det en svårartad synd att kalla mig för fattig…..
Jag är rik, för jag har mat på bordet, och tak över huvudet.

Det är inte brist pengar som är värst….. Det enda som saknas när jag har dåligt med pengar, är olika sätt att ”köpa sig lycklig”… och dämpa saknaden med prylar och upplevelser, konsumtion.
Det värsta är avsaknaden av tillhörighet, ett socialt utanförskap, det värsta är grundkänslan av att inte duga till. Det värsta är att känna att ingen tycks kunna älska mig för den jag är….. utan bara för den jag skulle kunna vara.
Om jag då skulle bli den personen, då är det ju inte mig den älskar…. för jag är ju den jag är redan nu….

Ett barn…. en fru…..
Jag är en dåre som drömmer om det…. men jag kan inte leva utan drömmen.
Och jag står inte ut med att drömma den utan att få känna på den.
Jag lurar mig själv varje dag, varje timme, för att stå ut… och jag vet om det, och jag kommer fortsätta lura mig själv….

En varm blick, en beröring….
Jag fortsätter drömma, men slår undan tanken, eftersom den påminner mig om hur ensam jag känner mig djupt, djupt in i hjärtat.
En liten grabb som ser upp till mig, som tyr sig till mig, ner mig om hjälp, och som får min ovillkorliga kärlek….. nej… sluta dröm, sluta dröm…. … men det går inte.

Nej jag är inte fattig på pengar, trots att jag tillhör de som har minst i Sverige…
Jag är fattig för att jag inte har någon uppgift, för att ingen behöver mig.
Jag är en av alla dom som bedövar saknaden……

Jag är fattig för att jag inte är älskad.
Jag är fattig för att min kärlek är inlåst

Jag har varit på höstmöte för Bangolfklubben, och agerat ordförande, i tron om att man är jävligt viktig, och i samma veva fått utöva sitt maktmissbruk som ordförande, och tvingat alla att gå hem för att själv få ta hand om disken….

När jag sedan kom hem trodde jag att jag gått fel med flera kilometer, eftersom när jag ställde mig vid fönstret mot älven, så fanns där inga spår av dimma i mörkret……
Det har nämligen varit dimmigt i en månadstid nu mer eller mindre.

….
Du kan inte gå omkring med öppna sår i hela sitt liv, timme ut och timme in…..
De så som aldrig riktigt läker, måste du skydda från att bli infekterade… och någon gång ibland måste du få vila från allt …. bara för en stund…..

Jag har mina sätt att överleva, det har vi alla.
Kanske inte alla har likadana sår dock, kanske en del sår läker, och kanske inte alla är lika djupa…..

Jag har mitt sätt att överleva, det är inte fulländat, fullt med glamour och inte någon Amerikansk framgångssaga med karriär…..
Nej min saga är en bitterljuv Svensk överlevnadssaga…..
En vacker saga, en mörk saga, med ljusglimtar.

Jag är ingen lyckad människa per nyliberal definition…..
Men jag är unik, och jag urstark i mörkret, seg och tjurig…. vägrar ge upp, trots ett hav av uppgivna känslor och stängda dörrar….

”Offerkofta”…. brukar en del säga när jag uttrycker mitt inre, mina känslor, mina tankar…. när jag vårdar mina sår…..
Det är väl en nyliberal synvinkel kan jag tänka….

Nej jag tystas inte….. så länge jag lever !

Alla människor vill bli älskade, och älska…..
…. så även jag….

Men ärlighet, ömhet, omtanke står sig inte högt jämfört med villa och bil….
Kärlek, vänskap, konstnärlighet står sig inte högt jämfört med ett yrke och pengar.
Så är det bara …. när människan räknas som produktionsenheter, och att köpa saker ger mer tillfredsställelse för folk än en osjälvisk handling eller en smekning genom den käras hår…..

….
I USA fängslas en man under lång tid, dömd till landsförräderi,….. orsak, han har visat på hur USAs armé vid ett tillfälle dödar civil befolkning medvetet…. vem är skurken ?

I Sverige anklagas *Julian assange” för våldtäkt, med hela världspressen som arena, orsak, han har haft sex utan kondom med 2 kvinnor, som själva inte i första läget anklagade honom för det, detta kom till …. hör och häpna i samband med att Assange avslöja massa skumraskaffärer fråm regeringar som varit hemlighetsstämplade….

vem är skurken/skurkarna `?

I Sverige döms Tito Beltran för våldtäkt på en kvinna, jag skriver det igen för att förtydliga att det rör sig om en KVINNA, trots att hon i press och rättegång kontinuerligt benämns som flicka, det vill säga ”barnflickan” Vittesmål ändras efterpåtryckningar från åklagarassistenter, kända politiker går ut i media och uttalar sig om Titos påstådda skuld…. mitt under rättegång…..
Känt artistvittne ljuger i vittnesbåset och bidrar till fällande dom.
Känd skådespelare låter KVINNAN, som kontinuerligt kallas för ”barnflickan”…. mitt i natten gå upp till Titos rum för att få massage, trots att skådespelerskan vittnar om att hon tyckte redan innan att Tito var en slusk….. i efterhand driver hon en process mot denne …

är detta rättssäkerhet ?

I Sverige utsätts ett par för anklagelser om övergrepp och barnpornografi, utifrån inrådan från psykolog och socialstyrelsen enkom på ett vittnes telefonsamtal, deras barn blir ifråntagna, och trots att ingen bevisföring finnes, så sker tre rättegångar, där föräldrarna frikännes…och ÄNDÅ behåller socialen barnen och är övertygade om att de har rätt och barnen är i fara….. Och i efterhand försvarar både åklagare och socialen sitt beteende och anser att de gjort rätt hela tiden

Är detta rättssäkerhet ?… och i slutändan har barnen i detta fall farit lika illa som föräldrarna

http://svt.se/ug/20111027162315/2_11_mardrommen

I Etiopien sitter två svenska journalister häktade i en diktatur, misstänkta för terrorbrott på inga grunder alls, och en svensk utrikesminister med privata ekonomiska intressen i området genom oljeinvesteringar, uttalar sig om att ”de inte hade där att göra” (journalisterna)

I Sverige Drivs ett mediadrev som saknar motstycke mot den hittills starkaste socialdemokratiske ledaren på mycket länge. Stämplas i media som fuskare, fast allt han gjort är möjligtvis starkt omoraliska handlingar i form av ansökan om bostadsbidrag, trots mycket hög lön…. drevet pågår i veckor och sänker Juholts förtroendesiffror kraftigt, och dessutom även det socialdemokratiska partiets opinionssiffror…. det parti so i realiteten är det enda parti som kan utmana moderaterna om makte, det parti som åtminstone historiskt sett har stått på arbetarens och de svaga i samhällets sida…..
När samma typ av uppgifter kommer fram om centerpartister och moderater uteblir det stora mediadrevet, och därmed uteblir oxå det säånkta förtroendet för dessa personer och dess partier …

är detta demokrati och yttrandefrihet?

I Sverige under Svininfluensans utbrott, sker en av de mest skrämmande merdiavinklingarna under modern tid, då enkom experter som är för ett oprövat vaccin, utan bevis för varken dess effektivitet eller biverkningar… endast dessa ”experter” får komma till tals i media. Regeringen på socialstyrelsens inrådan går med på att skriva en klausul i avtalet med det läkemedelsföretag som säljer detta vaccin som genererar flera miljarder i vinst….. klausulen som dessutom var mörkad i första läget, innebär att läkemedelsföretaget friskrivs från allt ansvar vid fall av att vaccinet i sig skulle medverka eller orsaka svåra biverkningar eller dödsfall.
I media under denna periosd talas det om …som om det vore fakta-… talas det om ”svininfluensans offer” trots att de flesta dödsfall inkluderar hos varje individ ett antal svårartade sjukdomar utöver svininfluensan, och misstag från vården.
Och de fall där vaccinet misstänks ha dödat människor pratar ”experterna” genast om att ”utredningar” måste göras för att se om vaccinet ”spelat in i dödsorsaken…. En utredning som tydligen inte var nödvändig i fastställandet av de dödsfall som tillskrevs svininfluensan….
Dessutom är det utredningar som två år efteråt fortfarande ingen sett röken av i media ….
Och den vanliga influensan skördar många många fler offer per år…. där fanns iväl inte tillräcklig ekonomisk vinning att göra.
Det har dessutom visat sig bevisat att många barn som fått vaccinet drabbats av en sömnsjukdom som innebär att de somnat under dagarna är konstant trötta …..

Få se nu … miljardvinster, mörkande av klausuler från regeringens sida som fritar producenten från ansvar vid dödsfall och biverkningar…. och ett komplett ensidigt propagandaliknande mediauppbåd

Är detta yttrandefrihet och demokrati ?

…
”Ja ä inte dö än ”….. sa Janne Vängman

…..och de e väl bara för mig att stämma in. Ja ä inte dö än…..
Jag känner mig som mest levande när jag får arbeta med min kropp, när jag får äta god hemlagad mat, gjorda på ekologiska, smakrika, vitaminrika produkter, när jag får tillfälle att dansa…. då är jag i själen glad.

Jag längtar till det enkla, det fridfulla harmoniska…..
Jag längtar bort från bruttonationalprodukter och tillväxt, bort från det att människor är produktionsenheter….

Jag längtar till vågors skvalp mot fören på en eka, längtar till nystekt abborre, stekt i smör och salt. Jag längtar till horisonten vid havet där det oändliga fyller mig med förundran och närhet till livet…..och nuet.
Jag längtar efter att gräva i jorden,
efter att så och odla den föda jag äter, och inget mer…

Jag är uppväxt bland höga betonghus i förorter runt om i Stockholm, där folk inte hade tid att möta varandras blickar, och alltid alltid hade bråttom till något annat….alltid på språng, och massor av pengar och status
Men på sommarlov, och vinterlov, hade jag turen att få åka upp till Ångermanland, till mormor och morfar. till sommarstugan vid en fjällsjö som heter Stordegersjön. Ja den ligger inte vid fjällen, men naturen är närliggande fjällandskap. Därav min längtan till naturen, och mitt öga för Ångermanlands storslagenhet.

Tänk att få odla sin potatis utan gifter, …. rödbetor, morötter, lök…. och skörda på hösten. Att få hugga sin egen ved, elda i öppenspisen, ….
Men skulle jag fixa det levernet…. ja kanske, det vet man inte förrän man provat. Klart är att utan tv och dator skulle det bli en omvälvande förändring för mig…..

Men längtar gör jag ändå

Hur skojigt som helst på dans till Kindbergs, på Hullsta Gård. Det första som hände var att jag blev uppbjuden av en filmskådespelerska…. åtminstone såg hon ut som en sådan. sedan flöt det på med dans precis hela tiden i 110 km i timmen. Med dansanta vackra kvinns från alla världens hörn, …. ja så långt bort som från Resele och Lugnvik. Dock hade jag enkom det antal danser att erbjuda som tiden räckte till, och eftersom jag inte satt på min vältränade ända mer än under pausen, så hann jag inte mer än jag hann med……..och lämnade dansgolvet med ett stort leende men lätt dåligt samvete över att jag faktiskt ”nobbat” en tjej som bjöd upp mig på herrarnas, när jag var på väg att bjuda upp en annan tjej, tyvärr hittade jag inte åt den tjejen sedan för kvällen tog slut så fort.

Med Göran, Jörgen och Egon att ”jävlas” lite med under danskvällen, och ”busa” med tjejorna under dansen, blev det kanoooonroligt. Jordgubbstårta i pausen var oxå en 10-plusare…..

Jag är stolt över att ha överlevt det mörker jag vandrat genom, och ändå blivit människa…..Och jag är stolt över mina goda gärningar, mina vänliga ord, är stolt över de gånger jag berört en annan människa….

Men jag skäms också över att jag inte är större än jag är, modigare och starkare.
Jag har överlevt…. men jag bär mina bojor ännu. Jag är inte fri.
Skuldkänslor håller mig fången ännu….. Rädsla håller mig fången ännu.
Skam håller mig nere…..

Skuld över alla misstag jag gjort, och över att inte vara perfekt….. vilket skulle gett mig existensberättigande….. men inte ens perfektion skulle i mina egna ögon ge mig rätt att må gott och leva …. bara existera.

Rädsla för att mista alla vänner, och bli fullständigt övergiven av allt och alla. Rädsla för att ta emot kärlek, då jag inte tror mig förtjäna den. Rädsla för att ta mer ansvar över mitt eget liv, då jag inte tror mig klara av det.

Skam över att inte höra till, inte vara en del av er andra, en del av samhället.
Skam över att inte förmå att jobba under de premisser som krävs idag…..
Skam över att vara ensam, och inte ha en familj och barn…..

…..
Livet är sorg och ilska, livet är lycka ….livet är underbart.
Livet är en vandring i skärselden, livet är en dans….

Men är livet kärlek ?

Ja visst är det kärlek, även för oss ensamma, utan jobb och pengar, visst är det utan tvivel kärlek. Kärleken från en vän som håller upp dörren åt en när man har händerna fulla. Kärleken från en vän som kommer med allehanda ätbara gåvor av kärlek. Kärleken från en vän som är villig att ta emot mina gåvor, och på ett sätt fullbordar mig….

Är det då förmätet att önska sig kärlek och förälskelse mellan kvinna och man ?… Är jag en narr som hoppas på och längtar efter detta trots att jag är ett underbart människovrak, trots att jag är en rik fattiglapp, trots att jag är en gråtande clown som får dig att skratta, och som behöver din famn….

… eller är kärlek bara till för de framgångsrika, trygga, lyckliga arbetande medborgarna ?

Härom dagen gick jag en milslång promenad, 11 km närmare bestämt.
Jag lämnade medvetet kameran hemma för att visuellt och själsligt njuta av det underverk som sker i naturen, luften och människorna nu.

Redan när jag kommer ut ur porten så börjar ögongodiset hägra, med röda små löv, blandat med gröna i buskarna på gården, och en friskhet i luften som får en att vilja dra djupa härliga andetag. Det är fortfarande högt vatten i älven, vilket smickrar och mjukar upp landskapet, med gräskanten ända ner till älven istället för stenig sjöbotten som tittar fram.

I synnerhet när jag går över lilla bron som går över Ångermanälven infinner sig ett lyckorus i mig när jag tittar åt sydost, med Risön på vänster sida, med den lilla båthamnen där, fast det bara ligger några enstaka båtar upp och ner på land.
På andra sidan Guldkusten med otroligt vackra, exotiska träd och buskar av utländska karaktär, samt ett långt promenadstråk där människor njuter likt mig av vår vackra stad.

Jag tar av mig mina varma handskar och jag går omvägar för att få gå efter stranden på Risön, förbi under bron där laxfisket lockar många under sommaren. Nu går jag efter stranden där vattnet nu når upp till gräskanten och formar en böjd riviera. Och framför mig uppdagar nya färgsprakande vyer för varje steg jag tar. Ångermanälven delar sig och flyter förbi Hågestaön och vattnet återspeglar det gula och gröna i skogen som om det vore ett tropiskt landskap jag vandrade igenom.
Det dramatiska landskapet med höga skogbeklädda berg och dalen i vilken Ångermanälven flyter fram, såg jag bäst från Hallstaberget häromdagen då vi gick uppför hoppbacken, nu går jag där.

Nu omhuldas jag av landskapet, av bergen och skogen, och bjuds på skönhet som gör att man förstår, att paradiset är här och nu på jorden, bara vi har fri sikt att se det, …. igenom våra gråa vardagar, våra svarta linser med oförrätter och sorg.

Jag tar den branta vägen upp till Remsle, de många trappstegen suger i lår och vader. Gula, röda, bruna och gröna löv ligger samlade vid trappstegen, och det luktar gudomligt gott …. det luktar höst.
Väl uppe för trapporna pustar jag ut, och ser folk kratta löv på tomten, en hund skäller och ser förvirrad ut när jag får gullig ”hundgullarröst” och säger att den är fin, ….

De grandiosa, dramatiska vyerna ersätts av skogens lugn, och porlande bäckar.
Jag går upp mot skogsbruksskolan och tar in på en stig jag aldrig gått, flera träd hade blåst omkull över stigen på ett ställe. Jag går lite på känn, och kom fram strax ovan RUIF-stugan för att fortsätt den långa grusvägen runt och komma ner inte alltför långt ifrån Tomteverkstan.

Handskar och varma tröjor på, kängor och långkalsonger.
Frost, fallande löv och kalla friska vindar.
I augusti uppstår nästan ett antiklimax efter den späckade, innehållsrika Sollefteåsommaren…. ”Ja ha … nu då” känner jag det ofta då, när minigolfsäsongen och allt vad detta medför, är slut. När alla evenemang i stan är slut, och sista sommardansen varit….. ”nu då”

Men när denna känsla lagt sig, och man får börja göra höstsysslor. Tända ljus hemmavid, spela och sjunga, gå långa höstpromenader…. jag då är man i paradiset igen.