Författare: tomastvivlaren

….
Ett lag i Hockey, är aldrig så sårbara som när de just gjort mål. En General i krig bör inte ta ut segern förrän han har fienden knäböja inför hans fötter osv….

När den sista minihelikoptern flög ut genom fönstret trodde jag att kriget var vunnet. Men det visade sig att jag bara vunnit slaget…. inte kriget.
Det måste ha varit en officer som flög ut genom fönstret, raka vägen till sopcentralen, där han hämtade förstärkning. För en timme senare var det lika många minihelikoptrar igen, om inte ännu fler.

Och nu gick dom inte på några enkla lockbeten som bananer.

Faktum är att några av de små krabaterna nu faktiskt gick till anfall, mot mitt ansikte… dvs själva operationscentralen. De försökte väl skrämmas eller slå ut den ”militära ledningen”

Nu var det tid att ändra taktik, och ta inga fångar !
Jag vrider om blomsprutan en aning till bredare stril, men mindre långsprutande…
lade ett dimmoln av såpavatten över fönstren och går efter och dräpte flugorna en efter en….

Plockar undan så jag hade rena ytor att jobba med, så deras kamouflage bland prylar och dylikt inte fungerar.
Dom må hända är många fler, och jäkligt svåra att fånga, men jag har två trumfkort kvar i rockärmen.

Mitt hemliga vapen är, ett för små minihelikoptrar, dödligt nät…..
För en vecka sedan upptäckte jag att jag fått en hyresgäst vid mina fönsterblommor…..

Så i utbyte mot att han äter bananflugor och annat ohyra, så får han logera i mina blommor.

Nu är det rätt mycket mat åt en enda spindel. Så jag får lita till andra militära strategier också.
Jag kommer att använda mig av röda arméns taktik mot tyskarna, den brända markens taktik, dvs sluta köpa bananer.
Och det är snart september också, och deras arméer är inte rustade för vinterkrig, så jag behöver bara sitta och vänta ut dem.
Såvida de små jävlarna inte får tag på vinterkläder.

Men blir det riktigt jävligt, så kommer jag vidta kemisk stridsförning i form av

Intet ont anande, svärmandes som små mikrohelikoptrar över
bananskalen, och ett tiotal sittandes …. Blev de anfallna från flanken av
såpavatten i hårt tryck…..minst 20 st blev omgående träffade, och tusentals ögon slocknade när soppåsen slöts
igen, och dubbelt upp av ännu en påse.

Endast ett 10 tal hann fly…..

Nu omgrupperar dom efter att ha flytt i vild panik.

Nu låg där på den blanka diskbänken, mat för flera kompanier, en stor, gul, fet banan…. med små svarta prickar på…
Men de få kvarvarande minihelikoptrarna var avvaktande in för skrovmålet….
Det var något skumt med det hela….
Som om det låg nå’t hot i luften…..

”Det är en fälla, det är en fälla” !!!! skrek generalflugan

Till slut blev frestelsen för stor för fyra av dom som landade på något som man med bananflugevokabulär skulle kunna kalla ”big meal”….

Farhågorna bekräftades omgående, när en ny vattenkanonstråle träffade dem och gjorde vingarna icke flygdugliga…. och då svartnade det för dem en efter en, när det eliminerades av ”vita lamm”

Nu var truppen splittrad och sårbar och plockades en efter en av fienden…
och slaget om lägenhet 517 var förlorat…. när den sista bananflugan flydde ut genom vädringsfönstret.

… han rapporterade ner till soptunnorna om massakern vid lägenhet 517

…..
I en värld fylld av självförverkligande egoister ……
Där pengar betyder mer än något annat, där pengar styr människor, och inte tvärtom. En värld där tom kärleken är styrd av vem som har pengar och statusyrken…

I en sådan värld kan jag inte låta bli att bli berörd långt in i mitt djupaste hjärta, när historien om Chris Medina och hans flickvän kommer fram via en musiktävling.
Och låten som blommar upp ur detta…..

I en värld där folk lämnar varann pga arbetslöshet, och en snyggare partner, och mer pengar hos den nye…. så dyker Chris Medina upp i våra liv och talar om för oss vad kärlek är………
<!–
WriteFlash('’);
//–>
”Han hamnade bland topp 40 av 325 deltagare. Låten handlar om Medinas
flickvän som råkade ut för en bilolycka den 2 oktober 2009 och hamnade i
koma. När läkarna berättade att hennes liv inte skulle gå att rädda så
valde dock Chris Medina att låta henne leva och efter en och en halv
månad så vaknade hon, dock med en hjärnskada som förändrade hennes och
hennes familjs liv.”

And Chris is still by her side

Hej far !

det har varit lite moln idag….
… luta dig över kanten på ditt cumulusmoln och kika ner, på min nya hatt !

En fjäder i den hatten och jag kan byta yrke till något chiefen där uppe inte skulle samtycka till Nä’rå oroa dig inte, jag ska inte bli hallick, och inte gangster heller, möjligtvis en ny Fred Astaire … eller Gene Kelly.

Här sitter jag och äter kalla pannkakor, med banan och mörk mintchoklad, och halsar laktosfri mjölk från paketet.
Ändå mullrar det i magen, men det beror nog på glasstårtan hos Anneli, som inte var laktosfri ….
Du skulle varit här så hade du fått några pannkisar.

Jag skäms…..

Här sitter jag och vräker i mig godsaker, medan miljoner lever under svält på en annan plats….. kan inte hjälpa att känna mig medskyldig till det på nåt indirekt sätt….
Önskar jag kunde bjuda dom på havtorns-smothie full med c-vitamin.
Jag skickade ändå 200 kronor ….. hoppas bara att inte allt försvinner i snikna krösusar utan samvete, med miljonlöner.
Som sagt det finns nog dom som ska skämmas tusenfalt mer än mig, … men de skäms nog inte ett milligram
Nåja … jag måste väl leva vidare här ändå, och allt är inte mitt fel.

Du far….. jag är ruskigt sugen på en hund, … men bara en specifik ras, en dvärgschnauzer… titta bara

Jag vet att det skulle bli en kostnad… och så, men kan inte låta bli att bli sugen.
…. fruktansvärt sugen….
Men det är bara en dröm…. precis som kärleken…

…Nåja farsan, dans på Lördag troligtvis… sista för i sommar.
Då jädrar i mig ska det svängas till sista svettdroppen har pressats ur mitt ungdomliga anlete

… nu ska jag ut och kolla lite på ”skogsrået” Jonna Jintons blogg

…..
Återhämtade mig nästan till dansen, efter migränanfallet. Hade givetvis ingen värk, men kroppen var något urlakad.
Men jag är ingen danshjälte, bara för att jag tar mig till dansen efter en migrän-natt.

Däremot fikade jag med en danshjälte idag. En danshjälte från Åsele.
Efter en tung vinter med sjukdomar, och trasiga knän, efter att i princip aldrig varit dålig förut, var han på banan igen allas vår Åsele-Egon.
Han har jobbigt att ta sig fram mer än 100 meter med kryckorna, men på dansgolvet var han upp ändå, ett par gånger i kväll till Jannez.
Det gladde mig långt ini benmärgen

Hur hade jag det då ?
Jo skitkul…. dans är hur kul som helst….. och det är svårt att vara still, när det drar igång en fyrbas med tryck i sång och komp….
Massor av härliga tjejer/damor ….
Det är faktiskt sant att jag gläds väldigt med de som dansar sista dansen med sin själsvän….. det är sant, även om jag måste vara ärlig och säga att det brinner lite i mitt hjärta …. av längtan.

”Det kommer flera” sa pappa när det tog slut med en tjej för många år sedan….
Men jag vet inte ja….
Jag förstår uppriktigt sagt inte varför inte tjejerna springer benen av sig efter mig…… Jag är rolig, konstnärlig, snäll, klok och smart… och har en snygg hatt

Men det är nog andra kriterier som gäller skulle jag tro.

Den som får min kärlek, och ser på mig med kärlek kommer bli älskad mer än hon kan föreställa sig….

nåja

”Snart är klockan två, gösta jobbar på
dansar så att svetten sprutar.
Tango, vals och bugg, Gösta ler i mjugg
slår på benen extraknutar.
Håret står på kant, på varenda tant
när Gösta sista varvet voltar.
Folk går hem två och två
men det bjuder Gösta på för han är stans Travolta.

Gösta dansar hemåt, i slask och snö
inte ens korv med bröd.”

Nu längtar jag nästan till mörkret ute, att få kura ihop, och gå i ide mentalt.
Våren och sommaren är på någe vis hoppet om kärleken…
och nu är sommaren snart över, och hoppet om love, likaså….

Ska köpa mig en fin lykta att sätta ljus i, och kasta armarna runt min nacke och krama mig själv i vinter

…. MIIIIGRÄÄÄÄN !!!

Börjar få denna fantastiskt ”mysiga” åkomma allt oftare.
För er som haft migrän, och kan skilja det från huvudvärk, behöver jag inte beskriva skillnaden.

Rubriken var en typ av travesti på eländet….
En antydan från Ledins landsplåga; ”Sensuella Isabella”… som landar i migrän.
För det ät nämligen så för mig när jag har migrän

… att jag måste släcka alla lampor, stänga alla ljud och dra nåt gammalt över sig, det sista som skulle kunna inträffa är just det Ledin sjöng om.
Den började i huvudvärk, medan jag var nere i ”sommarstugan” (Golfholken)
…. Och där kunde jag inte freda mig genom att gå och lägga mig och stänga ute världen. Då förvärras det radikalt.

Den nya fina hatten

…. hjälpte inte heller, till attt skydda mig från attacken mot mitt huvud, annat än att jag i vissa lägen kunde skydda ögonen från lite ljus.
När jag väl var på väg hem, hade huvudvärken förvandlats till migrän.

Party party !!

Jag hade tänkt handla frukost, diska, och lägga ut lite saker på hemsidan, men det var bara att glömma, av med kängor och hatt, släcka alla lampor och stäng av alla ljud, hade velat stänga av ljudet från kyl och frys oxå, och ha den tystnad som råder vid strömavbrott. Varför kommer inte strömavbrotten när man har migrän ??

…..på med täcke och två filtar, och dyk ner i sängen och påbörjan en sänghalmsbatalj som inte tillhör höjdpunkterna i livet.

Dock på ett sätt gör det faktiskt det…. när man vaknar upp utan värk, så är livet än mycket bättre än innan, bortsett från att kroppen är urlakad på energi…

…..
Kunde inte låta bli att skrapa i botten på plånboken, efter de sista sommarsekinerna.
Efter att ha tjuvkikat lite på musikprogrammet till Urkult.
Eftersom jag gärna såg att jag hade ressällskap, så valde jag Lördag istället för fredag, trots att jag då missade ”Cookies and Beans” …. slurp
Men jag blev väl kompenserad av ”Hovendroven”

Fördomar och gränslöshet

Jag
har fått utmana mina egna fördomar och vidga min acceptans för
människor som avviker från gängse normer. Något som jag själv propagerar
för, då bör jag ju åtminstone försöka leva upp till detta själv.
Det
finns dock orsaker till att jag har haft svårt för okontrollerad
gränslöshet i historien, och att jag får jobba med det nu oxå…. då jag
är uppväxt under en period då ”fri uppfostran” var populärt, och man
lämnade barnen vind för våg… att ta hand om sig själva.
Detta har
naturligtvis präglat mig ganska hårt, när jag sökt gränser hela livet,
gränser jag inte har naturligt med mig i min uppväxt.

Så total gränslöshet , i synnerhet när det kommer till barn, blir svårt för mig att betrakta utan känslostormar.
Som
när en man med grön flagga i hand dansade omkring bland publiken med en
liten bebis på magen, utan att hålla stöd för bebbens nacke med risk
för både hjärnskakning och nackskador.
Eller när en liten flicka på
2-3 år stod barfota i regnet, utan någonting nedan midjan, och riskerade
blåskatarr, medan pappan kom och frågade om hon ville ha kläder på
sig….
Det ska inte frågas nånting i det läget !!
Är det kallt och blött ute ska ungen ha kläa på se !!!!!

Fyrbente Vilgot Karlssons mor

Maria
Karlsson ”mor” åt” fyrbente Vilgot Karlsson, och ”maka” åt ”Älsklingsvännen”….
blev mitt ressällskap, och festivalsällskap, vilket jag är glad och
tacksam för. Vi skrattade så tårarna rann emellanåt…..
och kom bra överens sinsemellan om vad vi skulle göra, och lyssna på.

Vid avresa var i synnerhet JAG lätt hispig över om vi skulle få lösa in oss, eller om det var stopp.
Och
när järnvägsbommarna slog igen framför näsan på oss vid
järnvägsöverfarten i Österås, så grumsades tom Marias obotliga optimism
en aning.
Men alla farhågor till trots, så kl 13.30 löste vi in oss för 450 kronor var.

Simultanförmåga

Tidigare
samma morgon/förmiddag, planerade jag i förväg för att slippa gå
hungrig under festivalen, och slippa lägga ut dyra pengar på mat på
området.
Så jag ställde mig och stekte pannkakor 45 minuter innan avfärd…. dubbel sats i tre stekpannor samtidigt.
Osså säger dom att män inte kan göra flera saker samtidigt… då skulle de sett mig igår förmiddag.
Då jag mellan pannkaksvändningarna, duschade, packade, klädde mig, impregnerade kängorna mm mm…
Och detta utan att pannkakorna smakade vaxfett eller schampo

Matfestival

Vilgot Karlssons ”mor” och jag konstaterade även att Urkult faktiskt är en matfestival oxå, … med musikaliska inslag.’
Vart
än våra näsor huserade, så doftade det obarmhärtigt gott av olika
maträtter, samt menytitlar som fick oss att säckle längs mungiporna,
hakan och bröstet….. (Maria hade en naturlig uppfångningsanordning, i
gissningsvis i D-kupa, vilket verkade praktiskt, då mitt mat-os-säckel,
lätt kunde rinna ner än längre.

Vi gick förbi välkryddade
linsgrytor, med nybakt sprött bröd och råris, vi gick förbi nystekt
renskav som troligtvis stoppades i nån klämma, vi gick förbi sikmackor,
och fiskgryta med saffransaioli och vitlöksbröd…..

… och där stod jag med dubbel sats pannkakor som skulle förtäras.
Vilket dilemma !!!

Nåja,
Linsgrytan med råris, hamnade snart i min mage, det var gudomligt gott
kryddat, senare for även fiskgrytan med saffransaioli (utan saffran, det
var slut), ner i en av mina fyra magar.
Sikmackan och Renskavet fick jag avvara…. pannkakorna skulle ju ner oxå, och jag har bara 4 magar trots allt.

Utöver det charmanta sällskapet av Maria Karlsson, mor åt fyrbente Vilgot
Karlsson, maka åt ”älsklingsvännen” Permobil, så sprang jag även på
Göran, Lisbeth, Elenor, Ewis, Anders, Oscar, Jea, Bertil, Jörgen, Hanne,
Carola, Emelie, Malvina, Lina, Jocke H, Nathalie, Lars, Elisabeth och L:et tror jag, i sånggruppen LEJA…. m fl.
Och fann att det var gott !

Vila huvvet en stund

Det är mycket intryck på en sådan festival, med så olika människor och
rätt lyssningskrävande musik, och band som löser av varandra i ett
rasande tempo…..
Man blir lätt seg i kolan, och måste få löite ro i denna. Då är det
skönt att gå ner till nämforsen bort från allt ljud, alla dofter och
synintryck, och supa in naturen (det enda supande jag ägnade mig åt på
urkult)

Det blir lixom som att snabbladda batterierna för att kunna ta till sig mera musikaliska intryck.

Förväntningarna slog in och mer därtill

Så det var vad vi gjorde innan Hovendroven från Jämtland äntrade stora scenen.
Maria hade nästintill håsat upp detta band till gränsen för riska att
bli överreklamerade inför mig…. med stora förväntningar vet ni ju att
det kan bli platt fall.
Men ICKE !…

Dessa levde upp till förväntningarna, och mer därtill, och deras folkmusikaliska hårdrocksversion av jämtlandssången var nära att ge mig ett euforisk , snudd på erotisk upplevelse.

Hatt en hatt och pannkakor till gryningen

Tänkte köpa en till skjorta oxå, men det blev inte av, så jag tänkte att en skulle hatt en hatt…. och köpte en cool sådan, som jag inte vet när jag kommer ha användning för….

KL 00.30 fanns det inte mer utrymme för musikaliska, kulinariska, eller visuella intryck, så då bar det av hemåt, med bara hälften av pannkakorna uppätna.

Som tur var kom de till nytta nu dagen efter och blev ”flygande frukost” lagom till klubbmästerskapen i bangolf i Sollefteå….

….
Utan hänsyn……… sådan är tiden.
Den varken dömer, eller prisar, varken accelererar eller bromsar….
Min tid är nu….. även om jag bär med mig ”då”, och hoppas på ”sen”
Tiden är brutal och befriande….

Då

Jag låg nedbäddat i stora randiga påslakan, med beigefärgade filtar.
Strålkastarljuset från bilar lyste upp den kala vita väggen, och skapade figurer som fick mig att gömma mig under täcket.
Jag var rädd för hajar den natten, på övervåningen i ett trähus i Kramfors i början av 70-talet.
På vägen hem söderut, räknade jag bilar av olika färger…..
I regnet, och ljuset av neon, närmade vi oss vardagen och tomheten, gråten och ingentinget, grälen och spriten.
Nu var jag tillbaka bland betong och gröna dalar i en Stockholmsförort söder om sta’n.
Morfars trygghet var borta, och nu satt mor och drack vin, sprit och öl och önskade livet ur sig i en blommig soffa,

Hon var borta på morgonen igen, ….. och kom hem sent som vanligt.
Jag gick till farmor för att få nån mat, …. och det fick jag, men gick därifrån när farmor och farfar somnat i rus….. och glömt att jag var där.

Nu

Efter år av ångest, ensamma kvällar och förtvivlan…. efter tusen ensamma mil, och utan ljus i horisonten, hittade jag hem….
Nu tittar jag ut i mörkret, kraftverket och ny-bron lyser upp i natten, med enstaka bilstrålkastare lång borta.
Mörkret omhuldar och skyddar…. söver.
Men jag får inte bli för bekväm i mörkret, bara stanna en stund…
Jag är ensam, men känner mig inte lika ensam längre…
inte hela tiden i alla fall…
Jag är min egen vän i större utsträckning än förut, och jag accepterar och tycker om mig i större utsträckning än då….
Men jag har slagits för varje uns av självkänsla och självförtroende, och slåss än….

Idag gläds jag åt fika med nån vän, … jag gläds åt de gånger jag får arbeta med kropp, och mina egenskaper och göromål uppskattas.
Idag uppskattar jag alla väder… och älskar landskapet jag bor i….
Jag finner harmoni i tystnaden, och dansen gör mig lycklig och vältränad.

Sen

… vet jag ingenting av, och bekymrar mig inte alltför mycket om det just nu, bekymrat mig har jag gjort tillräckligt…

Möjligtvis då att jag lägger in lite längtan till kärlek, än hur desillusionerad jag är kring detta…..

Utan hänsyn……… sådan är tiden.
Den varken dömer, eller prisar, varken accelererar eller bromsar….
Min tid är nu….. även om jag bär med mig ”då”, och hoppas på ”sen”
Tiden är brutal och befriande….

Sommaren springer iväg fortare än någon sommar på mycket länge. Men jag tolkar detta som att jag haft mycket roligt då.; )
Sommardanserna har varit livsnjutning av högsta dignitet….
Och kärleken har uteblivit denna sommar oxå, kanske därför jag varit så lycklig ?
Jag skriver för övrigt detta blogginlägg från min mobil, trots att jag är hemma. Bara för att testa om det går. Och det gick ju bra. Jag måste nog helt enkelt vara bäst 😉

Så här på sensommaren blir jag lätt lite bitterljuvt melankolisk. Hösten är i annalkande, om än långt bort i horisonten…. så skymtas den.
Den första delen av hösten är dock så vacker och frisk att jag inte alls bävar för den, utan snarare ser fram emot den…precis som jag ser fram emot sommaren i Mars.

Vädret har varit underbart i sommar… helt oslagbart fint.
Varmt i luften under hela Juli, tom när det varit mulet och regnigt.
Och det har inte varit någon lång period av någon som helst vädertyp, lagom med sol, och lagom med regn……

Blåbären hittade inte ner i min plockare, även om jag var ut i ett halvhjärtat försök att hitta några… det blev en liter, och räckte till en paj hos grannfrun.

Några få sommarfestligheter återstår dock för min del, och som vanligt när sommaren närmar sig sitt slut, så är jag mer eller mindre black, pank och urfattig.
Nu drog ju utgifterna iväg ordentligt pga av mitt stora kapitalistiska, statuspryl. mammondyrkaninköp….. Samsung Androidtelefon…..
Jag har hädat, så som förespråkare av att inte köpa på sig för mycket saker, och leva ett enkelt och anspråkslöst luffarliv.
Diggiloo vid Skuleberget den 14:e kan bli en kul ”avslutning” på sommaren

Tjing fling på er ute i cyberrymden

Hmm … nåja

Det finns sorg, osså finns det hängläpp.
Sorg botas lämpligast genom att vara i det, låta den få finnas. Hängläpp åtgärdas genom att utsätta sig för skratt, samt ta tag i praktiska saker som kan få hängläppen att lyfta, så att snubbelrisk elimineras.

Med humöret är det precis som med influensa, att om ”immunförsvaret är försvagat, så hugger dom in virusarna ….
Så som en följd av mycket och långvarigt slit och släp på ideella verksamheter, med en topping av nedlåtande missunnsamma, och i vissa fall kanske tom avundsjuka kommentarer, så resulterade det i ett fall av lindrig hängläpp.

Kanske ska unna mig något idag….