Författare: tomastvivlaren

Förväntningarna som styr

….
Som vanligt styr ens egna förväntningar på hur kul något skall bli, väldigt mycket av hur man summerar det samma efteråt.
…. så även igår.
Jag åkte dit med trevliga Dan och Egon, ….hade inga förväntningar alls i princip. 4 bra danser per danskväll brukar jag ha som utgångspunkt för att vara nöjd med kvällen.

Och det blir det ju alltid, med råge… så jag är nästan alltid nöjd numera !!

Kovlands loge

Kovland…. en helt ny upplevelse för mig. Jag var nyfiken, speciellt som den logen har den GENIALA lösningen att man kan dansa ut på en veranda , och sen in igen, och på så sätt kyla ner sig, och slippa bada i svett, För ofta blir det väldigt varmt på dessa sommardanslogar. Tätt med folk, och i princip ingen ventilation.
Så det var faktiskt dragplåstret för min del…. verandan !!
Sedan låg logen väldigt vackert till oxå … väldigt vackert !!
http://www.kovland.com/

Sundsvalls danspublik

Och då kommer jag till Sundsvalls danstjejer……. som får högt betyg !!
Trevliga dansanta, och framförallt inte rädda att bjuda upp andra än sin egen bekantskapskrets.
Nu var iof Lena från Hudiksvall där och hjälpte till att höja betyget för Sundsvallspubliken…. men jättemånga roliga danser, och trevliga människor…

Positiva och negativa trender i dansvärlden

Jag har tidigare nämnt hur ens egna förväntningar styr om man får roligt på dans eller inte. Men det är ju inte hela biten. Det finns många komponenter… framförallt om man ser till hur mycket folk som kommer OCH inte minst vilken typ av folk som kommer.
Orden sprids mellan dansfolket…. om ett ställe är ”hett” och dansband som är heta, och lockar publik…..

Shake mot nya höjder

….. Shake är förmodligen på väg mot den status och ”hype” som Barabados hade när Magnus Carlsson var lead singer där.
Maken till tryck i dansmusiken, glöd på scenen av sångerskan….finns inte idag.
Musikaliskt sett, med dansglädje inräknat är Shake idag i en klass för sig själva..
Helt makalöst bra !!!
Det finns andra band jag gillar att dansa till oxå, typ Jannez, Perikles, Zlips, Kindbergs…. men just nu regerar Shake !!!

http://www.shakeweb.se/

Sen i pausen blev jag erbjuden att sätta mig vid Egons bord. Där satt Vivi och hennes dotter (tror jag).. Linda…..
Linda roade sig med att vika servetter, till en ros, under pausen,,,,, och så här fint blev det:

…. jag var imponerad … jättetjusigt, visst ??

……
Hej far !!

Jag tänker ofta på dig, och saknar dig…..
…..pratar ofta om dig.
Jag ser dig här nerifrån…. jag ser dig i mitt inre, och minns.

Ser du mig far ??… ser du mig där uppifrån ??
Här nere kan jag känna mig osynlig ibland…. just nu, är ibland.

Jag har släppt efter lite igen far… på vissa saker, de saker man ska göra för sig själv, för att må bra. De saker man ska ta tag i för sin egen skull….
De gränser man ska sätta gentemot andra…..

Ibland tror jag inte att jag är värd lycka far….. tror ibland inte att jag är värd kärlek far….
Mina gränser inåt har aldrig existerat…. så när folk är dum, kastar ur sig fördomar och skit, talar om för mig att jag är dålig…. så går det ofta rätt in i hjärtat far….

Ser du mig far ?? .. ser du mig där uppifrån himlen ???

<!–
WriteFlash('’);
//–>

…

Varför måste man köpa dyr peeling, för att ta bort gammal hud, när man har naglar att skrapa med efter bastu, eller varmt bad ???

… var mitt förra inlägg alldeles för långt för att orka läsa ??

Om det kommer så långa inlägg från mig, hoppar du över dem helt ??… skummar du igenom ??…. eller läser du dom ?? (eller beror det på tidsnöd osv )

…..bara av ren nyfikenhet

…
NU är det tredje gången på kort tid som jag varit till Junsele….
Två ggr för att hämta träbänkar på ett snickeri, och nu tredje för att hjälpa grannen in med veden, grannen som har sitt föräldrahem där i knutarna….

Kontraster

Och nå må jag säga att det blir kontraster alltid. Jag har ju i en blogg nyligt berättat om hur jag som norrlänning uppfattar Stockholm och Stockholmarna…..
Om ruschen, tempot, ytligheten, det vackra folket, och problematiken med att äta och skita i en storstad.

Alla tre besöken i Junsele, gav positiva vibbar…. mestadels dvs.
det fi9nns en gemytlighet, ett lugn över Junsele och Junselebona ….
…. ingen ytlighet, ingen stress, klockan finns nog mest på armen som prydnad.
Ingen tillgjordhet i Junsele, inget skryt genom att visa upp hur mycket pengar man har…. superdyra bilar osv…
.. Vackra människor finns även i Junsele, men på ett annat vis än i Stockholm… en mer naturlig avspänd skönhet. Här är folk som dom är … rätt upp och ner.

Årets första besök i civilisationens vagga

När vi var och hämtade träbänkarna till bangolfen för nån månad sen, var vi in på ICA, och handlade lite att tugga på. Och vilken gemytlig butik det var, med trevlig, avstressad personal….. och lagom mycket att välja på, inte så mycket att man blir snurrig av vad man ska välja…. … helt underbart.

Bageriet, hade för tillfället bara fyra sorters fikabröd kvar när vi kom dit, och expediten lät lite skamsen över detta faktum. Men jag tyckte det bara var skönt, som kontrast. Så mycket lättare att välja blev det ju. Och det blev ju inte mindre gott det jag väl valde, för att det inte fanns 100 sorter till.

Väl på snickeriet den gången, arbetades det effektivt (tror jag)… men för den skull inte uppstressat….

Karln på macken

Sedan stannade vi till på macken för att tanka, och ta en kopp kaffe.
I kassan stod en … ja just det… avstressad expedit, en ung okonstlad blond tjej, och tog allt i sin ordning. trots att det stod 6 stycken i kön….
Jag och mina två bänkbärarkamrater, och tre ”infödingar” (Junselebor, med omnejd)…
”Infödingarna hade alla en färdigskivad limpa i handen, vi ”stadsbor” (Sollefteå) hade bulle och kaffe.

En äldre karl som stod i kön fascinerade mig lite utifrån detta med olikheter på stadsbor och Lantbor….
Han var stor som ett hus, med grånat hår. Stora dasslock till arbetarhänder, lätt fårat ansikte som väder, vind och ett antal år hade åstadkommit.
På fötteren hade han givetvis träskor av nån sort, det enda alternativet hade varit stövlern…. Gummistövlern det vill säga….
Rutig flanellskjorta och så kronan på verket för att bli sedd som en riktig’en Landsortskarl.. en Junselebo:

…. en reklamkeps/målarkeps på huvudet, för att inte myggen el knottern skall bitas i huvudsvålen.

I min fördomsprofil….till en början, så tänkte jag mig att detta var en enkel människa/herre, och lite grann fördomsfullt (ur en kaxig Stockholmare/Sollefteåbos ögon) …tänkte jag nog till en början att han var lite bonnig, omodern och oteknisk… och definitivt inte hade…..

… men precis när jag skulle tänka tanken att han inte hade kontokort, så öppnade han STORplånboken , där var en hel radda med kontokort, körkort för ABCDE, och dylikt…..
Och plötsligt slog det mig att denne man mycket väl kunde vara storskogsägare/markägare… och denna trakts storkapitalist…. med målarkepa på huvudsvålen….
För här skryts det inte om hur mycket pengar man har, genom klädsel och bil, som i ”Fjollträsk”… här ser nog en rik skogsägare ut likadan på ytan, som en liten torpare… skillnaden ligger i pondusen, samt syns mera väl när personen öppnar plånboken och avslöjar antalet kontokort….

På tal om kontokort

Kontokort förresten….
I Sollefteå har jag på sistone haft lite problem med att glömma ha kontanter i plånboken, eftersom även Sollefteå moderniserats något, och de flesta butiker tar kontokort…
….utom ett par tre stycken, som av praktiska själ, eller ekonomiska föredrar kontanter….

Så när jag for till ”Fjollträsk” (Stockholm) för två veckor sedan… så gjorde jag väl bort mig aningen inför min väldigt överseende storstadsvana kusin Jenny…. när jag mitt i stora staden på en sevenelevenbutik, av vana frågade om de tog kontokort.
… expediten tittade på mig som om jag vore från en annan planet, En mera relevant fråga från min sida, kanske hade varit: ”tar ni emot pengar/cash”??

Årets tredje resa till Junsele – hånfinande vedhög

Denna gång, igår, när jag åkte upp till Junsele med grannen Martin för att hjälpa med veden, så åkte jag bil med honom till Junsele. Lämnade av honom på Gunillagården…. (Han är inte inskriven där… inte än jallafall, utan jobbar som kock)
….tog själv bilen till föräldrahemmet åt Martins käring….

Det var bara jag där när jag kom dit… inge folk i granngården. Men ett tiotal kvigor stod där och lät med råmande och klockorna runt hasen. Nån rovfågel (tror jag) … svävade ovan och skrek alarmerande över att det kom nån främling, en alien till dennes jaktmarker och rede…..han/hon varit måttligt road över min närvaro…

Jahaja… nu var klockan 08.15 och där låg en vedhög på 10 kubik och hånflinade åt mig ock tycktes säga …

– ”haha, du har inte en chans att hinna kasta in mig i vedboden … din
….nollåttafjant”

Jag hade väl varit aningen kaxig när mina grannar menat på att de åstadkommit en STOR vedhög. 10 kubik sa dom att det var…. så jag kände aningen prestige rinna till, så att jag inte fick äta upp min kaxighet….. så det blev till att köra hårt tänkte jag. Jag attackerade högen från flanken, framifrån och från baksidan, och nu var det inte bara vedhögen som jobbade emot mig, utan även klockan… jädran i mig vilken fart den fick….

Ville nog hem samma dag, upptagen man

För även om det var vackert där ute i skogen, så hade jag en hel del att göra hemma i stan oxå. Så jag hade planerat att hinna med bussen som gick… som gick… ja när gick de nu igen från Junsele ?? .. vad var det Anneli sa nu igen ??… var det 14.30 .. eller 14.45 ??

Det blev en strid mot klockan … och en avvägning hur mycket gubbkroppen orkade med. 10 kubik…. det sa mig inget innan jag kom dit, hur mycket ved detta var… men EFTERÅT, hade jag en rätt bra aning. … blev rätt trött på baksida lår, av allt plockande från marken.

En knäppstare

Den proviant jag hade med mig var inhandlad av Martin och innehöll diverse som min magen inte var van vid. Och när man står ute i det fria, med inga människor omkring sig på mils avstånd,,…. bara kvigorna och den upprörda rovfågeln.
Ja då tror man ju att man kan släppa sig ogenerat, utan att nån ska ta illa upp.
I ögonvrån, mellan vedkastningen ser jag en fågel som trippade omkring ängslig på marken….. tror det var en stare av nåt slag.
Och precis som jag fick syn på denne släppte jag av en riktig brakskit i luften, som åska nästan….

… och staren stannade upp tvärt, satte näbben i vädret och titta förnärmat och snopet på mig, som om den tänkte: ”vilken ohyfsad varelse”

Nåja faktum var att jag faktisk hann med hela högen, och klockan var inte mer än 14.00, så jag packade ihop grejerna… nu var det bråttom, för att det inte skulle bli bråttomt…… när man väl landade i Junsele igen….

”Bussig” personal

Jag skulle lämna bilnyckeln till Martin på Gunillagården, så han hade bil (Martin skulle sova kvar ute i obygden)….så jag ringde honom mobilt och sa att jag var på väg. Martin satt i möte sa han, så när jag väl komme dit så sökte jag upp någon som såg lite klarare ut i huvudet än ”civilagenter” (senildementa)… och antog att detta skulle vara en personal på ålderdomshemmet….

(Hade med all säkerhet inte vågat mig på det
förtroendet för en främmande människa i Stockholm)

Knatade sedan in mot byn (100 meter)… såg en buss som stod där på vändplan….
Bussdörren stod öppen, och det strömmade radiomusik ut där, så jag knatade in i bussen för att försäkra mig om att det var rätt buss…
Där låg busschauffören och tog en lur in väntan på avfärd…. vaknade yrvaket till när jag klev på och störde hans sömn….
Och frågade honom om det var bussen till Sollefteå, och om den gick därifrån som den stod nu….

Jo det var ju så … och jag tänkte att jag låter den utslagne chauffören vila en stund, så han inte somnar vid ratten sedan…. pinnar iväg på den gemytliga ICA-butiken igen, för att få nå frukt och drickbart….

Men jag glömde ju återigen fråga om NÄR bussen gick, så jag tänkte att det vet dom säkert på ICA-butiken i en sån liten by….
Men kassörskan visste inte säkert…. det var ju nån gång vid halvtre – tretiden sa hon…
varpå jag yttrade mig på ett avspänt Junselevis, och log:

– Ja det var väl inte så noga, det går väl en ny buss …. i morron !!

….
Fluffig

När jag var ner hos min underbara kusin Jenny, i Stockholm, så höjde jag henne till skyarna över hur go och rar och trevlig hon var mot mig……
Hon är en mycket omtänksam och cool tjej, som på stockholmsmanér säger ”aa eller hur” i var och varannan mening…., men absolut inte verkar ha fastnat i Stockholmstempot, det hysteriska trots att hon bott där säkert 15 år nu…..

I vilket fall som helst så hade vi trevligt, och hon är en mycket rak och direkt tjej, och nämde vid något tillfälle att jag inte var lika ”musklig” som jag var för ett antal år sedan….. (Hon menade faktiskt inget illa alls)
Tyckte att jag blivit lite ”fluffigare” eller hur hon uttryckte det….

Nåja lite drog jag nog upp i näsan, vart inte sur, men lite bestämd…… här skulle minsann börja köras lite hårdare igen med motion, och dra in på delicato och annat sockrigt….

Styrkan intakt ….. men det blåste emot från alla håll

Så jag började med styrketräning hemma, det funkade bra, har inte tappat så mycket där på styrka.,…
Men när jag för någon dag sedan cyklade Forsmo runt (2 mil) tog det emot mer än jag räknat med…..och det kändes som det var motvind från alla håll….

Och jag hade redan innan Jennys kommentar tänkt börja springa igen lite smått, för att få lite flås…. och det blev det som gjorde att jag idag till sist kom till skott…

Jogging snarare än löpning

Så jag tänkte jag börjar lite smått, med hågestaön runt, har faktiskt ingen aning om hur långt det är, och tog inte tid på när jag sprang heller…… eller ska jag kanske mera riktigt kalla det för jogga…..för det gick inte fort, och första 500 metrarna fram till Hågestabron, kändes det med all säkerhet som om jag nån gång under löprundan skulle måsta gå lite emellan…..
Men jag tänkte jag gör det när ingen ser då
Svisch

När jag väl kom ut på ön… började det gå lite lättare igen, kom lixom in i andra andningen… och det var riktigt skönt faktiskt, kom nästa lite svett oxå tror jag.
Det kändes som jag hade ett hyfsat tempo, ända till jag insåg mig vara jämsides med en kvinna som rastade sina hundar, och jag tänkte att nu svischar jag väl förbi…… och lägger lite distans mellan oss….. när jag kutat en stund, och vände mig om, så var hon till mitt förtret, fortfarande inom hundra meters håll…..

Osså ”spurten”

När jag bara hade 500 meter kvar att springa, tänkte jag att jag skulle få till något som liknade en spurt…… så jag skapade de signalerna i hjärnan, som skulle skickas ut till mina ben och resten av kroppen, att nu var det spurt på gång, nu skulle det bli tempoökning….

Men det verkade som om det var en ”broken link” som man säger i datavärlden, för det kändes som jag ökade och ökade men det gick ytterst marginellt fortare….

Det var som att vara på dans till Mats Bergmans, när de deklarerar att de ska öka tempot lite grann, och folk förväntar sig buggmusik och rocken roll, …

… osså blir det ”gråt inga tårar”

… men tack kusin för att gett mig sparken i gumpen jag behövde … det blir fortsättning

….. bussresan ner till Stockholm, var en upplevelse i sig, men den kommer jag att behandla senare i en sepparat blogg.

Så nu medan själva upplevelsen av Stockholmsvistelsen är färsk, tänkte jag skriva om den.

Sista delen av resan, blev riktigt rolig, efter att ha pratatmed en trevlig Tyresöfarbror ursprungligen från Liden, Medelpad. samt flirtat flitigt, med en obeskrivligt vacker Andie MacDowell kopia, med yppiga… eh yppiga, eh konturer.

Ut bland yrsliga studenter

När jag kom till Stockholm, kastade jag mig ut i storstadsvimlet, i väntan på att min Kusin Jenny, skulle sluta kneget. Jag hamnade mitt uppi studenternas firande, där de lätt påverkade av mjöd och dylika tingestar, skreeek ut sin vårglädje, likt självaste Ronja Rövdotter själv… eh rövardotter ska det va.

Ungdomarna skrek och viftade med allehanda flaggor, från hela världen, och det fann jag förtröstansrikt på någe vis… Jag blir lika gld över detta, som när jag ser två små dagisbarn med olkia hudfärg, lekandes, helt ovissa om att vissa tycker de borde hata varandra pga detta.

Sommar i Hufvudstaden

Jag känäpper febrilt med min Nikonkamera, för att föreviga alla dessa underbara intryck. och vandrar i sakta mak, från centralstationen, via Glasskulpturen vid Sergelstorg…. ned mot Kungsträdgården.
Där äger en stor matfestival rum… och ”Kungsan” är fullsmockat med folk.
Solen gassar och Sommaren har anlänt till Hufvudstaden.

Dit näsan pekar

Jag fascineras av stadens alla dofter, både önskade, och oönskade som kastas upp i ens ansikte och näsborrar. Första kan det lukta grillat när man strosar på längs Stockholms gator, efter 10 meter till, byts det ut mot, nybakat, 10 sek till, så stinker det parfym, så att man får dra åt sig andan efteråt för att få syre till lungorna. Efter ytterligare 10 meter så luktar det nån oidentifierbar doft (finns gott av dem i Stockholm, för en Bonnig Norrlänning)… 10 meter till, … så slår en odör av Bajs upp i fejan på en…. Lite bättre blir det när jag gått förbi Kungsan, och vandrar efter Strandvägen…..då luktar det tång, och tjära….

Appropå lukter

Tidigare har jag många gånger ondgjort mig över vad allting är dyrt, och att det till och med kostar att skita och pissa med….
Men efter detta Stockholmsbesök, är jag redo att ompröva mina åpsikter kring detta. Jag betalar numera mer än gärna 10 kronor, för att göra mina behov på en välstädad toalett med personal som håller rent, än de bajamajor som fanns på Kungsträdgården…. där det var ett företag att sätta sig och skita, utan att få grejer på kläderna, som man inte gärna vill ha på kläderna…..

30 % av tiden på stan, gick åt till att planera antingen, intagande av energi/mat…. eller leta en ”avfallsstation”/WC

Ett vackert, stolt folk… men

Stockholmarna är ett vackert folk, i synnerhet då kvinnorna, som nästan alltid är i lyxfodral, högklackeskorna och diverse skönhetshjälpmedel….
En stolt högdragen hållning, på ständig jakt efter bekräftelse genom flirt, som de sedan kan högdraget ignorera… och hux flux, har den Stockholmska kvinnan köpt sig en smula tillfredsställelse och uppmärksamhet.

Likadana inunder

Men jag blir ju som norrlänsk singelsnubbe, helt betagen av all skönhet trippandes förbi i sina dyra skor… klappi-di-klappedi-klapp….
Det finns alla modegenrer… Det finns lakrits, choklad, vanilj, och citron, men alla är godis för ögonen…
Jag föreställer mig i mitt stilla sinne, för att kyla ner mina hormonella, inre vulkanutbrott, att även när dessa fullblodskvonnor, tagit av sig sina högklackeskor, dyra nodeklänningar, skrapat av sig 1000-kronors-sminket, och står där nakna framför spegeln, så är det inte nån större skillnad, mot en norrländs bonnkärring.

Status för killar

Även på Herrsidan är det ju flaschigare, dyrare, och snobbigare i Storstaden., även om jag inte studerar dessa lika grundligt och utförligt sdom kvinnorna, av någon outgrundlig anledning.
Här är det väldigt tydligt att pengar är status, i form, av dyr bil, kläder och andra tekniska prylar…Som en liten jämförelse då, med västernorrländska män, där förvissp bilen är status… men helt andra prisklasser, och stil, på bil….

I Sollefteå tycks det vara stats att ha en stor prilla i överläppen, Flanellskjorta, snickarbyxor, farandes omkring med släpvapagn, efter sin nya volvo…..
… och se allmänt hård ut bara…

Tillslut så blev det välkomstkram

Nåja… till slut träffade jag min fantastiska kusin Jenny, och fick den goaste kram jag fått på länge…. en sån där riktigt ”tycka-om-jättemycket-kram”….
Sedan åt vi Thai-wok, på en resturang bakom kulturhuset. Det var infernaliskt gott. och betydligt mer mättande än en luftigt, näringsfattig Macdonaldsmåltid skulle inneburit.

7 timmars promenad….. + 2 till på kvällen

Det var fredagen det. Igår Lördag, klev jag upp 7 på morgonen för att ta vara på fina vädret och vackra Stockholm….
Det blev en 7 timmar lång promenad, med 2 gigabyte foton i kameran som resultat.
Men iaktagelserna om Stockholm fortsätter. Så här tidigt är det ett helt annat Stockholm, än kvällen innan. Städpatrullen var ute, med skräp-plocke-pinnar, men även stora skurmaskiner, stora som ismaskinerna på hockey….

Stockholmarna själva, är också som förbytta sedan gårdagen, då de tjoade och tjimmade. Nu var det surmulna, strama, stressade, ansikten……och bena klapprade iväg med en frenetisk fart….på väg till arbetet.
Många Stockholmare nyttjade morgonen till att springa oxå … även då uppsminkade, och moderiktig utstyrsel….. klappi-di-klapp-skorna var dock utbutta mot löparskor… självklart av dyraste sort.

….och här hade jag tänkt skriva en lång fyndig blogg om min första dag i Sthlm, men det är ingen verksamhet i hjärnkontoret, helt slut,,……. kanske kommer en i morgon då ……

…
Ni vet … ibland så går man omkring och ältar saker….. det lämnar helt enkelt inte skallen förrän man får tillfälle att åtgärda detta …..

… nåja jag återkommer till detta.

Bangolf och klädsel

Det blev resa till Sundsvall och en bangolftävling nu i helgen som var.
Väderleken var inte att leka med…åtminstone inte på förhand. Det skulle bli regn, och åskskurar tom…..och som kallast 6 grader på söndag morgon….

Så jag klädde mig efter väderleksrapporten VARMT, ……
Detta visade sig vara en felbedömning, det blev solsken och riktigt riktigt varmt på söndagen…..så kängor och långkalsonger, som hade varit en ”vinnare” vid förutspått väder, blev något hett kan jag lova

Den fysiskt krävande sysselsättningen minigolf

Minigolf (Bangolf) … förknippar ju folk i allmänhet med att gå ner på stans lokala minigolfbanor med en öl i kroppen, och väldigt lättsamt gå omkring och småprata och ha roligt……
Mao inte speciellt ansträngande….

Men när det kommer till att TÄVLA i detsamma… så blir det en annan femma.

– Ölen kan du glömma då,

– Sällskapet blir inte längre till någon del fagra damor, som lättsinnigt roar sig, utan mestadels halvsura, o-sociala äldre gubbar, som aldrig lyckats i nån sport.

– Och det rör sig inte längre om 1 timmes speltid….. utan 6-8 timmar.

– Och framförallt, att lyckas hålla sig koncentrerad under så lång tid, detta ÄR Oooooteroligt ansträngande faktiskt. Jag vet att det är omöjligt att få icke involverade att tro på att Bangolf skulle kunna vara ansträngande….
Men det är just för att de inte prövat….
Jag kan vara lika slut totalt sett efter en bangolfhelg, som när jag gick 2,7 mil nipled i höstas

Himmelriket på jorden

Hade det inte varit för GUDOMLIG svensk HOTELLFRUKOST på Scandic, så vete fasen om resan hade varit mer skoj än jobbig ??!

Att få komma ner till ett dukat bord med, 10m olika sorters musli, olika yougurt och mjölk, mjukt bröd, hårt bröd, ost, kaviar, Mjölk.
Det var gröna pumpakärnor, som på ett estetiskt sätt, tillsammans med sylt och russin satte färg på den annars något färglösa, men goda mûslin.
Det fanns äggröra, kokta ägg, prinskorvar, köttbullar.
Rökt skinka, kokt skinka, Apelsinjuice äppeljuice, kaffe osv osv osv ….

….och söta trevliga servitriser

Man kliver gärna upp lite tidigare för att utnyttja hela frukosttiden

Sedan har du ju en aspekt till, som påverkar, att sova på Hotell….

Att sova på hotell, är inget som funkar speciellt bra för mig. Jag tror inte ens det skulle varit lätt att sova om jag sov själv i rummet….
Nu klev jag in i hotellrummet sist av tre st bangolfare, och blev således blåst på att få ligga i ordinarie sängar, och därmed hänvisad till utfällbar överslaf….
Jag fick inte ta utfällbar underslaf för PM, då han menade att han och LPS måste få möjligheten att sära på sina sängar, eftersom PM inte ville ”ligga och kelas med LPS”….

BIG MISSTAKE…. PM !!

(Kanske var det lite av egen förskyllan, för min del som Per sade detta, eftersom jag på skoj nere vid receptionen sa att dessa två skulle ha bröllopssviten, och jag ett singelrum, kanske jag triggade igång bögfobin hos denne)

… det liksom fastnar i huvudet på en

Nåja … tillbaka till det jag skrev överst om att saker kan fastna i huvudet på en när man skall somna…..
När jag knarrade mig upp för gnek-stegen till min överslaf, och åtminstone lagt beslag på TV-dosan….. så jag slapp se omröstningen till den fruktansvärt (numera) tråkiga omröstningen till Melodifestivalen….utan i stället knappade in Clintan i ”Häng dom högt”…… då trodde jag att jag var tillräckligt trött efter dagen för att somna in relativt problemfritt….. inte ens snarkande rumskamrat skulle kunna förhindra detta …. trodde jag……..

Och jag fick nästan rätt… åtminstone till en början.
För jag somnade in … och sov tre timmar. Vaknade sedan av kissnödighet….
Och knarrade mig försiktigt ner från stegen, blir ändå tvungen att sätta en fot på PMs sängkant, för att inte slå ihjäl mig. Väcker då naturligtvis honom….
(Det var han som nödvändigtvis skulle ha mig att sova överslaf…. bad choise)

Klibbig upptäckt

Men så när jag knarrat mig upp för stegen igen, lägger mig till rätta, så upptäcker jag nåt klibbigt i håret. Ett tuggummi hade fastnat i håret på mig.
Jag börjar slita och dra i håret, och förbannar att jag inte hade tillgång till en sax….
Klockan är 04.00 på morgonen och jag ligger och sliter mig i håret, för att få bort tuggummit, utan att väcka rumskamrater igen……
Och jag kan inte riktigt släppa det där att jag har tuggummi i håret, och stilla somna om igen …. det har liksom ”fastnat i huvudet på mig”
Men jag börjar närma mig insomningsstadiet när …..

Bad timing….

just precis… rumskamrat PM, börjar ”dra stock”…. ”agera sågverk”… SNARKA !!
ZZZZZZzzzz ZZZZZzzzzzz ZZZZZzzzzzzz

efter 2½ timme ger jag upp, 06.30 kliver jag upp och går ner till hotellreceptionen, hoppas kunna köpa en nagelsax el nått…..
Jo då … det fanns att köpa för … 80 KRONOR….
Jag övervägde för en kort sekund om det nästan var värt 80 kronor att bli av med tuggummit i håret… men nej….

Så jag fick den kvinnliga hotellreceptionisten att agera frisör kl halv sju på morgonen ….

– ”Blev det bra ?? ”…..frågade hon efter att ha klippt bort tuggummit, tillsammans med en test hår…

– ”Njäa… aningen kort på den här sidan”…. sa jag med min bästa feminina stämma

Men tror jag inte mina golfkamrater gör om misstaget att låta den som vrider på sig mest om natten, och är kissnödigast, ta utfällbar överslaf, med knarrande stege… *knarr, gnek, gnik….*

(Vem/vad som orsakade att jag fick tuggummi i håret, är inte bevisat, men undertecknad skulle kunna vara inblandad i skeendet)