Författare: tomastvivlaren

ps … två nya blogginlägg samma kväll… scrolla ner om du missat det om frihet

…..
Jag tänker på hur vi föreställer oss döden…..
Vi som lever i ett land där vi avsagt oss vår tro, för att slippa kyrkoskatten på nån tusenlapp om året….

Själv var jag ”dödsrädd” för döden när jag var liten… Jag hade jätteångest inför min egen död, och inför mina föräldrars…. i synnerhet då mors, då hon var den som försörjde mig, och om och om igen hotade att ta livet av sig…
Så det var väl inte så konstigt iofs… att jag hade ångest inför döden.

Astrid Lindgren lindrade dödsångest hos många barn

Jag tror att Astrid Lindgren faktiskt bidragit till att jag inte blivit ett komplett nervvrak.
Hon räddade mig genom sina sagor, och att hon inte räddes att ta upp ämnet döden, till och med i barnberättelser som Mio min Mio, Ronja Rövardotter, och Pippi Långstrump, där hennes mor var i himlen.

… men framför allt i bröderna lejonhjärta, där hela berättelsen börjar med att Jonatan hjältemodigt hoppar ut, med sin lillebror, genom fönstret vid en brand…
Jonatan hade berättat för skorpan att man kom till Nangiala efter döden, och att de skulle återses där…

Som liten kunde jag då relatera på något sätt till detta hemska okända, som kanske ett barn inte ska behöva fundera över, men nog väldigt många barn gör

Nedbäddad förberedd på att dö

Jag kunde på fullt allvar bädda ner mig själv vissa kvällar när mors ångest smittat av sig för hårt… bäddade ner mig och trodde att jag inte skulle vakna upp igen….
Och jag tror inte jag var/är det enda barnet som funderar kring dessa saker, speciellt som många barn far illa , och får vara föräldrar åt sina föräldrar.

En som aldrig dog

Jag frågade farfar en gång när jag var väldigt liten…. Farfar som utåt sett var den sorglöse, glade trubaduren, ständige optimisten…..
Jag frågade honom rakt av när han skulle dö …..
Han blev ställd av frågan och svarade :

Kai-Tomas-gubben (det var hans smeknamn på mig)…. Farfar dör aldrig…
Detta föranledde mig att i flera år gå med den tron att just farfar faktiskt aldrig skulle dö….… andra kanske, men inte farfar

43 år gammal och nästan ingen dödsångest nu längre

Nu har jag hunnit bli 43 år…. och i bästa fall, om jag får vara frisk, så har jag halva livet kvar. Men jag kan lika gärna/ogärna dö i morgon.
Och ju äldre jag blir desto mindre ångest inför döden har jag….
Jag pratar med min far i himlen då och då… det hjälper mig att hantera hans bortgång, och samtidigt mina tankar…
Men det är inte döden jag är rädd för idag…… det är snarare att inte ha levt, innan jag dör… att inte ha blivit älskad, och haft en att älska, innan jag lämnar in, och drar gräsmattan över huvudet….

Är faktiskt tacksam för varje dag jag är frisk

Fast det där förändras oxå med åren….. för samtidigt som jag känner så, så blir det mer och mer så att jag lär mig uppskatta det lilla i vardagen….
Låter kanske som en klyscha … men det är verkligen på det viset.
Jag uppskattar verkligen att få äta mig mätt, varje gång jag gör det….
Och jag toknjuter av varje årstid, och av frisk luft…
Jag gläds verkligen så länge jag kan cykla, simma och gå för egen maskin….
För jag har smakat på vad det kan innebära när allt är borta, när ingenting spelar någon roll….
Så jag vet att uppskatta varje sekund…. innan döden hämtar mig oxå.

”Nu har du fiskat färdigt Lindqvist !”

Eller som en god äldre vän sa, som spelade pingis med oss:

” Ja du… rätt vad det är så tittar vår herre ner och säger åt mig att, – Nu du Lindqvist har du fiskat färdigt”

Några år efter han sa så, blev det så….. men man får väl hoppas att han åtminstone får äta paltbröd med fläsk där uppe, annars vet jag inte om man kan kalla det för paradis

….
Om ni inte orkar läsa igenom denna relativt långa blogg, så skrolla då ner och lyssna på mikael Wiehe.

Allt är relativt … eller ?

Jag måste ju säga att visst är allt relativt, Albert Einstein hävdade ju detta. Och även om det må vara så att många använder uttrycket slentrianmässigt för att slippa svara på frågan riktigt …. så är detta uttryck sant i den meningen att det mesta som vi håller för”sanningen” kan ställas i relation till en annan sanning, någon annans verklighet och uppfattning.

Och det kan vara bra ibland, att kunna relatera till att det finns andra som har det mycket sämre än mig själv, för kunna se till det jag faktiskt har, och inte bara till det jag inte har. Jag menar jag har; Tak över huvudet, jag är inte allvarligt sjuk (peppar peppar, ta i trä)… jag äter mig mätt, Jag har fri sjukvård mm mm.

För mycket distans, så tappar du närheten

Men samtidigt kan för mycket av den hållningen innebära att man släpper efter på sina krav för ett rättvisare samhälle, samt mina egna rättigheter kommer på skam.
Och att man då faktiskt omedvetet närmar sig den typ av samhälle med stoooora ekonomiska och rättsliga klyftor, med korruption och mord och svält…. den typ av samhälle som jag jämför mig med, när jag intalar mig att jag har det bra ändå….

Frihet och demokrati, ett anständigt liv GER DOM DIG ALDRIG ,
FRIHET MÅSTE MAN KÄMPA SIG TILL; OCH FORTSÄTTA KÄMPA FÖR ATT FÅ BEHÅLLA !!
Annars tar dom det ifrån dig.

Detta har vi !

Ja vi har Tak över huvudet, vi lider inte av fattigdom, inte materiell i allafall, Vi äter oss mätta, vi har fri sjukvård mm mm.
Men nu har man under en längre period börjat rusta ner alla dessa trygghetssystem, man har börjat ta bort tryggheten att få vara sjuk och få försörjning.

Men nu glider det oss ur händerna

Att gå till tandläkaren har inte alla råd med idag. Jag har själv fått avstå många gånger, och fått förvärrad tandhälsa pga av att jag inte haft råd.
Jag har själv inte råd att byta glasögon längre då jag kommer att behöva progressiva,,….. finns inte en chans för mig. Och jag har behövt nya i 12 års tid nu.
Alla skall känna sig otrygga om man inte har stort kapital förståss det är den nya given från de nya makthavarna….

Är man arbetslös skall man drivas till att ta arbeten som inte finns, genom att man sänker arbetslöshetsersättningen. Och man skall tvingas flytta land och rike runt för att ta ett arbete som kyrkogårdsvaktmästare trots att det finns utbildad arbetskraft för yrket på närmre håll. Sjuka skall anses vara delvis eller helt arbetsföra, tom vid fall av cancer, och även dom skall enligt de nya makthavarna bli av med sjukförsäkringsutbetalningarna, för att tvingas söka jobb…. jobb som hundratusen arbetslösa står före i kö på….

Och sen….vilken arbetsgivare tror ni anställer en som varit sjukskriven en längre tid, och fortfarande har sjukdomssymptom. … och därmed riskerar att utebli från arbete pga av denna sjukdom … vilken arbetsgivare väljer denne före en frisk människa…. som dessutom söker jobb ???

…..hur har man tänkt här då ??

Rehabilitera er själva !!??

Och sedan är ju den andra biten i denna omöjliga ekvation, att den medicinska biten av den sk rehabiliteringen uteblir pga kraftiga nedskärningar inom vård under en längre tid. Så här är det då tänkt att de sjuka skall hela sig själva på nåt magiskt vis…… fråga mig inte hur …. fråga makthavarna, fråga regeringen, fråga Alliansen…

Vilket samhälle vill vi ha ?

Och det är då ur detta perspektiv vi måste fråga oss vilken typ av samhälle vill vi ha ? … och hur länge kan vi låta de sämst ställdas villkor i Sverige försämras med ”allting är relativt” som ursäkt för denna återgång till ett konservativt samhälle , där träpatronerna ägde och styrde, och arbetarna fick stå med mössan i hand,

Överdrivet ?? .. ja visst NU JA !!… men om vi släpper alla krav på rättvisa, på jämställdhet och solidaritet, så är det bara en tidsfråga, tills vi i realiteten är där igen!!

Börjar inte ni oxå ledsna på att……

Blir ni inte liksom jag trötta på att höra om Politiker som roffar åt sig tillgångar, höjer sina löner i kristider, då 10.000-tals arbetare får gå ifrån sina jobb ??
Reagerar ni inte liksom jag när moderata politiker tar sig friheter i bostadskön, pga av pengar och ställning, på bekostnad av hemlösa och svårt utsatta kvinnor ?

Är ni inte som jag innerligt less på att höra nyhet på nyhet där olja läcker ut i haven och förstör hela ekosystem, less på att höra om giftskandaler där företag hänsynslöst vräääker ut gifter i naturen, för att det genererar större vinster…. vräker ut dessa gifter i den natur, från vilken vi tar den föda som vi skall ge våra barn,… våra barn som är framtiden…..

Är ni inte likt jag, less på att höra rapporter från hela världen där folk blir mördade av sina regimer, att barn svälter och utnyttjas som billig arbetskraft och som prostituerade till rika blekfeta svenska och västerländska män perversa lustar ?
Och på att västerländska företag utnyttjar naturtillgångarna i fattiga länder som Västsahara … och folket inte får ta del av inkomsterna som bringas av det fiskrika havet ??

Blir ni inte likt jag less på allt detta….??

Visst är det sant det moster sa… men

Jag har förvisso funnit det för sant det min kloka moster sagt, när hon vände bak och fram på ett ordspråk och fick en annan sanning; ”Det är gott… att inte veta”
Menandes att man inte kan veta allting i livet, och att man mår bra av att inte veta allt heller. Men det är lika paradoxalt som inledningen av mitt inlägg här, med att allt skulle vara relativt….

Men om man inte öppnar ögonen….

För låtsas man inte om vad som händer i världen, låtsas man inte om vad som sker nu i Sverige, så kan alla rättigheter våra mor och farföräldrar kämpade till sig i demokrati, rösträtt och välfärd vara som bortblåst … på några år…

Frihet ger dom dig aldrig… friheten måste man ta…. Rösta rött till hösten !

<!–
WriteFlash('’);
//–>

<!–
WriteFlash('’);
//–>

<!–
WriteFlash('’);
//–>

….
Till att börja med så vill jag klargöra att jag med detta inlägg inte på något vis har för avsikt att moralisera…. bara med förhoppningsvis lagom ironi och distans betrakta.

Prolog

Nå ja nu till min betraktelse.
Det är tur att jag har min vän G, som någon gång då och då tar mig med till ställen och situationer jag annars inte skulle få uppleva eller kunna bilda mig en uppfattning om hur det är.
Idag efter invant beteende med att ta en fika på stan, och stoppa i hela tjugo kronor var i Jack-Vegas-apparaterna på stans bowlinghall, så skulle G köpa sina 6 st Helg-öl på stans systembolag.

Flera funktioner – året om

Har ni tänkt på det förresten att Systembolaget inte bara är den plats där vi Svenskar köper sprit. öl och vin, till Valborg, Cruisingen, Skolavslutningen, Midsommar, Födelsedsagsfesterna, Kräftskivan, surströmmingspremiären, Inspark, utspark, nollning, Halloween, Julafton, nyårsafton, trettondagsafton, Påskhelgen ……… och däremellan alla helger och några av lill-lördagarna ….

Nä det är inte bara det systembolaget har som uppgift…. systembolaget är dessutom alla städers självklara riktpunkt för geografisk vägledning av folk som inte hittar i stan….

– Hur hittar jag till Videoteket ?

– Jo … vet du var systembolaget ligger ??

– Jo !!

– Ja men då tar du av vänster bortanför systembolaget och har en liter blomsterbutik på högersida 100 meter längre bort … hittar du då ??

– Ja då ska det inte vara några problem.. tack tack…!!!

Varpå han som gav vägbeskrivningen klirrar iväg med två identiskt lika kassar som inte är införskaffade på videoteket…..

Jag den felande länken

Nåja … ursäkta SJ för mitt sidospår i betraktelsen.
Igår var det ganska lite folk på stan, betydligt mer idag på valborgsmässoafton då …. Men fortfarande rätt glest tyckte jag ända tills vi började närma oss alla städers naturliga geografiska utgångspunkt – SYSTEMBOLAGET !!
Här var det som en myrstack under högtrafik, och av alla modegenrer , rik som fattig, kvinna som man, ung som gammal, alla var de där….

Och alla hade nån slags gemensam känsla av att dessa starka droppar skulle bringa dem glädje och sorglöshet under kommande högtid.
Alla var liksom inräknade i den förståelsen på nåt vis, utom jag som var främling på platsen,…. och han som inte bara hobbydricker på helgerna, utan intagit ett mera professionellt inmundigande av dessa drycker.

Att jag inte riktigt blev inräknad i gemenskapen kan jag förstå….
Men att det stod ”vanliga Svenssons”, med hel kundvagn innehållandes sprit, vin och öl för över 1000 kronor… och tittade snett på han som drack mera regelbundet … det tedde sig lite underligt i mina ögon…
men jag kanske inte ser riktigt nyktert på saken

Medicin som medicin…. nä jag blev frisk som genom ett mirakel

Innan jag och G var in på Bolaget (Apoteket RRRööda Nesan, som en frabror i vår golfklubb, mycket humoristiskt kallade det)….
.. innan det så var jag in på ”rätta” apoteket. Jag har hostat och kräkts nu i 5 veckor. Så min kvinnliga och utomordentligt vackra distriktsläkare Lilliana, misstänkte att allergi skulle kunna vara en orsak till att hostan blev så segdragen.
Ett blodprov visade att jag hade allergi mot luftburen pollen…. och fick därmed utskrivet på recept, både tabletter och inhalator.
Men efter att ha hämtat ut läkemedlen, så inser jag mer och mer att jag inte alls är allergisk, … bara inbillning, oavsett vad blodtesterna sade….

……………………………533 Svenska jävla kronor……………………..

Nä … hädanefter är den så kallade allergin att betrakta som ”sommarförkylning”….
Och när jag vandrade förbi en jättemega Whiskeyflaska på stadens bolag, bland alla förväntans”fulla” människor, så kom jag på att den kanske botar denna ”sommarförkylning”, minst lika bra till ett betydligt billigare literpris.

Nä … prislappen på medicinen gjorde mig frisk omgående, på samma sätt som att jag inte alls behöver nya glasögon efter att ha fått höra priset på dessa progressiva trocaderobottnar… (Jag fick lov att fråga om priset, de hade ju med flit skrivit priset så litet att man inte såg)

Provsmakning på ICA

Jag blev ganska fort less på att gå omkring bland ölburkar och Bag-in-box-viner, och satte mig att vänta på G, som stod i en 10 meter lång kö (Det är väldigt lång kö för att vara Sollefteå, och det var 3 kassor öppna dessutom)
Medan jag väntade drog jag mig till minnes att jag var in på ICA som ligger vägg i vägg med systemet, och vid 2 olika tillfällen vid samma besök, fått provsmaka av vänliga tanter, både kycklingfilé med nån sås och potatissallad. Men även ett gott grovt bröd med vitlökssalami på….
Och Detta föranledde mig att köpa två påsar av detta bröd… varav den ena jag gav bort gratis till mina vänner Sjödin/Eliasson….

Och tanken slog mig då när jag satt vid systembolagskassorna, att de kanske skulle börja med provsmakning där oxå… då kanske jag hade köpt den där stora Whiskeyflaskan i medicinskt syfte….

Och man hade kanske kunnat anlita han som hade mycket erfarenhet av dessa drycker till att stå vid provsmakningen….Det skulle ju både generera arbetstillfällen, samt demonstrera med all tydlighet följderna av för häftigt och långvarigt inmundigande av Alkoholhaltiga drycker av olika de slag.

…..
Ett svagt ljus från lampan på väggen, är det enda som lyser upp lägenheten.
Tvätten hänger lite här och var, har precis torkat färdigt…..
Och i soffan ligger en hög med rena, men ostrukna kläder.

Här är bara jag…..

För ett ögonblick, som från ingenstans dök en minnesbild upp i mitt inre.
Och jag förflyttas tillbaka.
En bild, och den känsla den bilden förde med sig. De hör ihop. Bilden utan känslan, är ingen bild, och känslan utan bild är inte den känslan.

Platsen är Kramfors….. vägen jag gick på är Bergomsvägen, alldeles i backen där Åsa Åsanders bageri låg… ett hembageri, med mycket sött och gott för ett barn…
För jag var barn vid denna bild…..
Sockerbullar kallade vi dem… med sliskigt söt vaniljkräm inuti….

Men nu i denna bild är det vinter, och mörkret ligger tungt över staden. Vägarna är vita, och det är sparkföre mitt inne i staden…..
Jag går ensam ner för Bergomsvägen, mot Ådalshallen. Där badvakterna Marco och Thomas jobbar.

Det finns ingen känsla i form av glädje, sorg eller ilska….
Det fanns sällan det hos mig när jag växte upp….
Mera en slags ödesmättad, melankolisk tomhet, fast jag levde i fantasin.
Den var min bubbla, min trygghet…. som många barn liksom jag haft.

Vandrar hem till mormor och morfar igen. Där vi fick mat, och fika på regelbundna tider…. något som inte var alltför vanligt hemma i Stockholm.
Detta var en trygghet, en viloplats… trots många spöken som följde med på köpet.

Hembakt hälsobröd, med smör gjort på solrosolja. Och varm choklad.
Vid köksbordet i köket på Gumåsvägen 67, i huset som morfar byggt själv.
Ett gult trähus, med stort trädgårdsland, som jag och bror fick hjälpa till med på somrarna….
Men nu låg där snö, , nära på en meter djup. Och jag hade gjort ett spår runtom tomten, ett skidspår, där jag åkte med mina Miniskidor, och jag var Thomas Wassberg, och Thomas Magnusson om vart annat,… varv efter varv, i vintermörkret.

Jag ligger på övervåningen med min bror, och vi har som vanligt hamnat i bråk angående nåt…..
Men till slut somnar bror…. men inte jag. Jag ligger vaken länge och är mörkrädd.
Rädd för spöken, för mördare och allt möjligt, och omöjligt som kan tänkas dyka upp i mörkret.

Den som kliver upp först sav oss brukade få beröm, och jämföras med den andre, som då inte var lika duktig. Det var inte ovanligt att vi spelades ut mot varann på detta sätt av Mormor. Och ofta blev det upphov till osämja oss emellan.

Ända tills en dag då vi blivit något äldre barn, då vi gick emot henne, lurade henne att tro att min bror slog mig, och hon kom springandes, beredd att ge min bror skulden, bara för att se att han slog handen i golvet och jag låg bredvid och skrek.
Sen den dagen blev det mindre av att spela ut mig och min bror mot varandra.

Jag klev jallafall upp först den morgonen, och fick mig en skopa beröm, som jag sög åt mig av, svulten på den varan hemifrån som jag var.
Där fanns Müsli, med vetekli och Tätmjölk och nybakt hälsobröd.

Sen satte jag mig vid TV.n på morgonen och tittade på klockan i tv:n som var nedräkning till Jullovsmorgon

Nu måste jag återvända hem igen till Sollefteå, och 2010,. mina ögon håller på att gå i kors

…
Kort kan jag bara säga att anledningen till att det inte blivit några foton, samt FÅ bloggar ….är en 4 veckor lång förkylning, med feber, värk, hosta, kräk och öroninfektion….

Nu är det bara hosta och öroninfektion kvar, och lite kräkreflexer vid hostan …

Så när jag är fit for fight igen blir det mer av foto och blogg

En ständig kamp….. livet är en ständig kamp, för många av oss.
Här sitter jag framför datorn, i ett land där ännu så länge mänskliga värderingar råder något så när. Där ingen svälter.. men där väldigt många far illa…

I andra delar av världen utnyttjas barn som arbetskraft för västvärldens konsumtion. …………..Och vi kallar oss civiliserade ?…

Västvärlden dikterar villkoren för fattiga stater, och berövar dem på deras naturtillgångar… och tar hand om profiten själva.
… och vi kallar vårt sätt att leva för demokratiskt ?

Vi spyr ut gifter i naturen genom flygtrafik, bilar och fabriker, och för att vara riktigt säkra på att göra folk sjuka och i många fall döda, så sprider vi gifter över vår gröda, och genmanipulerar djur och växter så att det blir kostnadseffektivt …
… det kallar vi för utveckling ??

Här sitter jag i Sverige och äter mig mätt, och ser på hur marknadsekonomins lagar gör att man inte får ge bort överblivna kläder…, så då sågas de sönder hellre än att ges till behövande…
Jag sitter här och ser hur vi kastar tonvis med mat för att den eviga jakten på profit, jagar företagen att producera mer än vi äter. Vi kastar bort otroliga mängder kött … medan andra svälter…
… och vi kallar oss för humana ??

Här sitter vi i Sverige och fördömer andra religioner och kulturer. Kulturer/religioner som inte exploaterar kvinnan som ett sexobjekt, att tjäna pengar på i reklam och försäljning…..
När vi själva har en av de högsta siffrorna för våldtäkter…..
Och skilsmässor och splittrade familjer är det vanligaste, och en familj där barnen har bägge föräldrarna under hela uppväxten… snart är lika ovanligt i Sverige som osjälviska handlingar …
….och vi kallar deras religion, deras levnadssätt för medeltida ?

Godhet – Ondska

I filmer kan vi ibland få se Godhet och ondska skildrat på ett mycket förenklat och förvanskat sätt. I synnerhet i Amerikanska Hollywoodfilmer. Ett exempel på amerikanskt självförhärligande är ”Independence day” …
Ett ex på att förenkla gott och ont … är ”sagan om ringen”

Vad är godhet, och vad är ondska då ?

För det första tror jag inte någon är alltigenom ond, och ingen heller alltigenom god. Men det finns dom som strävar efter att förbättra sig själv, och bli en mer solidarisk, empatisk människa, även om det inte alltid lyckas … men de strävar …

.. sen finns det dom som inte ens försöker… verkar det som, som bara har egen rikedom i sinnet till vilken kostnad som helst för omgivningen….

Jag tror oxå att ondska uppstår bara i frånvaro av godhet, precis som Mörker bara är frånvaro av ljus…
De är inga livegna krafter, mörker och ondska…. bara frånvaro av ljus och kärlek.

Så fyll livet med ljus !………fyll livet med kärlek !

…
Det här med bloggande har nog rätt olika funktioner för olika personer.
Och det är en balansgång vad man kan och bör säga, både för andras skull och ens egen. Och även om man tänker sig för noga, och avväger ….. så kan det bli fel, både för min egen del, som öppnar mig på ett nästan brutalt öppet och ärligt sätt, kan det tyckas. Men att jag skriver om djupa svåra saker, tror jag oxå är en styrka … och intressant att läsa för några….

Självklart så utelämnar jag mycket detaljer när jag tex skriver om svåra saker längre tillbaka, och även vissa ämnen som jag inte alls tar upp.
Och när jag utelämnar detaljer, är det ofta en känsla jag försöker förmedla. Beskriva den rikligt med olika metaforer, och mycket adjektiv….

Man kan oxå luras att tro att jag ofta mår dåligt, med tanke på att det blir många sådana inlägg… och kanske färre euforiska och humoristiska….
Men det är som sagt var inte sant.
För det första fungerar ofta, nästan alltid även de sorgliga, tunga och gråtmilda inläggen som terapi för mig… så när det är skrivet och ivägskickat, så är det redan bättre, och en känslomässigt börda har lättat….

För det andra, så blir det ofta så, att när jag INTE skriver någonting alls, kan det vara för att då lever jag livet. Då UPPLEVER jag livet, istället för att skriva….
Bortsett då från när jag är sjuk, har influensa förståss…. då ids jag inte sitta och skriva så mycket…. och det känns inte så intressant heller.

Jag har som sagt var sett att andra använder bloggar på ett annat vis. De flesta skulle jag vilja påstå, vill inte blotta sina känslor på en blogg, som jag gör. Många skriver om hårschampon och smink. Vissa skriver och analyserar fotboll.
Och en del skriver egentligen bara dagbok.

Den sista kategorin tycker jag personligen bara blir intressant om det är en människa där det händer olika saker ofta, en som reser mycket, en som har ett yrke den kan prata om, med ett varierande innehåll….
Annars tenderar det bli samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma,…. ja ni förstå demonstrationen !?

Sådana bloggar kan förvisso vara intressanta för nära vänner och släkt…

Men som sagt, det är olika… vissa vill inte gå in på min blogg för att de inte vill läsa om tunga saker, som ibland förekommer, inte vill bli berörda på det viset.
Man vill bara titta in och ge en snabb kommentar om nåt nytt smink. På ett oengagerat sätt…. och då är det bra att det finns massor av sådana bloggar…

NU är det snart vår på riktigt, om inte Isländsk aska sätter stopp för solens strålar.
Och relativt snart underbar svensk sommar

Snacka om duktig pipa (röst)
<!–
WriteFlash('’);
//–>

….
Svårt att beskriva hur jag känner mig nu.
Ibland uppgiven….ibland arg…. och ibland ledsen !

Känner mig lätt utnyttjad…. och bortkastad.
Det är inte svårt att räkna ut varifrån den känslan kommer
ursprungligen…
Och ju mer jag lär mig om livet, ju mer förstår jag att människan ofta
försätter sig i liknande situationer i vuxenlivet … om och om igen.

Hur ser jag på mig själv idag ?
Jag blir tårögd bara jag ställer frågan …
Vad ser jag när jag ställer mig framför spegeln ?
Vad ser jag bortom min kropp och mitt utseende ?
Jag tittar sällan dit ….. men när jag gör det ser jag ofta en ledsen
Tomas, bakom mitt utseende, bakom leendet som ska skydda mig från insyn,
till vem jag är under alltihopa…..

Jag blir tårögd bara jag ställer frågan, Vad ser jag när jag står
framför spegeln ?
Är jag stolt över den jag blivit ? …. Tycker jag
om vad jag ser ?
Eller skäms jag över den jag blivit ? ….tycker jag
att jag inte är värd att älskas ?
För att överleva har jag hittat på
oändligt många olika sätt att bedöva det som gör ont inuti,…. flytt
från bilden jag har av mig själv….
Och samtidigt är det samma
bedövning som gör att jag inte förmår att leva fullt ut, ta för mig,
låta mig bli älskad…..

Saknaden av min far är verklig. Han är
död nu, men det är en ren sorg, okomplicerad sorg. Där finns en sorts
acceptans.
Medan saknaden av det jag inte fick som barn, som alla
behöver för att bli en fungerande individ….. är en svårare sorg…..
Det
är som att ta farväl av något man inte haft, som att lämna någon man
aldrig varit nära….

Det värmer mig, och hugger i mitt hjärta
på samma gång, när jag ser familjer, där det finns kärlek. Familjer där
det finns gränser. Där imperfektionism är naturlig, lika naturlig som
den obestridbara kärleken till sina barn….
Det finns bara en sak
som gör ondare än att se den kärlek jag inte fick. Och det är när jag
ser barn som inte fått den, och far illa. Sådant känner jag av på långt
håll.

Sedan har jag sorgen och saknaden av mig själv, mitt inre jag som inte
får komma ut i dagsljuset, och lysa upp det som känns så mörkt.
Det
är saknaden av att bli sedd, och bekräftad….
Jag tror inte
tillräckligt stark för att vara så säker på mig själv, att jag vet att
jag duger som jag är…..
Jag tror bara jag duger när jag är glad,
hjälpsam, snäll och rolig…
Inte när jag är arg, ledsen, liten och
rädd….

Jag kan ändå inte förstå med mitt hjärta …..
Jag
förstår med mitt förnuft, att du inte förmådde älska, att du inte
förmådde annat än hot om att lämna, hot om att lämna mig på det mest
definitiva sätt som går att lämna ett barn… ensamt kvar i ett stort
mörker.

Men mitt hjärta förstår inte …. varför du inte älskade
mig…. varför du inte älskar mig. Mitt hjärta förstår inte varför du
aldrig i vuxen ålder har hälsat på mig.
Mitt hjärta förstår inte hur
du var så gränslös mot mig, utnyttjade mig för eget bruk, känslomässigt
och på det sätt som man inte får göra mot ett barn…
Jag förstår
inte …. förstår inte