Författare: tomastvivlaren

….. den kan ju vara trist och tråkig och, alldeles, alldeles underbar !!!

Dans på Hullsta Gård i kväll. Och det är inte Mats Bergmans, eller Cleas Löfgrens eller nåt annat russindiscogäng som spelar… utan Scotts !!!

……som jag missade i somras oxå pga brustet hjärta !
Nu missar jag det pga brusten stämma, hosta och kräks

Snart 3 veckor nu som det varit influensa… börjar faktiskt ledsna på att sitta framför datorn och lusläsa Aftonbladet, diskutera politik på nät-forum, och springa skytteltrafik till toan o spotta slem, och hosta tills jag kräks, och sedan känna hur varje lem i kroppen darrar av matthet … utom en lem, som knappt tittar fram när jag ska kissa…..

Ja jag vet att jag lever jallafall…. anledningen till att jag vet det är att jag hör pulsen pulsera i örat som är inflammerat… tu-dunk, tu-dunk, tu-dunk !!

Nåja …. jag var över till grannen och spottade slem i deras toa nån timme, och såg på Talang, fast hon och jag ville se Så ska det låta…… men det ville inte tonårsdottern.

Men det hade varit kul me dans ikväll…
nä nu måste jag dra och spotta lite till … bye bye

….
Djurgården som varit i träskmarkerna i hockeyns elitserie, sedan förskingringen i styrelsen…. som i år haft en spelarbudget som inte varit i närheten av Färjestads, Frölundas, Linköpings, Modos budgetar…..

Till årets elitserie, från att att nätt och jämt klarat sig kvar under många år …. i år sålde de sina två poängkungar Linkan och Anger…. och fick in Tjärnqvist och Marcus Nilsson. Sedan har DIF två gamlingar i Ragnarsson och Falk. Snudd på att de får ledas in med rullatorer … resten är i princip Juniorer….

Vilken sagolik prestation att ta sig till SM-final.
Jag hoppas att de inte är nöjda än….

En stor del är DIFs ny-gamla tränare Hardy Nilsson…. som tagit SM-guld med DIF förut,… en karg, smart, cool man i 60-års-åldern från Skellefteå.

Det är nästan morgon nu… men hostan har hållit mig vaken…..
..
Jag var på väg ner….. när den slog till influensan.
Var
väldigt ledsen och uppgiven, desillusionerad vad gäller kärleken och
livet…
… då influensan däckade mig. Alla känslor la jag på is för
att orka ta mig igenom feber, värk, öroninflammation, hosta och
kräkningar…..

Än är jag inte helt frisk, men mycket bättre. Och
då tar känslorna vid där jag frös dom för två veckor sedan…..

Så
nu känner jag det…….sorgen i mitt bröst, och tårarna som tränger på
i mina ögonvrår, men ännu ej flödar…..
Förtvivlan inombords…..
uppgivenhet om vartannat med en urvrede…
Allt jag lever för och
hoppas på är kärlek och en meningsfylld tillvaro.
Någon att älska och
vakna upp med ….. någon att ödsla min kärlek på.
Någon som frågar
mig hur jag mår, någon som känner mig, ser mig…. ser mig … ser MIG
!………. som lägger armen omkring mig när min panna är i
djupa veck av bekymmer, när mina ögons glans är slocknad.

Ibland misströstar jag…. allt detta känns som en utopi. Vem ska kunna
älska mig ?
Det känns inte möjligt, det känns som att försöka fånga månen….

Far är borta nu . far är i himmelen. Trots all sin trasighet och sina
egna bördor, sin otillräcklighet och sin frånvaro under min uppväxt….
älskade jag min far….
Det var far som i min vuxna ålder sa: ”det kommer flera” …. han
tröstade mig så.

Jag tror inte nu ….. jag är svag i mitt hopp, och önskade att det
fanns någon som var stark åt mig just i denna stund,,, bara just i
denna stund. Någon som trodde åt mig, övertygade mig att det kommer bli
bättre, och inte förminskade min sorg, eller gav efter för min
förtvivlan…. bara så att jag fick lite åt mig själv….
Sen bär jag mitt ok själv igen …..

Känner mig ensam på det viset…..

Och sorgen och traumat, vreden över att ha blivit så illa behandlad i tidiga
år… ligger kvar, den försvinner aldrig helt…..
Och vetskapen att hon är vid liv…. att mina bröder är vid liv, och
aldrig visat något intresse av att veta av mig ens ….. är så jobbigt
att jag knappt orkar tänka tanken….Men det är fakta ….

Och att mor aldrig visat en tillstymmelse till ånger, inte en antydan
till förlåt.
Jag tror inte hon är kapabel till förlåt…. inte kapabel till
kärlek….

Hur skadad är då inte jag av det…..Jo ganska rejält tilltufsad. Men
vid liv, och känner, lever, söker, kärlek….

….
Många med mig tydligen som legat utslagna i influensa.
Började med feber och värk för mig, sedan huvudvärk, och nu är det inflammation i ena örat och hosta och kräks…. inne på tredje veckan nu.

Party party

Nåja jag hade hoppats på att bli frisk till dans på Hullsta Gård den 9:e…. men oddsen ser inte bra ut just nu för detta….
Men det sista som överger kängurun är hoppet,,,… så det blir ett sista-minuten-beslut.

….. tills vidare…. får se om jag återupptar den. (bloggen)

……

Grötigt

Startade dagen med 2 portioner Gröt…. har funnit att den blir god om man har russin i den, alltså kokar med russinen i…..
Sedan styrketränade jag lite hemma, biceps och bröst…..
Och fyllde på med chiliconcarne, när man bränt lite muskelenergi måste man ju fylla på… och idag blev det ordentligt med mat kan jag säga….

Bastu…. efter X-möte

Nu när det var påfyllt igen, så blev det simning och bastu….
Det är lustigt hur vissa saker känslor aldrig riktigt vill lägga sig, och hur vissa sår aldrig riktigt läker….. Jag har ju lagt ett plåtlager runt mitt hjärta nu….. men det skyddar ändå inte, eftersom mitt hjärta lever lite sitt eget liv, och aldrig glömmer…
Unga hjärtan läker fort igen …… men inte mitt.

Sjuka vänner

Nå…. efter X-mötet, gick jag o hälsade på Martin och Anneli, alldeles proppmätt var jag, men blev ändå bjuden på mat, och man tackar inte nej till mat… Kycklingfilé pommes frites, och broccoli…..
Och naturligtvis blev det nybakat och kaffe, … finns alltid plats för fika …:)
Martin stackarn såg riktigt hängig ut… förkyld och eländig….
Fast han är nog ändå ganska lyckligt lottad det finns de av mina vänner som har det värre nu….. tankarna hos den vännen….

Mera mat.. med lyrik och sång

Jag funderade hur jag skulle göra, om jag skulle gå på dans ……. eller om jag skulle vänta till i morgon och dans i Ö-vik…
Men först blev det vis och lyrik-kväll med Vis-och-lyrik-klubben…. i samband med ett rekordkort årsmöte…. och gissa vad det blev där … JO MERA MAT …..

Men först så sjöng jag och spelade tre låtar för sällskapet…

”God natt” med Publiners
”In your light” med Jon Allen…. och
”De vackraste orden”, med Cajsa-Stina Åkerström

Fick beröm… kan aldrig få nog av beröm

Det gick rätt bra….. många berömde, så jag får väl hoppas att dom menade det dom sa…. Andra låten hade jag börjat sjunga, och för ett ögonblick hade både ackord och tonart försvunnit från mitt minne…… men rutinerad som jag är sjöng jag lite a capella … och kom på dom, så fort att det förmodligen inte märktes….

Många känslor…. mycket dans

Viskvällen var rolig, så kul att jag blev lite uppåt, och beslöt mig för att gå på dans oxå …. Många härliga dansanta damer var där, och Svänssons spelade bra. Även om de inte var i närheten av originalet, när det gäller sånginsats… så var det underbart kul att de spelade ”Gotta be somebody”…. Med Nickelback.
X-tra Dubbla känslor dock…. hjärtat har inte glömt.
Låten jag spelade om och om igen i höstas. Och jag är inget vidare på att låtsas…. Kanske framstår JAG som en isman…… det är jag inte…. långt ifrån.
….. jag blev inte ledsen direkt, .. ja lite då…. lite melankolisk, och så….
eller ganska mycket faktiskt…. konstigt det…
Men kvällen blev som en blandning av underbar lycka, glädje i dansen, en underbar dag, … blandat med sorgsna ögon över förlorad kärlek…

Men som sagt var … bättre att ha älskat och förlorat, än att inte älskat alls.

… Efter Moster Maggans Bruna bönor med fläsk idag

…. Har haft det bra några dagar nu tycker jag.

Gått härliga promenader med Ita och Viggo, i vårvintervädret.
Kommit igång och simmat igen. Surrat per tel, med både Vera, Sara, och Ewis…
Och idag har jag fikat med Marie, Emma, Rasse, Anna och lillvilden Eddie.
samt träffat Göran, Lisbeth, Rolf, Birgitta, Christer och fru….Edna, och många fler trevliga människor…..

… men nu har jag inte tid att blogga längre … nu ska jag till badet och simma, och sedan lyssna på gubbar som pratar om transmission och säkra hästar på V75

…
Även om jag inte har våldsamt mycket pengar att röra mig med….
…och även om jag inte har ett yrke att finna stolthet i..
Och trots att det finns mycket i denna stundvis brutala orättvisa värld, som jag blir lessen av att se och höra …

… så är det inte det som berör mig mest, som får mig att gråta.

Alltid samma sak

det är nästan alltid samma sak som får mig att gråta, om än det är på TV, film eller i verkliga livet, i relationer ….
Så är det relationer mellan barn och sina föräldrar, separationer, och återföreningar, som får mig att gråta hejdlöst…..

Tårar är inte det sorgliga, tårar är det förlösande

Nu kanske ni tror att det är sorgligt, eller jobbigt när jag berättar att jag gråter….
Men så är det inte …. det är inte gråten som är det farliga…..
Det är dom som har sorg, och trauman, och inte förmår att gråta som lider mest….
…

…och det är när JAG inte gråter, och ändå bär på den saknad och sorg jag bär med mig. Jag ber ingen förstå, som inte har upplevt liknande…
Och jag ber ingen känna med mig när jag skriver om det ….Jag uttryckligen vill INTE att nån ska tycka synd om mig…. MEN !!

Men jag tar mig rätten att känna….

Men det jag gör… är att jag uttrycker den sorg jag känner, som kommer till viss del kanske alltid finnas kvar…. En förlorad barndom, går inte att återfå….
Och jag har ingenting för att vara bitter och hatisk….. detta skulle bara kväva mig själv…

Men att förneka den sorg jag känner över saknaden…. vore lika dumt som att hata eller vara bitter…..
Det vore att förneka mina känslor, mina tankar….. det vore att förneka mig själv.

Detta berör… detta längtar jag efter, detta saknar jag

Så jag gråter… när jag ser en återförening mellan barn och föräldrar, på tv….
Jag gråter i tystnad ibland…. när jag ser kärleksfulla relationer, trygga barn, och harmoniska familjer i verkliga livet, bland mina vänner och bekanta…..

Jag gråter av sorg och saknad för att jag inte fick detta… och jag blir varmt berörd, och lycklig över att dessa barn får detta… om än lite avundsjuk… både ur barnets och förälderns synpunkt…..

För det är också en sorg jag har som skulle kunna förändras….. som inte nödvändigtvis tillhör det förflutna… utan skulle kunna tillhöra framtiden …

… en egen familj.

Problemet är att min självkänsla, gör att jag inte tror på mig själv tillräckligt…
Jag vet vad kärlek är … men jag vet inte vad trygghet är…. har inte upplevt detta…

…

Tänk på det här med fördomar. Om du kommer in på en affär hur du blir bemött.
Om det är professionell personal, så ska de bemöta alla likadant… som potentiella kunder. Så är det naturligtvis inta alls…..

Jag tror att många försäljare utvecklar en förmåga att lukta till sig vilka som har pengar….
Det syns på hållning, det syns på klädsel, och på pondus och agerande i affärslokalen.

Själv tillhör jag nog de ekonomiskt spetälska, ur en försäljares ögon sett.
Egentligen oavsett om jag har pengar el ej….
När jag köpte en TV för ett antal år här i Sollefteå, och skulle göra en avbetalning på 2 tillfällen….. så skrattade först bara expediten åt mig, och hade ett stöddigt sätt… utgick från att jag inte hade jobb/ekonomi…..
Den allmänt stöddige expediten förvandlades i ett nafs från stöddig till jätte trevlig och nästan lismande…… efter att ha kollat upp min inkomst via datorn….
Förnedrande ??… Ja det kan jag väl tillstå …. just då ville jag ha den TV:n … men har inte handlat nå större prylar av som sedan dess kan jag säga.

Och jag börjar fundera om de inte gett upp nu……försäljarna.
På samma sätt som Jehovas vittnen och mormonerna gett upp på mig…. insett att här finns inget att hämta.

Min nya definition på att tillhöra de fattiga med svenska mått mätt är….

.. när inte ens telefonförsäljarna ringer….
Och till och med de mest frenetiska, efterhängande, jobbiga, och påträngande försäljarna…. dvs dom som står ute på stan och säljer telefonabonnemang… när till och med dom släpper förbi en … då vet du