Författare: tomastvivlaren

“The world today has 6.8 billion people. That’s headed up to about nine billion. Now, if we do a really great job on new vaccines, health care, reproductive health services, we could lower that by, perhaps, 10 or 15 percent. But there, we see an increase of about 1.3.”/Bill Gates

Det är ändå fascinerande hur information idag fungerar. Det man från den icke demokratiskt valda, globalistiska makten kallar för desinformation(Medveten enligt makten ”felaktig” information”), miss-information,(oavsiktligt ”felaktig information”) och mal-information (Sann information, som makten anser är skadlig trots att den är sann) ……är oftare sant än inte sann. Och det som kallas för vetenskap är oftast lögner. Ovan har vi Bill Gates citat från ett TED-event, med länk här:

https://www.youtube.com/watch?v=DeHLNthYTSI

…… där hör alla tydligt och klart vad han säger, men om man sedan googlar, visar nästan alla länkar i flera sidor på Google att det är felaktigt att hävda att Bill Gates vill minska jordens befolkning med hjälp av bl a vacciner. – Och så här fungerar det HELA TIDEN, när det gäller de informationskällor 90% gissningsvis, av jordens befolkning väljer att lita på.

länk till google

Tisdag 4 november 2025 klockan 19:32

På ett sätt är vi alla i slutändan helt ensamma. Jag är således, när allt kommer omkring också helt ensam. Och har när saker sätts på sin spets, bara mig själv i slutändan att lita på. Livet har lärt mig detta. Människor som jag har haft för hög tilltro till, och förväntat mig för mycket av, sett så som klippor i mitt liv, har omöjligt kunna leva upp till så höga ideal. Och har aldrig bett om att bli betraktade som klippor. Så det är inte personerna så som klippor, som förändras och vittrar sönder till sand framför mina ögon, när de som mest har behövts för mig och för världen. Det är mer som att ”färgen” från tavlorna som jag målat upp som krackelerar. De var aldrig de jag trodde, eller kanske hoppades på, utifrån min egna vaga, självbild, och min osäkerhet. Som gjorde att jag trodde att jag behövde klippor i mitt liv. ”Färgen” som krackelerade var den färg jag målat på, dom som egentligen var helt vanliga bräckliga människor. Och på många sätt visade det sig att jag själv var mer klippa än de jag trodde var klippor? Eller, ”klippa” förresten, kanske är det fel och orättvist mot vem som helst. Mer att jag är nog stark, modig, rakryggad, äkta….

Hon sa det också AK78, att mina ord på bloggen framför allt var äkta, att ”man ser det när du skriver att det är inte någon annans, det är du” och någon bättre komplimang kan jag inte få för mina blogginlägg

Så vad betyder någonting egentligen i det här livet när allt kommer omkring? Kanske är det stunder som när Inga-Lill 92 år, och jag råkar på varandra på stan och hon bjuder mig på en kopp espresso på Kaffe smak? När hon säger till mig att hon sagt till sin dotter att hon tycker så mycket om mig. Och stunder som när Eivor på Älvgatan, som är 80 år, säger ”jag har alltid gillat dig Tomas”. Kanske är det sån som betyder någonting här i livet? Kanske är det i slutändan det enda som betyder något? Att få betyda något – för någon?

Nej jag är så klart ingen klippa. Ibland är jag bräcklig och ledsen och liten. Men oftare är jag stark och modig, ärlig rak och faktiskt en människa som man oftast kan lita på skulle jag säga – till slut så gillar jag nog mig själv ändå! Jag skulle så klart vilja leva ett mera vanligt liv på något vis. Ha vardagliga sysselsättningar, och leva i en harmonisk, naturlig värld. Jag skulle vilja veta att imorgon är jag trygg, och att jag kan försörja mig själv vara helt självförsörjande, oberoende av någon stat eller något annat. Men det där är ju så klart uträknat att ingen skall kunna vara det. Det är i princip förbjudet i lag att vara helt oberoende och självförsörjande till 100 % utanför statens övervakning och kontroll. Och jag blir som den lilla procent som opponerar sig, tvungen att vara vaken (awake) hela tiden för att inte bli förd bakom ljuset av de maktgalna dystopiska despoter som är i full färd, att förstöra världen och mänskligheten. Och jag talar inte om Putin eller Trump! Det är som att vara ensam, eldvakt, dag och natt vid ett läger för att skydda mot rovdjur, och hålla elden vid liv. Minst sagt, utmattande!

All den information som vi måste ta till oss och processa, värdera, för att förbli fria i tanke och själ, för att behålla vår yttrandefrihet, för att behålla vår fria vilja, all den informationen är egentligen var människa övermäktig. Jag känner att jag inte har råd att vända dem ryggen och sluta ifrågasätta. Jag har inte råd att sluta syna dem, har inte råd att låta mig kuvas som de allra flesta har låtit sig göras. Inte om jag ska få uppleva stunder av lycka även framöver och om inte fler än jag kämpar emot Teknokratin, och transhumanismen, så kommer ingen att få uppleva lycka. Och stunder på café så som med 92 åriga Inga-Lill, kommer vara ett minne blott i bästa fall. Så långt har det faktiskt gått, fast de flesta inte har en aning om detta. Stunde och minnen som kan bli värda mer än guld framöver. Men idag gladde jag allra mest åt 92 åriga Inga-Lills ord om mig. I den åldern har säkert de allra flesta vänner dött ifrån en. Det är en aktningsvärd ålder. Och ja jag tycker mycket om henne också. Blir glad av att prata med henne.

Jag märker ju samtidigt att det är en omöjlig balans-akt jag tvingas försöka mig på. Balansen mellan att rädda mänskligheten i människan, rädda vår yttrandefrihet, vår personliga autonomi, vår integritet och våra själar, och samtidigt leva ett harmonisk liv här och nu
Men som Bruce Willis sa i Die hard 4
” jag är ingen hjälte, men det är ingen annan som gör det här, så nu gör jag det”

Omtanken hus ?

Omtankens hus invigt i Sollefteå, …vem bestämmer definitionen av omtanke? Omtanke för vem? Vilka inkluderas,? Ovaccinerade? Vad omfattar denna omtanke? Är det gratis omtanke? Om inte vem betalar? Om skattebetalarna betalar, är det då frivilligt? Och om det inte är frivilligt, är det omtanke då? och om inte det är omtanke, bör man inte då tänka om? tänka om = om-tanke?

Samtyckesslagen? Samtycke till vad? Och hur länge? Behövs ett skriftligt avtal, eftersom den ena parten, alltid den kvinnliga har rätten att ändra sig under själva den sexuella akten. Vad händer om mannen ändrar sig och känner att han inte vågar säga nej? våldtar kvinnan då mannen? Om jag råkar på en försäljare, och köper en vara som jag egentligen inte ville ha, men jag vågade inte säga ifrån, har försäljaren våldtagit mig då? Är det olika regler för män och kvinnor? Och alla de andra 73 könen?

Sjukvård? Friskvård? Sjukhus? Friskhus?
Hur kommer det sig att ingen någonsin blir frisk av medicin? Hur kommer det sig att vaccinerade överlag är sjukare än ovaccinerade? Och på vilket sätt motiverar det i så fall fortsatt vaccination? Hur kommer det sig att vaccin-tillverkarna behöver få garanti från regeringen som köper in vaccinerna, att vara ansvarsfria vid fall av sjukdom och död, när de påstår vara säkra och effektiva? Effektiva mot vad? Det finns ingen vetenskaplig studie som visar att virus existerar som smittbärare mellan människor!

Tillit? Tillit till vem och vilka? Förtjänar man tillit? De som kräver tillit, har sett till att man inte får syna dem. De som är inom the Matrix, inom systemet, och blivit beroende av systemet och dessutom tror att systemet gynnat dem, utan att förstå till vilket pris, kommer försvaras systemet, ända tills systemet, the Matrix, coming for you.

Skärmtid
Jag tänker på det där med skärmtid, och attacken mot våra hjärnor. Och så kommer jag ihåg att när jag var deprimerad, djupt deprimerad, klarade jag inte av att se på tv, höra på radio med nyheter etc och stängde av den. Och det i samband med vad jag vet nu och till exempel vad marina Karlova hade att säga om depression, säger en hel del. Det var inte fel på min reaktion, det var/är fel på systemet som hjärntvättar tv-tittare o radiolyssnare.

Onsdag 5 november 2025 morgon

Avskärmad
Dimman har legat i några dagar, så även nu. Har en tanke om att utöka antalet avskärmade timmar. Det vill säga; avskärmad från avskärmande skärmar. Och därmed i princip inte påkopplad, inte inkopplad i systemet, inte inkopplad i The Matrix. Och kanske då, så som nu, om jag har några fräscha friska morgontankar, plita ner dessa på papper, istället för att slå igång mobil och dator såsom tidigare jag nästan alltid gjort. Morgonstunden är viktig så. Men jag tänker att kvällen också är lika viktig på det viset. Det vill säga några timmar eller åtminstone en eller 2 timmar offline.

Fasta, gick inte så bra vid första försöket. Det blev 36 timmar. Vet inte om jag kanske behöver grejer för att rensa systemet, tarmar med i så fall. Typ lavemang? Men hur naturligt låter det egentligen? Och naturlighet är något jag strävar efter. O andra sidan är det svårt att äta naturligt idag. Magen kurrar och låter efter fläsk och potatis med vitsås till till frukost. Men magen kurrade och lät även vid fastan så vad är vad? Väntar in en espresso här hemma. Maskinen är på värmning. U. P tyckte att det var nackdelen med denna maskin, att den behöver 20 minuter för att bli helt varm. Men nu när jag använder den, vet jag inte om det är någon nackdel. Varför så bråttom? Och speciellt med kaffe? Borde kanske preppa lite mer. Men preppa vad? Mer torrfoder som är sekund, mat, men lång hållbarhet på? Vilken framtida värld preppar man bäst för? En totalitär värld utan riktiga människor omkring? En värld där det är svårt att få tag på matvaror?

Transhumanismen är en verklig plan, och hur den kommer att lyckas är upp till oss, upp till mig. Det är en omänsklig fruktansvärd plan, som har bekvämlighet som lockbete och vapen, vilket gör att många de allra flesta går rätt in i dystopin med öppna armar, stängda ögon och frånkopplats sinne. Ett frånkopplats sinne är bekvämt. Och apropå bekvämlighet. Var just inpå Jaktbutiken i Sollefteå, och kände mig obekväm. Jag ställde ju frågor utifrån ett annat perspektiv än det de är vana, vilket kändes obekvämt och de var obekväma. Det är obekvämt att vara obekväm. Det är inte bara obekvämt för dem som är bekväma med bekvämlighet.

Dagens synder
Det vore synd att inte synda, för vem bestämmer vad som är ”synd” enligt de dubbel-tungade icke-syndarna? Gud har inte pratat med mig om detta mig veterligen. Det är människor som har påstått i Guds namn vad som betraktas som synd. Och när religionen inte längre handlade om gudar i himlen, utan gudar inom teknokratin, bland experter och vetenskapsmän och forskare, skapas nya kriterier för vad som är synder. Jag tycker det är synd. Mina dagliga synder, består väl i såna-fall av vad jag kanske skulle vilja eliminera ur mitt liv, som på något sätt är skadligt för mig. Något som ingen annan har något med att göra egentligen. Synden i det forna religiösa samhället där kyrkan i det närmaste var som statsmakten idag, eller statsmaktens Executer, var av typen som skulle hålla människor i schack, precis som idag. Och precis som då är det nu så att dessa regler inte gäller för den självutnämnda överheten. Precis som Marina Karlova säger, så har det alltid varit på det viset att de regler om godhet som läggs på folket, i själva verket är något annat. Det är för att få folket att bli lydigt och tamt, fogliga, tandlösa. If good Ain’t good, Be bad for goodness sake, som Laleh sjöng.
Det innebär i praktiken också att ingen annan har att göra med mina dagliga synder.

Men lagar då? Vad är det egentligen? Är det inte detsamma som kyrkans pådyvlande av synder? Om lagarna är destruktiva för folket, vilket de ofta är, skall man då följa lagar? Vi tenderar se till lagen som något nödvändigt, men vem skriver lagarna? Och på vems mandat gör de detta? Fungerar det verkligen så som man påstår om demokrati, att politikerna är anställda av folket, genom så kallad representativ demokrati? – svaret är faktiskt nej! Endast ett fåtal gånger då människor demonstrerar i massor, ändrar sig makten, tillfälligt. Men bara för att omformulera förslaget efter en tid har gått, och sedan genomföra det i större tysthet, med en annan formulering. Så om vi skulle hypotetiskt föreställa oss att vi inte behöver en stat, och inga lagar, ingen kyrka, ingen ” gud” som dikterar vår vardag, vad ska vi då förhålla oss till tänker många? Skulle det bli vilda västern? Och är vilda västern verkligen sämre än när staten har våldsmonopolet, eller ännu värre de som äger staten. Om vi ser oss kring idag när vi har våldsmonopol hos staten och över statliga myndigheter, är det fred på jorden? Finns det inga brott? Brott mot vadå? Är det så att nu när det finns lagar så är det mindre våld än det skulle vara om vi var utan lagar? Och hur bevisar vi i så fall detta, när inget nutida exempel finns att finna?

Precis som det är med sjukdomar och behandling av de sjukdomarna. Till exempel cancer, samt ”botemedlen” till detta. Hur vet vi om de funkar när folk dör trots ell pga ”botemedlen” men nästan inga människor avstår ”botemedlen? Och detsamma är det med det påstådda vaccinets, effektivitet och säkerhet. Under den påhittade pandemin, fanns det aldrig några kontrollgrupper som vetenskapligt bekräftade det man tvingade på folk på olika sätt. Därför att med kontrollgrupperna ansågs det vara oetiskt att inte ge detta ”botemedel”, således är alla bevis bortsopade. Och inte utan anledning. Det är heller inte utan anledning att Pfizer inte ville redovisa sina laboratorieresultat förrän det gått 75 år. Det är heller ingen slump att alla vaccinbolag fick ansvarsfrihet från de dödsfall och biverkningar i form av sjukdomar som vaccinet orsakade!

På inrådan av vän, gick jag med i en grupp på Facebook. Är inte med i så många grupper. Och kom att fundera kring olika begrepp, bland annat det att vara awake, vilket ingick i gruppens namn. På det stora hela landar jag i att det enda som kan betecknas som gemensamt positivt i en sådan grupp, är att det är en blandning av många olika dissidenter, men mitt mål är att alltid vara vaken inför det mesta information, att aldrig någonsin vila i att påstå mig redan har vaknat.

Onsdag 5 november 2025 klockan 16:04
Tror dimman har legat i princip sedan söndag kväll. Man funderar ju så klart kring de väder manipulationer som godkänts i många länder med ursäkter att ” bekämpa klimathotet. ” ” pusslet ligger orört, inte en enda bit lagd. Fantasier är underskattade, drömmar är underskattade i formatet, orealiserade, drömmar och fantasier. De överträffar ofta verkligheten. Så också vad gäller sexuella fantasier. Och än så länge fängslas man inte för tänkta tankar, eller? – jo, faktiskt sker detta. Som en medveten del av det totalitära agendan 2030. En man blev arresterad för att han bad en bön på offentlig plats. Men du bryr dig väl inte? Huvudsaken är att man följer lagen väl?

Halloj hycklande hyenor, historielösa hypnotiserade homo-sapiens!

Hur hanterar hjärnorna hegemonins hänsynslösa hemlighetsmakeri? Har humanismens hord, härigenom haft hjärtsvikt, hjärtinfarkter, hjärnblödningar, hälsovårdskorruption?

Huvudsakligen hypnotiserar härskarna håglösa hönshjärnors huvuden, hunsar hädangångna hälsovårdsoffers himlafärd. Homosapiens-hybriders halvdvala, halverar handlingskraften hos hallucinerande halvfigurer. Hädanefter håller Hin Håle hov, härrörande högaktuella häxprocesser. Herrefolkets handplockade hejdukar, hyllar harmageddon.

Härskar-klassen havererar? Hybris, hysch hysch, hjärtlöshet, halvsanningar, hopdiktade hel-lögner. Härskarna häktar harmlösa hemma-hjältar, hämmar högskoledebatter. Högmodets högkvarter hindrar handel, heterosexualitet, hemfrid, hälsosam husmanskost. Hemsöker historisk heroism.

Humanitär hållning hämtas hos hoppingivande herrar, hustrurs hemkänsla, halmstråets hopp, handlingskraftiga hjältars hjältemod, hälsosam hänsyn. Hörsammar hordens handlingsfrihet hedersamt. Hundårens holocaust hivas härmed högaktningsfullt!

Hej-svejs, hjärtlösa hermafroditer!

https://www.youtube.com/watch?v=6n5beRpFCFc

Depression är inte att den deprimerade inte fungerar som man ska, det är den förutsägbara utkomsten, resultatet av ett parasitiskt kontrollsystem, som drivs av skam. Skam är systemets, ultimata verktyg. Rädsla kan överkommas, skuld, kan man argumentera kring, men skam attackerar din rätt att existera. När du skäms över vem du är, så raderar du frivilligt ditt eget jag. Ingen kraft utifrån, för detta ändamål behövs för att åstadkomma just detta. Det innebär att systemet behöver inte kontrollera dig. Du kontrollerar dig själv å deras vägnar. Det sker genom upprepning och innötning, varje gång som din upplevelse och dina känslor inte stämmer över överens med problemet / programmeringen, möts man med skambeläggning som:

– hur kunde du?
– Vad är det för fel på dig?
– Ingen kommer älska dig om du beter dig på det viset

Ingen människa vid sina sinnes fulla bruk skulle säga så till sin hund eller sin katt. Det skulle uppfattas som grymt. Vi älskar våra husdjur, helt enkelt för att de existerar. Och ändå, när det kommer till människor, så ändras plötsligt reglerna, och kärlek blir villkorad, baserat på prestation. Och plötsligt befinner du dig hos en läkare, som säger att ditt problem är kemiskt. Men vänta ett tag… kanske du tänker. Är inte depression en kemisk obalans? Är det inte så att deprimerade människor helt enkelt har uppfuckad kemisk balans i hjärnan, som behöver fixas till?

Men då ska man veta att det existerar inget test för kemikalier i hjärnan, serotonin, som sägs ska vara må-bra-kemikalier, som grund för att läkaren skriver ut antidepressiva tabletter. Det finns inga studier som definitivt visar att deprimerade människor, har mindre mängd, serotonin. Men det finns studier som visar på att om man artificiellt sänker halten serotonin, att det inte orsakar depression hos icke deprimerade människor. Självklart så förändras kemin i människans hjärna när du blir deprimerad, men det är konsekvensen inte orsaken. Att leva under konstant stress, till följd av att du trycker ner dig själv, gör att hormonet kortisol, som finns som en varningssignal i kroppen för att uppmärksamma stress och obalans, går i taket, och under längre sådant framkallande av Cortisol, leder det till obalans och ohälsa. Dopaminet sjunker. Fast i kronisk hjälplöshet, gör att hela din neurokemi kraschar.

Systemet placerar vagnen framför hästen! Man påstår att du har depression på grund av att balansen i din neurokemi är rubbad, istället för att din neurokemi-balans har rubbats för att du lever i strid mot ditt sanna jag, lever i strid mot vad som är naturligt. Men att behandla neurokemin kommer inte att ge tillbaks det som du förlorat. Det verkliga jaget, dog inte, försvann inte. Det lärde sig att gömma sig. Varje sann impuls/reaktion, riskerade social utfrysning, vilket gjorde att du begravde det så djupt som möjligt, under lager av skam. Så djupt och under så lång tidsperiod, att du t.o.m. glömt att det fanns där. Vad som blev kvar på ytan blev ett skådespel, en mask, den accepterade versionen. Den som följer regler, den som förtrycker känslor, spelar en teatralisk roll. En funktionell kopia som vet hur man navigerar bland sociala förväntningar., Men som inte har någon egen livskraft. Det är detta som de flesta kallar att växa upp. Att byta ut sitt egentliga jag mot en manövrerbar Avatar. Och sedan undra varför allting känns så tomt? Den här tomheten som alla pratar om, att inte känna någonting i sig själv, behovet av att fylla tomrummet, det är inget mystisk existentiellt tillstånd. Det är inget annat den plats i det verkliga jaget, som en gång levde där, innan skammen vräkte ditt verkliga jag. Du går omkring med ett U-format hål i ditt medvetande. Systemet kallar detta för depression och låtsas som att det är en gåta. Men vad ska du annars kalla det för, när den faktiska, verkliga, äkta människan har blivit ersatt med ett ihåligt uppträdande, beteende, uppförande, skådespel, en avatar?

Depression är det naturliga tillståndet av medvetenhet, som blivit koloniserat av skam. Du klarar inte längre av att ha en egen vilja, eftersom det avslöjar ditt verkliga jag och att det jaget har blivit inpräntat som oacceptabelt. Du kan inte känna glädje för att glädje är spontanitet, och spontanitet hotar skådespelet, masken, illusionen. Du kan inte känna ilska, för att ilskan skulle kunna röja masken du bär. Så då känner du istället ingenting, eller kanske mer att du känner avsaknaden av dig själv.

Och det sjuka med alltihopa är att detta inte är en slump. Det är ett kontrollsystem, som människor skapade, men det eskalerade långt bortom någons intention. Dina föräldrar valde inte att installera systemet i dig, problemet fanns redan inuti dem. Och skolan förstärkte det ännu mer, för att institutioner är skapta för att skapa compliance, efterlevnad, lydnad. Förvärvsarbete kräver åtlydnad, för att äkta människor accepterar inte exploatering av dem. Hela strukturen är självförstärkande. Skam skapar ihåliga människor. Ihåliga människor, uppfostrar barn genom skam, cykeln upprätthålls. Och på så sätt behövs ingen konspiration, bara ett parasitiskt mönster som hittade en perfekt värdorganism, i den mänskliga sociala strukturen.

Och på tal om mänsklig social struktur, låt oss inte glömma vilken nonsens-värld vi lever i. En del tror att om man byter ut det politiska systemet, så kan man rätta till dessa saker. Om du t ex byter ut kapitalism mot socialism, eller åt vilket håll som helst. Men depression existerar i varje ”ism” för att de är alla olika varianter av samma förtryckande konstruktion. Orden, språket, och ”visionerna” förändras men kontrollen kvarstår. Och det är för mig inte ens möjligt att ta upp religion i sammanhanget, för om jag gör det så kommer mitt eget lands hämmande, undertryckande system, betrakta mig som kriminell. Men religion är en av de primära kontrollmekanismerna. Spelet är riggat, men de gaslightar dina ansträngningar när du misslyckas. Grundläggande överlevnads-kriterier så som mat och tak över huvudet, har gjorts till verktyg för att skapa tystnadskultur, okritiskt, oinformerat medgivande från befolkningen. Du arbetar inte längre för att leva. Du lever för att arbeta. För att alternativet är hemlöshet och socialt utanförskap. Och för varje dag du lever är du tvungen att vara civiliserad mot människor, vars falskhet innerst inne gör att du vill bara skrika ut.

Exempelvis de konstlade oäkta:

-Hur mår du?

……när de allra festa inte bryr sig ett skit om hur du mår. Du speglar deras livlösa leende, och pratar om ingenting, och känner hur din själ upplöses inifrån. Ingenting blir förståeligt, för du förstår att systemet inte är trasigt, det är fientligt i sin uppbyggnad. Du blir förvirrad om du förväntar dig mänsklig logik från en anti- humanistisk struktur. Systemet är gjort och riggat för att skapa efterlevnad, lydnad och att inte tänka själv. Och den livnär sig på allas utmattning. Det har ingen användning av lycka eller vitalitet, Men varför blir inte alla deprimerade? Kanske för att intensiteten i undertryckandet av människor inte är densamma överallt? I vissa familjer är inte trycket på individen lika brutalt. om det inte finns en, över tid inpräntad narcissism, eller konstant manipulation hemma, så behöver inte ens verkliga jag, gå i total exil. Det innebär mindre skam, färre förbud, och större chanser att förbli levande inuti.

Andra överlever genom att finna en plats för äkthet senare, inom vissa subkulturer, relationer, eller ett kreativt arbete. Och vissa lever två liv, håller upp en mask inför världen och har en hemlig vrå där ens verkliga jag fortfarande kan andas. Men för de vars verkliga inre jag, är för starkt för att fullt ut låta sig bli hämmat och kuvat i en, och för skambelagt för att kunna uttryckas eller ventileras – det är där depression frodas.

Du är fångad mellan två omöjligheter. Att vara dig själv, vilket är förbjudet, eller att inte vara dig själv vilket är outhärdligt. Och sen går du i terapi och vad händer? Man sätter en diagnos på din tomhet, fastslår att det är en sjukdom, och kallar det för kronisk depression. Ger dig antidepressiva piller för att på ett artificiellt vis, få dig att klara av skådespelet du tvingas till för att kunna leva i den här världen. Och det ger din avatar mer energi, men inte ditt äkta jag. Du lär dig strategier för att klara av saknaden av dig själv. Men inget av detta gör att du får tillbaka ditt verkliga jag, som länge levt i, och ännu lever i exil. Det enda som händer är att du klarar av ditt rollspel på ett för omvärlden funktionellt sätt. Man adresserar aldrig kärnfrågan. Du är nämligen inte deprimerad för att din neurokemiska substanser i hjärnan är trasiga, du är deprimerad för att du lever som ett tomt skal, medan det verkliga jaget är fången i livets källarutrymme, som i lockdown, för full av skamkänslor för att kunna existera. En del människor lyckas upprätthålla denna kluvenhet långsiktigt. Det är vad systemet kallar hög-funktionellt eller att ”lyckas i livet”. Men det är inte samma sak som att leva. Du kan spela spelet i årtionden, men tomheten bara växer. Och industrin älskar att du är inte bara deprimerad, du är dessutom en deprimerad lukrativ patient, en återkommande inkomstkälla.

De hjälper till att upprätthålla ditt din roll, din avatar. Och berättar inte att systemet fungerar precis som det är tänkt och medvetet utformat. När egentligen varje symtom av depression, egentligen är bevis på verkligt liv. Oförmågan att finna en mening i alla omgivande illusioner och nonsens, motståndet till att låtsas vara entusiastisk, fast du inte är det eller känner dig så, utmattningen som uppstår för att upprätthålla avatarens mask, skådespelet, det är inte något som visar på att det är fel på dig,. Det är dom sista kvarvarande verkliga signalerna från vilken äkta del av dig själv som fortfarande kämpar för sin plats i livet.

Depression är i själva verket ditt äkta jag, som vägrar samarbeta. Inte dramatiskt upprorisk, eftersom ett skambelagda jaget inte vet hur man gör uppror, men väl en tyst vägran. En sorts strejk där du förser kroppen med energi så att ännu finns kvar. Men inget för ditt levande jag. Systemets reaktion är då:

– Du är sjuk,
– här får du medicin,
– ansträngde dig mer!
– Jobba med dig själv!

Allt utom hur du presterar är problemet? Fundera ett tag på varför det kallas för ”återhämtning”. Det handlar om att få dig fungerande i systemet igen. Tillbaka till arbete, tillbaka till lydnad och att bli kuvad. Tillbaka till att inte göra någon obekväm genom ditt faktiska existerande. Inte ens terapeuter som jobbar med skam, ifrågasätter det system som gjorts till ett vapen mot oss.

De hjälper dig att läka din skam, medan maskineriet som skapar skam fortlöper. Äkta återhämtning skulle innebära att uppmärksamma att, den röst i dig som säger att du inte är tillräckligt bra, inte accepterad, inte är värd att känna lycka, den rösten är inte ursprungligen din egen röst. Det är systemet som använder din röst som ett verktyg mot dig. Den parasit-rösten har varit där så länge, att du misstar den för din egen. Men det är inte din egen röst. Det är kontrollmekanismen. Depression är inte svaghet, det är vad som händer när en levande varelse blir tvingad att spela död. När äkthet betraktas som ett brott, och straffet är exil från ditt eget jag. Den tomhet du känner är det negativa utrymmet, där du egentligen är skapt för att leva. Det jaget som existerade innan de lärde dig att känna skam över dit jag, det jag som hade en egen vilja, utan att be om tillåtelse. Att känna saker utan att be om ursäkt, existera utan att behöva rättfärdiga sitt existerande. Den sanna versionen av dig finns fortfarande där under all denna skam. Inte död, bara begraven. Och det sanna jaget väntar på att du ska förstå att ditt äkta jag som du lurats tro är ett brott, inte alls är ett brott.

Kan man avinstallera skam? Inte genom någon teknik eller praktisk handling inte genom ageranden eller att uttrycka sig själv. Systemet älskar när du ägnar dig åt dessa saker. Det skapar bara nya, för dem lukrativa marknader, som att ”lära känna dig själv”, ”workshops”,” hälsoresor” etc, som så klart inte gör dig mer hel eller mer frisk. Du kan inte göra uppror mot parasiten genom att använda parasiten logik. Varje försök att hela sig själv inom systemet, ger systemet mer information om hur de ska kunna styra dig bättre. Det enda fungerande sättet är att se hela parasitens, struktur, arkitektur – väsen.

När du väl förstår att skammen faktiskt aldrig var din, att rösten i dig som dömer dig, var systemets implantat, att din personlighet är i stort sett ockuperat område vad gör du då?

Det du sett, har du sett, kan inte göras osett, det du har förstått har du förstått, och det finns ingen väg tillbaka från det. Deprimerade personer tänker ofta att det finns ingen plats för dem i den här världen. De har nästan rätt, det finns ingen plats för de levande i det här systemet. Men systemet är inte världen. Den slutgiltiga yttersta illusionen är att du ska tro att systemets gränser, är själva verkligheten. Det finns ingen fysisk plats att gömma sig i, från systemet. Programmeringen täcker allting.

Men svaret finns inte där, det finns i att du slutar lyssna till parasitens röst. I den stunden du förstår att den är som ett implantat och inte din egen röst, är du redan fri från parasitens grepp. Svaret, botemedlet är att se skam för vad det är, mjukvara installerat av ett parasitiskt system, som bara existerar på grund av din eftergivenhet, din lydnad. Men det skulle innebära slutet på en oerhört lukrativ industri, som är skapad för att upprätthålla infektionen. Samt en väldigt massa obekväma människor som kommer ihåg vilka de egentligen är., Innan parasiten, belägrade dem.

…
Man säger ju att ”man är som man är”. Men är det verkligen HELT sant? Jag är inte helt säker, jag tvivlar på det påståendet. Tvivlar som varje vettig människa borde göra. Och här menar jag på att det kanske är ett sätt att slippa ta ansvar för sitt agerande, eller slippa behöva ändra sig, vilket är obekvämt, och ibland rent utav svårt för många. Att ändra sitt sätt att vara, prata och interagera med andra människor. Typ som den som alltid kommer sent till träffar, eller den som inte håller sitt ord, den som lovar hela tiden men aldrig uppfyller? . …. ”Ja men hon är ju som hon är”, för att sedan aldrig acceptera att en som brukar komma i tid kommer för sent?

”Var försiktig med vad du tolererar, för du lär människor hur de ska behandla dig.”

Om man utifrån ovan givna exempel med en som bara tar för givet att folk ska vänta på dem, till slut bara reser sig och går när tiden gått ut för förutbestämd träff, så ger man personen några valmöjligheter för eventuella framtida möten:
* Personen(Herr B) kan genom att värdesätta den andres tid, anstränga sig för att komma ihåg/planera i förtid så den inte blir sen, vilket skulle kunna resulterar i stärkt relation och tillit mellan Herr A och Herr B. Vilket i sin tur inte är något att i onödan kasta i sjön så som världen ser ut idag, och som människor har kommit att bli, idag
* Eller så kan Herr B tycka att det inte är värt det, och på så sätt välja bort Herr A genom sitt agerande
* Eller så kan Herr B projicera över sitt eget respektlösa beteende, att kontinuerligt, vanemässigt komma sent, och skylla den uppstådda mini-konflikten på att Herr A är ”överkänslig” ”snarstucken” eller ”långsint”,. samt tala om den versionen för alla gemensamma bekanta i förhoppning om att få stöd för den vinklingen. Och eftersom de flesta är konflikträdda i vår del av världen, kommer Herr B iaf inte få mothugg. Då har Herr A som reste sig och gick, att förhålla sig till detta och kan välja:

*Att fortsätta låta sig bli respektlöst behandlad och alltid måsta vänta på herr B, kanske hela livet, och må dåligt över det, och låta sig förminskas i värde som människa.
* Eller så kan herr A se det som att det var bra att det blev som det blev, och fått tydligt kvitto på att Herr B fullkomligt struntar i Herr A:s känslor och inte respekterar Herr A:s tid. Och kan välja bort den typen av beteende, genom att välja bort Herr B, vad gäller träffar, möten och dylikt, o bara glatt säga hej, när man råkas. Och om herr B då låtsas spela förvånad över utebliven nära relation, kan man förklara hur man ser på detta att visa respekt för andra.

På samma vis kan jag välja att inte dansa på Bollstabruk, om jag inte vill det, eller inte dansa överhuvudtaget – Så är det bara

Så… kanske man ändå inte är som man är, utan mer är som man gör?

Min kära fd kärmor, lär mig mycket genom sitt sätt att vara, och hantera känslor. Hon har haft en hel del, och troligtvis har ännu en hel del somatiska symptom som skulle hindra de allra flesta från att ens kliva upp ur soffan, emedan det bara får henne att öka farten. Hon är något av en kärleksfull Lilla My (Mumintrollen) med utåt sett två känslolägen, arg eller ”pigg” och oftast blir hon uppiggad av att bli arg, och omsätter den energin som ilska alltid är om man kanaliserar den, till att få saker gjorda. Därav rubriken till blogginlägget; ”Känslotransformator” – Att inom sig göra om ”sorg” eller ”ledsenhet” till utåtriktad ilska, och ta den rörelseenergin, den possessiva energin, potentiella energin till kroppen, och göra saker som i slutändan även själen gynnas av… som JAG gynnas av, i mitt fall. Överföra kraften, ilskan till något vettigt och konstruktivt, istället för att ”tänka positivt”. ”Tänka positivt” i det läget, lagrar ilskan och kan leda till allehanda kroppsliga och själsliga besvär framöver. Däremot att GÖRA positivt, kanalisera ilskan till bra nödvändiga göromål, DET är positivt!

Och se där !!! Äntligen har jag kunnat uttrycka klart varför jag är gruvligt emot uppmaningen: ”tänk positivt”

Så om jag nu uttrycker via blogg att ”aldrig mer dansa”, tills, eller om jag ångrar mig,
så backar en riktig vän mig medan jag är genom-ilsk, eller va fan än jag känner!!!
En riktig vän backar upp mina känslor, och backar upp min ära gentemot totala främlingar, en riktig vän ägnar sig då inte åt att ev ”förklara hur dom kanske kände sig som gjorde att dom
gjorde som dom gjorde när de beter sig illa eller gör mig förbannad el ledsen”

DET riktiga vänner gör – är att ta ställning för sin vän!!!

OCH min kära fd kärmor har lärt mig att långsinthet är någonting riktigt bra – för självkänslan !

…
Hon har nog fan rätt, homo-sapiens-honan med de feta bleka vaderna, som nobbade mig igår kväll. Hon som sa NEJ ! väldigt tydligt med eftertryck, och utan ett ”tack” efter nejet! Det vill säga inte ”nej tack”. Hon hade fanimej mig helt rätt ! Här har jag gått omkring och sagt ja, till massa kvinntimmer o tanter år efter år, för att vara schysst? Helt jävla idiotiskt av mig! Så klart att hon ska säga nej när hon inte vill det!

Och så klart ska jag säga nej till Bollstabruks dans för all framtid, där hon homo-sapiens-honan med de feta bleka vaderna, var med och med-arrangerade! Varför i hela blekfeta helvete skulle jag gå dit igen? Finns ingen anledning! Jag har bättre saker för mig i framtiden. Jag är innerligt tacksam för att hon har fått mig att inse detta. Tack! Nu kan jag sluta ödsla tid på människor som inte är värda min tid, och arrangemang som inte är värda min tid!

När jag lessnade på all falskhet och alla falska löften på bangolfen, och hade blivit utnyttjad tillräckligt länge, vänder jag på klacken och slutade vara till lags. Jag har gjort så med några människor också, före detta vänner. När man trampat på Tomas tvivlaren, eller huggit honom i ryggen, ignorerat honom, eller spottat på hans hjärta, nån gång för mycket, så kommer det inte ske igen, så är det bara! Varför i hela blekfeta helvete skulle jag gå med på det? Och varför skulle fruntimret med de blekfeta vaderna dansa med mig? Nej hon gjorde helt rätt, som hon sa NEJ bestämt och tydligt! Precis som jag säger NEJ för all framtid att dansa på Bollstabruk, där hon var med och arrangerade. Varför skulle jag gynna henne igen? Tydliga besked, raka rör!

Och troligtvis, som det känns nu vad gäller dans överhuvudtaget, är det finito med det. Är så jävla trött på snobberiet som kan förekomma. Det är inte bara en gång som olika former av snobberier förekommer på dessa ställen och i dessa kretsar. Det är dock inte specifikt enkom för dans, det är människor nuförtiden, folk är i allmänhet inte kloka i skallen!. Det är även specifikt för en ganska rejäl del av dagens honor, åtminstone en alltför stor del.

Hjärtligt tack ska homo-sapiens-honan med de blekfeta vaderna ha, för tydlighet, som befriar mig från dylikt framöver – Tack! 🖤

…

Independence-May – Iyah – Laleh – Tom – Neil – Jerm – Alex – Sam – Michael – Lion – me

Independence = oberoende * May = Iyah May

Det vill säga, låt oss säga att om man vill publicera fria tankar, helt utan att bli fråntagen sin plattform, eller sin inkomst till följd av att ens åsikter inte är godkända och ”redigerade” utav den som äger plattformen eller betalar ens lön, eller av staten, eller av de som äger staterna. Några plattformar att nämna som exempel, skulle kunna vara just Youtube, Facebook, Google, X, Instagram mfl. Och om du skapar egen musik med egna texter, så är det ”producenten” dvs bolaget som köper upp artisten/sponsrar med pengar som styr innehållet. Och samma gäller ”nyhetskanaler” och ”forskning”… oberoende, innebär mer och mer att du inte får fram du din produkt, inte bara för att du inte har råd att producera… utan för att ingen kommer producera, hur bra det än är… ifall det går emot de ekonomiska jättarnas och tyrannernas agenda.

Under den påhittade ”pandemin” som egentligen bara borde benämnas Plandemin, eftersom den var planerad, eller con-vid, eftersom det var en con, = lurendrejeri…. under den tiden började man genom omvänd användning av ordet oberoende, i syfte att skapa tillit för sin con/ sitt medicinska bedrägeri, med vaccinering och ”virus” använda ordet precis motsatt, och kalla uppenbart köpta ”fakta-granskare” för ”oberoende”. Och det blir fyrdubbelt con, efter som de inte varken sysslar med fakta, dvs bevisar sina påståenden, eller granskar, det vill säga undersöker alla vinklar man kan tänkas undersöka, och ärligt presenterar dem, … och så är de som sagt inte oberoende. Oftast fick vi aldrig veta vilka dessa ”oberoende” personer var… som liksom talade om för oss vad som var sant och inte, så att vi inte skulle idka tankebrott, och undersöka saker själva.

Man har ju så klart varit uppfinningsrika, att med hela den tyranniska paletten, använda många olika sätt att tysta kritiska åsikter, kritiska till massövervakning, kritiska till vacciner som är genetiska massexperiment, kritiska till obevisad klimatkris, kritiska till narrativet kring Rysslands aggression, i syfte att dölja sin egen….
Det uppenbara att vara plocka bort och förbjuda information har man berikat med diverse andra åtgärder som inte ser ut som censur eller förtryck, eller helt enkelt smiter under radarn på en fullkomligt programmerad befolkning. Åtgärder som shadow banning där det det inte syns på din Facebookflöde att du är borttagen, men dina följare ser dig inte. Eller det som heter deplattformering, vilket helt enkelt innebär att de med obekväma åsikter bannas från t ex FB, Youtube, etc etc. Sen har du ju att genom globala och juridiska skrämselkampanjer, och oavbruten propaganda sedan födseln via skolan, och ”tillförlitliga” ”oberoende” institutioner skrämt befolkningen till självcensur, där du redan i din egen tanker stoppar dig själv från att undersöka vidare.

Föreställ dig att du under hela ditt liv lärt dig att t ex Sverigedemokraterna är persona non grata,,, eller varför inte ta i ännu mer, för att det ska bita ordentligt, varför inte ett renodlat kommunistiskt parti, eller öppet nazistiska i sin trosbekännelse… sånt VET du inte gillar, det har du lärt dig, du behöver inte ens tveka en sekund på det…

..och sen långt ifrån sådana sammanhang hör du någon som håller ett tal, eller skriver en artikel som du finner väldigt intressant, trolig och överensstämmande med dina värderingar … Och vi säger att artikelförfattaren heter Malin Perzelius, bara för att hitta på något. Du vill veta mer, få fler visdomsord från henne. Googlar på henne, och finner att hon jobbar åt Samnytt … som av godkänd media, utan att veta eller förstår vem som godkänt detta hela ditt liv… att godkänd media klassar denna avisa som nazister?
Vad gör du då? Förskjuter du Malin för all framtid? Och överger du de åsikter du först tyckte dig ha gemensamt med henne? – Ändrar du åsikter… till de åsikter som du förväntas ha? – Isf hardu just självcensurerat dig, med följd att du troligtvis framdeles kommer akta dig för annan information än den ”godkända”

I bloggtiteln gjorde jag som förhoppningsvis gick fram en anspelning på independence day, som i sin tur anspelar på vunnen frihet… bytte ut day mot May… som i läkaren Marguerite Clark. med artistnamnet Iyah May, som inte lät sig köpas, för att ändra textinnehåll i sina låtar, för hon var independent/oberoende, gjorde slut med tidigaresponsor, manager för att kunna vara sann. Kharmageddon och ”Everything’s fine” rekommenderas varmt för folk som fortfarande är folk.

Laleh … är också ekonomiskt sin egen, så de kan inte dra in hennes lön, eller förbjuda henne i egenskap av ägarskap (slavdrivare) , och kom ut med två systemkritiska låtar och sjöng dem på Nobelfesten, där eliten av hypokritiska hypokriter sitter och jäser i sin egen odör. Love U Laleh !!! when good aint good och många ljus

Och trots att youtube mixtrar med siffrorna om hur många följare och hur många tittningar de har, för att de inte ska gå virala, uppfattas som populära…. så är de just detta. De har inte finslipat sina verktyg för att ljuga om sådant ännu, utan presenterar siffror klumpigt i jämna på tusentalet, samt att de inte alls ökar, trots uppenbart vacker musik, än om inte det bara var deras texter som gillades.

Andra hjältar som riskerar allt i yttrandefrihetens och sanningens namn är Neil Oliver, James Corbett, Dr Tom Cowen, Dr Sam Bailey, David Icke, Alex Krainer, Jerm Warefare, Michael Yeadon, Edward Snowden, Julian Assange, osså till sist nåt enstaka Lejon och kanske nån tvivlande tvivlare som lyssnar på hjältarna – och tänker egna tankar.

Morgon funderingar från ett ny vaket huvud

Tankarna går kring pengar och det jag haft så svårt att förstå kring begreppet. Och det nya i mitt tänkande är att det är inte en slump att jag inte förstår vad pengar innebär. Nya faktorer i min kunskap, så om banker som lurendrejare och inte trygga institutioner. Så som inflation som en medveten strategi för stater och banker att stjäla våra pengar. Så som skatter som är medveten strategi att stjäla pengar, vilket går emot mina forna värderingar och tankar kring politik och skatter.

Jag har fått förklarat för mig hur man i Romarriket blandade ut mynten så att de inte innehöll lika mycket ädla metaller (värde) , att det är en form av inflation. Jag har fått förklarat för mig hur skuld fungerar som en drivmotorn i hela det nuvarande systemet. Inte bara det ekonomiska systemet utan det politiska systemet. Och att banker började trycka upp sedlar som inte motsvarade det värde som fanns uppbackat i form av guld till exempel. Sedlar var egentligen formad skuldsedel? Eller en försäkran om att värde fanns, kunskapen och vetskapen nu om att det finns ingen bank i världen som kan betala ut i kontanter det som spararna placerat där det är alltså ett lurendrejeri, medvetet. på så sätt blev banksystemet och den vara som skulle garantera värde, mynt och sedlar, en lögn, tjuvar och bedragare.

Ytterligare en ny insikt i det hela är ju det man kallar för krympflation när det kommer till att förpacka varor, mat med mera. En form av inflation fast i själva varan, ett sätt att lura kunden att för samma pris köpa mindre mängd. Samma gäller kvaliteten på varor, som enligt mig medvetet går ner av samma anledning. Kvaliteten på varor som blir sämre är helt enkelt en form av krympflation fast i livslängd. Glasögonbågar som höll hela glasets livslängd när man var liten, trots att man utsätter dem för princip allt som de kunde utsättas för. Nu klickar det till en fjäder utan att glasögonen på något sätt utsatts för något våld eller missöde, och det klickar betyder 500 kr i utgifter. Och detta kan ske ett par gånger efter ny inköp. Och förresten så har man samma bedrägeri vad gäller själva ”glasen” som inte är glas, utan plast. Och dessa sätter man en skyddshinna som ska skydda plasten, så då repas skyddshinnan, och krackelerar, vilket får konsekvensen att du måste köpa nya glasögon,.,, MED bågar. Men huvudsaken var ju att själva plasten inte skadades så att du inte skulle kunna se genom den. Mycket bättre var ju att hinnan skadades, så att du inte kan se igenom den. En dammsugare som jag köpte när jag var ung håller ännu, jag har vänner som vittnar om att de får byta efter ett eller två år för att de inte håller. Detta är medvetet, det är stöld, det är lurendrejeri och det borde vara olagligt.

Varför är det inte olagligt? Ställ den frågan?

Varför går lag stadgarna med på detta? Varför går polismakten med på detta? Hör ihop med frågeställningen om varför lagstadgarna, de påstått demokratiskt valda ledarna (vilket de inte i praktiken är), vilket också är en sorts inflation, i våran makt över dem som ska enligt definition vara våra arbetstagare, och vi ska vara deras arbetsgivare) varför dessa ledare ger stora läkemedelsbolag och vaccinbolag walk over när det gäller ansvar för sina produkter, och ohälsan som uppstår vid användande av dem, samt leder till död i många fall. Och varför tillåts tror ni med det att inte skriva någonting om detta så att ni inte får reda på detta? Också en slags inflation i ord och uttryck som fri media, som skall granska makten på våra vägnar. Priset du betalar för denna media, som undviker den mest fundamentala informationen medvetet, är demokratisk, inflation, medveten sådan. I princip, kan man jämföra det med att både polis, politiker, media, och större delen av befolkningen medvetet och passivt står och tittar på när brott begås, när människor blir sjuka och dör, och tystar kritiker genom censur och deplattformering, shadowbanning, , sparkar dem från deras jobb , fängslar, eller dödar varje medborgare som påpekar detta.

Min vän som är en katt, en stor katt, ett Lejon…. ett danslejon, påpekar vaket:

”Du har lärt och observerat mycket. På slutet vill jag dock reflektera att ”olaglighet” är att efterfråga något som alla istället borde ta ansvar för, att göra rätt val i dialog med leverantör. Vårt samhälles lagar har fört oss bort från att handla av våra grannar och lokala leverantörer, där kvalitet kan utvärderas. Det är en följd av statens lagar och tilliten till desamma, inte en följd av avsaknad av statlig inblandning och lagar. Att intuitivt vädja till förövaren om hjälp, det är vårt största problem.”

Sagan om ringen har så många metaforer för verkligheten, om man förmår att se liknelsen. Den ovan, ”, utan att ställa frågor!, Vilket är det de allra flesta har accepterat att undvika göra, både inför sig själva och inför världen. Och var det leder till att acceptera girighet och makt utan att ifrågasätta? Slavar för maktens vilja, den kommer aldrig sluta jaga er.

Citat från LOTR av Aragorn:
”They were once men; great kings of men. Then Sauron the Deceiver gave to them nine Rings of Power. Blinded by their greed, they took them without question, one by one falling into darkness. Now they are slaves to his will. They are the Nazgûl: Ringwraiths, neither living nor dead. At all times they feel the presence of the Ring, drawn to the power of the One. They will never stop hunting you.”

Anledningen, tänker jag till att de absolut allra flesta inte värderar yttrandefrihet, högt, skulle kunna bero på att de upplever att de får yttra sig fritt, med tanke på att de bara yttrar sig på sätt som är godkänt, som de blivit programmerade att tycka. .

Lyssnar på Song from the Secret garden , och påminns om livet, kärleken, smärtan, längtan, påminns om mänsklighet, om saker som inte går att mäta. Jag påminns om spruckna drömmar, bottenlös förtvivlan samt mänsklig värme. Jag påminns om livet. Jag påminns om en värld som var perfekt för att den inte var behövde vara perfekt, istället för en som nu; är allt utom perfekt för att man eftersträvar perfektion.

Att känna

Att vara

Att leva

Att hoppas

Jag vill inte dö, men är inte rädd för döden. Jag har alltid tidigare varit rädd för övergivenhet, varit rädd för att bli ensam, vara ensam. Inte lika mycket nu. Att vara ensam är en del av livet som är nödvändig, precis som att vara flera och att utbyta känslor och tankar, att finnas för varandra. Ensamheten och gemenskapen är beroende av varandra. Natten och dagen är beroende av varandra, ljuset och mörkret är beroende av varandra. Men hur är det med godhet och ondska? En gång i tiden ville jag naivt tänka att ondska bara var frånvaro av godhet, precis mörker är frånvaro av ljus, såsom natten frånvaro av dag. Men om natten sover vi ju och vilar upp oss? Utan natten, ingen dag.

Men hur är det med ondska? Är det en del av livets yin och yang, en ständig motsats-vals om balans mellan de bägge? Är ondskan en del av livet? En del av oss? Finns ondskan inom oss för att ständigt pröva oss för att välja, alltid ständigt välja väg? Eller är det en egen kraft, som erövrar människorna och världen och ska bekämpas till varje pris? Och utplånas om möjligt? Som det ser ut, som jag tänker, kan den inte utplånas. Men med dessa resonemang skulle det också innebära att godhet, mänsklighet, hopp, heller aldrig kan utplånas?

Min livscykel kommer så klart att ta slut, det är inget konstigt, det är naturen. Men människan är inte skapt att tänka på döden på det viset, vi skapat att undvika den till varje pris. Det är så vi har överlevt, när vi var en del av naturen , när vi levde våra liv, för att vi överlevde. Nu istället undviker vi bara döden så gott vi kan, och glömmer att leva, glömmer att älska, glömmer att visa hänsyn, glömmer att ta ansvar, glömmer att tänka själva, glömmer livet. Så när vi dör, har vi inte levt. Det är vad vi egentligen borde vara rädda för?

Och för att fortsätta på sagan om ringen och ondska. Där framställs ju kampen mellan gott och ont och för att göra en film av det så har man personifierat ondskan genom Sauron, och alla andra ondskefulla är hans tjänare. Och när han försvinner försvinner ondskan? Då är egentligen mycket mer intressant med Gollum, och hans alterego: Smeagol eller egentligen tvärtom. Som via den ondskefulla maktens ring, ständigt har en kamp mellan det onda och det goda inom sig. Precis som det indianska ordspråket, vilken vinner det goda eller det onda vargen inom sig, svaret: den man matar den man föder. Och om det här Aragorn säger om The Nazguls är det att de blivit uppslukade av ondskan för att de har gett efter för frestelsen av makt. Galadriel ställs också inför valet att få ringens makt, men väljer bort den efter ganska stor inre vedermöda. Gandalf frestas också, men klarar frestelsen till oinskränkt makt… över alla. Valet, inom sig själv att göra det man själv vet är rätt inom sig eller att göra det man vet är fel, fastän det ger belöningar och ”sötma” så att säga. Och det kanske minst tydliga ondskan; att göra ingenting!

Soligt, kallt, dimma på älven och över Skedom, vaknade på morgonsidan/natten och fick somna om. Således två frukostar, och nu en Macchiato. +1 °C ute nu, men har nog varit minusgrader. Väderstationen har ju lagt av. Surprise?! Höll i tre till fyra månader för över 1000 kr i inköp. Skönt ändå att möta en ren diskbänk på morgonen, de gånger det sker. Två stycken fiskare på Hågestaön på västra udden. Jag har inget planerat idag, blir nog café Petter. Blivit en vana, en rutin.
Adam skulle till Italien igen. Milano troligtvis. S är borta för sjukskrivning, tror inte hon kommer tillbaka? Idag lägger U verandataket med sonen David. Något som var tänkt att jag skulle hjälpa till med. Det blir i alla fall gjort, och U väljer hantlangare. Det var ovanligt gott kaffe hemma idag. Mollbergs blandning och skummad mjölk, malning tre. 40 sekunder exponering.

Ibland kan jag känna att det är märkligt att vara här? Att leva? Det känns som en avdramatiserad punkterad känsla av existentiell ångest, fast utan själva ångesten då, så som det var förr. En slags tomhetskänsla inför jaget, när man inte har någon eller något att spegla jag i? Nu för tiden varar känslan knappt ett ögonblick. Men saker förändras. Det är det enda som inte förändras. Och det är ju i och för sig inte alls konstigt utifrån det jag har bakom mig. Åtminstone mestadels bakom mig. Men som jag tidigare delat med mig av, att jag under stora delar av mitt liv övergav mitt jag, stängde ute världen, och blev därmed instängd själv. Och nu när jag kommit så imponerande långt, så kommer väl små Flashbacks ifrån den tiden från typ ingenstans kan man uppleva. Men så är det ju inte. De kommer från någonstans. Och inte bara jag, lever ju ytligt, i någon slags teatralisk verklighet, utan faktiskt de flesta, där vi spelar våra roller, men sällan vår egen roll. Nej det är inte alls så konstigt, att jag känner som jag gör ibland

23:10 nu, oj tiden rann iväg när jag satt och läste. Borde väl borsta tänderna och sova.?

Måndag 20 oktober 2025 klockan 10:41

Goda minnen?!
Tänk om han faktiskt skulle försöka åta sig att skriva ner och fräscha upp goda minnen ur livets dagar. Alltså som en vikt i vågskålen mellan gott och ont, ljust och mörkt, lättsinne och tungsinne,? Detta med tanke på hur mycket tungt min hjärna, mitt hjärta, och mitt sinne utsätts för i kampen mot det onda, och för det goda. För det är VI ”, konspirationsteoretiker, foliehattar, högerextremister, vetenskap, förnekare, klimatförnekare, som står vid fronten, i det kriget, som inte enkom utövas med kulor och bomber, men framför allt inom oss själva. Någon måste göra det! Och om inte jag vårdar mina goda minnen, kanske de försvinner från mitt medvetande? Åtminstone i proportion till hur verkligheten sett ut i balans mellan goda minnen och tråkiga minnen. Men, till och med tråkiga minnen som sorg och saknad hamnar på pluskontot i mig så tillvida att de är ärliga och mina. Medan det mesta idag är dunkelt för dolt undangömt, förljuget tillverkat, teknokratiskt, ”vetenskapligt”, och inte som det bör varmt, mänskligt, rejält, sunt, naturligt, jordnära.

Men hur ta sig an denna uppgift att minnas och dokumentera goda minnen? Hjärnan är inte van? Kanske ska jag prata med hjärtat? Och i hjärtat finns allt som inte är teknokratiskt och vetenskapligt, allt som är i sin sanna bemärkelse mänskligt. Även sorg, ilska, rädsla, utöver de goda minnena. Jag tänker att i jakten på goda minnen kan jag inte skygga för det lite mer jobbiga? För de hör ihop med det mänskliga

So here we go:

Tomt? Nej då, gräv djupare! Ett annat fack? Hjärtat var det ja! Sitter längre ner på kroppen!

Morfar blir det första som dyker upp. Stunderna då vi metade abborre från hans hembyggda eka, med våra med våra spön, och det magiska morfar-spöet. Det spöet var magiskt, tänkte jag och min förtappade bror. Det drog till sig fisk mer än andra spön. Så var det bara! Då i alla fall. Morfar log. Ett annat minne när jag var väldigt liten och vi låg vid jordgloben, jag och morfar, jordgloben som stod på några meter till vänster om tv:n på en grå heltäckningsmatta. Där letade vi orter och länder. Glasstruten var till exempel Sydamerika.

Men det finns också goda minnen, sprungit ur den djupaste sorg och förtvivlan. Inte bara de ”lyckliga, skrattiga” stunderna. Sådana som när C stoppade mig i parken, när jag grät offentligt, och hon kramade om mig. Sådant glömmer jag aldrig, inte ens om demens uppstår… få se nu var var jag nånstans nu igen ??

Abbe tittade just nu in på café smak. Då dyker dansminnena upp från både Abbes och Lejonssons danser. Ärsta och Gussjönoret. Nej nu räcker det! Jag klarar inte av med positivitet för tillfället.

Okej då ett till:

Tänker på Tarja, den lilla flickan på Verdandilägret, det läger som jag fick följa med på för att pappa var busschaufför. Jag har berättat om det här minnet förut, men det är ett kärt minne för mig. Jag var 14 år gammal tror jag, Tarja några år yngre. Med på lägret fanns en kille som tog allt utrymme. Minns inte hans namn, inget ont i honom, men tog all plats och allt utrymme. Medan Tarja var tvärtom. Hon var för övrigt från Vårby gård.

Vid något tillfälle, minns inte hur, började Tarja, gråta, och killen som tog allt utrymme började ta allt utrymme, och jag bad honom vänligen hålla käften för att Tarja skulle få prata. Och jag talade om för henne hur värdefull hon var i ett ganska långt tal. Hon grät och grät och grät. När vi sedan efter en vecka åkte buss hem och pappa släppte av Tarja vid Vårby gård, en av de första som klev av, kastade sig hon kring min hals och kramade mig och sa ingenting mer.
Jag glömmer det aldrig, ett gott minne, ett kärt minne. Att få betyda något, eller mycket för någon annan är den största gåvan i livet. Ja om man inte räknar att få 10 000 000 kr i present?? Jo jag skojade när jag nämnde pengarna – Men om jag får pengarna kan Tarja få lite oxå 🙂

Ett dansminne som är outplånligt, som jag kommer sitta att gagga om i en gungstol på ålderdomshem, om jag lever så länge, och om ålderdomshemmen har råd med gungstolar….. är dansen på Gussjönoret, arrangerat av Lejonsson och Lejonnssons Lina, Lejon-Lina, Lejoninna… Det var en total upplevelse, vad gäller dans. Voyage spelade. Liv sjöng. Goa kramar från personal, bland annat Lejonssons Lina. Fantastiska danser, kanske tio stycken som blev ren danspoesi. Sommarbadade i pausen i sjön när det blivit mörkt, några nakna.. i mörkret. Ljusslingor och marschaller. Vad gäller dans, som jag inte har möjlighet att på samma sätt ägna mig åt nu för tiden på grund av geografi, så är det många saker som spelar in för lyckliga dansminnena. Musiken, kvaliteten på musiken och känslan från artisterna. Låtval, arrangörernas mysfaktor till publiken. Arrangörernas omhändertagande av artisterna, som sen påverkar deras uppträdande på scen. Antalet duktiga danserskor, kvaliteten på dom rent dans-tekniskt och hur goa och gulliga de är damerna. Ja, faktiskt hur vackra de är också. Deras vilja att dansa med mig, och min egen inre harmoni.

Andra lyckliga stunder, som kunnat ge mig mys-rysningar, är när människor utöver vad som är förväntat eller frågat efter, bryr sig om mig eller tar sig tid för mig. Och bland de allra lyckligaste stunderna i mitt liv, är när vid några få tillfällen räknat på ena handens fingrar någon stod upp för mig gentemot andra, gentemot baktaleri, eller rent uttalat hot om våld. För mig finns inget mera värdefullt, inget som gör mig så tacksam och glad. Och just detta är något oerhört sällsynt nu för tiden länge sedan jag upplevde det. Att någon ens stod upp för mig verbalt. Tänker på Patrik bl a,

Jag har nylikt skrattat mig igenom större delen av AA Milnes Bok om Nalle Puh. Ja, en bok med text och illustrationer inte en barnbok så klart. Räknas det som goda minnen? För färskt för att vara ett minne kanske? Men gott iallafall. Ett gott skratt, förlänger käften.

Nu har årstiden anlänt då man utifrån mörkrets infall, tror att klockan är 23 på kvällen, när den i själva verket bara är 20:00, eftersom det varit mörkt i några timmar. Och värre blir det till helgen då, när det blir vintertid,….:. Som någon har bestämt att det ska vara. Vem? Men nu är klockan ändå 22:35 och jag har varit gå-och-lägga-mig-trött i några timmar nu mörkret luras?

Att läsa, läsa, och skriva! Läsa, lösa, korsord -vila, hjärnan, svåra korsord är lika med fullständigt dyka ner i det för att nästan vakna upp till verkligheten igen. Skrev ner två stödord på anteckningar i mobilen: Trovärdighet, ” och trygghets-fällan. Och kom på ett till nu ”forskningen”. Ord att kontemplera kring. Ordet forskningen, i bestämd form, stötte jag på idag på café när en bekant person, stolt sade att hen har tagit den 11e sprutan, underförstått covid-sprutan. Och som följd mening lade personen till ”forskningen säger att det ska vara bra mot demens också” forskningen som i en enda slutsats utan vetenskapliga belägg och bevis som vederlägger det påstådda? – Man upphör aldrig förundras ändå över bristande logik. Ja, men det är så här det är. Han och nästan alla utgår från att så fort en ”officiell myndighet” eller liknande, säger ”forskningen” med betoning på bestämd form, så tar man det för EN allenarådande sanning eller fakta???? Människors tänkande, eller brist på detsamma är minst sagt beklämmande och inmurad i förutbestämda mönster. Programmerade i hjärnan sedan födsel och skolgång. Det är som att komma ner på bangolfen och få förtryckta resultat till varje bana så man egentligen slipper spela. Det behövs ju inte, eftersom någon redan har sagt hur det kommer gå? Och sedan bara acceptera detta? Och nästan alla ”argument” jag stöter på när jag ifrågasätter liknande saker och cementerade trossatser, landar till slut för de flesta i tillit till ”trovärdiga källor”, utan att rimligen ha kunnat komma fram till det själv. Man har aldrig ens funderat kring vad man tror på, vilka man tror på, eller varför?

Trygghet-fällan – pacificerar människor från att tänka själva, vara kreativa, ifrågasätta – staten, välfärdssamhället. Trygghet-fällan är som för boskap som ska bli slaktad, utan att veta om det eller förstå det.

Tisdag kväll 21 oktober 2025 21:28

Har jag förlorat någonting inombords? Soldaten som återvänder från kriget vid liv, men hans vänner och familj säger att han aldrig återvände hem annat än till kroppen. Har jag förlorat något inom mig i kampen för det goda i människan? Har striden för yttrandefrihet och sanning kostat mig i mina drömmar och illusioner? Har den kostat mig min tro? Har den kostat mig mitt hjärta? Har mina tankar för länge ockuperats av mörkret jag strider mot, ondskan, jag kämpar mot, där ute i världen. Eller kämpar jag mot att ondskan ska ta över i mig? Har mina tankar lagt ett ogenomträngligt mörker för mina ögon? Har kampen berövat mig själva livet inuti mig? Har den berövat mig min imbecilla naiva tro på kärleken?

Är lite orolig på ytan av själen idag. Tänker på saker i min-oro-format, som jag inte skulle behöva tänka på. För att jag varken kan påverka det, vad andra tycker och tänker, eller det är något att hålla på och älta överhuvudtaget? Den känslan av att jag ”gjort fel” utan att egentligen hittar någon rimlig måttstock för det eller vem som ska bedöma det? Så det kan jag gärna sluta med! Så om jag då städar bort den oron, vad blir kvar då? Ja, en vanlig vardag, med vardagliga rutiner i en fortsatt eskalerade galen värld, med naiva programmerade robotar till befolkning? – Ja, nånting ditåt kanske. Men är jag då nöjd med detta i livet? Vill jag inget mer? Kräver jag inget mer av mig själv eller livet? – Nja, det vete fan? Räcker det inte med att rädda världen varje morgon, i en tröstlös kamp mot ignorans och likgiltighet som bedövar människorna omkring mig? Och därtill att motionera, odla, laga mat, njuta av gott kaffe vad skulle kunna bli bättre? Av det som jag kan påverka?

//Var det någon liten hjärte-röst i mig som försynt föreslog ” kärleken då? ”
Ja, jo, jag vet, det skulle väl kanske vara trevligt? Om det var möjligt? Men det styr jag väldigt lite över. Så varför lägga för mycket tid på sådana tankar?//

Tänka sig, snart slut på oktober? Eller nja nio dagar till. Men ändå! Nu kommer en vänteperiod på snön. Sen kommer en vänteperiod på solen, med dagsljus. Sen kommer en period då jag väntar på odling hemma. Sedan väntar jag på att få sätta ut frön och så. Sedan väntar jag på att få skörda. Sedan väntar jag på att få laga till skörden, frysa in och äta gott. Sedan väntar jag att få vila mig på hösten. Sedan väntar jag på den första snön…..

Ur LOTR:

”Rosie Cotton. dancing. She has rbbons in her hair. If ever I was to marry someone, it would have been her”

I filmen säger Samwise Gamgi så, när han och Frodo Baggins ”inser” att detta är slutet ” of all things ” när de tillfälligt räddat sig ut från lavan från mount Doom. Citatet dök upp i mitt hjärta, efter att jag på väg till Café Petter och världens bästa Mohammed, såg en kvinna på bron som jag gick under. Långt, ljustbrunt hår med lugg. En enkel kappa. Enkelt kvinnligt utan extravagans. Utan att skrika ”se mig”. Ger mer intrycket av att vara en jordnära kvinna? Det intrycket fick jag. Man kan så klart inte bli kär på femtio meters håll under fem sekunders uppenbarelse, i en kvinna man aldrig tidigare sett? Eller? Nå, möjligtvis något förälskad i drömbilden som skapas i mitt huvud. I det något Desillusionerade slumrande hjärtat. Hur skulle hon vara, om jag likt Samwise skulle uttryckt: – If ever, I were to marry someone, it, would, have been her ”

Jag brottas väl i det sammanhanget med mina förväntningar, förhoppningar, om de är orimliga? Eller om det är utbudet som är skralt? Men en kvinna, till att börja med, en kvinna, så som jag föreställer mig att kvinnor en gång varit: jordnära, naturlig, naturligt fager inifrån, som speglas på utsidan genom den aura, som finns inifrån, utan spackel och dylikt utan fondation, utan lösnaglar, löshår, utan tatueringar, utan utmanande klädsel, som posörerna klär sig i för att synas sexuellt och attrahera män för att sedan skälla ut dem för att de blir attraherade? En kvinna som så klart skulle bry sig om mig, men som gärna likt mig tar sig an vardagssysslor utan att klaga på ojämställdhet. En kvinna som förstår att hon är kvinna och inte en hen. En kvinna! Och även om en stor dröm i livet, varit att få egna barn, inkluderas den drömmen inte nu längre. För jag är nästan 60 år gammal. Så ur den aspekten vill jag inte ens längre detta. Men jag ville! Och drömde om detta! Och tankar och känslor länder i Agneta Fältskogs ”Slipping through my fingers”

”. Schoolbag in hand, she leaves Home, in the Early morning. Waving goodbye, with an abcentminded Smile. I watch her go, with a surge of That well, known Sadness and I have to sit down for a while”

Och återigen, denna underbara text påminner om att någonting är fundamentalt galet med vår värld idag. I detta fall skolan som skiljer barn från vuxna förälder i större delen av sin uppväxt. Ett sidospår värt att komma tillbaka till?

Men kvinnan jag skulle gift mig med om jag skulle gift mig då? Finns hon inte för att jag har för höga krav? Eller finns hon inte för att hon inte finns? Eller finns hon inte för att HON har för höga krav? Eller finns hon inte för att jag inte håller måttet? Eller finns hon inte för att hon hittat någon annan? Eller finns hon inte för att jag inte har ett jobb eller bil? Eller finns hon inte för att jag inte ser henne? Eller finns hon kanske där ute? Bland miljoner andra kvinnor och väntar på mig? – en dåres drömmar?

En bekant sade att när det gäller att yttra sig på nätet, borde det vara bundet till BankID, så att folk inte kan gömma sig bakom anonymiteten när de säger elaka saker eller hotar. Så att man kommer åt ondskan? Men vad händer om det är dom som styr över BankID, och bestämmer vad som är ont och gott, bestämmer över rätt och fel. – om det är de som är onda? Vad händer då? – tänkte inte på det ? Nåja, vad är väl en bal på slottet? Den är väl alldeles dödtrist, långtråkig och alldeles underbar? Så nåja och vad är väl egentligen kärlek till en riktig kvinna? Det är väl alldeles dötrist osv osv

Snappar upp från ett bord bredvid två kvinnor samtalen:
– Hon hade ingen respekt för pandemin
– Jaså?
– nä!

Det är fredag 24 oktober. Två månader kvar till julafton. Och vid det laget har det redan börjat vända mot lite ljusare tider. Det är mer löv på backen nu än det är kvar på träden. Och jag faller som ett höstlöv jag också. Kanske för att gro och spira till våren och sommaren jag också? Det är ont om kunder på kaféerna. De flesta kommer så klart fram till lunch? M går i alla fall förbi. A-lagaren som tappat händerna. +10 graders Celsius ute. Blött, men regnar inte nu. Såg Iyah May’s nya fantastiska, kaxiga, musikvideo, ”everything’s fine”. Hennes klädsel provocerar så klart och textraden ”shake your Tits” mitt bland alla samhällskritiska smockor, skulle man med lite välvillighet kunna tolka som en smocka till feminismen?

Nu öl !

Det moderna slaveriet

Du behöver tillstånd för att bygga på mark som du äger. Och vissa platser behöver du till och med tillstånd för att samla regnvatten som faller på din egendom. Fundera på det en stund. Vatten från himlen, mark som du betalat för, och du behöver statens tillstånd för att använda båda två. Det här är bara inte en sidoeffekt av byråkrati, det är en perfekt demonstration av något mycket djupare. Man har sagt oss att slaveriet upphört. Men om du lägger till grundläggande logik till hur du faktiskt lever/existerar, så får du slaveri som helt enkelt skalades upp och fick bättre marknadsföring. Piskorna blev pappersarbete, slavarnas kedjor blev skuld, slavarnas herrar blev institutioner. Och slavarna, lärde sig försvara sitt eget slaveri, genom att kalla det för ”civilisation”

Låt oss titta på själva definitionen av slaveri. Den internationella standarden från 1930, forced labor convention, ILO nr 29, ger följande definition;

”Allt arbete eller tjänster som är utvunnet från vilken person som helst, under hot av straff, och inte har erbjudit sig själv frivilligt”.

Så du kan inte hoppa av systemet, utan att straffet innebär att det hotar din överlevnad. Din arbetsinsats är påtvingad under hot, och du har inget realistiskt sätt att lämna, utan att förlora tillgång till tillgångar, nödvändiga för överlevnad.

Kan du hoppa av det ekonomiska systemet? Försök leva utan dokument, utan att betala skatt, utan att delta i ekonomin. Varje liten bit av land i varje modern nation är antingen ägd eller kontrollerad av staten. Att bygga ha tak över huvudet, egen bostad kräver tillstånd. Att odla mat kräver att du går med på regler för jordbruk. Att jaga eller fiska, kräver licenser. Även att vara hemlös är olagligt i de flesta urbana städer. Om du vägrar delta så väntar böter, fängelsestraff, eller död. Det är påtvingat deltagande. Inte i alla länder, men i varje land som kallas sig själv för utvecklat

Även om du bor på en båt i Guatemala är du inte fri. Då kräver de registrering av båten. Tillstånd för att registrera båten kostar pengar, och du behöver ändå visum för att åka någonstans. Det är enkom ett annorlunda lager av byråkrati. Orsaken är uppenbar. Innan du tar emot pengar du förslagsvis tjänat, tar otaliga entiteter sin del. Inkomstskatt, socialförsäkring, vårdavgifter, pensionspengar, och efter de tagit det tar de mer. Försäljningsskatt, fastighetsskatt, fordonsskatt, registreringsavgift, bensinskatt, vägskatt,. Om du använder vad som är kvar till att köpa mark, så råkar ut för fastighetsskatt så länge du äger. eller så beslagtar de fastigheten. Om du startar en affärsverksamhet: licenser, avgifter, företagsskatt med mera. Vid varje enskild tillfälle för något av värde byter ägare, är det någon som tar sin del.

Den genomsnittliga medborgaren i en utvecklad nation jobbar från januari till maj, bara för att kunna betala sin skattebörda. Att vägra detta innebär att män med vapen till slut dyker upp. Det är att beslagta under hot av våld.

Men du borde väl kunna lämna systemet, leva i skogen, ha getter, odla grönsaker. Om det inte vore för att skogarna är ägda antingen privat eller av staten. Marken kräver inköp och att betala mer skatt. Regler reglerar vilket slags skydd, tak över huvudet du kan bygga. Getterna behöver certifikat från veterinärer och registrering för jordbruk. Och grönsakerna om de blir sålda eller byteshandel, är under skatteplikt och ofta tillstånd för att odla. Enbart din rätt att existera kräver dokument, som identifierar. ID. Försök att åka över gränsen till ett annat land utan dokument. Försök leva var som helst på jorden utan att någon stat betecknar dig som sin egen egendom. Det finns ingen möjlig utväg som inte leder tillbaka till ett liknande system eller till straff.

I Det klassiska slaveriet så ägde en person en annan person. I det moderna slaveriet är varje individ ägda av ett abstrakt system. Staten, storföretagen, marknaden, det här är inte bättre. Det är värre. Du kan inte revoltera mot en abstraktion. Du kan inte göra dig av med ett system, du kan inte ens identifiera den som styr över dig, förslavar dig, för att makten är spridd genom tusentals regler, departement mm

Det geniala draget var att döpa om slaveri till frihet. Du är fri att välja mellan olika arbetsgivare. Ungefär som att det är fri att välja i inom vilket område du vill arbeta. Du är fri att rösta för att välja vilket management du föredrar för din fångenskap. Du är fri att säga vad du vill, så länge är det inte hotar systemet. Du är fri att resa med rätt dokumentation, vaccinationshandlingar och godkännande. Du är fri att bedriva handel inom vissa marknader med godkända valutor. Varje frihet är egentligen ett tillstånd inom förutbestämda gränser. Det nya slaveriet har man till och med lyckats göra slavarna stolta över att vara slavar. Man kallar det för patriotism. När systemet behöver resurser, varor, naturtillgångar, oljefält i mellersta Östern, sällsynta mineraler i Afrika, så sänder de sina slavar för att döda och dödas för dessa tillgångar. Men slavar vill ju inte dö för profiten och storföretagen, eller geopolitiska drag. Så man säger att de dör för ”friheten”, för ”demokratin”, för ”vårt sätt att leva”, slavarnas blod blir slavarnas ära. Den ultimata inversionen, slavar dödar andra slavar för att upprätthålla samma system som förslavar båda parter, och känner sig stolta över det

Och även om du inte delar ideologin är du fortfarande tvingad att slåss för den, för att vägran är olagligt. Systemet ser till att när de behöver kroppar att offra så är din tillgänglig.

Ta sedan en titt på skuldsystemet/finanssystemet, banker. Innan du tar ditt första andetag är du redan skuldsatt. Din del av nationalskulden finns redan innan du kommer till världen. I USA är det över 100 000 $ per medborgare, barn inkluderat. Utbildning befriade dig inte, det skuldsätter dig. En genomsnittlig students låneskuld överstiger årligen en medelinkomst i de flesta utvecklade länder. För inköp av hus betalar du tillbaks under 30 år, det är normalt. Vilket innebär att du arbetar halva ditt liv bara för att ha någonstans att bo. Hälsovård, även med försäkring innebär vid en allvarlig sjukdom, personlig konkurs för de flesta. Att starta ett företag, förutsätter kapital, vilket innebär skuldsättning .hela det ekonomiska systemet är byggt på krediter, vilket innebär att hela befolkningar är skuldsatta.

Skuld är bokstavligen att förslavas, och kommer från det latinska ordet obligare, vilket betyder att binda sig. Du är bunden till arbetet tills du betalat. Och systemet ser till att du aldrig helt och fullt betalar tillbaks. Räntor, inflation, och ökade kostnader, garanterar oändlig skuld och bindning. Den byråkratiska labyrinten är inte heller en olyckshändelse. Skatteregler 1000 sidor långa. Regler som ingen människa fullt ut kan förstå, blanketter som kräver professionell hjälp för att fylla i. Konstant rädsla att göra ett misstag som kan förstöra din ekonomi. Denna inlärda hjälplöshet är medveten psykologisk betingning, förutsättning.

Tanken är att du ska känna dig för korkad för att existera utan systemet. För liten för att utmana det. För förvirrad för att se det klart. Komplexiteten är inte en bug, det är ett kännetecken, ett karaktärsdrag. Det skapar en klass av jurister och liknande som tolkar de hemliga lagtexterna, åt dig mot en avgift. Vilket gör att du blir beroende av tjänstemän för att klara av vardagliga göromål.

Och oftast när människor blir konfronterade med denna logik, försvarar de slavdrivarna. Man säger att ”utan systemet kommer det bli kaos”, som om systemet inte skapar det mesta av kaoset den påstår sig skydda dig emot? Brottslighet uppstår från fattigdomen som systemet skapar. Krig utkämpas för resurser som systemet vill ha. Finansiella krascher uppstår för att systemet gamblar med det värde i pengar du skapar genom arbete. De säger att ”det behövs för vägar, sjukhus och infrastruktur och att det rättfärdigar påtvingat arbete, slaveri.”

Medeltida trälar, fick också beskydd och land från sina herrar, som inte gjorde de fria. Dom säger att det är det bästa systemet som finns, som om den bästa sortens slaveri är fortfarande inte slaveri. Men den mest märkliga försvaret är att det skulle vara frivilligt, att det sociala kontraktet nått du frivilligt gått med på? Vilket kontrakt? När skrev du under på det? Erbjöds du en möjlighet att vägra? Kontraktet kräver informerad, medgivande mellan jämställda, med möjligheten att vägra eller avstå. Att vara född i ett system som hotar med skuld eller fängelse om du inte gör som de säger, är inte ett kontrakt. Det är tvång.

Det sociala kontraktet är ett filosofiskt fikonlöv som innebär naket tvång. Slavarna längre tillbaks på plantage, kunde åtminstone se sina kedjor, de visste vem som ägde dem. De kunde drömma om att döda sina slavdrivare eller rymma. Moderna slavar kan inte ens beskriva sitt tillstånd, för språket för att beskriva, det har systematiskt blivit förstört. När du kallar fångenskap för frihet och slaveri för medborgarskap, när du kallar exploatering för möjlighet och påtvingad skatt, för att bidra till systemet. Då har du till perfektion skapat ett kontrollsystem som slavarna sköter och upprätthåller själva genom självcencur.

Slavar som föds in i slaveri är enklare att kontrollera än de som kommer ihåg frihet. Den första generationens slavar krävde kedjor och konstant våld. Men deras barn behövde inga kedjor slaveriet var deras normal tillstånd.

Ta en titt på vårat tillstånd, nyfödda barn får sitt slav-nummer de kallar det för personnummer, medan du fortfarande är på sjukhuset. När du blivit så pass stor att du tänker för dig själv, har du redan tillbringat åratal i en institution designad för att normalisera ditt slavarbete. Skolan lär dig inte att ifrågasätta varför du behöver tillstånd att existera. Den lär dig att tävla om bättre positioner inom din fångenskap. Minst tolv år av programmering, och i slutändan kan du inte ens föreställa dig livet utanför systemet/slaveriet. Fråga vem som helst hur de skulle kunna leva utan dokument utan staten utan strukturen och panik uppstår inombords:
”men vem skulle bygga vägarna, vem skulle stå för tryggheten? ”

Man kan bokstavligen inte ens föreställa sig existens utanför sin fångenskap. Dina föräldrar berättar för dig att du har fler möjligheter än vad de hade. Dina morföräldrar säger att du lever bättre än vad de någonsin kunde. Och materialistiskt kanske det är sant. Men det här är som när slavar talar om för sina slavbarn att de har tur att få arbeta inomhus. De har fått det bättre. Strukturen kvarstår. du är fortfarande egendom. Du har bara fått något bättre boende.

Dina ägare behöver inte piskor, för de har koloniserat era sinnen. Du agerar polis mot dig själv o deras vägnar och du tackar dem för privilegiet. Den enda skillnaden mellan dig och en klassisk slav är att ditt slaveri är distribuerat genom institutioner istället för koncentrerat hos en enskild ägare. Och du har blivit tränad från födseln att kalla det för frihet. Systemet tog till och med ifrån dig vetskapen att du är en slav. Du försvarar ditt slaveri, du attackerar dem som påpekar det. Du tänker att du är fri för att du kan välja mellan Coca-Cola och Pepsi cola du kan välja mellan demokrater eller republikaner eller mellan Apple eller Android. Det är val som slavar är tillåtna att göra. Det gör dig inte fri.

Att förstå allt detta frigör dig inte från detta fängelse, men godtagandet av ditt eget slaveri upphör. Du kan inte fly från systemet. Det äger varje tum av land, kontrollerar varje resurs, övervakar varje transaktion. Men du kan sluta kalla din bur för ”hemma”. Du kan sluta försvara dina kedjor som smycken. Du kan sluta blanda ihop villkorade givna tillstånd från staten, med ”friheter” det är inte konspiration eller ideologi Det är bara logik applicerad på en observerad verklighet. Det är den huvudsakliga orsaken till all ångest och depression. Vi vet inte ens hur Sann frihet känns.

…
Varar verkligen våndan vid varaktig vetgirighet, verbalitet vidare vid vetenskaplig vidlyftighet? Veknar vämjeliga välbeställda, vilseledda vetenskapsmän vid villfarelsen vi vittnat vuxet? Vaccinet var verkligen verkningslöst, vettlöst, vidare: vågsamt, vådligt!

Varhelst vedermäle vankas, vilseleder värlsmaktsordningen vilsna världsmedborgare. Verifiera vetenskapligt vaccinets vedermäle vid virus-vantolkning? Vidimera virusets varande via verifierade vetenskapsmetoder ? Varken vidimering, varken vetenskaplig vittnesbörd!

Vetenskapens ”virus-varianter” Varje vårdslös vårdgivare vaccinerade välmående världsmedborgare, varav varenda varelse vore värderad värdelös vid vårdcentraler, vaccinerades vettlöst. Verklighetsfrämmande ”varianter” verifierades vilseledande via varjehanda välbeställd västerländsk våldshärskare, via vidlyftigt vederlag.

Vill vänner varna värnlösa vårdtagare? vill vi vilseleda via villovägar? Vill vi vara vägvisare? Vill vi vittna vadhelst verklig vetenskap, verifierat visar? Visserligen ventilerar vetgiriga verklighetssökande via vittnessbörd, via visshet varhelst varaktiga vanföreställningar vid vaccin-experiment, vittnar, varnar. Vart vaccin-villfarelser vinsthungrigt vantolkas.

Väcks världsmedborgarna vardag, via verklighetsvittnen? Värderas välbehövlig vänskap? Väsnas värnlösa västerlänningar varhelst vanvård vistas?

Vem vill våga, verbalt vägra vaccin, vanvördiga vetenskapliga vurpor? Vem vågar vakna? Vem vågar ventilera varenda villfarelse?

…
Jag upplever det som att det blir svårare och svårare att sammanfatta vidden av de tyranniska förändringar som sker i västvärlden, ju mer jag förkovrar mig. Och ju mer jag förkovrar mig, desto längre hamnar jag kunskapsmässigt från de som ingenting läser, eller ingenting vill ta del av, längre och längre ifrån dem som inget vill veta. Vilket torde innebära att det blir mer och mer omöjligt för en människa som mig att förklara eller ge lästips, för var och en att frivilligt förkovra sig i. Eftersom klyftan ökar och viljan för kunskap inte finns.

Det här tangerar ett samtalsämne, en ska vi säga svårighet att övervinna. Ett samtalsämne som jag nu enkom har med en enda person som upplever detsamma. För att beskriva känslan och situationen kan man likna det vid att leva i samma geografiska värld som alla de som inget vill veta, och som låter sig manipuleras, men i en annan dimension. The Matrix är faktiskt en bra liknelse. Men den förstår inte heller. De som inget vill veta. Det är så enkelt att vill man ingenting förstå, för att det är mer bekvämt då kommer man inte förstå. Man kommer välja ignorans och okunskap. Dels för att man blir beordrad ovanifrån att välja detta och dels för att det är mer bekvämt att inte konfrontera obekväma sanningar.

* Jag förstår nu, väldigt mycket av vad som skett och sker, trots att jag är medveten om att det finns ännu mer saker som jag inte vet. Och detta till trots vet jag troligtvis obeskrivligt mycket mer än de som inget vill veta, de som ser på rapport och aktuellt och tror att där levereras all sanning. Jag vet att det aldrig någonsin bevisats att den partikel man kallar för virus, aldrig någonsin med erkända vetenskapliga metoder, bevisat överföra smitta. Det är ett faktum.

* Jag vet att människor världen runt med hög intelligens och stor erfarenhet inom områden som är viktiga för mänskligheten, censureras, förföljs, blir av med jobbet, misskrediteras, och karaktär, mördas. Det är ett faktum.

* Jag vet med säkerhet, att det som kallades för en pandemi, var en helt skapad kris, där åtgärderna var det som gjorde folk sjuka och dödade människor.

* Jag vet att den så kallade vetenskapen som vi blev beordrade att lita på, står direkt beroendeställning till de icke politiska organisationer, främst Bill and Melinda Gates foundation, kommer fram till de resultat som den som betalar kräver. Precis som om du gör en beställning hos en fabrik. Jag vet mycket, trots att jag vet långt mycket mindre än det som finns att veta

* Jag vet att våran folkhälso-myndigheten, medvetet dolde information, och förvrängde statistik. Det är fakta, och det har bevisats. Jag vet att Per Shapiro som ställde obekväma frågor till statistiken, blev bortkopplad från de återkommande presskonferenserna som var till för att skrämma folk. Det är fakta.

* Jag vet att många av de drakoniska lagar kring övervakning, nedstängning med mera som infördes under den så felaktigt kallade ”pandemin”, fortfarande lever kvar i lagstiftning. Och att det var själva målet. Inte folkets hälsa.

* Jag vet numera också att med början i USA och Storbritannien, överfördes ansvaret för de så kallade hälsofrågorna inom ramen för vad man då kallade för pandemi, överfördes till militära organisationer och frånkopplade, Folkhälsomyndigheterna. Jag vet att det skedde en bit in på våren 2020, och innan det världen över var det ett annat tonläge

*Jag vet att testet man kallade för covidtest, är en lögn och inte ens är godkänt som smitt-test av uppfinnaren av testet. Det är fakta. Det gav möjligheten att utlysa en pandemi när siffror ljuger. Det fanns ingen smitta, det fanns ingen pandemi. Pandemin bestod av åtgärderna. Det är fakta.

* Jag vet att dessa åtgärder från globalister med en medveten agenda av total kontroll över mänskligheten inom snar period, splittrade, familjer, splittrade, vänner, som fortfarande knappt pratar med varandra. Jag vet med säkerhet att födelsetalen har gått ner, världen över. Det är ett faktum. Och det har flera orsaker. Delvis så vet vi att Pfizer forskade inte så mycket kring virus och smitta, i deras egna rapporter, men mera om fertilitet och spermaproduktion. Det är fakta

* Jag vet att Pfizer ansökt om 75 års hemlighetsstämpling av sina egna provresultat. Jag vet att regeringar världen över gav ansvarsfrihet till vaccinbolagen, vid fall av biverkningar som resulterar i sjukdom och död. Det är fakta

*Jag vet att jag tog ingen spruta, och jag vet att jag inte varit sjukare under den perioden än jag var innan

*Jag vet också att massor av människor runtomkring mig har fått hjärtproblem, cancer med mera. Människor yngre än mig många gånger. Jag vet att många har tagit sig nionde covidspruta, och jag vet att de sa från början att man inte skulle behöva ta mer än en eller två. Det ändrade man till att man skulle måsta ta dem framöver som ens säsong influensaspruta.

*Jag vet med säkerhet och erfarenhet att nästan ingen i min omgivning vill prata om detta, jag vet att de inte vill läsa de böcker jag läser, jag vet att de inte vill höra eller se dem samtal mellan lärda, läkare och forskare som censureras. Det är fakta.

*Jag vet att det ständigt kommer lögner från det officiella narrativet, från regeringen, från globala organisationer som fortfarande äger folks tillit. Jag vet att man kommer försöka skapa fler kriser, för att kunna införa undantagstillstånd som sedan inte längre blir undantag

*Jag vet också att det digitala ID man vill införa är en kontrollmekanism kopplat till biometrisk övervakning av medborgarna. Och jag vet att medborgarna inte protesterar. Åtminstone inte de medborgare jag har omkring mig här i Sollefteå.

*Jag vet att media inte rapporterar om händelser som inte gynnar den tyranniska utvecklingen. Man rapporterar inte speciellt mycket om massiva demonstrationer i Paris och London. Man rapporterade heller inte om demonstrationerna mot nedstängning under den så kallade pandemin.

*Jag vet att man hindrar David icke från att resa inom EU. Jag vet att man fängslar Tommy Robinson, som inte kan beskrivas som något annat än politisk fångenskap. Jag vet att Edward Snowden lever i Landsflykt. Jag vet att Julian Assange är en av vår tids största rättsskandaler.

*Jag vet att man kommer försöka om och om igen med nya ”kriser” för de har inget annat sätt att kontrollera oss, göra oss rättslösa

Så du ser, trots att jag är en av dom som inser att jag vet så lite, så finns det saker som jag vet. Och de skall inte ignoreras. Om och om igen, finner jag att ord-ekvilibristen Tomas, får svårare och svårare att finna orden för den galenskap som breder ut sig globalt och lokalt. Jag har tränat ett helt liv för att kunna uttrycka känslor och metaforer. För att ta mig ur trauman och en dysfunktionell uppväxt. Jag blev bra på det. Och jag skulle nästan säga att jag tog mig ur också. Bara för att du vakna upp till en värld som är långt ner galen än mina värsta mardrömmar under min avstängda, mardrömslika, Törnrosasömn som pågick till och från under en hel livstid, nästan. Och nu allteftersom. Jag lär mig om denna verklighet, måste jag, för att kunna beskriva det, inte bara vidga, min vokabulär, mitt språk uttryck, min kunskapsnivå, och mitt kritiska tänkande till nivå jag aldrig tidigare varit på, utan även förmedla mina tankar och upptäckter till folk som under inga omständigheter vill ha reda på någonting obehagligt. Inte ens om det obehagliga kommer att drabba dem och döda dem imorgon.

Nu i sluttampen på boken covid-kuppen, blir det en mer tydligt hur Noam Chomskys citat är av vikt:

”Det är smarta sättet att hålla människor, passiva och lydiga, är att strikt begränsade spektrum av accepterad, opinion, men tillåta väldigt livlig debatt inom detta spektrum”

Det blir tydligt att om grunden för all debatt är felaktig, eller åtminstone inte ifrågasatt, så förblir alla slutsatser felaktiga, från alla sidor i debatten. Det blir uppenbart kring frågor som yttrandefrihet, övervakning av medborgare, censur, etc, etc. Att precis allting faller, om man ifrågasätter själva den påstått, ”självklara grunden” till hela vår världsbild, och därmed till alla politiska riktningar från vänster till höger. Alla leder in i samma fålla/fälla. Virus, är den mest inflammerade frågan som inte tål att beröras, ifrågasättas, presentera bevis för deras existens. Och ändå är det just det antagandet att det är på det viset, att virus existerar som smittbärare som är grunden för all diskussion. Lika självklart som att jorden är rund? Egentligen det mesta av det som antas vara självklart, åtminstone på direktiv, uppifrån, är värt att utgå från att det finns en anledning till att de vill att du ska tro att det är självklart – undersök inte vidare!

Är det då så, att jag motvilligt ska behöva lära leva i en annan dimension, en ”annan värld” än den absoluta majoriteten av människor omkring mig lever i? – om jag ska kunna fortsätta vara ifrågasättande och en förkämpe för mänsklighet? I så fall kommer jag dagligen att leva i två världar, om jag ska kunna samtala och umgås med dem som inget vill veta, såvida att det inte är gulligt. Annars kommer jag tvingas isolera mig från människor, och då blir även det kontraproduktivt, mot det jag eftersträvar och längtar efter? Naturen och djuren, växterna, hundar och katter ger mig mer verklighet än människorna, och ger en slags grundmänsklighet inom en.

Jag är fascinerad av uttryck som ”kunskap” vad är det egentligen? Och vem bestämmer det? Det blir egentligen besläktat med frågeställningen om vad som är fakta eller inte och vem som bestämmer det? Epistemologi – läran om kunskap, kunskapsteori, från grekiskans episteme = kunskap, lärande. Det är ett område lika gränslöst som universum och kan enligt mig per definition, aldrig komma till ett svart eller vitt svar, nyanserna är oändliga. Detta inbjuder också enligt mig till att onda krafter, destruktiva, tyranniska krafter, kan kidnappa och utnyttja begrepp som kunskap och fakta, vetenskap, science och förvandla dem till den värsta mörkaste sorter av blind religion. Vi har accepterat ett system, en tros-sats där viss ”kunskap” accepteras, utan att få ifrågasätta den, accepteras som obestridbar sanning. Medan andra upptäckter eller teorier, kastas på den vetenskapliga soptippen med motivet att de inte kunnat bevisas, till och med när de faktiskt har kunnat bevisas en slags omvänd bevisföring.

– Du stal min cykel
– Nej det gjorde jag inte
– Bevisa att du inte stal den då

Ett exempel är:
Det påstås inte finnas bevis för att vaccin orsakar autism. Men de som tillverkar vaccin är friskrivna från skadestånd vid biverkningar som ger sjukdom eller död

Det är överväldigande, mycket information att behandla för människor och faktiskt egentligen under en hel livstid. Idag, läst vidare i covid-kuppen. Mycket informativt om hur censuren globalt sjösätts och expanderas under den falskeligen påstådda pandemin. Sedan sett en dokumentär om Bill Gates förehavanden i Afrika kring genmodifierad mat. Och nu påbörjat James Corbetts dokumentär om Bill Gates. Vem Bill Gates är. En dokumentär från 2020.

Lördag 18 oktober 2025 klockan 20:04

Vad skriver man om, när så vardagliga ting har inträffat, men samtidigt hela världen bara blir mer och mer galen? Samtidigt som de flesta inte vet om det och inte vill veta? Vad skriver man om då? Vilka är ens känslor och tankar? För vem skriver man utöver sig själv? Och varför? För att inte tappa förståndet i denna tid av information och lögner som man utsätts för dygnet runt. Jo, delvis men det känns väl lite defensivt.

Sitter här i gungstolen, i gråa mysbyxor, två tröjor på, och vädringsfönster öppet. Viktigt att få luft. Jag lyssnar till klassisk musik och försöker få någon slags sortering i huvudet. Det är som sagt var överväldigande med all information rymt och den mesta är dystopisk mörk, men nödvändig att förstå. Om man skulle jämföra detta med ett slagfält, är jag då längst fram vid fronten?

Jag antar att jag kommer dö. Det finns mycket som tyder på det. Så frågan är väl kanske hur jag lever, om jag lever? Jag menar, inte bara är vid liv, är tillfälligt o-död?!! Det är klart, jag tror inte många tårar blir fällda när så sker. Och det behövs inte heller. Kanske några få kommer tycka eller känna att båset är tomt. Men sorg? Nej det tror jag inte, och det behövs inte. Hellre glädje medan jag lever, än sorg över att jag är död.

– Har ni hört att den där galna konspirationsteoretiker är död?

Men vad är det att leva då? Är det att sömndrucket kliva upp och pinna iväg till ett jobb som egentligen inte är det man ämnar hålla på med, dag efter dag tills man blir pensionär och kastas på viktighetens soptipp? Eller är det att krama om en främling, eller nära på främling som mist sin älskade hund? Är det att skratta med besinningslöst åt att människor som kallar sig komiker, är brutalt elaka mot andra människor? Eller är det att maniskt hävda att ens favoritlag är bäst. – Jag vet faktiskt inte.

Eller, är det faktiskt att strida för någon eller något man älskar och tror på? Är det att bekämpa transhumanism? Trams-humanism, som nu accepteras av var och en, och breder ut sig giftalger i en svensk sommar-sjö? Eller är det att leva, om man är smart och skaffar sig mest pengar, dyrast fru, flest bilar och dyra gravsten? Har man levt bäst och mest om flest kommer på ens begravning?

Jag tror jag kommer dö faktiskt, det är mycket som tyder på det. Och till vilken nytta har jag då levt? Kanske någon liten nytta, då jag kramade om damen som förlorat sin älskade hund? Och kanske var jag till någon liten nytta då jag gav bort grönkål och squash till en 90 årig dam? – kanske? – Det är nog fort glömt i världshistorien hur som helst. Men kanske inte fort glömt hos damen som förlorade sin hund? En del av livet? – jag vet inte! Jag har mig veterligen bara levt en gång och det är nu. Bara James Bond har levt två gånger? Och alla katter har levt nio gånger

Jag vill så klart inte dö ännu, om det finns möjlighet till det. Men jag vill absolut inte leva för evigt. Och det är ju ingen risk heller så jag behöver inte oroa mig för det.

Men jag hade velat vara älskad
Någon gång
Innan jag stämplar ut för gott
Är inte det att leva?
Att älska

Jag vet inte
Men jag kommer troligtvis att dö, mycket tyder på det