Författare: tomastvivlaren

…
Det är obeskrivligt vackert nu när det faller kall vit pudersnö, på trädens kala kronor och grenar. Som ett helt landskap med körsbärs- och äppelblom, som lägger sig och lyser upp. Som sommar mitt i vintern. Det är vackert, men mitt sinne är inte lika fjäderlätt som den iskalla pudersnö, av snökristaller som gör allt vackert. Jag får påminna mig själv om djupandning, vilket är en bra taktik, eftersom man då tvingar kroppen att få syre, och då kan man höja humöret. En av många KBT-tekniker som funkar när tanken inte själv tar sig upp ur dalgången. Andas, Tomas, andas!!! Tvingar medvetet upp kroppshållningen någon grad, och luften strömmar in i mina lungor. Svårare att vara tungsint då. Man måste jävlas lite med pessimisten i en, då och då.

Morotssoppa i magen, är också bra för kropp och själ. Skippade disken i morse, för att ev hinna på cafeet medan nån av gubbarna var där. Ingen av vårt gubbgäng var där ändå. Så nu skrattar disken hånfullt åt mig. Jag brukar ju diska just av den anledningen att det är bra för humöret att ´ha det gjort, samt att det faktiskt medan du gör det, gör något väsentligt…

Även idag skuttar folk omkring som yra höns, klämmer och känner på tröjor, blusar, köper. Billigt, billigt,, billigt!!! Eller är det billigt? ”STOPP TOMAS, nu tänker du egna tankar igen och ifrågasätter saker!!!!!” – Ja jag vet förlåt! De har t o m väckt liv i parkeringsvakten, som kan tyckas är helt onödig i en stad utan levande centrum, parkeringsvakt som nu uniformerad zick-zackade mellan bilarna i Stadens centrum. Stadens centrum? .. ja det vill säga Systembolaget. Sprattelvatten verkar funka för försäljning i alla tider, ”kristider”, prohibition, ja om vi så svälter, kommer vi se till att vi har berusning.
För sånna är vi. Två skägg-gubbar med svenska Jihad-skägg, lekte i parken med sina barn, de åkte stjärtlapp och pulka. Jag hejade glatt och uttryckte min avundsjuka, men blev inte inbjuden i leken. Typiskt. Tur att det var skägg-pappor ändå, annars hade det kunnat få följder att uttrycka sig så, misstänksamt beteende från en man. ”Vad vill han? Gillar han barn? Usch så hemskt!!!” – Nä jag gillar att vara barnslig, leva, leka. MISSTÄNKT!!!! Problemet med skägg-män, svenska alltså, är att de bara förstår manligt språk, dvs direkt språk. Som om jag inte ställer en direkt fråga om att få leka med gubbar och ungar på pulka, så uppfattar inte vi män oftast antydan.
Så en av skägg-gubbarna skrattade vänligt åt min ”tokiga kommentar” Eller så har de blivit åthutade av sina kvinnor att de män är farliga.

Pussel, böcker, musikvideos, insupande av information om den värld jag lever i, inget insupande av det man förväntas supa vid storhelger, småhelger och ”små lördagar”. Lira lite piano, sjunga o lira gura. Slötitta tv, zappa mellan kanaler, bort från hjärntvättande reklam och samhällspropaganda. Det är ett heltidsjobb, medan tv:n är på. Letar efter finsk melodiradioprogram och finska nyheter, för att för någon sekund slippa matas av info. Tystnaden, blir en allt mer kär vän. När jag pusslar tex har jag inte längre alltid musik på. För tystnaden. På nätterna brummar den jävla takfläkten fortfarande. Inte så mycket som när lagren var väck, men tillräckligt för att störa insomning. Varför i hela helvete kör de dem på kvällar och nätter, och stänger av dem på dagen, då de flesta inte är hemma och kan störas av dem. Eller ändå har massa andra ljud på och ikring sig???

På caféet kom H in efter ett tag. Anders och Jenny från Sandslån, likaså. Anders tackade för boktipset ”Träd” han fick av mig för ett år sedan. B, kom in oxå, men då var jag på väg därifrån. Oförskämt av mig. Men nån gång måste jag väl få ledigt? Annars är det tyst från många bekanta, den här tiden på året. ”De e ju så mycket nu Tomas” – Är det? svarar jag spelat förvånad, och helt oförstående över allt som måste göras.

Baka bröd kanske? Njä .. jag tror jag ska sucka en stund till, då blir det säkert bättre. Hockey ikväll mot Tjeckien, småkronorna? Nja… kanske mellanlandar mellan reklam-propaganda-skräpprogramszappandet. Promenad? Ja kanske hellre det. Det blir så när det till slut kryper i mig av kroppslig inaktivitet, och överaktiv i skallen. Mer luft!

…
Tänk vad märkligt, att vissa människor bara går förbi en människa när de ramlat och slagit sig, utan att hjälpa till. En del är rädda för satt det kan va nått fyllo, så de går därifrån, utifrån okunskap, och panik.*
Blir lite kallare nu igen, minus 16 nu på kvällen. Fick finfrämmande av Åsa på pusselbesök. 2000-bitars pussel nu, med piano, fiol o lite grejer på. Några dagar sen jag gick nån promenad nu. Inte i toppform mentalt, men fysiken rätt okej ändå. Äter ju rätt bra ändå. Och stoppar inte i mig kemiska preparat i onödan, varken oralt eller intravenöst, vilket jag inbillar mig är bra, baserat på att evolutionen av människan inte haft några sådana under typ 200.000 år. Det är en rätt respektingivande prövoperiod ändå, för vad som är rätt kost och leverne för Homo sapiens.

Nu finns det snubbar och snubbor, som blir miljardärer på att stoppa i oss dessa, ur urhistoriskt perspektiv relativt nya substitut för livsmedel, och näring, 0,1 % av den perioden faktiskt. Det går faktiskt ändå rätt bra för de som sprutar i oss kemikalier och skapar nya näringsfattiga födoämnen, besprutade med gifter, kan man säga. Ja rent ekonomiskt alltså. Och att det nu för tiden är mer eller mindre godtaget av en absolut majoritet av folket, att det klassas som desinformation, lögn att ens ifrågasätta detta, passar dessa miljardärer rätt så fint kan man säga.

Träffade J och M på Lilla Caféet, M som spelade boule med oss, på den tiden man som betalande medlem fick spela boule i Nipstadens bouleklubb. Jag gillar J och M. De pratade teckenspråk medan jag läste Ulf Lundell på caféet. Ulf Lundell ja. Det är kul att läsa. Han är en urusel samhällsanalytiker, eftersom han inte klarar av att ifrågasätta information, alternativ, inte vill eller orkar. Men det vardagliga, och sina egna demoner och tankar kring livet, och flashbacks till barndomen, hans trassliga känslor till kärleken, tvåsamhet, sex, och naturen, är äkta, och ocensurerad.

Jag är inne på hans andra bok om vardagar, på sluttampen. Och inser att jag troligtvis även framöver kommer bli besviken på hans brist på att ifrågasätta auktoriteter. Det känns så j-a onödigt i hans fall, som är begåvad författare, som eg inte räds för att skapa fiender. Det är inte därför Uffe trampar snett i samhällsanalyser. Det är för att han sväljer alla nyheter som obestridlig fakta. Och jag måste säga att det trots allt förvånar mig, med den i övrigt skarpa hjärnan och pennan. Misstänker att han o vardagar 5,6, och 7 kommer gå på vaccinist-linjen. Och stötta det totalitära, utifrån ren okunskap, Hoppas han överraskar mig. Men jag kommer att läsa oavsett vad han går i den frågan.

Skulle nog placera honom politiskt som en gråsosse, en betongsosse, med blå utsmyckningsnoter, eftersom U.L trots allt rent ekonomiskt torde tillhöra det övre sociala siktet, och hans drömmar om rättvisa och socialism, trots allt mest är läpparnas bekännelser, utan någon större lidelse att vilja förändra nåt, eller offra nåt. Han offrade för visso 500 spänn till nån tiggare, enligt egna noteringar. Men det är väl som 50 spänn för mig. Och det är ingen tävling. Jag är egentligen emot all sk ”välgörenhet”, eftersom det oftast är kosmetika som stillar vårt samvete, istället för att förändra något i samhället, eller hjälpa en medmänniska från hjärtat, av ren vilja. Det skulle aldrig falla mig in att skicka stålar till det de gör reklam för på TV, om harmynta barn, eller plågade djur, eftersom det är en cynisk business, som är till för att göra folk rika, där lidande människor och djur används för den affärsverksamheten.

Hade jag möjlighet, skulle jag däremot troligtvis kunna göra nåt så galet som att skänka 1000 spänn DIREKT, till någon, OM jag visste att det gick till dem, och att det gjorde skillnad. Och jag har oerhört många gånger gett min tid och hjälp till medmänniskor här i sverige eftersom det är här jag träffar människor. Vare sig de haft mycket mer än mig, eller mindre. Men välgörenhet, och galor, är bara sjukt.
PÅ stan idag, sprang människor planlöst som vanligt omkring och shoppade saker vi inte behöver. Snackar om saker som inte betyder nåt, och undviker i största möjliga mån mänsklig kontakt. God Jul o de där … ja osså gott nytt år, tydligen… yeah sure!!??

Det ser ut som Slovakien piskar USA i junior-VM, står 5- 2 nu. Det glädjer mig iaf. Såg en video, ett samtal med en avhoppad FN-tjänsteman, som blev visselblåsare om hur korrupt även FN är, och ALLA NGOs Non gorverment organisations är. Lade givetvis upp det på Facebook. Det har så långt NOLL tittare av mina vänner, om jag inte räknar med han som skickade mig länken först. Och innehåller information om hur Oligarkerna i västvärlden styr FNs agenda, dit de vill, och allt handlar om kontroll, makt, censur, korruption. Det är inget som intresserar mina vänner, trots att det i slutändan är dem det drabbar, plus att det med rask takt blir värre. Utan att nån egentligen bryr sig.

Folk tror nog att det kommer vara som vanligt. Nu har ”Som vanligt” förskjutits kraftig under många år, och folk går med på saker som förut ansågs oacceptabla för en demokrati. De blev övertygade genom att de blev panikslagna, och fortfarande är det. Det finns fortfarande gott om folk som tror att det är pandemi, och folk som har munblöjor, och folk som inte träffar folk utifrån rädsla för virus.

Jag kommer aldrig förstå de medmänniskor som inte ens tar sig tid att titta på någon information alls som inte är den enda tillåtna. Jag kommer nog aldrig förstå hur människor inte ens reagerar när det är uppenbart att det inom de väsentliga demokratifrågorna bara tillåts EN information. Jag kommer aldrig förstå det. Det är verkligen som ett robotbeteende. Jag kan inte begripa om det är feghet, eller om det är naivitet, blind tilltro, hjärntvättade människor… jag fattar på riktigt inte hur människor inte reagerar när en majoritet av västvärldens premiär och statsministrar, presidenter, ändrar lagarna även konstant… och ingen vill se, ingen vill höra, ingen vill läsa.

Vart går gränsen för människorna? Nu har man accepterat censur, det är det nya normala enligt svenskar och västerlänningar, man har accepterat indragna tillgångar för demonstranter, man har accepterat vaccintvång, man har accepterat att politikerna öppet säger att vi ska ha två klasser av medborgerliga rättigheter utifrån vaccinstatus OCH ”andra kriser”. I Sverige utreds i tysthet ett grundlagsändringsförslag som ska ge regeringen mer makt till undantagstillstånd, GODTYCKLIGT. Det var ingen av mina vänner som reagerade på detta. Jag kan inte förstå detta?

Kommer ni reagera om ni grannen får sina fönster igenspikade som i Kina? ja men vart går gränsen för er om ni redan accepterat allt detta? Kommer ni acceptera att folk fängslas eller ges böter om de inte vaccinerar sig. kommer ni acceptera att t ex min blogg blir borttagen, om det blir så, som ”desinformation”. Det utreds även det nu, att förbjuda ”desinformation”. Vem kommer ni ge mandat att avgöra om min blogg är värt att stoppas isf ? Eller är det ännu längre ni kan tänkas låta det gå ? Ansiktsigenkänning på offentliga platser? Och frysta tillgångar för som blir igenkända, på den egna befolkningen ? Klaus Swaub som har STORT politiskt inflytande har i flera videor jag länkat till som ni inte velat se, med entusiasm talat om att plantera in chipp i hjärnan på folket. Är det nånting ni kan tänka er normaliseras?

Jag spår att ungefär NOLL personer kommer reagera över detta, kommentera, engagera sig, ta reda på mer. Vad är grejen, tror ni inte på det som skrivs här ? Tror ni inte på det ni ser med egna ögon, och hör med egna öron? Eller vill ni bara stoppa huvudet i sanden, och hoppas att ni inte blir uppätna när en flock kannibaler är ute och jagar. Jag kan försäkra er att om era aschlen syns, så räcker det.
Kan nån som inte håller med mig, förklara er hållning? Jag menar, om det skulle innebära att du fick lite mindre i inkomst och lite mer i skatt, till följd av att du inte bryr dig, så skulle jag nånstans kunna förstå likgiltigheten inför det. Men detta är en total reformation av världens länders struktur, till det totalitära hållet!!! Förstår ni inte orden jag skriver? Förstår ni inte ordet ”frihet” ordet ”totalitär? Är ni okej med att leva under diktatur? Snälla kan nån förklara?

*Att inte reagera på det här jag skriver om, är inte det i samma omänskliga fack, som att inte hjälpa en gammal dam som ramlat och brutit benet ? Fast upphöjt till tusen Men det kanske också är norm nu för tiden? Det kanske är som det ska vara?

…
Sov så sött, slumra in, med ett dunder-vaccin
Sitter fast i din säng, när Xi Jinping ger poäng.
Och ett sanningsinstitut, tar alla beslut
Och för männskor till ro, till protesternas slut
Nu i ro, slumra in, lilla undersåten min,
ner i kudden dig göm, i din rosiga dröm.

Det är skönt ändå, för medborgaren att Kina, Nordkorea och Putin finns. För så länge vi ser på dem, kan vi inte se vår egen bakgård. För visst är det väl hemskt att Kina infört ett social credit system, som gör att om man är ”en god medborgare”, så har man inget att oroa sig för. Om inte, så kan man hindras från att åka tåg t ex. Skönt ändå att Kina finns. För så har inte vi det… faktiskt … tror jag … än. Att ens tänka den tanken, eller yttra den tanken i västvärlden post nedstängnings-åren, är att betrakta som konspirationsteorier. Och konspirationsteorier är inte längre att betrakta som en teori om konspiration, eller ett försök att avslöja konspiration, utan är post 2020 att betrakta som desinformation. Eller lögn, som man också kan kalla det för. Att sedan många av västvärldens länder inför öppen ridå, men med rökridåer, både beundrar och delvis efterapar den kontroll Kina demonstrerat, är inte sant, även om våra ledare själva säger detta till oss. Så dvs det är inte sant, även om det är sant, skulle man på Tage Danielsson-vis kunna säga.

I George Orwells bok 1984, skrivs om sanningsministeriet. Wikipedia:

Romanen handlar om ett samhälle styrt av en oligarkisk socialistisk diktatur. Provinsen Airstrip One (före detta Storbritannien) i landet Oceanien är i ständigt krig, under konstant övervakning av regeringen, och med hjärnkontroll av allmänheten. Oceanien styrs av ett politiskt parti som går under namnet ”Partiet”. Individen är alltid underordnad staten, och det är delvis den filosofin som gör att Partiet kan manipulera och kontrollera människorna. I Sanningsministeriet är protagonisten Winston Smith en tjänsteman som ansvarar för att bevara Partiets propaganda genom att ändra historien för att visa att Partiet alltid har rätt och är allvetande. Hans torftiga tillvaro desillusionerar honom till den grad att han vill göra uppror mot Storebror, som är Partiets ledare. Från 1984 har vi bland annat fått uttrycket ”Storebror ser dig” (Big Brother is watching you).

Sedan romanen publicerades 1949 har många av dess termer och koncept, som storebrorssamhälle, dubbeltänk, krimtänk och nyspråk samt minneslucka blivit samtida vardagsspråk. Därtill populariserade romanen adjektivet orwellska, som syftar till lögner, övervakning och manipulering av det förgångna för att föra en totalitär agenda.

1984 anses vara 1900-talets mest kända engelskspråkiga roman och en av seklets största litterära klassiker.[3] 1998 placerade Modern Library 1984 på plats 13 av de 100 bästa romanerna från 1900-talet.

Med detta kritik mot det totalitära i bokformat, i åtanke, har en intressant detalj, blivit tydliggjord, att om du söker på sanningsministeriet.se, så kommer du hit: https://www.mpf.se/. Myndigheten för psykologiskt försvar. Det vill säga, en term som är helt förknippad med att staten skall ha kontroll över vad som får förknippas som sanning, leder till en statlig myndighet. Har man just fått vaggvisan sjungen för sig, att vi ska lita på staten, på de globala mångmiljardärerna, myndigheterna och forskningen, så reagerar man troligtvis inte på detta förhållande som något negativt, utan något tryggt. Eller som vissa sa när Österrike röstade igenom vaccintvång i sin riksdag: ”Du är ju inte tvingad, om du bara tar vaccinet, så är du ju fri att resa vart du vill”, eller ”Jag kan förstå att de vill tvinga folk att ta vaccin, utifrån hur många som dött där” eller ”De ovaccinerade, borde inte få vård om de blir sjuka.” Jag har skrivit så många blogginlägg om detta, att jag skulle kunna fylla en novell med liknande citat. Men det tycks inte ha rubbat den vanlige medborgarens fundamentalistiska förtroende för staten och ”forskningen”. Så det finns ingen anledning att ta upp fler ex … nu iaf… men om ni är osäkra, och tvivlar på mig, vilket i grunden är bra, att tvivla, så finns flera år av inlägg med länkar till när makthavarna säger det jag påstår att de säger.

De vill att du ska känna dig rädd för deras propaganda, och lita på att de tar hand om allt åt dig, även dina tankar. Inburade djur, känner troligtvis någon form av trygghet i buren, men lever de sitt liv?

Sov så gott, kära medborgare, slumra in

…
Jag vill gråta, men det finns inga tårar. Vad gör jag nu? Så trött på så mycket. Jag önskar inte att jag vore nån annan, men jag önskar ibland att jag vore nån annanstans, i en annan tid, i en annan värld. Men vad är det som säger att det inte skulle vara värre ändå.

Jag känner mig ensam, mitt hjärta känner sig ensamt. Jag är trött på mitt glada yttre humör, och mitt hjälpsamma beteende. Jag är trött på att ha rätt så ofta, trött på att göra rätt. Va fan betyder det om jag inte är älskad?

Såå trött på att vara hjärnan och samvetet åt människor som skiter i allt. Kanske jag borde skita i allt jag också. Så trött på att slåss för andras frihet, när de inte vill vara fria, när de inte ens förstår… när de inte ens vill förstå… så trött…

En dag kommer allt ta slut. Livet kommer till en ände. Och även om dödsångest, säkerligen kommer inträffa även för mig, så är jag nog glad att detta kommer ta slut en dag. Föreställ dig om det aldrig tog slut? För hemskt att föreställa sig, ett evigt liv. Åtminstone i den här jävla galna världen, med robotar och puppet masters.

Jag önskar dock, att jag skulle ha hunnit känt mig älskad, innan allt är över. Sitta i en gungstol, och minnas tillbaka, på de dagar jag var älskad, hålla en skrynklig hand, i min skrynkliga hand, med skrumpnade kroppar och eviga själar. Även om både kropp och själ skulle dö, så skulle den kärlek som fanns mellan en man och en kvinna, inte försvinna, eftersom det skett… eftersom den var, eftersom de älskade

Men jag är en dåre, som drömmer om kärlek. Och ändå kan jag aldrig aldrig sluta längta, eller drömma.

…
Även om jag är tacksam över mycket, det mesta faktiskt, så saknas mig något av det viktigaste. Något som jag är långt ifrån ensam med. En mening, ett syfte. Och det blir allt som oftast tydligast på vintern, när dagarna är korta, och man inte ser folk lika mycket. ´Det handlar inte så mycket om jul, som några självutnämnda självförhärligande ”jul-solidariska”, vill få det till,, det handlar om inaktivitet, kontra meningsfull aktivitet.

Den bit som är negativt julrelaterat handlar inte om ensamhet som självförhärligande ”julsolidariska” vill få det till, utan om exkluderande av människor, genom att delta i propagandan om solidaritet och gemenskap. Gemenskap som i sin essäns alltid är exkluderande. Man kan säga utan att ha en forskartitel, att Julen också är en av alla skapade kriser. Även för de som inbillar sig att man är inne i julgemenskapen, har en familj att fira med, har klappar under granen, som ett bevis på satt nån bryr sig om en, och julmat i mängder som nästan i sig inkluderar mer än hälften av de sju dödssynderna. Iaf Frosseri, girighet, lättja och avund. Undrar vad Jesus skulle tyckt om hur vi firar hans födelsedag. Inte mycket om det i hans budskap.

Det kan säkert från vissa självutnämnt gemenskaps-inkluderade vara tänkt som någon slags omtanke och medkänsla, men i själva verket får det motsatt verkan, nästan hur än man tar sig an uppgiften att idka fjärr-välgörenhet, som egentligen bara oftast förstärker den skapade, påhittade klyftan mellan ensamma människor och icke ensamma människor över jul. Och i grunden kan den självutnämnt gemenskaps-inkluderade fjärr-välgörenheten, vara helt egoistisk, för att känna sig lite bättre än andra. Och många som är i intvingade gemenskapsmönster, med släkt man inte kommer överens med, känner sig mer ensamma än de som tillbringar sin jul helt allena.

Så många ”kriser” nu för tiden är skapade uppifrån i samhället, och uppifrån från den sociala samhällsstegen. Det står allt mer klart för mig, och hur programmerade vi kontinuerligt blir, via det som man kallar för ”reklam”, eller än värre för ”konsumentinformation”, men i själva verket inte är något annat än ren propaganda, och som oftast inte står i relation till vad produkten levererar. Lika är det med reklamen, ”medborgarinformationen” som är statlig och global, det är inget annat än propaganda, som inte står i relation till vad de lovar. Men det upplever oftast inte den programmerade, den programmerade upplever det som ett sanningsministerium, som objektivt talar om för oss vad vi ska tycka.

Så allt detta falska spel som pågår dygnet runt varje dag, är det som får mig att tappa känslan för ett meningsfullt liv. Att känna sig exkluderad från ett liv, en värld som till större delen är ett falskt skådespel, och som man egentligen inte vill vara en del av. Men eftersom man är ett flockdjur, så behöver man människor omkring sig, fast människor som inte är allt för programmerade. Riktiga människor. Och den typen av gemenskap, där alla är välkomna, att skaka av sig programmeringen, och bli fler, gör de allsmäktiga dollar-gudarna allt de kan för att de inte ska kunna göra sig hörda, via algoritmer, censur, styrd information, ovch skuldbeläggning. Det är inte underligt att vi som reflekterar, känner en form av meningslöshet, då och då. Det är naturligt, i en galen värld, fullt med galna, styrda människor.

Några få saker, utöver den för människan så viktiga mänskliga närkontakten, i tanke, känsla och fysisk beröring, som vi ständigt, steg för steg berövas från, av myndigheter… en av de saker som ändå ger mening, är odlingen. Det har ett syfte, det är arbete som ger ett direkt resultat utifrån nedlagt arbete. Inte utifrån hur nån kapitalist värderar ditt arbete. Inte utifrån hur människor omkring dig placerar in dig i den sociala hierarkin… utan ifrån nedlagt arbete, omtanke och faktisk, naturlig balans och förståelse. Allt annat i livet är bara utfyllnad för mig, eftersom kärleken, den icke beräknande, den äkta aldrig hälsat på.

Så det faktum att jag tillbringar min jul själv påverkar inte mitt mående alls. De som tror det, har projicerat ihop det i sin självutnämnt gemenskaps-exkluderande-inkluderade fjärr-välgörenhet. Det är en skapad ”kris” en påhittad kris. När min verklighet är en helt annan. När min saknad av meningsfullhet inte alls hänger på huruvida jag blir inkluderad i en låtsas-högtid, med kapitalistiska, egoistiska förtecken. Min saknad, och mina suckar är de fakto skapad av det som man låtsas vilja inkludera mig i.

Om någon, mot förmodan skulle vilja bidra till min ökade känsla av harmoni och meningsfullhet, så kom tillbaka till den här världen i stället, den riktiga världen, och bli en tänkande människa, en riktig människa, där det inte finns någon märklig ”välgörenhet” med ovanifrånperspektiv. Där det finns öppen diskussion, från hjärtat. där RIKTIG tolerans till sina medmänniskor förekommer. En värld där vi blir ledarna över våra liv, istället för att dyrka, lyda, följa ”ledare” som inte själva går före med gott exempel. Istället för ”ledare” som gömmer sig bakom sina digitala förmögenheter, sina lögner till medborgarna, sin totalt sinnessjuka drift att styra och kontrollera människor världen över.

Så vill ni ge mig något… så ge mig meddelandet om era första steg mot frihet, när ni är mogna.. om ni blir mogna…

”Stackars pojke”, sa hans ömma moder, ”ska han arbeta och slita på själva julafton också.” ”Man måste göra sin plikt här i livet, förstår mamma”, sa Karl–Bertil och såg lite extra trött ut. ”Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.”

…
En blå blommig Te-mugg, med vitt porslin, som jag köpt för 40 kronor hos Adam på lilla cafet. Jag tycker mycket om den. Lite Kamomillte, med lokalt producerad honung, som jag fått i present av Evelinas och Valles mamma, tillika min vän Åsa. Multrålyckans honung, biodlare Himer Vasques. Bina har surrat omkring här i trakterna, kring bruket, och kanske så långt som till vårat blomland nere vid älven på Djupövägen, Ett bi kan nämligen flyga så långt som 2 – 3 km, och hitta hem igen, sägs det.

För att orka med, behöver man ibland lokal honung i magen, och en namnsdagshälsning från en 9-åring, som på eget bevåg skickat den, efter att själv uppmärksammat det i almanackan. Det finns inga julklappar i världen som slår det, för ett gammalt sargat gubb-hjärta, som dagligen tar upp kampen mot avhumaniseringen i världen, i Sverige, och här runt omkring mig.

Jag hade inte orkat, om jag inte sett Rooney Hej Yuossefs varma blick, och hjärta, när en kund som haft det väldigt tufft länge, för ett tag sen fick nån form av sammanbrott på cafeet, och nu fattat mod att komma tillbaka och be om ursäkt för det. Det var gripande att se. Jag höll på att börja gråta av lycka, när hen yppade orden, och Rooneys varma blick såg på hen med kärlek, och sa om igen, ”inge fara, ingen fara”, på lätt svensk-kurdisk brytning, och lade till ”Jag bjuder på kaffe till dig idag”, Sedan kom han med en gratis kaka till hen.

Tessa, skrev nyligt om hur en kvinnlig advokat, som skulle på ett evenemang i New York, med ett gäng flickscouter. Kelly Conlon, blev stoppad och tagen åt sidan, då en kamera med ansiktsigenkänning, och AI identifierat henne som en advokat som var inblandat i ett mål, där ägarna till showen var motpart. Hon fick trots betald biljett inte se showen. För mig vet jag inte vilket som är mest skrämmande, att de hindrade henne, eller att vi likt Kina, i västvärlden helt ogenerat börjat gå med på den typen av övervakning. Eller att det övriga gänget, inte bara sa, att då går inte vi heller.

När jag läser om Tessa’s funderingar om hur lätt vi skulle kunna stå emot de som försöker, med alla medel trasa sönder gemenskaper, så kommer jag att tänka på små pojkarna Uffe och Berra, i ”Kan du vissla Johanna”, film med bl a Per Oscarsson. När en kvinnlig körledare tyckte Berra störde när han försökte vissla, men det bara kom blåsljud. Berra blev utkörd. Uffe vek ihop sin sångbok, och la ifrån sig, då sångledaren undrar:
– ”Och var ska du ta vägen då Ulf?”
Uffe svarar kort och bestämt:
– ”om Berra går, så går jag med ”

Det är den typen av motstånd vi måste göra, om vi inte ska upphöra vara människor. Nu var det kanske ett dåligt exempel ur aspekten att körledaren inte var direkt ondskefull, men grejen var solidariteten mellan människor. DET kära människor, är solidaritet det! Inte att tvinga folk att vaccinera sig! Jag vill inte att folk ska må dåligt över hur de betett sig under tiden av nedstängning, och vaccin-hets. Jag vill absolut inte att folk som vaccinerat sig ska få svåra biverkningar eller dö av vaccinet. Det finns ingen glädje i att ha fått rätt i riskerna med vaccin, ingen tillfredsställelse i att vaccinet inte, som påstods, skyddade mot smitta. Jag önskar tvärtom, innerligt att jag hade haft fel, men jag visste bättre, för att jag läste, ställde frågor, ifrågasatte, följde spåren efter de stora pengarna.

Jag finner ingen glädje alls i att kontinuerligt visa på vad som händer i världen, när långsamt mänskligheten splittra, och görs till fiender mot varandra, och all information är styrd för att vilseleda. Tro mig, jag hade helst sluppit skriva en enda rad om detta. Och när jag vid ett antal tillfällen tagit upp det som jag råkade ut för på boulen, utfrysningen där, så är det inte för att älta eller få sympatier. Jag är inte ett milligram intresserad av det. Jag vill att man ska kunna erkänna att det var ett felbeslut, och säga att det kommer inte ske igen, och att de förstår konsekvenserna av sådana beslut. Inget annat! Inte ens att de behöver be om förlåtelse… inte intresserad av det.

Så…. visst behöver jag, det lilla jul-kuvertet från Jea och Bertil med ett porträtt på Birgit Nilsson i, och orden:
– ”Kära Tomas, tack för din omsorg och stöd om oss”
Det är viktigt, viktigare än allt här i världen. Omsorgen för sina medmänniskor. Och med den omsorgen som första prioritet, har de som vill splittra oss, kontrollera oss, ta ifrån oss vår frihet, vår rätt till sanningsenlig information… de har inte en chans om de gör som Tessa sa, och som Uffe i ”Kan du vissla Johanna” sa, och som Rooney på caféet gjorde. Glöm aldrig det!

Jag har i några dagar törstat efter att se någon kärleksfilm. Och ingen av de 100 julfilmerna duger. Det är inte kärlek. Inte ens Love actually, eller Fyra bröllop och en begravning är så mycket kärlek, mer otroligt rolig komedi, med några drypande kärleks-scener. Det ska till NRK, norsk television för att skapa en riktig kärleksfilm. En skandinavisk kärlekssaga, när en norsk man träffar en dansk kvinna i Sverige. Och jag ler mig igenom hela programmet.

…
Jag har drömmar som aldrig kommer slå in, inte kan slå in, som jag ändå drömmer för drömmandets skull. De som säger att allt är möjligt bara man ger sig f-n på det, är bull-shiters av hög rang, och pratar dynga så det står härliga till. Men de får väl tro det då, … men det är inte sant. Men jag har det relativt bra ändå på många sätt, jämfört med hur det varit som värst. Och då har jag nog en livssituation som många svenskar skulle tyckt varit oacceptabelt. Åtminstone vad gäller profession, social status, familjestatus och personlig ekonomi. Men så kanske de inte varit till helvetet och vänt heller, så de kan relatera, på gott och ont för dem. På gott och ont för mig.

En av drömmarna är att ha ägt en Volkswagen buss T1, i orange och vitt, och haft sovmöjligheter i den. Brummat omkring i oansenliga hastigheter, till högt motorljud, och fotograferat Sverige och världen genom mitt bildöga. Och att blivit vän, och sambo eller särbo med Regan Rodríguez, (Sixto Rodríguez dotter), haft ett litet torp att odla på, och tolkat sånger med min gitarr och sång.

Ja, jag har sett in search of sugarman igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Drömmar är drömmar. Det visar ju den historien, den dokumentären. Och jag älskar hela den familjen, men särskilt mycket Regan Rodríguez, och jag kan inte förklara varför. Ja visst är hon så klart vacker enligt mig, men något med hennes utstrålning och aura … aaaagghhh … don’t do this to your self Tomas!!!

Hmm … nåja… Jag kommer att tänka på det här med att bli storsäljande artist, olika förutsättningar, och hur många miljoner människor i denna värld som spelar och sjunger, och ett fåtal kommer kunna leva på det, eller ens bli hörda och inspelade. Sixto Rodríguez var till en början en sådan man, som var ett geni enligt många, och mig. Texterna till låtarna är det bästa jag hört något enskild låtskrivare gjort, men han sålde inga skivor alls i USA, sitt hemland. och kanske mer än en halv miljon i Sydafrika. En slump, eller egentligen många slumpar, gjorde att han sedan fick sin dröm uppfylld. En ödmjukare superstjärna går inte att finna. Och ödmjuka döttrar, vilket kan delförklara min fjärr-förälskelse i Regan Rodríguez.

Och angående sång och sånt… så finner jag det intressant hur det fungerar. Vid ett tillfälle sjöng jag in en CD, där jag spelade och sjöng min egen svenska text till tears in heaven, som spelades upp t ex på min fars begravning. Och jag minns hur min Faster sa till mig att hon var övertygad om att det var någon annan som sjöng. Hon trodde inte på mig. Likaså skedde det med barndoms kompis mamma, som till en video utlagd på nätet att ”den som sjöng egentligen” hade en fin sångröst”… och då har jag ändå haft urusla inspelningsförhållanden. Det var alltså för bra för att kunna varit jag. Jag har stött på det fler gånger. Och finner det fascinerande. Till en början undrar jag på vilka grunder de betvivlade att det var jag som sjöng? Sen är det ändå märkligt att skådespelare som Pierce Brosnan i Mamma Mia kommer undan med fruktansvärt dålig sångröst och musiköra, för att de är kända skådisar. Men, så är det här i livet… det är en märklig värld, med märkliga människor i den. Vid ett tillfälle i filmen om Rodríguez berättade de om att det var apartheid i Sydafrika vid den tiden, vilket bidrog till att ingen visste vem han var, för makthavarna ägde, styrde och censurerade pressen… vilket får mig att tänka på hur det är nu i den <”fria världen” … dvs samma sak. Folk vet inte om det än… om de ens bryr sig.

Åt en märklig kombo idag som jag gillade. Plättar gjorda på 4 ägg, 2 dl mjölk, 4 dl havremjölk (egengjord) ½ dl rågmjöl, ½ dl graham, och 2 dl vetemjöl. Åt dem till middag. Men fick över, som låg i kylen. Och framåt småtimmarmna blev jag sugen, och fick till en hamster-efterrätt serverad i munnen. Tog lite russin in i munnen, mandlar likaså, tryckte in två plättar in i hamsterkinderna, och tog en mun matgrädde, och började tugga…. fantastisk gott.

…
Alla människor bajsar, men det är inte ett okej samtalsämne. Ja alla utom kronprinsessor och sådana, som troligtvis är för fina för det, och har någon slags teknisk anordning som förbränner all mat och vätska. Det är ju bara logiskt, jag menar de är ju bättre och finare än vanliga människor i allt annat och ska ha mer privilegier, så då kan de ju så klart inte bajsa som vanligt folk, det vore ju förödande för deras image. (uttalas Imitch)

Nu har jag ju inget jättestort behov av att prata om bajs, även om det blir mer och mer intressant för varje år som man närmar sig ålderdomshemmet. Om det nu finns några sådana när jag går i ålderspension. Det med åren ökade intresset för bajs, är troligtvis hälsorelaterat, och hälsan sviktar allt som oftast med åren, som den alltid plägat göra för alla djurarter. Och om man då dessutom tar i beaktning att vi är den djurart som stoppar i oss sämst födoämnen, så blir det kanske än tydligare. Nu är makthavarna inne på iden att vi ska till 2030 försämra kosthållningen ytterligare genom kött som inte är kött, och genmanipulerade grönsaker, utöver de redan förkastliga drogmissbruket av läkemedel, vacciner, socker, tobak och alkohol. Undrar varför folk blir sjuka egentligen? Build back better” Tror jag Magdalena Andersson, och WEF-gänget kallade det.

Men ibland har det dykt upp i min ocensurerade hjärna, som är direkt kopplad till min mun, och jag dels på lite skoj och lite praktisk fundering. Som t ex när jag glad i hågen berättar om min nya strategi att minska onödigt slöseri av hushållspapper, och toalettpapper.

Jag, för egen del använder då en ruta till att få torrt kring apparaturen som gör sig av med urin. Två rutor papper för att snyta mig, och minst 3 rutor för att torka sig där bak. Och när jag med avsikt att vara lustig, berättar om besvikelsen över att tagit 3 rutor, torkat mig, och inget bajs kommer på papperet, vilket då gör mig besviken av snålhet, eftersom jag då slösat tre rutor i onödan. Ja då skruvar sig den som blivit tvungen att lyssna, äcklad, ,,,över det mest naturliga i världen. Varför ? De e ju bara bajs. Eller det vart ju inget ens ibland. Den typen av snål-besvikelse har för mig blivit allt vanligare efter min kostomläggning med borttaget socker och kött. Och sen verkar jag fått mindre problem med tänderna efter att ha slutat med socker… kan det ha nåt samband?

Nä kära medborgare, bajs pratar man inte gärna om som svensk, men desto vanligare tycks det vara att snacka skit om ´folk, och sprida rykten. Det finns saker man bara inte pratar om i klarspråk. Porr är också ett förbjudet ämne. Porr är dåligt. Jag tror till och med sämre än bajs till och med, i svenskens ögon. Ingen pratar om porr. Nja … finns väl inget att prata om egentligen i det ämnet antar jag. Inget intresse av att jämföra vilka udda, kinky fetischer en vanlig hårt arbetande sjuksköterska har, och surfar i lönndom när barnen gått och lagt sig. Eller hur? Och ändå ska sägas att svensken ur en internationell synpunkt ligger på ett förhållandevis högt porranvändande. Och att om man jämför kvinnors och mäns användande är det påstått högre hos män. Nu är ju dessa undersökningar byggda på anonymitet, frivillighet, och därför vet ingen med säkerhet hur många som varit uppriktiga. Jag tänker skulle kronprinsessan erkänna att hon tittade på porr ens anonymt, hon som troligtvis inte ens bajsar som vanligt folk?

Men om nu bajs och porr är ”it’s a no no”-ämnen, så finns det saker som är än värre tabu. Dels så varken skämtar du om kvinnor, eller ifrågasätter ”berättelserna” som uppstod under Metoo, eller ifrågasätter deras version av sk ”jämställdhet”. Och dels är det från medias och myndigheters håll i det närmaste förbjudet att ifrågasätta vaccinets säkerhet, nytta samt påstådda förmåga att hindra smittspridning. Om du pratar om bajs blir ju folk bara äcklade och skrynklar som en god vanlig hederlig medborgare förväntas göra, bara på näsan, för att visa sin avsky light. Skämtar du om kvinnor, eller ifrågasätter deras version och definition av jämställdhet, kan det väcka vrede. Men talar du eller skriver om vaccineringen… så blir det tystare än graven.

Apropå att skämta om kvinnor, så har det nära på blivit kutym att skämten från kvinnliga komiker gärna får vara förnedrande, och till och med våldsamma. Klara Zimergren skämtade om att antingen vilja skära halsen av sin man, eller om det var hans genitalier. publiken skrattar, för de vet att det är tillåtet att förnedra män, och manlighet. Det kallas även jämställdhet nu för tiden. Vilket av någon anledning får mig att fundera över begreppet jämställdhet. Man måste veta vad som är tillåtet.

Vidare gjorde Neil Oliver mig uppmärksam på en sak jag nästan inte reflekterat över om han inte nämnt det. Att den satiriska komedin är i det närmaste död. Den som tillåts häckla makthavare. Det är lite intressant, med tanke på hur klösigt uppretade vi västerlänningar blir, när vi inte tillåts häckla den Islamiske profeten Mohammed genom rondellhundar. Men Gud så fjärr-kränkta vi svenskar var när kritik mot Lars Wilks gjorde det ”konstverket”. Nu anser ju inte jag att det ska vara förbjudet att göra sådant, men jag tänker att det inte är nödvändigt bara för att man får. Så nu hittar man nästan inga skämtteckningar alls på t ex Google angående Vacciner och nedstängning. Ungefär, om vi ska vara ärliga som när Kina kallar upp Diplomat och klagar/hotar dem pga Svenska Nyheters satir om Kinas diktatur, eller när lättkränkte Erdogan gör liknande. Men nu tycks INGEN reagera över att västmakterna gör precis samma saker, fast i global skala, För alla stora medieföretag, ägs av de som tvingat på oss vaccineringen, både vanliga tidningar och företag som Google och Facebook.

Själv har jag sedan länge reagerat över att det inte förekommit en enda debatt kring massvaccineringen och nedstängningar mellan läkare, forskare och vetenskapsmän av olika åsikter, och olika forskningsresultat. Det är ingenting som stör den vanlige hederlige ´medborgaren dock. Helt i sin ordning.

Apropå tillåtet och inte tillåtet. Det finns ju inte en vettig människa som skulle få för sig att föreslå att vi borde börja sända porr på TV. Låt oss säg kl 21.00 på en onsdagskväll, medan barnen fortfarande eventuellt kan vara uppe. Eller hur? En helt vansinnig tanke egentligen. Nu kan iofs barnen/ungdomarna bättre och lättare än vi vuxna hantera dator och internet, där det förekommer rikligt. Så vad har vi åstadkommit? Däremot var det nog inte så många med mig som reflekterade över en film vid 21.tiden där en man stoppade i en annan man, levande i en köttkvarn, och man fick visuellt se hur resultatet kom ut på andra sidan kvarnen, medan en kvinna oberört såg på, och sedan gick fram och kände på det som blev resultatet.
Jag undrar lite… vad har jag missat i moral-lektionen?

En kvinnlig vän sa till mig en gång att folk borde få ha vilka sexuella fantasier de vill, så länge det rör sig om frivillighet och ingen blir drabbad eller skadad. Ja … det tyckte Olle i fråga Olle oxå. Jag vet inte om jag vågar tycka det… det är nog inte tillåtet.

Så varför pratar vi inte om bajs?
Varför pratar vi inte om porr?
Varför pratar vi inte om vaccinets nackdelar och biverkningar?
Varför pratar vi inte om att demokratin demonteras framför våra ögon?
Varför pratar vi inte om våldet på TV´?

Men framför allt, varför pratar vi inte om bajs?????
Och vad tycker kronprinsessan egentligen ?