Författare: tomastvivlaren

…
Tänk va mysigt hörrni, Äntligen är vi fria igen!
Äntligen kan vi gå tillbaks till semestergrillen, och ”va som hederligt
vanligt folk”, med längre semestrar, utlandsresor, o äta jordgubbar i mars,
köpa billiga tomater … VA STOPP O BELÄGG !!!!???

Kaffe o tomater har blivit 30 % dyrare ???
”Jävla Putin, och Miljöpartiet !!!!!!”
UPP MED GUL-BLÅ FLAGGA I FACEBOOKPROFILEN!!!
”Va ? är filen dyrare oxå ? även Pro-filen ? Jävla miljömuppar”
”Jasså var den inte svensk gul-blå flagga ? – nå ja, det
är iaf inte från Eritrea och Afghanistan. Man vet ju hur de är!
De bra krigar ju och förstår bara våld! Va krigar
Ukrainare också ?? ja men Ukrainare är ju vita och försvarar sitt land !!”
Ja men jag skiter väl i om Eritreanerna och Afghanerna oxå gjorde det,
de är ju inte som oss!

Det är där hos MP och Putin man huvudsak man lägger skulden,
och hos ”Såssarna” som borgerlighetens valboskap kallar dem.
Men dessa har ökat stadigt i opinion. Hon har agerat fast och resolut,
vår kära Magda, under kristider. Och det är precis vad folk ville ha,
tydligt ledarskap. Turkiet, Ryssland och Kina är t ex väldigt bra på att
visa tydligt ledarskap, de oxå. Men det är inte bra när de gör det, tycker
svensken. Det är bra när Magda gör det, eller Jimmy eller Ulf. En fast
och stadig hand, stadig stämma
som liksom tar hand om allt åt oss, så vi slipper tänka själva.
En röst som vi alla så klart måste rätta oss efter!! Annars kanske det kan
utlösas ”kristillstånd” igen, och då kan regeringen, oavsett vilken
det månne vara,


Folk vill inte läsa om lidande i Ukraina, eller mygel kring
vaccinerings-propagandan, folk vill bara ha det bra.
Tänk va mysigt hörni? Grilla o åka utomlands, glida omkring
i raggarbil, hörni, som vanligt hederligt folk!
VAFALLS – HÖJT BENSINPRIS ???
”Vår frihet är hotad!!!!! Jävla kommunister och Miljöpartister!!!!!”
Folk vill ju bara ha det bra ju! Det är väl förståeligt?

gärna på andras bekostnad

Fria till vilket pris ?

En bra sak med att deklarera kris och världsläge för politiker i regeringsställning,
är att under den perioden kan man hävda att oppositionen inte bör opponera
sig eller eg bedriva nån slags oppositionell verksamhet. Det kortet togs fram
under Covid, det kortet togs fram under Ukrainakrisen. Och jag kan väl i sak
hålla med om att tajmingen till misstroendeförklaringen mot Morgan
är oerhört korkad, men motivet för att man inte skulle få göra det
är minst lika korkat

Ja men folk vill ju inte va med i nån j-a förening
för att hjälpa till, folk vill ju bara ha det bra. Nån annan får väl för helvete
göra det ideella jobbet!! Nån annan får väl stötta Ukraina i PRAKTIKEN,
medan vi vanligt hederligt folk, stöttar dem med en blågul flagga
på Facebook !!!

MENA området

…
Sitter nu, en sjusovar-torsdags-morgon i Juni,
o chillar med en kopp espresso macchiato
här hemma. Hoppar över morgon-café-Petter idag.
Tänkte jag bromsar hjärna och kropp lite idag.
Jag tror det är bra. Ska öva på det… genom att praktisera det,
inte genom att planera det. Ska väl så småningom skaffa mig
en bättre kanna att skumma mjölken till macchiato, så jag kan öva på
att göra mönster. Finns nog gott om videos på det på Börje Ljungs
huvudsakliga nyhetskanal: Jotob (youtube)

Igår gjorde jag min andra långsamma juice, med min Wilfa
slow-juicer. Det blev överblivna frysta grönkålsblad från i fjol,
och äpplen som legat i fruktkorgen och fått celluliter, blivit lite
skrynkliga. Det blev bra, mycket bra.

Såg att Boppers kommit ut med en ny video, blev lockad
av bilden till videon, där de såg medfaret coola ut,
men låten var ganska platt. En platt platta?
Men ibland räcker det att se cool ut, som Matte i Boppers
med det långa stripiga gråa håret och skrynklig raggarhud.

Kl 20.15 igår beslutade jag mig för att
ta en liten kortare cykeltur, på 24 km.
Ja för så var det i fjol sommar.

Då var medellängden på turerna 5 mil,
de längre mellan 6 – 9 mil, och de korta
2-3 mil. Kortare än så, räknas inte som cykeltur,
utan som transport mellan två punkter, för att ta sig
från ett ställe till ett annat, och sedan hem.

Och för promenader är de långa turerna 15 km – 30 km,
de normala 5 – 14 km, Under 5 km är ingen promenad.
Även det kan räknas som transport av kropp.
Jag har kommit ”på fötter” vad gäller promenaderna iaf.
Men cykelturerna, måste jag väcka muskelgrupperna
igen, som är involverade. Det är i synnerhet vid ryggslutet som
jag blir trött. Lite lur är jag på om det kan ha samband
med att jag varje dag dessutom gräver, står dubbelvikt i trägår’n,
under 2 – 10 timmar per dag. Och sedan efter det far iväg o cyklar???
Men det låter lite vekt!

Ena handen hade domnat,. för att jag höll i styret o bromsen
för krampaktigt. Ingen större arsel-ont dock till min förvåning,
och låren var definitivt med på noterna.

Jag sover lite för lite och lite för lite kvalitet på sömn.
Åtgärdas! Det händer nästan aldrig att jag sover 7 – 8
timmar i sträck, och vaknar utvilad.
Jobbar på det!

Hjärnan behöver stressa ner!
Jobbar på det!
Jag har en plan!
Vilken plan undrar ni? Nä det är hemligt.
Ska hålla på det, släppa en bok och bli miljonär
på den lagom till jag blir 90. Det enda som saknas för att
det ska lyckas, är att ha ett känt namn.
Kanske borde bli influenser, och göra reklam
för sminkprodukter som får unga tjejer att se ut som
Zombies ?

Nä … skämt o sido – det är synd om dessa
botox-ank-näbbar, med plast-tuttar och skatbo-frisyrer.

Mig är det dock inte synd om.
Det kan jag lova! Njä allt är inte bra.
Det finns problem, det finns nedstämdhet ibland,
det finns inre stress. Men det finns också, cykelturer,
det finns caffe macchiato, nyttig juice och
och musikergrupperna Muse och ABBA.
Så lite ångest här, och lite njutning där,
och lite ilska där osv osv… Tror det kallas för ”livet”

Nu ska jag ut o prata allvar med trast-jäveln !

…
Förbannade, jävla, helvetes trast-jääävel!
Änglars, jävlars helvete, och prupp-face!

Trastar tycker de är så jävla smarta när de drar upp
ny-uppkomna ärt-plant, för att komma åt ärtan/fröet som fortfarande
inte ruttnat helt. men det måste vara det dummast djuret på jorden, näst
efter människan. För om trast-jäveln låtit plantan växa upp hade den haft
100 ärt-jävlar, åt den förbannade trast-näbben. PER PLANTA !!!!!!!
DUMSKALLE!

Den hade dragit upp alla ärter jag direktsått.
Och kvar låg en massa 2 cm begynnelse till ärt-blast.
Förbannade fågel! Ewa, tillika kärmor har samma problem,
hon ska skaffa licens på hagelbössa. Trast-jäveln vann slaget,
men inte kriget! Jag jagade den medan jag pratade med Staffan/lottgrannen
på telefon (Som för övrigt skulle hållit vakt från fönstret, men inte var
så framgångsrik) Och talade med trasten medan Staffan var kvar på ”tråden”
Trast-jäveln hoppade omkring på gräsmattan, och såg jävligt skyldig ut.
Skulle lätt knäckt den i ett förhör. Men den flög i väg så klart.
– Hörrudu där ! Stopp !! Vänta … jag har lite jag vill prata om med dig!!
sa jag…

Men jag har reservärtor inne, som ska få växa till sig STORA i mina
egenhändigt gjorda tidningskrukor, och sätta ut när de är nån decimeter,
och ärtan ruttnat, nere vid roten – JÄVLA KORK-SKALLE !!!!

ÄRT-HJÄRNA !!!!!!

…
Jag vet väl inte riktigt vad som är
vad i rubriceringen? Men jag har ju lite
av bägge i mig så klart, när jag växte upp
sammanlagt 17 år i Stockholm. Eller egentligen
ca 2 mil utanför Stockholm.

Och jag hade ju rötterna i Ådalen, och reste som barn till Kramfors
och morföräldrarna vid varje givet tillfälle och skollov. Så
det var väl som att komma hem, på ett vis. Men det finns
spår kvar av förortsbon i mig. Och jag vet inte eg
om just kaos och trångboddhet skulle vara mer Stockholmskt
än än Ångermanländskt?… åtminstone inte kaos!
Inte efter att tillbringat långa stunder i förråd på hemmarn, i detta
vackra Ådalen, som blev mitt hem, och förhoppningsvis min sista
viloplats nån gång längre fram i framtiden. Gärna ganska långt fram
i framtiden,men de styr man ju inte jättemycket över.

Ibland känns mitt hem lite som Stockholm dock. Ständig kaos
och ombyggnad, för att få plats över huvud taget. Det blir liksom
aldrig färdigt. Men det kan man iofs säga om själva livet oxå. Jag har
ju dock sett hem, som i sin utformning blivit färdiga fort, och sedan inte
förändrats på en fläck, för all framtid. Och jag har haft vänner som
nån gång i månaden möblerat om, bara för att ha nåt att göra, och för
att få lite förändring.

Men hos mig är det verkligen så att det är kaos troligtvis mest till
följd av trångboddhet, och för att kunna anpassa efter vad
jag gör och hur jag lever, och vad jag ämnar göra. Ibland, blir det inte
alltid som jag ämnar. Som när jag till ex tänker att jag ska måla mer oljemålning,
och släpar upp färger, penslar och målardukar från källarutrymmet.
Bara för att snabbt finna att det är i vägen uppe i lägenheten, och inom nån
vecka kånka ner grejerna igen. Som Stockholm, en ständig byggplats.

Och mitt nya intresse, eller nästan levnadsstil, odlingen, gör det ju inte lättare
av utrymmesskäl, när man ska ha plats med hundratals plant uppe
i en trångbodd lägenhet. Och det är ju också säsongspräglat.
Därav helt nödvändigt med stora omdaningar i möblering, placering,
och förvaring varje vår och höst.

Men mitt hjärta bor i alla fall i Ådalen, Ångermanland, även om
jag kan tycka mitt Stockholm, är väldigt vackert, och underskönt. Och hemma,
är definitivt 100 % i Ådalen, och NOLL i Stockholm, även om delar av mina rötter
spretar dit ner. Men det var det nog redan när jag bodde där nere.
Mitt barn-hjärta hade bestämt sig redan då, att flytta hem till Ådalen.

Allt är dock inte guld och gröna skogar med att bli småstadsbo. Skvallret
kan vara förödande ibland. För det mesta går det att ignorera, men ibland tränger
skvaller faktiskt ini ens liv och påverkar det negativt, TROTS att du
ignorerar skvallerkärringar o gubbar. Motsatsen och alternativet
i ett storstadsliv, är ju trots allt anonymitet, vilket är alldeles ypperligt för den
ytlige ensamvargen, i jakt på kommersiella förströelser och evenemang.
För denne, är Stockholm ett paradis, ingen som bryr sig, och ingen
att bry sig om. Men ett sånt liv kräver ständigt inflöde av kosing
förståss. Digital kosing.

Men på många sätt är jag väl en vandrande rastlös själ, som ständigt
letar trygghet och harmoni. Och att bo kvar på samma ställe, där jag
känner igen folk och platser, skapar en sorts yttre trygghet att trygga upp
det otrygga inre antar jag. Trots skvallerkärringar och lägga sig i
mentalitet. Som han som fikar på Café P, som reser mellan Thailand
och Sverige Säsongsvis, ovch börjar längta till det ställe han INTE är på,
ganska så omgående efter ankomst.

Kanske som att söka ett yttre hem, när det är det inre hemmet
man egentligen vill finna. Att känna sig hemma, vart än man kommer
eller vistas. Att finna tryggheten där.

Som jag tidigare nämnde, så har jag ibland en delvis orealistisk längtan
att bli en eremit, ute på ett torp, nånstans ute i obygden,
för att odla och slippa människor. Det blir ju oxå en slags anonymitet,som
jag faktiskt mot min vilja inte bara otrivs med, utan till och med,
åtminstone historiskt faktiskt räds lite grann. Att bli bortglömd,
att bli ignorerad. Den rädslan har minskat med åren, men absolut
inte raderats ut. Jag är ändå hyfsat beroende av att träffa folk
lite då och då, och hör och häpna, lite motsägelsefullt
till vad jag skrivit ovan, föredrar jag att ha lite ytliga kontakter,
utan att behöva bosätta sig i varandras liv, trots att jag så innerligt längtar
efter att känna mig hemma MED någon, några. Jag tror det kallas för familj.

Men nu får jag väl leva bland lokala skvallerkärringar o surgubbar ytligt,
istället för hyperaktiva, stressade Stockholmare som knappt ser åt
varann eller ens svarar på tilltal. Det får bli så då.

Så nu sitter jag här o på Stockholmskt vis dricker en egenhändigt skapad
espresso macchiato, i det vackra, kuperade Ådalen, bland skvaller
och ombryende, en relativt lyckad sådan om jag får säga det själv,
och det får jag ju.

Då och då får man ju på dylika ställen reda på saker om sig själv,
som man inte ens visste själv. Vissa skulle kalla det för lögn
och att baktala.

Nä nu har jag inte tid med er skvallerkärringar o surgubbar längre,
nu ska jag ner med händerna i myllan, och rensa ogräs o sätta några
egenhändigt drivna plant. Ja efter jag varit hos Rooney Hey Youssef
förståss, och tankat vänlighet. Café Petter är ett annat namn fr
det ställe där han oftast vistas.

Vi får se om jag åker till Stockholm igen. har ju liksom inga ärenden
dit sen Pappa flyttade till himlen.

…
Varför fortsätter man göra saker man i längden egentligen
inte mår bra av? Vi verkar i princip göra det allihop, utom de som
rationaliserat det så att de gör saker andra inte mår bra av,
och själva känner att det är rätt okej, och att andra får
skylla sig själva.

Man jobbar med sig själv hela livet, men blir liksom
aldrig klar. Försöker förbättra sig som människa. Och även
om jag gjort enorma framsteg, så ramlar jag tillbaka
i gropar, som jag grävt åt mig själv.

Många skulle säga att det är vädret som
gör en nedstämd, när det regnar. Så är det dock inte för mig.
Det råkar regna, samtidigt som jag är nedstämd.
Så… nej, jag har inget alls emot regn. Men är väl ingen fans av
nedstämdheten. Jag får väl börja ett nytt och bättre liv igen då kanske
för 1564e gången. Och DEN HÄR GÅNGEN kommer det säkert lyckas.
Hrmfff.

Man ska ständigt gå omkring o vara rädd, och ha en klump i halsen.
Det gynnar de med makt dessutom. Vare sig den är kapitalistisk,
global, nationalistisk eller statlig. Jag är trött på att vara rädd.
Jag är hellre arg. Men ännu hellre glad faktisk.

Och allra helst harmonisk.
Är osäker på hur det känns faktiskt.

Jag borde göra det, och det, och det. Osså borde jag så klart göra
det också! Så är väl livet ofta, men….
Jag är lite less på mig själv för närvarande,
känner mig ganska oviktig. Trött på hela skiten,
på nåt vis.

Nä det regnar, och det gör faktiskt inget. Men mina plant
ute vill nog ha sol snart om de ska bli nåt
åtminstone tomaterna!

Och jag vissnar inomhus ikväll.
Ska ge mig själv lite mat, även om jag inte känner för det. För som Maggan sa:
”Inte blir det bättre om du inte ät!!!”

Fast vem bryr sig

…
Jag är inte osårbar.
Jag är stark… men inte hur stark som
helst. Jag är också svag, på olika vis.
Saker jag inte kan påverka är världen omkring
och folks beteende… och deras ord.

Och ibland sårar ord… ibland dödar de.
Och det bekommer oftast inte mördarna speciellt
mycket. Ord, giftiga som arsenik eller pytongift.
Jag är inte osårbar. Under stundom tänker jag:
ja men skjut mig då för helvete!

Har aldrig i mitt liv blivit så ignorerad, lämnad,
övergiven, avhumaniserad av så många samtidigt som de sista
två åren. Och de bryr sig inte nämnvärt, tror jag.
Och det väcker onda minnen, från en svart tid.
När man blivit biten av giftorm, kollar man omkring
sig när det rasslar i gräset. Ja – metafor!

Ibland undrar jag varför man fortsätter, dag ut
och dag in, i en så ond och hatisk värld. Ond
och hatisk, inte bara i Ryssland, utan även här hemma.
Jag önskar jag vore en eremit, som trivdes i en stuga i skogen
utan kontakt med människor.

Mörka orosmoln sveper in i min själ,
svårt bränd sedan förut, reagerar jag omedelbart,
och sjunker ihop, kuvas, för en stund…

Funnes det blott någon tröst att få…
Funnes det blott något hopp…
Funnes det kärlek
funnes det liv.

Kom o ta mig då !
Kom och ta mig … gamar.

…
För mig var att bädda sängen, en av de första
ta-tag-i-tillvaron-åtgärderna, när jag behövde visa mig
själv respekt. Ergo borde man kunna dra slutsatsen, att obäddat
är det samma som att jag är nedstämd ? Men så är
inte alls fallet faktiskt. För jag mår ofta ganska bra att ha
dagarna fyllda med något vettigt att göra, något meningsfullt,
nå¨got meningsfullt för mig. Och finns det meningsfullhet och
mycket att göra, prioriteras inte sängbäddning.

Nu går växterna före det mesta, t o m före Cafébesök ibland.
För som man bäddar får man ligga, och sköter jag inte dem,
så vissnar de. Och då vissnar jag.

Osorterat skräp i huvudet
Men samtidigt kan det ju bli FÖR mycket, både för
kropp,själ och huvud, om man inte sätter stopp. Det känns
lite rörigt i huvudet för närvarande, för mycket ytligt tänk
och små-oroande. Jag tänker mig att jag i större utsträckning
kan varva ner lite, diska långsamt, stanna upp o tänka till, ta in
intrycken, vara i stunden, lite mer. Ha tankarna där jag är helt enkelt.

Lika fel då som nu, fast värre
Tänkt på det där med läkekunskap, den moderna kommersiella
som har helt andra drivkrafter än den traditionella. Och jag börjar
ana att det väldigt ofta blir minst lika fel nu som då, fast i mycket
större skala nu. Och cyniskt medvetet ur profit.synpunkt.

Tro
Tron var en stor faktor förr, och eg nu oxå. När jag var väldigt väldigt
stressad inombords, hade ångest och skuldkänslor, och huvudet gick på
högspinn, funderade jag på om jag höll på att bli tokig rent ut sagt,
utifrån hur mycket osorterat ”pop-ups” som kom osammanhängande.
Och att Läkarvetenskapen talar om att folk kan höra röster i sitt huvud,
gjorde ju inte oron mindre.

Stadig inkomstkälla
Och med kemikalier och elektricitet vill vetenskapen ”råda bot” på det hela.
Kemikalier som gör patienten beroende, och får hemska biverkningar.
Beroende skapar oxå en stadig inkomstkälla i miljardklassen för
läkemedelsindustrin, vaccinfabrikanter, (1000 dollar i sekunden under
”pandemin”) och även läkare och sköterskor som faktiskt tjänar mer
pengar på att folk är sjuka, än om de är friska.

Det är helt sjukt.

Och om vi inte ÄR sjuka
Och är vi inte sjuka och ska bli beroende av de mediciner de tjänar
miljarder på, så har man lagt hela tilltron till preparat som ska se till
att vi inte blir sjuka. Det är den officiella förklaringen, som av någon
anledning är den enda i vetenskapens historia som inte behövs ledas
i bevis, samt är i officiella medier mer eller mindre förbjudet att ifrågasätta.
Och då menar jag verkligen förbjudet. Om ni inte märker av detta, beror det
på att ni är troende. Och har den för stunden rätta tron, som innebär att ni
lämnas ifred, i utbyte mot att ni sväljer allt de matar er med. Lugn o fin!
Lite som antidepressiva funkar faktiskt.

300.000.000 doser antidepressiva medel i världens
lyckligaste land, Danmark på kemisk väg. Känns det
som en sund väg ?

Mental trötthet
Nä men tillbaka till skräpet i mitt huvud, och i andras huvuden.
Jag har kommit till slutsatsen att mycket av dåligt mående handlar
om obearbetade tankar och känslor. Som sedan poppar upp,
när det är överfullt, och tröttheten är total. Den mentala tröttheten
alltså. Och då proppar skräptankar upp ibland, som kan misstolkas
som att man är på väg att bli knäpp eller hör röster.

Högt tryck
Jag tänker att det är helt enkelt för högt tryck på själ, hjärta
och hjärna. Och medicinen eg är vila, acceptans (av att skräptankar
dyker upp) Jag tänker att de är precis som fysisk smärta kroppen
och själens sätt att tala om att ny håller nåt på att bli trasigt,
åtgärda det är du snäll! …med vila, mat, stimuli etc!

Den lösningen är inte så lukrativ för läkemedelsindustrin och
vaccinationsfabrikanterna dock. Och motsäges gärna från dessa.
Tänk om folk på naturlig väg mådde bra och var harmoniska.
Vi talar då om astronomiska förluster av vinst för läkemedelsindustrin
och vaccinationsfabrikanterna!

Tänk efter en stund!

Skitprodukter
Hur mycket ”skit” vi proppar i oss. Först genom besprutad näringsfattig
mat som är näringsfattig för att det ska drivas effektivt i monokultur
och storbruk. Sen måste vi stoppa i oss piller med ”vitamintillskott” pga det.
Ytterligare försäljning således. Sen ska vi stoppa i oss mediciner för att vi
inte lever hälsosamt, och mediciner mot vad biverkningarna av mediciner
åstadkommer.

Fundera över det
Och påpekar man det i en fullfjädrad demokrati med yttrandefrihet likt
Sverige så censureras det bort!?
Fundera över hur många du känner som äter mediciner o tar vaccin
av olika slag, som FAKTISKT är friska. Och fundera över hur många som
avstår detta, och försöker leva naturligt utan gifter, utan stillasittande,
med näring och jordnära, som är friskare?

Jag funderar för övrigt på att bädda sängen idag, om jag
orkar och vill!

Mycket småtrasigt, klatrigt, som gått sônt nu
på sistone. Cykeln, espressobryggaren, nån
tomatplanta som fått bruten kvist, gräskilpparen
på lotterna. Och när det är mycket, smått
som går sönder samtidigt så tar det lite på en till
slut.

Men så stannar jag upp och funderar över
det totala läget i mitt liv och omvärlden,
och inser att de där sakerna nog
inte var hela grundorsaken, utan snarare
dropparna som får bägaren att rinna över.

Men i slutändan får man nog vara glad om man
är hel själv iaf, i kropp och själ. Och just för tillfället
är det inte sämst på den fronten,
även om musklerna är stela efter grävande och
krattande, planterande, klippande, vattnande …
aktiviteter.

Jag tror att en kopp kaffe på café Petter botar allt detta – bye bye !

…och förresten har Ulf sagt att han kan laga
två av de trasiga sakerna! Så det så !!!

…
Medan världen i vanlig ordning håller på att gå under, som den alltid
varit på väg att göra – utforskar jag för närvarande espressons underbara
värld, samt idkar småskaligt jordbruk i stor skala.

Jag är lyckligt lottad, närmare bestämt koloni-lottad. Jag fullkomligt älskar
att odla, klippa, kratta, gräva, vårda växter, vattna, luckra, rensa ogräs,
se det växa. Jag älskar det t o m när jag är så trött att jag ser i kors,
samt när man ampes så man blir lätt gråhårig. Men det gråhåriga
går bort med en varm dusch!

Imorrn kommer min plant-tant med ytterligare tillskott till odlingen,
som hon har drivit upp. Och hon ska få nån tomatplanta av mig, sort som
hon inte har. Byta grejer med varann. Byta och ge bort.
Det är kul. jag har ju gett bort små plantor av broccoli och grönkål till
ett flertal lottgrannar. Även purjo. Det skapar gemenskap tänker jag.
Plus att det är roligt att ge bort. En vän-bekantskap-nästansläkting
fnös lite föraktfullt åt mig när jag en gång sa att det gör mig så lycklig
att ge bort av det man har överflöd utav.

Jag antar att det är något dödsmördar-kommunistiskt
över mitt sätt att se på överflöd, och att personen ifråga
kände att det var en pik till honom. ”Här ges jävlar inte bort
nånting i onödan!!!! De som inte har får väl för helvete
kamma sig o skaffa sig ett jobb!!!!!!” – skulle man i min egen lilla
opålitliga fantasivärld kunna föreställa sig att han tänkte,
efter mitt dödsmördarkommunistiska uttalande om att dela med sig
av sitt överflöd., och dessutom ha oförskämdheten att känna sig
lycklig av det. Detta i samband med att hen erhöll överflöd från min
skörd på kolonilotten.

Jag håller förresten på att snål-testa min mage på icke laktosfria
mjölkprodukter. Jag måste hitta alla möjliga sätt att minska ONÖDIGA
utgifter. Vilket så klart är en bedömningsfråga. Smör gick iaf bra.
Där tjänar jag 20 kr asken (600 gr). Nu testar jag mjölk (till espresson)
samt filmjölk, COOPs. Vi får se, det blir veckans ”bubblare” kanske?

Jo men världen håller ju på att gå under, fortfarande.
Och jag menar inte att det inte finns potentiella hot mot
både världen, jorden eller mänskligheten. Och det största hotet är
mänskligheten och ”civiliserat” leverne. Bättre hade det varit
om vi varit ”vildar” som Nybyggarna i Amerikat kallade naturfolken.

Apkoppor är det nya vi ska rädas, och eventuellt ta vaccin emot.
Nu finns det vissa som påstår att apkopporna kommer från vaccin mot smittkoppor,
som innehåller lite smittkoppor, eftersom det är så vaccin fungerar.
Om inte, är det inte vaccin, utan ett genoccin. Hur som helst så får man inte
ifrågasätta sånt på DNs forum, som begåvats med namnet ”ifrågasätt”. Man bör
om jag förstått det hela rätt, ifrågasätta det som inte skrivs i artikeln.
Vilket ju inte går, eftersom det inte inte skrivits i någon ”godkänd” media.
Det är lätt förvirrande kan jag tycka. men censuren är effektiv och folket
applåderar !

Hur som helst, tänk vad bort-fumlande av en 20:is torx-bits kan leda till
förskönande av kolonilottsomgivningar. Jag skulle skruva bort
snedvridna skruvar ur en pallkrage, som bitter fd lott-gubbe
bände loss i vredesmod, när mitt odlande gick bra, men inte hans
odlande. Detta vredesutbrott försvårade nämnvärt bort-lirkandet
av snedvriden torx-skruv. Och vid ett tillfälle lossnade bitsen från
skruvdragaren och föll ned nånstans i LÅNGGRÄSET!!!
Och sökområdet var ca 50 kvadratmeter.

Här finns det olika ”vägval” man kan göra. Jag behövde den bitsen för att
slutföra det ideella arbetet. Jag hade kunnat förklara den förlorad, vilket jag är
alldeles på tok för snål för. Eller så kan jag kilppa lång-gräset. Och när jag börjar klippa
det, ser jag hur andra växter och gräs infiltrerat bärbuskarna, så det måste ju oxå
göras, och ta sekatören och klippa ren bärbuskarna från spirea.
Oj, oopsss, där låg det en hög med löv!!!, den måste ju bort för att jag ska
kunna klippa med Katarinas omotoriserade ”morfarsgräsklippare”
Men ?? – vad är et där ? Gamla torra vinbärsgrenar ?
DE kan jag ju inte lämna … på dem bara!

3 timmar senare är området kring bärbuskarna jättefint,
och jag hittade t o m min bits. Jag hoppas att de delar med sig av våra bär
till mig i höst, trots att det är jag som sköter dem och vattnar dem vid torka.
Men det är inte att ge sig f-n på!

Liknande var det igår, när jag bara skulle hjälpa Berra att rensa EN LITEN
pallkrage på ogräs. Men det slutade med att jag vände hela landet,
rensade alla pallkragar, satte ner två broccoli och två grönkål åt honom.
Planterade om alla hans jordgubbar, som levde en tynande tillvaro
bland tistlar och kvickrot. Jag skulle ju bara ….

Kl 21 gjorde jag min första espresso Macchiato på den
espressomaskin Ulf Palmer så generöst donerade till mig.
Man skulle kunna tro att jag har uppspärrade
koffein-ögon nu då. Men jag är snarare ramla-i-sängen-
och-somna-innan-huvudet-landar-på-kudden-trött!
Zå Zooov Zött ZZZZzzzzz !!! Znark

…
Cytjeln
Cytjeln ha tjesa ihop, hä va nå lagra
som int vell va mä nå länger. Å cytjelreparatör’n
vill’int svâr då en ringe tell,N!
Å ti’n räck int till, då jäg skô hjålp te
åt allehopa ner på trägårn.

En spontankram och ett handslag
Härom dagen fick jag för första gången på några år
en spontankram, av en tidigare spelmanskompis vid
namn Tanja. De var ovant, men mycket välkommet. Och nu är vi
Fejsbook-vänner och kan lajka varann. Det finns hopp, trots allt!
Tack Tanja!
Men när jag dagen där på fick en hand utsträckt mot mig, för ett handslag,
tänkte jag för mig själv. ”Har hela världen gått och blivit helt galen”
Ja det sist nämnda var ironi. Jag har insett att det oftare än jag
tidigare trott måste förtydligas.

Att människor blivit människor, eller varit det hela tiden
Det är så klart helt underbart att människor blivit människor igen.
Åtminstone att jag får möta de som varit människor hela tiden.
Jag är övertygad om att antalet skeptiker till mass-nedstängningar
och flirt med tvångsvaccinationer kommer bli fler
nästa gång Gates och WHO bestämmer sig för att
det är kris, och världens regeringar följer blint,
och ”litar på vetenskapen” Ja det vill säga ”rätt” vetenskap.
Den som splittrar människor och gör de rika rikare.

Bör så klart bestraffas
Men jag är lika övertygad om att många av de övertygade
vaccinisterna, redan har bestämt sig för att nedstängning
globalt med vaccinpass som hindrar ovaccinerade att röra sig fritt
är en bra sak, och att ovaccinerade BÖR straffas. Samt att fler kommer vara okej
med vaccineringstvång, när det kommer upp på tapeten igen.
Och det KOMMER komma upp på tapeten igen!
Det är en miljardindustri utan jämförelse. Så skrämselpropagandan
kommer sätta igång pengamaskinerna på vaccinfabrikerna
med än större kraft… nästa gång.

Hypnos
Nu går många som var hätsk och verbalt aggressiva, och t o m
hotfulla mot ovaccinerade omkring och tiger, vill inte prata om det som varit,
om hur människor blev mot varann. Som en vilande hypnotiserad människa,
likt i skräckfilmer och science fiction, aktiveras genom ett ”fingerknäpp”.
Och så är hetsjakten igång igen.

Nu är brädet lagt för nästa ”pandemi” – Hjärnor
i världen är nu för-programmerade!
And they really don’t give a shit… they really don’t!

Förebrående förvånat
Nu går många omkring och låtsas som inget hänt,
och blir t ex, med ett uns av förebrående, förvånade
över att jag inte känner för att komma tillbaka till den bouleförening
jag spelade i, under 30 års tid, för att i februari, till följd av ett
styrelsebeslut faktiskt, inte längre var välkommen att spela, för att jag
var ovaccinerad. Som jag förstår det, var styrelsebeslutet enhälligt.
Och jag var den enda ovaccinerade i föreningen.

Jag mötte S på stan:

S – Nu har vi börjat spela boule ute Tomas…

Jag – Men va kul… toppen !

S – Ja men kommer du då ?

Jag – Ha ha nää .. nej jag kommer så klart inte

S- Varför inte då ?

Jag – (Tystnad – hade redan passerat och ville inte fördjupa mig
i mitt påtvingade val )

Visade mig respekt
Man skulle lätt kunna säga att valet att inte återvända
till boulen under villkoret att det är utomhusspel (gäller bara mig
i hela föreningen) faktiskt är att visa mig själv respekt, inte att
försöka sura ner nån annan, eller vara allmänt vrång och lång-sur.

Vackert samtal
Jag hade ett vackert samtal med en vän, ett djupt, klart,
kärnfullt, äkta samtal med en vän, om liknande saker.
Och under samtalet förstår jag än mer hur klok
jag faktiskt är, och hur många värdefulla erfarenheter
jag har från mitt liv, som kan hjälpa andra, i sina liv.
Det är möjligtvis skryt, i den själv-föraktandes öron och ögon,
men lik förb…t ändå sant!

Och eftersom de ändå skiter fullkomligt i mig, kan jag kosta på
mig att fullständigt skita i de som tycker det.

Vännen är i en svacka, en ordentlig svacka. Utbränd, känner sig
bortglömd, utnyttjad, ingen bryr sig, efter att hen brytt sig
alldeles oproportionerligt mycket. Men inte fått nåt tillbaka.
Enligt utsago.

Från utsuddad till att bli tydlig
Och jag berättar om mina erfarenheter, kring mina svackor, min
tidigare brist på självtillit och självrespekt.
Och respekt är ett nyckelord i sammanhanget, både för att få ett
fungerande samhälle, en fungerande värld, och framförallt fungerande
MÄNNISKOR/individer. Och bristen på respekt både för sig själv och andra är vad som
gör världen till den stundom hemska plats den ibland kan vara.

Handling före tanke
Jag berättade om min erfarenhet kring just detta,
hur första steget till självrespekt, var att visa sig själv detta genom handling.
Och just sådana handlingar är väldigt olika för olika personer, och var
och ens behov. Men det är en respektfull HANDLING som ändrar
tankebanorna till självrespekterande och självkänsla. Det går oftast inte
att nå det genom att försöka TÄNKA positivt. Det dåliga är ofta då för in-nött !
Ända in i varje liten cell och tankebana i din kropp, själ och ditt huvud.
Du måste visa dig själv det genom handling! (Dvs om du vill förändra
dålig självkänsla) Detta skeende beskrivs oerhört bra även i ”Det Osynliga
barnet” av Tove Jansson.

Små små sätt att visa sig själv
När jag i princip självförnekat mina behov så länge och så konstant
att min person nästan var utsuddad, fick jag börja med genomförbara
handlingar, som ändå markerar på något vis att jag bryr mig om
mig själv. En liten grej i taget, för att utöka eftersom. Började med att
vara stenhård med att inte bara borsta tänder, utan även tandtråda dem.
Det var det enda måstet, det första måstet, då i avgrundens mörker.
Jag visade mig respekt genom att bry mig om hur det gick för mina tänder,
min hälsa.

…och så klart sätta gränser
Sen, eftersom jag sakta, sakta växte, kände att jag gav mig respekt, för den
känslan kommer inte med en gång… sen la jag till eftersom, att äta nyttigt,
är att visa mig respekt. Att vila, att stretcha, ligga på spikmatta o slappna av,
alltid ha diskat på morgonen, bäddat min säng, för egen trevnad, inte för
vad nån skulle tycka om de kom och hälsade på. *Inte ta droger, Att
motionera, etc etc. Till slut kunde jag till och med sträcka på bröstet lite,
och ta på mig kläder jag ser bra ut i. Man klär nämligen ofta ner sig, när
man är i avgrunden. Men allt detta skedde gradvis under flera år. Små
pytte-steg, och bygga på. Och så klart, inte minst SÄTTA GRÄNSER,
gentemot andra människor, vara tydligt i det man vill
och det man accepterar.


Riktigt stark
Jag berättade för vännen att hen redan är på det spåret,
och trots att det inte känns så, trots att hen nu ”inte syns” inte
respekterat sig själv, är stark… riktigt stark. Jag tror några ord landade.
Och det är allt jag vågat hoppats på, att några av mina ord betydde
något för hen.

Förut och fel
Jag sökte ofta i mina tidiga år upp folk för att dämpa ensamhet
men fann att det fick mig att känna mig än mer ensam. Och mindre
ensam när jag slutade med detta självskadebeteende.
Självrespekt kallas det… och det leder faktisk till riktig frihet!

Nu och rätt
Jag har även börjat ignorera tjejer som söker uppmärksamhet
för sitt utseende, såna jag kallar för posörer. Även detta är ett steg
till att respektera mig själv, och att göra mig själv viktig, göra mig
själv synlig.

Droger, läkemedel och skrupelfri business
Och apropå min lilla Asterisk längre upp i inlägget*
ang droger, så menar jag det, och på många fronter,
ur många aspekter. Bara för att jag inte är alkoholist
eller heroinist, innebär det inte att man nödvändigtvis
skulle vara ”drogfri”. För att kunna avgöra det
måste man ställa sig frågan vad som bör kallas för droger,
och VEM som har tagit sig rätten att bestämma den
benämningen. Jag skrev här alltså, ”inte ta droger”.
Och i det inkluderar jag inte bara socker som var en av mina
mesta droger, utan även avstå från nedbrytande ONÖDIGA
mediciner, och även drogbeteenden som inte är av kemisk
substans. Men av kemisk substans är i princip alla läkemedel,
och mediciner. Och är egentligen att likställa med olagliga
droger ur den aspekten. Även då vaccin, trots att man gör sitt
bästa för att inte jämföra vaccin med mediciner och droger.

Jag kommer avstå igen!
Jag avstod från vaccinsprutan. Och jag kommer göra det igen!
I don’t do drugs!
And if I do, I get to decide witch drugs I take!
Och jag krigar för rätten att få en transparent ocensurerad informationsbas
för att ta ett så avvägt beslut som möjligt.
Sån e jag – Deal with it!