…
Ibland … ibland känner jag verkligen
att det är tur att vi inte lever för evigt. Till
slut kommer döden som en befrielse, för många.
Om jag har tur, dör jag medan jag lever. Om jag har tur
blir jag betydligt äldre än jag är nu. Men det finns tillfällen
då det blir punktering på själen, och ordet sorg,
inte räcker till att beskriva känslan.
Jag blir trött, uppgiven…
Att ständigt gå omkring och vara rädd, är
fruktansvärt. Jag har aldrig blivit kvitt rädslorna de
tidigt implementerade i mig, och fortsatte när jag blev vuxen.
Jag har lärt mig leva med dem, lärt mig resonera bort dem
ibland, och lärt mig se det ljusa…ibland.
Men det finns gränser för hur mycket en man kan ta.
Det gör det alltid, för alla. Alla är inte medvetna om det bara.
Och sedan lever vi dessutom i värld som tycks
bygga på att vi ska vara ständigt rädda för allt. Att gå upp i vikt,
att vara fel klädd, att vara annorlunda, att bli utfryst, att bli sjuk
om vi inte tar mediciner och vacciner. Att bli utan hem, att förlora sitt jobb,
att förlora sina vänner. Och det finns som en slump, massor
av produkter och tjänster vi kan köpa för dyra pengar så att vi ska
slippa alla dessa hemskheter. Och de som säljer bot på rädslan de skapar genom
reklam och propaganda, blir rikast i världen, och kan styra media.
Jag är trött och sliten i själen. Ibland känner jag att man bara
vill ge upp, sätta sig i skogen på en stubbe och självdö långsamt.
Alla dessa gamar omkring en, alla själa-tjuvar och idioter.
Det blir övermäktigt ibland. Det går inte att lita på nån snart.
Det finns alltid nån som vill en illa. Det finns alltid någon som
är redo att trampa på dig för att komma uppåt själv. Det finns alltid
någon som är redo att förtala dig om det gynnar denne. Det finns
alltid någon som utifrån egen rädsla är redo att offra dig för
pöbelns vrede.
Mina växter… är snart mitt bästa sällskap.
De gör det de är skapt för. Det är ett mirakel
varje gång det kommer en växt ur ett frö.
De startar inte krig. De förföljer inte…
de försöker överleva och leva, och frodas.
De är!
Författare: tomastvivlaren
En lite maskerad gumma
…
Fortfarande då och då, dyker det upp små och stora maskerade
gubbar o gummor, här och där. Idag skedde det på jobbe… jag menar
på café Petter. En tant som förvisso dessutom ignorerade caféets
regler kring toalettbesök endast för kunder och gick kutryggig snabbt dit,
kringeli-krokigt, för att undvika pesten, skulle jag förmoda. Pesten härjade iofs
mest på 1300-talet vill jag minnas från historielektionerna.
Men den informationen har troligtvis inte nått den lilla krokiga tanten
med munskydd, nere på hakan. Halvvägs till toa drog hon
upp den över munnen. Hur länge hon återanvänt just detta exemplar av
munskydd innehar jag inte information om. Men till och med under den
påstådda ”pandemin”, så användes munskydd på felaktigt vis,
på alla möjliga och omöjliga vis. Vilket ibland förvärrade smittorisken för
den som bar mun- ”skyddet”.
Vad i hela friden, har framkallat detta besynnerliga beteende
hos den lilla maskerade gumman? Är det någonting som
skrämt henne från vettet? Är det någon som skrämt henne från vettet ?
Är det multimiljardärer som tjänar 1000 dollar i sekunden på att skrämma henne,
som skrämt henne från vettet? Är det någon miljard människor som skrämt henne
från vettet ?
Är det ”forskare” och ”experter” som skrämt henne från vettet?
Är det ni som skrämt henne från vettet, på order uppifrån ?
Klandrar jag den lilla gumman? Nä alls inte! Åtminstone inte för
satt hon låtit sig skrämmas till vanvett. Det är inte enkom hennes skuld.
Lite kan jag väl klandra henne, för att hon utnyttjar Rooneys
toalett utan att betala för sig, vilket står på WC-dörren. Men det är klart
hon kunde väl inte veta om det var en ”desinformatör”
en antivaxare och vänster-om-högerextremist som satt upp den
för att vilja döda henne via pesten. Eller som experterna och forskarna
kallade det för: Covid 19!
Men det är något fundamentalt galet med världen idag,
och en stor del av människorna i den. Så mycket att jag inte hinner med att
kommentera allt dumt. Och kring hanteringen av ”Pesten”, var det
så mycket dumt, att en trilogi på 800 sidor i varje bok inte räckt till.
Men här är ytterligare en:
Dr Anthony Fauci, hävdar t ex att deras ”folkhälsomyndighets” beslut
och ageranden ska stå över lagen! Förstod ni vad jag nu skrev?
STÅ ÖVER LAGEN !!! Dvs det som ni medborgare annars upprörs innerligt över,
när det görs i form av civil olydnad för demokratiska rättigheter.
Ett annat ord för att ställa sig över lagen, är BROTTSLIGHET.
Men som sagt var, sov så sött kära medborgare
suss på dig! Det finns väl ingen direkt
anledning att ifrågasätta ”experter och forskare va?
En dag i jämmerdalen
…
Odessa blev raket-attackerat idag.
Och det gick troligtvis i brallan på en sinnes-sjuk
rysk cowboy. Stormar ute, höll på att blåsa omkull själv
faktiskt, när jag gick ner på huk, vid boule-spel i parken.
Kepsen for av från huvudsvålen, iväg i blåsten vid ett tillfälle.
4 av 5
Boulespel med det boule-gäng där man är
välkommen vem man än är, till skillnad från andra bouleföreningar.
All heder till inkluderande, snabb-käftade fru Tilly, som leder gänget.
Det blev t o m mat på Grillhouse. Jag beställde Torsk, kokta pärer,
och limesås. Den rätten fick 4a av mig. Av 5 möjliga. Ingen maträtt
där pärerna är kokt utan skal, kan få 5 i betyg.
Gnälligast
Och ändå var inte jag gnälligast. C och M, mitt emot var missnöjd
med maten redan innan de beställt.
– ”Det är säkert sura lingon till biffen, och biffen
är väl en sån här senig och seg en”
Sen var det fel på bordsvattnet oxå, sade de.
Men det smakade de iaf på innan de klagade.
C ser ut och låter som en gnällig klon av Arne Weise.
Vingel
Vinglade runt bostadsområdet i stormen, och satte upp
anslag om kolonilotterna. Men inspirerad av Sura C med sura lingonen,
får jag väl grinigt konstatera, att av de nya lott-intressenterna,
blir det väl ett gäng som går ner och anmäler intresse. Sår frön, återkommer
till hösten, och ser förvånat på när jag skördar, och de inte får nån skörd.
Varianter
Det finns några varianter på det. En variant är mys-odlaren.
Som hellre vill mysa, grilla o dricka vin, än att odla och jobba för att
det ska bli skörd eller åtminstone lite blomster som syns mellan tistlarna.
De tänker nog att tistlar blommar till slut, så det behövs inte skötas nåt.
Jonas och Ernst Hugo
Jag har sett så många varianter av underligt och egoistisk under åren
i föreningsliv, i olika föreningar. Mest då bangolfen, och nu senast bouleföreningen
som tyckte det var en bra ide att porta folk utifrån vaccinstatus.
Märkligt på min ära. Märkligt !
Men jag får väl hänvisa till vad Jonas Gardell berättade om i sitt sommarprat,
när han berättade om hur Ernst Hugo Järegård stormade upp till Jonas
när han var rätt så färsk på Dramaten. Vad han sa? Det tänker jag inte berätta.
Det får ni väl kolla upp själva! Jag ska väl inte göra ALLT åt er!!=??¤%)
En smooth smoothie
En nu favvo-smoothie har jag mixat ihop. Blåbär, passionsfrukt, svarta vinbär,
banan, Kefir och vatten – No sugar baby, as usual!
Oense
En i övrigt trevlig herre på caféet, skröt över att fjärde sprutan
var avklarad. Han verkade tro på det där. Jag konstaterade
bara att det han räknade upp i statistik, helt enkelt inte stämde,
samt påminde om den enorma vinst vaccinbolagen och Bill Gates gjort,
och fortsätter göra, medan andra småföretag går i kull, och människor fryses ut
ur gemenskaper. Sen pratade vi inte mer om det.
svalka för natten
Solen har gått ner nu. Jag har öppnat fönstren lite
på glänt så planten inte får för varmt, utan ljus,
och blir gängliga och slokiga.
Deklarerade att jag deklarerat
Skrev och påminde kompis om att deklarera,
han trodde det var först om en månad. När klockan var 19.17,
trodde han att han hade 5 timmar till midnatt. Det gick si så där att
övertyga honom.
Till slut kom han fram till, att han kanske skulle ta tag i det där
lite senare på kvällen … kanske.
G’natt
Nu ska jag leta skräp mellan tänderna,
och sen söva den gamla gubb-kroppen,
som ändå får man väl säga,
kämpat på ganska bra, i vanlig ordning.
Det är huvvet som är snurrigt.
Egentligen – (Styrdansinlägg)
…
Euforin som kom av sig
Man tänker att man kanske skulle känt en strimma eufori,
efter dans igen efter 3 år, men mersmaken uteblev nog lite.
Jag sitter här den förste maj, och äter torftig nyttig gröt
och återhämtar mig fysiskt och mentalt efter första dansen på 3 år.
Kanske det är JAG blivit mer o mer asocial, kanske själva isoleringen under
pandemin delvis gjort mig så. Kanske behandling av mig som ovaccinerad
under ”pandemin” har hjälpt till. Kanske det faktum att inte bara dansfolk,
utan folk i gemen, blivit mer gemen,
egotrippade moneyhunters…Och kanske delvis minnet av hur det gick till
redan innan ”pandemin”, påverkade.
Det började bra… jättebra faktiskt
Till ren början ett smil på fejset när jag kom , men det raderades ut
under kvällen allt eftersom jag mindes, och blev gubb-trött sovtrött
Först blev jag riktigt glad, när C hämtade mig, och hon generöst
bjöd på bensinen, när jag erbjöd mig betala bensin,. i dessa
tider av höga bensinpriser. Resan ner var vacker och trevligt umgänge
sen blev jag glad när jag såg att det var i stort sett samma människor som
var där,många dans-potentialer.
Sen blev jag glad när jag åter kunde ta en/få en Lejonkram.
Och det fantastiska Lejonflockens arbete för dans, inspirerade.
Och de första 10 danserna, kladdade det nog fast ett
fånigt dans-smil på nunan. När mina dansguds-ben, svävade
som apostlahästar över dansgolvet, med smidiga dansälvor
i mina armar.
Sen dalade det en aning
Men sen blev jag allteftersom mer och mer less, när jag såg att det var
samma människor där. Samma gamla jakt, samma gamla danshierarki och
spår av den självförhärligande dansmaffian, som var lite för mer hos vissa
människor. Lite vackrare, lte mer populära, lite finare rent socialt
Visa upp sig bjuda upp efter nån slags hierarki ist för att ha roligt.
Dvs det är inte ens raggning, som jag kanske ändå förstår utifrån
nåt slags fortplantnings-perspektiv i vissa fall. Fast inte när man blivit 50 +
som de flesta av oss där var. De flesta av de som är där har redan
barnbarn, eller har på G. Så sluta … bara sluta!
Jag kanske cyklar
Det var några jag gärna bjuder upp igen, om jag på något vis lyckas
övertala mig själv att åka på dans igen under sommarn. Jag kanske cyklar
till nån dans i sommar. Eller inte. Jag känner inte att jag orkar jaga runt
och få nobb på skjuts längre. ( erfarenheter från INNAN ”pandemin)
I min värld skulle det kunna vara väldigt enkelt.
De som åker från Sollefteå, anmäler sig till grupp,
man delar upp i bilar så alla får åka, och delar på bensin.
Svårare än så borde det inte vara. Men det är säkert nåt jag inte förstår.
Det brukar vara så.
Upp till var och en
Den generella uppfattningen inom danskretsar verkar vara att det inte
är chaufförens uppgift att ringa runt och vara dansresearrangör,
utan folk får väl höra av sig om de ska med. Lite som uppbjudning på dansgolvet faktiskt.
Du bjuder till dans och riskerar bli nobbad. Och har du ingen bil själv, kommer du inte dit.
Och är du inte inte en dansmaffioso, så får du inte dansa?
Och på ett sätt har jag väldig
förståelse för detta med att inte vilja, orka planera för andra hela tiden … för VISSA,
som haft som ett mönster att alltid finnas för andra.
Ja men som för hjärtegoa C som tidigare bränt ut sig lite grann på att ständigt ta
hand om andra och ordna, planera… och eg inte få något för det.
Hur många ggr har inte jag bränt ut mig på ideellt arbete som folk
utnyttjat till max. Så jag förstår … vissa.
Inte inspirerande alls .. faktiskt
Men samtidigt. att t ex åka 4 i en bil, där chauffören anser att det
inte får plats 5, när man som intressent hört av sig och visat intresse,
och får höra att det var ”tråkigt för dig”. Istället för att ta 2 bilar när
det är fyra st med körkort och bil i den bilen, där den som är utan
bil inte få plats … det inspirerar inte … det inspirerar inte alls!
Men – tänker jag fel om jag tänker vän, ist för passagerare?
Men om man inte haft en tanke på att höra av sig … som jag då in min
enfald tänker till en vän… Om man ser på varandra som en vän,
och inte till en passagerare som ”minsann faktiskt själv
får höra av sig om hen vill åka. Men jag tänker väl tokigt där …
så funkar det inte Kai Tomas. Lär dig det och suck it up!
Nå väl på dansgolvet då?
Jag kanske skulle skriva hur dansandet var också. Både rent
dansmässigt och socialt. Jo men det fanns spår av forna
dans-guds-tider, och dansgudinnor. Om bara inte jag varit så trött
och bitter kanske, och ständigt behövt se … avigsidorna.
SURGUBBE!! (Jag alltså). Många danser var en fröjd. Gick som
alltid bra att dansa med H, exakt ett år äldre än MOI t ex.
Gladast
Gladast var tjejen framme vid scenen, som stod och hoppade
ensam i takt till Jannes lir. Hon var nog kvällens hjälte. För egen del nonchalerade
jag porslinsdockor, female-dansmaffiosos, och självutnämnda ”alfahonor”,
och valde för egen del att bjuda upp trevliga dansanta, och därmed i mina ögon vackra
kvinnor. Men jag märker efter ett tag att det där tar energi av mig.
Och jag ser runtomkring mig hur folk nobbar folk, och hur de slokar iväg
i nån hörna och sätter sig med förkrossade Sankt-Bernads-ansikten.
Och sitter kvar där resten av kvällen. Jag ser den lätt korpulente mannen
i röd T-shirt till slut våga sig fram till hon med orange klänning.
Hon som gärna tydligen dansar med mig. Och hur hon pekar upp mot
”läktaren”, och går iväg. Jag hör om H:s kompis som blev nobbad av en man.
Och jag ser allt sånt där, och har alldeles för god förståelse hur det känns.
Alldeles för god förståelse!
Stor och liten
Och i detta ögonblick bjuder en väldigt stor kvinna upp mig. Och jag
tackar ja. Lite utifrån allt det jag ser, och allt det jag upplevt i mitt liv.
Hon och jag dansar liksom inte åt samma håll, om man säger så. Och det blir ännu
lite jobbigare om det är storlek på danspartnern. Och det är nästan ALLTID dessa, som
kniper åt, håller om extra hårt, låter handen fara över rygg och nacke på en.
Och jag känner att det är nåt konstigt med alltihopa. Och där nånstans, efter halva
danskvällen, brister ytterligare nån illusion inom mig, och luften går ur mig.
Nästa dans, är det hon som ger mig kvällens enda stämpling.
Jag kände mig uppgiven och liten
Jag tänkte liksom att det skulle vart en bra grej liksom
Inkluderandet är som bortblåst i tillvaron. Lite som på caféet när man
är vänner men inte riktigt tar hänsyn till varann, om nån blir utanför.
Var man för sig!!! Kanske det är så … eller kanske jag bara är en naiv
gammal gubbe, som går omkring i livet och tänker att omtänksamhet
och vänskap vore en bra grej
Eller så….
Eller också var jag bara trött och grinig.
Och alla var, och är fantastiska människor i en fantastisk problemfri värld
där alla bryr sig om varandra … egentligen!
Sov så sött, slumra in
…
Det går inte alltid som man tänkt sig.
Kär-mor har fått både pest och troligtvis
kolera också. Och sen har de fyrbenta pest-smittarna
dessutom förstört odling-rekvisita för henne.
Men kär-mor är en av de segaste kämparna jag känner till,
i klass med moster Maggan…och mig. Hon reser sig igen,
bryter ihop och kommer igen. Kör ända in i kaklet utan
att stanna upp och grubbla allt för mycket. En enastående
egenskap.
Jag är förmodligen minst lika seg och tjurig, men är långt ifrån
utan grubbel. Det verkar vara min livsnerv att få grubbla lite eller
mycket. Om jag inte grubblar och mår dåligt av det, så mår jag
inte bra.
Men grubblerierna har så klart gett mig något också.
Klokhet t ex… mer än genomsnittet skulle jag säga. Men speciellt
smart är jag inte. Inte efter nutidens definition av ordet.
Eftersom ofta är det förknippat med ekonomiska klipp på andras
bekostnad, samt håva in pengar utan att gjort rätt för dem.
Det är smart, om jag förstått saken rätt.
Själv mördade jag ju iofs en sån där fyrbent pest-spridare i fjol
sommar. Jag kanske hade kommit undan med dråp, i moder
naturs rättssal, eftersom det var en ren olyckshändelse.
Eller inte så ren kanske, det var smutsigt när jag grävde i komposten.
Däremotskulle jag ju isf vara skyldig till massmord, när jag fick panik över
en myrstack ½ meter från min lott, och dränkte dem. Jag har faktiskt
dåligt samvete över bägge incidenterna. Det är väl inte riktigt klokt,
antar jag. Speciellt inte om man är klok snarare än smart.
Däremot kanske det var smart, fast jag inte är smart, eftersom det
kanske gynnade min odling. Fast det där med myrorna .. jag misstänker att de behövs,
det var nog varken klokt eller smart. Det får lov
att gå under kategorin korkat, men för guds skull kom över det!
Jag ämnar läsa Andreas Cervenkas bok ”Girig-Sverige” om girighet,
men kanske är för snål för att inhandla den. Tillika är jag intresserad av hans böcker
”vad är pengar” och Vad gör en bank”. Ja jag vet, det är en sorts sjukdom
jag har, att vilja förstå min omvärld och min plats i den. Den sjukdomen att försöka
förstå saker, verkar dock inte vara speciellt smittsam. Däremot tycks drevmentalitet
vara ytterst smittsamt. Och mot det tillverkar de inga vaccin minsann.
Dans ikväll. Man får väl passa på innan nästa låtsas-pandemi dyker upp
på beställning av WHO och World economic forum, som vill att alla människor
på jorden inte ska äga nåt, och vara lyckliga. Ja alla människor utom de 10 – 20
multimiljarder som satt ”the great reset i rullning. DE offrar sig
och tar alla tillgångar, och styr våra liv, så vi kan vara lyckliga utan tillgångar.
Låter det som en konspirationsteori? Ja det är förmodligen för att det är en
teori om en konspiration. Men en teori om en konspiration kan faktiskt vara sann.
Speciellt om de själva helt öppet, inte bara erkänner att det är på det viset,
utan t o m säljer ut det som någonting bra. Men det kära medborgare behöver du
inte bry dig om. Bara ta dina sprutor för all framtid och lås in oliktänkande i sina
lägenheter nästa gång de känner att det nog är en samhällsfarlig ”pandemi”.
Jag menar om inte rörelsefriheten drabbar dig, finns det ju ingen anledning att slåss
för andras frihet, eller hur?
Sen kan det faktisk slumpa sig som så att det blir de som blir fysiskt
begränsade i rörelsefrihet är de som är fria. Och de som gör som de blir tillsagda
oavsett vad de blir tillsagda, som är de verkliga fångarna. Men det är bara en teori.
Min teori.
Sccchh … slumra in, sov så sött, kära medborgare,
fortsätt sov, det är skönast så.
Gläds över det lilla
…
Efter en eftermiddagstupplur idag, var det som jag för
första gången på 7 – 8 år, kände mig utvilad, och harmonisk.
På spikmatta som jag gör varje dag, men tryckte även lätt
med fingrar på en öm punkt fram vid panna, och något lossnade.
Jag tror det är långt mycket mer än dessa saker,
och kanske en process. Men det var en märklig känsla,
att inte vara uppstressad inombords, utbränd i själen,
för åtminstone en stund.
Jag rusade inte upp och donade, ordnade, utan
låg kvar länge i sängen och bara var, nästan utan tankar,
nästan utan känslor, annat än harmoni, om det nu kan räknas
som en känsla. Det var som det brukar heta,
som om en sten föll från mitt bröst. Jag kunde andas igen,
för en stund. På riktigt.
Kris på kris på kris, har slitit ut mig. En inre kris, med sin
källa i barndom, och alla övergrepp som gjorts mot mig,
som fick sin trigger, genom förälskelse, eller om det bara var
en sjuklig längtan efter kärlek, som inte hade så mycket
att göra med kärlek… mest längtan från två svultna individer,
som är dömt att krascha.
Sen kom Metoo, som ansåg/och fortfarande anser att män är
ena riktiga tölpar, och bör straffas generellt. Och sen jagades jag som
ovaccinerad, som jag vore jordens avskum och mördare.
Vänner och bekanta som vänder en ryggen, enkom utifrån medicinsk val.
Om de vänt mig ryggen för att de inte tycker om mig som person, så
hade jag lätt accepterat det. Människor, vänner, bekanta,som tycker det är
rätt att skuldbelägga mig enkom pga vilket kön jag tillhör.
Och nu ska jag rädas Putin…
… de e mycke nu!
Så klart att man blir nedsliten hörrni.
Men nu, en stund på eftermiddagen,
var jag för en stund harmonisk.
Och jag gläds över det lilla.
Min identitet kan inte baseras på en yrkestitel
…
Jag har funderat en del kring arbete, jobb, yrken,
kontra arbetslöshet, sjukskrivning och pension,
och kan se på det hela från ett sorts socialt utanförskap,
utifrån vad som anses ”normalt” samt socialt accepterat.
Jag har svårt att föreställa mig att det finns något
folk i världen som är så fixerade vid yrkestitel och statusen
som den ger, som svenskarne. Till en början är det nästan en förutsättning
att överhuvudtaget HA ett jobb, om du ska kunna samtala
med en arbetande och bli respekterad.
Väldigt många går omkring och jäser, självbedrägligt,
och självrättfärdigt och tycker de är lite förmer,
och betydligt viktigare än icke arbetsföra. En sorts arrogans,
en överlägsen och nedlåtande blick och hållning, som skulle
punkteras i ett nafs, blevo de sjukskrivna eller långtidsarbetslösa själva!
Tillika, existerar, främst hos män, en stor bit av identiteten,
med bilen man skryter omkring med.
Jag har yrkesarbetat i mitt liv, under 10 års tid, innan jag
för tredje gången föll så djupt ner i depression att jag knappt
tog mig upp igen, och insåg att jag inte skulle orka en gång till.
Men jag identifierade mig inte som arbetande eller genom mitt
yrke, ens då. Jag tänkte inte så, jag tänker inte så.
Jag tänker nog fel. Åtminstone om man ska vara ”normal”
Men det är jag inte, och det tänker jag inte bli.
Kan nog inte bli.
Många samtal tar slut, efter frågan ”vad arbetar du med”
om man säger att man är sjukskriven eller
arbetslös. Är man dessutom sjukskriven
för själen, så blir det tvärtyst. För det förknippas med att
vara galen och knäpp. Helt felaktigt så klart. Det finns lika
många galna, knäppa arbetande som icke arbetande.
Sedan kan man så klart fundera över vad som definierar
”arbete” nu för tiden, i Svea rike anno 2022?
Jag skulle säga att det helt och hållet avgörs av om du tjänar
pengar, som avlönad, eller som egen företagare. Ja till och
med börsspekulanter, och arvsmiljardärer anses arbeta.
Medan om man arbetar utan förtjänst, utför ett fysiskt
arbete, eller annan sort. som en gratis vänskaplig tjänst,
eller på annat vis, är det inte att betrakta som arbete i vår
marknadsliberalistiska värld. Vi lever nog närmast efter
det amerikanska uttrycket ”making money” snarare
än att ”arbeta”. Men överklassen har kidnappat ordet
och anser sig arbeta, även om de inte gör nämnvärt mycket.
Jag har således, utifrån de spelkort som livet gav mig, nödgats
finna min identitet i något annat än vilken bil jag har,
eller vilken skrytgrad jag har på yrket. Jag identifierar
mig kort och gott som Tomas. Det räcker för mig.
– – – – – – – – – – – – – – – –
Läser Ulf Lundells ”vardagar 1, med nöje. Det lätta direkta
språket som kommer direkt från hjärna och hjärta, utan filter,
utan fisförnäma språkregler. Somligt är bara vackert vardagligt
beskrivet, om omgivningarna på Österlen. annat är
något roligt från en bitter,grinig gubbe, som är långtifrån
självgod. Ist ständigt trevande, strävande efter personlig
bättring, utan ambition eller hopp om att nå det.
Gillar det smågriniga, raka språket, hoppar mellan
världshändelser, fåglar på tomten, och egna tillkortakommanden.
Mest gillar jag naturbeskrivningarna och självreflektionerna.
Hans omvärldsanalyser, är inte alltid så djupt genomtänkta
från min synvinkel. Egentligen ganska mainstream för att
vara så revolutionär i sina sångtexter, en gråsosse som
tycker så normalt som möjligt, och så som man bör tycka.
”Vardagar” har kommit ut i fem olika böcker, och jag är halvvägs
in i den första. Alla är på 600- 800 sidor. Vad gäller världshändelserna
har han inte tänkt en enda centimeter till, utanför det main stream media
skriver. Metoo tex. Där jamsar han fogligt och opportunistiskt med
i den bittra klagosången, som om frågan gällde huruvida
man är för eller emot våldtäkter eller övergrepp. Istället för att ta ställning
för eller emot drevet mot män som inte dömdes i domstol, men i pressen,
och fick sina liv förstörda. Jag är förvånad över att Lundell
antingen är så oinvigd i ämnet, alternativt så feg i sitt tyckande.
Han verkar även vara starkt emot Islam, och på samma vis som i metoo
fullkomligt onyanserad. Men jag gillar ändå att läsa. Gillar språket.Och tar
ibland efter lite i mitt bloggande.
Våra liv
…
Nyligen, blev jag återigen anklagad för att jag
skulle ”kämpa hårt för min rätt att döda andra människor”,
dvs att jag är en mördare. Själv känner jag inte till vem
eller vilka jag mördat, trots att jag varit närvarande hos mig
själv ganska precis 100 % av min tid. Hen menade på att om man
ställer en fråga som ifrågasätter att det inte finns några allvarliga
långtids-biverkningar för covid-vaccin, så är man en mördare.
Jag grunnar ännu på hur hen menar. Och om jag är tillräckligt intelligent,
kommer jag aldrig förstå hur hen menar. Hen är för övrigt en hon.
Och en hen som är en hon, har jag lärt mig sedan länge, är mjukare
och mer solidariska än hen som är män.
Röda systrar och bröder tystnade
Jag visade och länkade på Facebook. Bara 2 av mina vänner
upprördes officiellt, över att jag blivit kallad för mördare.
Och ingen av dessa tror jag påstår sig vara till vänster
i den politiska skalan. Den del som åtminstone jag trott skulle
vara den solidariska sidan. Men alla mina röda systrar och bröder
förblir tysta.
Stå för vem man är
Att stå upp för någon, eller våga ifrågasätta, sätter människor i
en obekväm situation, där man måste stå för vem man är, och är
inte särskilt populärt. Kan hända därav den cement-tjocka tystnaden
när medmänniskor likt mig åberopar yttrandefrihet och transparens blir
drevade och censurerade, samt anklagade för mord.
Fritänkare
Utfrysning, är en gammal kär tradition, som ständigt
återupptas, ofta i ”godhetens” tecken, men i ondskans tjänst,
om du frågar en mordanklagad hen som är en han. Så som när
jag blev utfrusen från bouleklubben, pga att jag inte var vaccinerad
En klubb som jag varit med i över 25 år.
Rädslan att själv bli utfryst, samt rädslan
att dö, som pressen ingjutit i världens folk, är det som driver folk att
frysa ut andra. ”Fritänkare” har aldrig setts väl hos den stora massans
lämmeltåg på väg mot stupet.
På den tiden, var det korrekt att bränna häxor – för att tillät ”vi” det.
Först när vi ser i historiens backspegel, ser vi att de häx-anklagade,
främst kvinnorna, som brändes levande på bål, eller dränktes,
var en förföljelse av ”fritänkare”. Men om ni levt då, hade 90 % av oss varit
rädda att bli utfrusna, rädda att bli brända själva om ni inte anklagade
den stackars kvinnan. För 90 % gör nu samma sak mot ovaccinerade, mot
forskare, vetenskapsmän, journalister som vågar kritisera och ifrågasätta.
Men det är den häx-anklagade som anklagas fört mord, och mördas
således. Det är fritänkaren, det är den som ifrågasätter som anklagas
för mord. Och de allra, allra flesta tiger som muren när det sker.
ca 90 % för närvarande.
Då var dessa kvinnor genom kunskap, ett hot mot kyrkan makt,
och måste tystas. Nu är vi ett hot mot vår tids icke ifrågasättbara
religion. Läkemedelsindustrin, vaccintillverkarna. Och måste tystas.
Det är stora pengar på spel, och mycket makt. 1000 dollar i sekunden
omsatte vaccinindustrin under ”pandemin”. I SEKUNDEN !
Inte ens sanningen får stå i vägen för sådan avans.
Från ena dagen till den andra, på order
När regeringen bestämde sig för att influensan inte längre var
samhällsfarlig i februari, pustade 90 % ut, och började leva loppan
igen. Dagen innan hade de munskydd och förföljde ovaccinerade i
vardagen, lokalt där de bor, på arbetsplatser och i föreningsliv.
Många fortsatte förföljelsen även efter det.
Frestelsen för hårdare tag är idag stor – och har stöd hos befolkningen
Regeringen och oppositionen kände sig maktlösa över att de inte
”tillfälligt” under 2020- 2022 kunde införa hårdare restriktioner pga ett
skydd i grundlagen. Dvs hindra medborgare som inte följer den
”frivilliga vaccinationen” från att gå och handla, eller motionera, eller ha
munskydd på sig. I Kina har man idag tagit i med hårdhandskarna,
skiljer barn från sina föräldrar, klubbar ner folk, och tvingar till vaccinering.
I Sverige blir det en notis som går obemärkt förbi, och ingen av mina solidariska
vänner låter sig uppröras. Ej heller ser de sambandet med att vi oxå går
mot ”hårdare tag” Ger regering makt att införa undantagstillstånd, utifrån
deras egen bedömning om samhällsfarlig sjukdom eller aktivitet.
Det ska röstas om att ändra grundlagen nu snart, och nästan ingen vet
om det, bryr sig, eller förstår vilket ingrepp i demokratin det är.
För man tror att staten är god, och alltid kommer förbli så.
Om ni bara gör som ni blir tillsagda är det ingen som tvingar er
Att som Österrike gjorde utan större protester
från mina röda och blåa vänner, man var fri att göra som man ville
och resa vart man ville om man bara gjorde som regeringen ”uppmanade”
till. ”utan tvång”. Återigen, som kristendomens korståg, och
missionerandet – ”konvertera till kristendom eller dö”!
Och tystnaden lade sig över Sverige och världen. Och de som ifrågasatte,
får jag förmoda ”kämpar hårt för min rätt att döda andra människor”.
Det enda budskapets unisona hypnotiserande röst
Under två års tid har en unison röst, en hjärntvätt meddelat ett enda budskap,
och alla andra nyheter har varit oviktiga. Till och med vårdens resurser, trots att det
troligtvis varit den mest primära orsaken till onödigt lidande hos covid-patienter.
Och framför allt, var på riktigt ingen som helst debatt tillåten. Nu fortsätter media
i samma stil fast med andra ämnen. Återigen i ”godhetens och frihetens tecken”
men i ondskans och det totalitäras tjänst. Sakta, sakta förvandlas vi
till samma sort, som de vi påstår oss bekämpa.
Ständigt nya syndabockar , håller blickarna borta från det verkliga maktmissbruket
Kasja Ekis Ekman är nu tillsammans med Will Smith, enligt
all press ondskan på jorden. De är Putins hantlangare respektive
patriarkatets våldsbejakare om man får tro en enig press.
Har ni aldrig funderat över vilka som äger pressen,
och makten att tala om vilken sanning de vill ska förmedlas?
Gör gärna det! Fundera gärna på det!
Inte så förvånande
Att Will Smith plötsligt blev drevad, över en örfil, som dessutom
kan ha blivit fram-manad av en förolämpad kvinna, vilket så klart
inte hör till saken, eftersom kvinnor är mjukare
och mer solidariska än män – att han blir drevad, kommer inte som
någon större överraskning. Åtminstone inte för mig.
Från drevande till drevad
Men Kajsa Ekis, nystämplade paria-stämpel är på ett vis mer
intressant. Kajsa som varit på ”rätt sida” om tyckandet så länge,
om man är en solidarisk vänstermänniska, som jag trodde mig vara.
Men det visade sig att jag bara är en ”vänsterflummare”,
vilket jag nog får anledning att återkomma till längre fram.
Man får för den delen inte glömma att jag dessutom
är en ”mördare” OCH en högerextremist. Vilket man tydligen
är om man ifrågasätter viss påstådd fakta kring vaccinationskampanjen.
Fakta som man av någon anledning, gömmer långt
bak i officiella informationssidor.
Sån’t man bara inte får belysa – inga nyanser tillåts
Men nu är även den tidigare hårt metoo-drevande journalisten
Kajsa Ekis Ekman paria. Anledningen är att hon skrivit en artikel
som inte helt entonigt målar upp bilden av Putin som den skurk han förvisso
otvivelaktigt är. Det råder inget tvivel om att han och den ryska armén,
med ryska folkets goda minne begår krigsbrott och brott mot de
mänskliga rättigheterna. Men att i det lägret gå ut och belysa
och kritisera nationalism eller ”nationalsocialism” (Nazism)
Inom det Ukrainska styret. Det är icke i god sed med demokratisk
yttrandefrihet och transparens. Det måste uppenbarligen beivras
och tystas ned. Det borde Kajsa förstått, när hon var på den mobbande
sidan, att så gör man inte ostraffat. När hon drevade mot män i allmänhet
och några i synnerhet för att det var god pressetisk sed att göra så hösten
2017. Synd för henne att det fortfarande är det då.
Vi lever i en tid, då några få har makten att berätta hur de vill att vi ska
uppfatta ”verkligheten”. Och där de flesta av oss medborgare tyst godkänner
det,eller hejar på medan de tar ifrån oss våra liv.
S
…
Somriga, soldagar, stundar säkert snart.
Svävande svalor, syns segla sina skyar.
Spegelblanka sjöar somnar sött sedan solen
sakta sjunker. Sädesärlan sprätter sedermera,
svängandes sin stjärt!
Somliga svänger sina spiror, som spetsiga
störar, sena sommarnatten. Schottis, svänger
som sjuttsingen. Söta som socker, smyger
smalbenen, smakfullt sina steg.
Släktingar semestrar, som solturistande sinnesslöa
stollar, sitt semesterparadis. Supande, svenskar
slänger skräp, spyr, sedan skämmes svensken sällan.
Solen steker. skäggdoppingen simmar stolt som
sommargäst. Stygga sviern, sticker, svider. Sanden
skingras, sedan storfoten stampat stranden.
Soldyrkande Svärmödrar, slukar Solero-glass.
Småungar sprätter sand. Surgubbar, surar surt
summan svindyr, som semesterfirare.
Såväl surgubbar som sat-kärringar, stönar, stånkar.
Sommarvärmen som skapar svett. Smörjer.
Stinker, snackar strunt. Sommarbarn skrattar strålande
superglada. Stör sura seniorer somligt.
Sommarnatten stillar sig sakta. Surret sinar.
Solen svalnar. Somnar storsint. Solnedgången
speglar sommarsjöarnas skälvande sorl.
Ringa till pappa
…
Ibland önskar jag fortfarande att jag kunde
lyfta på luren och ringa till pappa. Men nu har jag varken
en regelrätt telefonlur, eller pappa att ringa till. Pappa
var´ju som han var, en fin varm människa,
något kantig och plump när han drack, och det hände
oftare än sällan. Men han var min pappa. Och det kändes som
om jag hörde till på något vis. En känsla av tillhörighet.
Nu mera känns det som jag inte hör till någonstans alls.
Morfar saknar jag oxå, som var min stabile manlige förebild
i tidiga barndomen, fast jag bara var hos dem nån vecka per år.
Och av kvinnliga förebilder är det så klart Moster Maggan jag
saknar. Tycker det var trist att det blev som det blev mellan oss
hennes sista år. Inte ovänner, men det blev nåt knas.
Men jag tänker att jag får lov att förstå mig i det hela, så väl som
henne. Det är trots allt mänskliga människor vi talar om.
Idag är en sådan dag att jag önskar jag kunde ringa pappa.
Jag skulle vilja höra till … idag.
Är trött i mössan nån gång per dag. Måste gubb-vila.
Och måste gubb-pissa ibland. Dricker en rödavinbärs-smoothie
nu för att få energi. jag känner mig själv bättre än någonsin,
och får allt större tolerans för min otillräcklighet
Men det tycks som om jag känner min omvärld allt sämre för var
dag som går. Både den där ute i vida världen, och den värld jag
lever i här i lilla avfolkningsbygden Sollefteå.
Nå ja!
Bara att fortsätta röra sig framåt, och leta ljus i mörkret,
hitta glädjeämnen, och suga på dessa. Idag kom Åsa och Evelina
på kort besök, och hämtade lite kål-plant som de fick.
Evelina älskar grönkål. Jag älskar att Evelina får grönkål.
Jag älskar att få ge. Det ger mig nåt.