Kategori: kärlek

…
Sitter och tittar ut genom fönstret, på min fantastiska utsikt över Ångermanälven. Trots att det är grått ute och jag längtar efter värmen…. så är det vackert. Det är vackert att se regnet falla mot en spegelblank yta… ja nästan, bortsett från strömmen.

Men ibland känns mitt hjärta tomt…. nu är ett sådant ögonblick. Det känns tomt för att kammaren i hjärtat där Moderskärlek, skulle generera trygghet och självkänsla, inte innehåller annat än önskedrömmar över sånt som aldrig varit och aldrig kommer att bli…..

Och en annan kammare, där Du med stort D skulle rumstera, ekar tomt…
Jag ser dig överallt, men det var inte Du…. jag tog miste

Men kammaren i hjärtat där jag själv genererar kärlek genom ord och handlingar, den pulserar vitalt och frenetiskt. Så är mitt hjärta, det måste underhållas för att leva, och det underhålls med gåvor. Mina gåvor till andra……
Och det underhålls med leenden från någon, omtanke från andra, vänner, bekanta och främlingar.

Jag trodde jag såg dig igår faktiskt, du med hjärtat som skulle slå för mig. Glimten i ögat, jeanskjol och träskor i röd lack. Men jag såg nog fel…
Kanske för att jag vill så gärna se dig…

Nu slutade det regna…Kanske solen tittar fram så småningom oxå… om några dar… och värmen

….jag är här när du hittar hit min kära.

…

Varför skrämmer kärleken dig så ?
Vad har den gjort dig för ont ?
All den lycka och värme den bär med sig,
är det inte vad du alltid har längtat efter ?

Är det vad du en gång så brutalt förlorat ?
Eller tror du dig inte vara värdig ?
Vad är du så rädd för ?
Varför skrämmer kärleken dig så ?

Är den inte själva livet, själva orsaken till varför du är här ?
Är det livet du är rädd för, eller döden i ett hjärta ?
Eller tror du att kärleken ska råna dig på ditt innersta väsen….
…. så som den gjorde, då för länge sedan, då ditt hjärta blev till ?

Kärleken kan hela ditt sönderslitna hjärta.
Men det det är inte vad du tror…. eller hur ?
Är det därför kärleken skrämmer dig så ?

…
Tänk vilken tur jag haft…. som lever ännu, efter allt som hänt.
Vilken tur att jag vaknar upp varje morgon och kan andas frisk luft, och har vänner att bry mig om…. och som bryr sig om mig.

Men som jag längtar… som jag längtar…

Jag tror inte på det …. men jag kan aldrig sluta längta…..
… ett mirakel, är vad som krävs.

… tror jag på mirakel ?… ja… men det händer inte för alla…

Jag älskar att gråta, det får mig att känna mig levande…
Och jag älskar att skratta, … för det gör allt lättare…

…och jag älskar att känna kärlek… kanske nån gång, ett mirakel.

(Ja jag har sett en romantisk film på TV nyss)

…
Jag skulle ge allt jag har, jag skulle gå över glöd, försvara din heder, ställa mig mellan dig och den som försöker skada dig.
Min kropp och min själ skulle jag använda som sköld för dig….

…om du valde att dela min tid.

Jag skulle dyrka marken du gick på, om du blott såg mig för den jag är.
Om du såg på mig med den vördnad och kärleksfulla blick jag så länge längtat efter.
Om du stod upp för mig, skulle jag älska dig livet ut….
Om du ser igenom luffaren, trashanken och …. så skulle du vinna en prins….

…om du valde att dela ditt liv med mig

Jag är här …. jag väntar… tills du hittat hit. tills du ser mitt hjärta.
Ty det är av guld… detta lovar jag dig.

…..

Dimman, den flera månader långa dimman har lättat…. och fram ur dimman trädde mörkret…. mina ögon ser efter ljusstrålar i mörkret, min själ letar efter värme i högerkylan, och min kropp kurar ihop under filten, huttrandes.
Vi är så ensamma när allt kommer omkring… ensamma i mörkret i varsina lägenheter och hus….. Mörkret tynger ned våra axlar, medan vi går i kallt novemberregn…..

Jag åt en god fisksoppa idag, det gjorde gott både för kropp och själ.
Men jag är också trött, och ledsen…. väntar ofrivilligt….
Längtan efter det omöjliga är både min livsgnista, och en tung sten…..

Fyraåringen i mig, vill gå härifrån, bort från allt och alla… och aldrig mer komma tillbaka….. och han vill att någon ska gå efter honom, och stoppa honom…
Fyrtiofemåringen vet om hur fyraåringen hade det, och får trösta honom, de gånger han misströstar i förtvivlan och ger efter för uppgivenheten….
Det finns inget annat sätt.

Min kusin Jenny träffade en kille för ett par år sedan, och jag skojade och sa att jag måste godkänna honom innan han får min tillåtelse att vara med Jenny… ty jag älskar mina kusiner så…
Hon frågade mig vad kriteriet för detta godkännande skulle vara… och jag svarade

”Allt han behöver göra, är att dyrka marken hon går på… det är allt”

…. Det längtar jag oxå efter…

……
Nu går det trögt….
Jag har i princip pressat fram all optimism och positivitet jag kan,
och nu har den tagit slut….

Tredje grötmånaden i rad nu, …. börjar tröttna på det.
Vet ni… det är egentligen relativt vad fattigdom är.
Ur ett globalt perspektiv vore det en svårartad synd att kalla mig för fattig…..
Jag är rik, för jag har mat på bordet, och tak över huvudet.

Det är inte brist pengar som är värst….. Det enda som saknas när jag har dåligt med pengar, är olika sätt att ”köpa sig lycklig”… och dämpa saknaden med prylar och upplevelser, konsumtion.
Det värsta är avsaknaden av tillhörighet, ett socialt utanförskap, det värsta är grundkänslan av att inte duga till. Det värsta är att känna att ingen tycks kunna älska mig för den jag är….. utan bara för den jag skulle kunna vara.
Om jag då skulle bli den personen, då är det ju inte mig den älskar…. för jag är ju den jag är redan nu….

Ett barn…. en fru…..
Jag är en dåre som drömmer om det…. men jag kan inte leva utan drömmen.
Och jag står inte ut med att drömma den utan att få känna på den.
Jag lurar mig själv varje dag, varje timme, för att stå ut… och jag vet om det, och jag kommer fortsätta lura mig själv….

En varm blick, en beröring….
Jag fortsätter drömma, men slår undan tanken, eftersom den påminner mig om hur ensam jag känner mig djupt, djupt in i hjärtat.
En liten grabb som ser upp till mig, som tyr sig till mig, ner mig om hjälp, och som får min ovillkorliga kärlek….. nej… sluta dröm, sluta dröm…. … men det går inte.

Nej jag är inte fattig på pengar, trots att jag tillhör de som har minst i Sverige…
Jag är fattig för att jag inte har någon uppgift, för att ingen behöver mig.
Jag är en av alla dom som bedövar saknaden……

Jag är fattig för att jag inte är älskad.
Jag är fattig för att min kärlek är inlåst

Jag är stolt över att ha överlevt det mörker jag vandrat genom, och ändå blivit människa…..Och jag är stolt över mina goda gärningar, mina vänliga ord, är stolt över de gånger jag berört en annan människa….

Men jag skäms också över att jag inte är större än jag är, modigare och starkare.
Jag har överlevt…. men jag bär mina bojor ännu. Jag är inte fri.
Skuldkänslor håller mig fången ännu….. Rädsla håller mig fången ännu.
Skam håller mig nere…..

Skuld över alla misstag jag gjort, och över att inte vara perfekt….. vilket skulle gett mig existensberättigande….. men inte ens perfektion skulle i mina egna ögon ge mig rätt att må gott och leva …. bara existera.

Rädsla för att mista alla vänner, och bli fullständigt övergiven av allt och alla. Rädsla för att ta emot kärlek, då jag inte tror mig förtjäna den. Rädsla för att ta mer ansvar över mitt eget liv, då jag inte tror mig klara av det.

Skam över att inte höra till, inte vara en del av er andra, en del av samhället.
Skam över att inte förmå att jobba under de premisser som krävs idag…..
Skam över att vara ensam, och inte ha en familj och barn…..

…
Se hit…..

…..när du sett åt fel håll förut, om och om igen.
Allt som glittrat har du tagit för guld. …..
Du har litat på ögat att avgöra ditt val…. inte lyssnat på hjärtat
…och fått kattguld i din hand.
Utan värde för dig, men glittrande vid första anblick.

Se hit….

…..en grå sten är allt du ser.
Något som inte ger dig den glans du trängtar efter
En som inte höjer dig ur den status som håller dig nere…
som inte kan köpa dig den lycka du förtjänar.

Se djupt….

…..och du skall finna guldet …
… inuti den grå stenen
Ett guld som bara du ser, och därför blir värdefullt för dig enkom….
…. och ingen kommer ta det ifrån dig.

Jag är…… en grå sten…
Jag kan inte köpa dig lycka….
Och jag höjer inte din status….

Men jag kan se din skönhet.
Jag kan höra din sorg.
Jag kan sätta ett leende på dina läppar
…och jag kan hålla din hand

Se hit….

…jag är ovärderlig, utan prislapp….. du är en sol utan solsystem
… väntar på att då lysa upp

He who eat alone, dies alone !….Den som äter ensam, dör ensam !

Orden ekar i mitt huvud…… och träffar och slår hål på min förvanskade låtsasvärld av tekniska möjligheter……. min värld utan kärlek.
När man får det för bra materiellt, glömmer vi vad som betyder något, glömmer vi vad som är viktigt i livet…..

Från en värld full av kolera, sjukdomar och fattigdom, kommer orden, från en fattig men stolt man med många barn. Från hårt arbetande sand diggers i Afrikas folkrikaste område….. där befolkningen, över hundratusen människor byggt bostäder på pålar ute i vattnet…..

He who eat alone dies alone…..

Jag kan inte minnas en enda gemensam måltid i vårt hem, när jag var barn,…. inte en enda gång minns jag det…
Tak över huvudet …. massor av presenter vid Jul och födelsedagarna.
Däremellan,,… ingenting, och åter ingenting. Detta var vad jag fruktade mest som barn….. ingentinget.

Köpt kärlek är ingen kärlek. Köpt lycka är ingen lycka… … det är ett substitut, ett sorts socker för snabb energi, ett knark som sedan fyller dig med tomhet om du stannar upp för en sekund. Och nästan all lycka i vår värld är köpt … vilket på ett vis gör oss till torskar som utnyttjar prostituerade…..

He who eat alone dies alone…..

Den fattige stolte svarte mannen är rikare än mig….. är rikare än Bill Gates, är rikare än Zlatan….. han äter med sin familj, och han kommer inte dö ensam….
Den fattige 65-årige mannen är vid liv….. jag och mina arbetande grannar äter ensamma, kastar i sig näringsfattig snabbmat för att hinna jobba fortare och köpa dyrare bil eller hus …..

He who eat alone dies alone…….. orden ekar i mitt huvud…. punkterade min illusion, vår illusion…

Sanningen är att vi nog är jordens mest ensamma folk…. och jag är en av dem.
Jag växte upp utan någon som sa att de älskade mig, utan någon som visste eller brydde sig om vart jag var…. utan att ha en fast middag där vi åt tillsammans…. och pratade om hur vi haft det…

Och här sitter jag nu trettio år senare och äter ensam…. och umgås via facebook, för att vi inte hinner med varandra, och för att jag inte hittat kärlek

He who eat alone, dies alone !

…..
I en värld fylld av självförverkligande egoister ……
Där pengar betyder mer än något annat, där pengar styr människor, och inte tvärtom. En värld där tom kärleken är styrd av vem som har pengar och statusyrken…

I en sådan värld kan jag inte låta bli att bli berörd långt in i mitt djupaste hjärta, när historien om Chris Medina och hans flickvän kommer fram via en musiktävling.
Och låten som blommar upp ur detta…..

I en värld där folk lämnar varann pga arbetslöshet, och en snyggare partner, och mer pengar hos den nye…. så dyker Chris Medina upp i våra liv och talar om för oss vad kärlek är………
<!–
WriteFlash('’);
//–>
”Han hamnade bland topp 40 av 325 deltagare. Låten handlar om Medinas
flickvän som råkade ut för en bilolycka den 2 oktober 2009 och hamnade i
koma. När läkarna berättade att hennes liv inte skulle gå att rädda så
valde dock Chris Medina att låta henne leva och efter en och en halv
månad så vaknade hon, dock med en hjärnskada som förändrade hennes och
hennes familjs liv.”

And Chris is still by her side