Kategori: kärlek

…
En scen ur filmen ”Dansar med vargar”, där huvudpersonen förklarar för medicinmannen hur många vita som kommer att komma till deras land

Dances with wolves: – Ao ke te la ota (Fler än man kan räkna)

Kicking bird – how many? (hur många)

Dances with wolves: – like the stars (Som stjärnorna)

Kicking bird: (ser frågande ut utan att svara)

Dances with wolves: – Wi chompe (Som stjärnorna)

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Ovärderliga lärdomar

När man som jag, och många, många andra,
kommit ut ur mörkret, mer än en gång,
och än en gång andas den fria luften.
Då har man många gånger fått med sig ovärderliga lärdomar,
främst om sig själv, men även lite större sammanhang,
och människor i allmänhet, och om livet.
Erfarenheter som överbetalda psykologer och forskare,
tonvis med psykologi-litteratur aldrig kan ge oss.

Hur vi finner lycka

Och när jag för närvarande befinner mig i ljuset,
funderar jag lite över lärdomarna av mörkret,
erfarenheterna av möten med människor.
Jag funderar lite över lidande människan alltid
går igenom, varför vi lider, varför vi gläds och
hur vi finner lycka och varför den aldrig består,
likt oftast inte mörkret består.

Olika förutsättningar

Jag tänker på vilka olika förutsättningar vi alla får
med oss från starten, och hur vi kämpar utifrån vad
som givits oss.

Det ekonomiskt ”illavarslande” med nöjda människor

Hur mycket eller lite vi nöjer oss med.
Och att det nyliberala högersamhället gillar allmänt missnöje.
De krafter som med alla sina miljoner dollar och kronor,
vill få att vilja ha mer, vara missnöjda,
än hur mycket vi har, så vi ska sträva efter mer …pengar
.. mer saker

Jag tänker på kärlek

Jag tänker på kärlek, för min egen del,
längtan till det vi kallar kärlek, utan att många gånger
förstå hur stort det är, hur enkelt det är, och samtidigt
så oerhört svårt för vissa av oss.
Jag tänker på mina föräldrars barndom,
på deras föräldrars barndom,
och jag tänker på min.

Meningen med föräldrar

Tanken med föräldrar, utöver att rent fysiskt
bringa barnet till jorden, genom befruktning och
födelse, torde kanske vara att ge barnet
de lärdomar de själva fått med sig.
Att ge barnet den kärlek, de själva fick.
Att ge sitt barn en bra start, och därmed
också fler möjligheter.
Och det torde väl vara att ge liv i dess fulla bemärkelse.

Men när nu inte föräldrarna själva fått den lärdom
de borde fått med sig för ett rikare liv ?
När föräldrarna inte själva, som barn fått med sig den
kärlek de förväntas ge sina barn ?
hur blir det då ?

Då är kanske mörkret din lärdom, krisen din möjlighet

Då tänker jag att det är mörkret,
som kan lära oss om ljuset.
Jag tänker att det är krisen som är chansen,
som är allas stora chans, att förändra sig,
att förändra något.
Krisen är en möjlighet, för att den som krisar
ofta inte har något annat val.

Man kan inte längre välja det som bryter ner en,
man kan inte fortsätta röka när man fått lungcancer,
man kan inte fortsätta äta fel när kroppen väger 130 kilo,
och läkaren gett dig en snar dödsdom.
Man kan inte längre finnas till för alla andra när själen
brutits ner av självuppoffrande och självraderande,
och låtit sig trampas på i ett halvt liv.

…därför blir krisen en möjlighet, en sorts
överlevnads-väckarklocka,
Do or die !

Före detta vänner, nya vänner …ovänner

Nu när jag för närvarande befinner mig i Maj,
när ljuset och löftet om sommaren står för dörren,
så kan jag kosta på mig att fundera kring kärlek och vänskap.

När man själslig upplever att man inte klarar mer,
när man metaforiskt står på stupets kant och vinglar.
Men samtidigt faktisk befinner sig i den här världen,
den verkliga trista gråa, underbara gröna,
fruktansvärt brutala världen. Den värld som hänsynslöst
bara rullar på, dag efter dag, med människor som tycks finnas
runtomkring, men ändå inte upplevs sträcka ut en hand.

Då funderar jag vad vänskap är, vilka som är mina vänner,
vilka som tycker om mig, vilka som bryr sig om mig,
vilka som kanske till och med älskar mig.
Men än viktigare är nog frågeställningen vem är jag vän till,
vem älskar jag, vilka bryr jag mig mig om ?

… med andra ord: Vad vill jag !?

Jag tex ser inte på någon människa som en ovän,
nån jag stämplar som dålig eller behöver smutskasta.
För mig är det nu mer bara en fråga om att vara med de
som vill vara med mig, respektera de som visar respekt tillbaka.
Och sluta höra av mig till de som inte någonsin hör av sig till mig.
Dessa är inga drastiska ställningstaganden MOT någon som
inte prioriterar någon tid alls för mig. Det är ett ställningstagande
FÖR mig, min tid och de som prioriterar tid och tankar åt mig.
Dessa människor vill jag ge min tid, min hjälp min kärlek.
Och dörren är kanske igendragen men inte nödvändigtvis
låst för dem, vars ointresse jag accepterat
… det beror ju lite på vad de vill oxå.

Som stjärnorna – Ao ke te la ota

Det finns 7 miljarder människor i världen,
1 miljon i min uppväxts Stockholm
och tusentals människor bara här i Sollefteå,
så om någon jag tyckt om, väljer bort mig,
så accepterar jag det, men slutar höra av mig.

…det finns tusentals andra,
som kanske vill vara min vän,
De bortvalda blir inte mina ovänner,
de har ju dessutom redan valt att göra annat med sin tid
med sin kärlek…

Hur många finns det att välja vänner bland ?

Dances with wolves: – Ao ke te la ota (Fler än man kan räkna)

Kicking bird – how many? (hur många)

Dances with wolves: – like the stars (Som stjärnorna)

Kicking bird: (ser frågande ut utan att svara)

Dances with wolves: – Wi chompe (Som stjärnorna)

Kanske lider vi människor , för att vi ska förstå det underbara?
Kanske lider vi för att vi inte ska förkasta det underbara ?

…
I min lilla, lilla hjärna, och mitt stora, stora…

Det är så lite kring det här livet jag förstår,
så lite om den här världen.
Jag i likhet med Nalle Puh, har nog en mycket
liten hjärna.
Men förstår båda att viktigast av allt är vänner
och kärlek.

Idag hade jag ynnesten att få hjälpa en liten
pojke vars cykelkedja hakade upp sig.
Och även grannarna vars cykel frusit fast
i vår-isen.

Trots alla till synes relativt kloka välformulerade
inlägg jag gör på min blogg, så blir denna galna värld mig
övermäktigt att förstå många gånger.
Och trots en rätt så allmänbildad och smart hjärna,
så känner jag att hjärna är rätt liten ändå,
men hjärtat … kanske något större.
’
Tack gode gud som lät mig hjälpa medmänniskor idag,
rikare kan man inte bli.

…
Är du älskad ?
Det är ett så stort och obegripligt begrepp.
Kan du hävda att du är älskad ?
Är det då att du upplever dig älskad,
eller får du bekräftelser på det,
eller just orden ”jag älskar dig” ?

Jag känner mig tex inte älskad,
innebär det att jag inte är älskad ?
Det känns så storslaget för en svensk,
medan Amerikaner, som jag upplever det,
ofta använder orden ytliga bekanta.

Jag har nog aldrig ens känt mig älskad,
någonsin. När jag försvinner,
föreställer jag mig en tom kyrka,
med en präst som försöker hitta ord inför
det faktum att ingen tycks sakna detta liv,
så till den grad att förtvivlan tillsammans
med kärlek fyller Guds hus.
Har man varit mer älskad i livet,
om det kommer många på begravningen ?

Eller går många bara omkring och visar upp
sina troféer, sina partners, för att visa omgivningen,
att de minsann är älskade ?
Men är tomma inombords, när de går och lägger sig
bredvid varandra, och drömmer om riktig kärlek?

Jag drömmer iaf om riktig kärlek,
jag vet inte om den finns, men lever
för att jag någon gång innan jag dör
ska ha känt mig älskad. Men jag är klentrogen,
jag är tvivlande. Och ändå längtar jag, som det
vore det enda som betyder något.
Det kan definieras som något korkat möjligtvis,
men sån är jag just nu, och sedan år tillbaka.

För mig betyder tex inte det per automatik kärlek,
när någon uttryckt att de ”vill ha mig”.
För mig blir det tolkat som kättja och behov
att bli sedd, att i första hand
få sina egna behov tillfredsställda.

Min dröm om att vara älskad,
är respekt, att vilja ge, och den utomordentligt
svåra konsten att kunna ta emot.
Min naiva dröm, är att bli älskad för den jag är.
I min drömvärld vill jag bli berörd och känna värme.

Älskad.
Jag vet inte, det är inte det jag ser på film med
Julia Roberts jag drömmer om. Det är en blick
och en beröring som inga ord kan åstadkomma.

Men angående begravningar som måttstock,
för om du varit älskad i livet. Så har jag iofs sett
många gråta på begravningen för att slåss om
arvegods som porslin efter begravningen.
Så jag vet inte jag… är du älskad ?
känner du dig älskad ?
Och om du känner så, gör du det egentligen
för att du blir älskad av din käresta vän,
eller för att du som barn lärt dig att du är värd
att älskas ?

…
Livet för mig, är att spela musik,
att sjunga och få dansa.
Och jag gläds var gång tillfälle ges.

”För vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn
Höra böljornas brus och kunna sjunga!”
Som Taube så klarsynt skaldade.

Kanske det är att älska någon, när man sjunger,
kanske det är kärlek att dansa,
Kanske du blir älskad när någon sjunger för dig ?
Att älska livet, att leva livet.
Vad mer kan jag begära än att få sjunga,
dansa och älska ?

Just nu har jag inga krämpor.
Kroppen är rätt okej, och jag känner mig stark.
Jag har samma ”ryggsäck” att bära.
Och den har gjort kroppen stark,
och själen uthållig. Men all förtvivlan
och all längtan bor ännu där inuti.
Men jag är ändå ganska lycklig,
i min melankoliska kvällsstund.

För idag har jag gått en vinterpromenad,
i strålande kyligt vinterväder med en vän.
Och jag har spelat musik,
med en annan vän.

Vad mer kan man begära ?

Just nu längtar jag till nästa dans,
oavsett vart det blir.

Jag längtar, jag hoppas,
jag sjunger, jag dansar,
jag älskar.

Sjung för mig,
dansa med mig !

…
https://www.letssingit.com/grotesco-lyrics-det-%C3%A4r-b%C3%B6garnas-fel-f4sg6c6

Jo … rubriken härleder till Grotesco’s satiriska låt.
Att den gick att genomföra överhuvud taget beror
på ett par saker. De allra flesta har idag taggat ner
kring det faktum att män ibland blir kära i män,
och kvinnor i kvinnor… och accepterar det faktumet.
Det är alltså mindre infekterat. Och sen att de ändå
på nåt sätt inte upplevs ”utgöra något reellt hot, när alla myter
och lögner skalats bort kring homosexualitet.

Därför kan vi skratta åt när man på ett komiskt
satiriskt vis ”beskyller bögarna för allt ont”
Magnus Carlsson från dansbandet Barbados,
sjöng den oxå vbid tillfälle med satir och bravur … bravo !
Det var fortfarande för infekterat att inkludera ”flatorna”
i texten … riktigt så långt vågar ingen gå.
Det är ju kränkande.

den alltmer vanligare feministiska analysen går ut på
att vad än kvinnor gör i form av dåligt beteende så
finns det alltid en extern orsak till det, oftast kallas
orsaken ”män” inte då ”en specifik man” vilket kanske
då i vissa fall vore närmare sanningen men ändå
inte helt sant eftersom kvinnans ansvar över sitt eget
eller andras lidande inte tycks existera.

Vad gäller män, så finns det aldrig enligt feminismen
någon annan förklaring än att de är just män och måste skärpa
sig. Finns aldrig känslor som uppstått av externa orsaker,
finns ingen analys som inkluderar tex uppfostran, kärlek,
mm, som de facto borde inkludera kvinnor och män,
vilka oftast båda är föräldrar.

Byter man ut ordet ”bögarnas” mot ”männens” eller
”invandrarnas” så förstår många, men inte alla hur dumt
det är att beskylla grupperingar för världens elände,
eller utifrån hudfärg eller kön. Feminister tycker
ofta att det bara är larvigt och självömkande om män som jag,
jämför dessa generaliseringar och dess effekter.
Och säger åt mig att tänka över min mansroll, och
göra mer för att inte ”betraktas som förövare”

hade vi tagit det ännu ett steg längre, och bytt ut ordet
”bögarnas” mot ”kvinnornas” så tror jag det hade passat
som handen i handsken för den del av feminismen som
anser att det enkom är kvinnor som är offer och enkom kvinnor,
som har rätt att känna sig till andras straffsatser.
Hon som anmälde Lasse Kronér tex. ”kände sig väldigt
kränkt” ….och det räcker för vissa.

Gud ske pris är fortfarande en absolut majoritet av kvinnorna
fortfarande människor i första hand, även om den nationella
hjärntvätten gör sitt bästa för att segregera.

…
Förlagan

För några år sedan skrev jag en från hjärtat,
hyllning till den svenska tanten.
Vissa kvinnliga bekanta som avskydde uttrycket ”tant”
sade efter inlägget att de gärna kallades tant efter den
läsningen och beskrivningen, hyllningen.

Jag skulle verbalt vilja ge den svenska gubben
samma kärlek och ömhetsbetygelse som jag en gång,
gav den svenska tanten.

Men nästan hur vackert jag än skulle lyckas framställa
den svenska gubben, så framstår det lätt i dessa tider
som ett försvarstal istället för en hyllning,
För den svenska gubben är under attack,
”fire at will”

Gubbhyllningar

Min älskade morfar var en av de mest otroliga gubbar
jag känt, mjuk och fin, lyssnande. Lärde ut allt han
kunde och det var mycket. Han tog med oss ut i
egenhändigt snickrad eka, med plats för utombordare.
Och vi satt i timmar och fiskade och tittade på morfars
fårade, erfarna harmoniska leende.
Han visade oss med kärlek hur man snickrade,
täljde, snidade i trä, högg skog och ved.

Morfar kunde ligga vid jordgloben med mig,
och snurra på den och på så sätt resa i fantasin,
över hela världen. han tog sig tid att spela kort
med oss barn, tre-bla’mas. Och förlorade gärna,
med ett ett stort leende på hela ansiktet.
Med uttryck som: ”Hjärter, hjärtans gärna,
Klöver, kliv-över o kom till mig.”

Min morbror Rolf, var oxå en av tidernas största mysgubbar,
han satte sig med alla sina ”barn” vuxna som små, höll om oss,
såg oss i ögonen och tvingade ut det som gjorde ont,
och alltid nära till skratt och humor. Min pappa var oxå
en mysgubbe av klass, som hjälpte till, följde med,
var lättsam, skämtade.

Ja jag å… är en jäkligt fin gubbe förstår ni

Och gubben Tomas Lundin, är för de som har mod nog att
se bortom smutskastningen av den svenska gubben,
förmodligen en av de snällare och mer omtänksamma
gubbar som finns. För de som kan se hjärtan.

Hur många som helst

Det finns faktiskt hundratusentals mysgubbar i Sverige,
även om epitetet ”gubbe” nu allt för länge fått bära hundhuvud,
och blivit utskällt i decennier, med peak den senaste månaden.

…men inte om man läser på nätet och tror på det

”Man får 13 000 träffar på ”gubb-”,
om man söker i DN:s arkiv.
På ”kärring-” bara 1100 och de flesta av de
träffarna står inom avståndstagande citattecken.”
(länk till utdrag)

Och när jag googlar på gubbar och hyllning,
så får jag bara fram hyllningar till jordgubbar.

Gubb-epitets-rehab

Var rädd om era gubbar !
Som gubbe vågar man inte vara hjärtlig och ömsint längre,
inte klappa ett barn på huvudet, kärleksfullt lägga armen
om varken kvinna eller tjej, kan jag meddela från gubblandet,
och jord-gubbslandet.
(De mysgubbar som inte finns med oss längre*)

Var rädd om era gubbar !
för om det pissas för mycket på dem,
kan hända de blir surgubbar,
typ ungefär som de som pissar.

…
Jag har en fin utsikt från min lägenhet
Och jag bor i det vackraste av landskap.
Jag kan spela musik och sjunga,
Jag ser vackra bilder,
fångar dem i min kamera,
Jag äter mig mätt.
Jag har mina ben att gå med.
det gör att jag känner mig rik

Men det räcker inte,
fast jag inte kräver mer

*Jag har vunnit 40 miljoner kronor.
vackra kvinnor kastar sig efter mig,
Jag har en dyr bil, och kan åka på semester,
Jag har en båt och en sommarstuga,
Jag har 50.000 kronor i månaden*

(* = kapitalistens dröm)

…men det räcker inte
för jag har ingen som älskar mig,
jag har ingen att älska.
Ingen liten dotter eller son,
som kastar sig i famn på mig

….Jag har inte mycket saker eller pengar,
och det är okej…helt okej!
Men jag har tid, och jag har kärlek,
men ingen att dela den med,
och inga barn att slösa den på…

….och det räcker inte

Jag kommer dö som alla andra,
det är det enda som är helt säkert,
men att lämna utan att ha
känt mig älskad…
Utan att ha nån som skulle sakna mig
om jag var borta,…om jag gick bort,
det gör att jag känner mig fattig

…
Uppgivet,
stökigt hemma,
Ensam, låtsas-stark,
med ett söndertrampat hjärta.
Jag försöker förtvivlat få det att slå…
…slå för kärleken igen.

Hjärtat flämtar till,
sippar efter syre, sippar efter kärlek,
men dörren till mitt hjärtas kamrar är låst,
och jag kan för min värld inte hitta nyckeln,
vem kan tänkas ha nyckeln,
till mitt hjärta ?

dåraktigt, och tanklöst,
drömmer jag om det jag
inte längre tror på,
inte längre vågar tro på.

Att vara med någon,
Röra vid varandra,
och reparera varandra.
ingenting känns meningsfullt.

Nånstans där inne glöder ett hjärta,
men det brinner inte passionerat,
Nånstans därinne hoppas en klentrogen,
men tror att han inte duger

Musiken i mig har tystnat,
dansen i mig strejkar, och kärleken…
…kärleken det enda hoppet om liv,
känns omöjlig för en sån som mig…
Jag tror inte jag är värd det,
Jag tror djupt in i mig att jag inte är värd ,
att älskas fast jag önskar det långt inne i hjärtat,
långt, långt inne i hjärtats kammare.

Och jag önskar någon kunde visa mig att jag har fel

…visa mig

…
Jag älskar kärleken
Men den älskar nog inte mig.
Gud gav mig ett trasigt hjärta,
och ett tvivlande sinne.

Jag kan inte sluta älska,
har nog aldrig någonsin riktigt älskats
Så varför finns jag
om det inte är meningen.

Varför vill jag inte dansa längre?
dansen kan inte andas utan kärlek,
inte utan passion, inte utan tro,
på kärleken….. inte utan hopp.

Livet rinner förbi mig,
som älven utanför mitt fönster
Kärleken är inte här
men en hägring.

En hägring, som jag ändå går mot
i ökensanden, där mitt hjärta torkar,
utan tro, utan hopp, utan liv
Utan dans, utan kyssar, utan kärlek

När jag skrattar och ler,
gråter jag och utan förtröstan.
När jag mår gott i stunden,
längtar jag utan hopp

Jag överlever, men lever jag ?
utan kärlek, utan tro, utan hopp,
utan dans utan musik ?
Tänk om … tänk om… tänk om…
…om jag vore älskad,
och jag trodde på det

…tänk om mitt hjärta ännu lever

Mitt hjärta kanske behöver bli reparerat

…
I wrote of you before,
fragile butterfly with heart of gold,
Sparkling fairy from another galaxy,
eyes that see through all.

Gypsy Queen, uncrowned
with healing eyes of tears.
Heart of the ocean,
smile of forgivness,
listening loving soul

Yes you are very real,
yet still to me a dream
Sweet and natural
as strawberries without cream

What a sweet memory it was,
when you looked at me,
for a sekond I was free,
I was the one I wanted to be

Fly pretty butterfly, fly,
smile, pretty butterfly, smile
take the skies under your fragile wings
and live your beautiful life

På svenska … så ji begrip va ja mene:

Så som änglar bör

Jag tänker på dig ibland
gnistrande lilla Tingeling
du som ber för de trasiga,
du som ler mot oss arga

Oemotståndliga Zigenarprinsessa
Osynlig för den som inte ser
Behagligt skimrande,stolt
betraktar det som inte sker

Som ett sommarregn,
syresätter luften
log du det omöjliga leendet
till den omöjlige mannen

Du flög din väg,
så som änglar gör,
Så som änglar bör,
på ljumma sommarvindar

Om någon, nånsin stänger in dig,
ska jag släppa dig fri
och gå min väg,
lycklig i vetskapen,
att du andas fritt

…. prinsessa från ingenmansland