Kategori: kärlek

…
Jag drömde en omöjlig dröm
Drömmen dog, och hoppet försvann
Jag längtade efter något jag aldrig kan återfå
Jag dansade bort från ångest och ånger
Jag var lyckligt medan jag flydde,
om än flyktigt, ändå lycklig, i min dans.

Men hur eldigt man än dansar,
blir dansen flyktig

Men hoppet kom åter, och väckte liv i min dröm
Ljuset återvände, gång på gång
Och längtan blev åter väckt
Den låga som är mitt liv,
brinner åter

Jag drömmer en omöjlig dröm
Att hoppas, håller mig vid liv
Att drömma, får lågan att flamma
Jag vänder mig om,
Jag stannar upp,
och drömmer en omöjlig dröm
Och så länge man drömmer
lever man

…
För många är tårar skrämmande
Att se någon ledsen gör många oroliga
och det ska hittas lösningar, gör si, gör så.
En del tror sorg försvinner om man inte låtsas om den.
Om man dämpar den, kuvar den.
Det gör den inte, den växer då.

För mig finns det en sak som är värre än tårar
Och det är att inte känna någonting alls.
Men jag är hellre glad och lycklig givet,
åtminstone tillräckligt ofta.

Mänsklig värme är den enda medicin som hjälper
mot det som kallas sorg,
Och den bör inga läkemedelsföretag profitera på.
Mänsklig värme kan bara människor ge.
Det kan bara vänner ge.

…
Lilla vän, göm dig inte.
Kom fram, var här med oss,
med mig, gå inte din väg.’
lilla barn

Jag ser dig, fast du hukar,
Du är älskad, lilla vän.
Jag lovar dig att du är älskad,
lilla vän.

Jag ska hålla din hand,
när mörkret skymmer din sikt,
jag skall leda dig ut till ljuset
älskade barn, älskade barn.

Jag vet hur du längtat,
hur du hoppats
Gå inte din väg, kära vän
Jag överger dig inte

Jag vet att du blev lämnad
fast de skulle stannat med dig
kära lilla barn, jag vet att de svek

Jag vet hur du kämpat,
hur du kämpar än
Jag ska ta hand om dig.

Jag vet hur mörkt det var,
kära. kära barn
jag lyssnar på dig,
Jag ser dig, mitt barn
Jag ser dig.

…
Efter gårdagens sommarprat med Sara Mohammad, skrev jag blogginlägg om hennes styrka och kloka tankar. hennes oräddhet och mina tankar kring dessa värderingar. Jag brukar ha en förmåga att uttrycka mig väl kring tankar och känslor, värderingar. Jag blev tagen av hennes ord… men de var för hemska upplevelser för att kunna ta till sig.

Idag lyssnade jag på Johan Olssons sommarprat i repris på internet.
Jag lyssnade på hans ord om sportkarriären, det fantastiska 5-milsloppet, skador, målsättningar, mental träning….

Men till slut brast jag ut i gråt, när han pratade om sina föräldrar som skjutsade honom på träning, som stod färdig med middagen när han kom hem. Jag bölade när han pratade om kärleken till sina barn, och om kvinnan i hans liv. När han satt med sina barn och armen om kvinnan i sitt liv, hon som alltid skulle vara kvinnan i hans liv. Och jag grät, och jag grät….

Men precis som Johan gav sig hän och besvikelsen efter ett misslyckat lopp, ett tag och sedan gick tillbaks till vardagen, så gör jag oxå.

Säga vad man vill om mig, men jag är modig och jag är stark.
Det finns några som inte håller med, men va fan vet dom ?
Säga vad man vill om mig, men jag har kommit igen, om och om igen.

Och jag är en överlevare, jag är en humla,
som flyger trots att den inte borde kunna,
Jag flyger vingligt, jag kanske kraschar, men jag flyger,
Jag landar inte snyggt och smärtfritt,
men jag flyger…. och jag hittar nektar.

Jag har må ha svårt att låta mig älskas,
men jag vet vad kärlek är, …och jag flyger !

…
Solen går ned över Petersborgsnipan,
men nattens mörker uteblir.
Inget regn i sikte än, bären längtar efter vatten,
och lingonsylten är slut

Vi är mitt i sommaren, och hösnuvan irriterar.
Härom dagen såg jag en syn genom fönstret,
som ingen levande människa kan låta bli att le åt.
En pojke hade en drake i ett snöre,
och en liten mörk flicka med hästsvans,
sprang under draken med det största av leenden,
och följde den med blicken vart än vinden förde den.

Jag blev så glad av synen för en stund,
barnen kan lära oss att leva igen,
när det känns som om något dött inuti oss.
För visst känns det så ibland, för många av oss,
av oss med hjärtan som varit vidöppna för angrepp,
men nu stänger sina ”klaffar” Och livet känns fattigare,
Utan hopp om kärlek, utan passionen som dansen gett mig.
Men det går inte att dansa utan hopp,
det går inte att dansa utan passion,
det går inte att dansa med stängt hjärta.
Men kanske, kanske ….

Men barnens skratt, och lekfullhet,
kan få mig att le igen,
åtminstone för en stund.
Nu välkomnar jag varje regn,
som behagar falla över Ådalen

…
Ljus i överflöd, lummiga gröna lundar,
barfotabarn i landet ingenstans.
Sommaren är här, sommaren är här.

Det är glass och jordgubbar,
det är shorts och korta klänningar
Sommaren är här, sommaren är här.

Vattnet vid strandens kant kluckar rytmiskt
Vattnet glittrar av sol när vinden smeker ytan
Sommaren är här, sommaren är här.

Kärleken blommar ikapp med ängsblomster
Livet leker och lever för älskande par
Sommaren är här, sommaren är här.

Med flätor i sitt hår, och blomsterkrans
och leenden som gör sommaren grön
Sommaren är här, sommaren är här.

I barnets ögon är sommaren evig
I barnets ögon är kärleken given
När kärleken är där, när kärleken är här

Sju sorters blommor på kudden i midsommarnatten
Magiska väsen i drömmen, visar dig din hjärtas vän
När kärleken är där, när kärleken är här

Som jag önskar det vore sommar i mitt sinne
Som jag önskar det vore kärlek i mitt bröst
När sommaren äntligen är här.

…
Älskade tårar…

Att skölja bort skammen, skura bort det onda.
Till den dag jag dör kommer jag gråta tårar,
som plågar och befriar mitt hjärta,
varje gång jag ser en för stunden lycklig familj,
varje gång ett litet barn kastar sig i armarna på sin far.
Jag kommer gråta bittra lyckotårar,
likt en sötsur kinesisk sås.
Och jag kommer skratta och fyllas med liv
varje gång jag hör ett barn skratta
Vare sig det är i livet här runt om mig,
eller om det är på film.
Att påminna mig om livet.

Älskade tårar, utan dem hade mitt hjärta gått i bitar.

Utan tårar hade skrattet av lättnad fastnat.
Älskade skratt, älskade liv, äskade värld

…
Make my heart beat on its own again
Please give me back my tomorrow
If I can’t believe that love is also for me,
for what shall I then fight ?

Let tears cleanse the hazy horizon
Make me believe again
Awaken the sleeping heart
so that somebody can hear it beat.

Then listen to the music of my heart play
Then let me dance to the pulse of its beat
Hope will make me keep walking towards love
Any feeling will do, to feel alive.

…
Varje gång något når in till mitt hjärta,
det ensamma, frusna, övergivna hjärtat,
så väcks ett hopp som får mig att gråta levande varma tårar.

Denna gång en familj, där pappan fått cancer,
och som det verkade inte kommer överleva den.
Det bodde i ett ruckel, och det var mycket som var svart.
I ”Husakuten” hjälps lokala bekanta åt att bygga, renovera huset.
De 3 flickorna får egna rum.
Den yngsta kan inte sluta skratta och le
när hon hoppar i sin säng i sitt rosa rum.

Men den äldsta flickan, när hon fick se sitt rum,
som egentligen inte var så överdådigt och extremt som i amerikanska ”Extreme home makeover”, utan ett alldeles vanligt flickrum, med västerländska mått mätt.
Hon satte sig på sin nya säng, och började gråta glädjetårar… en så ung liten tjej, gråter glädjetårar i över ett standardrum….. och är så tacksam.

Varje gång något når in till mitt hjärta,
det ensamma, frusna, övergivna hjärtat,
så väcks ett hopp som får mig att gråta levande varma tårar.

…
Jag tror på änglar,
ibland ser jag dem inte,
men de följer mig ändå, skyddar mig
tröstar mig när det blir outhärdligt.

Många stunder är ännu mycket ensamma,
mycket avstängda, existerande, men inte så levande.
Jag kliver ändå upp på morgonen och bäddar sängen.
Jag äter min frukost för att ge mig näring.
Jag duschar och rakar mig, borstar tänder.
Jag gör detta för att jag är värd den omvårdnaden.
Fast jag länge inte trodde det….

Det är så svårt att sakna någon man inte haft,
Det är svårt att föreställa sig att vara älskad,
när man aldrig känt det. Men jag tror på änglar,
jag tror de ska skydda mig, trösta mig,
tills jag är mogen att ta emot en väns uppriktiga kärlek.

Håll om mig,…. håll om mig