Kategori: Betraktaren

…
Livets foxtrot, när man snurrar åt fel håll

Ett steg bakåt och två steg framåt,
och nåt enstaka tillfälle tvärtom,
då är det ändå rätt bra liv med mina mått mätt.
För livet är sådant att det går upp och ned.
hur skulle man annars kunna glädjas när nåt
är bra.

Ett steg till vänster och två steg åt höger
däremot, från den som för. Det blir det en mycket avig
och spegelvänd foxtrot utav.
Men det är vad som nu sker i politiken och i samhället,
…två steg åt höger

I skuggan av könskriget, och rasismen…

….dansar utsugarna på det runda bordet

De mörkblå hänsynslösa borgerliga krafter bryter
ner miljön i vår värld, genom att tvinga på nationer
det man kallar ”frihandelsavtal, men i själva verket
handlar om att de tar sig laglig rätt att köra över
demokratiska miljöbevarande beslut.

Och bryter ner sammanhållningen i vårt
samhälle. Och de kan nu verka i det dolda i skuggan
av hatet mot invandrare, kvinnor eller för stunden män
i synnerhet.

Dessa splittrande borgerliga krafter får nu möjligheten
att framstå som det ”normala” när männen ställs mot
kvinnor enkom utifrån vilket kön man är född till.
Dessa splittrande borgerliga krafter får nu möjligheten
att framstå som det ”normala, när svenskar ställs mot
invandrare.

Ställ er alltid frågan: vem har miljoner att tjäna på konflikterna?

Och om vi nu ser vilka som tjänar på osämja i den
ekonomiskt svagare delen av befolkningen kanske
vi borde ställa oss fråga vilka krafter/vilka politiska
åtgärder som gärna skapar och underblåser könskrig
främlingsfientlighet och rasism ???

Även om svaret på den frågan för mig är uppenbar,
så får min syn på det hänga i luften några rader.
Men föreställer mig att det är som med krigsindustrin,
att de länder och företag som tjänar miljarder på att sälja
fruktansvärda vapen, gärna är med och underblåser
stridigheter i konfliktzoner, och ”kastar bensin på elden”,
så att vi i väst kan leva gott på de vapen vi säljer,
och sedan stänga gränserna till EU och Sverige,
när offren för våra vapen flyr krigets fasor och en trolig död.
Jag vet iaf att V motsäger sig vapenexport till krigszoner.

Som vi röstar får vi ligga…

…som vi behandlar vår nästa, blir vårt samhälle

I princip 7 av 8 riksdagspartier tar kraftiga steg mot att
rika och fattiga blir mer åtskilda och segregerade, att
invandrare och svenskar blir mer segregerade, och att fattiga
EU-medborgare med pappersmugg i handen blir ”olagliga”
Medan rika EU-medborgare bla i Sverige placerar dina
och mina inbetalda skattepengar på ett konto i nåt
skatteparadis, helt eller halvt lagligt, och kommer undan
med det utan att vi medborgare vänder upp och ned på
jorden i ilska, som vi gör när Miljöpartiet vill höja
bensinskatten för att värna om dina barns framtida luft
och mat.

Så mycket för den ”fria rörligheten inom EU hörrni !
Även den friheten gäller bara de rika, makthavarna oavsett kön.
Tänk på det när högern och ny-högern (S) pratar om frihet för
”individen”
Och allt DETTA stöder vi idag när vi röstar som opinionsläget visar nu.

…något är väldigt galet mina vänner, väldigt galet !

Många dansare blir trampade på fötterna…

… och får armbågar i bakhuvudet, när man dansar åt fel håll,

Det är, utifrån min dans-metafor tragiskt nog rätt
symptomatiskt att även den riktiga styrdansen som företeelse
för en tynande tillvaro. För att man styr åt olika håll, och ”dansar
åt fel håll”.

Att skattesatsen är högre för dansarrangören än annan konst
eller liknande, bidrar inte till dess blomning till exempel, när
dansbanden tar mellan 20.000 upp till 100.000 i betalning
för en kväll. Ej heller att det har blivit vanligt att några sitter
kvar i bilen och tittar om ”rätt danspublik löser in sig” eller
om tillräckligt många kommer. Det är också en form av
segregering, en dansvärlds-segregering mest i åldrar då,
som faktiskt vi dansare själva är skyldiga till,
när vi sitter kvar på parkeringen och inte löser in oss.
Det är rätt enkelt, om alla löser in sig, kommer alla ha någon
”i rätt ålder” att dansa med.

*Metafor*
”Dansar man åt fel håll” så blir det armar i bakhuvudet,
Tar man ingen hänsyn på dansgolvet, blir det tår som
trampas på. Och ska alla slåss om att få styra samtidigt
för egen vinnings skull, så kommer man faktiskt ingen vart.

Och det är lite just detta som är min röda tråd i detta
blogginlägg… både politiskt och på dansbanan.
Och i dansen är det viktigast att man kommunicerar
kroppslig, lyssnar av varandras signaler om färdriktning,
danskapacitet och månar om varandras tår och bakhuvuden,
kanske inte lika viktigt vilket kön det är på den som styr.
Men om den som styr, styr utan att lyssna, funkar det inte
att dansa, och om den som följer, inte följer utan dansar för sig
själv på nåt vis, då blir det oxå en pina i ca 6-7 minuter.

Tänk om världen styrdes av kvinnor?

… ja tänk om ?

Det florerar så mycket ogenomtänkta teser och teorier,
faktaresistenta och historielösa tankar kring
könsmaktsordning, och även kulturer och religioner.
De främlingsfientliga krafterna i Sverige försöker att
lura i oss att vi snart kommer leva under Sharialagar om
vi inte stoppar invandringen. Borgarna skriker alltid om
ekonomisk kris,medan de forslar ut sina miljoner till Schweiz.
Och sist men definitivt inte minst nu då framställer feministerna
män som jordens avskum och potentiella våldtäktsmän
Och de förvanskar statistik, omfattning och definition
kring det iofs MYCKET ALLVARLIGA problemet/begreppen ”våldtäkter
och ofredanden.

Myterna kring könens karaktärer, myterna kring det goda
och det onda, det starka och det svaga, har utnyttjats både
av de bakåtsträvande krafter som förtryckt kvinnor som det har
av makthungriga feminister i vår samtid.
Om och om igen utmålar feminismen uteslutande kvinnan
som det ständiga offret,kvinnan som de mjuka fredsbevarande
i världen. Som om det skulle bli fred på jorden om enkom kvinnor
styrde världen.

Chockerande ”nyheter”

Jag har lite chockerande ”nyheter” för det som tror på detta.
I många länder styr kvinnor lika mycket som män,
men inget har förändrats kring makt och krig, annat än att
de som styr står eller sitter ned när de kissar.
I historien har samma grymheter och död uppstått under
Margaret Thatcher, Kleopatra, Katarina den stora,
Mary Stuart etc etc.
arbetsplatser med bara kvinnor är inte heller överlägset manliga
arbetsplatser i fredsbevarande harmonisk kärleksstämning,
snarare än tvärtom.

Jag skulle vilja hävda att de som hävdar att kvinnor
skulle vara mjukare än män, mindre konfliktbenägna,
bättre lämpade att styra, inte bara far med osanning,
utan bidrar precis lika mycket med de fördomar i samhället
som orsakar ojämställdhet och klyftor, som de makthungriga
förtryckande män de påstår sig bekämpa.

Vägen till makten, totalförändrar många gånger människor
till det sämre, och då hjälps det inte om du ”kallar” dig socialist
eller feminist om du beter dig som kapitalist eller rasist.
Makten släpper inte in mjukhet och solidaritet.
De släpper in dig om du blir som dem,
vare sig de är kvinnor eller män.

OM !!??

…. som Niklas Strömstedt sa
Men det är klart, om vi säger ”OM”
och vi tänker oss den mysiga bakande,
jordnära tanten vid makten, jag då kan vi prata om mjukhet.
Eller den unga livskraftiga tonårstjejen med höga ideal och
stora drömmar om fred på jorden och en ren miljö. Ja då kan
vi tala om mjukhet och humanism.

Men grejen är den hörrni, att det finns precis lika mycket
fantastiska, mjuka unga idealistiska killar, och gamla mysiga
farbröder… så kära ni, släpp ert fokus på vad vi kissar med,
när vi pratar om makt, det handlar nämligen inte om det.
Det är inget annat än fortplantningsorgan,
och avfallsutgångar.

De enligt mig riktiga feministerna, med rätten på sin sida
som slåss för den utsatta kvinnans situation, gör samma
misstag som många småföretagare… de lierar sig med
makthungriga hänsynslösa kvinnor och män, som påstår sig
slåss för dem.

Småföretagare röstar tyvärr många gånger borgerligt,
i tron om att borgarna typ av skattesänkningar gynnar
småföretagare,när de i själva verket gynnar de som bara
äger kapital, och handlar med kapital,långt i från småföretagarens
verklighet,med byråkrati, bokföring, arbetsgivaravgifter
med 10-12 timmars arbetsdag, höga lokalhyror och snedvriden
konkurrens.

Lika är det med de sanna feministerna med hjärtat på rätt plats,
de lyssnar till, och röstar dessvärre på och lierar sig med
konfliktsökande, könssegregerande karriärister, istället för med
män i deras egen utsatta situation, istället för att de lierar sig med
alla de miljoner kvinnor som utnyttjas runt om i världen som gratis
arbetskraft och prostituerade.

Dags att skaffa nya vänner ?

…
När jag någon gång
i framtiden sluter mina ögon,
för sista gången.
När jag gått mina sista steg,
När jag andats mitt sista andetag,
då klockorna ringer för mig.

Då jag lett mitt sista leende,
och gråtit min sista tår,
tänkt min sista tanke…

När löven faller av sin gren,
för att aldrig mer spricka ut.
När rosen som är livet,
vissnar och blir till jord

Håll då den hand,
som smekte bort dina tårar,
Le då ditt varma leende
för kärlekens skull,
och lev sen livet varje dag,
efter du lämnat över mig till Gud.

Minns mig i mitt allra
mest skimrande ljus, mina vackraste
handlingar, och förlåt min
otillräcklighet och kyss ömt tårarna på
de sårades kinder.

När musiken tystnar,
då solen slocknar,
när änglarna hämtar
mig hem.

…
Jag försöker ju vara en god människa.
Varför … varför försöker jag det ?
För att bli accepterad och älskad ?
Dvs delvis av egoistiska behov och skäl.
Ja visst är det delvis så.

Men oxå av ren empati, förståelse och
insikt i hur det känns när det gör
ont i kropp eller själ.
Att jag släpper allt jag har om en gammal tant
ramlar och slår sig utanför entrén till
kommunhuset, beror inte på egoistiska
tankar om att bli omtyckt som konsekvens
av att jag hjälper damen upp och plåstrar
om henne… det är en omedelbar reaktion,
och jag tror det är, … förlåt mitt storhetsvansinne – av
ren hjärtlighet och omtanke.

Men jag är ingen ängel.
Jag är i högsta grad mänsklig.
Och jag sviker människor jag oxå.
Eller alternativt, att de känner sig svikna pga mig.
I franska filmen ”Pojken med cykeln” kan jag känna
igen mig känslomässigt lika mycket med pojken vars far
inte kan ta hand om honom, som med fadern.
I filmen framställs inte heller fadern som en kallsinnig
egoistisk mansgris, utan som en ofullkomlig man
som inte fixar det ansvar det innebär att vara förälder.
Det hade kunnat vara jag, om jag varit förälder.

Jag räddade och bar min älskade morbror Rolf i ett antal år,
men jag svek honom också, när jag inte längre
klarade av det. Jag räddade och tog hand om min älskade
moster i ett antal år, och bar henne, men svek även henne,
när jag själv brakade ihop i bitar, och inte längre orkade vara
hennes klippa varje dag… och inte ens längre orkade med
mig själv.

Precis som de räddade mig, men inte orkade fullt ut.
Vi är människor… bara människor. Och vid flera
tillfällen i livet, sviker vår styrka och vårt mod.
Andra tillfällen agerar vi över vår förmåga,
och är tillfälliga änglar…. men vi är i slutändan
trots allt bara människor, och gud förlåter oss
nog för våra svek och misstag.

Frågan är bara om vi kan förlåta oss själva,
och förlåta andra för deras misstag. Det är inte helt
lätt, och där är jag inte heller fullkomlig på den punkten.
Men jag märker allt eftersom åren går, och alla tusen tårarna
räddat mitt förstånd, att det blir lättare att förlåta andra,
när man börjar så smått börjat lyckas förlåta sig själv.

Min far bar skuldkänslor hela livet, över när hans bror Sture
drunknade i hamnen i Kramfors. Och han bar skuldkänslor
inför sina söner. För han fanns inte för oss, trots att hans
hjärta var av guld… hans också.
Men han var bara människa, och gud förlåter honom.
Jag förlät honom för länge sedan.
Men jag har haft svårt att förlåta mig själv genom åren,
för de hjärtan jag sårat, för de vänner jag svikit.
Och jag har haft svårt att förlåta min mor,
även om jag yttrat orden, eller skrivit ner att
jag förlåtit henne… så hade det inte landat i mitt hjärta.
Man jag närmar mig.

Och på det stora hela gör jag mycket gott,
och tänker ganska många kloka tankar.
Och om Gud förlåter mina tillkortakommanden
och rent utav synder.

Vilken människa har då rätten att döma mig ?
Den som själv är utan skuld …
…kastar första stenen

…
”Vad är din favoritfärg Tomas?”

De två solstrålarna Sam och Solin kommer utspringande
från sina rum, skiner upp hela rummet med sin entusiasm,
och sin barnatro. En timme senare, erhåller jag dessa, i
papper hårt igentejpade presenter:

Solin erbjöd sig att kasta ”omslaget”, efter jag öppnat dem
men även om konstverken i sig är fantastiska,
med pärlor i vackra mönster, så är det orden i grönt
på den hårt tejpade lappen som fångar mitt
fattiga hjärta. ”Till Tomas, från Solin”

Jag nämnde ju att lillebror Sam också hade gjort något,
men han ändrade sig och tyckte att det skulle bli orättvist
om jag fick tre presenter och deras mamma ingen,
så den gav han till mamma. Pappa var dock bortglömd
i sammanhanget, vilket jag påminde barnen om innan jag gick.
Så då började de planera vad han skulle få.
Det första de kom på var en ”Nalle Puh”

– Gillar du Nalle Puh Pappa ?

– ”Vad är Nalle Puh”? svarar Adam

Så de funderar nog än på vad de ska ge till pappa.

…
Min diskbänk har under större delen av mitt liv,
varit ett smärre kaos. Ofta med smutsig disk,
som växer på hög, i veckor, tills jag var tvungen
att ta mig igenom den, för att kunna äta nåt tex.
Och för att jag till slut mådde så dåligt av att se den,
och skämdes lite, i fall det skulle komma besök.
Vilket det ju iofs aldrig gör i Sverige,
om man inte bjuder in folk…
har jag upptäckt.

Men det är inte duktiga ordningsamma människor,
med pekfingret och piskan, som nu när jag under ett
års tid njutit av en ren diskbänk, har rätt att säga:
”vad var det jag sa”.., eller ”äntligen har du lärt dig”
eller nåt annat nedlåtande och självförhärligande.

Och det är inte för att jag ”skärpt mig eller blivit ordningsam”,
som jag kan njuta av en ren diskbänk.
Det är betydligt mer revolutionerande än så.
Det är ett lååååångt arbete med min självkänsla,
som gör att mitt hjärta och min själ till slut förstår,
att jag gör det för min skull, och att jag är värd det.

Och det är till störst del jag som åstadkommit det,
nästan helt uteslutande jag, som åstadkommit detta.
Men i den mån några andra kan ha åtminstone
gett en liten putt i rätt riktning.
Då är det människor som Alvar Gullersbo, som i min
svartaste depression såg mig stint i ögonen
och sa: ”Du vet väl att du är värdefull Tomas”
Människor som Patrik Hertzberg som ställde sig emellan
mig och en 110 kilos biff som skulle fylle-spöa mig,
och sa: ”honom rör du inte” var på biffen sa: ”Men han har….”
”Spelar ingen roll, honom rör du inte”
Och människor som Stellan Winterqvist , som när ingen annan
såg den djupa sorgen i mina ögon, lade armen om mig,
och såg på mig med värme. Och i alla dessa tre exempel
av värdefulla vänner, har en stor del i detta att göra med
att jag är en värdefull vän för dem !

Det finns fler …många fler.
Men det är dessa ord och handlingar som hjälpt mig till
den självrespekt,som sedermera lett till att jag numer har
en ren diskbänk.

Inte förmaningar, nedlåtande och pekpinnar.

Och i väntan på den ”sanna lyckan” kan jag ju ändå diska
lite 🙂

…när en kan stå kvar nâ’n stönn i duschen,
å vräk på varm-vatten-krana, barra så där på okynnes ?

Visst gnjöt man när vårsolan värm i nacken,
trots kallgradern

Å änte falit gôtt, nä kaffet ä nymalt å nykokt.

Å visst blin’t en gla när nâ’n man känne,
eller inte känne, gör sä för å ävles å ampes över en,
så dä rakkt knottres längs nackskinne?

Int så tokit ä nä att va ny-sketen,
om de ha vridd om i mâgan, nå så inni vassen.

hä’lit att gå bârfot första-ganga på sommar’n.

… att na’n stärn å, och sörre en stunn,
när e känns ensamt å

…när barberar’n sörr så’n få skavsåra
i öra sine, men fli tell håre så man se annstänni ut.

…å månomt att håll ikring varann,
dä gå’nt av för hacker de häller

Männ, bäst â âllt ä o få hjäLp en annan kârl eller mänisch
Gôsse , stinta, då må ja prima liv !

…
Nu är det iofs inte Kristina Lugn, i detta exempel
so sökt upp media, tvärtom.
Men det hon säger visar på hur fel det blir när
man grundar anklagelser och rättegångar på
vad folk tror.

Jag tror tex saker om vad som hänt med den sk
kulturprofilen, men vad jag TROR är irrelevant.
Och likaså vad Kristina lugn tror.

Tron hör hemma i kyrkan och moskéer,
inte i rättssalar och medierättegångar.

https://www.dn.se/kultur-noje/kristina-lugn-om-kulturprofilen-vad-han-gjorde-mot-unga-tjejer-det-ar-sant/

…
Elina Pahnke skriver i ETC om hur besviken hon är på
Metoo’s och feminismens ”medgångssupportrar”,
nu när kritik riktas mot de enligt mig totalt hänsynslösa
mediala dreven som varit utan varken självrannsakan eller
det kanske viktigaste av allt: bevisad sanningshalt.

INTE ETT av de fallen som kölhalats i media har ännu
letts i bevis, eller till en rättslig dom, INTE ETT enda!
Det här med ett rättssäkert samhälle utan godtyckliga
häxbränningar skulle man kunna tycka borde vara en
absolut grund för just feminister, med tanke på hur
för ett par hundra år sedan, kvinnor utan någon som
helst bevisning dränktes och brändes på bål, enkom
för att tex barn satt och pekade ut dem,
och så kallade kristna män verkställde dödsstraffen,
på i synnerhet kvinnor. Men så verkar inte fallet.

Inte ens Benny Fredrikssons självmord, i kölvattnet
eller direkt under jätte-båt-propellern Metoo, får dem att dra
i handbromsen och självrannsaka sin hämndlystna
”vigilante-rättvisa”.

Utdrag hur hennes artikel:

”Men om höstens ifrågasättanden av #metoo handlade om vad
ett sexuellt övergrepp egentligen är, eller huruvida vi
har rätt att hänga ut våra förövare, ser vi nu istället
en annan patriarkal offensiv växa fram. Nu ska kvinnorna
smutskastas och ogiltigförklaras. Som om vi vore de verkliga
förövarna.

Den tidigare teaterchefen Benny Fredriksson dog och de som
vittnat kring de sexuella övergrepp som skett på hans teater
diskuteras nu som bödlar. Efter beskedet om hans död fylls
mitt Twitterflöde av folk som beklagar sig över de mediedomstolar
som krossat honom och de vittnesmål som tydligen bär skulden för
att han inte längre finns.

Jag vet inte varför Benny Fredriksson dog och jag tänker heller
inte diskutera det. Men reaktionerna vittnar om en oerhörd okunskap
om makt och motstånd. De visar på en tro på feminismen som en enbart
befriande rörelse, som ger rättigheter utan att ta dem, som är
uppkäftig utan att vara hotfull.” (slut på utdraget)

Man förstår inte hur en människa är funtad, när man skriver
på detta viset, totalt utan någon form av mänsklighet,
totalt utan empati för de manliga offer man gör sig skyldiga till,
och om och om igen rättfärdigar. Hon … Elina och MÅÅÅÅNGA
med henne borde skämmas i lika hög utsträckning som Björn
Söder, Kent Ekroth och Ulf Kristersson

How can people be so heartless
How can people be so cruel
Especially people who care about strangers
Who care about evil and social injustice

”Nu ska kvinnorna smutskastas och ogiltigförklaras.
Som om vi vore de verkliga
förövarna” skriver Elina.
Det är bara det att det inte är kvinnor som,
kritiseras Elina, det är Metoo-anhängares
tillvägagångssätt. Ni som skriver dessa ”patriarkat-sagor”
i tidningar är inte bara nära SDs sätt att förhålla sig till
information, ni har rakt ut kopierat den.

Hon vågar inte ens skriva att det rör sig om ett självmord

Jag tycker Elina borde skämmas tamefan

…
Nu ägnar en del rika och medel-rika människor,
åt att skynda sig bort till fjällen för att hinna slappna av.
Många av dessa kör fort på isiga vägar,
och svär åt medtrafikanter, som vore de
mottrafikanter.

Och medan jag inte bara
konstaterar att solen skiner en bra stund efter
klockan 18, utan även till fullo förundras och njuter av
det, som vore det ett årligt återkommande mirakel,
så ägnar sig många, många andra åt att gräma sig över
att snön inte är borta, innan det till sommaren blir så varmt att de
”inte står ut” med värmen.

För några ”mottrafikanter” blir liksom för Jesus, påsken
den sista helgen i livet på jorden, när de svär åt någon
”j-a snigel och söndagsbilist”., kör om och frontalkrockar
med en långtradare.

Min far sa om fart-optimisterna: ”Och det stod på gravstenen:
JAG HADE RÄTT”.

Huruvida de återuppstår
på den tredje dagen likt Jesus påstås ha gjort,
är jag ganska tveksam till. Jag ÄR ju trots allt
Tomas …. tvivlaren. Och det är av godo.

Efter en härlig promenad i vårvintersolen,
och efter en pastamiddag och en kopp kaffe,
läser jag lite om omvärlden på min trötta
out-of-date-dator. Klockan är nu halv sju på kvällen,
och solen skiner ännu. Och trots att massor
av tokigheter spys ut i nyhetsflödet även idag,
bryr jag mig just idag inte om det.

Utan gläds åt att jag slipper stressa iväg till fjällen,
för att skynda mig att ha roligt i snön. Den snö som
även finns här hemma och som nästan alla svär åt.
Och gläds åt att jag så ofta inte har råd med allt
de flesta har råd med, då jag på så vis tillhör de få som
fortfarande gläds när jag väl har råd.

Förälskad i årstiden

…
Kungen av Rock’n Roll har ”dragit in årorna”.,,
kolat, mulat, lämnat in…

Eken-kisen med pjucken på jorden,
och ”pumpen” av gull, lirar’n som aldrig, aldrig
såg ned på de ”svaga”…aldrig !

Jag är aningen allergisk mot Fejan-kondoleanser,
bara för att de är kändisar, i stil med R.I.P i tid och otid,
så fort nå’n kändis dör.

Men ibland, som nu,
gör det ont, när en av de varmaste, mest
omtänksamma, rakryggade artister, människor
jag vet om…har lämnat oss.

Jag gråter aldrig över kändisar ju,
men jag gråter nu !

Han har betytt mycket för mig,
mer än jag kanske förstått.
Han har betytt mycket för många,
som inte är nån j-a ”Grillhagen”,
även om några av dessa ”Grillhagens”
säkert helt clueless har ”fylledansat”
till Jerkas I can Jive, och *vaskat en Dom Pérignon
för några tusenlappar (*Hällt ut i vasken) för att visa
hur rik och dryg man är.

En del människor tar man för givet att de alltid ska finnas där,
hur dumt detta än är. För de har liksom alltid funnits där.
Jag vet hans riktiga namn, men jag använder det inte nu,
för att framstå som en nära anhörig. Han var Jerka med oss,
Hans andra Svensson-namn, är för familjen.

Alltid järnet på scen

Jerka lirade för att han älskade att lira,
och han gav alltid järnet, oavsett publik.
Hade han fått pröjs för ett gig så lirade
han som om han var på sitt livs viktigaste spelning.
I Visättra, på Visättraskolan, (Huddinge,Flemingsberg)
där jag bodde tills jag var 12, gjorde han konsert.
Och det var samma kärlek till musik och publik,
som när han lirade på Kornsjöstrand med The Boppers,
eller på Allsången på Skansen, eller folkparkerna.
Inte som Lill-Babs som kom ut på scen och fick se
att det var färre i publiken än hennes högmod klarade av,
vände på klacken med näsan i vädret och gick av scenen.

Det är klart han var folkkär, han var genuin, äkta
och ingen jävla marionett-pop-stjärna, som vaskade efter
guld hos de rika och berömda. Jag älskade för visso
hans musik, hans scenuppträdanden,
Men jag högaktar hans människogestalt,
hans integritet, och hans bultande vänsterhjärta!
inte som Pernilla-shoppa-i-Europa-Wahlgren.

Där var han kung

Hans starkaste ”spår” på skivtallriken är för mig
”working class hero” och ”vintersaga”
där hela hans hjärta med genuinitet och godhet,
kändes i sången. Men det var på scen, och det var
i sin rakryggade ståndpunkt för ett rättvist samhälle
som Jerka var utan konkurens the King,
the king of rock´n Roll.

Arbetarhjälten på överklassverandan

I Jills veranda gjorde Jerka ett oförglömligt avtryck
på mig och alla tittare…och även på veranda-värdinnan
Jill i sin glamourösa Amerikanska Nashville-lyx.
Hon satte fin-vinet i vrångstrupen, när Jerka för
chauffören som hämtade honom gav sin syn på kapitalism,
och det Amerikanska systemet.

Utdrag ur Aftonbladet:

Under taxiresan på väg från flygplatsen till Nashville frågar chauffören vad Jerry Williams tycker om kapitalism.

– They can stick it up their ass, säger Jerry Williams.

Han är uttalad socialist/kommunist. I kvällens avsnitt av ”Jills veranda”, som sänds i SVT, talar han öppet om sin syn på USA.

– Jag tycker att det är ett dåligt system i det här landet, som gör att väldigt få har det bra på mångas bekostnad, säger han.
– Det som är bra är hur de lirar, det kommer ju härifrån. Det tycker jag är asbra. Det som är dyngöken, det är att någon ska tjäna pengar på var ens ungar går i skolan någonstans. Likadant om din farsa blir sjuk och åker in på sjukan, då ska någon jävla grillhagen sitta och tjäna pengar på det, säger han.

– Det är åt helvete.

– Den som inser hur det funkar, varför de där har det bra och de där jävligt taskigt. Den som kan se sambandet där och inte är socialist, den är fan dum i huvudet,

Jills reaktion:

– Det måste få landa hos mig själv bara, för de är väldigt starka och tydliga. Han kostar ju på sig själv att säga att folk som inte fattar är dumma i huvudet, då vet man ju vad han tycker i alla fall, (Jill Jonsson)

Det sved nog pissmyra mellan sidenlakanen för Jill,
som anammat den ”Amerikanska drömmen”, och troligtvis inte
prenumererar på proletären,
men gärna florerar i societeten i Nascville.
Men jag är faktiskt redo att hålla med Jerka,
man är faktiskt dum i huvudet om man pissar
på de som har det sämre än en själv,
trots att man förstår sambandet
mellan fattigdom och rikedom.

Kompromisslöst rött hjärta

Jerka som började som rörpulare,
prenumererade bla på tidningen proletären.
Han kompromissade aldrig med sitt röda hjärta,
och för det är du och förblir du Jerry, för alltid
en working class hero !

…kort sagt du saknas mig King of Rock’n Roll.

Vem i hela världen ska NU stå upp mot alla nyrika
Grillhagens, Jan Emanuel Johanssons och Familjen
Wahlgrens?

Vem i hela världen ?

http://proletaren.se/artikel/man-kommer-ju-aldrig-lagga-av-att-lira