Aaaaatchhhiii !!


Aaaaatchhhiii !!
Snörvel och fräs och snyt,
och snyt och snyt igen.
Feber och yrsel.

Det är svårt att hålla nå längre och djupare
resonemang för tillfället. Bara att gå upp till Konsum
tog musten ur mig helt. Men jag var i stort behov
av snyt-servetter så inte näsan skulle nötas sönder
av toapapper, Aaaaatchhhiii !!

vänta … ska snyta mig igen
Fräääääs

Så där ja, nu står jag mig snyt-
fri i två minuter igen.
Nä det blev en minut.
Fräääääs

De e så mycket dumheter i världen jag skulle vilja
kommentera och fundera kring,
men jag orkar inte nu.

Men jag har orkat laga Lax och pommes frites
Aaaaatchhhiii !! Fräääääs
Gjort några koppar kaffe, gått ut med soppåsar,
och tom diskat i morse.

utöver kaffe har det druckits vatten, juice, öl,
ingefära-honungs-vatten,
varm choklad.
Fräääääs

Osså ett varmt bad på eftermiddan då.
Sen mest TV.skidåkning, handboll,
”Flight plan” med Jodie Foster.
En thriller, men jag visste det skulle sluta lyckligt,
annars har jag nog valt bort den.

Nä nu ska jag nog gå o suga på en bit färsk ingefära,
för att motverka eventuell halsinfektion. Och kanske
en intelligent och en ointelligent värktablett,
för att få ner feber och sova.

Fräs på er !

Att röka eller inte röka, det är frågan


Att röka eller inte röka,
det tycker jag är upp till var och en.
Och det är därför jag tycker att det är ett helt okej
beslut för de som valt att inte röka,
att slippa dra in andras rök

Nu är Steffo arg !
smiley

Han är rädd att han inte längre ska kunna
puffa rök i ansiktet på folk offentligt med sin cigarr.
Och kommentarsfälten exploderar åter på
sociala medier.
Ja menar det här är ju nästan lika upprörande som
att gilla eller hata Zlatan Ibrahimovic.
Hu och ve så de gör mot de stackars rökarna,
en riksangelägenhet verkligen.

Det är märkligt vad som upprör människor.
En av Sveriges miljonärer Steffo Törnqvist som
sitter i TV4s morgonsoffa och jäser tillsammans
med Strömstedtskan som var upprörd
i valtider över att sjukskrivna inte pressades tillräckligt
till att börja jobba. Det krävs ett rökförbud på
offentliga platser för att uppröra puffande pösmunkar.

Att sjukskrivna mister sin inkomst,
att gravida får föda i bilen,
Att massor av män tar självmord …
berör inte pösmunkar avsevärt.

Att röka eller inte röka,
det tycker jag är upp till var och en.
Och det är därför jag tycker att det är ett helt okej
beslut för de som valt att inte röka,
att slippa dra in andras rök

När kvinnor omyndigförklarar kvinnor !


Det är redan ett faktum att så sker.
Kvinnor omyndigförklarar kvinnor i stor utsträckning,
I speciellt stor utsträckning hösten som gått.
Med tvivelaktig fortsättning under vintern.

Lagen finns redan

Lagen som säger att ett nej är ett nej,
vid sexuella närmanden finns redan.
Det är en lag som redan den är svår att
lagföra människor och bevisa fakta.
Fakta och bevis, något som de flesta i
Sverige bara för ett halvår sedan tyckte
var självklart, men inte alls har någon prioritet
efter höstens anklagelser, av vilka INGA ännu
bevisats !

Gränser JA

Men jag kan köpa att den finns där som
riktlinje till vad som är tillåtet och inte,
mer än så kan den inte vara. annars skulle
Göran Persson fått ca 50 domar mot sig
när han tydligare än någon tidigare
som finansminister sa Nej, nej, nej och åter
nej när han blev tillfrågad om att bli statsminister.
Vilket han till slut som alla vet sa ja till.

För att förstå ett nej

Nej, detta är givetvis inte ett jämförbar exempel
på det viset. Men det visar på att på att ett nej
i praktiken faktiskt inte alltid är ett nej, att det inte riktigt är
så enkelt i praktiken som det är i teorin.
Men det är helt i sin ordning att gränsdragningen
skall ligga så att ett nej är ett nej, och det ska
respekteras.

Samtyckeslagen omyndigförklarar kvinnor,
och försvårar

Förslaget till den nya sk ”samtyckeslagen” däremot,
är ren juridisk skuggboxning ur aspekten att det är
än mer omöjligt att bevisa att båda partners försäkrat sig om
att den andra är villig dvs fått ett uttryckligt ”JA”
Givetvis gäller inte dessa rättigheter i praxis av den föreslagna
lagen även män, utan mannen är på förhand misstänkt.
Så för att den ska få konsekvenser krävs att man per automatik
litar på kvinnors ord före mäns. En man har givetvis inte rätt att
kräva samtycke dvs att kvinnan försäkrar sig om att mannen
verkligen vill. Ganska mycket i likhet med höstens och vinterns
fullständigt galna jakt på män…. utan krav på bevis.
Hela lagen bygger på att kvinnor alltid talar sanning och är
värnlösa omyndiga individer som inte vet sitt eget bästa,
inte ska behöva säga nej och ska kunna ändra sig efter
eventuellt samlag. Hela lagen bygger på att kvinnor inte
kan förmå att förmedla ett ”nej”
Och då har kvinnor och män som föreslagit denna lag
definitivt tagit ett stort steg mot att omyndigförklara kvinnor.

Kan aldrig ha idkat älskog

Den som föreslår en samtyckeslag utformad på det sätt som nu
föreslås kan aldrig ha varit i en situation när det tänder till,
och två personer börjar flirta, röra vid varann, mötas i blickar som
är något dimmiga av lust. Eller så blåljuger de om hur det gått till
när de haft sex tidigare i sitt liv. Det fungerar inte så.
Och det vet alla inblandade, män som kvinnor,
politiker som lagstiftare, Socialister som femi… nja feminister
blir jag osäker på faktiskt.

Kommer inte ha verkan på dessa

På den oerhört lilla del män som begår våldtäkt.
kommer lagstiftningen med 100 % säkerhet ha
NOLL verkan. allt annat är drömmar.
På övergrepp kommer lagen ha Noll verkan.
På trakasserier kommer den ha noll verkan.
För de individer som är så ”borta” i pallet
att man begår dessa brott, oroar sig med all säkerhet
inte över eventuella straff.

Däremot !!

Däremot kommer det mycket troligt påverka män som är
påverkbara,och det är med all säkerhet de män
är lyhörda, goda, snälla män. De som som i den
riktiga verkligheten utanför Metoo-bubblan, är i en förkrossande
majoritet. Många av dem påverkas troligt negativt av detta.
Är det detta vi vill uppnå ?

Utöver den godtyckliga och generaliserande svartmålningen
av män i allmänhet som pågått alldeles för länge nu,
så är det även skrämmande att vissa kvinnor har så
låg uppfattning om kvinnor.

Det som KAN förändra

De problem kring trakasserier och ”ofredanden”
vilka i sig inte längre på grund av språkmissbruk är
så tydliga begrepp… de kommer ALDRIG att lösas
med fler lagar än de vi har…. ALDRIG !
De är betydligt mer komplicerade än så,
handlar om värderingar vi får med oss i ett samhälle
där vi uppfostrats att sköta sig själv och skita i andra.
Ett samhälle där vi omfamnar klyftor och går med på att
ekonomiskt och socialt svaga grupper marginaliseras
för skattesänkningar och privata förmögenheter.
Det handlar om uppfostran, det handlar om hur mycket
vi bryr oss om varandra,även män, inte bara
kvinnor och barn.

Men likt svårigheten att övertyga rasister om att invandrare är också
människor, så är jag pessimistiskt för tillfället inför att övertyga folk om att sammanhållning, integrering, minskade klyftor är svaret.
Nu är det män som är samhällets avskum.

säg nej !

Säg det högt !
Skrik nej, slåss och sparkas om det inte respekteras ett nej,
gå självförsvarskurser.
hjälp din nästa !

För lagen hjälper ingen för det som sker i mörkret i sovrummet
och ingen gynnas av omyndigförklarade kvinnor
som kräver makt.

Myran utanför stacken


När man står utanför ett skeende,
utanför en plats, utanför vad som helst,
så kan du betrakta det på ett sätt som du
aldrig kan när du står mitt i kalabaliken.

Det är fördelen med att vara socialt ”utstött”.
Man ser som vandrings-myra saker som de
rättfärdiga duktiga arbetsmyrorna deras ”Drottning”
inte ser.

Nackdelen är att ingen lyssnar på det man har att berätta
om vad som sker i stacken, som bara syns utifrån.
De samlar barr, barr, och mera barr, tills de dör,
för det är vad de tvingas göra, och präglas från första
vaken stund att göra. Köpa, arbeta, arbeta mer
och köpa mer.

Givetvis längtar den utstötta vandrings-myran tillbaka till
stacken, fast han ser att det är ett hektiskt, tråkigt,
självutplånande ohållbart liv. Men det är ju där alla de
andra myrorna är. Att vara fri, är att vara ensam.

Till det förvånade positiva folket som sätter offerkoftor på folk


Det är inte vi…

Det är inte vi som berättar om våra sorger,
som till slut kastar bort det liv som givits.
Det är inte heller vi som låter sorgen vara en del av vårt liv,
precis som glädjen, som kastar oss framför ett tåg.

Det är de som…

Det är de som tystas genom tystnad som förgås.
Det är de vars ord ingen lyssnar på, som går sönder.
Det är de som alltid ler och tvingas vara positiva,
när deras själar drunknar, som hoppar.
Det är de som bygger sina liv på förmögenheten,
som faller handlöst när fru fortuna överger dem.
Det är alla duktiga positiva, rättfärdiga människor.

Med stor förvåning

Efter det tragiska, meningslösa, oåterkalleliga skett
står släkt, bekanta och vänner förvånade över hur
*han kunde göra det.

”han som var så glad och positiv”
”varför sa han ingenting”

Medan jag frågar mig, varför ingen lyssnade,
varför ingen lät honom vara ledsen,
varför ingen trodde på honom ?

Med rufsig gul kalufs gråter jag mig stark

Nej, jag är inte en av dessa.
jag är en maskros som alltid sticker upp
min rufsiga gula kalufs så länge världen
inte dödar mina tunna men envisa och djupa rötter.
Nej jag är inte en av dessa,
men jag har sett ett dussin stora starka
positiva män lämna in och ge upp.
Ingen vill veta varför, de är ju män ?!
Ingen vill veta varför, när det är för sent.

Att fördöma de utsatta funkar nog inge bra hörrni !

Det rättfärdiga, positiva folket delar ibland ut
offerkoftor till de som inte ”tar sig i kragen” och
”går vidare” som de påstår sig själva ha gjort.
Så är oftast fallet, få sätter på sig offerkoftor,
men många får dem trädda över huvudet av positiva
människor som ”tagit sig i kragen”

Jag kan utifrån egen erfarenhet med bestämdhet
hävda att det inte hjälper den nedslagne.
Men å andra sidan, är det inte att hjälpa,
som är motivet med att sätta på folk ”offerkoftor”
Möjligtvis känner sig den som ”stickar offerkoftor” åt folk,
lite bättre på en annans bekostnad.
Och jag kan med stor sannolikhet påstå,
att fler har känt sig tvingade mot stupet
av pådyvlad positivitet. än av lyssnande öron,
och tillåtelse att få vara ledsen.
Jag vet inte mycket,
men detta vet jag !

Jag har själv fått många offerkoftor ”stickade” åt mig,
för att jag ”ältat” sorg.

Och det stod på gravstenen ….

Men … kära fördömande
”handarbetare” … det har ni inget för.
För precis som min far sa när han var näst intill
ensam om att hålla hastighetsbegränsningarna i sitt Stockholm,
och alla slogs om sina rättigheter i trafiken:

– ”Och det stod på gravstenen, JAG hade rätt”

Till alla män som tagit sina liv i ett hårt okänsligt samhälle,
ett icke förlåtande samhälle, i ett manshatande och jämställdshatande
samhälle… för er tänder jag ett ljus och Ni skall inte vara glömda,
Ni ska återfå er stolthet och bli hörda.

*(Jag skriver ’han’ i detta fall för att 7 av 10 är män)

Hemmablind


Varning !

….detta inlägg kan innehålla tankar kring värderingar,
och saker som rör livet, och kan i värsta fall innehålla
ställningstaganden som man kan behöva ta ställning till,
inför sig själv och omvärlden !

Jo rå jag fattar !

Det är klart att jag fattar.
Att vara duktig och positiv på Facebook,
ger ju många kommentarer och tummar,
och det är ju samma som att vara omtyckt 2018
smiley

Men jag fortsätter envisas att skriva om det hjärtat
och förnuftet säger mig, även om ingen vågar
hålla med, eller säga emot. Eller ens orkar bry sig
om något annat än hur man får det bättre själv.
Och jag gör det oavsett vilken falang som blir
hemmablinda, fartblinda eller bara får skit i ögat.

Artikel i ETC

I artikeln som länken ovan leder till, beklagar sig ETCs
Johan Ehrenberg över att det inte går att diskutera
med ”borgarnas provokatörer” Och i en annan artikel,
här så påpekar helt sanningsenligt Kajsa Ekis Ekman,
att det historiskt sett i Sverige är Kommunister och
Vänsterfolk som blivit åsiktsregistrerade och demokratiskt
stigmatiserade i större utsträckning än tex rasister och
Nazister. Detta kan tyckas paradoxalt att detta varit
kontinuerligt i ett sk socialistiskt land som Sverige var på
1900-talet, men inte ens är i närheten av att vara 2018.
Men så är det och det har Kajsa rätt i.

Och Johan har definitivt rätt i hur destruktivt och medvetet
lögnaktigt debatterna på internet varit från högerhåll,
med smutskastning, medvetna lögner, ”fyndiga” nedlåtande
öknamn, så som ”Ljugholt” (Håkan Juholt).
Allt för att lägga krutrök kring debatten för att i lugn och
ro genomföra en splittrande överklasspolitik med rasistiska
grundtoner.

Johan Ehrenberg skriver vid ett tillfälle i artikeln:

”Men nu är vi ett annat läge. Inom borgerligheten finns en ny
medial extremism som handlar om förtal, rykten och påståenden
utan logik. Det här inspireras från USA där man lärt av alt-högern
och
lobby/PR-byråer hur motståndare ska svärtas ner utan ansvar
från
avsändaren och hur enskilda ska mobbas för att vrida
diskussionen bort
från det viktiga
.”

Ska vi stanna upp där en stund och reflektera lite över vad
”förtal, rykten och påståenden utan logik” innebär ?
Skulle det tex kunna innefatta att man tillåter och till och med
i media och politik, uppmuntrar till hörsägen, skvaller, anklagelser
utan bevisat belägg ? Förvränger fakta och siffror för den goda
sakens skull? Eller kanske till och med med gott samvete
indirekt avsätter folk från sina arbeten,
utifrån mycket allvarliga anklagelser och oprövade påståenden
om personer som har snopp ?

Hur hemmablind, hur fartblind har inte fragment av vänsterrörelsen
blivit när man inte längre bryr sig om rättsväsende, när man inte
ryggar för oskyldiga offer ?

Och ÄNNU har jag inte läst/hört någon tillstymmelse till
självreflektion från människor som eldat på offentliga
mediala avrättningar av människors heder och arbetsliv?

Det smärtar mig att delar av den vänsterrörelse som en gång
slogs för rättvisa inte förstår att de anammat denna extremhögers
tillvägagångssätt

Varför vågar inte ETC och Ehrenberg vara ärliga och stå upp för
vänsterns ursprungliga ideal ? Varför vågar de inte kritisera
tillvägagångssättet av Metoo, vilket dessutom med all säkerhet
skulle göra rörelsen trovärdig, och därmed kunna göra skillnad,
för de som verkligen blir utsatta ?
Varför ?

Nånting från hjärtat – En ny dag i morgon


Nånting från hjärtat ?

Jag mår bra nu, är glad
och samtidigt ledsen och besviken.
Om det ena syns utåt,
finns det andra inunder.

Jag är glad att jag kan andas äntligen.
Men jag är ledsen över förlorade vänner,
och jag saknar fortfarande min far,
som var den enda jag kände att jag inte
trängde mig på hos när jag ringde.

Ibland var han onykter,
och så var det bara, men han var min
far och han svarade i telefon.
Han hälsade på mig här uppe i Sollefteå.
Han ville vara med mig.
Jag saknar det.

Det är borta nu. Min far är borta nu,
Nu har jag bara nuet, och jag har mig själv.
Jag önskar jag hade en familj ändå,
även om det inte är så.

Jag har två bröder i livet,
som jag aldrig hört av,
annat när pappa dog,
och mamma. Annars har de aldrig,
i likhet med mamma
hälsat på eller hört av sig.
Jag försökte för länge sedan.
Det känns väldigt konstigt,
att de aldrig velat veta av mig,
jag förstår det inte, och jag
kommer aldrig förstå det.
att aldrig bli vald…
..är min stora livs sorg.

Jag grät idag till ”En man som heter Ove”,
när den unga kvinnan lämnar den lilla
bebisen i Oves armar, när den lilla
flickan kallar honom för morfar,
fast han inte är det.
Då föll några tårar.

Jag behöver dem ibland för att känna mig levande,
tårar alltså. Och för att det inte ska bli en fördämning
av tårar som sedan blir en ostoppbar flod av tårar.
Som för två år sedan.

Så…
en ny dag i morgon,
med nymalet kaffe i min nya kvarn.
En ny dag i morgon.

Sparkföre


Sagan om vintern fortsätter.
Underbar vit snö överallt,
och jag vill ha mer, mer, mer snö.
Till och med vägarna är vita, så jag
hade kunnat åkt spark om jag ägt en,
tänk vilken dröm, att få åka spark.

Inte ett gruskorn som förstör varken
sparkåkning eller sagolika
vinterfotografier.

Vissa snövallar är lika höga som mig,
och jag känner mig lycklig över att
gud har klätt mitt kära Ådalen,
i den vitaste vinterskrud,
vitare än en bröllopsklänning
på en vacker brud…

…en vacker brud…
I en liten kyrka invid en norrländsk älv.
En vacker brud, med slöja och långt släp.
Leendet berättar om kärlek och glädje.
Inför våra småttingar, inför Gud, präst och

några kärleksvittnen.
”Ja” …och sedan kyss

Björkarnas löv fladdrar under Junisolen,
Livet är evigt och jag hör fågelsången
som träffar mitt hjärta.

….nej det blev inte så.
Det blev inte i närheten av det.
Jag får ändå vara glad över ögonblick
av lycka. Och över att ha blivit
född i Sverige, och att få bo i Ådalen.

Och än så länge kan jag promenera,
spela musik och sjunga, dansa om jag vill.
Jag kan äta, och jag sover hyfsat bra.
Så varför klaga då ?

Nej jag klagar inte,
men jag har ett hjärta.

Det blir nog inget av det kursiva …
Men jag kanske får åka spark
vem vet !?

Att stå upp för något


Har ni varit med om när frustrationen varit så stark
när folk är allmänt korkade, eller man blir illa behandlad,
utsatt för förtal och lögner ?
Och man vill kasta sig på mobilen. sociala medier,
eller som förr i världen, skriva ett argt brev,
när man inte borde. För det kommer ur en saker
som man sen får ångra och sedan slår tillbaka
till dig själv. Och vad värre är, det finns då på pränt.

Jag har tänkt mycket på det där.
Både på ett personligt plan, och när jag skriver blogg.
Visst… det finns tillfällen då det varit bättre att låta bli.
Men förvånansvärt mycket av det jag skriver på min blogg,
är saker jag inte bara står för, både en, två och tre veckor efter
publicering, utan jag kan till och med känna mig mer stolt över det då,
än jag vågade göra när jag skrev det.

Och då ska man veta att inuti mig bor det en drama-queen
av rang, som när jag känner mig orättvist behandlad
minsann ska ”gå min väg o inte komma tillbaka”
”sluta ringa till den och den”, ”sluta hjälpa till där och där”
Ett arv från min barndom, där jag inte hade något försvar,
eller någon som försvarade mig, förklarade för mig.

…med tanke på det, kan jag ta stor stolthet i att
välja mina ord så väl, att jag till 98 % kan stå för dem.

Men att stå upp för nånting, även när majoriteten av hjorden
skenar, och trampar ner allt som kommer i vägen,
att stå upp för någonting, för någon då,
innebär ofta att vara ensam. Och just då… just då
får man inget stöd för sina ord.
Och just därför tror jag att jag på det mottot
är oerhört stark…. också med tanke på hur
skrämmande tanken på ensamhet varit för mig.

I min lilla, lilla låtsasvärld


Ibland kan jag skatta mig lycklig
över att jag har det så bra ställt,
trots att nästan alla svenskar,
har mer att röra sig med än mig.
För jag har det bättre materiellt än
sjuttio procent av jordens människor.

Och ibland kan mitt hjärta blöda av
avund inför en fattig familj som har
inget …. men ändå har en familj,
och därför har allt…

…allt !

I min lilla, lilla låtsasvärld,
här i Sollefteå gråter jag ibland
lyckotårar av längtan. Ikväll till
en Tv-film som ”En sång för Marion”,
en annan kväll till ”spårlöst” när en familj,
återförenas. För då återförenas jag oxå,
med de som inte älskade mig..
..fast på låtsas då

….på låtsas

Fortfarande en liten, liten
rädd pojke som vandrar planlöst,
och söker efter minsta lilla
kärlek han kan få.

Fortfarande den clown som
dansar för dig, hoppar omkring
och skojar för dig, för att synas,
för att älskas. Trots att clownen
vet att alla skrattar åt en clown,
när han gråter.

I min lilla, lilla låtsasvärld,
lägger jag mig i min säng,
och lägger en kudde
mot mitt bröst , för att
känna nånting.
Känna närhet…

….fast på låtsas då.

Och jag hoppas innan jag somnar
att imorgon blir på riktigt.