Kategori: Betraktaren

…
Christmas tears
late at night
Santas raindeers
to the moon light

The lonely star
should lead the way
to love so far,
so far away

But yet alone
I do dream too
the love has flown
this heart is blue

It’s cold outside
this christmas night
the snow is white
the stars are bright

…
Det blir som nästan chockartat,
när jag som idag kommer på mig själv
att ha haft det riktigt bra.
Jag får försöka vänja mig.

Vaknade av en mardrömsliknande drömsekvens.
Det har faktiskt vart standard för mig i årtionden,
att drömma obehagliga nattdrömmar,
eller rena mardrömmar.
Men innan den sekvensen, fanns en sekvens där
det gick bra för mig, där jag kom undan de som jagade mig,
där jag satt stark och triumferande.

Wilfa malde lite Skånerost åt mig,
som blev till en välsmakande kopp kaffe.
En ganska lugn dag, med nån timme fotoredigering
och hemsidehantering för bouleklubbens räkning.
Lättlösta korsord, blomkålssoppa och vörtbröd med ost.
Ringde och muntrade upp mina två gamlingar.
Min moster, Maggan i Domsjö,
och en 91-årig ganska ensam farbror i Undrom

Sedan celebert besök av Ulf Palmer,
som påstod att klapparna han hade med sig var från
Tomten. And who am I to disagree ?!

Jag fick beröm för både kaffet jag bjöd på, och
digitala bilderna jag tagit och lagt upp.
Och vad gäller kaffe, så ger herrn inte beröm till allt han
bjuds på, för att underdriva radikalt.
Tänkte skriva text till en passionerad spanskspråkig låt,
men inspirationen räckte inte länge,
när datorn hängde sig och meddelade mig att
”Firefox svarar inte”.

…
Vinterns mörkaste dygn är här,
när små oräkneliga tätt sammanpackade
iskristaller vi kallar snö, målar mitt sinne vitt.
Det knarrar under fötterna när jag tar en
promenad in på byn.

Uteblivet väderomslag

Hotet om blidväder
som många bävade för, kom inte när våra
vädergurun meteorologerna sa det skulle komma.
Det får komma en annan dag. Just nu är det vitt
och underbart vackert. Min kamera-lins förmår
inte beskriva dess skönhet, även om jag gör
mitt bästa för att fånga den, och visa upp den.

Rök

Där står en förvärvsarbetare utanför dörrarna
till Bokhandelsgallerian, så som hon brukar.
Ser liksom lite viktigt upptagen ut, som rökare har
en tendens att göra, så att rasten blir mer befogad.

En sk julhandel

Jag går på den mest välbekanta gågata jag känner,
förbi människor och butiker. Det är väl något av en
pågående julhandel nu så här tre dagar innan Jesus
födelsedag. Men ändå inte. Inte om man tänker sig
julhandel i större städer, som Stockholm, där jag
växte upp och aldrig kände mig hemma. Inövade julfraser
kastas omkring med obligatoriska leenden.
”God jul !” ”Jobbar du i Jul ?”, ”Ska ni va hemma i jul?”
Och ett litet spelat medlidande till oss som inte har familj,
vare sig vi struntar i julen eller inte.

Ett hundliv

En på orten välkänd kvinna hatt och mormorsskor,
traskar på med liten hund, som hon binder fast utanför
gallerian. hunden tittar oförstående på matte, när den
binds fast och sätter sig i snön.

Oönskad önskad uppmärksamhet

Överspacklade parfymfabriker till tonårstjejer, kutar ytligt
omkring i slimmade jeans och nåt tunt linne på gågatan,
mellan parfymbutiken och klädaffärer och skriker efter
uppmärksamhet de egentligen inte vill ha.

Mannen på verandan till
sin döende butik, tittar ut besviket, och går in igen,
och skriver en kommer-strax-lapp på dörren.
Slipsarna är ordentligt strikta på de få kvarvarande
butiksägarna för kapitalvaror i den lilla staden,
studsar ivrigt omkring med $-tecken i ögonen.

Den rättfärdiga dubbelmoralen

Den före detta motorcykelägaren och kommunalarbetaren,
numer hänvisad till sociala för att finansiera det flytande gift
som sakta bryter ner honom, virrar planlöst omkring
i staden medan det rättfärdiga folket fnyser åt honom,
när de går och köper ut 2 kartor ”julöl” till ”julmiddagen”

Framsteg

Själv trillar jag in på den nya vårdcentralen,
blir vänligt bemött, om än hänvisad till fel plats,
men det löser sig tack vare smarta telefoner.
Jag gör framsteg säger hon som lärt mig att
fundera lite över vad JAG vill i livet också,
inte bara vad jag kan göra för andra.
Sträcker alltid lite mer på mig de gånger jag
går ut från hennes ”kontor”

Flickväns formella efternamn

Det blir inget cafébesök idag, då jag redan stjälpt i mig
tre koppar kaffe. Delvis pga min nya ”flickvän” Wilfa,
som bara mal, och mal och mal… om man trycker på rätt
knappar så att säga en riktig böna den där Wilfa,
Hon heter WSCG2 i efternamn, men det känns så formellt.

Ebenezer Scrooge

Så jag går med nyvunnen rak rygg rakt igenom
byn, till Lidl.
En kvinna utanför butiken önskar mig ”God Jul”,
fast det även betyder: ”ge mig lite pengar snälla du”.
Och jag väljer att inte ge denna gång för jag har slut
på guldtior och mynt.
”Jag gav ju igår, och i förrgår” intalar jag mig själv,
och känner mig lite som Ebenezer Scrooge, när jag sedan
kommer ut med ett tretusenbitars pussel för 99,90,
som jag inte behöver… egentligen.

Avslutar dagen med den fantastiska filmen ”Human”

…
Vad lätt det är att falla,
vad svårt det är att resa sig.
Hur många gånger jag har rest mig.
Hur många gånger jag återvänt,
fast livet under obeskrivligt
långa perioder känts värre än
död.

Vad svårt det är att förlåta sig,
Vad lätt det är att döma.
Ingenting är givet.
Jag är stark, i överlevnad,
jag växer upp likt en maskros,
varje gång jag klippts ned.

Men ingen lever för evigt,
och ingen är osårbar.
Ingen klarar sig helt själv,
och alla har en gräns.

Mycket har blivit bättre en period nu,
Och jag gör ett bra jobb.
Men får inte låta någon trampa ner mig
igen…. jag måste lyssna…lyssna
till mitt hjärta.

Ingen, ingen, ingen kommer att sörja över
mig när jag brutits ner,
över att ha övergivit mig själv.
Ingen….

Så än är jag här !
Än lever jag …
än !

…
Att folk blir förbannade när våldtäkter sker
i sitt närområde (Malmö), eller rädda.
Det är ganska självklart, inget konstigt alls faktiskt.
Och just när man är arg är man ingen vidare analytiker,
det faller sig också rätt naturligt.
Jag blir förbannad när jag läser om våldtäkter,
blir förbannad när jag läser om misshandel,
av kvinnor och män, jag blir förtvivlad,
uppgiven och vredgas på samma gång.

Men innan man skriver saker i tidningar,
eller uttalar sig där, skulle det kunna vara idé
att tänka igenom vad man vill ha sagt och vad
man vill åstadkomma med sina uttalanden.

Grundfrågan är ändå eftersom vi alla, 99,99 procent
vill ändra på detta, minska våld, sexuellt våld,
förtryck och segregering. För det är väl vad vi alla vill va ?

VAD ÄR ORSAKERNA, OCH VAD KAN VI GÖRA ÅT DET ???

Och här är majoriteten antingen ointresserade av orsak
och verkan, eller har inte förmågan, tiden, intresset att ta
reda på det eller se det. Och en majoritet är dessutom
alltför intresserade av sin egen privilegierade ekonomiska
status för att inse sin egen roll i den totala situationen,
i vårt gemensamma ansvar.

Det är klart vi kan i likhet med rasisterna leta orsakerna
till våldtäkter i genetik och generaliseringar om invandrare/män.
Vi vet ju ungefär hur det har gått i historien.
Vi kan ropa efter fler poliser som moderater och Republikaner
alltid gjort för att skydda de privilegierade. Det funkar inte
speciellt bra i Amerikat va ? Med överfulla fängelser och
polisvåld ? Visst kan vi ha fler poliser, men om man på fullt allvar
tror att poliser kan göra nåt annat än lindra symptomen,
ja då är man nog chanslösa mot våldtäktsbeteendet,
våldsbeteendet, övergrepp, korruption mm.
Om vi intar den hållningen, då kommer rädsle-begränsade
kvinnor i förtvivlan stå och säga samma saker,
skrika ut sin ilska och frustration,
även om tusen år !

Allvarligt !!!
vad tror ni det beror på?

Jag sitter givetvis inte på något enkelt svar,
även om jag har tankar till olika åtgärder,
MEN jag ställer åtminstone rätt frågor !

….
”Orimligt att hälften av Malmös befolkning ska vara rädda”

säger en kvinna i Malmö,och menar kvinnor.
Det ÄR måhända orimligt att det ska vara så.
Men för det första är det kanske inte bara kvinnor
som är rädda, med tanke på att de allra flesta våldsoffer
faktiskt är män och pojkar. Att ens nämna detta kommer
du inte undan ostraffat med i dagens Sverige.
Men likväl är det så det ser ut.

Och hur orimligt det än är att folk ska gå omkring och
vara rädda, kvinnor eller män, så är det så det ser ut !
Så vad gör vi åt det ?
vad är orsakerna till det ?

Och det var förvisso en polis, men det var inte polisen,
som gick ut och uppmanade kvinnor att inte gå ut i mörkret,
vilket var uttalandet som upprörde många.
De kände att polisen inte tog sitt ansvar.

Jag kan faktiskt inte uttala mig om polisens resurser,
deras effektivitet eller dylikt. Jag tror det är få som kan det
och faktiskt veta vad de pratar om.
Men jag vet att polisen inte fixar våldsamhet och sexuella brott
i ett samhälle. Det gör människor, det gör minskade klyftor,
det gör samhörighet, det gör mening och mål med livet,
det gör föräldraansvar, det gör vuxenansvar, det gör likvärdig
utbildning åt alla, likvärdig vård åt alla, det gör inkluderande
ist för exkluderande…

Men det är klart, de som tror på genussegregering,
på ”ras-segregering” på fler poliser, på ökade klyftor, vilket
är det tåg de flesta svenskar faktiskt politiskt sällar sig till nu
i nyliberalismens och dessvärre även feminismens galna värld,
så … kör på det då,
och se vart det leder oss.
Jag vet inte mycket, men jag vet att det är
en fruktansvärd väg att gå,
som vi nu ser början av symptomen på.

Gud förlåte den kortsiktige egoistiska människan !

…
Jag tror nog att den här dagen
var min julklapp,
på nåt vis,
som ingen hård klapp kan bli.

Gud har klätt bergiga Ådalen i vit vinterskrud.
Överallt jag går, hänger det snötunga grenar,
vägarna är alldeles underbart vita.
Hela Ådalen ser ut som ett vinterkort,
ur en saga med gott slut.
Som en tavla från skogsälvan
Jonna Jintons magiska, trolska värld.

Jag fick idag en gåva som jag kunde ge bort,
och att ge gör mig hel ini själen.
Jag fick lyss till vackra jultoner i Sollefteå kyrka,
och bjuda med en vän, som njöt till fullo.

Marschaller och eldkorgar,
en julgran utanför kyrkan,
Människor, riktiga människor
långväga vänner och vackra röster.
Några av körsångerskorna lyste som
julgransljus i ansiktet, när julens sånger
i vackra stämmor flödade.

Till och med Kai Tomas nära på döda romantikhjärta,
hoppade till för ett av de vackrare leenden
mina ögon skådat på mycket länge,
innan jag sa åt hjärtat att sitta still,
och linda in sig självt i balsam igen.

”God Jul Tomas”, önskar nog alla dessa
mina vänner från när och fjärran.
Bättre klapp kunde jag inte få.

…
Förgänglig övertygelse

De mest stabila av par,
som jag trott skulle vara tillsammans,
typ ”tills döden skilde dem åt”,
har nästan alla gått skilda vägar.

De äldre män och kvinnor som i mitt
liv varit mina klippor,
och i mitt sinne på något vis, näst
intill känts odödliga….
…har tynat bort, och återvänt
till moder jord, eller sjunger
på sin sista vers … vagt, vagt, vagt.

Vänner och släkt jag haft allt för stor
tilltro till, finns inte längre i mitt liv,
några har valt sig själva, och några har
klättrat på karriärstegen, några har hittat
”bättre vänner”.

Än andas jag och sjunger

Och några har gått under.
Men än är jag här !
Ännu andas jag, sjunger och dansar.
Trotsigt, envist, irriterande,
klamrar jag mig fast vid livet.
Än är jag här…
en stund på jorden.

Allt jag har är nuet

Och jag har fått, skaffat nya vänner,
men även de kan plötsligt gå åt ett annat håll,
Ingenting är givet, utom ett.

Allt jag har är nuet.
När som helst kan det vara slut,
eller om en lång, lång tid….

Guldvaskare Kai Tomas

Och nu på äldre dagar,
samlar jag guld. Men inte tungmetall
som är värt pengar.
Jag samlar stunder av guld,
som är värt långt mer än någon ädel metall,
värt mer än någon världslig förmögenhet.

Härom dagen bjöd jag in mig till
Rolf och Raija på middag och film.
Detta var en stund av guld,
som jag sparar i mitt sinne.
Jag lägger den stunden runt mitt hjärta.
Idag var min guldstund lunch tillsammans
med två fantastiska dansvänner,
Carola och Gunilla.

Jag lägger den stunden runt mitt hjärta,
och somnar gott med rund och mätt mage.
Än är jag här …

…
Jag måste tillstå att jag faktiskt haft
fel angående en sak kring Metoo-kampanjen.
Jag siade nämligen att medias enögdhet och galenskap
skulle vara över inom några veckor, och att det skulle
avtrappas när nåt annat upptog medias cyklopöga.
Jag hade fel !
Det har blivit än mer absurt i anklagelser,.
och nästan ingen har ryggrad att säga ifrån.
Och när du säger ifrån, kan faktiskt i Sverige 2017
ske som så att du blir sparkad från ditt jobb.
länk

Men att jag har haft fel, beror troligtvis till stor del på
att det varit nyhetstorka i övrigt när det gäller skandaler,
katastrofer, otrohet, pengaklipp, mord och elände.

Den senaste att gå under Medias Giljotin är Lars Ohly,
Och som ”av en händelse” är en av de mest feministiskt
argsinta tidningarna ETC, inte lika argsint som tex DN och
borgerliga Aftonbladet, nu när det rör sig om en fd
vänsterpartistisk partiledare som döms i media utan
rättegång. Och under hela Metoo-kampanjen,
är det ändå för mig något förvånande att det är DN som
i allra högst grad släppt på all journalistisk pressetik,
och vett och sans. Så även när det gäller påhoppet på
Lars Ohly.

Frida Holmgren är den kvinna som har anklagat Ohly.
Hon säger att han varit hennes politiska idol.
Här är beskrivningen av händelsen från Fridas sätt att se på det
inom citationstecken:

”Lars Ohly stod och väntade på mig inne i festlokalen och ville bjuda på något att dricka. Efter ett tag började han smeka mig över armen, över ryggen och ner på rumpan. Jag blev helt stel. Jag tänkte, det här händer inte”.

Stopp ett tag nu!!!
Få se hon blev helt stel,
men jag läser inte att hon sa ifrån i detta läge.
Ska vi gissa att den nya måttstocken ikring gränsdragning
mellan framfusighet och ofredanden/övergrepp,
innebär att Ohly skulle läst hennes tankar ?
Jag förstår inte !
Hjälp mig här !

Fortsättning:
”När vi möttes upp ville han att vi skulle ta en cigarett och gå lite åt sidan. I stället lutade han sig över mig, jag trycktes mot staketet. Han sa att han ville träffas igen, att han ville kyssa mig på halsen, men inte här. Jag blev otroligt illa till mods och väldigt besviken”.

Återigen, hjälp mig här!
Jag läser inget om att Frida vid detta tillfälle säger ”nej”
skjuter honom ifrån sig.
Är det tankeläsning som gäller igen ?
Eller är tystnad också ett nej nu?
Vi ska i sammanhanget komma ihåg att det är dessa
skeenden, handlingar och icke-handlingar som ligger till grund för
Inez Uusmans krav på Ohlys avgång i en styrelse:

– Jag vill inte sitta i en styrelse där samtliga ledamöter utom ordföranden själv vill att han ska avgå. Inte för att jag tar ställning i någon skuldfråga, men det faktum att Lars Ohly figurerar i metoo-sammanhang skadar organisationen” säger Ines Uusmann, tidigare socialdemokratisk minister, till SVT Nyheter.

Någon ??
Vad händer här i Sverige egentligen.
Inez säger med absolut tydlighet att
skuldfrågan inte är av vikt,
att anklagelserna räcker !

Och Frida själv åberopar sexuellt ofredande,
vid något som alla läskunniga måste tolka som
att Ohly stötte på henne.
Sedan när blev detta olagligt?

Only in Sweden, only in Sweden ny friends,
can this happend !

Jo … sen kan det finnas omständigheter
kring detta som läsaren inte vet om.
Både för och emot både Frida och Lars.
Men det är just detta som är min poäng ju !!!!

I EN FUNGERANDE DEMOKRATI HÅLLER MAN INTE RÄTTEGÅNG I MEDIA !!!!

…
Egentligen är det en alldeles fantastisk vinter
så här långt, om det är det ”egentligen”,
då är det nog så på riktigt. Massor utav snö,
med lekfulla barn som bygger snögubbar.
Och snöbollskastning. Jag minns för några år sedan
hos en vän jag brukade umgås med innan hon
kom på att hon inte hade tid att umgås eller prata längre.
Men det nyåret var vi många vuxna och ett gäng ungar i
10-14 års ålder om jag minns rätt.

Det var whisky, det var musik, och det var tv och tv-spel,
det var renat, öl och det var kakor och kaffe och ett fasligt
vuxen-surr från oss vuxna. Och när jag mitt i nyårsnatten,
sa högt och ljudligt:

– ”Nä nu går vi ut o kastar snöboll ungar”

… så sa äldsta jäntan förvånat och glatt som om
hon inte trodde sina öron:

– ”På riktigt, menar du det?”

Och ungarna var snabb på med vinterpaltorna,
och ut och lekte gjorde barn och några vuxna barn.

Jag minns min pappa, som en gång gjorde snöfästningar
ute på isen i Stordegersjön, och sedan kastade snöboll med oss.
Det var inte ofta vi såg eller träffade vår pappa. Så det var
högtidsstunder. Och pappa var en lekfull man då, precis som
jag är nu. Men ska jag vara ärligt så vågar man nu för tiden som
man knappt skoja med barn, än mindre busa o leka.
Det är synd för barnen, och det är synd för mig.
Världen är bra konstig hörrni. Men det är inte konstigt
att det fattas män i vissa yrken, inte konstigt alls.

Det snöar ute nu, och är runt noll grader.
Mörkret skulle varit kompakt om det inte vore för den
välsignade snön, och alla färger från kraftverket.
Två av tre lyktor tända i mitt vintermysiga hem.

Lite julmusik på Spotify, och lätt grusiga ögon.
Plånboken väger lätt så här mitt i månaden,
och jag får vända på kronorna. Kokade upp 3 liter nyponsoppa
ikväll, så inte bäst före datumet blev överträtt.
Grahamsskorpor med ost på.
Och nu ”The Mentalist”
G’natt

…
Så sent som igår såg jag en trebarnspappa,
som brukar pulka omkring sina små i snön.
Inte så särskilt utåtriktad iofs,
för han ser mest förskräckt ut när jag som främling,
hälsar och kommer med nån skojig kommentar.
Igår lekte hans tre små här på jordi i snödrivan,
och det gjorde mig så glad, med lekande barn,
kluckande skratt och en som det verkar tålmodig far.

Men annars jag blir lite less på folk emellanåt.
Jag börjar fundera om vi människor föds kloka,
och sedan går det bara utför.
Det stoppas mest in ofiltrerat skräp mellan
öronen på en stor del av vuxenvärlden.
Och vi tvingar barnen att stoppa in en massa
desinformation, och kallar det skolgång.

Nej jag högaktar faktiskt kunskap.
Jag ifrågasätter bara vad som bör räknas som kunskap.
Och den stora massans förmåga att ifrågasätta och tänka
egna tankar som inte nån maktgalen Företagare, Moderat eller
Socialdemokrat, Republikan eller demokrat betalat miljoner
i propagandapengar för att vi ska tro på.
Eller hämndlystna feminister, människoföraktande rasister.
Nja …. jag har för närvarande inte så höga tankar
om gemene mans förmåga att ta till sig information,
och ifrågasätta densamma, vilket är nyckeln till kunskap.

Så då blev jag glad när jag först varit och fikat på
Café Petter, där Sale och Rooney med oförtruten
arbetskapacitet och vänlighet, leende välkomnar,
serverar och bakar, och kutar omkring.
För att sedan på väg tillbaka på gågatan genom
skyltfönstret till Lilla Cafét ser två små flätor, som jag
förstod tillhörde Caféägarens lilla solskensdotter.
Så jag tänker mig bara gå in o säga hej till den lilla här
på jordi, hon som alltid skiner som en sol, som hennes
namn också mycket riktigt berättar om; Solin !

Men godhjärtade pappan Adam på Lilla Cafét häller
upp en kopp bjudkaffe till mig, trots att jag sa att
jag nyss druckit. Så jag pratar lite med solstrålen
om Jul och julklappar. Och jag frågar henne hur många,
julklappar hon kommer få.

Och hon sätter upp fem fingrar i luften. Och funderar ju
givetvis med barns tindrande Julklappsögon, då hur
många jag kommer få. Jag säger som det är, jag varken
får eller ger julklappar på det stora hela, och lade till ”för
att jag är vuxen, och julklappar är för barn” Och plötsligt
ser jag hur det rörs om mellan flätorna och funderar och
funderar tills det kommer:

”Men då ska du få en stor julklapp, från Lilla cafét Tomas”

En dos av di små här på jordi, kan plocka ner mig på jorden,
till nuet, till den öppenhjärtiga gåvan, till det icke beräknande,
bara för att de tycker om. De kan få en att glömma den galna
Trump och Metoo-världen, för en stund.
Bara vara i nuet. Det är barns största gåva
till oss vuxna, att vara i nuet !

Ingen jul kan få stämning utan snö,
och ingen jul kan få julstämning utan
barns tindrande förväntansfulla ögon.
Efter en stund fylls Caféet med massor av gäster.
Adam, Raed, och Yildiz får kuta häcken av sig,
och jag reser på mig för att lämna plats åt nya
fikagäster. Men ler på väg hem.