Kategori: Betraktaren

…
Jag tänker på livet…på kärleken.
jag känner inte för positivt tänkande,
livspussel eller blekta tänder.
Jag vill känna någonting riktigt,
….jag vill tro på någonting riktigt.

Jag vill att mina ord ska vara från hjärtat,
inte för vad som förväntas av mig
Tårar, kan vara det ord inte förmår att säga.

Vill att mitt hem ska vara inuti mig,
Vill vara nära jorden,
Vill känna närhet till någon enda människa,
Jag vill vara hoppet… tillsammans

Jag vill inte jaga längre,
vill inte känna mig jagad…längre.

På nå’t vis är det så mycket som är paradoxalt i livet,
som är tveeggat, som är två sidor av samma mynt.
Man kan inte känna kontroll, förrän man lyckas
att i någon mån släppa på kontrollen… tex

Jag har ibland stört mig på det ”duktiga””rättfärdiga folket”,
som ”gör allting rätt”, som har jobb, som har familj,
som sitter och dömer och bedömer oss som egentligen
inte var födda enkom för att arbeta in andras rikedom,
eller att själv bli en sån …

Jag stör mig ibland på alla Facebook-optimister, som
förmanande och generaliserande hävdar att det bara att
se allt positivt, så löser sig allt.
På de förledda människor som anammat de språkliga begrepp
som normaliserar att vissa människor blir miljardärer för
att andra ska bli tiggare, sjuka eller knegare.

jag tänker att jag är, att vi är så mycket mer än arbetare,
så mycket mer… så mycket mer

Men just nu känner jag mig sårbar,
känner mig trött och liten..

…
Dags att titta in i mig själv.
Känner mig lite stressad,
lite lessen inombords,
kanske för att jag inte hunnit
titta in i mig själv på ett tag.

Det är så lätt att återupprepa gamla synder igen.
Man märker nästan inte när det sker,
de lätt självutplånande beteendena,
att finnas mer för andra än sig själv.

Det är ingen som tackar en för det,
det om något upptäckte jag under de senaste två åren,
av tårar, ensamhet avgrunds-depp.

Men jag tog förnuftet till fånga idag, när jag i lätt utmattat
tillstånd, lätt desillusionerat tillstånd, var på väg att göra en sak,
som skulle ta hela dagen i anspråk,
och som varken kropp eller själ egentligen orkar med,
och dessutom för andras skull…. men jag sa till mig själv:

– Nä … jag måste inte det, du kommer inte bli mer omtyckt för det,
inte mindre ensam, då ensamheten även bor i hjärtat.

– – – – – – – – – –

Men nu tar jag istället en kopp kaffe,
gjord med min presso-kanna, där jag hettar upp koppen
med kokande vatten,. medan den väntar på att få kaffe i sig.
Till det en bit mörk choklad.

Osså lutar jag mig på nybäddad säng,
stressar av min bikupe-hjärna,
och får se vad dagen har att erbjuda.

…
Den här sylten har sitt ursprung från Österås.
Dvs själva bären asså. jag plockade dem
Det blev några kilo, och ändå är jag sugen på mer.
…
I går, hade jag turen att mina vänner (Åsa och Karl) som inte hinner/orkar
ta rätt på alla bär de har växandes på sin gård,
låt andra ta rätt på överblivet på ett gentilt generöst vis.
Så då blev det lite, lite krusbär,
och MASSA, MASSA vinbär, båd svart och röd.

Omkring på tomten sprang och studsade de 2 små änglarna,
Valdemar och Evelina, medan Karl gjorde mig sällskap
bland buskar och bär.

Idag, Måndag, blev jag inbjuden av Pontus Franzén och Tove, på,
typ en ”flytta-ifrån-kojan-fest”, vilket jag tackade ja till.
Västra Spannsjön hade jag dock aldrig varit vid.
Och visste iofs att det var uppför dit, men INTE hur mycket uppför,
…. eller hur länge det var uppför. Det var uppför i 7 kilometer.
Det tog 46 minuter dit, per cykel, och 15 minuter hem.

När jag väl kommit i närheten av det ställe där Pontus bott i ett
vindskydd sedan Maj, så fanns ingen täckning för mobil för honom,
just då. Så jag ringde närmsta bofasta granne Inger,
som var mycket vänlig och tillmötesgående som talade
om vart jag skulle nånstans.

Denna lilla bro, hade De gjort dagen till ära.

Jag var första gäst. jag hade tänkt plocka lite lingon oxå, innan.
Men det blev inte av. Jag fick äran att fjutta igång lägerelden,
medan Pontus och Tove tände lyktor i skogen för att leda resten
av gästerna rätt.

Gillade skarpt bordet med kluvna stockar, vilandes på pinnar.
Här har Pontus gjort typ en damm,
så bäcken blir tillräckligt djup att bada i.

Värmländska jägaren Kjell i keps, tittar på medan Pontus steker pannkakor åt gästerna över öppen eld. Blandade smeten i en avklippt cocacola-flaska.
Och Tove ”vispade grädde genom att ska den i liten flaska.

Pontus i skogsköket

Värdinnan Tove kollar styrkan på kaffet, som jag mätte upp,
hon trodde det blev för starkt först. Men det blev helt perfekt.
Det brukar bli det i skogen,… oavsett.
Ja om man inte lyckas göra te av det då… (svagt)

Veronica från bowling-cafétnjuter av brasvärmen

Sen var det utför hem, som sagt 7km på 15 minuter.
Det borde bli snitt på 28 km/h

Väl hemma, kokade jag färdigt rödvinbärssaften
av bären jag plockat hos Karl och Åsa.

Tusen tack till Åsa och Karl, samt Pontus och Tove

http://www.expressen.se/leva-och-bo/pontus-27-trottnade-pa-overflodet-flyttade-till-en-koja-i-skogen-/

…
Nej jag är inte bättre än alla andra … el ..nja hmm… nä
skojar bara, jag ÄR inte bättre än alla andra.
Men viktigt är oxå att jag är faktiskt inte heller sämre
än alla andra, inte mindre värd än andra.

Jag är, och många är som ett par slitna jeans,
liksom bäst på nåt vis, när jag är som mest sliten.
Massor av hål, och fransar,
Men sitter bra på kroppen typ.

…
Jag vill inte va miljonär …men…

det finns ändå några få tillfällen jag skulle velat
haft den typen av snuskigt mycket pengar,
om inte annat bara för att protestera mot hur människor
med snuskigt mycket pengar alldeles för ofta beter sig och tänker.

Nu har Vellinge kommun infört lokalt tiggeriförbud.
Om jag då varit miljardär, och bott i Vellinge,
så har jag kunnat flytta ifrån Vellinge,
med motiveringen att jag inte vill bo i en kommun
med den människosynen att försöka förbjuda fattigdom.

asså det är så cyniskt och korkat,
att det borde förbjudas att vara så korkad

Förbjuda någon som inte är intelligent ?????
Så kan man ju inte göra ??!!
Det är ju diskriminering,
de kan ju inte hjälpa om de är mindre begåvade ??

… Nä just precis … så är det …typ med fattigdom också.
Men det absolut mest frenetiska, påträngande typen av tiggeri,
(kallas även Reklam)
den tillåter och främjar Vellingeinnevånarna,
likt en majoritet av de naiva svenskarna.

Om en miljardär markerar, och flyttar,
då lyssnar den typen av människor,

Because you see …
Money talks to them who ONLY understand the language of money

…
Jo jag hade lite lingon-tar-slut-iskogen-panik,
troligtvis helt obefogad, eftersom det påstås
att vi svenskar endast tar rätt på 3-4 %
av varje års bär-skörd.
Men det var så bra väder, och det spratt i kroppen,
av bär-plockar-energi.

…och JA, det var i tidigaste laget att plocka lingon,
eftersom sommaren varit något svalare än andra somrar.
Så de var lite ljusröda, med spår av vitt.
Men absolut inte obrukbara.
Blandar upp dem med lite mörkröda lingon vid senare
plock-tillfälle, så blir det ypperligt gelékonsistens på den sylten.
12 kg socker redan inköpt. …Mycket ?
ja men vaddå ?? billigare knark än cigaretter

cykelbud-korgen,
är mig kär ännu, det visade sig vara ett mycket bra inköp,
FÖR MIG trots det höga priset 700 O-insättbara svenska kronor.

Det blir lite på bekostnad av bärplockar-enegin,
att jag med packning, cyklar till bärskogen,
1 mil dit, och lika långt tillbaka,
samt att om man bor vi älven i Ådalen så ligger alla bärställen,
bortom långa uppförsbackar. Här sista biten upp mot Österås.

…. men å andra sidan får jag gubb-motion,
och naturupplevelser. Min granne Gunnar,
och 99 procent av alla bärplockare tar bilen till skogen,
och kan plocka lite mer än mig då. Men det må va hänt.
Gunnar är ålderspensionär, har har inte fysiken att cykla så långt.

Men det är nog som Stina Oscarsson skrev …..länk här:

https://www.naturskyddsforeningen.se/sveriges-natur/2017-1/priset-att-plocka-bar (MYCKET bra artikel, som även innefattar vem som egentligen vinner på bärplockar-slaveriet))

….. att det mest är pensionärer av svenskarna som ännu
plockar bär. Så om ett tag kommer det bara vara jag och
de effektiva Thailändarna i skogarna. De plockar för att överleva…
det gör jag oxå. . … men de i större utsträckning.

Eller som en liberal ser det, i kronor och ören, och ”tillväxt”: (länk här)

”Sett i ett nationalekonomiskt perspektiv handlar det årligen om
förluster i miljardklassen där vi endast tar till vara ca 3-4% av den
årliga bärtillgången!? Ett svindlande slöseri med våra rika
naturresurser som genom industriell verksamhet och förädling skulle
kunna generera åtskilliga arbetstillfällen ochdärmed stärka statskassan!”

Nåja, när jag kommit upp för sista och den brantaste
Österås-backen, cyklar jag förbi 2 damer från köket på
Österåsens hälsohem, som på lunchrasten,
sitter på en trätrapp, och lapar i sig av det sista sommaren
har att erbjuda i solbränna. Jag drabbas tillfälligt av att vara social,
och surrar med dem en stund. Men den ena säger inte ett ord, och
den andra svarar mest typ på tilltal bara. Så det var ett döfött försök.

Det var tom så icke-konversationen med thailändaren i lingonskogen
för nåt år sedan, var mer givande.
Han som sa hej, och tittade ner i min lingonhink i 30 sek,
och kanske tänkte: ”varför plockar han omogna bär”?
eller : ”Undrar om jag kan ta hinken och springa,
han ser rätt trött ut gubben, han hinner aldrig ikapp mig”

Jag låser fast min cykel vid, ett väl förankrat vindskydd,
släpar med mig cykelkärran in i skogen på en rätt oländig
skogsstig med träd liggandes över stigen, rötter och stenar.
Lite bökigt, men vill inte lämna kärran utom synhåll,
och har lätt Ågren över att lämna cykeln. (stöld, vandalisering).
Men den sparsamt använda del av hjärnan som står för
sunt förnuft och rationellt tänkande, kopplas till slut in,
och ignorerar ”tänk-om-det-händer-hjärnan)

Och är det något ställe jag egentligen inte behöver känna
så stor oro över åtminstone vandalisering, så är det kring
Österåsen promenadstigar. För om sådana här spontana
naturkonstverk, får förbli orörda, då får det mesta förbli orört,
och oförstört:

…i hålet på en tallstam:
… en ängel i trädet
…utsmyckad bark, med majblommor

Jag tycker egentligen inte odelat om att plocka bär.
Insekter som bits, stå dubbelvikt bland buskar och ris.
Det är nästan lite monotont, och tråkigt.
Älskar inte heller att rensa dem…. Jag gillar det andra runt omkring,
och jag gillar att ha skörden av bär, och stoltheten över att plockat
dem själv, och vetskapen i att det är lokala bär, och därför inte
miljöovänliga genom global transport, och ej heller drivna och
besprutade för ekonomist avans.

Men jag tar fram min länk till civilisationen, Samsung S4,
och får lite arbetsmusik till plockandet, via min 1800 låtar
stora spotifylista: ”TOTALMIX”.
Och plötsligt går det bättre.

När jag, 10 liter senare finner att ryggen och orken
fått nog, vandrar jag tillbaks till vindskyddet, och finner att
”tänk-om-det-hände-hjärnan” hade fel, och ”sunt-förnuft-hjärnan”
givetvis hade rätt. Då sätter jag mig, att njuta av den här utsikten:
Spotify stänger jag av.
Och lyssnar till den relativa tystnaden.
Den här formen av natur-upplevelse, uppskattar jag som
fd Stockholmskt asfaltsbarn bäst. När jag har visuell och ljudlig
kontakt med spår av civilisationen,.
Men ändå befinner mig i en oas av natur.
Jag hör hundar skälla nere i dalen. En tupp gal som galen.
En vedkap går igång tillfälligt. Bruset från bilar kilometer ifrån
hörs mycket vagt. Lövprasslet från vinden och fågelkvitter
överröstar dessa ljud, när det vill.

Men jag har inte rensat bären ännu, bara ca 20 % av dem.
Men de står i kylen tills jag nästa dag sätter på P1s ”sommar”
eller finsk melodiradio, …
… så som sig bör för att komma i rensningsstämning.

…
Sitter o funderar på om kroppen är villig ?
… ja att cykla iväg nån mil att plocka lingon asså.

När jag tog min morgonkopp kaffe”snubblade” över uppdrag gransknings debatt:

Uppdrag gransknings Janne Josefsson, Karin Mattisson och Sofia Djiobaridis
talar maktförhållanden med medietränaren och krishanteraren Jeanette
Fors-Andreé och PR-konsulten Per Schlingmann, fd chefsstrateg för Moderaterna.
Vem har mest makt – journalisten eller PR-konsulten?

https://www.svt.se/nyheter/svtforum/ug-forlojligar-och-fornedrar-manniskor

En förvisso intressant diskussion,
men där man inser att utgångspunkten för bägge parter är jävig,
utifrån perspektivet att deras ståndpunkt är deras levebröd,
alternativt deras karriär att bli rik på, som i Schlingmanns fall,
när han var en av chefs-strategerna när ”Nya” Moderaterna
nyliberaliserade/kapitaliserade/sålde ut Sverige, ”Nya Moderaterna”
som inte var nya, men språket var nytt,
och verklighetsbeskrivningen.

…
Det känns som evigheter sedan,
det känns som en annan tid, som ett annat liv.
När jag blev satt på en buss från Stockholm
till Kramfors. Då morfar kom och hämtade mig
och bror i en ljusblå Volvo PV,
där skinnklädseln luktade starkt.

Något år senare hämtade han oss i en gul lite VW polo,
och sedan en SAAB 95.
Det har hänt så mycket se’n dess, så mycket förtvivlan,
så många skratt, så många gånger jag gått under,
och rest mig ur askan, som fågel Fenix.

Så många steg jag gått för att hitta hem, kanske upp mot
36 miljoner steg, om jag räknar satt jag tar 2000 steg om dagen
Mitt hjärta har slagit ca 1,8 miljarder hjärtslag
Och om jag skulle leva tills jag blir hundra,
så ska det slå 1,8 miljarder gånger till.

Men jag har inte hittat hem till dig,
och du har inte hört ett enda hjärtslag,
Och jag har inte sett ditt hår i vinden,
Och jag har inte kysst dina läppar.

Du bor i min längtan, men hittar inte fram till mig,
Jag bor i hopplös tro, och hittar inte ut,

Under tiden intalar jag mig att jag har det bra ändå,
att jag kanske mår bäst som singel. Och kanske det är så,
men … men … men…
ändå … vem vill inte bli älskad en gång i sitt liv.
Att innan man lägger igen ögonlocken för sista gången,
kunna säga att jag var älskad en gång,
och jag älskade henne.
Vem vill inte det ?

Känslan av total kapitulation,
känslan av att älska en kvinna förbehållslöst
utan att veta varför, utan att förstå varför
utan att bry sig om varför…. har jag bara upplevt i en
kvinna någonsin, utan att känna henne, utan att ha
kysst henne, utan att veta vem hon är,
så vet jag vem hon är, jag vet precis vem hon är,
och hon såg på mig…poch hon såg mig, medan hon såg på mig,
som ingen annan gjort. Utan att älska mig,
så älskade hon mig.
Det fanns inga … det går inte att beskriva.

Men, men, vad är en bal på slottet,
den kan ju va fruktansvärt långtråkig, o
dötrist o tråkig o alldeles …. (suck)
alldeles underbar

Jag har tänt ett värmeljus nu,
och jag tittar på prinsessan
Dejah Thoris (Lynn Collins) i Disneyfilmen ”John Carter”
med den underbart vackra näsan 🙂
… och får nästan den sagokänsla
jag fick av henne som….. fast hon nog aldrig kan älska mig,

… vaddå fattar ni inte ?

Nä inte jag heller…
Jag tar mig en smörgås istället,
och stoppar undan kärleksdrömmeriet igen

…
Jag minns dig M****as, som en sprallig ung kille,
snabb och konditionsstark, en dag var du borta,
du hade tagit repet, och stolen föll åt sidan.
…en ung man… borta

Jag minns dig M***us, bror till en vän,
Bilintresserad, ung och stark grabb.
en överdos av för mig okänt preparat,
och du var borta… finns inte

Jag minns dig F******* som var så stor, stark och tuff,
…och hade jobb och familj,
som tyckte att jag var mjukis och mesig,
du som drack whiskey, jag som drack saft…
Du är borta nu,
du orkade inte längre

Och sen du
som gick ut en kväll på promenad,
och aldrig återvände hem,
du blev kvar på spåret

Och du som tycktes ha allt
med flera underbara barn,
vars ok blev för tungt till slut

Och du Th***s från Nyland som vid unga år
även du hittade ett rep,
och avslutade dina dagar.

Jag minns Hå***n,
min polares far, som lämnade ett brev,
och sedan gav upp.

Jag minns dig Herr E som på gamla dar,
inte längre ville leva längre sedan din fru gick bort,
du slutade leva … och avslutade allt,

Och jag minns honom, min kompis De***s vän,
som jag åkte taxi med i Stockholm,
när jag i Taxin skojade om ett självförtroende
jag absolut inte hade.
Några månader senare hade även han
avslutat sina dagar

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Alla jag känner som har tagit sitt liv,
har alla nio varit pojkar och män,
Och jag noterar att detta för samhället är en ickefråga.
…. för det handlar om män, pojkar.

Jag tänker samtidigt som jag är arg och förtvivlad
över dessa förlorade liv,
att jag på något vis troligtvis är urstark,
Konstigt att jag lever, att jag ännu står upp,
att jag andas och hjärtat slår, efter allt som varit,
konstigt att jag reser mig, gång på gång.

Jag vet inte hur gammal jag blir,
eller på vilket sätt jag kommer bli hämtad från Jorden,
precis som de allra flesta.
Ingen människa är odödlig,
alla människor kan knäckas.,
och det är gott att inte veta.

Ska vi ta detta på allvar kanske…
att män så ofta inte orkar att leva ?
Jag själv har en rätt tydlig teori om varför,
..men det är nog ingen populär analys i rådande politiska klimatet

FI tex, är mer bekymrade över att kvinnor oftare är sjukskrivna,
nämner inte denna överrepresentation med en stavelse.
Jag gissat att det stått i fet stil, om det varit tvärtom.

….

…
”Hörrni sola skin, o de ä unnerbart o leva,
fånga da’n , och styrkekramar och ”snygging”
osså att ha bake o plocke bära.
Jo’rå säkra kort för mass-lajkning på Annsikts-boka.
ja o nann gulli’en katt-jävel
Va en gla skit utan åsikter !

Det är bara det att det är lite grann som att
radera ut sig själv i längden, åtminstone för mig.
Nu beror det på, hur man definierar vänskap,
men jag jag har nog inte så många vänner som jag trott,
hur än man definierar det. För grundbulten i en vänskap känns
ändå som att man visar att man vill ha kontakt, hör av sig
åtminstone en femtedel av gångerna, mellan två vänner
… eller åtminstone nån enda gång
…. och att man typ VILL höras av, umgås och kanske längtas lite.

…men jag kan ha fel ?

”Men sluta gnäll gubbjävel, gå ur Facebook då,
om de inte duger”

.. kanske nån tänker som lessnat
på att jag är så ”negativ”.

Absolut, det är en möjlighet, som jag då och då nyttjat,
men det förändrar inte så mycket, annat än att jag inte
längre genom Facebook-likes kan låtsas att jag inte
innerst inne känner mig ensam då och då.

I grund och botten…

Och det är egentligen inte FB som är det jag funderar kring,
FB är kanske bara ett symptom på vad det blivit av oss,
hur vi delvis avhumaniserats, avtrubbats, desillusionerats
till att inte bry oss om nånting…
inte ens vänner … i verkliga livet (IRL)

Jag är ändå något förvånad över,
något frustrerad över att så få har egna åsikter,
att så få tänker själva, eller går ut offentligt med att de tänker själva.
Att få människor håller med mig om värderingar är
väl iofs inte så konstigt,
det finns lika mycket åsikter som det finns människor, och lite till.

Åsiktslöshet

Men nästan ingen tycker nånting, och när vissa tycker något
och man tycker olika så slutar de tycka med motiveringen att de
inte får tycka som de vill… vilket är en märklig hållning.
Med tanke på att de faktiskt får tycka
…. fast andra tycker annorlunda.

En vän till mig sa att jag var lite ”negativ”
… detta, antar jag, baserat på antalet upprörda inlägg
på bloggen över saker jag vill bidra till att förändra,
eller åtminstone visa vem jag är, vart jag står.

Samma sak fast olika klang

En bekant till mig yttrade sig om en bekant till hen,
att hens bekanta, efter depression blivit något
personlighetsförändrad.

Intressant…. ”Personlighetsförändring” är långt ifrån någon
positiv utmärkelse,
ofta använd inom psykologin, för att påvisa ett sjukdomstillstånd.
Men om du döper om det till ”personlighetsutveckling”,
så blir det nästan företagslikt, och som ett förbättrat varumärke,
av arbetsenheten du säljer dig själv som,
och/eller marknadsvärdet på dig som potentiell kärlekspartner,
eller tom sängkamrat.
Men egentligen har du väl även då blivit ”personlighetsförändrad” ?

Men användandet av ordet det negativt klingande ordet
”Personlighetsförändring” kan faktiskt avslöja mer om den som
använder det, än personen de har som objekt.
Det kan helt enkelt vara så att personen ifråga inte längre är
den person som ANVÄNDAREN av ordet finner önskvärt.
Apropå vänskap o sånt.

Hämta fiskhåven

Men det kanske är bäst att visa upp en gla-skit,
och säga att allt är bra när nå’n frågar,
och inte ha nån åsikt om nåt annat än vädret.
…o inte ”va så negativ” så att man tex upprör sig över
rasism, förtryck, klassklyftor och andra, gentemot vädret,
lätt vägande problem.

… nu ska jag väl ut o fånga dagen eller nåt då,
…på nåt mystiskt vis, …
har fiskhåv på golfen jag kan låna.