Kategori: Betraktaren

…
Jag tycker inte alls om Jenny Strömstedt, det är så.
Jag har svårt att sätta ord på varför, utöver att när det en gång i en valdebatt 2014 lyste igenom vad hon eg tyckte om jobbskatteavdragen, och mantrat ”det ska löna sig att arbeta”. Detta i samband med att hon intervjuade Jonas Sjöstedt.
Det lyste igenom irritation över att Jonas talade om bättre villkor för arbetslösa, gamla och sjuka… då hon irriterat frågade

”Men ska det inte löna sig att arbeta då?

Jenny Strömstedt hade 633.000 i årsinkomst 2013, tror knappast den har minskat sedan dess. Hon bor tillsammans Med Niklas Strömstedts inkomst att lägga till hushållsekonomin så *förstår jag att det blir tufft, och att man upprörs över att det finns sjuka och arbetslösa i samhället som givetvis borde ta sig i kragen i och göra rätt för sig som Jenny själv* (Jo … det var ironi)

Jag tillhör nog de som i Sverige har minst att röra mig med ekonomiskt. Men få av mina vänner eller bekanta har hört mig beklaga mig över ekonomin. Jenny har 8 gånger så mycket som mig, om man inte räknar in makens inkomst. Inte heller nu, när jag i denna text visar på hur stora skillnader det är mellan fru Strömstedt och mig som sjukskriven… inte heller nu gör jag det för att beklaga mig över min ekonomiska situation. Jag belyser att det är HON som beklagar sig, och tror sjukdom och arbetslöshet kan motiveras bort med hjälp av sämre ekonomiska förutsättningar. Det är alltså viktigt för henne att människor i min position får MINDRE… för det skulle ge incitament till sjuka att bli friska, och arbetslösa att hitta jobb som inte finns eller alt de inte är kapabla att utföra.

Men det är oftast så det är … det gnälls mest från de som har mest. Och de är ständigt missnöjda, speciellt om någon som har det dåligt ställt skulle få det bättre nån gång, nån stund. Finns inget annat som retar ”goda människor” likt Jenny. S som när människor som inte klarar av att jobba eller får tag på ett jobb, får någon form av livsuppehållande utbetalning på den försäkring de oftast redan betalat in genom skatt.

Och när Jenny Strömstedt ojar sig över att ha blivit kallad ”godhetsknarkare” i Expressen efter 7:e-april-attacken, och räknar sig till de goda, och de andra är onda.
Ja då framstår hon som ett liten naivt barn som tror att prinsessor som är vackra är goda, och de fula drakarna sprutar eld och är onda. Hon har helt enkelt gjort det enkelt för sig, när det gäller gott och ont. När man sitter på piedestal kan man faktiskt så många frön till den ondska som sedan även drabbar välbärgade privilegierade överklassmänniskorna… som det tycks så mycket hårdare än krigets barn i Syrien, så mycket hårdare än barnen som dör i svält i Afrika. Jag undrar Jenny… är det samma syn du har på ”löna sig att arbeta” i Afrikas svält ? Borde vi motivera dem. Och när sedan J.S upprör sig över ”ojämställdhet” för kvinnors räkning …och tror sig vara feminist …

…. ”då går min gräns för vad jag pallar med,
då vänder sig min mage ut och in”

…
Nu ger jag mig ut på djupt vatten,
och hoppas nån kastar ut en livboj om det blir storm i vattenglaset.

Detta med sjal eller inte sjal, har ju blivit ett tillhygge i en befängd debatt om olika traditioners och kulturers förträfflighet respektive förkastlighet.
Och jag har läst och hört en hel del. Vad som är sant om traditioner, förtryck, kultur och religion är jättesvårt att veta som blekansikte i kalla Norrland.

En förklaring till bärande av huvudduk eller sjal, har jag hört ska vara att kvinnan inte skall inleda mannen i frestelse. Återigen, jag vet inte hur sant det är, och för vem. Men ponera att det skulle ligga nåt i det. Då finner jag sjalen oerhört ineffektiv, eftersom den i många fall tom kan förhöja skönheten hos kvinnan, som en vacker hatt, eller söt toppluva. Långt effektivare sätt för kvinnor att undslippa trånande blickar, om det är målet, vilket jag starkt betvivlar, vore nog att klä sig i säckiga mysbyxor, med hängiga knän och rumpa. Eller alternativt knänylonstrumpor i birkenstocksandaler lär vara effektivt. Eller ett ansikte så översminkat att det lockar mannen att gå till garaget och ta fram tinner och avfettning samt trycka igång högtryckstvätten och befria den stackars övermålade varelsens ansikte. Eller ett riktigt sur fördömande ansiktsuttryck.

Givetvis är det fel att det går omkring ”sedlighetspoliser” som styr över kvinnors rätt att själva välja vad de ska ha på sig, även om Stefan Löven t,bara tar upp den frågan för att fiska röster hos främlingsfientliga utan att faktiskt i sak säga något främlingsfientligt. Men däremot kasta bensin på en eld av fördomar.

Och jag kan som blek, norrländsk man hålla med om att bleka vita svenska män, eller mustiga, bruna temperamentsfulla män, inte har att göra med vad kvinnor klär sig i, vare sig de väljer slöja eller icke slöja. Däremot, när svenska kvinnor hävdar att män inte ska diktera vad kvinnor ska klä sig i, kastar de milt uttryckt sten i glashus. Ty åtminstone vad gäller gifta och ogifta par, har kvinnorna alltid klätt mannen ”det där kan du ju inte ja på dig”, En randig slips till rutiga byxor”

Nä diskussionen om sjalen har blivit absurd, och ett verktyg för både de i sammanhanget få män som vill tvinga sina kvinnor att bära sjal, och de svenskar som använder diskussionen till att befästa fördomar och rasism. I den diskussionens skugga klär sig våra ungdomar obegripligt illa. Unga tjejer i 13-årsåldern går omkring i nylonstrumpor och högklackat på Lucia i 25 minusgrader och förfryser fötterna samt faktiskt utsätter sig för risker oavsett om vi tycker att det borde vara så eller inte. Och vi pratar om sjalens vara eller inte vara ?

Unga killar springer omkring i jeans som är tillverkade för att hänga nedanför rumpan, så att Björn Borgs kalsongmärke ska synas, och riskerar frostskador på pungen. Sen när det är sommar går de med vintermössa på i 30 graders värme. Och vi diskuterar sjalens vara eller inte vara ?

Sneakers för 100 kronor i sulor som gynnar framtida privata fotvårdare och kirurgers plånböcker, och vi diskuterar slöjans vara eller inte vara ?
I slutändan handlar det oftast ändå om vanliga fördomar och ovilja till förändring. Trots att historien säger oss att allt förändras hela tiden, men vi gör ändå om samma g´historiska misstag om och om igen.

Så bär era sjalar med stolthet, men inbilla er inte att ni blir mindre attraktiva, för det finns effektivare medel.

…
Solljuset når mitt fönster i norrläge, trots att det är kväll. och strålarna sipprar in mot gitarrerna på väggen, och förvandlar den nästan till en levande oljemålning,
Diskbänken är nästan fri från disk, bortsett från nåt tomt Oboy-glas och en tjockväggad espressokopp.

Trottoarerna är grusfria, men knopparna i träd och buskar väntar fortfarande på värmen, och gör jag. Det finns hopp, det finns alltid hopp, sa en lärare åt mig en gång, när det var som mörkast … tom när du inte ser det eller känner det, så finns det alltid hopp. Varje år, trots att vi i kalla norden får vänta länge och väl på att knopparna ska springa ut i lummiga, grönskande löv som förvandlar en karg och grå värld, till Edens lustgård, med färgsprakande skogar och himlar. Trots det så kommer den till slut, sommaren… varje år. Och trots att den kan kännas kort, så kommer den alltid åter, och den är underbar i sin generösa prakt och livfullhet. Med syrenbuskar, blåa himlar, svalkande sommar-skurar, surrande humlor och svenska medborgare lätta till sinne och själ.

Den kommer alltid åter, den svenska sommaren, och är vackrare och mer välkommen och efterlängtad än någon annanstans på jorden.

Kärleken då ?
Min far vägde inte alltid sina ord på våg innan han uttalade sig, och han var inte alltid mångfacetterad i sitt språk. Men när han träffade rätt, då träffade han rätt.
Han sa till mig:

”Det kommer flera” och syftade till kärleken, syftade till att fler skulle komma att tycka om mig. Så lång hade han rätt. Men jag har aldrig lyckats riktigt med kärlek, och det är som en giftpil i mitt hjärta. Och pilen ger mig kärleksförgiftning. På så vis att jag inte tror, inte hoppas lägre. Det känns dött för mig, och det får mig att känna mig död. Mitt hjärta känns igenmurat. Och muren stänger inne mig, låser mig inne och mindre levande. Jag har aldrig lyckats med det här som kallas kärlek, trots att jag har så stort varmt, hjärta, så har det bara blivit fel.

Jag betvivlar inte att det finns kvinnor där ute som är attraherad av mig, men jag betvivlar väl att någon kan älska mig som jag är. Jag har svårt att lita på det,
Men kanske, kanske, kanske… är det med kärleken som det är med sommaren.
kanske, kanske, kanske.

…
Det har slagit mig under krisperioder, att få människor faktiskt är villiga att ifrågasätta sina åsikter, värderingar eller förändra något i sitt eget beteende.
Faktum är att jag undrar om inte just personlig kris är enda gången vi blir tvungna att ompröva saker vi gör och tänker, utöver det är det ganska ovanligt att vi förändrar våra åsikter, vårt beteende mot andra människor.
Och våra åsikter är låsta i ett skyttegravskrig, vi är oftast aldrig villiga att verbalt överge dem, eller ifrågasätta varifrån vi fått dem, eller varför vi håller fast vid dem.

Kris är inte speciellt trevligt, varken personlig eller samhällelig kris. Så det är inget vi gärna söker upp, vi rotar inte gärna i det som gör ont. Och i dag matas vi tex på FB ständigt med ytliga uppmaningsskyltar om att ”fånga dagen”, ”tänk positivt” ”och ”gilla och kopiera om du älskar dina barn” etc etc …
För mig är den typen av pekfingret-i-ansiktet-skyltar först och främst inte helt med sanningen överensstämmande, de är en ”plåsterlösning” på ett brutet ben. Det är en ”om-jag-blundar-försvinner-detläskiga-lösning”. Sen att de kan uppfattas nästan hånfulla för människor som tappat allt, är också ett faktum.

Ibland kan undvikandet av det onda, leda till … tandlossning.
Ja det är faktiskt så. Jag har själv ibland problem med att det fastnar matrester mellan tänderna. Och jag använder väl tandtråd och mellanrumsborste ganska ofta. Men ibland uppstår tandköttsinflammation. Och i det läget finns ingen återvändo, när det börjat ömma. Då använder jag plasttandpetare med anti-inflamatorisk gel på, och det blir blodigt värre i käften, och är allt annat än mysigt, det gör riktigt ont. Men jag vet att det onda värker ut om jag gör det.
Där och då funkar det inte att tänka positivt, och undvika det som gör ont.
Och lite så är det med vårt inre oxå tänker jag, att när det gör otroligt ont ibland, så räcker det inte med att låtsas som det inte gör ont, utan du måste ner i skiten en stund, och sen upp igen. först då kan jag möjligtvis vara i nuet, ”fånga dagen”, ”tänka positivt, ”slippa tandvärken”

Jag tänker att för mig, som jag ser det, handlar det om att sträva efter balans mellan nuet, dået och framtiden. Och visst kan man på vissa områden fastna i det som varit, det är fullt möjligt, och inte så önskvärt alla gånger. Men lika illa är det som jag ser det att låtsas som det inte finns, blunda, hålla för öronen och munnen. Det beteendet kan bringa ner en människa på knä fortare än du hinner ”fånga dagen”
Jag behöver också ibland ”tänka positivt” eller höra en glad låt, ringa en vän som är lättsam och rolig…. men jag behöver nog inte tala om för andra att de måste göra det, och att det löser deras problem, löser världens problem om de ”tänker positivt”. För det är inte sant, inte helt sant iaf, och det kan skada mer än det hjälper när man kommer med enkla lösningar på det som faktiskt är livet.

Och allt detta påverkar nog vilka åsikter vi står upp för, slåss för, och bergfast förankrar oss vid. Att gå emot gängse normer tycks också vara nåt vi drar oss för.
Att kalla sig kommunist idag tex, är inte möjligt. Men att kalla sig feminist, är betydligt mer accepterat. Ändå bygger bägge på samma solidariska grundprinciper. Och pga av vårt åsikts-skyttegravskrig, så kommer ingen kliva upp ur skyttegraven och lyssna på när man förklarar kommunismens idéer för dem, kontra hur diktaturer kallade sig kommunistiska, fast de faktisk varken följde Marx eller Engels kommunistiska manifest. Det är omöjligt att ta den diskussionen. Jag påstår inte ens att kommunismen som den var tänkt är möjlig, jag påstår bara att det inte ens är möjligt att diskutera den pga förutfattade meningar och historielöshet.
Och historielöshet är allvarligt, ty om vi inte läser historia och förstår den, är vi dömda att upprepa historien, gång på gång på gång på gång..

Och det är precis vad som sker nu i Europa och Amerika.

…
Jag blir bara mer och mer osäker på ”sanningar” och ”fakta”, ju längre jag lever.
Det är absolut inget nytt det här med vilseledning från makthavare. Det har förekommit sedan människan blev människa, och kanske tidigare än så. men verktygen har blivit fler, och spridningen okontrollerbar. Och ingen orkar, vill längre granska vad som finns nån sanning i eller så.
Och det finns en sundhet i den insikten att ju mer jag lär mig, i desto större utsträckning förstår jag att att jag ”inte vet nånting”.

Förhoppningsvis lär jag mig efterhand mer och mer om mig själv, men kommer helt säkert aldrig bli fullärd. Men det är i princip vad jag har att jobba med.

Att göra narr av Donald Trumps syn på demokrati, ”alternativa fakta” och hans förhållande till medier är rätt och nödvändigt. Han är trots allt, ve och fasa, en av världens mäktigaste män. Men att från den iofs riktiga utgångspunkten att Trump är en katastrof för demokratin genom sin ”faktaresistens” och brist på respekt för människors värde och pressen,. till att påstå att hans politiska motståndare, eller för den delen republikanska alternativ, skulle stå för demokrati, rättvis fördelning, smarta miljöval och korruptionsfrihet …. är helt enkelt värre än naivt. Det finns en maktkorruption även i det demokratiska lägret i USA, och en krigshetsare även i Hillary Clinton. Inte ens den som jag anser var den bästa Amerikanska presidenten i modern tid, Barack Obama har rena händer. Och delvis har detta banat väg för tokstollar som Trump. Det är lika samma i Sverige, när de etablerade två stora partierna inte bryr sig om utsatta människor, så finns utrymme för ”välkammade” främlingsfientliga att vinna folks röster. SD ser ner på, och har öppet nedvärderande åsikter om invandrare och invandring. S och M har öppet nedvärderande exkluderande åsikter om arbetslösa, sjuka och gamla.
Lite samma skit på ett vis faktiskt.

Vad gäller Iran och Nordkorea och deras kärnvapenprogram, så tycks västvärldens politiker och även medborgare vara eniga om att de inte skall ha några sådana. Och jag håller med. Men vem skall ha kärnvapen ? Att USA inte vill att NK ska ha det är förståeligt, men hur rimmar det moraliskt ? Västvärldens och våra argument för det är förmodligen, om vi rannsakar oss själva, att det är för att USA är ”the good guys”, världens polis, etc etc. Vi litar på nåt sätt på att USA ska vara den ”rättskipande” stormakten i världen. … mot de ”otäcka muslimska staterna” mot ”kommunisterna”
Men nu håller vi på att skita åt oss när Trump säger sig värna bara om Amerika militärt.

Och det är det här som är problemet med att svart-vitt utnämna de goda och de onda. För ingen demokrati förblir demokrati per automatik, när demokratin en gång införts. Det kommer alltid finnas de som vill begränsa densamma, få mer makt själva, tills demokratin är ett minne blott. Turkiet är väl ett tydligt exempel i dagsläge.
Det finns nog gott om människor i väst som hoppas att USA ska bomba Kim Jong Un. Och jämna Nordkorea med marken, och hux flux skulle det vara ett problem mindre i världen. Men så fungerar inte världen, USa eller annan makt som skulle genomföra detta skulle då mörda miljoner oskyldiga, och skaffa sig än fler fiender, och skapa än mer våld. Det finns hur många e som helst på detta.

Så är vi alldeles säkra på det här med sympatier och maktfördelning, värderingar och åtgärder ? Jag är det inte … JAG har inga lätta lösningar. Många av de som ”har det” är kanske de som skapar konflikterna.

…
Så idag är det fredag och vad har jag att glädjas åt ?
Jodå… det är mycket, om man jämför med hur det varit, och om jag jämför materiellt med hur en majoritet av världens befolkning har det.
Jag har gjort oerhört gott kaffe i min presso-kanna, med skummad mjölk ovan, pudrat med kakao och bokstavligen en nypa socker. Jag diskat undan, skurat toan, ätit frukost, betalat räkningar och duschat. Det få¨r räknas som en god start på dagen.

…
00.03 ..en ny dag, innan jag lagt mig… som vanligt.
Och inte har jag löst världens problem idag heller,
och det var faktiskt rätt väntat. Jag har hör och häpna inte heller löst alla mina egna problem. Hur kul vore det ? Då vore jag färdig här på jorden.
Nä … bekymmer är lika nödvändigt för människans psyke, som kroppsarbete/motion är för människans kropp. Jag får bättre motion av att pressa kroppen, promenera, lyfta, springa. Under förutsättning att jag ger den näring och energi.
Problemet uppstår när backen är längre och brantare än energi-intaget och den behövliga vilan. Så och med psyket… det behöver utmaningar, men får inte bli oöverstigliga… framförallt inte verka oöverstigliga, så att man åtminstone nån stans tror att det är möjligt.

Mina åsikter och värderingar är grundade på mitt liv och mina upplevelser, och är därför det sannaste jag för tillfället vet om. Så min utgångspunkt är just dessa… men jag försöker öppna sinnet för andras utgångspunkter och åsikter, inte alltid helt lätt förvisso. Men när man ställs inför att bemöta människor som alltid ”har rätt” oavsett vilket ämne det gäller… till och med ämnet ”Tomas Lundin”, då har min gräns för tillmötesgående nåtts… och jag bemöter eg inte längre påståenden, utan avleder om en konflikt inte leder till nåt annat än destruktivt för mig och den andre.
Två gånger nu har jag på kort tid blivit bemött med att jag gjort en ”Trump” för att jag inte blint godtagit den ”sanning” som presenterats för mig som den enda godtagbara ”sanningen” Och då har den ”sanningen” ”bevisats” genom en länk på internet. Det är för övrigt väldigt likt just Trump och Sverigedemokrater att göra så, leta rätt på den länk på nätet som stämmer överens med de åsikter man vill bevisa, och sedan mena på att det är fakta. Lite roligt det ändå…

Det är aningen debattdödande att bemöta kritik med att man ”Trumpar”
Det är lite som att kalla solidariska åsikter för kommunism… sen är den debatten död.
Vad jag säger, är att ingen sitter på all sanning… då är man riktigt snett ute, om man tror det. Och mycket borde nyanseras som åsikter, eller flersidiga sanningar, snarare än en allenarådande sanning. DET är INTE samma sak som Donald Trump som kategoriskt säger att allt om honom negativt är lögn, samt att han rakt ur luften hittar på saker, som tex ang Sverige som han inte visste något om.

När det gäller produkter och tjänster som tjänas miljarder på, när det kommer till politik som ger miljoner i pengar och makt, så föredrar jag att ta ”forskning” som de presenterar med en nypa salt, el möjligtvis två nypor salt. Eftersom pengar är makt, makt är pengar, och de används för att köpa för deras produkt, för deras politik, skräddarsydda forskningsresultat. Vem tror ni betalar forskarnas löner ?
Det finns inte mycket neutral forskning och vetenskap … den mesta är köpt, av globala företagsjättar.

Sockerindustrin till ex har lagt ner miljarder på att betala forskare som ger motstridig information om hur skadligt sockret är och hur sjuka vi blir av det.
Vetenskap och forskning…. inte alltid fakta.

Professorn Hans Rosling tex, har ju på ett oerhört charmigt och ”lättförståeligt” sätt presenterat statistik , och blivit något av en ”rockstjärna” Och även om han haft poänger, och lyft fram saker som höljts i dunkel, lyft medvetandenivån i en del saker, så är inte allt han sa någon allenarådande sanning…. som många blivit lockade att tro… för att hans presentation andas optimism.
Kanske enl min åsikt något naiv optimism.

Man ska inte tro allt man hör. Man gör nog klokt i att ifrågasätta och tvivla i ganska stor utsträckning. Vare sig det är grannens overifierade skvaller, eller en av tusentals av storföretagen rikligt betalda ”forskare” som hävdar något utan att presentera motvikten eller objektiva källor. Vem som helst kan hitta någon forskning, någon psykiatriker, någon filosof, någon åsiktsmånglare på nätet som stämmer överens med den världsbild man vill presentera, som passar ens egen agenda i livet. Men det innebär inte att det är någon allenarådande sanning.
Och man ”Trumpar” inte för att man insett detta. Man snarare gör en Tage Danielsson”

”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok”

…
Just nu njuter jag av ny-sopade trottoarer att gå på, och cykla på.
Det är sådana små saker man lägger märke till såna här gånger,
såna här tider. Lukten av lingonsylten jag kokade. Bra tryck i pink-manicken glädjer oxå. .
Man får glädjas åt sådant när man inte är dansgud längre, och när drömmar och illusioner brister och imploderar. Man får glädjas åt att bli lite ompysslad när man går och klipper sig hos frisör. Snart kommer det kanske tider då vi sjukskrivna, arbetslösa, pensionärer inte kommer ha råd med det.

”Utvecklingen” går åt det hållet. Bostäder som är nödvändigt för alla har blivit en köp och säljmarknad, där kapitalister köper upp, rustar ner, höjer hyrorna och säljer. Folk tvingas på olika sätt betala mer hela tiden, och vår ekonomiska samhällsskikt, får mindre att röra sig med hela tiden. Och moderater står samtidigt öppet och grinar över orättvisan att de får betala mer än 50 % i skatt…. DET är den ”orättvisan” som bekymrar Ulf Kristersson mest iaf.

I vårt bostadsområde byttes med nya hyresvärden det gamla bredbandet ut mot nytt hos Telia… frid och fröjd, trodde vi. Men nu skickar Telia ut uppgift om att det avtal vi tecknade med dem om 10 gig och den summan det innebär, kommer upphöra existera, så vi blir tvungen att betala mycket mer, och vi har inget annat bredbandsalternativ där vi bor. Och hyrorna vill de chockhöja, och tycker det är rimligt att ha samma hyror här i en avfolkningsbygd, fast här mest bor kvar fattigpensionärer, arbetslösa och sjukskrivna. Sedan sälja fastigheterna med vinst och klättra vidare på kapitalist-berget och trampa ner folk på vägen upp.

Men än så länge har de inte lyckats kapitalisera luften jag andas, än så länge har vi allemansrätten, än så länge är jag pank och fågelfri. Och en tröst är att de mest gnidna riskkapitalister tror att lyckan sitter i kapital, och kommer aldrig mer få uppleva glädjen av att kunna unna sig nånting efter att ha längtat. Och de mest giriga skit-huvvena i toppen av penningstegen kommer aldrig få uppleva glädjen i att ge till en som behöver, trots att man har lite att ge av.

…och när livet tar slut kan ni inte ta med er era världsliga rikedomar.
Och jag har hört nåt om nåt nålsöga när den dagen kommer… vi får se.
Men ”rikast vinner” är knappast vad som sker.

Nu ska jag njuta av att lägga mig och somna i en liten 1:a på 35, som jag med nuvarande hyresutveckling, om 10 år inte kommer ha råd att bo kvar i. Frågan är vart jag bor då. Kanske Kristersson har infört fattighuset i Sverige igen, bara han slipper betala skatt på sin förmögenhet
… för det vore ju ”orättvist” Ulf Kristersson ?

…
Av alla varelser Gud har skapat, eller evolutionen har har frambringat,
så är människan den briljantaste och skapande, men också den dummaste och mest destruktive.

Människan ärt oxå troligtvis den av jordens innevånare som kan skapa mest lycka, eufori och välmående för sig själv, men lika väl den som skapar mest lidande och förödelse.

På en punkt är övriga djur, och övrig natur oss överlägsna,
det är att skapa balans och harmoni, att leva här och nu,
att vara.

…
Clownen som alla älskar,
har för stora skor.
publiken gapskrattar
åt en näsa röd och stor

Flickan dansar på en smal liten tråd
med säkerhetslina på sin rygg
publiken häpnar över detta mod
med lina på ryggen är hon trygg

Hästar springer runt åt samma håll
förtjusta applåderar ramlar ner
trampoliner, skyddsnät, och akrobatik,
av illusioner publiken vill se mer

Skratten värmer trötta hjärtan,
när clownen ramlar för vår skull
men vem tröstar väl clownen sen
i denna publikens lyckostund

Kanske flickan som dansar så nätt
på en slak och ostadig lina
en kyss på hans kinds glada mask
som säger ”dina tårar är mina”.

Nu är föreställningen för kvällen slut
cirkusdirektören tycks bada i ära
med lättat hjärta publiken går ut
en man med stora skor vill va dig nära.

Glöm inte att de mest sorgsna alltid ler
när de alltid vill få dig att skratta
var rädd om de som helar ditt hjärta
när cirkusmanegen krattas