Kategori: Betraktaren

…
”De e livet”
…säger min vän R idag efter att varje dag jobba
10-14 timmar året runt även helger,
efter att inte ha haft tid för kärleken kanske,
eller likt mig vara uppgiven inför den.
”De e livet Tomas”

Fika hos Rooney

Idag ska det visst vara den svarta fredagen,
ytterligare nåt USA-importerat där vi svenskar
tar efter Amerikas alla sämre sidor istället
för dess bättre sidor,
jag vet faktiskt inte varför.
Vi måste väl vara korkade på nåt vis,
eller så handlar det om hämningslös
marknadsekonomi igen…. same difference

Det stora glädjeämnet stod Sjuksköterskan H
på Sollefteå HC för idag.
Efter att ha klivit upp innan dagen börjar för att
ens ha chansen att få hjälp fr sjukhuset,
somnat o vaknat, somnat o vaknat mellan
telefonjakten på en tid för kontroll, fick jag till sist en
tid för snabbkoll av rodnande operation-ärr !

Jag såg de vackra mönstren i snön.

Jag var på plats i mycket god tid,
och blev belönad genom att få undersökas
en halvtimme tidigare ön utsatt tid. De ni !
Och ett kort, effektivt möte,
med vänligt bemötande,
utan tjafs om huruvida jag behövt
komma dit eller inte. Skämtsamt, lättsamt,
snabbt och effektivt… Bravo !
Så hon botade ingenting, annat än eventuell oro-light
då. Men jag gick därifrån med ett leende på läpparna.
Och leenden på läpparna är nåt som är av riktigt
värde här i livet, som inga pengar kan köpa.

Idag blev det Omelett i det Lundinska köket, O-me-lett-het
gick det ner i hungrig mage, toppat med Zeunerts Julmust.

…och igår gick det så häääär bra att spela boule !

…
Jul, jul strålande jul
… nja nä… ändå inte faktiskt.
It’s all about the money faktiskt.

Själv är jag lite mindre vilse i mig själv,
men världen blir allt mer hysterisk och galen.
En för klädseln, alldeles för ung tjej går förbi
i jeans med hål på knäna, så tight åtsittande att hon jett
ge huden syrgasmask när hon kommer hem.
Hon tittar ängsligt omkring sig och halvspringer
förbi… hon klär sig ”sexigt” för att synas, men gömmer sig
och springer när hon syns
Och jag fortsätter i avspänd takt mot Konsum
för att köpa mina grahamsskorpor till kaffet.

Jag trampar sedan vidare hemåt i den av novemberkylan,
knarriga snön. Förbi ”plomberade” gömslen vi kallar lägenheter,
förbi människor jag knappt känner, fast jag tycker det skulle vara
rätt trevligt med lite grannverksamhet.
Människor vars enda brinnande kall tycks vara att hålla koll på
torktumlefiltret och ljudnivån på grannarna,
speciellt om det är mörkhyade som är högljudda,
det är på nåt sätt mycket värre. Vettefan varför men…

Men under anonymitetens osynlighetsmantel på sociala medier,
låser många av dem ytterdörren och ger uttryck för sitt hat,
både blå-bruna skjortorna, och rosa koftorna.
Kan hända tom, utan att förstå det,
ibland även hat mot grannen intill,
som hjälpte hen att starta bilen igår.

Jag kliver över tröskeln till mitt lilla krypin,
och blir hälsad av skenet från den blå
fönsterlampan jag lämnat på för att inte
mötas av totalt mörker.

Jul, jul strålande jul… … nja nä… ändå inte faktiskt.
Det är inte Jesus vi firar…. det har det inte varit på länge.
Men så länge kulorna rullar så….
är allt gott i ”gamla nyliberala Svedala”,
tänker jag och önskar Karl-Bertil Jonsson fanns på riktigt.
Samt att hans skapare Tage Danielsson ännu levde ,
för att ge underfundiga verbala smockor till tillväxt-vansinnet.

Ur matkassen plockar jag även fram en glödlampa till den
andra blå fönsterlampan, nu när jag fått min beskärda del av kakan,
så att jag har råd till det. Det känns lysande faktiskt.

Jag öser upp bitarna till ett tusenbitars Stockholmspussel,
med Riddarholmen i skymning, med vy tagen från Mariaberget
och Bastugatan på söder i Stockholm.
Lägger några bitar innan jag genom datorn,
blir varse om att vi nu även i Sverige ämnar segregera
kvinnor från män, vilket både brunskjortor och rosa koftor
länge upprörts över när det gäller svenska badhus och
kvinnor från andra kulturer… men nu är det jämställt helt plötsligt,
att segregera män från kvinnor
… vettefan hur det gick till faktiskt ?

Jag somnar in relativt harmoniskt,
en bra bit efter midnatt,
men drömmer oroligt som vanligt,
jagad av orättvisan, övergiven och
misslyckande i drömmarna.
Men återställer harmonin när jag vaknar
med en kopp egenbryggd kaffe
och två lussebullar till frukost.
Och en ny dag gives mig ännu en gång.

…
Kalendern tippade just över till
den 20 november år 2017.

Jag känner mig inte deppig kanske,
men less och jo lite ledsen.

Mörkret utomhus denna vinter,
skär inte in ända in i hjärtat och förmörkar det,
så som det gjorde de två senaste vintrarna,
men visst påverkar det humöret lite.

Egentligen kan man ju tycka att det är bättre
att vara utan familj, än att ha en familj som
krymper en, sårar en kuvar en.
Och så är det med säkerhet, men ändå….
…ändå blir det ett tomrum.

Passionen till dans,
svalnar med krympande antal dansgäster.
Och jag är inte kär längre… i dans.
…även om det kan vara kul.
En gång sa jag: ”Man blir självlysande av dans”
och då var det sant. Inte så mycket nu faktiskt.

…
Få se nu…

Utan att hamna närmare något annat parti
så hamnar jag längre och längre ifrån vänsterpartiet
för varje dag som går under just denna #Metoo-höst.
Men det är nog egentligen inte många
av de feministiska vänsterpartisterna
som bryr sig om det… de är nog tom nöjda med det,
verkar det som.

Jag blir mer och mer desillusionerad i politik,
för var gång män ska smutskastas.
för var gång invandrare smutskastas,
Ni får hålla på med det bäst ni vill,
men ni får göra det utan mig !

Jag trodde en gång att jämställdhet var målet,
nu vet jag bättre. Det är makt, egen makt och
ingenting annat än makt den nu furiösa feministiska
rörelsen är ute efter.
Det är pengar, det är rätten att förtrycka på det sättet
kvinnor en gång blivit förtryckta.
Det är inte att upphäva förtryck och
skapa harmoni som är målet.

Jag vet inte om jag längre kan ge dem min röst,
ty många av dem jag högaktat och sett upp till,
ser nu ner på mig, av en enda anledning
som jag inte kan påverka.
Nämligen det faktum att jag är man !

Detta är ju själva definitionen på förtryck,
rasism och negativ genusförtryck
att utgå, se ner på, människor
utifrån hur det ser ut.

Jag var en gång er bundsförvant,
Jag kan inte följa er på det blinda hatets stig…
..ni får gå där utan mig !

…
Så angelägen att få höra till ….
När snön nu faller tänker jag
likt det oskuldsfulla barnet
på en jul hemma…

Men jag har inget ”hemma”
för mitt hjärta. Jag har
en plats där jag bor,
jag känner, jag har inget ”hemma”,
för att jag inte hör till.

Jag vill inga klappar ha,
Och julgröten kan nån annan få,
Inte ens den vackra vita snön,
är vad som gör en Jul.
Men att höra till,
men att känna sig hemma
hos någon.

…
Ej fläckfri, men…

Tro det eller ej, jag är inte fläckfri faktiskt,
fast jag har tagit bort 2 fläckar nu häromdan.
Jag fick faktiskt hjälp med det av Abduqadir Mao,
en snubbe från Stockholm faktiskt.
De fläckarna ”lever” inte längre.

Amerkaresan

Ikväll åkte jag förresten till Amerikat.
Jag tog en sväng till Nashville/Tennessee,
och hälsade på Jill och Maxida via fjärrtelevision.
Ja osså träffade jag Bill Miller.
Osså sjöng dom lite för oss, mig, Raija och Rolf
Till det åt vi av mina hallon och blåbär,
från skogen vid bruket,
och skogarna vid Österåsen.
Och kaffe o glass o hembakad glutenfri morotskaka.

Musikaliska läten

Rolf och jag skrek oss hesa inne i hans lilla musikrum,
något som skulle kunna kallas för musik,
ibland. Solstrålen Agnes sken i sitt andra hem,
hos sin mor denna kväll.

Efteråt summerade jag det hela som att det brukar
vara rätt trevligt på våra träffar.
Och Rolf var benägen att hålla med.
Rolf kunde inte heller protestera när frågade om han
förstod hur bra han hadee det,
när Raija kom med nybredda mackor,
och bär och kaffe o glass.

Reflektion över vad man har

Och sedan när vi satte oss i bilen,
(för om man har en sån fin vänskap som vi har,
då ingår taxi hem)… så var bilen varm,
för han hade haft sin dieselvärmare igång.
Han var väldigt nöjd med den.
Och det var då jag konstaterade att han har allt
i livet som kan behövas,
när man har en snäll och omtänksam Raija,
en söt liten Agnes, och DESSUTOM en
dieselvärmare till bilen….
….jag då har man allt man behöver !!

Och då fyllde Rolf i att han faktiskt hade en Tomas oxå,
att musicera med, och se fika och se på film med .

Och då kom jag på när jag kom hem,
att jag faktiskt har en Rolf hörrni,
sämre kan det vara !
Och ibland lite grann, en Raija och en Agnes,
till låns !

…
Dubbelmoral, en specialitet hos moralister

Jo jag är väl själv något av en moralist,
och är kanske blind för min egen dubbelmoral,
det är möjligt att det är så.

Dubbelmoral enligt Wiktionary,
det att förespråka andra moraliska principer,
än de man tillämpar i sitt eget liv.
Och utifrån den beskrivningen,
är vi väl alla mer eller mindre dubbelmoralister.
Dubbelmoralister, låt oss säga till 5% – 95%, eller nåt.

Men jag upprörs nu i viss mån av en våg av dubbelmoral,
som går som en farsot över Sverige, och är i paritet med
den rasistiska farsot av dubbelmoral som länge härjat
och smittat folk till vanvettiga uttalanden.

Och vad som är sant och inte sant,
i ett land där anklagelser i media,
har kommit att bli det samma som att vara skyldig,
det är inte lätt att veta. Domstolen sker i media,
fast utan försvarsadvokater, enkom med åklagare,
och folket som domare.

I ett land där språkets inflation kommit att förändra
straffskalan, i synnerhet när det gäller sexualbrott.
Hur ska vi veta vad som är sant ?
Vem ska vi lita på ?
..och varför ska vi per automatik,
utan bevis eller ifrågasättande,
lita på de som anklagar ?

…
Nej allt är inte bra.
Och nej, jag är inte ”tillbaka” till
”gamla glada Tomas”

”gamla glada Tomas” är egentligen en bild
som inte jag, skapat helt själv,
men som jag tillåtit få
existera…
utifrån rädsla att bli lämnad ensam,
för att jag inte är glad, lättsam,
och andras dörrmatta.
Jag har egentligen aldrig varit,
”gamla glada Tomas”…
han var en fägring, en illusion.

När du är ledsen, behöver du inte ”tänka positivt”
Då är du ledsen, och vem än som inte
låter dig vara det, utan att du blir lämnad….
är inte din vän.

När du är arg, bör kanske de som kallar sig vänner
och kära, lyssna på dig.

När dina vänner är deppiga och nere,
vill de att du rör vid dem,
vill de att du finns för dem,
vill de att du tröstar dem,
och säger att det kommer bli bättre
vill de att du för en stund är stabiliteten,
du för stunden inte har.
Vill de att du står för lite framtidstro.
Att du tror på dem !
Och när du är glad, kan vänner glädjas med dig,
så enkelt är det mina vänner.

…så enkelt är det, och så svårt.
Det är bara ord, men de måste komma från hjärtat

Nej allt är inte bra.
Jag är ledsen då och då.
Jag blir arg och sårad,
Just nu lite pga de människor som anser sig ha rätten
att se ner på mig …. för att jag är man.

Nej allt är inte bra,
jag är fortfarande rätt trasig i hjärtat,
och känner uppgivenhet inför det viktigaste av allt,
…kärleken

Och visst gläds jag åt att bekanta,
sätter upp tummen över vackra bilder,
Men det är än mer betydelsefullt för mig,
när vänner lyssnar på mina tankar,
läser min sorg och oro, och glädje,
min ilska ….

Jag vill nästan inte dansa längre,
fast jag älskar att dansa.
För att jag i grunden inte känner mig
älskad/känt mig älskad, omtyckt i livet.

Och när jag dansat färdigt för kvällen,
så har jag inte fått något av det jag
är tom på.

Så idag är jag lite ledsen…och sårbar
…så kan det faktiskt vara ibland.
Det regnar ute idag… det funkar för mig !

…
Ja, utan att förhäva mig som nån sorts Saida,
så har precis som jag tidigare skrev, den sjukliga mediala
totaljakten på män, lagt sig för en stund.
Och nu kämpar endast de sjukligaste av sjukliga
manshatare och extremfeminister vidare med att nå
upp till den förtryckarposition de innerst inne själva
längtar efter, men låtsas arbeta emot, i samhället,
istället för att jobba för jämställdhet

Den här gången få vi ”tacka” Leif Östlings cyniska
omänskliga, men i ”näringslivet” inte allt för ovanliga
uttalande om vad han ”får för pengarna”,
om han skulle betala den
skatt i Sverige som av folkmajoriteten var avsett.

Jag märker att språket är förgiftat av maktens högermän
och högerkvinnor, så tillvida att under en lång, lång tid
språket anpassats och omformats för att skönmåla
de mest rikas medborgarnas intressen och framställa
mindre rika i sämre dager. Det gäller numera även medialt
feminismens mest aggressiva köns-segregations-förespråkare,
som i använd betydelse, förvandlat ordet ”man” i det närmaste
till att i princip betyda ”gärningsman”, och skapat deflation i ord
som rör övergrepp, ofredande och våldtäkt.

Ordet ”näringsliv” tex … ”näring” är ju oerhört positivt
laddat och handlar väl egentligen ursprungligen om biologi.
Detta trots att detta ”näringsliv” i störst utsträckning
när ett litet fåtal, samt att i de som i sitt anletes svett
inbringar kosingen till ”näringslivets ”toppar” genom
dessa ordval exkluderas ur närandet, och definieras som
tärande, speciellt om dessa arbetare blivit sjuka under
sitt arbete, eller blivit gamla och lurade på sin rättmätiga
pension, vård och omsorg.

Ven/vilka tror ni ”uppfunnit/propsat för ordvalet ”näringsliv”
Fattiga arbetare ? sjuka ? arbetslösa ?

På samma sätt gör man även
regionalpolitiskt med avfolkningsområden ,som Norrlands
inland, som står för både arbetskraft, naturtillgångar och
energi för Stockholmarnas höga levnadsstandard.
Man pratar om Stockholm som ”ekonomisk motor”,
och om Norrland som tärande, trots att det kanske på
många sätt är Stockholm som tär på Norrlands folk och
kommuner, när pengar som genereras i Norrland landar i
Huvudstaden och i Skåne, samt utomlands.

Bara det faktum att vi använder ord som:
”samhällets toppar” ”elit” ”företagare” (företagsamhet)
”rika” etc ..är i grunden en i språket infiltrerad lyckad språklig
propaganda som vi gått med på i beskrivandet av dessa krafter
som de viktiga krafterna, som bör få privilegier på alla möjliga
och omöjliga sätt, även utöver oförsvarbart höga löner.

Det finns tusen exempel på detta…

återkommer

…
Skäggstubben går från en sträv,
men ändå snygg yta, till att bli ovårdat
och obekvämt. Jag diskar undan gårdagens
sparsamma mängd disk, innan jag smutsar ner
mer porslin, genom ännu en näringsrik
havrefrukost, och omelett till tidig lunch.

Solen skiner ute,
lätta krus på Ångermanälvens gör spegeln mot
himlen och höjderna något impressionistisk,
likt en Claude Monet-tavla.

Inuti vaknar det sårade barnet till igen.
Och hakan som hålls högt, blir för tung
för stunden, men inga tårar än.
När man inget annat önskar än att någon
ska önska att tillbringa en stund tillsammans,
så är man bräcklig när man frågar de man tror
ska tänkas kunna ställa frågan, eller svara ja på min.

Krusningarna på vattnet utanför stillar sig
och blir till en spegelblankt fotografi,
med tusen höstnyanser.
Magen är mätt, mina sysslor är gjorda.
Ögat kämpar för att förbli endast fuktigt.
Men jag vill inte fråga igen.