Kategori: Betraktaren

…
Det börjar bli mer och mer tydligt hur högern med sin destabiliseringspartner Sverigedemokraterna agerar för att förhindra en solidarisk, tolerant, transparent politik. Det har pågått länge nu, och man tycks inte sky några som helst medel för att få makt att förändra Sverige till ett ojämställt land, där rika och arbetsföra har ett större värde som människor än andra medborgare.

2 stora socialdemokratiska politiker har blivit mördade pga av sin politiska övertygelse om solidaritet. Är det en slump ? … nej.

När vänsterblocket väl vinner ett val,, så väljer Alliansen att med hjälp av Sverigedemokraterna stjälpa den regeringen. Detta efter att Stefan Löven om och om igen vädjat till borgarna att förhandla om alternativa lösningar. Där dessa högerherrar och damer kategoriskt sagt nej, utan att syna vad Löven ville förhandla om. Således kan knappast borgerligheten anklagas för att se till folkets och landets bästa. För mig har det alltid varit klart att så är fallet, men nu borde det gått upp ett ljus för övrig väljarkår oxå. För även om väljarna är ansvariga för vad de röstar på, har jag svårt att tro att de tycker SD och Alliansen agerar ansvarsfullt nu. Men vad vet jag ?

Att Alliansen och SD inte accepterar ett valresultat är skämmigt å deras vägnar !

…
Jag tänkte faktiskt fundera kring helt andra saker med förra inlägget. än det som blev, när jag började inlägget med: ”Det är mycket man inte vet”.

Jag fikar ju på stan med jämna mellanrum. Oftast på Lilla caféet. Men ibland även på café Petter, och andra fina caféer. Jag har ju blivit god vän med ägarna av Lilla caféet genom åren. Och det är roligt att se på folk på stan genom fönstren på ”Lilla”
Café Petter har en annan, lite rustik miljö som lockar många. Samt att de har väldigt mycket hembakt, medan Lilla satsar mer på kvalitet på olika tesorter, och högoktanigt kaffe för finsmakaren.

Se där har man i grova drag skillnaden mellan dessa caféer. Kan man tro.

Som sagt var, det ÄR mycket man inte vet. Och jag har funderat kring ett faktum som skrämmer mig en aning. Jag trodde nånstans att vi utvecklades som mänsklig ras. Att vi blev mer toleranta, att vi blev klokare och drog lärdomar av historiska misstag. Men … ibland undrar jag hur det är ställt med detta.

Det jag sett hända, på senare tid är en slag segregering som syns på vilket val av café folk gör. Det är således inte en uppifrån styrd segregering, utan en av kunderna vald segregering. Härom dagen log jag och sade till mina vänner Hamrin, Adam och Yildiz att jag tyckte det var himla bra med Lilla cafet, för om man som jag inte har råd att åka utomlands, så kan jag komma dit. Just då var det, ca 20 invandrare där, och jag ensam svensk. Först tänkte jag inte alls på det, eftersom jag ser vänner, och inte nationaliteter. Men när allt som sades, sades på något språk jag inte förstår, då blev jag medveten om det. Nu gör det mig inte så mycket. Det var rätt skönt att slippa förstå vad folk pratade om en stund, då slapp ”skvallerkärringen” i mig spetsa öronen. Ungefär lika härligt som att lyssna på nyheter på finska, så man kan stänga av den lilla reaktorn mellan öronen en stund.

Och då slog det mig plötsligt att de gånger jag sitter på café Petter är förhållandet det omvända. Jag minns inte när jag såg en invandrare där senast. Och jag vet om vänner och bekanta som påpekar hudfärgen på kunderna på Lilla, när vi promenerar förbi där. Och fler och fler av mina svenska vänner, lyser med sin frånvaro på lilla caféet. Jag undrar… det är mycket man inte förstår.

Hur långt ifrån är vi nu att måsta agera som Rosa Parks gjorde under medborgarättskampen i USA under 60-talet ?

….
Det är mycket man inte förstår. Och ju mer man lär sig, desto klarare blir den insikten. Även min kloka mosters insikt, en slags travesti: ”Det är gott att inte veta” har sin plats i insiktsfullhetens Mekka. Men den senare är en sanning med modifikation. Man behöver ju inte och kan inte veta allt om alla, och om allt. Men jag vidhåller ändå att både utvecklande av språket, och intagandet av kunskaper är redskap som är nödvändiga för folket, om vi inte skall bli blinda offer för makt som förvanskar och förminskar språket för vanligt folk.

De som tror att makten, vill ha en bra skola för alla, misstar sig o det grövsta. Det har funnits resurser och möjligheter under hela den period som den svenska skolan rasat sönder och samman, men man har valt att lägga våra gemensamt åstadkomna resurser på skattesänkningar till sig själva, och till dem de är marionetter åt: De globala kapitalisterna. Man vill ha en bra skola för några få, eftersom kunskap och språk är makt.

Varför ? Dessa maktherrar har lärt sina trogna drönare som röstat dem fram till makten, att kalla sådana här funderingar för ”konspirationsteorier”, och vips så är en stor del av det skrivna motståndet oskadliggjort. Det är inte bara detta ord, Alliansen medvetet har förändrat det politiska landskapet med, det finns en helt ny ordlista med nya betydelser för gamla ord, den ordlistan som förde dem till makten, som är det viktigaste verktyget för att ta makten från folket, och öka sociala och ekonomiska klyftor. På ett globalt plan gjorde man samma sak med Julian Assange. Genom att våldtäktsanklaga den man som avslöjat makthavare i USA för krigsbrott mm, så oskadliggjorde man honom i ett svep.

Det är ju genialiskt, speciellt i ett land som Sverige, där det i princip räcker att anklaga någon för våldtäkt, så blir denne aldrig fri stämpeln. Det är ett lika grovt brott enligt mig, som att låta riktiga förövare komma undan, om bevisning finns. Två kvinnor som skryter om samlag med Assange på internet, kommer helt plötsligt på att det var våldtäkt de blivit utsatta för. Och detta samtidigt som USA är i desperat behov att oskadliggöra hotet Assange genom att förstöra hans trovärdighet. Vill man hitta människor som är starka, upproriska mot korruption och smygdespoter i Wallstreetkostym, så kolla efter de som blir anklagade för att ha ”foliehattar” och ha ”konspirationsteorier”

”Men vi lever ju i ett fritt land, du som är så kritisk får ju säga vad du vill”…är det många av drönarna som hävdar då. Ja vi får säga vad vi vill så länge inte någon tror på våra ord, så länge inte våra ord slår igenom till de stora massorna. Assange och Snowden är tydliga exempel på detta. I forna diktaturer hotade man folk, rensade ut, fängslade, mördade. I moderna västdiktaturer oskadliggör man hot genom att medialt och på andra sätt misskreditera personen, eller helt enkelt köpa dem, till sitt lag med löften om rikedomar.

Utifrån de definitionerna, så JA, jag är en foliehatt. Men en som ingen bryr sig om.

..
Mörker kan verkligen äta sig in i själen, och nästan in i själva kroppen, när det är riktigt becksvart i den Ångermanländska vintern. Jag minns när jag en Julafton i Boteå, för några vintrar sedan, skulle promenera av mig julmaten på julaftonskvällen. Det var 30 grader kallt, och snön lyste trots allt upp en aning. Men ändå var det så svart att jag inte såg mer än nån meter framför mig. Olika ljud från skogen, som naturen själv skapade, satte igång reaktioner som inte var logiska, men ett uns mörkerrädsla faktiskt. Och mysigt på samma gång.

Idag satte jag mig i bilen för att göra en blixtvisit till kusin i Örnsköldsvik. Enkom för att transportera köpt kött, och återlämna tunnbrödbak-attiraljer. Sportradion var mitt ressällskap. Och en kvinnlig sportkommentator som refererade Djurgården- Växjö, överraskade mig positivt, och höll klass med de bästa manliga sportkommentatorerna.

Än har ju inte snön fallit i våra trakter. Men termometern visar kallgrader nu.
Neonljuset från Sollefteås vägar slår följe en kort bit, innan mörkret runt omkring strålkastarna på bilen tar över mer och mer. Dimman hade lagt sig stora delar av Ådalens älvfåra och även mina första mil. Där det även finns spår av civilisation. Multrå kyrka, Sånga kyrka, Överlännäs kyrka, och sist och minst Gålsjö bruks kapell, där Tylle hade pslamtoppen om somrarna för nåt decennium sedan. Men sedan är det många mil utan neonljus och bebyggelse, utöver nån enstaka övergiven stuga efter 331an. En viss spänning infinner sig under resans gång, när hockeymatchen är duktigt jämn. Tydligen inte välspelad, men jämn. Och på radion blir det ju mer spännande än om man ser matchen. Musiken mellan referaten fungerar som en brygga av spänning och avslappning på samma gång. Man vet inte om man vill höra den där mål-jingeln, som annonserar att det blivit mål i nån match. Och under nån tiondelssekund får man en lätt sportfåne-ångest över att ens lag kanske släppt in en kasse.

”Ta-ta-da-da – Måål!!”

”Ja så har då det äntligen blivit mål på hovet, och det är hemmalaget som ……

Puuuh … sportfåne-ångesten släpper, Djurgår’n har nätat. Nu kan man andas en stund igen. Sedan byggs givetvis ny spänning upp, tänk om de tappar ledningen.
Jag ringer upp min moster angående köttinköp. Och samtalet bryts efter en stund. Det visar sig vara så att kontantkortet är slut. Och plötsligt blir mörkret ytterligare lite mörkare, när jag föreställer mig att jag kan få sladd på bilen och bli stående i diket, kanske tom uppochner. Och får jag då inte tag på nån via mobilen så ligger jag pyrt till, i tunn skinnjacka, jeans och tennisskor.

När man ser en antydan till strålkastarna på en mötande bil, och de sekunder man möts, lyses tillvaron upp en liten stund. Och på nåt konstigt sätt känns det bra att möta nån bil i mörkret, man känner sig inte riktigt lika mycket som om man vore på väg till jordens kant, och att man aldrig åter skulle få sen en ljuskälla av nå’t slag.
Det går ju givetvis fort över, och mörkret härskar igen.

Resan genom mörkret till Örnsköldsvik gick ju bra. Den välbekanta lukten av bryggeri, (tror jag) kommer samtidigt som Ö-viks neonljus välkomnar mig. Tänkte nästan köra ett varv i rondellen, men avstod frestelsen. Det blev en kort rendezvous med gamla kusinen och hennes gube. Lyfte över grejerna , kramades i sena senhöstkvällen, vid Citys bangolfbanor. Och tryckte sedan plattan i mattan igen åt varsitt håll.

Efter en bit på hemfärden, får jag en långtradare framför mig. En tradare med så starka bromsljus, att man får öka avståndet till den för att inte bli bländad. Misstänkte att det var en kompis som körde tradaren. Han brukar köra kväll, och denna sträcka. Ringde upp, men han hade precis lämnat Ume. Likaväl tog jag chansen i Sidensjö och körde om, precis efter avfarten, när den inte hade fått upp nån fart. Det nästan Hollywood-gnisslade lite om däcken. Växjö tar time out och tar ut målvakten nu, och satsar på kvittering. Men Joakim Eriksson med övriga Djurgårdskämpar rider ut pressen och vinner.

Nu när jag åter når Gålsjö Bruk, märks en viss hemlängtan på gaspedalen. Men jag tvingas ändå ibland att bromsa ner till 70km/h. Och DÅ… i början av en uppförsbacke sker något visuellt som ingen kamera i världen kunnat fånga riktigt.
I klungvisa dimbankar ser jag en antydan, till en början, om ett möte. Allt sker inom loppet av 10-15 sekunder. På min högra sida hade de kala björkarna, inbäddade bland gran och fur, bildat iskristaller över hela trädkronan. Och min mosters Hyundais strålkastare, kastade ljus över dem på ett sätt som nästan fick dem att se fyrdimensionella ut. Samtidigt pekade en del av den mötande lastbilens strålkastare, som själv körde i uppförsbacke, mot samma krön som mig, rätt upp mot det mörka himlavalvet. Kontrasterna och skådespelet på min högra sida blev allt mer fascinerande. Och den mötande lastbilens ljus, skapade successivt, tillsammans med dimmans nyckfullhet ett ljussken mot den becksvarta bakgrunden, som såg ut som en blandning av en skogsbrand, ett norrsken i gult och orange, och landningen i ”Närkontakt av tredje graden”

Sen var det plötsligt över. Ingen solnedgång jag sett med egna ögon, har varit i närheten av denna ljusupplevelse. Men jag hade ett leende på läpparna resten av vägen hem, över detta kortvariga ljusskådespel.

Neonskenet jag möttes av i Sollefteå, kändes väl lite ”sådär” efter det 🙂

…
”Vad vi gör för oss själva, dör med oss.
Vad vi gör för andra, och för världen, består och är odödligt.”

Jag har nyligen berört detta ämne, ”att hjälpa varandra” i blogginlägget; ”I see you – Jag ser dig, och hur det berör mig. Men ordspråket hittade jag på Nätet efter det inlägget. Ingenting I LIVET, har ännu så länge gett mig så mycket som att få möjligheten att hjälpa människor.

Mönsterpassning

Jag har ju till exempel inga egna barn, vilket är en av mina stora hjärtesorger. Men mitt liv berikas de få gånger jag kommer i kontakt med de fantastiska små ”rymdvarelserna”, som sedan förpuppas och blir till en vuxen person så småningom.
Och även om jag inte såg mycket av mina vänners två små virvelvindar nu när jag besökte mina goda vänner på Billsta, så hörde jag desto mer, medan jag tapetserade deras kök i mönsterpassning med stumpar av rester från en annan tapetsering. Och Rapporten var 53 cm, dvs avståndet som kan bli spill pga mönsterpassningen. Det blev ofrånkomligen en hel del spill där.

Monsterpassning 🙂

Den större ”utomjordingen”, en liten docksöt tjej med mörka gnistrande busögon, har vuxit till sig betänkligt i beteendet på senare tid, och hör efter sina föräldrar för det mesta. Så har inte alltid varit fallet. Men nu har dock den mindre ”utomjordingen”, ett ett litet gulligt ”monster” som behöver passas (monsterpassning) tagit över. Och gjort det fullständigt. Jag har full respekt för föräldrar och föräldraskap så länge det finns kärlek där, och det gör det i massor i denna familj. Och jag har sedan länge insett att det är lätt att vara förälder i teorin, men inte lika lätt i verkligheten. Det har gjort att jag undviker att lägga mig i, när jag ser saker som det kliar i mina Besserwissernerver kring tex kontinuitet i barnuppfostran.

Barn testar ju gränser, ALLTID, och får dom inte det, så vidgar de sina revir och blir gränslöst vilda och högljudda. Samtidigt som de små liven kan vara underbara, så kan det vara svårt att hålla koncentrationen vid tapetsering med mönsterpassning, när ingen sköter om ”monsterpassning”. 🙂 MEN jag lyckades att koncentrera mig bägge dagarna. Endast vid ett tillfälle lade jag mig i, när den minsta vilda ”rymdvarelsen” kom för nära en kontakt, utan skyddskåpa (pga tapetseringen) Då lyfte jag helt sonika bort honom, och brydde mig inte om att han blev arg på mig. (och det gick över)

Det var släktingar på besök oxå under andra dagen, vilket ytterligare höjde ljudvolymen, och mammorna var nästan i klass med barnen på den punkten 🙂
Men jag kopplade bort. När jag säger hejdå till den första kvällen, och den lilla prinsessan Solin protesterar över att jag går, och säger:

– ”Nä du ska sova över här”

Så blir man ju alldeles hjärtevarm. Eftersom det är det sätt på vilket hon uttrycker att hon tycker om mig. Jag skrattade och tackade för mig, och sa att jag måste hem och sova i min garderob. Sådana skämt är säkra kort hos de små liven. Andra dagen blev jag kvar så sent som till kl 23, och den äldre hann somna i soffan innan jag for. Jag lade en filt över henne, och gick åter till köket som nu var färdigtapetserat, för att få mig en rejäl omgång kvällsfika av Värdinnan och värden. Den minsta var övertrött och vildare än nånsin, så det blev ofrånkomligen en hel del spill där oxå.

Nu måste jag säga att varken huvud eller kropp behöver vaggas till sömns, ÄR TVÄRSLUT 🙂

…
Man oroas ju aningen över den ”moderna” människans sätt att leva, de val vi gör och på vilka grunder. Vilka tv-program vi väljer att titta på, vilken information vi väljer att söka upp, läsa igenom. Till vilken grad vi ids eller vågar ifrågasätta informationen vi bombarderas med. Och jag oroas över vårt sociala liv, eller rättare sagt bristen av det.

Lajk-knappen på de lättsmälta inläggen,

Jag har inget emot ATT folk bryr sig om varandra via Facebook, även om jag själv uppskattar ett telefonsamtal eller fysisk träff. Men om man ser till hur vårt umgänge ofta reducerats till Lajk-knappen på Facebook, när någon har ont i ryggen. Eller bytt profilbild, så blir jag ju lite orolig för oss människor, inkluderat mig själv.

Det här förbannade ”livspusslet” alla pratar om. Är det till en viss utsträckning skapat av oss själva ? Och isf hur stor utsträckning ? Och om det är så …så går det väl ändå att ändra på om vi medborgare VILL det ? Många gånger tycks vi bli mentalt lata och svälja en rad lögner, och påståenden som makthavarna basunerar ut som fakta, och orubbliga beslut.

Några exempel av tusentals

Ett tag försökte makten i EMU få oss att tro att det är olagligt att begära utträde. Och folk köpte det. TV 4 försökte med en tittarombudsman försöka få oss att tro att det var tekniska detaljer som gjorde att det var omöjligt för dem att sänka reklamljudet i förhållande till programljudet. Och Fredrik Reinfeldt lyckades lura en halv befolkning, att de flesta sjuka egentligen var lata fuskare.

Att sluta tänka själv, att bli mentalt slö inför sanningen, demokratin och makten, är att bjuda in totalitära, cyniska, inhumana kapitalstarka krafter.

”Paranoida” medborgare som jag

På Aftonbladets kommentarsfält, vimlar det av engagemang kring Zlatans kompetens eller inkompetens. Tusentals skriver in och upprörs över sportprestationer, domarinsatser. Men kring andra viktiga ämnen som humanitär solidaritet,
miljökatastrofer, svältkatastrofer så är intresset och kommentarerna
svalt och sparsamma. Artiklar om rasism och främlingsfientlighet är intressant hur Aftonbladet agerar kring censurering på kommentarsfälten. För min egen del så fastnar inte mina kommentarer på kommentarsfälten. Det finns olika möjliga orsaker till detta:

1 – Jag har nå’t tjall på min dator, i mjukvaran dvs.
2 – Någon enskild person som inte tyckte att sansade kommenterar som vurmar för mångkultur och tolerans passade sig på kommentarsfälten på Sveriges största tidning, hackade mitt Facebook
3 – Någon nitisk person på Aftonbladet har random-mässigt tagit bort mig för att mitt vurmande för mångkultur och tolerans retar upp för många rasister

Finns det folk som KAN plocka bort folk vars åsikter inte passar dem ? JA !
Finns det sådana som har TILLGÅNG till att göra det ? JA !
Finns det folk som har tillräcklig avsaknad av moral, för att göra det ?? JA !
Är det detta som skett mig ? …ingen aning ?!
Är jag paranoid som funderar så ? … JA …om åtminstone man får tro de människor som är delaktiga i förkrympandet av yttrandefriheten och demokratin.

..
Stor komplicerad fråga ?

Nej egentligen inte. Det är definitivt inte en stor fråga bland svenska politiska partier. Och det finns flera orsaker till det. En grundläggande är att fler människor med rösträtt bor i storstadsområden. Och det svenska politiska landskapet har närmat sig det Amerikanska med stormsteg. I praktiken vinner de som har mest pengar i partikassorna, samt de som PRATAR om det som ger mest i plånboken till flest och mäktigast. Dvs stadsbor, medel/höginkomsttagare. Det var det rikspolitiska biten och sveket.

Det lokala och personliga ansvaret då ?

Jo givetvis är även det lokala ansvaret stort, och det personliga ansvaret existerar i hög utsträckning. Det finns, utöver eventuella statliga jobb, vilket vi tyvärr inte styr över i tillräckligt hög grad, så finns det 3 aktörer lokalt: Privata företagare, Kommunala politiker, samt kommuninnevånaren.

Privata företagare som klagar på köpkraften samtidigt som man varit med och röstat fram kommunala politiker som utarmar centrum och dess affärsidkande, politiker som på ett riksplan bedriver en urbaniserande politik, bidrar ju inte nämnvärt på den punkten. Tillika är det väl inneboende i affärsidkande trodde jag, att man kan inte bara smälla upp en butik i en liten ort, och bedriva verksamhet utifrån vad företagaren själv tycker är roligt att syssla med, och sedan gnälla på kunders ovilja att köpa. Ytterligare ett företagsproblem, över lag, är att några inte kan tänka sig att endast leva på sitt företag, utan att det måste expandera, och ge konstant överskott.

Kommunpolitiker, var jag inne lite på. När man placerar badhuset utanför centrum, i syftet att skapa ett köpcentrum där. Och sedan inte förstår att om verksamheter får grund där, så utarmas handlandet i centrum. Så vida inte politiska åtgärder, och privata aktörer bidrar till att avfolkningen upphör och vänds till att vi växer i befolkning, så är köpkraften i bästa fall konstant, men dessvärre i verkligheten avtagande. Det kan en 5-åring räkna ut, men inte en kommunalpolitiker, att då drabbas centrum i en liten stad som Sollefteå. Ett centrum, som tillsammans med stadens campingområden alldeles intill satsats miljoner på att upprusta och göra fint. Hur tänkte ni där ?

Över 60 % ? (kampanj om att handla lokalt)

Och sedan har vi den gnällige landsbygdsmedborgaren/småstadsmedborgaren, som gnäller över vilken död ”håla” Sollefteå har blivit, och samtidigt gör mesta delen av sina inköp på internet eller i Birsta city i Sundsvall. Jag har nyligen hört att många yngre handlar sina kläder på nätet. Ja många yngre drar ju härifrån oxå. Det är en ond cirkel, om man handlar på annan ort eller på internet i stor utsträckning, så drabbas handlarna på nära ort. Och DÅ blir staden ”död håla”. Men handlar man i största möjliga utsträckning på nära ort bidrar man till att varor finns lokalt. Enkel matematik, men inte för ”Sollefteå-är-en-död-håla-gnällisar”. Själv handlar jag nog över 90 % i Sollefteå. Och de övriga 10 % är i stor utsträckning saker som inte finns här. Och det är ett medvetet beslut jag gör. Handlar på orten även om det skulle kosta procentuellt lite mer. Men här har vi ytterligare en intressant faktor. Det är faktiskt inte alltid billigare på nätet och i Sundsvall. Folk tar det för givet.

Landsbygden i Sverige, är för storstaden ett område där naturtillgångarna som de bygger sin välfärd på finns. Och man tar gärna naturtillgångarna, men ger inget tillbaks.

…..
Expressen idag:

http://www.expressen.se/kvallsposten/resistent-svinbakterie-omojlig-att-stoppa/

(Angående Danskt griskött, antibiotika för produktionens skull, och multiresistenta bakterier)

Lundins funderingar idag:

Nu har ju västmänniskan och Svensken skrivit i sten sedan länge att kommunismen inte fungerar. Att den är hemsk och farlig. Och om man på något sätt tänker makt till folket och solidariska miljötankar så leder det till diktatur och massmord. Detta trots att den i sitt ursprung aldrig testats i något land i historien. ”Men Sovjet och Kina då?” undrar den inbitne moderaten eller Socialdemokraten ?!?!. Jo det stämmer att historien (dvs den som alltid skrivs av segrarna i krig eller de som tagit makten på annat vis) skrivits som så att dessa genomförde kommunism. Men ändå finns det i dessa länder inga spår av den kommunism, av den ideologi, som Marx förespråkade.

Så vad gör människan i stället ?

Jo man sätter tillit till ett levnadssätt som ökar klyftorna i världen till den milda grad de 85 rikaste människorna i världen, äger lika mycket som den fattigaste halvan av världen. dvs 85 st äger lika mycket som, 3.000.000.000 personer. Ett levnadssätt som med stor säkerhet förändrar klimatet till den grad att polarisen försvinner. Och allt för få personer med makt och förstånd att göra nånting åt det har kunskapen att förstå konsekvenserna, eller viljan att och modet att förändra.

Man sätter tillit till ett levnadssätt där snabb produktion i alla lägen prioriteras oavsett följder. Man utarmar jordens resurser på mindre än en millisekund av jordens levnadsperiod, förgiftar den miljö och mat, våra barnbarn skall ärva av oss. Man sätter tillit till ett levnadssätt där vi stoppar antibiotika i maten vi äter, och blir förvånade när resistenta bakterier breder ut sig. Det har sedan länge varit känt att Danska Grisbönder använder antibiotika till sina djur. Och trots att vissa svenska handlare slutade importera dansk gris, så har Sveriges import av danskt griskött ökat !!
I artikeln jag länkat till, säger man att 5 personer dött av bakterien, och att 70% av danskt griskött bär på den multiresistenta bakterien. Hur tänker konsumenten som köper danskt griskött ? Girighetens ignorans lär kunna bli människans fall. Jag menar om det inte beror på girighet att vi fortsätter köpa kött som i förlängningen gör Penicillin som räddat liv förut, värdelöst, vad är det då ?

Folk i allmänhet är allt för upptagna med sina så kallade livspussel, för att ens idas fundera vart vi är på väg. Folk i väst, har det alldeles för bra materiellt för att förstå att ökad cancer, hjärt-kärlsjukdomar, muskelsjukdomar, depressioner, självmord, skolskjutningar, har ett samband med vårt leverne… just det med vårt icke kommunistiska, men ultrakapitalistiska leverne.

När sedan den kapitalistiska idén i praktiken skapar ekonomiska klyftor, så börjar man som följd av detta ideologisk, ivrigt flirta med en filosofi och politik som faktiskt HAR prövats, där man utgick från att folk har olika värde utifrån religion och ursprung. Samt flirta med tron att migration är av ondo. Och det gick väl inte så bra på 30 och 40-talet va? Det tänkandet resulterade i förlängningen i 60.000.000 döda.

Det är bara socialfall som jag, som har tid att reflektera över detta verkar det som, och ingen lyssnar på ett socialfall, utan arbete.

…
O inte har man träffat Nylands målargubbe Lennart på flera månader … suck (Läs om det, klicka här) Men vad är väl en kväll på slottet, den e väl alldeles …..
Men jag hjälpte ändå till o sätta upp gipsplattor på väggarna åt kompis hus i Nyland. Det är typ en sån kille jag är. Varm o go o hjälpsam.

Jo men faktiskt, e de inte lite så då ?
Jag är givetvis inte ensam om det, och det finns betydligt snällare människor än mig. Men hjälpsam är jag nog banne mig ändå. Jag har liksom svårt att se på, när människor går bet, eller hamnar nån svår situation… eller bara behöver hjälp helt sonika.

Härom dagen, satt jag på Lilla caféet i Sollefteå. Jag pratade med en av de anställda, när en gammal man med rullator gick förbi, påtagligt tagen av den för säsongen nyss komna bitande kylan. Mannen hade glasögon som var ihoptejpade, och de hade immat igen så till den grad att han inte såg något. Samtidigt som hans ögon rann rikligt pga av kylan. Ögon kan göra det på gamla människor. Jag kunde inte se på, när den gamle mannen försökte torka ögon och glasögon med det hårda tyget från sin jacka, utan någon som helst effekt. Så utan att fråga caféinnehavaren, tog jag en bunt servetter och gick ut till mannen med dem, så han fick fritt synfält när han stapplade vidare med rollatorn.

Det kanske inte är så märkvärdigt. Och visst hade gubben överlevt utan servetter.
Men det underlättade lite för honom, samtidigt som han blev sedd av en annan människa. Det är i alla fall något som jag själv värdesätter väldigt högt i livet… att bli sedd. De gånger någon gör något litet fint för mig, ser mig, bryr sig om mig med sin tid och sin omtanke… kan jag ibland spinna som en katt inombords. Jag mår tex jättegott när min vän Ulf Palmer tar sig tid för mig och min dator, grundligt och systematiskt går igenom och rengör den. Det kan ta en halv dag och en kvarts natt i anspråk för honom, och mina ögon kan trilla ur av trötthet ibland. Men jag myser lite över att han tar sig tid för mig. Det är inte så ofta folk tar sig tid för varandra idag, och än mindre ser …. jag menar verkligen SER en annan människa. Och kanske är det inte alltid man upptäcker det heller.

Idag oxå, på hemväg, efter att ha hjälpt kompis med gipsplattor i 4-5 timmar, kunde jag inte låta bli heller. Vi åkte från Nyland, och hamnade mycket snart efter en buss, som vi först trodde var en turistbuss, eller långfärdslinje. Vi var lite förvånade över att det gick så pass sakta, för det var inte speciellt halt på vägen. Och busschaufförer brukar inte vara blyga att trampa plattan i mattan… ja gaspedalen asså. Men det fick sin förklaring senare. Det var Mats Blads buss (Moget dansband) Och han körde ungefär lika fort som tempot är i deras dansmusik. ca 70-80 km/h och ca 70 BPM.

Men de svängde förvånande nog av ned mot polisstationen, och då förstod vi ju att de inte visste riktigt vart Hullsta Gård låg. Så de stannade till vid polisstationen. Och då sa jag åt Marie att stanna. Jag klev på bussen och åkte med dem upp på Hullsta Gård och gick hem sedan. Återigen… de hade givetvis hankat sig fram på nåt vis och hittat till slut. Dvs klarat sig alldeles utmärkt utan min hjälp. Men jag tycker nånstans att det skadar inte att göra sådant… och man mår lite gott av det själv oxå.

Eller som när min moster tar fram frågespel och läser frågor, för hon vet att jag tycker om det (oftast är det jag som läser, hon gillar oxå att nån annan läser frågorna) Då mår jag gott inombords.
Eller kvinnan som gjorde som jag nästan alltid gör vid dans. Hon skyddade mitt huvud från smällar av andra danspar, med sin hand. Jag gör det nästan alltid, men hon gjorde det för mig… för MIG. Då blev jag varm i hjärtat. Kanske det inte behövdes i samma utsträckning som för en 1.60 lång tjej… men omtanken….omtanken !

Lennart som jag nämnde i början, är oxå en sån där mysig gubbe, som tar sig tid för en i sin butik, skämtar, och lyssnar efter ens behov, inte bara efter nån försäljningsmall sprutar ut försäljningseffektiva slogans. När vi var där senast, köpte Marie en del spackel och dylikt. Och det fanns inte en enda penna i huset som renoveras, så jag frågade Lennart om han hade pennor, blyertspennor. Nu saluförde ju egentligen inte alls gubben pennor. Men han gick omgående efter att frågan om pennor ställts, in i butiken, dit där det gränsar till deras hem, som är i samma hus som butiken, och plockade fram en blyertspenna av sina egna och lade ned i påsen.

Återigen…. kanske inte folk tycker är så märkvärdigt. Men JAG tyckte om det. Pennan i sig är inte värd mycket i kronor och ören, men för oss, just då, var den högst behövlig, och en normal försäljare i en större affär skulle aldrig tänkt tanken att ge bort en penna av sina egna. De skulle bara konstatera att de inte har några. Det var omtanken,…. omtanken.

Det handlar alltså om att bli sedd, och att se.

Precis som filmhistoriens mest omtänksamma och jordnära, replik i filmen ”Avatar”:

”I see You”

…
Jag är i skrivande stund 48 år gammal.
Likt många med mig, känner jag att egen klokskap ökat med åren.
Vi skaffar oss erfarenheter, och i bästa fall lär vi av dem.
Och att en av de viktigaste klokskaperna är att ju mer vi lär oss, desto mer förstår vi hur väldigt lite vi vet om omvärlden och människor.

Mitt värde

Med risk att verka förmäten och nedlåtande, måste jag även tillstå att många människors ignorans och trångsynthet, dumhet, fortfarande förvånar mig.
Det jag säger är absolut inte att jag är en bättre människa, inte att jag är mer värd. Jag har snarare under mitt hittills levda liv fått kämpa hårt för att gå från nästan noll och intet i människovärde, till en hyfsad bra självbild. Både utifrån de förutsättningar jag fick, och den syn på mig själv detta medförde.

Motståndare till sin egen ideologi

Många människor som på ett socialt och ekonomiskt plan lyckats i livet, i ett av världens rikaste länder, Sverige, är i mycket större utsträckning mer intoleranta mot människor som inte lyckas på egen hand, än vad andra är. Detta trots att, om alla andra skulle lyckas lika bra, skulle de själva få en mindre del av kakan, vilket de är fundamentala motståndare till.

Bristande kunskap

Här brister det uppenbart i förmågan att sätta sig in i en annan människas situation, vilket vi människor ofta själva tillskriver oss vara en mänsklig egenskap. Men det brister ju även i kunskap om hur ett marknadsekonomiskt samhälle, med kapitalistisk ideologi fungerar. Och det är ju märkligt, då dessa människor ofta ser sig som intellektuellt överlägsna andra människor OCH mer värda. Den slutsatsen om värde och syn på sitt intellekt drar jag utifrån deras politiska värderingar och skarpa politiska förslag och genomförande av de samma.

Respekterar dem inte, men har samma värde

Trots tex Lööfs, Reinfeldts och Åkessons bristande respekt för andra människors värde, så anser jag att både Annie, Fredrik och Jimmie är värda lika mycket som tiggaren utanför Konsum i min lilla stad, lika mycket värda som mig själv. Och jag lika mycket värd som dem. Trots då att de helt uppenbart inte alls delar min syn på olika människors samma värde. Däremot respekterar jag inte alls dessa politiker, just utifrån deras människosyn. Men jag respekterar tiggaren utanför Konsum, utifrån att han bemöter mig med värdighet och vänlighet, trots hans ekonomiskt social situation borde göra detta svårt för honom, när vi varje dag går och handlar, och tar detta för självklart.

Kuskapstörst

Jag är i grunden en kunskapstörstande människa, nyfiken och slukar information om olika människors situationer, kulturer, religioner, marknadsekonomin, småföretagande, storföretagare, sjukskrivna, arbetslösa, hantverkare, rika, fattiga, solidaritet, diktatur etc etc etc … Allt som jag inte förstår fullt ut, vill jag lära mig om. För att förstå i ett vidare perspektiv, och ha på fötterna när jag argumenterar för min syn på världen, mina värderingar.

Jag pratar gärna med småföretagare, ställer frågor om hur det är att driva småföretag, och vad de tycker skulle underlätta för just småföretagande. Jag är dessutom väldigt nyfiken och insatt kring frågor om social misär och människors hälsotillstånd, och hur samhället både medvetet och omedvetet, lyckas och misslyckas att hjälpa dessa/oss. Delvis då utifrån egen erfarenhet.
Jag försöker efter bästa förmåga få en bild av människan hennes samspel med naturen, och vad vi människor gör med moder natur, och förstör moder natur, som tillhandahåller oss vårt levebröd och vår plats att leva och andas.

Så kan man fundera över hur smarta de är

Men när människor på fullt allvar hävdar att Vargen varken har ett existensberättigande i Sverige eller har en ekologisk viktig uppgift att fylla…. så kan man fundera över hur smart det är.

Och när människor uppfattar ett värde på andra människor utifrån deras hudfärg och religion, så kan man fundera över hur smarta de är.

När människor som är emot invandring ”hotar” med att flytta till ett land som inte tar emot invandrare, så kan man fundera över hur smarta de är.

Och när människor uppfattar ett värde på andra människor utifrån deras ekonomiska status och arbets/hälsosituation, så kan man fundera över hur smarta de är.

När människor tycker att etablerade politiska partier borde föra en lika restriktiv invandringspolitik som SD, för att förhindra att deras restriktiva invandringspolitik blir verklighet i form av ökat väljarstöd, så kan man fundera över hur smarta de är.

Och när människor väljer partner,sambo, särbo utifrån social status och likviditeter, istället för på vilket sätt denne kan berika henom, hur mycket henom älskar personen i fråga…

… så kan man fundera på hur smarta vi är.