Kategori: Betraktaren

…
Under gårdagen inföll en plötslig kombination av göra-löshet och barnasinne på en gång. De kom olämpligt i tiden ur hälsosynpunkt, med tanke på hur liten bit sopningen av våra gator, vägar och trottoarer kommit. Plötsligt kändes kroppen som 20 igen…. dvs tills jag på Papphammar-vis hankat mig ned för trapporna och kommit ut på gården. Gick ju jäkligt bra mellan trapporna och gården, slätt o fint inomhusgolv.

Men sen när jag såg gruset, så tänkte jag ”bad idea”
Men när grillerna ändå var på så, halvgick jag väl på den övergrusade gårdsplanen o tänkte det skulle vara bättre på vägen. På gårdsplanen var en hoper glada ungar som skrek ”Ruuullllskrrriiiskor” 10 gånger. Jag ignorerade dem så gott jag kunde, som om jag hade en osynlighetsmantel på mig. Väl ute på vägen var det delvis mindre grus, om man åkte lite zick-zack.

Men det blev typ, upp på trottoaren, ner på vägen, upp på trottoaren på andra sidan vägen. O så höll det på. Jag åkte över bron, där asfalten var så grovkornig, att benen såg ut att ha spasmer bara av att rulla på asfalten. Åktekniken var nog knapphändig ändå, efter 10 års uppehåll, utan att behöva utstå dessa yttre friktionshinder. Japp så i porten 20 bast gammal. Ut på grusgården, genast uppe i 40 bast. Och på skrövelvägen upp i 55 bast. Men va sköööönt, tänkte Kai Tomas när han kom till gågatan, där det var rensopat från grus, och det var söndag, så nästan inge folk.

Men nu kan jag ju ta ut ”skären” ordentligt, och få upp lite fart, tänkte Kai-T, som plötsligt återvände till 20-årskänslan. Körde om en ung mörkhyad kille som tittade flera gånger nyfiket. (I själva verket tyckte han nog det såg lustigt ut bara)
Men jag FICK verkligen upp farten. Det flöt ju på jäkligt bra. Jag hade ju faktiskt aldrig ramlat på rullskridskor eller cykel i vuxen ålder, så de här va ju lugnt.

Men se i Ångermanland har vi något som heter ”tjäle”, som trycker upp ojämnheter underifrån. och även om det inte är märkbart för ögat på just gågatan, vilket kanske var problemet, så var det så att några plattor stack upp lite grann, och ett spår bildades för hjulen att fastna i. Och sen var det kört. Givetvis föll jag på arslet i en praktvurpa, for rätt in i en sån där sopkorg av plåt, med källsortering.
Landade på armbågen och höften.

Ouch !!!

Den unga invandrarkille kom springandes som om han sett en 80-dam ramla ikull, och inte kunde ta sig upp. Och ojade sig, och han frågade hur det gick.
Men jag var ju fortfarande 20 just då, så jag reste mig fort, och tog mig lite för armbågen. Och jag kände mig som Mowgli på skakiga ben, i Djungelboken, när Baloo just knockat honom av misstag. När han reser sig upp och säger…..”jag mår fint…… jag mår bara bra….jag är nog tuffare än du tror”

Men killen skakade bekymrat på huvudet, när jag hankade mig iväg som en skadskjuten människovalp. Och nu var jag inte 20 längre kan jag meddela.
Tur det var söndag så inga fler såg farbror Tomas på ”glid”

…
Att komma i livskriser är inte alla förunnat.
De flesta, för att inte säga alla människor har förvisso sina externa, och introverta problem. Men för vissa består problemen av självgodhet, känslokyla penningjakt på bekostnad av andra osv…. Många av dom får inte chansen att ändra sig, eftersom de inte finner nåt intresse i det. DE har det ju bra, och alla som inte har det ”har sig själva att skylla”

Jo…. jag har som bekant för många oundvikligen hamnat i en rejäl fet-käft-smälls-kris. Utifrån att aldrig, förrän nu fått nån adekvat hjälp, med massor av trauman många inte ens har i sina mardrömmar. Till slut kan man inte bära det själv längre, och hur mycket än de ”rosa elefanterna”(självutnämnda experter som har lösningen på all världens problem, utan veta nåt om den de löser problemen åt) påpekar att det bara är att tänka positivt, så hjälper det inte.

Jag tänker inte berätta om alla orsaker här, därför då kommer det massa ”rosa elefanter” och säger åt mig att ”tänk positivt, så blir allting bra”. Att tänka positivt är bra i vissa lägen, ja rent utav nödvändigt. Men att med förebrående lägga det som ytterligare en belastning på en annan människa i kris, är som att slå ett knytnävsslag i magen på en som redan är utan luft.

Jag går som sagt var nu omkring och är ofta ”pissed off”
Saker, situationer, där jag förut blivit kuvad, nedtryckt, utnyttjad, hånad… och bara svalt och sugit åt mig… det går inte längre. jag börjar sätta gränser, och ibland markerar jag extra tydligt, när folk inte vill acceptera gränserna…Då stänger jag dörren, så får de stå där o banka o känna sig förnärmade över att de inte längre får ha mig som dörrmatta.
Nu kanske det låter som om jag med min skarpa skriftliga framtoning, finner detta lätt, att göra dessa saker, och att jag inte bryr mig om konsekvenserna. Nej det är långt ifrån lätt för mig. Jag sliter hund för att sätta små vardagliga gränser för att inte bli förbisedd, utnyttjad, behandlad med o-respekt…osv … och några av de som tyckt att ”han var ju så snäll” har antingen slutat höra av sig, när jag inte längre utplånar mig själv i strävan att göra allt för alla (utom mig själv) i tron om att jag skulle bli älskad och accepterad. Eller så har jag satt upp handflatan och sagt stopp. Och jag sliter hund, för att ens ta mig ut i sociala sammanhang.

Och nej det är väldigt svårt, för du vinner visserligen mer självrespekt eftersom tiden går, när man sätter gränser för vad andra får göra mot en, vilket i sig är den enskilt viktigaste komponenten till att komma upp till livet igen. Men fortfarande, får jag ta små steg, och fortfarande ”faller jag” för att måsta resa mig, om och om igen. Och ännu känns det som näst intill omöjligt att ens tänka tanken på att fara på dans igen. Dans som alltid varit ett av mina största nöjen i livet. Något som jag varit rätt duktig på dessutom. Det är många saker jag varit, och är duktig på. Det har inte varit mitt problem. Problemet har varit värdesättningen … dvs självkänslan.

Bägaren har varit överfull på tok för länge, och det har blivit en tryckkokare. Så även vid små nedlåtande gester, lätt dryghet, nonchalans, eller när nån tar en för givet… kokar det inombords. Och att då markera i lagom grad, är en utmaning, när man har så mycket ilska i sig, och besvikelse att man helst skulle vilja skrika allt man kan , eller lappa till nån. Men det är träning, träning, träning.
…och tid !

…
Nu får gärna snön komma.
Om så bara några centimeter,
som lyser upp vårt Ådalen.

Ge mig frostiga träd, med snökristaller
Ge mig snötunga träd i alléer som bildar bågar.
Ge mig knarr under skorna.
Ge mig barn som gör snögubbar

Nu får gärna snön komma
och lägga sitt täcke över gräs och skog.

…
Livet….

Jag har givits detta liv.
Jag lever nu, Jag andas djupt.
Jag känner livet strömma igenom min kropp.
Det är underbart att leva, jag är glad.
Just nu är jag glad.

En dag i taget, ett andetag i taget
En måltid i taget, En tugga i taget
Mina ben bär. Jag lever för mig.
Jag gör det jag vill.

Nu blir det att krypa till kojs
tack Gud för allt gott.

…
Idag snodde jag disken framför ögonen på min moster.
Annars brukar hon ofta vara angelägen om att få diska själv.
Det är en härlig tant det. Nära till skratt, jordnära, pragmatisk, matmor, och ett empatiskt rivjärn. Såna växer inte på träd.

Jag var så glad när hon kom hem från utlanne igen. Hade saknat tanten. Vi har ju lite vardagsrutiner ihop. Jag hjälper henne med allt hon behöver… idag tvättstugan tex. Och hon fixar mat, syltar, saftar o bakar …och trugar. Och vi trivs i varandras sällskap. Även när vi är tysta.

Mosters soffa var inte alls bekväm att vila i, när jag var över och hämtade post åt henne betalade räkningar åt henne, vattnade blommor. Tanten själv lufsade ju inte omkring och muttrade för sig själv. Men nu är den jätteskön igen, när hon kommit hem. Jag lever i nuet , och är glad så länge hon finns för mig, och jag för henne.

Idag när jag flanerade fram på Djupövägen, kom plötsligt en vårvind och värmde både kropp och själ. Det var nästan 15 grader på dagen. Jag njöt innerligt av den pusten, och tänkte ingenting på hur vädret borde vara. Hösten kom tillbaks redan på kvällen, med virvlande starka höstvindar. Och jag väntar tålmodigt in vinterns omhuldande vita täcke av snö, som knarrar stämningsfullt under skorna.
Jag har redan tjuvspelat lite julsånger på pianot. Och drömt mig bort till den icke kommersiella mysjulen, med lugn och ro, julmust, Julkryss och pussel.

Jo rå …. jag vann några slag mot krympande ”spöken” idag oxå.
En dag i taget, ett steg i taget, när helst de dyker upp, ska jag möta upp.
Jag tar utrymmet som är mitt, jag tar tiden som är min,
Jag lever livet som är mitt…och jag gör det nu.

Fler djupa blogginlägg, fler tårdrypande och arga, och fler skrattiga och humoristiska inägg lär dyka upp. För de är några av mina vapen mot gastar och livsförminskande gestalter och energitjuvar.

God natt och sov gott mitt Ådalen… I love U

…
Jag känner mig som en ut och invänd skjorta, som en upp-och-ned-vänd dansgud, en tankspridd professor, som en desorienterad gammal gubbe, och en viril finnig tonårsslyngel. Och jag känner mig svag och stark på samma gång, naken och fri, otrygg och modig.
Och jag förstår inte varför … kanske är det nåt virus.

Jag andas kortison morgon och kväll mot hostan. Den är bättre men inte borta. Hjärtat klappar högvarv, och jag glömmer att andas, jag sveps med i dansen, fast det är jag som för…tror jag. Som ett höstlöv för vinden yr jag omkring i en ambivalent höststorm. Och det är underbart och terrifying.

Igår var det sån där dans för gamla igen, dvs gammeldans. Och även om det är mer än lovligt mycket information till ett fullpackat gubbhuvud, så gjorde jag framsteg. Jag försökte rymma undan den svåra folkdansen på slutet. Men ingen gick på att jag skulle ha telefonmöte just då, så Maria, dansläraren gick bestämt fram och tyckte att jag gatt upp o dans igen. Vid ett annat tillfälle visade Maria MIG specifikt några steg i en dans med många turer, och där det till slut gick ut på att paret bakom i ringfolkdansen, skickar fram sin dam. Eftersom jag visste att det bara var mig hon visade för, så höll jag på att hoppa ur brallorna när en ”dam” hoppade fram mitt framför fötterna på mig (för att visa att vid det skedet av turerna kom en ny dam)

Idag höll herr virrpanna glömma tandläkartid, men kom ihåg den i sista stund.
Där skulle för fjärde gången på några månader, rensas i kanalerna på samma tand som den i midsommar, som förberedelse för rotfyllning. Och jag har ännu inte fått hem några blanketter om ”rotbidrag” för den delen.

Nå väl… det stoppades in gummimattor, kuddar, sugar, och plastspiraler och diverse attiraljer i min förvisso stora käft. Så tvåvägskommunikation är ju som bekant oftast omöjlig. Och just fem minuter efter att munnen var fullproppad med grejer, så blev jag påmind om att jag inte är 25 längre, då gubb-blåsan kraftigt gjorde sig påmind, trots att det inte var allt för länge sedan jag tömde den.

”Jag härdar ut” tänkte jag. Jag ville ju att det skulle bli riktigt gjort denna gång, lagningen och rensningen. Och det hade tydligen min kvinnliga tandläkare oxå tänkt. Fört hon gick grundligt till vägas, tog god tid på sig i varje moment, vilket jag iofs samtidigt är glad för. För säkerhets skull tog hon en röntgenbild till på tandkanalerna. Stoppa ner plastbiten nästan i halsen på mig.
Men då hon sa att hon ville göra om den avslutande proceduren, och jag inte hade nån uppfattning om hur lång tid det skulle ta, och jag redan hållit mig 30-45 minuter, så steg paniken inombords. …

(tusan oxå … nu när jag skriver om detta tillstånd, jett jag tömma litegrann igen, strax tillbaka till blogginlägget.)

Nu så …. Ja i alla fall blev det lätt panik. Måste hon riva ut alla attiraljer från munnen och börja om då ? Hur ska jag förmedla mig ? ska jag fortsätta knipa igen ? klarar jag det? … Ja men va f-n jag kan ju inte, vuxna karl pinka på mig i tandläkarstolen !!!!?? Okej om det skulle hända på ett diskret ställe när ingen såg på, och man han byta … blöj… eh byxor efteråt. Men nu .. nej jag måste förmedla mig.

Så det enda jag kan göra är ju att peka på skrevet, tänkte jag.
Den kvinnliga tandläkaren såg alldeles förskräckt ut till en början. Men när jag med hjälp av mitt pekfinger nere vid byxgrenen illustrerade en kissprocess, så förstod hon… och lovade att det bara skulle ta 5 minuter… fast det tog 10

Jag tror de måste införa pektavla till kissnödiga gubbpatienter, för den tydliga kommunikationens skull. Detta hade ju kunnat tagit en ända med förskräckelse.

…
Går omkring och är lite småförbannad faktiskt.
Jag blir förbannad på småaktighet, snålhet, och missunnsamhet och hat.

Jag kan bli jävligt irriterad på när tex bilverkstäder ska blåsa sina kunder. En vanlig människa kund, är ju helt i händerna på tex tandläkare, läkare, och mekaniker.
Om en tandläkare säger att du har 3 hål i tänderna, fast du egentligen bara har två hål. Hur ska du kunna motbevisa, bestrida det ? (just detta ex är inte ett exempel på något jag råkat ut för vad jag vet, men visar hur utsatt du är pga okunskap)

Om en bilverkstad säger att de inte orsakat ett fel på bromsarna under service, fast det inte var några problem innan de gjorde servicen. Ja hur ska du kunna bestrida det ? Och om man kunde, va f-n ska man behöva göra det för ?
Är det helt j-a accepterat att företagare får bete sig hur omoraliskt som helst ?
Det verkar ta me f-n mer brottsligt att vara sjuk idag, än att lura kunder.
Och regering och riksdag utger sig att vara upprörda över företagsfusk, men gör inte mycket åt det.

”Du har sneda bromsskivor” sa dom

”Ja men dom var inte sneda innan ni gjorde servicen !!”

”Det är omöjligt att vi ska kunna orsakat att de blev sneda under service”

”Ja men är det inte märkligt att det inte var något fel på dem innan servicen ?”

”Jo det kan ju tyckas lite märkligt”

Ja men va fan gör man ? ord står ju mot ord.
Byta verkstad ? …. tydligen är det samma ägare till verkstaden i K-fors, hur långt ska man behöva åka ? Med mina mått mätt var jag oerhört påstridig i konfrontationsögonblicket. Men i själva verket var jag nog för svensk.

Sen är jag så oerhört less på allt hat i världen.
Det är Nazism, fascism, och hat i alla dess former, lögner sprids för att underblåsa hatet, morden, våldet…. sen klär de sig i slips inne i riksdagen, och låtsas vilja Sverige väl.

Sist och inte minst är jag arg på missunnsamhet… enough said about that .

GGGGRRRRRrrrrr

…
”En indian satt och pratade med sitt barnbarn.

– I alla människor bor
det två vargar som slåss.
Den ene är ond. Det är rädsla, ilska,
missunnsamhet,
avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan och egoism.

Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn,
ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit.

– Vilken varg vinner?, frågade barnet.

– Den du matar, svarade den gamle mannen.”

Jag har tänkt en del på denna kloka fundering.
Och jag tänker på mig själv och mina vargar.

Jag har själv kommit fram till, utifrån egen erfarenhet,
att det finns två olika sorters gråt. Ett befriande gråt,
och ett som drar dig längre in i mörkret. Jag har efter övning
lärt mig skilja på dessa två. och det har hjälpt mig mycket.

Vad jag inte förut sett, är att det troligtvis finns likheter med andra känslor.
Så som skratt, ilska och tom rädsla. Man kan skratta nervöst och ursäktande, hånfullt destruktivt, men även hjärtligt befriande. Man kan få ilskan att stegra och växa, om man fokuserar på den, och ger ilskan istället för dig själv energi. Men man kan oxå använda ilskan som en kraft, bli tvärförbannad, och få energi av den, när den får komma ut.

Ja tom rädsla kan faktiskt vara sunt… Jag har fått lära mig av vissa att rädslan aldrig är bra. Men vi har nog fått det redskapet i ett syfte. Givetvis gäller samma sak här, att om rädslan tar makten över dig, så begränsar den dig och gör dig till en fånge. Men nån gång då och då så kan den rädda ditt liv.

Vi har alla kanske olika svårt med olika känslor.
En del har problem att de släpper ut för mycket ilska,
vid fel tillfällen på fel personer. Andra människor som jag,
har tidigare haft svårt att visa ilska öht.
Så akta er för mig i framtiden,
jag kanske tom höjer rösten åt er nån gång.

Men jag lever så länge jag lär !

…
Att stå för sitt ord, och att värna demokratin.

Just nu ”dundrar” Stefan Löven över kristdemokraternas ovilja att följa decemberöverenskommelsen.

Hmm… ja du, nu funderar man ju genast vilken politiker eller vilka politiska partier lever upp till dessa moraliska riktlinjer. Demokratin har urholkats länge och på många sätt. Den absoluta makten eftersträvar oftast mer makt, nästan än vem som sitter där ….och jag skriver ”nästan” för det finns några få undantag.

Och nästan alltid är det förknippat med makt, eller att inte ha makt, huruvida politiker följer sina moralkompasser eller inte, om de ens bryr sig om att ha några sådana kompasser. Partier som suttit i regeringsställning länge tenderar ofta släppa på moral och ideologi för partiets bästa. Och framförallt partimedlemmarnas tillika de privata företagsaktörer som köper partierna genom osynliga icke transparenta ”partibidrag” som de så oskyldigt föredrar att kalla dem. …. inte för landets eller folkets bästa.

KD är ett av de märkligaste mest dubbeltydiga, dubbelmoraliska partierna i riksdagen, tillsammans med de Sverigedemokrater och dess främlingsfientliga och Nordkoreanska protektionistiska syn på immigration. Om KD skulle varit ett parti med kristna värderingar, torde de ha varit ett vänsterorienterat parti. Man kan fundera om de ens någonsin läst bibeln, i alla fall inte det nya testamentet som berör Kristus budskap, tankar och ord. Ni vet Kristus som Kristdemokraterna lånar in i sitt partinamn. Det finns ingen empati, ingen medmänsklighet i KDs politik, det har de gemensamt med övriga borgerliga partier och Sverigedemokraterna. Jesus själv, däremot ville riva det tempel prästerna byggt för sin egen ära och rikedom, han hyllade istället förlåtelse och kärlek. Inte nyliberalism, trångsynthet, klasskillnader, segregation.

I ett av talen på Kristdemokraternas stämma, så talade en man högljutt om sin avsky för decemberöverenskommelsen, och vänsterpartiet. Men han tycktes inte vara lika ilsk på Sverigedemokraterna. Hmmm intressant bara det ur ett ”kristet” perspektiv. Denne kristdemokrat stod och ondgjorde sig över att man från övriga partier inte kunde samarbeta med SD pga deras historik. Och tro mig eller ej, där håller jag med honom. Vi ska inte angripa SDs historik, vi ska angripa deras politik, deras desinformationskampanj, deras lögner, deras omänsklighet som pågår IDAG !!!

Men i nästa andetag dundrade den sk kristna demokraten över att vänsterpartiet fått inflytande, och tog upp allt dåligt kommunismen i andra länder, i andra tider stått för. En kommunism som dessutom inte nästan på några punkter följt den ideologiska riktning som Marx och Engels dess grundare avsedde. Detta är ju naturligtvis ett beprövat sätt att slippa stå för sin egen inhumana politik, då de vet att det inte fixar en moralisk, solidarisk debatt mot Jonas Sjöstedt. Men helt plötsligt, så fort som i nästa mening var det Okej att ta till historik, som dessutom inte ens är vänsterpartiets, som argument till att de är dåliga för Sverige. Man har heller inget problem med att KD har minst röster och sämst opinionsresultat, och ändå kräver de att deras makt skall överskugga de som har flest röster. De tycker att det är fel att de med 4 % (och nu mindre) inte får igenom sin politik i opposition. Påminner rätt starkt om SD som anser att 13 % (nu 18 %) är en majoritet av folket och därför har för avsikt att fälla varje regering som inte dansar efter deras främlingsfientliga pipa.

KD aspirerar härmed på att vara riksdagen mest dubbelmoraliska parti, tävlar med SD om det. Moderaterna är ju åtminstone skitstövlar som står för att de vill att de rika ska ha mer och att det är rätt att pissa på sjuka och arbetslösa.

Sen har jag alltid undrat varför folk gått på myten om att det per automatik är bra för Sverige att genomföra saker som de påstår är bra för företagande ?
För det första är inte moderater och borgerliga speciellt bra för småföretagare, där har V och MP de populäraste förslagen, om folk lärt sig läsa mellan raderna. Det är för egen plånbok de förändrar, för egen makt och de som gett dem den makten stora globala morallösa företag.

Orsaken till DÖ skall inte glömmas, är Sverigedemokraternas brist på demokratikänsla. Överger KD denna, har man dels talat om att inga fler avtal kan ingås med KD, och dels har man belönat SDs odemokratiska kaosskapande tilltag med ultimatum.

…
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article21521163.ab

Janne Josefsson:

– ”Jag förstår inte de som tycker att man inte får debattera saker och
ting. Tycker man det får man emigrera till Nordkorea, Saudiarabien eller
Ryssland där det är så. Gina Dirawi jobbar på SVT, public service, och
där ska vi kunna debattera sådana här saker.”

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article21520042.ab

Gina Derawi:

– Kvinnor världen över är
förtryckta, vi alla har varit det på nått sätt, det har inget med en bit
tyg att göra. Patriarkatet påverkar oss alla, dålig ekonomi, fattigdom,
dålig utbildning osv, många faktorer skapar förtryck.

Hon vänder sig också mot att man drar in terrorsekten IS i debatten.

–
Man säger att det är farligt att man visar kvinnor med sjal i reklam
samtidigt som IS sprider sig över en hel värld. Det är en väldigt
underlig tes då en stor del av de människor IS har mördat är just
muslimer. IS rör sig över Mellanöstern, inte västvärlden. Borde det inte
vara tvärtom om det nu hade med religion att göra?

genast skickade SD ut sin sociala-medier-maffia att på ett fullkomligt överrepresentativt vis bombardera kommentarsfälten, det första har än så länge fått över 200 likes.

Alice Tross ·
Skogen, Dalarnas Län, Sweden:

– ”Bra sagt av Janne Josefsson…Smiley like man får snart inte säga någonting här i landet utan att bli blockerad”

En eftertänksam man svarade:

Johannes Carlsson:

– ”Utveckla gärna ”blockeringen”, Alice. Har du fått din yttrandefrihet inskränkt? Har staten hotat dig med repressalier? Det är givetvis allvarligt. Jag är lite rädd för att du går vilse eftersom du inte förstår begrepp som demokrati och yttrandefrihet.
Mycket hjärnspöken i det här fältet generellt.” (Det blev 6 likes där)

Det folk egentligen uttrycker med like-knappen här är något helt annat än kritik mot en påstådd förminskning i yttrandefriheten då förslagsvis enligt denna mobb, utfärdat av Gina Dirawi då hon faktiskt bara kritiserade upplägget5 och infallsvinkeln, frågeställningen…

Givetvis handlar det om vad de tycker om invandring, om slöjor, om Islam… och det är oftast inga vackra åsikter SD-svansen stoltserar med. Det är intressant att kvinnor med slöja anses vara förnedrande, m,en halvnakna fån i Hollywoodfruar och paradise Hotel inte tycks uppröra nån av det gardet.

Heja Gina Dirawi !!!