Kategori: Betraktaren

….
Nu är det alldeles svart ute, lyktorna på Risön speglas mot den lätt krusiga Ångermanälven och hösten har till slut helt bytt av sommaren. Ingen brittsommar att hoppas på längre för soldyrkande, väderklagande svenskar.

Men jag är vän med mörkret som kommer. Jag kurar ihop och går ned på välbehövlig sparlåga. Ibland tänder jag tom ett ljus eller två. Jag tycker om den kalla friska luften i mina lungor, de färggranna Lönnlöven som pryder både marken och trädkronorna i rött, gult och grönt.

Snart är bär och fruktskörden över, och vi som bemödat oss att sylta och safta, har under vintern sommaren konserverad i glas och plastbehållare. Och man kan ta fram sommaren ur frysen när som helst och tina upp dess färger, smaker och näringsämnen, utan utfyllnad, för mycket socker och E214, E378 osv…

Jag har haft en oändlig tur, trots alla bedrövelser, all oro, och alla sorger.
Jag har genom den fått förmågan att uppskatta och njuta av livet på ett sätt som en som är född med silversked glidandes fram på räkmacka aldrig kan.

Jag har under dagen umgåtts med en familj, som inte är min familj, men som jag kommit att tycka mycket om, bry mig mycket om. Äldsta dottern som fyllde 22 år, vacker som en dag, och vass och snabb i replikerna. Mellandottern som nyss blivit 18, lika fin, något mer laid back under stundom, och hennes ständigt pratande kille Robert. Han har bra humor, han skrattar nämligen åt mina skämt ofta. Familjens taxichaufför som kör, och kör och kör bil genom livet, med ett hjärta av guld.

Osså minstingen, som jag på något sätt känner igen mig i, från det jag var barn. Helt inne i sin leksaksvärld med lego och egenproducerade ljudeffekter. Ibland tar jag mig tid för honom och frågar intresserat vad hans legofigurer heter, och vad de har för egenskaper, bläddrar i leksakskatalogen med honom. Han tycks glädjas åt detta. Det är en halvt galen familj, precis my cup of tea, eftersom jag själv är lite halvgalen. Det blir sällan tråkigt och ointressant i alla fall, och ALDRIG tyst 🙂

Det satt en behövande fattig man med plastmugg utanför Birsta city oxå. De flesta materiella glidare i senaste mode, och shoppingblick gick oberört förbi som om han inte fanns där. Jag bar på minstingens nyinköpta 700-kronors Legopaket, som han köpt själv. Men det kändes märkligt och fel på något vis när en liten pojke gick förbi tiggaren med så dyra leksaker, samtidigt som andra måste tigga för att få det att gå ihop. Pojken brukar förvisso själv, på eget bevåg ge pengar ibland till de behövande, så han är mer givmild och empatisk än de flesta andra… men ändå, … en del har tur, och en del andra , ingen tur alls i livet. Själv handlade jag inget i Birsta denna gång … heller, men mannen med muggen fick en Selma Lagerlöf av mig.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/helenatrus/article19603941.ab

Om det är nån som funderar varför jag är socialist, men antifeminist, så demonstrerar Helena Trus med all tydlighet att feminismen inte är ute efter jämställdhet

Så här skriver Helena Trus i aftonbladet idag:

”Släpp in fler tjejer – de är ju överlägsna
Helena Trus om den ojämställda jämställdheten
Och så åkte en tjej ut …
I ”Idol” är jämställdhet bara ett hinder.
Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män.
Kvinnor är fortfarande mer hemma med sina barn än papporna.
Ja, ni fattar… jag kan fortsätta ge exempel på flera systemfel i vårt kära samhälle.
Och ”Idol” symboliserar det patriarkala samhället mer än vad vi tror.
TV4 gör visserligen ett tappert försök i att vara jämställda trots att tävlingen är allt annat än jämställd i slutändan.
I år har de slitit sitt hår (därför Bard och Bagge är flint?) för att försöka få in några killar som överhuvudtaget kan ta ton och som går igenom rutan.

Tjejerna är LÖJLIGT överlägsna i år.

I går kväll fick vi se en kille gå upp och sjunga så falskt så att marken skälvde på Mars. En annan skuttade runt och lekte karaokefredag till Jackson 5.
Resten av killarnas uppträdanden har jag glömt, eftersom de gav mig lika mycket smakupplevelse som ett osaltat ägg.
Kan inte tjejerna bara få glänsa i fred?
TV4 vet att tjejerna ryker snabbare än killarna. Det är ett statistiskt faktum. Majoriteten som röstar är unga tjejer, och de röstar inte på det egna könet.
I år har kanalen tagit bort kvoteringen, att det ska ­vara lika många killar som tjejer efter kvalveckan.Bra där!
Men, kanske är det dags att vara så crazy att låta fler av de fantastiskt duktiga tjejer som sökte i år att få vara kvar – i stället för att pliktskyldigt ha kvar ­vissa av killarna i slut­audition.
Tänk om det vore så crazy som att det i slut­ändan var, säg nio tjejer som tävlade mot tre killar?Galet, jag vet.
Problemet ligger alltså redan så tidigt som under auditionturnén, där jag som tv-tittare kan känna hetsen att de måste ta ut ungefär lika många av båda könen.
Jag kan önska att vi skulle försöka lika hårt i vardagen att med ljus och lykta hitta fler kvinnor i ledande positioner.
Och så till the grand finale i går.
Varför ska den som åker ut behöva sjunga?
Jag förstår tanken, hen ska få en sista chans att göra intryck.
Men att tvinga ­Twyla, som åkte ut, att avsluta sändningen med att sjunga ­samtidigt som hon gråt kändes inte så schyst.
Så sluta med det.”

Jämställdhet åt ett håll är väl inte jämställdhet ?

…
Jag är besviken på människorna.

Det sitter en kvinna i debattstudion på SVTs debatt och gråter.
orsaken till hennes tårar är att diskussionen handlar om hon har rätt att finnas eller inte.
Läste ni rätt ? Jag upprepar med större text:

”Diskussionen handlar om hon har rätt att finnas eller inte”

Vi övriga som kallar oss ”normala” är blinda, döva och utan känsel, vi är snart zombies som slutat tänka och ifrågasätta vad faaan vi håller på med. Jag svär inte ofta i mina blogginlägg, men nu är det tid att använda starka ord.

Kvinnan har Downs syndrom.
Nu har den ”fantastiska vetenskapen” kommit på ett sätt att ”säkert” diagnostisera Downs syndrom redan i fosterstadiet. Med följden att en majoritet gravida par, väljer bort dessa barn, tar bort dem innan de kommit ut till världen. Säkert för vem ? …Inte för fostret i alla fall som tas bort pga nuvarande groteska värderingar, och cyniska människosyn kring vad som är normalt och inte.

Nu sitter jag och gråter själv.

Jag gråter över människans tro att hon är skapelsens krona. Jag gråter för kvinnan i programmet vars hela existensberättigande har ifrågasatts.
Människan visar gång på gång att hon inte är moraliskt mogen de vetenskapliga ”framsteg” hon har gjort. Mediciner tillverkas inte för att bota sjuka, utan för att pengar skall göras på sjukas bekostnad.

Allt detta hör ihop, hur vi kan gå så långt att vi sitter i en debattstudio på 2000-talet i det vi förmätet kallar ”ett civiliserat samhälle”…och ifrågasätter en människans existensberättigande… det hör ihop med vår långa jakt på ”självförverkligande”.
Det hör ihop med vår frenetiska jakt på materiell rikedom på andras bekostnad.
Det är ingen slump att fler och fler tappar sin empatiska kompass och ställer frågor i debattprogram som faktiskt inte borde ställas. Det borde inte få vara uppe till debatt att cyniskt sortera bort människor utifrån vad pompösa självförhärligande egoister sätter som norm för vilka som är livsdugliga…. räknat i antalet kromosomer.

Det kan inte vara en ”rättighet” att välja bort människor utifrån utseende, osv. Har vi inte en gång för alla lagt ner det rasbiologiska institutet i Uppsala som Hitler var mycket bejakande till ?

Räckte det inte med förintelsen som lärdom, för att förstå hur fel det är att ifrågasätta människor utifrån någons norm för perfektion ?

Om inte ? …. vad krävs då för att vi skall lära oss ?…Nånting ännu värre ?

Här är ett annat inlägg jag gjort som tydliggör vad jag tänker kring detta:

http://nyabloggen.luddeskamera.se/#post68

…
Mitt under brinnande valspurt, där främlingsfientligheten tycks bli den stora vinnaren,
har jag varit på begravning i Stockholm.
Stockholm, det under stundom själsligt kylslagna, egoistiskt, ytliga Stockholm.
Det undersköna, vackra, sönderstressade Stockholm.
Det urbaniserade, fusionerande, landsbygds-resurs-slukande Stockholm.

På samma sätt som Stockholm alltid bjuder mig dessa paradoxer av skönhet, och utslagning, så bjuder en begravning av en nära och kär släkting oftast till massor av tårar, avsked och existentiella funderingar. Men det leder också till massor av släktkärlek, återföreningar och närhet, och hör och häpna ….skratt.

När jag och min moster lämnar Ådalens pärla, lämnar jag utanför Konsum, 20 kronor till en som kallas tiggare, bara för att han inte kan försörja sig själv. En företeelse vissa politiska krafter tycks tro försvinner om man förbjuder det. Genom södra Norrlands skogar far vi, förbi nästan färdigbyggd framtida avgiftsbelagd bro, förbi det kolossala köpcentret i Birsta, som nästan tömt staden Sundsvall på affärsverksamhet.

Vi hjälps åt att spana efter hastighetsskyltar och fartkameror för att minska resekostnaden, samt de facto vara lite mer laglig och hänsynsfull medtrafikant.
Vid Ångersjöns rastplats mellan Hudik och Söderhamn tar vi en kopp medtaget kaffe till den själaläkande vyn av en insjö, med vacker skog och små öar. Vi inser att magen behöver mer än så, när vi stannar vid, för Norrlandsresenären, traditionella Tönnebro, för att inmundiga Pannbiff med lök, sallad och köpesylt. Vid entrén sitter ännu en av dem, vars närvaro och existens, de blåa och bruna politiska krafterna vill förbjuda bort från jordens yta, pga av deras fattigdom.

Jag som med någorlunda begränsad ekonomi, samt mitt uppenbart begränsade intellekt, inte förstår hur man skall förbjuda bort hennes hunger, lämnar en tjuga till henne, och går till bilen för att hämta en mandarin utöver tjugan jag nyss gett. Kvinnan tar emot och säger tack, och börjar genast skala mandarinen, och stoppar hungrigt i sig.

Jag lämnar högt aktad moster i Östhammar, där hon umgicks med historieberättande, mysiga, varmhjärtade Maj som har diverse hälsodefekter, men hjärtat tycks bara bli varmare på henne. Detta med hjärtats värmeeskalering tycks inte så ofta vara fallet när plånboken och tillgångarna växer.

När jag sedan drar iväg på egen hand, navigerandes med hjälp av mitt lokalsinne och bra skyltning genom Roslagens storslagna natur, börjar trafiken hopa sig. Och när jag farit förbi Uppsala och närmar mig Haga, så tar det tvärstopp. Inte förrän Essingeöarna, 1 timme senare, efter körning mest på ettans växel, lättar trafiken, och jag kan anlända till ”Hotell Milton” Segeltorp, min underbara kusins och hennes familjs residens.

….
Asså …innan jag påbörjar mitt tänkta blogginlägg, så måste jag ju bara kommentera Zlatan i matchen mot Österrike. I en hörnsituation, står detta ståtlige fyrtorn, och en Österrikisk försvarare står och försöker putta på Zlatan. Österrikaren puttar o puttar. Och Zlatan bara behåller sin plats, tittar frågande, ner på honom med händerna lite nonchalant på höfterna, med en blick som säger: ”Äh män va fan gör du asså ? Puttar du på Zlatan ?”

Nå med detta sagt så vill jag skriva om tanters språkbruk

När vi tänker på gamla människor, i synnerhet tanter då, så tänker vi oss ofta finklädda, ordentliga, kakbakande tanter som vill alla väl, och ler i tid och otid.
Men ibland kommer det saker ur deras vokabulär som man inte förväntar sig.
Jag har några exempel på oväntad vokabulär, och oväntade reaktioner.

Där går gränsen !!!!

En dam som spelade boule med oss i många år, som numera huserar i de sälla jaktmarkerna. Död, det vill säga, sen några år. Ann-Marie hette hon.
Hon skrattade alltid hjärtlig, ett kluckande skratt när jag halkade in på under-bältet-humor. När andra log lite besvärat, så kluckade Ann-Marie åt dylika skämt. Frun i fråga var ju över 80 år gammal om jag minns rätt. Så det var en aning skojigt tyckte jag att det gick hem.

Så en dag, kom det sig ju så att jag tänkte ge henne en kram, som brukligt var. Så jag gick fram till henne, och frågade:

– Vill tant ha en kram ?

Och jag slog ut med armarna.
Varpå den i övrigt frigjorda damen snörpte förnärmat på mungiporna och sa:

– TANT ???? …. Jag är väl ingen TANT !!!?

Där gick gränsen

Elefantbröd

En annan liten berättelse, är den när min kära moster bakade sockerkaka i två långa plåtformar. Detta var på den tiden hennes make, och hennes son var djupt involverade i användande av komradio. Just denna dag gick bakandet inte så bra, och när någon kom in under baket, och frågade moster hur det gick med bakningen av sockerkakorna, som sjunkit ihop på mitten, så brast det för henne:

– DÅLIGT !!…. DE BLEV NÅ J-A ELEFANT-FITTOR !!! #&%¤%

Medan detta skedde, så var komradion igång. Och moster fick ganska länge efter detta förfrågningar om ”Elefantbrödet”

Den nedrans Pica Pican

Och sedan har vi min kompis mormor Greta, som var en myyycket proper dam. Intelligent, välvårdad, alltid tillsnoffsad. Samma dam som inte kunde åka på en hedersinbjudan hon fått, som förtjänst av att hon röstat på vänsterpartiet i hela sitt liv, pga att hon hade foten i gips, och inte kunde få på sig båda fin-skorna.

Vi var på samma nivå politiskt den damen och jag, och vi pratade ofta om sådant när jag gick över och hjälpte henne med något, och hon bjöd på fika.
Och en gång tog jag ett andetag och skulle berätta för henne vad jag tyckte och tänkte om Maud Olofsson… men blev avbruten av den belevade Greta, som utbrast:

– Ja den j-a skatan !!

Osså skrattade vi gott åt det.

….
Nu haglar media av ord och ”debatter”.
I själva verket är det till största delen ett gigantiskt maktspel, för att skaffa sig personlig makt och mycket pengar, och extra förmåner ovanpå det.
Det är Riksdagsval helt enkelt.

Ännu har ej löven sprakat ut i gnistrande färgkonstverk, men kvällarna kommer tidigare och tidigare, för att till slut komma redan innan kvällen kommit.
Detta är inget som oroar mig, så har det alltid varit här uppe i norr, och kommer nog så förbli. Mörkret kan innebära inomhusmys, samt en möjlighet att längta efter ljuset.
Det finns annat som oroar mig mer, sådant människor kan göra mot andra människor, sådant människor kan göra mig. När som helst, kan någon få för sig att agera destruktivt, utan grund, och hävda att de har rätt till det.

Ljuset ja …. dit har farbror Kjell nu anlänt.
All tragik på jorden har du lämnat bakom dig, och fått ro.
Nu är du i trygga händer, din själ har redan lämnat oss. Och nu i dagarna snart, åker jag ner till Stockholm, och möter upp släkten, för att ta farväl.
Samtidigt i det sorgliga avskedet, mitt i människors överstressiga liv, skapas en möjlighet för samvaro och umgänge, paradoxalt nog.

Nu har jag gjort mitt i Lingonskogen för i år. 45 liter besitter vi, och hälften är redan sylt. Så mycket sylt äter jag ju inte. Och det är en gudagåva att få ge bort.
Få saker gör mig lyckligare än det.
Det ska vara att rensa lingon till finsk melodiradio då 🙂

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt ”ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

”Nu”, sa professorn medan skratten klingade ut, ”vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – småsakerna.

”Om ni lägger sanden i burken först”, fortsatte professorn, ”går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så… var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.”

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log. ”Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.”

….
Jag hörde det blev bråk på gågatan igår.

Bråken, oroligheterna kommer för alltid fortsätta, så länge folk inte lär sig att det inte är Acmeds fel om Ali slår Nils. Och oroligheterna kommer för alltid fortsätta, så länge folk inte lär sig att Om Nils slår Olle, ”är det inte längre nationaliteten och ursprunget” som orsakar våldet, vilket hävdas i det flesta fall Achmed eller Ali varit inblandade.

I sådana här tillfällen när gängbråk uppstår, och oskyldiga drabbas, när misshandel sker, drar alltför många helt fel slutsatser på helt fel grunder.

”Sådana är dom”

”Det tillhör deras religion”

”Man får inte kritisera utan att bli kallad rasist”

Jo man får kritisera !
Men VAD kritiserar man ? Och på vilket faktaunderlag ?
Och vilka fler blir indragna i kritiken, som inte gjort nåt fel ?

Det är samma grundläggande tankefel som görs i detta fall, som under människans moderna historia, görs från höginkomsttagare/överklass. Man delar in folk och sätter olika värde på dem. Då utifrån social status (vilket vi även har gått in i nu under 30 år av högervindar) Och nu genom att dra invandrare över en kam.

Vi kommer att få finna oss i detta eskalerande av våld, så länge samhällsklyftorna ökar, och så länge folk letar orsakerna i hudfärg och nationalitet.
Så länge vi inte agerar som ett ”vi”. Och det gäller både socialt och kulturellt.

…
Ibland kan man fundera på vem som kränker vem, i ett alltmer lättkränkt samhälle.
En kvinna på Urkult har enligt obekräftad hörsägen upprört sig över att svenskar klädde sig i afrikanska kläder under Urkultsfestivalen.

En granne blir kränkt av att det en gång i veckan låter när jag och mina kamrater musicerar tillsammans, under tillåten tidsangivelse, och drar in hyresvärden i frågan, påståendes att det rör sig om ”vardag som helgdag” vilket antyder i princip ”hela tiden.

Skitkul men fattar inte ett piss

Ytterligare en fascinerande händelse inträffade på herrtoan på dansstället Gussjönoret härom veckan. På styrdans är det i regel alltid längre köer till damtoaletten, än till herrtoaletten. Jag tror förvisso att det är så på andra tillställningar oxå. Men vad det beror på kan jag bara spekulera i. Det kan bero på att det tar längre tid för kvinnor att göra sitt ”nr 1” än för män, som kan hänga ut den, stå upp och pinka. Det kan bero på att kvinnor har mer saker att räta till innan de känner sig presentabla igen, tex håret, sminket, klädseln, och det faktum att kvinnor rent generellt är lite renligare.
Hur som helst är toalett-kön alltid längre vid damtoaletten. I vissa fall är det så stor skillnad, att det ter sig nästan tomt på herrtoan. En del modiga och frigjorda (trodde jag) kvinnor kan då se pragmatiskt på situationen, och gå in på herrtoan för att hitta ett ledigt bås. Hittills har jag aldrig hört någon man känt sig kränkt av detta, eller ens opponera sig över det inträffade. Hade det motsatta inträffat, att män förirrat sig in på damtoan, hade det blivit ett annat ljud i skällan misstänker jag. Men varför ska vi in dit ? det är ju längre kö, och en helt annan verbal kultur.

Vid detta tillfälle hade två kvinnor vågat sig in på herrtoan när jag kände mig nödgad att lätta på trycket, utan att kränka någon genom att kissa offentligt i buskar och snår. Den ena fick tag på ett ledigt toalettbås, och låste dörren om sig, men sedan var de övriga tre båsen upptagna.

Och uppsynen, röstläget på den kvarvarande kvinnan är svårt att beskriva, i hur förnärmad och kränkt hon lät, och kände sig när jag med bestämda steg travade förbi kvinnan till pissoaren/pissrännan och hängde ut det som behövde hängas ut för upprätt manlig urinering. Hon lät några slags gutturala kränkthetsläten, med orden ”nä vet du va” och vände på klacken och gick ut. Jag hade begått det fruktansvärda moraliska brottet att kissa i en kissränna på en herrtoalett…. och kvinnan som trängt sig på, var den kränkta (rännan var partiellt dold av avskärmning dessutom)


Motvillig feminist eller antifeminist med dold agenda ?

…Jag är enligt egen utsago antifeminist och vänsterpartist. Detta är ju enligt normen för vad partiet påstår sig stå för motsägelsefullt. Och när jag testar mig på Aftonbladets ”valbarometer” (skall utvisa vilket parti som bäst representerar ens åsikter) så hamnar FI högt upp på min lista, snäppet efter V.

Så till den mest feministiska. så vitt jag vet, vän jag har, E-L.N. har jag skämtsamt sagt att jag måste vara motvillig feminist.

Anledningen till att jag officiellt kallar mig antifeminist, är inte att jag är emot kvinnors och mäns lika rättigheter. Utan att delar av feminismen blandar ihop kvinnlig makt, och kvinnor högt upp i samhället med klassklyftor, …. med feministiska kampen.
Ett exempel på den nya utgångspunkten, i ett på det sociala planet, matriarkalt samhälle, är Kunskapskanalens rubriksättning för ett program om Kina. Programmet skulle visa på hur Kinesiska kvinnor gjort framsteg. Och detta skulle vara ett resultat av påstådd ökad jämställdhet, för att ”kinesiska kvinnor nu tagit sig in på listan för världens 20 rikaste kvinnor”. I nästa andetag, som motvikt menade man på att

”men samtidigt är Kina det enda land i världen där självmordsstatistiken är högre för kvinnor än för män”

Är det ett misslyckande i kampen för jämställda förhållanden ? Hur är det för övriga världen då, där flest självmord sker bland män ? … är det jämställt där ?

Feminism
kan inte existera utan socialismens grundläggande tanke om solidaritet.
Feminismen kan aldrig vara överordnad den totala solidariteten, och
fungerar inte alls i ett kapitalistiskt, marknadssamhälle utan skyddsnät
och utan lika villkor.
Där har den ledande delen av det feministiska partiet FI fundamentalt spårat ur.

Kulturella skillnader och isolation från integrering.

I ett av värdens mest feministiska länder, Sverige, kvarstår vissa feministiska mål, som jag skriver under på. Lika lön för lika arbete. Men det är omöjligt så länge en majoritet av svenskarna som nu, lever efter Mammons lagar, och tänker egen plånbok i alla lägen. Det krävs en socialisering och solidaritetstänk på hela samhällsplanet för att det skall fungera. Det räcker inte som att Major Björklund (FP) och Fackpamp, Löven kalla sig feminist, och sedan bedriva en borgerlig politik.

Jag umgås gärna med nysvenskar, och andra svenskar och folk med andra kulturella identiteter än min. Jag är genuint nyfiken, och lyssnar och, konstaterar, accepterar och ibland tar in och tar efter. Men olika kulturer kan ibland rendera i vardagliga kulturkrockar. Den grundläggande regeln för integration och att bli ett folk med de nya svenskarna är enligt mig bland annat:

– Det finns inga svenskar, det finns inga invandrare, det finns bara människor. (Det är en utgångspunkt för ett tankesätt att se människan, istället för ursprunget och hudfärgen, inte ett förnekande av nationalstaten eller kulturella skillnader.)

– Umgås flitigt över kulturella gränser och prata med varann, och skapa ett enda vi, på ett plan.

– Lära sig förstå varandras skillnader, samt acceptera dem kulturellt. Men även inse att man har rätt till sin egen religion, sin kultur i det privata rummet, även det offentliga rummet. Så länge det inte inkräktar på, och ställer krav på förändring av det nya landets medborgare att ta till sig och leva efter regler från andra kulturer.
Naturligtvis har den nya svensken rätt att göra som han/hon vill i frågan, men risken är överhängande att man då bidrar till delvis isolering och motarbetar sin egen omfamning av det nya samhället, och även sina möjligheter.

Jag tänker på hur olika vissa kulturer ser på kvinnans och mannens roll, och hur man skall förhålla sig till varandra. Och hur det krockar med vår svenska syn i dessa frågor. Till vissa delar kan jag tycka att vi svenskar, influerade av Amerikat, ser alldeles för lättvindigt på familj och äktenskap och är otrogna hit och dit, och skiljer oss. Och att andra kulturer faktiskt delvis har en sundare syn på saken.
Men i andra avseenden finner jag uppdelningen mellan könen i några utländska kulturer vara förhindrande och onödiga. Att tex inte prata och umgås med gifta muslimska/kurdiska kvinnor, eller att inte ta i hand, är något som förbryllar mig. Det uppfyller enligt mig ingen annan funktion än social diversering, och därmed delvis social isolering, både för svenska och nysvenska män, men framförallt för de nysvenska kvinnorna.

Och lika lite som jag anser att vi i någon större utsträckning bör lägga oss i hur nysvenskar klär sig i det nya landet, anser jag att nysvenskarna ej bör fördöma infödda svenskar för tex bar överkropp på sommaren etc etc.

Moster Maggan, och Rolf är de bästa förebilder jag har för hur man får förhållanden att fungera. Det gäller ju att vårda sitt förhållande har jag hört. Och att liksom stå ut med varandras tokigheter. Och för att få vardagen att funka är väl vanlig omtänksamhet bra, men även humorn.

Tre korta episoder i min älskade mosters och morbrors liv och leverne:

Blyg

Rolf och Maggan var på semester på nåt varmt ställe, troligtvis Teneriffa.
Och Rolf hade väl nästan klätt av sig till Adamsdräkten, på väg in i duschen, så när som på ett par gubbstrumpor (dvs inte tubsockar).

Varpå Maggan undrar varför han hade strumporna på, men var näck i övrigt. Och Rolf som så ofta fann sig och svarade:

– ”För att jag är så blyg”

”Utdraget”

Den andra episoden, rör sig om sådana moment som i vardagen kan bli irritationsmoment, när man har olika noggrannhet vad gäller städning, tvättning och ordning.
Maggan blev lätt irriterad över att Rolf inte satte i en ny toapappersrulle när han tagit det sista. Och yppade lätt irriterad följande:

– Det borde inte krävas nån ingenjörsexamen för att byta toapappersrulle !!!

Det gick några dagar och Maggan såg toapappersrullen lida mot sitt slut, och en dag när hon kommer hem från jobbet, är det toapapper utddraget från toapappershållaren långt ut i hallen… skrivet längst ut på kanten:

– ”Ha haaaa, jag klarade det” !

Smutsigt

En tredje liten lustighet var när Rolf, som alltid varit grovarbetare, och smutsat ner sig både på jobb o fritid, gärna gick omkring i sina paltor lite för länge innan tvätt, enligt Maggans tycke.

Maggan försökte med:

– Du har en fläck på skjortan !

vilket på kvinnospråk, betyder: ”släng den i tvätten!”

Men eftersom Rolf är man, uppfattade han det inte så, utan som ett konstaterande som han noterade, men inte brydde sig om. Och efter en del verser fram och tillbaka och ”släng-den-i-tvätten-gnat” så bråkade hon på honom, och sa att han ”måste ju slänga smutsig tvätt i tvättkorgen”

Varpå Rolf kallt konstaterade:

– ”Vi har olika syn på vad som är smutsigt du och jag”

och vände på klacken och gick