Kategori: Betraktaren

….
Det är mycket nu. Sjukhusresor till Sundsvall, styrdans på Hullsta, Julton i kyrkan, hjältegalor på Tv, och fläskinköp, och hantering, disk, tvätt etc etc

I fredags var det ju som sagt var hjältegala på Tv 4. Jag kan säga att det är med dubbla känslor man ser på något som både är ett spektakel för presskåta kändisar, och samtidigt något väldigt fint i att hedra människor som faktisk gjort något fint, något hjältemodigt för någon annan. Och visst gråter jag floder när mobbade barn får sin revansch. Visst flödar tårarna när en pojke som fallit i vattnet och inte andats på fem minuter, blir upptagen av hjältar, och överlever. Och visst blir jag snudd på kär när Nunnan, syster Karin tar emot pris för en livslång gärning i flyktingmottagandet.

MEN !!!

…..men samtidigt så kan jag äcklas lite lätt över kändisar som speglar sig i glansen av sanna hjältar. Och Reinfeldt som gjorde moderat sjukdomsnedlåtande politik av sitt besök på scenen, var direkt osmakligt. Men, men… det är väl ”bra TV” antar jag ?

Jag hade turen att av Per och Maria, bli bjuden på ”Julton” i Sollefteå Kyrka, med 4 körer, lokala musiker, med blås och fiol mm. Min spelkompis Åsa Torell gned på felan där, och min vän Maria sjöng vackert i kör. Ja det var fler jag kände i kören också. Det var vackert och fantastiskt på alla vis. Men hade vart ännu bättre om jag inte varit så förbenat kissnödig. Dom hade väl åtminstone kunnat haft pottor ute vid sätena. Nåja… jag lyckades hålla mig, utan att skvätta i kalsongen. Och sedan blev jag smått förälskad i sångsolisten Åsa Jönsson när hon tog ton, utan att egentligen se hur hon såg ut (närsynt, och satt långt bak i kyrkan) och när Mamma Mu dessutom påstod att hon spelar cello, slog hjärtat frivolt. Jordens vackraste instrument. Men jag fick nog känslan av att Åsa var bildskön också.

Med kära moster liggandes på sjukhusbädd i Sundsvall sedan en vecka, blev det upp till mig att ta rätt på beställd halv gris. Något som är en ny erfarenhet för mig.
Man lär så länge man lever. Eller man lär så länge man har elever, eller man lever så länge man lär, eller man lever inte så länge utan en lever… ja eller nåt.
Mamma Mu hjälpte mig en stund med paketering av fläsk, vilket var mycket välkommet för en novis på området.

Moster hade tur i oturen. Hon anlände i grevens tid, för akut hjärtoperation, och operationen gick bra, Men den har tagit hårt på stackars moster, som redan innan dessutom hade KOL. Det var en del handräckning och hjälp från Kai Tomas, redan innan insjuknandet, och nu blev det mer kan jag säga. Men tanten är tuff och seg så hon kommer nog igen. Nu kommer stackars moster få ännu fler ”förbud” av systersonen, tills hon piggar på sig. Utöver att jag hämtat 50 kg fläsk, burit det, paketerat och finfördelat , så lär det kanske bli en del matlagning hädanefter. Möjligtvis sätter jag moster på en stol, och så får hon ge mig order kring kockandet. Men först måste hon komma hem från Sjukhuset. Men till hennes stora sorg (misstänker jag) så kommer jag då få makt över saltningen av maten. Och hon har alltid lagat saltreducerad kost 🙂

Och apropå hjältar…. så är min moster en av de största ….och morbror som nu mer har vandrat in i en dimma av demens. My heroes !

…
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article20011495.ab

När man fabricerar bevis, istället för söker efter befintliga bevis,
så är vi alla illa ute. I många sammanhang har jag hävdat detta, och argumenterat för detta tankesätt, i vardagsskvaller, såväl som inom rättsväsendet.

Jag har många gånger ställt mig upp och försvarat människor som jag egentligen varken tycker om eller respekterar, när bekanta, eller obekanta, baserat på rykten, baktalat personen i fråga. Så illa tycker jag om rykten.
Ett exempel på hur jag menar:

– ”Jo men den killen har gjort det och det, mummel, tissel, tassel”

– Hur vet du det ?

– ”Jo det har flera personer sagt till mig”

– Hur vet dom det ?

– ”Men va fan han ljuger inte om sånna saker”?

– Hur vet du det ?…. var du eller han som talade om detta där när det påstås hänt ?

– ”Nä … men jag VEEET att det är sant”

Likaså var det en bekant som var ”helt säker” på att Michael Jackson var skyldig till det han var anklagad för, trots att hen inte haft tillgång till de fakta rättegången tog upp, och att hen inte ens bodde på samma kontinent. Märkligt kan jag tycka.

Likadant när Julian Assange blev våldtäktsanklagad när USA blev arga över att blivit avslöjade med krigsbrott, så fanns det gott om människor som ”visste” att han var ”skyldig”. Detta trots att kvinnorna som anmält honom, de facto skröt på internet över att ha legat med Assange bara dagarna innan.

Och nu då detta fall som jag länkade till i början av inlägget, där en pappa blivit anklagad för grovt sexuellt utnyttjande av sin nu vuxna dotter. Och detta enkom baserat på att hon gått på hypnos. Detta trots att det inte är vetenskapligt bevisat att det kan gå fel så att man i stället för att ta fram förträngda minnen under hypnosen, faktiskt skapar fabricerade minnen. En del av ”bevisföringen” låg enligt åklagaren i att fadern hade ”tvättat ett lakan”. Jag misstänker att det är rätt många som kommer kunna våldtäktsanklagas om det räcker att tvätta sina lakan. typ ALLA.

Och det är lite grann samma tänk Sverigedemokraterna har i sitt tänk. och sin propaganda. De bygger sin politik på fördomar mot muslimer, tiggare. De fabricerar ihop sin egen ”statistik” för att ”bevisa” hurdana ”invandrarna är”. Allt för att svartmåla en grupp som på intet sätt kan definieras som homogen, dvs invandrare består av massor av nationaliteter, massor av religioner, kulturer, och utöver detta även individer. Alltså är det helt vansinnigt att ens försöka definiera ”hurdana invandrare är”

Nu har dessutom en Sverigedemokrat lagt in en motion om att man ska registrera alla invandrare, och tom om man har en far eller mor som är invandrare. Kommer ni ihåg vart de idéerna kommer ifrån ? JAG gör det ! Då satte man stjärnor på folk, och satte dem i arbetsläger… i bästa fall.

Ganska ofta kan det vara bra både för sig själv och omgivningen att bara erkänna att man inte vet hur det ligger till med vissa saker… eller hur ?

….

UR-programmet ”De obekväma”

Det pågår en serier på UR som kallas ”De obekväma”:

”Här möter vi människor som brinner, lever och kämpar för sina åsikter. Huvudpersonerna är engagerade konstnärer, bloggare, musiker, aktivister och fria opinionsbildare, som här släpper in oss i sina liv och tankar”

Även om den politiska bredden bland de personer programmen handlar om, spretar betänkligt, får man inte göra misstaget att tro att det finns någon som helst representativitet över den politiska skalan. Jag har bara sett ett av programmen, där för mig en typiskt borgerlig person: Alice Teodorescu, intog martyrskapet över att bli kallad för saker på sociala medier etc etc, men jag har utöver detta läst vilka som i övrigt deltar.

Vad är skällsordet ”politiskt korrekthet” EGENTLIGEN ?

Man har som sagt var titulerat programmet: ”De obekväma”, utifrån debattörers och politiska värderingar. Men jag funderar om inte detta att ge dem titeln ”obekväma” ur nån slags ”tyck-synd-om-oss-trots-att-vi-tycker-extremt” är lite grann att ge dem en oförtjänt boost i stil med folk som kallar normala mänskliga värderingar som solidaritet, för ”politiskt korrekthet” ger sig själva en hjältestatus. En grupp som nu växer är den som över bred front kallar sig ”kritisk till invandringspolitiken” och egentligen omfattar ett brett spektra. Ända från en ändock numera relativt stor rent rasistisk skara, till de som är lurade att tro att välfärden havererar pga av ”den stora kostnaden för invandringen”

Så här kan ordvalet politisk korrekt mycket träffande beskrivas:

Dagens Nyheters dåvarande ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde ”Politiskt korrekt” till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd:
” Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. ’Politiskt inkorrekt’ har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.”

Självutnämnd kränkthet och dubbeltydighet

Så titeln ”De obekväma” ger dem och de självutnämnt kränkta invandringskritikerna en slags självutnämnd hjältestatus, utifrån perspektivet att de påstår sig säga saker ingen annan törs. Och trots att de inte helt uppenbart är i majoritet i sina åsikter, så snurrar de ofta till verklighetsbeskrivningen som att de är en utsatt minoritet (eftersom politisk korrekthet numera används som en main-stream-begrepp) SAMTIDIGT som de påstår att det de tycker om ”invandringspolitik”, dvs det de tycker om INVANDRARE” Är något som ”folket tycker”. Det är enligt mig lika föga intelligent som när extremfalangen av dessa herrar och damer i skaran ”kritiska till invandringspolitiken” först förnekar förintelsen av Judar under 2a värrldskriget, och sedan går ut på gator och torg och marscherar till slagord som ”död åt Juden”

Hur extrema högeråsikter normaliseras

Om vi ska tala om vad som är mainstream idag, vilka åsikter som normaliseras alltmer. Åsikter som numer ur den aspekten faktisk borde anges som politiskt korrekthet. Så är det ju det ju åsikten att det är för mycket invandrare, att invandrarna är bara en kostnad, inte människor med behov, ett egenvärde, som bidragande människor. Samt att det är idag rätt mainstream att tycka illa om människor som av olika anledningar inte är ”producerande enheter” och ”ligger samhället till last”.

Vilka anses vara de verkligt obekväma idag ?

Och om vi skall tala om vilka som i REALITETEN, av ”folk i allmänhet” ses som ”De obekväma. Så är det sjuka, gamla, invandrare, flyktingar och tiggare. Alla vi tycks vara obekväma, för den producerande massan…ända tills de själva råkar illa ut.
Jag har sett minerna, och blickarna som den nyrika medelklasskvinnan ger de obekväma tiggarna, efter att hon varit och shoppat parfymer och kläder för 5000 på Birsta city. Ett ansiktsuttryck som säger: ”Att de bara har mage att sitta där på knäna och lura anständigt folk”. Det känns nog verkligen OBEKVÄMT för henne att se fattiga människor.

Och likadant är det med den obekväma gruppen sjukskrivna, som efter 8 års Moderatpropaganda nu betecknas som lata individer som skall ta sig i kragen oavsett åkomma eller möjligheter till återtåg till arbetslivet. Denna grupp tillhör ju jag, så jag vet utifrån erfarenhet hur många tänker och tycker kring det. En uppsjö av nedlåtande kommentarer har slungats över mig och mina ”medbrottslingar” som har mage att vara sjuka eller utstötta.

”100.000-tals flugor kan inte ha fel, ÄT SKIT !”

Om så SD får 51 % röster, så står jag fast och obeveklig som motståndare till deras urvattnade, cyniska syn på människors olika värde.

Enligt en nyligen gjord opinionsundersökning så hade SD växt så stora som 18 % pga av den parlamentariska kris de själva skapat. Den snabba analysen av detta, om man nu ska tro siffrorna, vore ju att säga att 18 % inte bryr sig om att Sverige är utan regering. För mig är detta absurt, men tydligen inte för den Sverigedemokratiske väljaren. För mig är detta med Sverigedemokraters, Moderaters, Centerpartisters brist på sunda mänskliga värderingar ganska tydligt. Och om så det skulle gå så illa, innan det vänder, att vi måste dyka till, återvända till 30 och 40-talets syn på Judar, ”negrer”, slaver, handikappade, sjuka. Så vet jag vart jag står, och det är som motståndare till detta fundamentala vansinne från höger och extremhöger.

….
Hej far !

Är det ljust i himlen, även i december ?
I Sollefteå nere på jorden är det mörkt och mysigt nu, men visst skulle lite snö lysa upp vårt vackra sagolandskap. Gnistrande, knarrande pudersnö, och frisk bitande kyla mot äppelröda kinder. Just nu tittar jag ut över en svart Ångermanälv, när några enstaka gatljus på Risön gör det dom kan för att lysa upp natten. Men det går inte så bra
Minns du hur du brukade längta tillbaks till Norrland far, till snön, skogen och ”abbar’n” ?
Jag minns en gång när du byggde snöfästningar vid sommarstugan vid Stordegersjön, och jag och bror kastade snöbollar på dig, och du på oss. Morfar var nog i stugan och kokade choklad, om jag minns rätt.

Ser du far när han sänder iväg dem som hämtar hem oss till där du är, nånstans ovan molnen ? Jag tänker….. blir det så ibland att de är på väg, och får vända, när folk här nere ser ut att lämna in och återhämtar sig. Vi här nere vet ju inget om det far, och kanske det är bäst så. Man vet ju aldrig hur det blir med sån’t där, hur länge man har kvar o så. Jag tänkte ju på det en del förra vintern, som du vet.

Du skulle vart kvar här på jorden ett tag till far, så du fått träffa alla nya vänner jag har förtjänat. Många kände du ju sen förut. Men du träffade aldrig Åsa och Karl, med Walle och Evelina och den fyrbenta golvmoppen Kobbi. Underbara människor, så omtänksamma o fina. Och du hade likväl som jag smält som smör i Sahara om du träffat småtrollen Sam och Solin, Adam och Yildiz barn. Det är inte så ofta jag ser barnen nu, eftersom jag går o fikar på deras café innan de hämtas från dagis av Yildiz. Men härom dagen kom jag som av en händelse fikade jag på kvällen. Och då kom de små fröna efter en stunds blygsel. Och vi satt och ritade och stavade namn i ”skyltfönstret” till cafét far. Då skulle du vart här. Dom e lika söta som kusin Saras småtroll Elsa och Signe.

Annars får jag väl lite motion när jag på natten kutar på wc stup i halvtimmen, men skulle behöva lite mer motion än så. Och jag skulle hellre sova på natten. Men annars är jag väl rätt frisk. Moster Maggan, som bakade syltkakorna du älskade så mycket, har åkt på en riktig käftsmäll till influensa härom dagen, hon har börjat repa sig nu, men ett tag var jag orolig att chiefen din hade skickat bud efter henne. Hon är ju ingen ungdom längre du vet. Men nu ser jag att dom vände, falskt alarm. Jag har tittat till henne 4-5 ggr om dagen, kokat gröt och soppa, försett henne med vatten, och diskat mm mm.

Vi ses väl, men inte än hoppas jag.

…
Människan i sin helhet måste vara ett av de mest ointelligenta djur som finns. Åtminstone om man tänker till förmågan att lära sig av sina misstag.

”Aldrig mer”

sa nästan alla som upplevt andra världskrigets uppdelning av människor utifrån härkomst, religion etc (ras, som de kallade det för). Och nu är vi där igen. Grundfelet var då som nu att döma folk utan att ha en aning om hur det egentligen ligger till.

Lika så är det tydligen fullt legitimt att i feg anonymitet på sociala medier vräka ur sig fruktansvärda glåpord och personangrepp, och anklagelser. Ja tom i verkliga livet.
Att anklaga människor för att vara ”peddon” och ”horor” tycks nu mer vara vardagsmat. Och ingen som helst grund för sina påståenden tycks vara nödvändigt.

Igår överhörde jag en ung person sitta på offentlig plats och återberätta en krogrunda där han halvt om halvt skröt om hur han kallat personer för ”peddon” och ”horor”, hotat dom med stryk. Och två kompisar fnittrade förtjust över hans berättelser. Jag kan inte se nån annan förklaring till detta beteende än att de tror att de rättfärdigar allt de gör genom att anklaga andra människor. Typ att anfall är bästa försvar. Sen om det är finns någon grund till vad de påstår, verkar inte vara så noga.

Och idag läser jag om hur man hänger ut människor på facebook.
Ett vanligt argument, från de som gör detta, kan då vara tex, ”ja men han har ju våldtagit”. För det brukar sådan personer som hänger ut folk på något underligt sätt ”veta”. Varför inte fördöma företeelsen som vi alla tycker illa om, istället för att riskera förstöra oskyldiga människors liv ? … bara en tanke förståss.

.. kanske jag som tänker fel där :O

..
När jag läser kommentarsfälten på olika forum, börjar jag fundera hur det är ställt i vissa människors människors huvuden. Läs och förundras över kommentarerna kring budgetkrisen och extravalet i Aftonbladets kommentarsfält:

En borgerlig väljare som tydligen tror att politik handlar om hur just han har det, och inte resten av 9 miljoner svenskar:

– ”jag har haft 8 superbra år. Vad har varit så dåligt tycker du? ”

Här en borgerlig väljare som lyckats undgått att SD lovar stjälper ALLA regeringar som inte dansar efter deras pipa i invandringspolitiken, och beklagar sig över ”Stadssministerns” språkkunskaper:

– ”jag hoppas och ber till gud om det finns någon
där uppe att alliansen vinner detta, rödgröna har skapat KAOS på så kort
tid genom förbifarten t.ex. listan bara blir längre och längre.. Löfven
i FN, kan inte prata engelska ens, stadsminister? NEJ! ”

Här är ytterligare ett ”genomtänkt” inlägg av en som ”inte är rasist men…”
Hur ska man hjälpa folket i Kobane och Homs ”på plats” hade han tänkt ?:

– ”Jag kommer rösta på SD!!! Och jag är inte
rasist. Hjälp folket på plats. De fattiga då? Som inte har råd att komma
hit? SD hurra !!! ”

I många sverigedemokraters ögon, är det mobbing, att ett parti med 13 % och dålig människosyn, inte får diktera andra partiers politik. Men de tycker inte det är mobbing att värdera människor utifrån nationalitet, hudfärg och religion. Sedan är väl nära på själva definitionen för ”oreda” om man har 13 % och deklarerar att man tänker fälla både borgerliga och socialdemokratiska budgetar om man inte få igenom sin protektionistiska främlingsfientliga politik:

– ”Hur kan man tycka att SD skapat oreda? när det är de andra partierna som utövar regelrätt mobbning mot SD?”

…
Det börjar bli mer och mer tydligt hur högern med sin destabiliseringspartner Sverigedemokraterna agerar för att förhindra en solidarisk, tolerant, transparent politik. Det har pågått länge nu, och man tycks inte sky några som helst medel för att få makt att förändra Sverige till ett ojämställt land, där rika och arbetsföra har ett större värde som människor än andra medborgare.

2 stora socialdemokratiska politiker har blivit mördade pga av sin politiska övertygelse om solidaritet. Är det en slump ? … nej.

När vänsterblocket väl vinner ett val,, så väljer Alliansen att med hjälp av Sverigedemokraterna stjälpa den regeringen. Detta efter att Stefan Löven om och om igen vädjat till borgarna att förhandla om alternativa lösningar. Där dessa högerherrar och damer kategoriskt sagt nej, utan att syna vad Löven ville förhandla om. Således kan knappast borgerligheten anklagas för att se till folkets och landets bästa. För mig har det alltid varit klart att så är fallet, men nu borde det gått upp ett ljus för övrig väljarkår oxå. För även om väljarna är ansvariga för vad de röstar på, har jag svårt att tro att de tycker SD och Alliansen agerar ansvarsfullt nu. Men vad vet jag ?

Att Alliansen och SD inte accepterar ett valresultat är skämmigt å deras vägnar !

…
Jag tänkte faktiskt fundera kring helt andra saker med förra inlägget. än det som blev, när jag började inlägget med: ”Det är mycket man inte vet”.

Jag fikar ju på stan med jämna mellanrum. Oftast på Lilla caféet. Men ibland även på café Petter, och andra fina caféer. Jag har ju blivit god vän med ägarna av Lilla caféet genom åren. Och det är roligt att se på folk på stan genom fönstren på ”Lilla”
Café Petter har en annan, lite rustik miljö som lockar många. Samt att de har väldigt mycket hembakt, medan Lilla satsar mer på kvalitet på olika tesorter, och högoktanigt kaffe för finsmakaren.

Se där har man i grova drag skillnaden mellan dessa caféer. Kan man tro.

Som sagt var, det ÄR mycket man inte vet. Och jag har funderat kring ett faktum som skrämmer mig en aning. Jag trodde nånstans att vi utvecklades som mänsklig ras. Att vi blev mer toleranta, att vi blev klokare och drog lärdomar av historiska misstag. Men … ibland undrar jag hur det är ställt med detta.

Det jag sett hända, på senare tid är en slag segregering som syns på vilket val av café folk gör. Det är således inte en uppifrån styrd segregering, utan en av kunderna vald segregering. Härom dagen log jag och sade till mina vänner Hamrin, Adam och Yildiz att jag tyckte det var himla bra med Lilla cafet, för om man som jag inte har råd att åka utomlands, så kan jag komma dit. Just då var det, ca 20 invandrare där, och jag ensam svensk. Först tänkte jag inte alls på det, eftersom jag ser vänner, och inte nationaliteter. Men när allt som sades, sades på något språk jag inte förstår, då blev jag medveten om det. Nu gör det mig inte så mycket. Det var rätt skönt att slippa förstå vad folk pratade om en stund, då slapp ”skvallerkärringen” i mig spetsa öronen. Ungefär lika härligt som att lyssna på nyheter på finska, så man kan stänga av den lilla reaktorn mellan öronen en stund.

Och då slog det mig plötsligt att de gånger jag sitter på café Petter är förhållandet det omvända. Jag minns inte när jag såg en invandrare där senast. Och jag vet om vänner och bekanta som påpekar hudfärgen på kunderna på Lilla, när vi promenerar förbi där. Och fler och fler av mina svenska vänner, lyser med sin frånvaro på lilla caféet. Jag undrar… det är mycket man inte förstår.

Hur långt ifrån är vi nu att måsta agera som Rosa Parks gjorde under medborgarättskampen i USA under 60-talet ?

….
Det är mycket man inte förstår. Och ju mer man lär sig, desto klarare blir den insikten. Även min kloka mosters insikt, en slags travesti: ”Det är gott att inte veta” har sin plats i insiktsfullhetens Mekka. Men den senare är en sanning med modifikation. Man behöver ju inte och kan inte veta allt om alla, och om allt. Men jag vidhåller ändå att både utvecklande av språket, och intagandet av kunskaper är redskap som är nödvändiga för folket, om vi inte skall bli blinda offer för makt som förvanskar och förminskar språket för vanligt folk.

De som tror att makten, vill ha en bra skola för alla, misstar sig o det grövsta. Det har funnits resurser och möjligheter under hela den period som den svenska skolan rasat sönder och samman, men man har valt att lägga våra gemensamt åstadkomna resurser på skattesänkningar till sig själva, och till dem de är marionetter åt: De globala kapitalisterna. Man vill ha en bra skola för några få, eftersom kunskap och språk är makt.

Varför ? Dessa maktherrar har lärt sina trogna drönare som röstat dem fram till makten, att kalla sådana här funderingar för ”konspirationsteorier”, och vips så är en stor del av det skrivna motståndet oskadliggjort. Det är inte bara detta ord, Alliansen medvetet har förändrat det politiska landskapet med, det finns en helt ny ordlista med nya betydelser för gamla ord, den ordlistan som förde dem till makten, som är det viktigaste verktyget för att ta makten från folket, och öka sociala och ekonomiska klyftor. På ett globalt plan gjorde man samma sak med Julian Assange. Genom att våldtäktsanklaga den man som avslöjat makthavare i USA för krigsbrott mm, så oskadliggjorde man honom i ett svep.

Det är ju genialiskt, speciellt i ett land som Sverige, där det i princip räcker att anklaga någon för våldtäkt, så blir denne aldrig fri stämpeln. Det är ett lika grovt brott enligt mig, som att låta riktiga förövare komma undan, om bevisning finns. Två kvinnor som skryter om samlag med Assange på internet, kommer helt plötsligt på att det var våldtäkt de blivit utsatta för. Och detta samtidigt som USA är i desperat behov att oskadliggöra hotet Assange genom att förstöra hans trovärdighet. Vill man hitta människor som är starka, upproriska mot korruption och smygdespoter i Wallstreetkostym, så kolla efter de som blir anklagade för att ha ”foliehattar” och ha ”konspirationsteorier”

”Men vi lever ju i ett fritt land, du som är så kritisk får ju säga vad du vill”…är det många av drönarna som hävdar då. Ja vi får säga vad vi vill så länge inte någon tror på våra ord, så länge inte våra ord slår igenom till de stora massorna. Assange och Snowden är tydliga exempel på detta. I forna diktaturer hotade man folk, rensade ut, fängslade, mördade. I moderna västdiktaturer oskadliggör man hot genom att medialt och på andra sätt misskreditera personen, eller helt enkelt köpa dem, till sitt lag med löften om rikedomar.

Utifrån de definitionerna, så JA, jag är en foliehatt. Men en som ingen bryr sig om.

..
Mörker kan verkligen äta sig in i själen, och nästan in i själva kroppen, när det är riktigt becksvart i den Ångermanländska vintern. Jag minns när jag en Julafton i Boteå, för några vintrar sedan, skulle promenera av mig julmaten på julaftonskvällen. Det var 30 grader kallt, och snön lyste trots allt upp en aning. Men ändå var det så svart att jag inte såg mer än nån meter framför mig. Olika ljud från skogen, som naturen själv skapade, satte igång reaktioner som inte var logiska, men ett uns mörkerrädsla faktiskt. Och mysigt på samma gång.

Idag satte jag mig i bilen för att göra en blixtvisit till kusin i Örnsköldsvik. Enkom för att transportera köpt kött, och återlämna tunnbrödbak-attiraljer. Sportradion var mitt ressällskap. Och en kvinnlig sportkommentator som refererade Djurgården- Växjö, överraskade mig positivt, och höll klass med de bästa manliga sportkommentatorerna.

Än har ju inte snön fallit i våra trakter. Men termometern visar kallgrader nu.
Neonljuset från Sollefteås vägar slår följe en kort bit, innan mörkret runt omkring strålkastarna på bilen tar över mer och mer. Dimman hade lagt sig stora delar av Ådalens älvfåra och även mina första mil. Där det även finns spår av civilisation. Multrå kyrka, Sånga kyrka, Överlännäs kyrka, och sist och minst Gålsjö bruks kapell, där Tylle hade pslamtoppen om somrarna för nåt decennium sedan. Men sedan är det många mil utan neonljus och bebyggelse, utöver nån enstaka övergiven stuga efter 331an. En viss spänning infinner sig under resans gång, när hockeymatchen är duktigt jämn. Tydligen inte välspelad, men jämn. Och på radion blir det ju mer spännande än om man ser matchen. Musiken mellan referaten fungerar som en brygga av spänning och avslappning på samma gång. Man vet inte om man vill höra den där mål-jingeln, som annonserar att det blivit mål i nån match. Och under nån tiondelssekund får man en lätt sportfåne-ångest över att ens lag kanske släppt in en kasse.

”Ta-ta-da-da – Måål!!”

”Ja så har då det äntligen blivit mål på hovet, och det är hemmalaget som ……

Puuuh … sportfåne-ångesten släpper, Djurgår’n har nätat. Nu kan man andas en stund igen. Sedan byggs givetvis ny spänning upp, tänk om de tappar ledningen.
Jag ringer upp min moster angående köttinköp. Och samtalet bryts efter en stund. Det visar sig vara så att kontantkortet är slut. Och plötsligt blir mörkret ytterligare lite mörkare, när jag föreställer mig att jag kan få sladd på bilen och bli stående i diket, kanske tom uppochner. Och får jag då inte tag på nån via mobilen så ligger jag pyrt till, i tunn skinnjacka, jeans och tennisskor.

När man ser en antydan till strålkastarna på en mötande bil, och de sekunder man möts, lyses tillvaron upp en liten stund. Och på nåt konstigt sätt känns det bra att möta nån bil i mörkret, man känner sig inte riktigt lika mycket som om man vore på väg till jordens kant, och att man aldrig åter skulle få sen en ljuskälla av nå’t slag.
Det går ju givetvis fort över, och mörkret härskar igen.

Resan genom mörkret till Örnsköldsvik gick ju bra. Den välbekanta lukten av bryggeri, (tror jag) kommer samtidigt som Ö-viks neonljus välkomnar mig. Tänkte nästan köra ett varv i rondellen, men avstod frestelsen. Det blev en kort rendezvous med gamla kusinen och hennes gube. Lyfte över grejerna , kramades i sena senhöstkvällen, vid Citys bangolfbanor. Och tryckte sedan plattan i mattan igen åt varsitt håll.

Efter en bit på hemfärden, får jag en långtradare framför mig. En tradare med så starka bromsljus, att man får öka avståndet till den för att inte bli bländad. Misstänkte att det var en kompis som körde tradaren. Han brukar köra kväll, och denna sträcka. Ringde upp, men han hade precis lämnat Ume. Likaväl tog jag chansen i Sidensjö och körde om, precis efter avfarten, när den inte hade fått upp nån fart. Det nästan Hollywood-gnisslade lite om däcken. Växjö tar time out och tar ut målvakten nu, och satsar på kvittering. Men Joakim Eriksson med övriga Djurgårdskämpar rider ut pressen och vinner.

Nu när jag åter når Gålsjö Bruk, märks en viss hemlängtan på gaspedalen. Men jag tvingas ändå ibland att bromsa ner till 70km/h. Och DÅ… i början av en uppförsbacke sker något visuellt som ingen kamera i världen kunnat fånga riktigt.
I klungvisa dimbankar ser jag en antydan, till en början, om ett möte. Allt sker inom loppet av 10-15 sekunder. På min högra sida hade de kala björkarna, inbäddade bland gran och fur, bildat iskristaller över hela trädkronan. Och min mosters Hyundais strålkastare, kastade ljus över dem på ett sätt som nästan fick dem att se fyrdimensionella ut. Samtidigt pekade en del av den mötande lastbilens strålkastare, som själv körde i uppförsbacke, mot samma krön som mig, rätt upp mot det mörka himlavalvet. Kontrasterna och skådespelet på min högra sida blev allt mer fascinerande. Och den mötande lastbilens ljus, skapade successivt, tillsammans med dimmans nyckfullhet ett ljussken mot den becksvarta bakgrunden, som såg ut som en blandning av en skogsbrand, ett norrsken i gult och orange, och landningen i ”Närkontakt av tredje graden”

Sen var det plötsligt över. Ingen solnedgång jag sett med egna ögon, har varit i närheten av denna ljusupplevelse. Men jag hade ett leende på läpparna resten av vägen hem, över detta kortvariga ljusskådespel.

Neonskenet jag möttes av i Sollefteå, kändes väl lite ”sådär” efter det 🙂