Kategori: Betraktaren

…
Plötsligt gick det upp för mig…

Sedan kvällen före julafton har mitt humör gått i sank, och jag förstod inte först varför, även om jag visste några uppenbara orsaker. Så som mitt eget hälsotillstånd, så som min mosters kritiska hälsotillstånd, och all uppbackning och oro detta innebär. Så som en längre tids sömnbrist till följd av dessa.

Julkänslan hade nästan nått ifatt mig, och den Grinchen-gröna färgen övergick så smått i Julrött, på mina kinder, när jag nyligt investerat i ett fotostativ som skulle möjliggöra för mig att ta fina vinterbilder i mörkret, med lång slutartid. När mannen med den kränkta och försmådda julgranen kom ut och surade ner julefriden i Sollefteå, uppbackad av en lejd surgranne, så hade jag bara godhet, skönhet och julstämning i mitt sinne, jag var i ett tror-gott-om-människor-mode. Det i kombination med nära på utbrändhet och sömnbrist, var en kombination som gav den kränkta granens ägare en möjlighet att komma åt mitt humör och mående.

Det var bland annat ordvalet han använde, när jag sagt att det inte var några problem, att jag helt sonika kunde radera bilden på hans känsliga julgran, och dess integritet. Nu uttryckte jag ju inte i det läget just de syrliga orden kränkthet om hans julgran som kränkt vid det tillfället, för att inte hälla ytterligare bensin på en eld som inte alls behövts tändas. Men så här i efterhand, tycker jag att de passar bra…

Ordvalet han använde sig av då att han ville jag skulle: ”ändra mitt beteende”
Och så här i efterhand kände jag att det var ett påhopp på min person, min karaktär, och i hans fantasivärld var jag av sämre karaktär än honom, och han själv i alla lägen den ”rättfärdige”

Jag vet vem jag är idag, jag vet vad jag gör. Mina handlingar är näst intill alltid med god avsikt och omtanke. Om något, så möjligtvis ibland i för stor utsträckning självutlämnande och självuppoffrande. Jag är utifrån mina iakttagelser av denne till själen lille man, helt övertygad om att han inte kan säga det samma.

JAG behöver inte skämmas över mitt beteende och vem jag är. Det är HAN som behöver tänka över sitt ”beteende”

…och skämmas !

…
Trots att jag är relativt anti, utifrån utgångspunkten vad gäller Svenskarnes och västvärldens överkommersialiserade så kallade ”Julfirande” och under stundom utger mig för att vara en ”Grinch”. Trots denna självvalda epitet, har jag från vänner och bekanta vid några jag höra att jag mer är en Karl-Bertil Jonsson till kynnet, än Julfientlig Grinch.

En tänkt stämningsfylld vinterpromenad tar sin början

Intet ont anande, fylld av Julgenerösa ageranden både på kredit och debetkontot i mitt Grinchen-kamouflerade Jule-hjärta, ….vandrar jag ut i en vinterklädd Ångermanländsk småstad, med kameran och nyinköpt kamerastativ under armen.
Fylld av förväntan och inspiration över att skapa vacker konst av Kung Bores dekoration av vinterstaden, samt människors externa julpyntande på tomten, ler jag i hela ansiktet medan mina fötter styr mot vackra Ådalsbyn. Jag vandrar i ett magiskt vackert vinterlandskap och vad Ådalsbyn har att erbjuda mig i vintermotiv, lever upp till mina högt ställda förväntningar, när jag arbetar med lång slutartid i decembermörkret.

Påfyllning av Julehjärtat

Tidigare under dagen före dopparedagen, hade mitt hjärta glatts av att Solin, som jag med hennes mor skjutsade till akuten, två dagar tidigare, nu mådde bättre i onda magen. Så bra att hon hade ett stort smittsamt julleende i ansiktet när jag klev in på caféet för en kopp te, och frågade hur det var med henne. Och glädjen hos stadens främste ramtillverkare när Min vän G bjöd honom och mig på Jultallrik från den Kooperativa butiken, var värmande båd för honom och oss. Det tappra fighting-fejset som min dansvän J visade upp, när jag gjorde en snabbvisit, till henne där hon låg med dropp, och hade infernaliskt ont. Och i allt detta för henne smärtsamma, var det naturligt för henne att le, och önska God Jul, trots att hon får fira den i en sjuksäng utan sina barn. En kämpe utan dess like, att beundra. Och det varma leende mannen utanför Konsum ger mig efter att jag gett honom en nystruken Jenny Lind-sedel, är obetalbart värmande, och hjärtekrossande på samma gång.

Rättfärdig liten. liten man

Men säg den glädje som varar för evigt. Jag får nog efter denna kvällspromenad ompröva min syn på min egen Grinchfaktor, när en människa som jag aldrig i mitt liv sett åstadkomma ett leende som inte är hånfullt, kliver ut på gatan, efter att hämtat backup i form av storväxt granne. Hela hans väsen osade av ”nu-ska här gnällas och bråkas och trilskas” i den för honom självutnämnda rättfärdighetens namn.

Det formligen kryllar av ”rättfärdiga, lättkränkta” rättshaverister i Sverige nu för tiden. Blir man inte kränkt av att bli tagen på bild i ett offentligt sammanhang, så blir man kränkt för att man INTE kommit med på bild. Jag läser i media om att man blir kränkta om det läggs ut bilder på luciatåg för barnen. Man blir kränkt av att lille Bosse inte får vara Lucia i Luciatåget. Man blir kränkt av i princip allt som kan tänkas ……och lite till utöver det.

En kränkt och försmådd gran

Och nu blev denne minst sagt charmlöse man kränkt av att jag fotograferat hans snöklädda gran. Jag menar den var ju inte naken, den hade ju snö på sig 🙂 Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig denna reaktion, från någon enda människa på jorden. Jag har vid några tidigare tillfällen stött på, samt passivt observerat denne lille mans ageranden och förehavanden. Och jag måste nästan tycka synd om honom. Att gå omkring i en sådan torftig hjärtlös värld och vara kränkt och sur hela tiden, kan inte vara lätt. Att som enda glädjekälla har prylar och egendom, utan att kunna tänka bortom sitt eget samlande av saker och likviditet, måste vara förödande för själen, om där fanns någon till att börja med.

Jag sade tidigt att jag kunde radera bilden på hans gran (tänkte, ”radera hans förbannade granjävel”) om han ville. Men han var inte nöjd med detta, utan ville att jag skulle ”förändra mitt beteende” Här hade vi att göra med en oerhört kränkt man, eller försvarare av en oerhört kränkt gran, som blivit skändad genom min hänsynslösa fotografering. Denne småsinte man gav sig inte, han var ute för att sura ner Julen för någon människa, och det blev jag som hamnade i sur-linjen för honom. Man kan ju bara hoppas att han inte för över dessa egenskaper på eventuella avkommor… bevare mig väl.

Från Julvärme till Julilska, och tillbaks till Julvärme

Det slutade med att jag på Tyko-Jonssons-vis kokade av Jul-ilska, istället för som tidigare, när jag gick omkring med ett varmt inlindat Jul-mirakelhjärta.
”Du får INTE se hur filmen slutar”

Men kanske jag har sovit av mig julilskan i morgon bitti.
God Jul alla bloggläsare, önskar en ”Karl-Bertil Jonsson”, som kanske, när allt kommer omkring, jämförelsevis, inte är så ”Grinchig” ändå. 🙂

…
Till en början var jag ytterst ovillig till att införskaffa mobiltelefon, för många herrans år sedan. Men nu är det svårt att vara utan. Sedan blev jag övertalad att skaffa mig en dator. Och nu får jag klåda om den inte fungerar. Och facebook skulle jag aldrig gå med i, men vacker danstjej från Umeå övertalade mig.

Nåja hur som helst, dessa tjänster och artiklar har sina förtjänster, men även baksidor. Visst är jag hjälpt informationsmässigt, och skamligt nog även socialt.
Bara att uttrycket ”IRL” (I verkliga livet) ens skapats, är oroväckande för oss människor.

Jag har även blivit tvungen att lära mig källkritik, på ett internet där vem som helst kan lägga ut text och åsikter, där alltför många sväljer all information som fakta. Och ännu fler medvetet söker rätt på minst sagt tvivelaktiga källor, eller sådana de vet inte stämmer för att påverka folk i den politiska riktning de vurmar för. Det förekommer för visso i alla politiska läger.

MEN…. det är just detta rubriken syftar till.
Det är en överväldigande majoritet högeranhängare och forumrasister som använder sig av dessa möjligheter till lögn, vilseledning, nättrollsverksamhet, spamning av forum osv. Jag har vistats på forum där vänstersidan till 97% stått för sakliga inlägg, och högersidan med brunsvansen SDanhängare spammat, förnedrat, spottat på meningsmotståndare etc. till 97 %. Och tittar man till hur röst antalet är fördelat i politiken, i förhållande till hur många kommentarer som finns på Aftonbladets kommentarsfält, så är högern och brunsvansen SD kraftigt överrepresenterade i fuldebatter, och överhuvudtaget att vistas där. Och detta på en tidning nästan alla av dem påstår sig hata.

Är det verkligen en slump att nästan allt nättrolleri och nedlåtande kommentarer kommer från höger och de ”invandringspolitikskritiska” ?

…
Himlen har öppnat sig, och snön faller mjukt över Julruschen i Sollefteå. En julrusch som jag bara härom dagen, trodde skulle utebli. Men nu kommer de hem från när och fjärran, alla som valt att flytta söderut, eller helt enkelt varit mer eller mindre tvungen för att få ett arbete. Själv ger jag gärna bort mina julklappar idag och året runt, i formatet av omtänksamhet. Samma omtänksamhet som jag blir glad av att erhålla själv.

Och visst kan säkert fysiska julklappar vara en sorts omtänksamhet. Men inte alltid. När folk våndas över vad de ska köpa, över hur de ska hinna, och hur de ska ha råd, då försvinner liksom magin i det hela. En magi som finns i Amerikanska Julmirakelfilmer, men även i vardagen hemma hos oss i lummigt vita, vinterstaden Sollefteå. Att få skjutsa solstrålen Solin och hennes mor upp på sjukhuset när Solin har ont i magen, är för mig en större julklapp än jag kan föreställa mig pengar kan ge. Att hämta kläder till gammal tant på avdelning femton, för hemfärd i morgon, gläder mig mer än om jag fått hundra julklappar, för tusen kronor. Och att få erbjuda bärhjälp till bilen, för villrådig ung dam som inte mäktade med att bära dagens inköp, är bättre för mig än en välklädd julgran, skinka och Kalle Anka på julafton.
På eftermiddagen fick jag en handtagspåse med omtanke av en vän från Langsel. Det gjorde mig glad i hjärtat oxå.

I morgon ska nog jag och G sprida lite Julglädje hos en understimulerad fotograf, i stadens kärna.

…
Nu står Julen åter för dörren, och snön har äntligen lyst upp våra marker och sjöar i norr. Och under stundom känner man sig, som om man vandrade omkring i Mumindalen, under trötta, sovande mumintrolls vinteride. Snön knastrar under mina kängbeklädda fötter, när jag på mörka Ångermanländska eftermiddagen, promenerar mot den affär som en gång i tiden ordnade billigare mat åt sina medlemmar, genom att vara kooperativt. Julbelysningen strålar ödsligt över den lilla energiproducerande, skogsexporterande staden. Jag tittar i tomma skyltfönster på en ur handelssynpunkt, döende gågata. En ensam heltidsöverförfriskad kvinna svär högt för sig själv, och finner att hon själv är den enda som gitter lyssna på sin egen klagolåt.

Julhandeln i Sverige beräknas uppnå den ”blygsamma” summan av 65 miljarder kronor enkom i Sverige i år, och under dessa ”knapra” förhållanden, måste man ju förstå att svenskarna i allt större utsträckning inte anser sig ha råd att sträcka ut handen till människor, vars hem blivit sönderbombade och de som har förlorat halva sina familjer. I min lilla avfolkade stad, blir dock julruschen knappt märkbar överhuvud taget, då många julstressade konsumenter, sponsrar Birsta och näthandeln, framför tynande lokala handlare på orten. Eller märks inte pga av att människor som jag, inte lägger en krona på julklappar, men har gett bort ett antal hundralappar i höst på människor som sitter och fryser utanför matvarubutiker i nöd, med pappersmugg och moloken blick.

Jo jag är fullt medveten om att detta mitt beteende, i ett land där jaget och pengajakten inte bara är normen, utan även det eftersträvansvärda…. kan framstå som en kommunist i osynligt tomtedräkt. Ty i dagens Sverige och Europa, är det fulare att vara solidarisk, än att sympatisera med politiska krafters vars anhängare går förbi en tiggare och bokstavligen spottar på henne. En god vän till mig bevittnade just detta, och det blödde i hjärtat på henne, så hon lade en sedel i muggen, och kramade om den unga kvinnan som vissa anser ”har mage att vara fattig”.

Välsigne dig min storhjärtade vän, från en troende ateistisk kommunisttomte som jag.

Med utgångspunkt från min nyligen akut aorta-opererade, 82-åriga moster inköpslista, inhandlar jag julmat i rätt blygsamma kvantiteter, långt under den genomsnittlige svenskens gastronomiska julfrosseri. Det blir lite sill, kalvsylta, rödbetssallad. Och jag köpte grötris eftersom jag blev sugen på julgröt.
Skinka behöver jag inte köpa separat åt trött, ålderstigen moster, eftersom vi gemensamt investerat i en kvarts gris. Detta år åligger det på mig att under mosters instruktioner, gnida in in julskinkan i lite socker och salpeter. Och dagen efter koka saltlake, för att om några dagar griljera julskinkan. Själv hade jag varit nöjd med Zeunerts julmust och Julgröt vad julköket anbelangar.

Jag är mycket lycklig lottad, som har ynnesten att få bidra. ännu lite mer, nu när godhjärtad mosters krafter tryter pga ohälsa och ålder. Det ger livet mening för mig, oavsett vem jag hjälper och bidrar till. Jag känner mig, mitt i alla politiska, kalla högervindar, rätt privilegierad, som får betyda något för någon…. som jag gör för moster. Då hon betytt allt för mig, då min värld rasade samman för 28 år sedan.

God Jul kära moster !

…
Hur kan en människa, som är Sverigedemokrat, som ser ner på så många människor, sitta och kräva att ledamöter behandlar honom med respekt ?

När han inte förstår innebörden av ordet, och att respekt förtjänar man genom respektfullt beteende mot sina medmänniskor … hur ?

….
Det är mycket nu. Sjukhusresor till Sundsvall, styrdans på Hullsta, Julton i kyrkan, hjältegalor på Tv, och fläskinköp, och hantering, disk, tvätt etc etc

I fredags var det ju som sagt var hjältegala på Tv 4. Jag kan säga att det är med dubbla känslor man ser på något som både är ett spektakel för presskåta kändisar, och samtidigt något väldigt fint i att hedra människor som faktisk gjort något fint, något hjältemodigt för någon annan. Och visst gråter jag floder när mobbade barn får sin revansch. Visst flödar tårarna när en pojke som fallit i vattnet och inte andats på fem minuter, blir upptagen av hjältar, och överlever. Och visst blir jag snudd på kär när Nunnan, syster Karin tar emot pris för en livslång gärning i flyktingmottagandet.

MEN !!!

…..men samtidigt så kan jag äcklas lite lätt över kändisar som speglar sig i glansen av sanna hjältar. Och Reinfeldt som gjorde moderat sjukdomsnedlåtande politik av sitt besök på scenen, var direkt osmakligt. Men, men… det är väl ”bra TV” antar jag ?

Jag hade turen att av Per och Maria, bli bjuden på ”Julton” i Sollefteå Kyrka, med 4 körer, lokala musiker, med blås och fiol mm. Min spelkompis Åsa Torell gned på felan där, och min vän Maria sjöng vackert i kör. Ja det var fler jag kände i kören också. Det var vackert och fantastiskt på alla vis. Men hade vart ännu bättre om jag inte varit så förbenat kissnödig. Dom hade väl åtminstone kunnat haft pottor ute vid sätena. Nåja… jag lyckades hålla mig, utan att skvätta i kalsongen. Och sedan blev jag smått förälskad i sångsolisten Åsa Jönsson när hon tog ton, utan att egentligen se hur hon såg ut (närsynt, och satt långt bak i kyrkan) och när Mamma Mu dessutom påstod att hon spelar cello, slog hjärtat frivolt. Jordens vackraste instrument. Men jag fick nog känslan av att Åsa var bildskön också.

Med kära moster liggandes på sjukhusbädd i Sundsvall sedan en vecka, blev det upp till mig att ta rätt på beställd halv gris. Något som är en ny erfarenhet för mig.
Man lär så länge man lever. Eller man lär så länge man har elever, eller man lever så länge man lär, eller man lever inte så länge utan en lever… ja eller nåt.
Mamma Mu hjälpte mig en stund med paketering av fläsk, vilket var mycket välkommet för en novis på området.

Moster hade tur i oturen. Hon anlände i grevens tid, för akut hjärtoperation, och operationen gick bra, Men den har tagit hårt på stackars moster, som redan innan dessutom hade KOL. Det var en del handräckning och hjälp från Kai Tomas, redan innan insjuknandet, och nu blev det mer kan jag säga. Men tanten är tuff och seg så hon kommer nog igen. Nu kommer stackars moster få ännu fler ”förbud” av systersonen, tills hon piggar på sig. Utöver att jag hämtat 50 kg fläsk, burit det, paketerat och finfördelat , så lär det kanske bli en del matlagning hädanefter. Möjligtvis sätter jag moster på en stol, och så får hon ge mig order kring kockandet. Men först måste hon komma hem från Sjukhuset. Men till hennes stora sorg (misstänker jag) så kommer jag då få makt över saltningen av maten. Och hon har alltid lagat saltreducerad kost 🙂

Och apropå hjältar…. så är min moster en av de största ….och morbror som nu mer har vandrat in i en dimma av demens. My heroes !

…
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article20011495.ab

När man fabricerar bevis, istället för söker efter befintliga bevis,
så är vi alla illa ute. I många sammanhang har jag hävdat detta, och argumenterat för detta tankesätt, i vardagsskvaller, såväl som inom rättsväsendet.

Jag har många gånger ställt mig upp och försvarat människor som jag egentligen varken tycker om eller respekterar, när bekanta, eller obekanta, baserat på rykten, baktalat personen i fråga. Så illa tycker jag om rykten.
Ett exempel på hur jag menar:

– ”Jo men den killen har gjort det och det, mummel, tissel, tassel”

– Hur vet du det ?

– ”Jo det har flera personer sagt till mig”

– Hur vet dom det ?

– ”Men va fan han ljuger inte om sånna saker”?

– Hur vet du det ?…. var du eller han som talade om detta där när det påstås hänt ?

– ”Nä … men jag VEEET att det är sant”

Likaså var det en bekant som var ”helt säker” på att Michael Jackson var skyldig till det han var anklagad för, trots att hen inte haft tillgång till de fakta rättegången tog upp, och att hen inte ens bodde på samma kontinent. Märkligt kan jag tycka.

Likadant när Julian Assange blev våldtäktsanklagad när USA blev arga över att blivit avslöjade med krigsbrott, så fanns det gott om människor som ”visste” att han var ”skyldig”. Detta trots att kvinnorna som anmält honom, de facto skröt på internet över att ha legat med Assange bara dagarna innan.

Och nu då detta fall som jag länkade till i början av inlägget, där en pappa blivit anklagad för grovt sexuellt utnyttjande av sin nu vuxna dotter. Och detta enkom baserat på att hon gått på hypnos. Detta trots att det inte är vetenskapligt bevisat att det kan gå fel så att man i stället för att ta fram förträngda minnen under hypnosen, faktiskt skapar fabricerade minnen. En del av ”bevisföringen” låg enligt åklagaren i att fadern hade ”tvättat ett lakan”. Jag misstänker att det är rätt många som kommer kunna våldtäktsanklagas om det räcker att tvätta sina lakan. typ ALLA.

Och det är lite grann samma tänk Sverigedemokraterna har i sitt tänk. och sin propaganda. De bygger sin politik på fördomar mot muslimer, tiggare. De fabricerar ihop sin egen ”statistik” för att ”bevisa” hurdana ”invandrarna är”. Allt för att svartmåla en grupp som på intet sätt kan definieras som homogen, dvs invandrare består av massor av nationaliteter, massor av religioner, kulturer, och utöver detta även individer. Alltså är det helt vansinnigt att ens försöka definiera ”hurdana invandrare är”

Nu har dessutom en Sverigedemokrat lagt in en motion om att man ska registrera alla invandrare, och tom om man har en far eller mor som är invandrare. Kommer ni ihåg vart de idéerna kommer ifrån ? JAG gör det ! Då satte man stjärnor på folk, och satte dem i arbetsläger… i bästa fall.

Ganska ofta kan det vara bra både för sig själv och omgivningen att bara erkänna att man inte vet hur det ligger till med vissa saker… eller hur ?

….

UR-programmet ”De obekväma”

Det pågår en serier på UR som kallas ”De obekväma”:

”Här möter vi människor som brinner, lever och kämpar för sina åsikter. Huvudpersonerna är engagerade konstnärer, bloggare, musiker, aktivister och fria opinionsbildare, som här släpper in oss i sina liv och tankar”

Även om den politiska bredden bland de personer programmen handlar om, spretar betänkligt, får man inte göra misstaget att tro att det finns någon som helst representativitet över den politiska skalan. Jag har bara sett ett av programmen, där för mig en typiskt borgerlig person: Alice Teodorescu, intog martyrskapet över att bli kallad för saker på sociala medier etc etc, men jag har utöver detta läst vilka som i övrigt deltar.

Vad är skällsordet ”politiskt korrekthet” EGENTLIGEN ?

Man har som sagt var titulerat programmet: ”De obekväma”, utifrån debattörers och politiska värderingar. Men jag funderar om inte detta att ge dem titeln ”obekväma” ur nån slags ”tyck-synd-om-oss-trots-att-vi-tycker-extremt” är lite grann att ge dem en oförtjänt boost i stil med folk som kallar normala mänskliga värderingar som solidaritet, för ”politiskt korrekthet” ger sig själva en hjältestatus. En grupp som nu växer är den som över bred front kallar sig ”kritisk till invandringspolitiken” och egentligen omfattar ett brett spektra. Ända från en ändock numera relativt stor rent rasistisk skara, till de som är lurade att tro att välfärden havererar pga av ”den stora kostnaden för invandringen”

Så här kan ordvalet politisk korrekt mycket träffande beskrivas:

Dagens Nyheters dåvarande ledarskribent Niklas Ekdal utnämnde ”Politiskt korrekt” till 2006 års främsta invektiv. Motiveringen löd:
” Sedan 15 år tillbaka är detta en stående favorit, oftast utslungad från höger. ’Politiskt inkorrekt’ har blivit en form av beröm i vårt påstått instängda debattklimat, syftande på självständigt tänkande i form av till exempel negervitsar och blondinskämt. Avsikten med PK-begreppet är i grunden att legitimera cynism; jag tror inte på växthuseffekt, jämställdhet, bistånd, minoriteters rättigheter, sociala reformer, Amnesty och Läkare utan gränser alltså är jag lite tuffare.”

Självutnämnd kränkthet och dubbeltydighet

Så titeln ”De obekväma” ger dem och de självutnämnt kränkta invandringskritikerna en slags självutnämnd hjältestatus, utifrån perspektivet att de påstår sig säga saker ingen annan törs. Och trots att de inte helt uppenbart är i majoritet i sina åsikter, så snurrar de ofta till verklighetsbeskrivningen som att de är en utsatt minoritet (eftersom politisk korrekthet numera används som en main-stream-begrepp) SAMTIDIGT som de påstår att det de tycker om ”invandringspolitik”, dvs det de tycker om INVANDRARE” Är något som ”folket tycker”. Det är enligt mig lika föga intelligent som när extremfalangen av dessa herrar och damer i skaran ”kritiska till invandringspolitiken” först förnekar förintelsen av Judar under 2a värrldskriget, och sedan går ut på gator och torg och marscherar till slagord som ”död åt Juden”

Hur extrema högeråsikter normaliseras

Om vi ska tala om vad som är mainstream idag, vilka åsikter som normaliseras alltmer. Åsikter som numer ur den aspekten faktisk borde anges som politiskt korrekthet. Så är det ju det ju åsikten att det är för mycket invandrare, att invandrarna är bara en kostnad, inte människor med behov, ett egenvärde, som bidragande människor. Samt att det är idag rätt mainstream att tycka illa om människor som av olika anledningar inte är ”producerande enheter” och ”ligger samhället till last”.

Vilka anses vara de verkligt obekväma idag ?

Och om vi skall tala om vilka som i REALITETEN, av ”folk i allmänhet” ses som ”De obekväma. Så är det sjuka, gamla, invandrare, flyktingar och tiggare. Alla vi tycks vara obekväma, för den producerande massan…ända tills de själva råkar illa ut.
Jag har sett minerna, och blickarna som den nyrika medelklasskvinnan ger de obekväma tiggarna, efter att hon varit och shoppat parfymer och kläder för 5000 på Birsta city. Ett ansiktsuttryck som säger: ”Att de bara har mage att sitta där på knäna och lura anständigt folk”. Det känns nog verkligen OBEKVÄMT för henne att se fattiga människor.

Och likadant är det med den obekväma gruppen sjukskrivna, som efter 8 års Moderatpropaganda nu betecknas som lata individer som skall ta sig i kragen oavsett åkomma eller möjligheter till återtåg till arbetslivet. Denna grupp tillhör ju jag, så jag vet utifrån erfarenhet hur många tänker och tycker kring det. En uppsjö av nedlåtande kommentarer har slungats över mig och mina ”medbrottslingar” som har mage att vara sjuka eller utstötta.

”100.000-tals flugor kan inte ha fel, ÄT SKIT !”

Om så SD får 51 % röster, så står jag fast och obeveklig som motståndare till deras urvattnade, cyniska syn på människors olika värde.

Enligt en nyligen gjord opinionsundersökning så hade SD växt så stora som 18 % pga av den parlamentariska kris de själva skapat. Den snabba analysen av detta, om man nu ska tro siffrorna, vore ju att säga att 18 % inte bryr sig om att Sverige är utan regering. För mig är detta absurt, men tydligen inte för den Sverigedemokratiske väljaren. För mig är detta med Sverigedemokraters, Moderaters, Centerpartisters brist på sunda mänskliga värderingar ganska tydligt. Och om så det skulle gå så illa, innan det vänder, att vi måste dyka till, återvända till 30 och 40-talets syn på Judar, ”negrer”, slaver, handikappade, sjuka. Så vet jag vart jag står, och det är som motståndare till detta fundamentala vansinne från höger och extremhöger.

….
Hej far !

Är det ljust i himlen, även i december ?
I Sollefteå nere på jorden är det mörkt och mysigt nu, men visst skulle lite snö lysa upp vårt vackra sagolandskap. Gnistrande, knarrande pudersnö, och frisk bitande kyla mot äppelröda kinder. Just nu tittar jag ut över en svart Ångermanälv, när några enstaka gatljus på Risön gör det dom kan för att lysa upp natten. Men det går inte så bra
Minns du hur du brukade längta tillbaks till Norrland far, till snön, skogen och ”abbar’n” ?
Jag minns en gång när du byggde snöfästningar vid sommarstugan vid Stordegersjön, och jag och bror kastade snöbollar på dig, och du på oss. Morfar var nog i stugan och kokade choklad, om jag minns rätt.

Ser du far när han sänder iväg dem som hämtar hem oss till där du är, nånstans ovan molnen ? Jag tänker….. blir det så ibland att de är på väg, och får vända, när folk här nere ser ut att lämna in och återhämtar sig. Vi här nere vet ju inget om det far, och kanske det är bäst så. Man vet ju aldrig hur det blir med sån’t där, hur länge man har kvar o så. Jag tänkte ju på det en del förra vintern, som du vet.

Du skulle vart kvar här på jorden ett tag till far, så du fått träffa alla nya vänner jag har förtjänat. Många kände du ju sen förut. Men du träffade aldrig Åsa och Karl, med Walle och Evelina och den fyrbenta golvmoppen Kobbi. Underbara människor, så omtänksamma o fina. Och du hade likväl som jag smält som smör i Sahara om du träffat småtrollen Sam och Solin, Adam och Yildiz barn. Det är inte så ofta jag ser barnen nu, eftersom jag går o fikar på deras café innan de hämtas från dagis av Yildiz. Men härom dagen kom jag som av en händelse fikade jag på kvällen. Och då kom de små fröna efter en stunds blygsel. Och vi satt och ritade och stavade namn i ”skyltfönstret” till cafét far. Då skulle du vart här. Dom e lika söta som kusin Saras småtroll Elsa och Signe.

Annars får jag väl lite motion när jag på natten kutar på wc stup i halvtimmen, men skulle behöva lite mer motion än så. Och jag skulle hellre sova på natten. Men annars är jag väl rätt frisk. Moster Maggan, som bakade syltkakorna du älskade så mycket, har åkt på en riktig käftsmäll till influensa härom dagen, hon har börjat repa sig nu, men ett tag var jag orolig att chiefen din hade skickat bud efter henne. Hon är ju ingen ungdom längre du vet. Men nu ser jag att dom vände, falskt alarm. Jag har tittat till henne 4-5 ggr om dagen, kokat gröt och soppa, försett henne med vatten, och diskat mm mm.

Vi ses väl, men inte än hoppas jag.