Kategori: Betraktaren

…
Livets kurvor

Ett av sommarens första långvariga sommarregn gör sitt bästa för att ge grönska åt uttorkade gräsmattor. Livet börjar bli mer som det brukar vara, och jag gillar det. Allt som har en början, måste ha ett slut…. och sedan en ny början. Blev så glad åt kramar och kindpuss idag av en Swengelsk tjej, och en nygift Norrbottnisk dito. Bara för några dagar sedan kände jag inte för att vara bland folk.

För mig kommer livet alltid vara ett bergigt landskap, med toppar och dalar, med regn och sol, floder och torka…… Och jag vill inte ha det på något annat vis, varken symboliskt eller i verkligheten. Fast jag är bofast i detta bergiga landskap, är jag en rotlös sökare och filosof. Att hösten närmar sig, är lika underbart som högsommaren var, och sensommaren är.

Mitt älskade Ångermanland

Jag är en lokalpatriot av stora mått, och jag älskar mitt Ångermanland, mitt Ådalen och Höga Kusten, till djupet av mitt hjärta. Och jag har gjort mycket frivilligt och gratis för att gynna vårt fantastiska landskap och närområde. Jag har varit ”över 90” , när kampanjen ”över 60” pliktskyldigast drevs från kommunalt håll och handlarna. Dvs jag har handlat över 90 % lokalt. Och jag har gjort mycket ideellt. Jag har hela tiden hävdat konsumentens/mitt ansvar för att bibehålla en livskraftig handel. Utöver att jag har varit villig att betala några kronor mer för lokalproducerat och för lokala återförsäljare, för bygdens skull, har jag även delvis motiverat med att om något går sönder eller dylikt så har man nära till hjälp för reklamation och garanti…..

Delat ansvar ?

…Men denna sommar har vissa handlare och sedan ett tag även Kommunen till viss del krossat min illusion om det förträffliga med lokala inköp. En återförsäljare av sängar och tillbehör var högst motvillig i att erkänna eget ansvar när varor för 2500 enkom höll en vecka. Ett annat företag så höll en Televisionsapparat av platt format endast 1½ år. Återköp var ej möjligt pga inget kvitto, trots att det rimligtvis borde finnas i deras databanker. Och av den påstådda viljan att hjälpa till vid sådana här situationer har jag sett intet.

Så säg mig varför ska jag då köpa kapitalvaror för tusenlappar mer än på internet, om inte servicen och närheten betyder nåt ? Har inte handlarna ett lika stort ansvar för sina kunder och för bygden ?

När kommunen inte förstår värdet i en hemsida med tusentals bilder från vår hembygd, när man satsar på att flytta köpcentra från en av Sveriges vackraste stadskärnor…. hur ska jag då tro på min kommun och dess framtid ? Ådalen och Ångermanland är min stora kärlek, och därför gråter jag över hur hon behandlas, hur möjligheter går till spillo, hur talang och engagemang inte värderas och uppskattas, utan tas för given och ibland motarbetas…. vem ska jag tro på ?

Tills jag slutat gå

Regnet fortsätter att strila ner utanför, och fyller älven med vatten, och naturen med grönska. Och tickar framåt utan att ta hänsyn, kan hända att kombinationen av otrogna konsumenter, verklighetsfrånvända kommunpolitiker och cyniska rikspolitiker, opatriotiska handlare sakta, sakta tar död på bygden. Men jag har planerat att leva och dö här, om ödet så vill. Och jag älskar vårt Ådalen tills jag slutat gå.

….

Upptrappning

Under Nipyreveckan trappas evenemangen och folkmängden upp eftersom, från att man i princip skrapar ihop alla 14 Sollefteåbor som ännu bor kvar och är engagerade till att göra vad än det krävs för att fylla ett festivalschema med aktiviteter… om det så skulle vara att göra sin roligaste grimas för tredje året i rad….

…från det till att ta hit lite större, mer kända artister, i detta fall, Patrik Isaksson och Nanne Grönwall, och att gågatan ser ut som om man vore i Paris, eller Rom. Fullt med folk, berusade, nyktra och redlösa.

”Förfest” i Gussjönoret

För mig började det i onsdags med dans i dansparadiset Gussjönoret, till Sannex. Fick åka dit med en snäll M.E, som dessutom vet hur man dansar, Mamma Mu, Duracell-Carina, Glada Siv, E-L, Kuuuulande Linda-Marie, Sara med axeln, och många fler dansbrudar var där…. och en med en vääääldigt vacker Cleopatra-näsa, som dansade som en gudinna oxå….

Torsdagen blev en mental dipp, och lämnas som en icke redogjord parentes i en annars rätt bra vecka.

På fredagen blev min stickade lusekofte med blåa renar på klar. Och på lördag hämtade jag den från min älskade moster, för utflykt till Höga Kusten. Detta med varma kläder blev ju naturligtvis en garant för varmt väder.

”Bregottfabriken” vid höga kusten

Resan till höga kusten blev underbart surrig, tjafsig och intensivt kacklig, som den gärna blir när hela Mu-klanen utom självaste tjuren följ vä….

Mellanjänta nyser okontrollerat vid picknicken och ”garnerar” Mamma Mu’s kvarvarande, laktosfria, mint/choklad-kakor, med nåt grönt slemmigt.

Lillpojken säger ”ska vi slå vad” ? när vi varnar honom för att gå på de algbeklädda stenarna under vattnet, för att de är så hala…. och 2 minuter senare ”står han på örat” i vattnet och mot de för små pojkars huvuden så o-mjuka stenarna på botten.

Mamma Mu själv tror att hon haft rätt om vägbeskrivningen, fast hon bara omtolkat vad hon sa från början, och ägnar stora delar av resan att tala om för undertecknad att hon hade rätt.

Coola Wille glider omkring i tillvaron som om allt ordnar sig, … Så kan det vara att vara ung och ha inkomst.

Äldsta dottern 21 år, fick ett tuppjuck, och gladde övriga med att åka ultrarapid-långsamma ”radiobilar” vid Björnstugan i Ullånger, och skrattar hysteriskt glatt åt sitt ”tokiga tilltag… Med andra ord en riktigt bra dag….

Bennys Bodega och tre vise män

Landade både fredag och Lördag på Bennys Bodega, stans mest exklusiva Bistro Bar, med väl använda, nednötta stolar, och en kunglig utsikt över flödet av Lördagsexotiska människor. Bennys och Hibbe’s generositet och lättsamma sätt blev det lilla som gjorde kvällen fullkomlig och charmant trevlig, med våldsamt mycket skratt och snack och bålke ut yga o blänge ! Givetvis löste vi mycket av världsproblemen oxå en kväll som denna.

Jag hade haft lika mysigt och trevligt utan öl. är jag övertygad om. Jag toknjöt av att känna mig i mitt rätta element, och ”kunna va mig själv för en stund” (Nej det var ett annat märke vi stjälpte i oss) G.B och L.Ws present värmde, även om jag knappt han dricka upp innehållet innan hon nöp tomflaskan av mig 😉
Vi hörde bara basdunket och ett och annat vrål från parken, av musiken, men satt mycket bättre där vi satt.

Folkströmningen vände, och med det sommaren

Eftermidnatt, när folkströmningen gick åt ”fel håll” började jag inse att detta var sommarens sista suck….åtminstone aktivitetsmässigt, för den lilla turistberoende småstaden Sollefteå. Givetvis fortsätter sommaren länge än rent vädermässigt, men gågatan töms eftersom, och det är ett mindre antiklimax att gå på gågatan Söndag morgon efter Laxfestivalens slut. Fullt med cigarettfimpar, Sibyllatallrikar, krossat glas och uthällt öl.

Morgonen dagen efter

Morgonen har kommit, jag kastar hastigt i mig en kopp kaffe och en Strass, hos den överarbetade caféägaren på Lilla caféet, utrustad med gitarr och tamburin cyklar jag ned till min ”sommarstuga” på bangolfen. Fixar o donar lite, lirar lite, får besök av ”Mustafa the Muscleguy” och hans regering, dricker kaffe, softar, lirar o sjunger lite till….

För att garantera Bangolfens investeringar i blomster och prakt ägnade jag mig efter stängningsdags åt att ge blommorna ca 70 liter vatten. Varpå en liten tjej betraktade mig förundrande. Och efter ca 60 liter och 6 vändor med 2 tioliterskannor, undrade hon ju givetvis varför jag hämtade vatten. För en vuxen kanske det är uppenbart, men inte för en 10-åring (gissning)

– Varför hämtar du vatten ?

– Jag vattnar blommorna !

– vad DUUUKTIG du är !!!

…och nu börjar den underbara sensommaren … hipp-hipp…Hu……

….
Kvalitet och kundvård

Vill du köpa parasoll som håller mellan 1 dag och en vecka ? Då rekommenderar Sollefteå Bangolf varmt JYSK,

Jysk som även i efterhand hävdar att dessa inte är lämpade för offentlig plats som bangolfanläggningen, eftersom man då inte kan passa dem, och ta ned dem vid blåst.
Varför de inte förmedlade denna förutsättning vid själva inköpet trots att de visste att det var bangolfen som köpte parasollen, framgår ej.

Säsongsrelaterade verksamheter

Bangolf är i Sverige ändock är en i allra högsta grad sommarsysselsättning, även om det finns undantag i form av nån enstaka inomhusbana. Då kan man tänka sig att det vore högsäsong för företag som levererar bangolfartiklar i stil med klubbor, bollar och protokoll. Behov för 9000 kronor i form av dessa varor uppstod, och beställning gjordes via internet.

Vid utebliven leverans ringer representant för vår bangolfklubb för att undersöka saken. En telefonsvarare upplyser då representanten om att de har semesterstängt fram till 5 Augusti
Hur funkar det ? skall Åre stänga för semester under sportlovet ?

Banker och andra tjuvar

Det har väl inte undgått någon att banker, vars verksamhet bygger på att förvara och handha, låna ut pengar, inte längre hanterar pengar … f’låt kontanter.
Det är ett märkligt system vi lever under. Vissa hävdar att detta minskar rånrisken, och ökar säkerheten. Numera slipper rånarna utsätta sig för risk i form av fysisk närvaro vid själva rånet, när man tryggt och lugnt kan föra över pengar på digitala sätt…. så ja visst har tryggheten ökat… för rånaren.
Likväl är du idag nödgad att ha en bank. Men de vill inte hantera kontanter. Däremot har de finslipat sina färdigheter att ta avgift för allting man gör och inte gör. Det är en win – win situation FÖR BANKEN. Kunden är näst intill maktlös.

Loomis som valt att specialisera sig på just kontantinsättning, har även dom kommit på sätt att gardera sig. Man tar 70-90 kronor per insättningspåse, åtminstone var det så vi förstod det. Vi räknade ut att Loomis tjänade ca 3000 kr av Bangolfen varje sommar. Och så tänkte vi till och satte in mindre ofta.

Man kan ju lätt få uppfattningen att det skulle vara extra arbete som de då tar betalt för när det kommer in en påse varje dag – Fine, då spar vi lite arbete åt dem, och pengar åt oss….

Jo jäklar ja… det visade sig att straffavgift lades på för överstigande av en viss summa. Så om du sätter in pengar ofta straffas du, och om du sätter in sällan och mycket straffas du. Lite grann som Energibolagen förr, när de hävdade att vid lågvatten kunde inte vattenkraften producera el och därför höjde man priserna, och vid högvatten gick det inte att producera el, därför höjdes priserna. Detta upprörde naturligtvis kunderna. Så numera har man omformulerat det hela, omstrukturerat det hela och vi betalar precis lika mycket eller mer, och är fullkomligt nöjda

……
Bakgrund

Nu har ju allsången på skansen en lång tradition, med Sven Lilja, Egon Kjerrman Bosse Larsson, och Lasse Berghagen som långkörare. Lasse Omdanade ju Allsången till något modernare och gav den dess klassiska signaturmelodi, som de nu mera gud ske pris har blivit något mera sparsam med. Lasse gjorde rätt i att kliva av, eftersom han blev trött på slutet.

Men visst är det fint ?

… visst är det fint när kamerorna sveper över Sommar-Stockholm, en av världens vackraste huvudstäder, belägen mitt i Mälaren med klippor och berghällar omkring. Jag blir alldeles lyrisk inombords….och lycklig. Den sista versen, ger extra rysningar i kroppen och huden knottrar sig. Lika underbart vackert som Månsken över Ångermanälven på dragspel… somrigare än så blir det inte ! Möjligtvis då bortsett från de glada skratten av barn på en badstrand.

”Skymningen kom i en smekning
av kvällsbrisens skälvande hand.
Nu rodnar solen i fönstren
på Söder och Norr Mälarstrand.
Säg, hör du musiken och skratten
från Djurgården och Gröna Lund,
en lovsång till Stockholm i natten
från skärgårdens vikar och sund.”

So far , so good,

So far , so good, tänker man ju då när man kommit s stämning av introt till Allsången, och myyyysige Mååååns klistrar på sitt allra charmigaste svärmorsdrömsleende. Sen kan ju en och annan artist tilltala på allsången, eftersom själva allsången fått träda tillbaka lite på senare år, till förmån för rena artistuppträdanden…. och jag tycker det är bra …VÄÄÄÄLDIGT BRA !

För jag vet inte hur SVT har lyckas men …Hur kommer det sig att nästan varenda en dom stoppar upp micken i trynet
på, sjunger så falskt och tondövt att man zappar kanal i ren desperation
för att undvika att trumhinnan spräcks och att det musikaliska örat
blivit så misshandlat att man går omkring med hörselskydd.
De måste ju ha skannat av Sveriges allra mest tondöva genom nya lagen om avlyssning, FRA … ni vet övervakningen av medborgarna som Socialdemokraterna och Alliansen genomförde …. samtidigt som de antyder att Vänsterpartiets demokratiska bas är tveksam.

Jag förstår väl idén kring allsång, att det inte måste vara sånglärkor och operasångare i publiken,…. men de kan väl ha NÅN som kan sjunga NÅN ton rätt ?

”Strumporna” – ”varrforr” ?

Sen har ju Gudrun och ”strumporna” även varit och lagt näsan i blöt om att det måste bli en kvinnlig programledare som efterträdde Måns, det sa de redan efter Lasse Och efter Anders Lundin. Men då måste jag få lov att citera farsan (Jan Fares) i filmen ”Jalla Jalla” … när sonen sa att han ville gifta sig med någon han älskar… då sa farsan:

– ”Varrfor ?”

Och det kan man undra …

Visst jag ser gärna en kvinnlig programledare, men ”varrfoor” MÅSTE det vara en kvinnlig ? Räcker det inte med att det är en BRA programledare. Kanske Gladys del Pilar vore nåt för nya SD-Sverige ! JAG älskar Gladys, eller supergoa Lagaylia Frazier.

MEN om denna tilltänkta kvinnliga programledare, vem än hon månne vara, kommer agera och propagera för att i VIP-publiken stoppa in åtminstone NÅGRA som kan hålla VISSA toner …. så….

I’m all for it, Kvotera Mera !

…..
Idag kom ett par från Norrbotten ner på golfen, med en liten pojke och flicka. Närmare bestämt från Kalix och Pajala. Och jag träffar ju årligen en hel del turister från både norra Sverige, Norge, Danmark och södra Sverige. Och idag konstaterade jag att jag tror banne mig att trevlighetesgraden ökar ju längre norrut man bor. Ja menar vi Ångermanlänningar är rätt trevliga och sociala…. men inte riktigt lika mysig som en norrbottning.

Jo visst finns det mycket trevliga, glada, roliga människor i södra Sverige oxå, men inte lika trygga, mysiga och i nuet levande. ’Jag äääääskar sävligheten i språket, som bara förtydligar uppfattningen om Norrbottningars pragmatiska naturnära leverne, och ”gilla-läget”-attityd. Det kändes som jag kännt det paret i decennium. En behaglig humor, lätt att få kontakt, …..

SEdan ….appropå hur språket reflekterar folks karaktär, så har jag kommit på lösningen för alla svenska depressioner. Lösningen är att alla deprimerade eller på väg att bli, får gå en nybörjarkurs i norska…..

Försök att med norsk betoning och språkmelodi säga:

– ”Jej ä deprimeert jej”

med hurtig, studsig schvung på orden och gå upp i tonart på sista stavelsen. Det säger sig självt… man blir genast på bättre humör. Fick även trevligt besök från Bollstabruk, som gick en golfrunda med mig.

Sedan gick det norrbottniska paret iväg, och jag vinkade åt henne när hon vände sig om vid grinden, och hon vinkade glatt och kärvänligt tillbaka. Detta gladde min själ i dag.

…..

Regnet porlar ner, och träffar mina fönsterrutor. Det är ett ganska tryggt ljud, rofyllt ljud för min del. Det får mig att minnas Sommarstugevistelserna vid Stordegersjön. Sommarstugan som min morfar byggde 1969, Ärvdes av min mor, köptes av min far, men till min stora sorg såldes till en företagare från Sidensjö. Givetvis regnade det inte mer där än på andra ställen, men det var ett ställe där regnet innebar stugmys, samvaro, utan stora världens buller och stress. Det var bara Morfar, mormor och min bror och jag….oftast.

Varm choklad, hembakta grahamsskorpor med smör och ost på, som vi helt etikettslöst doppade ner i chokladen, så smöret smälte. Det luktade fisk i tamburen till stugan, nyfångad abborre och gädda. Och det sprakade om veden i öppenspisen. Där kunde jag sitta och titta ut på sjön i timtal.

Så det får gärna regna på mina fönsterrutor, då kan jag titta ut på Ångermanälven och mysa utan att känna mig ensam. Men tankarna vandrar ju omkring och funderar lite en sådan här innesittardag. Jag tänker på hur vissa arbetar hårt utan att få något över till sig själv, hur vissa sätts i arbetsåtgärder, hur vissa arbetar ideellt, men det inte räknas eller uppskattas. På papperet är du arbetslös, och inget värd i Alliansens Sverige. Samtidigt finns gott om folk med anställning som glider omkring i tillvaron, med långa luncher, 5 veckors betald semester, lugnt arbetstempo.. lugnare än de som går på åtgärd eller jobbar ideellt. De kan luta sig tillbaka och föraktfullt se ner på dem som jobbar hårdare än dem, och kalla dem lata….. så har det blivit.

Härom dagen fick jag ett mail från en kvinna som jag dansade med förr om åren. Ett mail i god ton, med en förfrågan, men ett mail som gjorde mig ledsen. Jag tycker mycket om tjejen i fråga, varje gång hon kom på dans smittade hennes leende av sig på mig och kunde rädda en hel kväll. Och vi dansade bra ihop, väldigt bra, och det var ömsesidigt. Det hon ville i mailet var att jag skulle ta bort en rad jag skrivit om henne i min blogg. Det jag skrev var menat som en av de största komplimanger jag gett en danserska någonsin….men nu, många herrans år efteråt tas denna komplimang som en kränkning… jag förstår ingenting längre. Hon hade uppfattat att jag hade andra avsikter med henne än att dansa. Nu var så inte fallet, men även om så varit fallet, så kan jag för min värld inte förstå. Om någon är intresserat av mig, förälskad i mig. kär i mig. eller tom tänd på mig… kan jag för min värld inte tolka det som kränkande. Detta gjorde mig ledsen… mer ledsen än jag kunde ana att det skulle göra. Är det inte god etikett att tycka om folk längre, så vet jag inte hur det ska gå…

Ett annat exempel är en kvinna, en orientaliska skönhet. Hon däremot, gjorde mig knäsvag, varje gång hon log mot mig. Inget jag kunde hjälpa, benen nära på vek sig i hennes närhet. Men en vacker dag upphörde hon helt plötsligt hälsa ens, gav mig inte en blick och såg iskallt hård ut varje gång jag kom i närheten av henne. Jag hade aldrig sagt henne något, bara varit artig och ..
Nä jag förstår mig inte på världen idag. Är det en synd att uppskatta skönhet ? är det fel att ge komplimanger? är det kränkande att tycka om någon ?… eller för den delen, skulle det vara kränkande att tända till på alla cylindrar ?

Nä jag lyssnar på mina rendroppar mot fönstret istället och lyssnar på Jonathan sjunger ”Forse” i stället….och slickar mina sår i regnet. Och längtar tillbaka till stugvärmen från Stordegersjön.

….
Vi går vidare, kämpar på med våra bördor, våra sorger.
Men vi lämnar dem aldrig helt, det som präglade oss som små. Ju större sår, desto mer sårbar i vuxen ålder.
Vi lär oss att i de flesta lägen hantera situationer gamla spöken gör sig påminda. Vi lär oss hålla huvudet högt och kämpa.

Men ibland blir det nån lucka i garden, och smällar träffar solarplexus och får dig att tappa andan, ibland träffar den rakt i nyllet och nockar dig…. och ibland rakt in i hjärtat… och ofta är det enkom för att folk ”viftar obetänksamt med armar och nävar”

Stoltheten håller huvudet högt, tills du får en chans att slicka dina sår…
Alla har vi någonting sårbart inom oss. Alla sårar vi människor och blir sårade. Men vi tycks vara olika receptiva för om vi sårat någon, och olika medvetna om egna känslor.
Ibland kan man behöva tala om att man blivit sårad för den man känt sig sårad av….. och ibland är det för svårt. Ofta är det vi med känselspröt på utsidan, vi som är i högre grad sårbara, som oxå är mer receptiva för andras sårbarhet.

…
Mitt i natten, och nästan gryningsljus….. klarvaken.
Känner mig ouppskattad och oälskad, och just nu är jag pga hälsa hindrad från att göra de saker som håller mitt huvud högt i avsaknad av kärlek, de två är dans och sjunga. Först en gnällig granne som förändrade förutsättningarna för mitt/vårt spelande och sjungande. Och nu hosta ….hosta som framtvingar kräkningsreflexerna, ibland kräks jag oxå. Men jag blir lika slut varje gång.

Nu idag blåste jag torrgräs med lövblåsen på golfen en timme, och klippte gräs. Sen kom migrän och hosta och kräk, medan jag var på golfen. Jag låg och svettades och frös. Såg ingen anledning att va kvar, bommade igen kl 20, en timme för tidigt, åkte hem och tog Ipren plus Alvedon, slocknade till kl 00.00…. migränen borta, men humöret kvar.

Känner mig som när jag var liten, vill dra mig undan, gå ifrån alla, lämna …
… facebook, boule, dans, fika på stan, hela rubbet. Det brukar inte bli så, men det är så jag känner. Fejan ligger dock i farozonen för utträde.

Nu ska jag bjuda hem John Blund

…
Gräsmattorna har fullkomligt exploderat i underbar sommargrönska,
och målat halva landskapet grönt. Nu står björk och andra lövträd på
tur och lurar med sina bidrag till sommartavlan. Hägg och Syren är inte
så långt borta egentligen heller.
Så trots att näsan rinner, halsen
är i uppror, och både dans och musikträning blir inställt, så kan man
titta ut och se vad som stundar, och bli lite lycklig inombords.
Fylld av förväntan och drömma om sommarförälskelse som aldrig kommer inträffa.. men drömma går ju.

Närmsta
grannen har hållit sig lugn nu ett tag, hon kan ibland ringa på dörren
och störa mig i mitt musicerande. Kan hända hon fått ”kroppslig
tillfredsställelse” på annat håll, och inte är lika bitsk. Dessutom är
jag förkyld, och hostig, och kan inte längre underhålla henne med vacker
sång och gitarrspel. Detta grämer mig, jag vill ju att min granne ska
få njuta av det vackra , precis som de andra grannarna gör.
Undrar om jag kanske får ett brev i brevlådan med vidareförd uppmaning att inte hosta och kräkas så högljutt, då hon

”varit uppe sen kl 6, och behöver lite lugn och ro”

…. Jag menar man kan väl inte få hosta, och vara sjuk och leva om så det stör hennes livsschema ?

Hmm…
nåja, jag hade gärna varit på Hanssons Loge ikväll o styrt runt gamla
tanter och unga töser i virvlande fart, och ett fånigt dansleende på
läpparna. Men man kan inte få allt …. Men vad är en bal på Hanssons, säkert fruktansvärt långsam och tråkig och alldeles, alldeles uuuuunderbar….

Får
väl sitta här o lukta på blommorna istället…. fast jag känner inga
dofter iofs.. men ändå. Det kan ju bli fler danser kanske … nån gång
.. eventuellt, i framtiden.

Nä om man skulle göra en gräddtårta
och bjuda den missunnsamma grannen på, att sprida lite glädje i hennes
torftiga, fattiga, beklagansvärda liv. Men jag är rädd att jag frestas
”snubbla” på tröskeln, med tårtan i hand, och träffa hennes ansikte…
jag menar grädden kan ju surna.

Och att på annat sätt
tillfredsställa vederbörande med annan form av natura-betalning är inte
att tänka på, eftersom ”vevstaken” redan är tillfälligt sjukskriven av
feber o sånt…..

Så det får väl bli en Lördagskväll med Slemspottning, snorfräsning och svettningar istället…. sämre kan man ha det.

….

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16093072.ab

Tror att jag måste åka till Uppsala och markera revir, eller kanske pinka utanför Kullingers infart.