Kategori: Betraktaren

…
O inte har man träffat Nylands målargubbe Lennart på flera månader … suck (Läs om det, klicka här) Men vad är väl en kväll på slottet, den e väl alldeles …..
Men jag hjälpte ändå till o sätta upp gipsplattor på väggarna åt kompis hus i Nyland. Det är typ en sån kille jag är. Varm o go o hjälpsam.

Jo men faktiskt, e de inte lite så då ?
Jag är givetvis inte ensam om det, och det finns betydligt snällare människor än mig. Men hjälpsam är jag nog banne mig ändå. Jag har liksom svårt att se på, när människor går bet, eller hamnar nån svår situation… eller bara behöver hjälp helt sonika.

Härom dagen, satt jag på Lilla caféet i Sollefteå. Jag pratade med en av de anställda, när en gammal man med rullator gick förbi, påtagligt tagen av den för säsongen nyss komna bitande kylan. Mannen hade glasögon som var ihoptejpade, och de hade immat igen så till den grad att han inte såg något. Samtidigt som hans ögon rann rikligt pga av kylan. Ögon kan göra det på gamla människor. Jag kunde inte se på, när den gamle mannen försökte torka ögon och glasögon med det hårda tyget från sin jacka, utan någon som helst effekt. Så utan att fråga caféinnehavaren, tog jag en bunt servetter och gick ut till mannen med dem, så han fick fritt synfält när han stapplade vidare med rollatorn.

Det kanske inte är så märkvärdigt. Och visst hade gubben överlevt utan servetter.
Men det underlättade lite för honom, samtidigt som han blev sedd av en annan människa. Det är i alla fall något som jag själv värdesätter väldigt högt i livet… att bli sedd. De gånger någon gör något litet fint för mig, ser mig, bryr sig om mig med sin tid och sin omtanke… kan jag ibland spinna som en katt inombords. Jag mår tex jättegott när min vän Ulf Palmer tar sig tid för mig och min dator, grundligt och systematiskt går igenom och rengör den. Det kan ta en halv dag och en kvarts natt i anspråk för honom, och mina ögon kan trilla ur av trötthet ibland. Men jag myser lite över att han tar sig tid för mig. Det är inte så ofta folk tar sig tid för varandra idag, och än mindre ser …. jag menar verkligen SER en annan människa. Och kanske är det inte alltid man upptäcker det heller.

Idag oxå, på hemväg, efter att ha hjälpt kompis med gipsplattor i 4-5 timmar, kunde jag inte låta bli heller. Vi åkte från Nyland, och hamnade mycket snart efter en buss, som vi först trodde var en turistbuss, eller långfärdslinje. Vi var lite förvånade över att det gick så pass sakta, för det var inte speciellt halt på vägen. Och busschaufförer brukar inte vara blyga att trampa plattan i mattan… ja gaspedalen asså. Men det fick sin förklaring senare. Det var Mats Blads buss (Moget dansband) Och han körde ungefär lika fort som tempot är i deras dansmusik. ca 70-80 km/h och ca 70 BPM.

Men de svängde förvånande nog av ned mot polisstationen, och då förstod vi ju att de inte visste riktigt vart Hullsta Gård låg. Så de stannade till vid polisstationen. Och då sa jag åt Marie att stanna. Jag klev på bussen och åkte med dem upp på Hullsta Gård och gick hem sedan. Återigen… de hade givetvis hankat sig fram på nåt vis och hittat till slut. Dvs klarat sig alldeles utmärkt utan min hjälp. Men jag tycker nånstans att det skadar inte att göra sådant… och man mår lite gott av det själv oxå.

Eller som när min moster tar fram frågespel och läser frågor, för hon vet att jag tycker om det (oftast är det jag som läser, hon gillar oxå att nån annan läser frågorna) Då mår jag gott inombords.
Eller kvinnan som gjorde som jag nästan alltid gör vid dans. Hon skyddade mitt huvud från smällar av andra danspar, med sin hand. Jag gör det nästan alltid, men hon gjorde det för mig… för MIG. Då blev jag varm i hjärtat. Kanske det inte behövdes i samma utsträckning som för en 1.60 lång tjej… men omtanken….omtanken !

Lennart som jag nämnde i början, är oxå en sån där mysig gubbe, som tar sig tid för en i sin butik, skämtar, och lyssnar efter ens behov, inte bara efter nån försäljningsmall sprutar ut försäljningseffektiva slogans. När vi var där senast, köpte Marie en del spackel och dylikt. Och det fanns inte en enda penna i huset som renoveras, så jag frågade Lennart om han hade pennor, blyertspennor. Nu saluförde ju egentligen inte alls gubben pennor. Men han gick omgående efter att frågan om pennor ställts, in i butiken, dit där det gränsar till deras hem, som är i samma hus som butiken, och plockade fram en blyertspenna av sina egna och lade ned i påsen.

Återigen…. kanske inte folk tycker är så märkvärdigt. Men JAG tyckte om det. Pennan i sig är inte värd mycket i kronor och ören, men för oss, just då, var den högst behövlig, och en normal försäljare i en större affär skulle aldrig tänkt tanken att ge bort en penna av sina egna. De skulle bara konstatera att de inte har några. Det var omtanken,…. omtanken.

Det handlar alltså om att bli sedd, och att se.

Precis som filmhistoriens mest omtänksamma och jordnära, replik i filmen ”Avatar”:

”I see You”

…
Jag är i skrivande stund 48 år gammal.
Likt många med mig, känner jag att egen klokskap ökat med åren.
Vi skaffar oss erfarenheter, och i bästa fall lär vi av dem.
Och att en av de viktigaste klokskaperna är att ju mer vi lär oss, desto mer förstår vi hur väldigt lite vi vet om omvärlden och människor.

Mitt värde

Med risk att verka förmäten och nedlåtande, måste jag även tillstå att många människors ignorans och trångsynthet, dumhet, fortfarande förvånar mig.
Det jag säger är absolut inte att jag är en bättre människa, inte att jag är mer värd. Jag har snarare under mitt hittills levda liv fått kämpa hårt för att gå från nästan noll och intet i människovärde, till en hyfsad bra självbild. Både utifrån de förutsättningar jag fick, och den syn på mig själv detta medförde.

Motståndare till sin egen ideologi

Många människor som på ett socialt och ekonomiskt plan lyckats i livet, i ett av världens rikaste länder, Sverige, är i mycket större utsträckning mer intoleranta mot människor som inte lyckas på egen hand, än vad andra är. Detta trots att, om alla andra skulle lyckas lika bra, skulle de själva få en mindre del av kakan, vilket de är fundamentala motståndare till.

Bristande kunskap

Här brister det uppenbart i förmågan att sätta sig in i en annan människas situation, vilket vi människor ofta själva tillskriver oss vara en mänsklig egenskap. Men det brister ju även i kunskap om hur ett marknadsekonomiskt samhälle, med kapitalistisk ideologi fungerar. Och det är ju märkligt, då dessa människor ofta ser sig som intellektuellt överlägsna andra människor OCH mer värda. Den slutsatsen om värde och syn på sitt intellekt drar jag utifrån deras politiska värderingar och skarpa politiska förslag och genomförande av de samma.

Respekterar dem inte, men har samma värde

Trots tex Lööfs, Reinfeldts och Åkessons bristande respekt för andra människors värde, så anser jag att både Annie, Fredrik och Jimmie är värda lika mycket som tiggaren utanför Konsum i min lilla stad, lika mycket värda som mig själv. Och jag lika mycket värd som dem. Trots då att de helt uppenbart inte alls delar min syn på olika människors samma värde. Däremot respekterar jag inte alls dessa politiker, just utifrån deras människosyn. Men jag respekterar tiggaren utanför Konsum, utifrån att han bemöter mig med värdighet och vänlighet, trots hans ekonomiskt social situation borde göra detta svårt för honom, när vi varje dag går och handlar, och tar detta för självklart.

Kuskapstörst

Jag är i grunden en kunskapstörstande människa, nyfiken och slukar information om olika människors situationer, kulturer, religioner, marknadsekonomin, småföretagande, storföretagare, sjukskrivna, arbetslösa, hantverkare, rika, fattiga, solidaritet, diktatur etc etc etc … Allt som jag inte förstår fullt ut, vill jag lära mig om. För att förstå i ett vidare perspektiv, och ha på fötterna när jag argumenterar för min syn på världen, mina värderingar.

Jag pratar gärna med småföretagare, ställer frågor om hur det är att driva småföretag, och vad de tycker skulle underlätta för just småföretagande. Jag är dessutom väldigt nyfiken och insatt kring frågor om social misär och människors hälsotillstånd, och hur samhället både medvetet och omedvetet, lyckas och misslyckas att hjälpa dessa/oss. Delvis då utifrån egen erfarenhet.
Jag försöker efter bästa förmåga få en bild av människan hennes samspel med naturen, och vad vi människor gör med moder natur, och förstör moder natur, som tillhandahåller oss vårt levebröd och vår plats att leva och andas.

Så kan man fundera över hur smarta de är

Men när människor på fullt allvar hävdar att Vargen varken har ett existensberättigande i Sverige eller har en ekologisk viktig uppgift att fylla…. så kan man fundera över hur smart det är.

Och när människor uppfattar ett värde på andra människor utifrån deras hudfärg och religion, så kan man fundera över hur smarta de är.

När människor som är emot invandring ”hotar” med att flytta till ett land som inte tar emot invandrare, så kan man fundera över hur smarta de är.

Och när människor uppfattar ett värde på andra människor utifrån deras ekonomiska status och arbets/hälsosituation, så kan man fundera över hur smarta de är.

När människor tycker att etablerade politiska partier borde föra en lika restriktiv invandringspolitik som SD, för att förhindra att deras restriktiva invandringspolitik blir verklighet i form av ökat väljarstöd, så kan man fundera över hur smarta de är.

Och när människor väljer partner,sambo, särbo utifrån social status och likviditeter, istället för på vilket sätt denne kan berika henom, hur mycket henom älskar personen i fråga…

… så kan man fundera på hur smarta vi är.

…
Tänk att det ska vara så förbaskat svårt att dra något så när rimliga slutsatser och åtgärder när orättfärdiga handlingar begås. Tänk att så många så lätt, tar den enklaste vägen, hatets och fördomarnas väg. Jag har i inlägg efter inlägg tagit upp detta med fördomar och felaktiga slutsatser kring tex SDs absurda slutsatser kring invandringen.

Och på den punkten misstänker jag att fullfjädrade feminister håller med mig att man inte skall ha fördomar, man skall inte marginalisera och skuldbelägga hela grupperingar så som Muslimer, Judar eller Somalier. Men sedan när det kommer till frågan om män och kvinnor, så upphör deras jämställdhetshjärnor på en millisekund fungera, och de kategoriskt skuldbelägger män. Och de pratar om kollektiv manligt ansvar. Dock verkar enligt denna falang av feminismen inget vuxet kollektivt ansvar ligga på den kvinnliga delen av befolkningen ?????

Nu har en mycket, mycket tragisk händelse uppdagats i Malmö, där en 7-årig tjej, blivit trakasserad av ett gäng pojkar, och fått brallorna neddragna. Än har jag inte hört NÅGON som inte tycker att det är mycket allvarligt att sådant förekommer… eh jo vänta, det är EN person som har agerat bedrövligt i bemötandet av tjejen i efterhand. Rektorn på skolan frågade:

”Om hon hade varit glad? Varför hade hon läppstift? Hade hon dansat på rasten före övergreppet?”

Helt vansinniga frågor i sammanhanget till en liten tjej som nyss upplevt ett traumatiskt trakasseri. Nu är det lätt att föreställa sig att vissa feminister rakt upp och ner jämfota i ilska över att en man kan uttrycka sig på det viset. Nu var det bara den lilla detaljen att rektorn i fråga var kvinna. Det skulle egentligen vara en oviktig detalj i ärendet vad mig anbelangar. Vad det var för kön på den person som försummade sitt arbete att ta hand om och se till att barnen på sin skola har det tryggt och kunna få veta att de får uppbackning i sådana skeenden. Men så som feministisk media om och om igen reagerar och skriver vid sådana tillfällen, blir det nödvändigt att påpeka könstillhörigheten på rektorn.

Själv tycker jag också att det är osmart att låta unga flickor ha på sig läppstift offentligt även om det inte har ett dugg med detta fall att göra. Det är en sak om barn leker i sin trygga hemmiljö, klär ut sig målar sig. Det är väl för f-n ingen feministisk fråga att barn skall kunna ha läppstift och gå i högklackat. Låt barn vara barn ! Med detta sagt, så har det INGENTING att göra med fallet i Malmö, det finns ingen som helst skuld hos flickan, i dessa enskilda pojkars handlingar. Och det är ej heller svenska mäns fel att detta skedde. Det är ytterst ett föräldraansvar för pojkarnas föräldrar. Det vilar oxå ett stort ansvar på skolan och den kvinnliga rektorn. Ansvaret för handlandet vilar i störst grad på vuxna i omgivningen. Men det bör definitivt bli konsekvenser för pojkarna så de drar lärdom. Dessa konsekvenser bör komma från skola och föräldrar gemensamt. Det finns dock ett gemensamt ansvar, men till vissa feministers stora sorg, exkluderas inte den vuxna kvinnliga världen från detta ansvar. Och män är inte enkom onda varelser som är potentiella våldtäktsmän.

Det sist nämnda ansvaret, det gemensamma, är både på politisk nivå, skolnivå, föräldranivå, och vuxna i omgivningen.

Birgitta Olsson från numer självutnämnda Borgerlighetens val för feminister säger:

”Nog nu, med sexism från män och pojkar”

Föreställ er om någon sagt:
”Nog nu, med våld från Judar och Muslimer”

Iofs inte ovanligt i SD-kretsar men ändå

…
Jag finner det fascinerande, men också ryggradslöst, när politiker och dess följare/väljare åberopar empati och att bli ”rättvist behandlade”, utan att behöva förklara sin politiska hållning, när HELA DERAS POLITISKA AGENDA GÅR UT PÅ ATT SKAPA ORÄTTVISOR.
Det är som om en mobbare på skolan känner sig orättvist behandlad av de som stöttat upp bakom mobbingoffret. Ja mobbare är också människor, och de är förmodligen mobbare för att de har problem. Men medan man mobbar kan man knappast kräva eller förvänta sig empati. Det kan hända att denne får empati mot alla odds, men att kräva eller förvänta sig det ringer illa i mina öron.

2 av 10 svenskar är moderater. 1 av 10 svenskar röstar idag på Sverigedemokraterna. Det betyder att du och jag definitivt har vänner och bekanta som röstar på dessa partier. Men det är garanterat inte så många som först och främst vill erkänna att de röstar så, och därmed ännu färre som är redo att förklara VARFÖR de tycker som de gör. Det är ett stort demokratiskt problem. Inte att människor har rätt att rösta på vad de vill och att man har rätt till att vara anonym i röstandet. Men att så många människor, inkluderat borgerliga väljare inte vill/våga/eller klarar av att i ord förklara varför de röstar som de gör. Och står för det !

Detta…. i förlängningen visar på att folk i allt för stor grad inte tänker själva, inte bemödar sig ifrågasätta hur verkligheten ser ut och vara källkritiska till artiklar på internet. Och DET är farligt för demokratin.

Jag läste om en ung kvinna som kände sig kränkt och ledsen över att hon har nån vän som tycker det är obehagligt att hon är aktiv i SD. Det får hon ju naturligtvis tycka, och hon känner ju det hon känner. Men dessvärre förstår hon inte varför det är på det viset.

Själv har jag aldrig dizzat någon vän eller bekant utifrån partitillhörighet, Men jag HAR upphört umgås med människor som beter sig respektlöst, nedlåtande och uppblåst mot mig, eller mot mina vänner. Och detta vågar jag hävda med stor säkerhet att det inte är många vänsterpartister som betett sig högdraget och respektlöst mot mig eller mina vänner utifrån status eller härkomst. Men ju längre högerut på politiska skala du kommer, och längst ut Moderater, centerpartister och Sverigedemokrater, så är det betydligt fler av den sorten, eftersom deras politik ofta bygger på ökade klyftor, olika människovärde utifrån klass och inkomst samt härkomst.

Man vill på ett bekvämt sätt särskilja de värderingar och åsikter man har från den person man är. Detta är ju befängt. Värderingar är ju det mest grundläggande för vem man är. Inte yrket som är en vanlig missuppfattning. Däremot, möter jag en moderat eller Sverigedemokrat som bemöter mig och mina vänner med respekt, så bemöter jag dem med respekt. Problemet för dessa är när de börjar prata om sina värderingar. När de tycker att mina VÄNNER, som äger ett café i stan inte borde få vara här för att de är invandrare. Eller när de öppnar munnen och förklarar att de är för politiska förslag som minskar förutsättningarna för min cancersjuka vän att bli frisk, samt marginaliserar denne.

..
En liten fundering…

Varför tillkännager sig sällan eller aldrig SD-sympatisörer i olika debattforumen, men det vimlar av människor som säger ”Jag röstar inte på SD men”

…
Är kvinnor verkligen mer ömma, känsliga, godare, snällare än män ?
För mer eller mindre är det slutsatsen av dagens mediala feminism.
Blir västerländska kvinnor verkligen mer kränkta än västerländska män ?
Eller läggs bara fokus på den ena sidan, i media och därmed ut till fotfolket ?
Eller är vi alla människor, både män och kvinnor ?

Om vi ser på hur Afrikanska te-plockare, i huvudsak kvinnor har det. Hur de tvingas erbjuda sex för att få behålla jobbet. Eller tvingas prostituera sig för att få mat till barnen. Då kan vi börja prata orättvisor och kränkningar. Men ligger orsaken till dessa orättvisor i ”manligt beteende”, eller är det ett strukturellt kapitalistiskt förtryckarbeteende ? Ligger det kanske rakt av i vår del av världens utarmande av fattiga delen av världen ?

Idag visade Aftonbladet en video där en organisation ”mot gatutrakasserier” tog en ung vacker kvinna, lät henne promenera på stan, jag tror det var i Miami, USA. Det man ville påvisa var hur män trakasserade kvinnor öppet på gatan. Jag tittade på videon som var 2 minuter lång. Mängder av komplimanger ströddes över den unga vackra kvinnan, och några stötte till och med på henne. Men är detta verkligen att trakassera ? Hade vi kallat det trakasserier om kvinnor/tjejer står i grupp och fnissar nervöst över att en skitsnygg kille går förbi ? Att kalla flickor på skolan för ”horor” däremot, DET är att trakassera tjejer det, enligt min syn på ordet ”! Sedan bör tilläggas att denna video naturligtvis var ihopklippt , och påståendet är att det är från en och samma dag. Men organisationen hade ju naturligtvis valt vart kvinnan skulle promenera, och man får lätt uppfattningen att om man är kvinna i USA, Miami, så får man kommentarer/komplimanger HELA tiden, vilket ju långt ifrån är sant. Om det är 12 vakna timmar på en dag, så är 2 minuter 0,2 % av tiden hon fick den sortens ”uppvaktning” och dessutom på ett på förhand valt område.

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalle-och-politik/article55192.ab

Kvinnor och barn till Livbåtarna !!

Men varifrån kommer då alla dessa värderingar vi har ? varifrån kommer könsrollerna, synen på hur en västerländsk man ska vara, hur en västerländsk kvinna ska vara, och vem skapar dem ? när skapades de ? och vilka anammar och för könsrollerna vidare till nästa generation ? Och är könsrollerna endast av ondo ?

”Kvinnor och barn till Livbåtarna” är en fras i filmer som jag tror få män och kvinnor för den delen, skulle opponera sig emot. Den köper även de flesta kvinnor oprövat. Den starke självuppoffrande mannen offrar sig för de ”svagare kvinnorna”. En del av dessa ”ideal” kan väl tänkas komma från de ridderliga idealen, som förvisso är brutalt romantiserade, och knappast beskriver verkligheten för den tiden. Men jag vill påstå att män ÄR inte modigare än kvinnor. Kvinnor ÄR inte känsligare än män. detta är myter som vi alla, inklusive kvinnor hjälps åt att upprätthålla. Däremot har män över lag en större muskelmassa än kvinnor, är längre och större. Och det tror jag är en av grunderna till orsakerna till att män i större grad slår sig fram med armbågarna bättre än kvinnor gör, i större grad är presidenter, statsministrar, kejsare och verkställande direktörer.

Men man måste då gå tillbaka till när människan fortfarande utvecklades till Människa. Om du ser till de flesta djurarter så har flockdjur en ledare, och det är den stora alfahannen. Det handlar alltså om fysik till stor del. Han är det för att han skall föra vidare sina starka friska gener, i en värld där fysik, snabbhet, aggressivitet är vitala för överlevnad. Dock är det återigen lätt att förenkla och romantisera, alternativt dra könsrelaterad ”ojämställdhet” In i det resonemanget. Då Alfahannar oftast lever ett mycket tufft liv i försvarandet av flocken. Han må förvisso ha tillgång till köttet eller de bästa frukterna. Men han blir snabbt avsatt från tronen,eller dödad av andra utmanare, och får då svårt att överleva många gånger. Allt detta handlar i slutändan om artens överlevnad, när vi pratar om djur.

Redan DÄR och då vid djurstadiet, börjar orsakerna till människans könsroller i dag skapas. Mycket har förändrats i generationer. Könsroller i olika kulturer varierar något. Men i västvärlden i synnerhet, så har VILLKOREN för överlevnad förändrats drastiskt, bara på ett århundrade. Överlevnad är inte i första hand längre beroende på fysisk styrka, fysisk aggressivitet. Pengar och hur man skaffar sig mycket av den handelsvaran har istället blivit det viktigaste för att överleva, och därmed få fortplanta sig (dvs kärlek, förälskelse och sex) Förutsättningarna har förändrats men vår biologi, våra drifter och gener har INTE förändrats i närheten av den takt vår värld har förändrats.

Vilka är en människas starkaste biologiska drifter ?

Jo fortplantning, för artens överlevnad, mat och sömn för individens överlevnad.
Och på vilket sätt förförs vi till största delen med reklam, JO !! sexuell reklam, eller mat och förtäring. Vi lever alla i en översexualiserad värld, pga av att kapitalismen/marknadsliberalismen har kommit på vad som påverkar människors, kvinnors, mäns köpande, våra starkaste drifter. Den mediala feminismen utmålar uteslutande kvinnor som offer för manligt beteende när det kommer till reklam, status, positioner i arbetslivet, porr. Men utelämnar mycket lättvindigt och bekvämt en riktigt och sann analys, samt en verklighetsbeskrivning värd ordet.

Tex så framställs i feministisk media enkom västerländska kvinnor som offer för det översexualiserade samhället. Men vi är ALLA kraftigt påverkade, och båda könen har någon vinning av det. och båda könen är förlorare. Det är sant att det finns tillräckligt många exempel på män som utnyttjar sin maktställning för att få sexuell tillfredsställelse, både via tvång, sexköp och sexuellt spel på arbetsplatsen. Men det är även så att kvinnor ofta använder sin sexualitet för att få makt. Det är också så att både män och kvinnor kränker varandra världen över på olika sätt. Och allt detta är möjligt och händer pga våra biologiska drifter, som är missanpassade i en kapitalistisk värld. Män ÄR inte ondare än kvinnor ! Kvinnor ÄR inte känsligare än män !

Och jag undrar om det verkligen är fel att uppskatta kvinnlig skönhet ?

….
Att få ett ”ärligt” svar, på ställd fråga. är inte alltid så kul som det framställs.
Ibland kommer jag på mig själv att ”ställa frågor” där jag har förhoppningar om ett positivt svar, eller positivt utlåtande kring en prestation. Och sedan kan jag bli lessen och sårad när jag inte får det. Och jag tror inte jag är ensam om det. Det är nog högst mänskligt.

Varför jag sätter ”ärligt” inom citationstecken, är för att det handlar ju ofta om en värdering från den som får frågan, eller ska bedöma eventuell prestation. Dvs INTE en allenarådande ”sanning” Det en person tycker, är inte nödvändigt sant för en annan.
Men likt förbannat kan det vara känsligt för oss, när vi ställer frågan om den nya frisyren, om tavlan du målat, om sången du sjöng, om hur bra du är på att dansa, om nya skorna du köpt etc etc. Och jag är inget undantag.

I detta läge brukar en del Messerschmitts snabbt hoppa fram och säga:

”Men ställ inte frågan, om du inte vill veta svaret”

Jo det är ju den enkla TEORETISKA lösningen på ett lite mer komplicerat dilemma.
Och visst, man kan ju göra så om man vill, men på något sätt undkommer man inte den negativa tankespiralen ändå. Då står man där och funderar, eller ännu värre SJÄLV drar slutsatsen att de tycker ”skorna var fula”

Det är nog helt enkelt så att det är omöjligt att leva livet utan att bli sårad ibland. Det man möjligtvis kan jobba med, är vilka förväntningar man har. Men har man inga förväntningar, åstadkommer man inte heller lika mycket, så det är nog en balansgång skulle jag tro.

Ibland ställs man inför en fråga som skall värdera någonting eller någons färdigheter. Och svarar man ”ärligt” (ens egen värdering, ej nödvändigtvis allenarådande sanning) så riskerar man att såra. Nu har jag dansat i 28 år, och naturligtvis förkovrat mig. Och de flesta jag dansar med, är riktigt duktiga. Men ibland kommer det någon som är hyfsad, men egentligen inte speciellt spännande o dansa med. Och ytterst sällsynt, men det händer, får man tag på ett kylskåp som dansar linedance. Om man då får frågan om jag tycker de dansar bra, blir det svårt med ”ärligt svar”. Eller alternativt om de uttrycker verbalt att jag dansar som en gud, och sedan är det min tur att ”ge tillbaks beröm”

Det är naturligtvis detsamma, när folk ställs inför en liknande situation med mig. Tex angående musik och sång jag framför. Det är uppenbart, och fullt naturligt att det finns folk i min närmaste bekantskapskrets och vänner, som inte tycker jag spelar och sjunger bra. Men det är inte så konstigt egentligen, när man tänker efter att det finns folk som tycker världsartister sjunger dåligt, eller rätt och slätt bara ”är dåliga”. Många jämför mig med tex professionella sångare som Peter Jöback, Carola, Helen Sjöholm, och i deras ögon är allt som inte når upp till dessa ”dåligt”. O ja menar då är det frågan om det skulle vara min sång det är fel på, eller om det är värderingsskalan hos den som värderar.

Lika väl är det lika många som inte kan låta bli att ta in sina personliga känslor, och känslor för utseende för artisten i fråga, och faktiskt lägger väldigt lite vikt vid sången och musiken. Det är precis samma när man är på dans. En del väljer inte alls danspartners efter hur duktigt de är att dansa, utan mer för hur snygga de tycker de är, eller vilken pondus och självkänsla de har. Och till en viss grad är det samma med mig. Även om jag faktiskt väljer efter hur bra de är att dansa, och hur trevliga de är först, så spelar utseende och karaktär in. Jag tror att man ljuger för sig själv om man påstår sig stå över detta.

Så … det får väl helt enkelt vara så, att alla kan inte gilla allt man gör, och det ingår i livet att bli sårad ibland. Man kan nog inte ”låta bli att ställa frågan” hela livet, i tron om att man kan undvika bli ledsen…. that’s life.

Å jag som bara skulle skriva 5-6 meningar om detta, men jag har så många ord, som måste ut ju !

….
En del människor tycker att politik är en privatsak. Dvs vem och vilka man väljer att representera sina åsikter i riksdagen. Ja förvisso är det så att man inte kan tvinga någon att avslöja sina ståndpunkter. Själv har jag dock inga problem med att stå för vad jag tycker. Däremot kan jag vid vissa tillfällen välja att ta debatten en annan gång. Men i grund och botten är politik viktigast för de som vill förändra någonting. Men allra viktigast egentligen för de som är utan makt att förändra sin situation.

”Vi kommer aldrig att tycka likadant du och jag”

….sa en person till mig i en värderingsdebatt kring tiggare på facebook.
Det kan mycket väl vara så att hen har rätt i det. Folk tenderar skapa sig värderingar utifrån egna erfarenheter. Inget konstigt i det. Men för mig handlar det oxå om vilka slutsatser man drar av sina erfarenheter, och på vilka grunder man drar dem. En väldigt stor del av folks värderingar är baserade på hur bra man själv kan få det oavsett om det sker på andras bekostnad. Och en alldeles för stor del värderingar grundar sig på direkt felaktig information och rena lögner, eller saker man inte har en aning om. Och en ganska stor del värderingar grundar sig på tron att ”om jag klarar av det, kan andra oxå klara av det”

I de allra flesta fall kommer folk med höga inkomster, stor förmögenhet välja att rösta moderat, eftersom det ger dem själva mest i plånboken. Och i de allra flesta fall kommer både de som vill dela med sig av sig själva, samt de som behöver andras hjälp, tendera rösta vänsterut. Vandringen mellan just dessa två politiska poler sker väldigt sällan i några större kvantiteter.

Men sedan har vi ju så kallade ”klassresor”. I dagens samhälle anses det i de allra flesta fall vara ett odelat positivt ord. Ty vi har i stor utsträckning lämnat vår nordiska modell om gemensamhet och solidaritet, för den Amerikanska modellen, där man ofta framhäver att alla har en MÖJLIGHET att göra klassresan och bli ekonomiskt rik. När folk gör sådana resor, kan många lätt bli förförda av rikedomen, och lämna både sina politiska rötter och sina forna värderingar. Men det kan oxå ske att tex framgångsrika affärsmän, högutbildade, högavlönade, med borgerliga värderingar, faller igenom, blir sjuka, förlorar sin förmögenhet, och börjar förstå innebörden av den tänk-på-sig-själv-politik. de förut stått för, och börjar rösta vänster.

Så i frågan huruvida personen i fråga, och undertecknad kommer ”tycka likadant” handlar nog rätt mycket om antingen jag tappar mina rötter, och förlorar fotfästet i en eventuell klassresa uppåt. Eller om hen efter mycket om och men rasar ihop hälsomässigt, alternativt socialt, och blir utblottad och sjuk och utan makt att själv förändra sin egen situation i livet. Att jag utifrån vem jag är idag och alltid varit, skulle bli snuskigt rik, är högst osannolikt, eftersom jag inte eftersträvar överflödig personlig rikedom. Om jag mot förmodan skulle bli så rik, så är det ju lätt att sitta i dagsläget och säga att mina värderingar inte skulle förändras, och att jag inte skulle drabbas av snålhet och egoism…. men jag tror att ju längre man vistats i empatiska miljöer och insett att få ge är den största gåvan av alla, desto större är chansen att man inte trillar upp till egoismens rike.

I en annan debatt kring invandringsfrågor, empati och Jimmie Åkessons sjukskrivning. Kan jag dock lugnt påstå att jag aldrig kommer förändra mina åsikter. Några upprörs över Özz Nûjens twitter, när han drar paralleller kring Åkessons sjukskrivning och ett karma som försatt honom i den situationen. Jag önskar inte Åkesson elände och sjukdom, men när hela hans existens går ut på att minska och ta bort empatiska handlingar, blir det svårare att gå ut i media som Åkesson, och ropa efter empati.

Här är några ex på hur hans följeslagare resonerar kring tiggare:

– ”Nåväl, slutsatsen är: Ge inte pengar till zigenska tiggare! Vill du göra
en god gärna, donera till ditt lokala härbärge eller till en
nationalistisk organisation som arbetar för ditt folk.”

– ”Måste erkänna börja bli ganska trött på se dom över allt. Även där man köper lördsgodis.”

– ”Har sett många kvinnor som sitter tigger pengar som väntar barn hur tänkte dom då. Jag bara undrar?”

– ”Av mig får dom inte krona men hjärna en kondom”

Och JA ”debattören” stavade så i det tredje ordet från slutet i det sista citatet, samt det jag citerade honom för i rubriken

…
Jag reagerar också över lag, över hur humorn har vulgariserats under senaste 20 åren.
Under Hasse och Tages tid var humorn mer finstilt och intellektualiserad.
Nu var det ett tag se’n, men ”RAW” var ett ett sånt program som jag inte förstod ett dugg av varför man väljer att sända. Där mobbade man iofs varann på bästa sändningstid. Men därifrån till att kalla det för roligt, är steget långt för mig.

För mig kräver stor komik att man förmår bjuda på sig själv. Johan Glans är mästare på den punkten. Att hitta det komiska i sin egen otillräcklighet och sina missar. Då tycker jag oxå att man ges större moraliskt utrymme att driva med andra, och andra företeelser, än om man inte bjuder på sig.

Nu tillhör det förvisso en komikers jobb, att det är lätt att göra övertramp. Men det är intressant hur olika vi reagerar från folkets sida. Robert Gustavsson som länge ansetts vara Sveriges roligaste man, har aldrig fått den typen av kritik som Özz Nûjen nu får, och anses vara sååå elak. Robert Gustavsson drev alldeles ogenerat med Annika Sörenstam på ett fullständigt osmakligt sätt över hur tråkig hon var. Jag anser att det var ett värre påhopp, då Annika inte är en person som offentligt driver frågan att flyktingar är reducerade till ickemänniskor som kan offras, för svenskar som spelar bort en halv miljon på spel alldeles innan valrörelsen.

Özz Nûjens uttalande:

”Jimmie Åkesson är nu tydligen utbränd. Han är sjukskriven på obestämd tid. Tar på krafterna att vara rasist och paranoid ju…”

Tidigare hade Jimmie uttalat sig om troliga orsaker till sin utbrändhet:

”Våra motståndares ihärdiga försök att få stopp på våra framgångar,
mediernas många gånger vedervärdiga kampanjjournalistik och
extremisternas omåttliga hat är några exempel”, skriver han bland annat.

Jag tycker man ska ta och skärskåda Åkesson för vad han gör i detta uttalande, och många andra för den delen. Precis i likhet med Reinfeldt när det gjordes en karikatyrteckning på honom, och han grät ut i media, så gör även Åkesson det nu och då. Det är märkligt hur synd det ofta är om högerpolitiker. Sverigedemokraterna och Reinfeldt har varit mästare på att framställa sig själva som levande martyrer. SAMTIDIGT som de är vår tids mest grymma och hänsynslösa svenska politiker, som inte enbart arbetar för att fylla sina egna plånböcker, utan även arbetar hårt och medvetet för att krympa andras plånböcker, självkänsla och självförtroende med en politik som är allt annat än mänsklig och generös.

Ser ni ett tema här ? De som utan humor trampar på människor, tycker vissa synd om när de får ett vasst twitter emot sig. Ett Twitter som dessutom inte sade något om att de tyckte det var bra att Åkesson blev sjukskriven, bara att det kanske finns något som heter Karma.

När Håkan Juholt jagades i Media hakade 80 % av svenskarna på detta Mediadrev, mer eller mindre. Det var bara ca 20 % som hade förtroende för honom. Detta trots att han faktiskt enligt regelboken inte gjort något fel. Han ansökte om ett bidrag och fick igenom det. Reglerna var oklara, men Juholt hängdes i media. Likaså blandade Juholt ihop fakta ang försvarspolitiken vid ett tillfälle, och det var nådastöten för honom. Det i princip alla andra politiker gör var inte tillåtet för honom. Varför ? jo för att han var en socialdemokrat som ville föra vänsterpolitik, ist för högerpolitik som S partiledning… jo och för att han hade en kraftig mustasch…. det får man inte ha då ”blir det diktatur”

Här försvarar Özz sitt uttalande:

Länk

Så här anser Birro om Nûjens twitterinlägg

Länk

…
Ibland blir jag mer än lovligt trött på människor. Dagens övningar så långt har tagit luften ur mig. I sanningens namn, bör jag väl lägga till att det bara rör sig om vissa människor. För det kommer tider då ödet sammanför en med för många sådana under kort period. Och då kan luften liksom gå ur en…. som den gjort idag.

Och ibland när man går ut bland folk, kan man bli stärkt av energiboostar när man träffar goa, varma öppna generösa människor. På samma sätt blir det åt andra hållet, när man möter motsatsen.

Detta till trots är jag fullt medveten om att folk kan ha olika bra och dåliga dagar, och att missförstånd också kan vara upphov till att det gnisslar mellan människor, samt blir sårade eller som jag nu då less. Ingen är rakt igenom änglalik, och ingen är Hin-Håles hjälpreda…. men det finns mer och mindre av de båda ytterligheterna hos olika människor. Jag är OXÅ medveten om att man inte kan älska alla, och jag är medveten om att även mitt normalt sett öppna sätt att möta människor, min brutalt självutlämnande humor tydligen gör vissa människor illa berörda. Komplimanger jag ger kan uppfattas som ironiska, för att folk inte är vana att få komplimanger osv….

Men jag ÄR trött på rättfärdighet och uppblåsthet. Jag ÄR trött på roffa-åt-sig-pengar-på andras bekostnad-konceptet. Jag ÄR trött på att bli motarbetad i föreningslivssammanhang pga nån slags j-a hierarkitänkande och sandlådenivå på argumentation. Jag ÄR trött på begreppet ”livspussel”
Jag ÄR trött på borgerlig cynism, och jag ÄR trött på ekonomiskt och socialt snåla människor.

Jag har promenerat med en god vän idag, och träffade en kramig människa idag….Nu är det bara att hoppas att ödet kastar fram lite varma, generösa människor i min väg ett tag, så att jag får luft och energi igen….