Kategori: Betraktaren

…
Det är inte lätt att vara surtant bland glada lekfulla barn idag

Gud ske pris för invandringen, och alla glada lekfulla barn som berikar och ger liv åt Djupövägen och guldkusten. Här leker pojkar och flickor från alla nationaliteter med varann, och förstår inte annat än att de är lekkamrater. Det ger mig hopp att se två flickor med afrikansk ursprung, en med Afghanskt, och en Svensk flicka sitta i en ring och göra lekramsor.

Nu är det för visso så att liv, glädje och lek förstör tillvaron fullständigt för människor och grannar som blivit tilldelade stetoskop att lyssna i väggarna med, så att klagomål kan framföras till hyresvärd. Hyresvärd som alltför ofta tillgodoser gnällkärringar och gnällgubbar, utan att förvissa sig om hur verkligheten ter sig.

Samma gnälliga människor förser sig med allehanda bekvämligheter och renoveringar genom att helt enkelt trötta ut hyresvärd, som till slut tillmötesgår de gnälliga för att få tyst på dem. Men de blir inte tysta, och de blir aldrig nöjda. Den enda tillfredsställelse dessa tycks kunna få är att få se andra lida, och att få klaga, gnälla och skälla.

En hyresgäst lyckades som enda boende få tillstånd att plantera häck och göra en liten uteplats pga att fotbollsplanen låg ”nära” hennes balkong på nedre plan. Det rörde sig om ca 50 meter. Nu räckte ju naturligtvis inte detta, utan klagomål på att ungar spelade fotboll på en fotbollsplan resulterade till slut i det ”logiska” beslutet att ta bort hela fotbollsplanen. För vi kan ju inte ha det så att barn ska få motion och vara glada och ute i den friska luften ?

En annan antydde att hen inte kunde se på tv på kvällarna, för att det var sånt liv ute. Och då jag påpekade att man skulle kunna stänga balkongdörren, hävdade hen att hen inte skulle behöva göra detta för att få lugn o ro.
Naturligtvis, när barnen enligt förvirrade vuxnas logik, inte fick spela fotboll på en fotbollsplan som var gjord för detta. Ja då spelade man på gården i stället bland fönster. Förvirrade sura vuxnas motdrag mot detta var att via hotfulla lappar hota med polisinblandning om fotbollspelande skedde på gårdar till följd av att dessa tagit bort barnens fotbollsplan. Sen att vuxna inte lärt sig att ska man hota barn med bestraffning, bör man kunna följa upp hoten. Och jag ser det ju framför mig hur polisen kommer och arresterar 7-10åringar för det grava brottet fotbollsspelande.

Nu har man till och med byggt ett relativt högt trästaket på gräsmattan utanför där min moster bor. Jag misstänker att det är för att förhindra barnen som springer runt huset och leker kull från att göra detta, för glada barn kan vi ju inte tolerera ?

Hyresgäster och surtanter kan få sura och gnälla hur mycket de vill. De kan försöka med att ta bort fotbollsplaner, bygga staket, hota med polis osv. Men aldrig, aldrig , aldrig kommer vi kunna ta ifrån barn deras lekfullhet, och fantasi, och detta tackar jag gud för.

Men min moster stod på balkongen idag och beskådade livets och lekfullhetens seger över dumheten, precis när byggubbarna gjort färdigt staketet som skulle hindra barnen från lek och skoj.

Glada, och studsande kom grannbarnen hem från skolan, med ryggsäckar på ryggen, och sken över hela ansiktet och utbrast:

– Åhh kolla vi har fått ett staket !!!

…och klättrade genast över det nybyggda staketet

http://nyheter24.se/778534-15-fullstandigt-orimliga-reaktioner-pa-pippi
…
Nu är väldigt många svenskar fruktansvärt upprörda igen.
Kränkta och förnedrade, rasar de i sociala medier.

Svenskarnas identitet är snart utplånad hävdar dom. Nu sitter de och hamrar sönder tangentborden till sina laptops i ilska, och svär upprört inför sin äkta hälft. Svär över att inte längre få höra Pippi Långstrump uttrycka ordet n-e-g-e-r-kung i TVs version.
Vi har stött på dessa människors reaktioner förut. Då har de varit kränkta över att behöva säga chokladboll, ett uttryck som faktiskt bättre uttrycker vad det är du äter.
Troligtvis samma människor som är kränkta över att inte det ”djupt troende” (ironi) folket svenskarna, alltid firar skolavslutning i kyrkan. Något som inte alls varit tradition speciellt länge i Sverige, inte överallt. Hur många var kristna i Sverige nu igen ?

Menar de att Pippi inte längre är Pippi, om hon inte får uttrycka detta förlegade, och uppenbart rasistiska uttrycket ? Om detta vore fallet, måste jag säga att jag har svårt att förstå hur Pippi blivit världens populäraste sagofigur ?

Själv upprörs jag faktiskt av helt andra saker kan jag säga.

….
Nu är det alldeles svart ute, lyktorna på Risön speglas mot den lätt krusiga Ångermanälven och hösten har till slut helt bytt av sommaren. Ingen brittsommar att hoppas på längre för soldyrkande, väderklagande svenskar.

Men jag är vän med mörkret som kommer. Jag kurar ihop och går ned på välbehövlig sparlåga. Ibland tänder jag tom ett ljus eller två. Jag tycker om den kalla friska luften i mina lungor, de färggranna Lönnlöven som pryder både marken och trädkronorna i rött, gult och grönt.

Snart är bär och fruktskörden över, och vi som bemödat oss att sylta och safta, har under vintern sommaren konserverad i glas och plastbehållare. Och man kan ta fram sommaren ur frysen när som helst och tina upp dess färger, smaker och näringsämnen, utan utfyllnad, för mycket socker och E214, E378 osv…

Jag har haft en oändlig tur, trots alla bedrövelser, all oro, och alla sorger.
Jag har genom den fått förmågan att uppskatta och njuta av livet på ett sätt som en som är född med silversked glidandes fram på räkmacka aldrig kan.

Jag har under dagen umgåtts med en familj, som inte är min familj, men som jag kommit att tycka mycket om, bry mig mycket om. Äldsta dottern som fyllde 22 år, vacker som en dag, och vass och snabb i replikerna. Mellandottern som nyss blivit 18, lika fin, något mer laid back under stundom, och hennes ständigt pratande kille Robert. Han har bra humor, han skrattar nämligen åt mina skämt ofta. Familjens taxichaufför som kör, och kör och kör bil genom livet, med ett hjärta av guld.

Osså minstingen, som jag på något sätt känner igen mig i, från det jag var barn. Helt inne i sin leksaksvärld med lego och egenproducerade ljudeffekter. Ibland tar jag mig tid för honom och frågar intresserat vad hans legofigurer heter, och vad de har för egenskaper, bläddrar i leksakskatalogen med honom. Han tycks glädjas åt detta. Det är en halvt galen familj, precis my cup of tea, eftersom jag själv är lite halvgalen. Det blir sällan tråkigt och ointressant i alla fall, och ALDRIG tyst 🙂

Det satt en behövande fattig man med plastmugg utanför Birsta city oxå. De flesta materiella glidare i senaste mode, och shoppingblick gick oberört förbi som om han inte fanns där. Jag bar på minstingens nyinköpta 700-kronors Legopaket, som han köpt själv. Men det kändes märkligt och fel på något vis när en liten pojke gick förbi tiggaren med så dyra leksaker, samtidigt som andra måste tigga för att få det att gå ihop. Pojken brukar förvisso själv, på eget bevåg ge pengar ibland till de behövande, så han är mer givmild och empatisk än de flesta andra… men ändå, … en del har tur, och en del andra , ingen tur alls i livet. Själv handlade jag inget i Birsta denna gång … heller, men mannen med muggen fick en Selma Lagerlöf av mig.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/helenatrus/article19603941.ab

Om det är nån som funderar varför jag är socialist, men antifeminist, så demonstrerar Helena Trus med all tydlighet att feminismen inte är ute efter jämställdhet

Så här skriver Helena Trus i aftonbladet idag:

”Släpp in fler tjejer – de är ju överlägsna
Helena Trus om den ojämställda jämställdheten
Och så åkte en tjej ut …
I ”Idol” är jämställdhet bara ett hinder.
Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män.
Kvinnor är fortfarande mer hemma med sina barn än papporna.
Ja, ni fattar… jag kan fortsätta ge exempel på flera systemfel i vårt kära samhälle.
Och ”Idol” symboliserar det patriarkala samhället mer än vad vi tror.
TV4 gör visserligen ett tappert försök i att vara jämställda trots att tävlingen är allt annat än jämställd i slutändan.
I år har de slitit sitt hår (därför Bard och Bagge är flint?) för att försöka få in några killar som överhuvudtaget kan ta ton och som går igenom rutan.

Tjejerna är LÖJLIGT överlägsna i år.

I går kväll fick vi se en kille gå upp och sjunga så falskt så att marken skälvde på Mars. En annan skuttade runt och lekte karaokefredag till Jackson 5.
Resten av killarnas uppträdanden har jag glömt, eftersom de gav mig lika mycket smakupplevelse som ett osaltat ägg.
Kan inte tjejerna bara få glänsa i fred?
TV4 vet att tjejerna ryker snabbare än killarna. Det är ett statistiskt faktum. Majoriteten som röstar är unga tjejer, och de röstar inte på det egna könet.
I år har kanalen tagit bort kvoteringen, att det ska ­vara lika många killar som tjejer efter kvalveckan.Bra där!
Men, kanske är det dags att vara så crazy att låta fler av de fantastiskt duktiga tjejer som sökte i år att få vara kvar – i stället för att pliktskyldigt ha kvar ­vissa av killarna i slut­audition.
Tänk om det vore så crazy som att det i slut­ändan var, säg nio tjejer som tävlade mot tre killar?Galet, jag vet.
Problemet ligger alltså redan så tidigt som under auditionturnén, där jag som tv-tittare kan känna hetsen att de måste ta ut ungefär lika många av båda könen.
Jag kan önska att vi skulle försöka lika hårt i vardagen att med ljus och lykta hitta fler kvinnor i ledande positioner.
Och så till the grand finale i går.
Varför ska den som åker ut behöva sjunga?
Jag förstår tanken, hen ska få en sista chans att göra intryck.
Men att tvinga ­Twyla, som åkte ut, att avsluta sändningen med att sjunga ­samtidigt som hon gråt kändes inte så schyst.
Så sluta med det.”

Jämställdhet åt ett håll är väl inte jämställdhet ?

…
Jag är besviken på människorna.

Det sitter en kvinna i debattstudion på SVTs debatt och gråter.
orsaken till hennes tårar är att diskussionen handlar om hon har rätt att finnas eller inte.
Läste ni rätt ? Jag upprepar med större text:

”Diskussionen handlar om hon har rätt att finnas eller inte”

Vi övriga som kallar oss ”normala” är blinda, döva och utan känsel, vi är snart zombies som slutat tänka och ifrågasätta vad faaan vi håller på med. Jag svär inte ofta i mina blogginlägg, men nu är det tid att använda starka ord.

Kvinnan har Downs syndrom.
Nu har den ”fantastiska vetenskapen” kommit på ett sätt att ”säkert” diagnostisera Downs syndrom redan i fosterstadiet. Med följden att en majoritet gravida par, väljer bort dessa barn, tar bort dem innan de kommit ut till världen. Säkert för vem ? …Inte för fostret i alla fall som tas bort pga nuvarande groteska värderingar, och cyniska människosyn kring vad som är normalt och inte.

Nu sitter jag och gråter själv.

Jag gråter över människans tro att hon är skapelsens krona. Jag gråter för kvinnan i programmet vars hela existensberättigande har ifrågasatts.
Människan visar gång på gång att hon inte är moraliskt mogen de vetenskapliga ”framsteg” hon har gjort. Mediciner tillverkas inte för att bota sjuka, utan för att pengar skall göras på sjukas bekostnad.

Allt detta hör ihop, hur vi kan gå så långt att vi sitter i en debattstudio på 2000-talet i det vi förmätet kallar ”ett civiliserat samhälle”…och ifrågasätter en människans existensberättigande… det hör ihop med vår långa jakt på ”självförverkligande”.
Det hör ihop med vår frenetiska jakt på materiell rikedom på andras bekostnad.
Det är ingen slump att fler och fler tappar sin empatiska kompass och ställer frågor i debattprogram som faktiskt inte borde ställas. Det borde inte få vara uppe till debatt att cyniskt sortera bort människor utifrån vad pompösa självförhärligande egoister sätter som norm för vilka som är livsdugliga…. räknat i antalet kromosomer.

Det kan inte vara en ”rättighet” att välja bort människor utifrån utseende, osv. Har vi inte en gång för alla lagt ner det rasbiologiska institutet i Uppsala som Hitler var mycket bejakande till ?

Räckte det inte med förintelsen som lärdom, för att förstå hur fel det är att ifrågasätta människor utifrån någons norm för perfektion ?

Om inte ? …. vad krävs då för att vi skall lära oss ?…Nånting ännu värre ?

Här är ett annat inlägg jag gjort som tydliggör vad jag tänker kring detta:

http://nyabloggen.luddeskamera.se/#post68

…
Mitt under brinnande valspurt, där främlingsfientligheten tycks bli den stora vinnaren,
har jag varit på begravning i Stockholm.
Stockholm, det under stundom själsligt kylslagna, egoistiskt, ytliga Stockholm.
Det undersköna, vackra, sönderstressade Stockholm.
Det urbaniserade, fusionerande, landsbygds-resurs-slukande Stockholm.

På samma sätt som Stockholm alltid bjuder mig dessa paradoxer av skönhet, och utslagning, så bjuder en begravning av en nära och kär släkting oftast till massor av tårar, avsked och existentiella funderingar. Men det leder också till massor av släktkärlek, återföreningar och närhet, och hör och häpna ….skratt.

När jag och min moster lämnar Ådalens pärla, lämnar jag utanför Konsum, 20 kronor till en som kallas tiggare, bara för att han inte kan försörja sig själv. En företeelse vissa politiska krafter tycks tro försvinner om man förbjuder det. Genom södra Norrlands skogar far vi, förbi nästan färdigbyggd framtida avgiftsbelagd bro, förbi det kolossala köpcentret i Birsta, som nästan tömt staden Sundsvall på affärsverksamhet.

Vi hjälps åt att spana efter hastighetsskyltar och fartkameror för att minska resekostnaden, samt de facto vara lite mer laglig och hänsynsfull medtrafikant.
Vid Ångersjöns rastplats mellan Hudik och Söderhamn tar vi en kopp medtaget kaffe till den själaläkande vyn av en insjö, med vacker skog och små öar. Vi inser att magen behöver mer än så, när vi stannar vid, för Norrlandsresenären, traditionella Tönnebro, för att inmundiga Pannbiff med lök, sallad och köpesylt. Vid entrén sitter ännu en av dem, vars närvaro och existens, de blåa och bruna politiska krafterna vill förbjuda bort från jordens yta, pga av deras fattigdom.

Jag som med någorlunda begränsad ekonomi, samt mitt uppenbart begränsade intellekt, inte förstår hur man skall förbjuda bort hennes hunger, lämnar en tjuga till henne, och går till bilen för att hämta en mandarin utöver tjugan jag nyss gett. Kvinnan tar emot och säger tack, och börjar genast skala mandarinen, och stoppar hungrigt i sig.

Jag lämnar högt aktad moster i Östhammar, där hon umgicks med historieberättande, mysiga, varmhjärtade Maj som har diverse hälsodefekter, men hjärtat tycks bara bli varmare på henne. Detta med hjärtats värmeeskalering tycks inte så ofta vara fallet när plånboken och tillgångarna växer.

När jag sedan drar iväg på egen hand, navigerandes med hjälp av mitt lokalsinne och bra skyltning genom Roslagens storslagna natur, börjar trafiken hopa sig. Och när jag farit förbi Uppsala och närmar mig Haga, så tar det tvärstopp. Inte förrän Essingeöarna, 1 timme senare, efter körning mest på ettans växel, lättar trafiken, och jag kan anlända till ”Hotell Milton” Segeltorp, min underbara kusins och hennes familjs residens.

….
Asså …innan jag påbörjar mitt tänkta blogginlägg, så måste jag ju bara kommentera Zlatan i matchen mot Österrike. I en hörnsituation, står detta ståtlige fyrtorn, och en Österrikisk försvarare står och försöker putta på Zlatan. Österrikaren puttar o puttar. Och Zlatan bara behåller sin plats, tittar frågande, ner på honom med händerna lite nonchalant på höfterna, med en blick som säger: ”Äh män va fan gör du asså ? Puttar du på Zlatan ?”

Nå med detta sagt så vill jag skriva om tanters språkbruk

När vi tänker på gamla människor, i synnerhet tanter då, så tänker vi oss ofta finklädda, ordentliga, kakbakande tanter som vill alla väl, och ler i tid och otid.
Men ibland kommer det saker ur deras vokabulär som man inte förväntar sig.
Jag har några exempel på oväntad vokabulär, och oväntade reaktioner.

Där går gränsen !!!!

En dam som spelade boule med oss i många år, som numera huserar i de sälla jaktmarkerna. Död, det vill säga, sen några år. Ann-Marie hette hon.
Hon skrattade alltid hjärtlig, ett kluckande skratt när jag halkade in på under-bältet-humor. När andra log lite besvärat, så kluckade Ann-Marie åt dylika skämt. Frun i fråga var ju över 80 år gammal om jag minns rätt. Så det var en aning skojigt tyckte jag att det gick hem.

Så en dag, kom det sig ju så att jag tänkte ge henne en kram, som brukligt var. Så jag gick fram till henne, och frågade:

– Vill tant ha en kram ?

Och jag slog ut med armarna.
Varpå den i övrigt frigjorda damen snörpte förnärmat på mungiporna och sa:

– TANT ???? …. Jag är väl ingen TANT !!!?

Där gick gränsen

Elefantbröd

En annan liten berättelse, är den när min kära moster bakade sockerkaka i två långa plåtformar. Detta var på den tiden hennes make, och hennes son var djupt involverade i användande av komradio. Just denna dag gick bakandet inte så bra, och när någon kom in under baket, och frågade moster hur det gick med bakningen av sockerkakorna, som sjunkit ihop på mitten, så brast det för henne:

– DÅLIGT !!…. DE BLEV NÅ J-A ELEFANT-FITTOR !!! #&%¤%

Medan detta skedde, så var komradion igång. Och moster fick ganska länge efter detta förfrågningar om ”Elefantbrödet”

Den nedrans Pica Pican

Och sedan har vi min kompis mormor Greta, som var en myyycket proper dam. Intelligent, välvårdad, alltid tillsnoffsad. Samma dam som inte kunde åka på en hedersinbjudan hon fått, som förtjänst av att hon röstat på vänsterpartiet i hela sitt liv, pga att hon hade foten i gips, och inte kunde få på sig båda fin-skorna.

Vi var på samma nivå politiskt den damen och jag, och vi pratade ofta om sådant när jag gick över och hjälpte henne med något, och hon bjöd på fika.
Och en gång tog jag ett andetag och skulle berätta för henne vad jag tyckte och tänkte om Maud Olofsson… men blev avbruten av den belevade Greta, som utbrast:

– Ja den j-a skatan !!

Osså skrattade vi gott åt det.

….
Nu haglar media av ord och ”debatter”.
I själva verket är det till största delen ett gigantiskt maktspel, för att skaffa sig personlig makt och mycket pengar, och extra förmåner ovanpå det.
Det är Riksdagsval helt enkelt.

Ännu har ej löven sprakat ut i gnistrande färgkonstverk, men kvällarna kommer tidigare och tidigare, för att till slut komma redan innan kvällen kommit.
Detta är inget som oroar mig, så har det alltid varit här uppe i norr, och kommer nog så förbli. Mörkret kan innebära inomhusmys, samt en möjlighet att längta efter ljuset.
Det finns annat som oroar mig mer, sådant människor kan göra mot andra människor, sådant människor kan göra mig. När som helst, kan någon få för sig att agera destruktivt, utan grund, och hävda att de har rätt till det.

Ljuset ja …. dit har farbror Kjell nu anlänt.
All tragik på jorden har du lämnat bakom dig, och fått ro.
Nu är du i trygga händer, din själ har redan lämnat oss. Och nu i dagarna snart, åker jag ner till Stockholm, och möter upp släkten, för att ta farväl.
Samtidigt i det sorgliga avskedet, mitt i människors överstressiga liv, skapas en möjlighet för samvaro och umgänge, paradoxalt nog.

Nu har jag gjort mitt i Lingonskogen för i år. 45 liter besitter vi, och hälften är redan sylt. Så mycket sylt äter jag ju inte. Och det är en gudagåva att få ge bort.
Få saker gör mig lyckligare än det.
Det ska vara att rensa lingon till finsk melodiradio då 🙂

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt ”ja”.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

”Nu”, sa professorn medan skratten klingade ut, ”vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som – om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod – ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – småsakerna.

”Om ni lägger sanden i burken först”, fortsatte professorn, ”går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så… var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först – sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.”

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.

Professorn log. ”Jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er; att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.”

….
Jag hörde det blev bråk på gågatan igår.

Bråken, oroligheterna kommer för alltid fortsätta, så länge folk inte lär sig att det inte är Acmeds fel om Ali slår Nils. Och oroligheterna kommer för alltid fortsätta, så länge folk inte lär sig att Om Nils slår Olle, ”är det inte längre nationaliteten och ursprunget” som orsakar våldet, vilket hävdas i det flesta fall Achmed eller Ali varit inblandade.

I sådana här tillfällen när gängbråk uppstår, och oskyldiga drabbas, när misshandel sker, drar alltför många helt fel slutsatser på helt fel grunder.

”Sådana är dom”

”Det tillhör deras religion”

”Man får inte kritisera utan att bli kallad rasist”

Jo man får kritisera !
Men VAD kritiserar man ? Och på vilket faktaunderlag ?
Och vilka fler blir indragna i kritiken, som inte gjort nåt fel ?

Det är samma grundläggande tankefel som görs i detta fall, som under människans moderna historia, görs från höginkomsttagare/överklass. Man delar in folk och sätter olika värde på dem. Då utifrån social status (vilket vi även har gått in i nu under 30 år av högervindar) Och nu genom att dra invandrare över en kam.

Vi kommer att få finna oss i detta eskalerande av våld, så länge samhällsklyftorna ökar, och så länge folk letar orsakerna i hudfärg och nationalitet.
Så länge vi inte agerar som ett ”vi”. Och det gäller både socialt och kulturellt.