Kategori: Betraktaren

…..

Regnet porlar ner, och träffar mina fönsterrutor. Det är ett ganska tryggt ljud, rofyllt ljud för min del. Det får mig att minnas Sommarstugevistelserna vid Stordegersjön. Sommarstugan som min morfar byggde 1969, Ärvdes av min mor, köptes av min far, men till min stora sorg såldes till en företagare från Sidensjö. Givetvis regnade det inte mer där än på andra ställen, men det var ett ställe där regnet innebar stugmys, samvaro, utan stora världens buller och stress. Det var bara Morfar, mormor och min bror och jag….oftast.

Varm choklad, hembakta grahamsskorpor med smör och ost på, som vi helt etikettslöst doppade ner i chokladen, så smöret smälte. Det luktade fisk i tamburen till stugan, nyfångad abborre och gädda. Och det sprakade om veden i öppenspisen. Där kunde jag sitta och titta ut på sjön i timtal.

Så det får gärna regna på mina fönsterrutor, då kan jag titta ut på Ångermanälven och mysa utan att känna mig ensam. Men tankarna vandrar ju omkring och funderar lite en sådan här innesittardag. Jag tänker på hur vissa arbetar hårt utan att få något över till sig själv, hur vissa sätts i arbetsåtgärder, hur vissa arbetar ideellt, men det inte räknas eller uppskattas. På papperet är du arbetslös, och inget värd i Alliansens Sverige. Samtidigt finns gott om folk med anställning som glider omkring i tillvaron, med långa luncher, 5 veckors betald semester, lugnt arbetstempo.. lugnare än de som går på åtgärd eller jobbar ideellt. De kan luta sig tillbaka och föraktfullt se ner på dem som jobbar hårdare än dem, och kalla dem lata….. så har det blivit.

Härom dagen fick jag ett mail från en kvinna som jag dansade med förr om åren. Ett mail i god ton, med en förfrågan, men ett mail som gjorde mig ledsen. Jag tycker mycket om tjejen i fråga, varje gång hon kom på dans smittade hennes leende av sig på mig och kunde rädda en hel kväll. Och vi dansade bra ihop, väldigt bra, och det var ömsesidigt. Det hon ville i mailet var att jag skulle ta bort en rad jag skrivit om henne i min blogg. Det jag skrev var menat som en av de största komplimanger jag gett en danserska någonsin….men nu, många herrans år efteråt tas denna komplimang som en kränkning… jag förstår ingenting längre. Hon hade uppfattat att jag hade andra avsikter med henne än att dansa. Nu var så inte fallet, men även om så varit fallet, så kan jag för min värld inte förstå. Om någon är intresserat av mig, förälskad i mig. kär i mig. eller tom tänd på mig… kan jag för min värld inte tolka det som kränkande. Detta gjorde mig ledsen… mer ledsen än jag kunde ana att det skulle göra. Är det inte god etikett att tycka om folk längre, så vet jag inte hur det ska gå…

Ett annat exempel är en kvinna, en orientaliska skönhet. Hon däremot, gjorde mig knäsvag, varje gång hon log mot mig. Inget jag kunde hjälpa, benen nära på vek sig i hennes närhet. Men en vacker dag upphörde hon helt plötsligt hälsa ens, gav mig inte en blick och såg iskallt hård ut varje gång jag kom i närheten av henne. Jag hade aldrig sagt henne något, bara varit artig och ..
Nä jag förstår mig inte på världen idag. Är det en synd att uppskatta skönhet ? är det fel att ge komplimanger? är det kränkande att tycka om någon ?… eller för den delen, skulle det vara kränkande att tända till på alla cylindrar ?

Nä jag lyssnar på mina rendroppar mot fönstret istället och lyssnar på Jonathan sjunger ”Forse” i stället….och slickar mina sår i regnet. Och längtar tillbaka till stugvärmen från Stordegersjön.

….
Vi går vidare, kämpar på med våra bördor, våra sorger.
Men vi lämnar dem aldrig helt, det som präglade oss som små. Ju större sår, desto mer sårbar i vuxen ålder.
Vi lär oss att i de flesta lägen hantera situationer gamla spöken gör sig påminda. Vi lär oss hålla huvudet högt och kämpa.

Men ibland blir det nån lucka i garden, och smällar träffar solarplexus och får dig att tappa andan, ibland träffar den rakt i nyllet och nockar dig…. och ibland rakt in i hjärtat… och ofta är det enkom för att folk ”viftar obetänksamt med armar och nävar”

Stoltheten håller huvudet högt, tills du får en chans att slicka dina sår…
Alla har vi någonting sårbart inom oss. Alla sårar vi människor och blir sårade. Men vi tycks vara olika receptiva för om vi sårat någon, och olika medvetna om egna känslor.
Ibland kan man behöva tala om att man blivit sårad för den man känt sig sårad av….. och ibland är det för svårt. Ofta är det vi med känselspröt på utsidan, vi som är i högre grad sårbara, som oxå är mer receptiva för andras sårbarhet.

…
Mitt i natten, och nästan gryningsljus….. klarvaken.
Känner mig ouppskattad och oälskad, och just nu är jag pga hälsa hindrad från att göra de saker som håller mitt huvud högt i avsaknad av kärlek, de två är dans och sjunga. Först en gnällig granne som förändrade förutsättningarna för mitt/vårt spelande och sjungande. Och nu hosta ….hosta som framtvingar kräkningsreflexerna, ibland kräks jag oxå. Men jag blir lika slut varje gång.

Nu idag blåste jag torrgräs med lövblåsen på golfen en timme, och klippte gräs. Sen kom migrän och hosta och kräk, medan jag var på golfen. Jag låg och svettades och frös. Såg ingen anledning att va kvar, bommade igen kl 20, en timme för tidigt, åkte hem och tog Ipren plus Alvedon, slocknade till kl 00.00…. migränen borta, men humöret kvar.

Känner mig som när jag var liten, vill dra mig undan, gå ifrån alla, lämna …
… facebook, boule, dans, fika på stan, hela rubbet. Det brukar inte bli så, men det är så jag känner. Fejan ligger dock i farozonen för utträde.

Nu ska jag bjuda hem John Blund

…
Gräsmattorna har fullkomligt exploderat i underbar sommargrönska,
och målat halva landskapet grönt. Nu står björk och andra lövträd på
tur och lurar med sina bidrag till sommartavlan. Hägg och Syren är inte
så långt borta egentligen heller.
Så trots att näsan rinner, halsen
är i uppror, och både dans och musikträning blir inställt, så kan man
titta ut och se vad som stundar, och bli lite lycklig inombords.
Fylld av förväntan och drömma om sommarförälskelse som aldrig kommer inträffa.. men drömma går ju.

Närmsta
grannen har hållit sig lugn nu ett tag, hon kan ibland ringa på dörren
och störa mig i mitt musicerande. Kan hända hon fått ”kroppslig
tillfredsställelse” på annat håll, och inte är lika bitsk. Dessutom är
jag förkyld, och hostig, och kan inte längre underhålla henne med vacker
sång och gitarrspel. Detta grämer mig, jag vill ju att min granne ska
få njuta av det vackra , precis som de andra grannarna gör.
Undrar om jag kanske får ett brev i brevlådan med vidareförd uppmaning att inte hosta och kräkas så högljutt, då hon

”varit uppe sen kl 6, och behöver lite lugn och ro”

…. Jag menar man kan väl inte få hosta, och vara sjuk och leva om så det stör hennes livsschema ?

Hmm…
nåja, jag hade gärna varit på Hanssons Loge ikväll o styrt runt gamla
tanter och unga töser i virvlande fart, och ett fånigt dansleende på
läpparna. Men man kan inte få allt …. Men vad är en bal på Hanssons, säkert fruktansvärt långsam och tråkig och alldeles, alldeles uuuuunderbar….

Får
väl sitta här o lukta på blommorna istället…. fast jag känner inga
dofter iofs.. men ändå. Det kan ju bli fler danser kanske … nån gång
.. eventuellt, i framtiden.

Nä om man skulle göra en gräddtårta
och bjuda den missunnsamma grannen på, att sprida lite glädje i hennes
torftiga, fattiga, beklagansvärda liv. Men jag är rädd att jag frestas
”snubbla” på tröskeln, med tårtan i hand, och träffa hennes ansikte…
jag menar grädden kan ju surna.

Och att på annat sätt
tillfredsställa vederbörande med annan form av natura-betalning är inte
att tänka på, eftersom ”vevstaken” redan är tillfälligt sjukskriven av
feber o sånt…..

Så det får väl bli en Lördagskväll med Slemspottning, snorfräsning och svettningar istället…. sämre kan man ha det.

….

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16093072.ab

Tror att jag måste åka till Uppsala och markera revir, eller kanske pinka utanför Kullingers infart.

…..
Att kliva upp 06.30, med 4 timmars sömn i kroppen för att sedan köra 9 timmar, tillhör inte vanligheterna för denne ungdomlige gamle själslige krympling med förstorat hjärta. Men det gick förhållande vid bra tycker jag.

Enda svårigheten med körningen var när det blev dubbelfiligt, och man körde 110 som lagen påbjöd….. osså tittade man i spegeln och det såg fritt ut…. kollar framåt och förbereder filbyte för omkörning, Och vips har man en svart BMV bredvid sig med blängande chaufför. Blicken gav intryck av att jag inte var riktigt klok som framförare av mitt fordon, fast det var BMV-föraren som låg på 160 km i timmen.

Imorrn ska jag träna på att hytte med näven, tuta ilsket och skylla all världens problem på mina mottrafikanter …. så jag smälter in lite bättre,

Fridens Lijor öfver eder medborgare, och mot borgare !

….
Vintern tycks aldrig släppa taget om Ådalens nipor, älvar och skogar. Trots att vi vet att våren och sommaren kommer till slut, så tär det på oss vintertrötta, frusna Ådalingar. Tappra försök görs att klä sig lätt för att markera vårens ankomst, men vintermössa och långkalsingar åker på om och om igen. Och snön faller som från en evig snömaskin från ovan. Människorna här är över lag ett starkt, stolt och hjälpsamt folk, som gärna hjälper sin granne, stannar och pratar med varandra, även om man inte känner varann nära. Hjärtliga och snälla är de, Ådalingarna.

Hjärtliga och snälla är de, Ådalingarna, men de kämpar i uppförsbacke, i motvind och mot alla odds. Världen där ute tar våra ungdomar som arbetskraft, vår framtid. Världen där ute tar våra skatteintäkter från skog och energi, och har sedan mage att kalla oss lata och mest sjukskrivna. Pengar som denna koloni Norrland bringar in, tas om hand söderut, och förväntas likt en koloni förse sörlänningarna med ström, råvaror och arbetskraft… och för det pissar dom på oss.

Det har väl alltid varit så …. att när de stulit våra tillgångar, proklamerar de sin ”välgärning” i att ha ”gett oss jobb”…. sådan är kapitalismen.
Men Ådalingen kämpar vidare oförtrutet, med stolthet och mer sunt förnuft än centralmakten nånsin uppvisat. Alla kan inte bo i Stockholm….. en självklarhet kan tyckas. Men inte för politiker i ett nyliberalt samhälle, där tom Socialdemokraterna har övergett sina ideal, och glömt vad/vilka som gav dem sin välfärd.

På så sätt har de lurat i en hel befolkning att Ådalingen/Norrlänningen är lat, sjuklig och gnällig. Genom att lagligen stjäla våra tillgångar, våra ungdomar, och vår energi. Och vi som blir kvar när den mesta arbetskraften tvingats flytta till Stockholm, vi är ju till stor del arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer. Det är ju den politikens produkt, ny-liberalismens.

Dom får väl skjuta oss då… det har dom ju gjort förr det vet Eira Söderberg, Erik
Bergström, Evert Nygren, Sture Larsson och Viktor Eriksson. Året var 1931 då …..
Men om de inte skjuter oss, som då Ådalen -31, så står vi stolt upp och kämpar för vår byggd, vi som är kvar. Vi fortsätter att sätta hjärta och kroppskraft före Optioner, spekulationer, Armani och Latte på Stureplan med Platt-skatt-centern.
Om de inte skjuter oss igen, så kommer våra hårt belastade Ångermanländska ryggar möjligtvis krökas, men aldrig knäckas.

Och vi har nåt som är mer värt än snabba pengar och snabba sportbilar. Vi har karaktär, vi har vårt land, vår storslagna natur, våra vatten….och starka ryggar !

… och snart kommer våren till Ådalen.

…
Detta är ju den självutnämnda benämningen på det folkslag, ”ras”, so orsakade en av historiens värsta folkmord, och krig. Historien är där för att lära oss. Lära oss som inte upplevde fasorna, koncentrationslägren, våldtäkterna, mördandet, segregationen.

Men har vi lärt oss ?

Historien tycks återupprepa sig. I Frankrike, i Ungern förföljs Romer. I Norge mördas Socialdemokratiska ungdomar av en modern rashatare och rasist. Främlingsfientliga partier växer över hela Europa, Nyliberalismen har fått fotfäste pga den välfärd som demokratisk socialism banat väg för. Och nu säljs all välfärd ut, mer pengar till de rika, mer ”Jag, jag, jag, jag”.

Är det en slump att rasismen ökar i ett nyliberalistiskt Europa ?

När de sämst ställda i ett samhälle hamnar mer utanför, får mindre att klara sig på, letas historiskt sett alltid syndabockar. Och inte speciellt ofta får de som bör bära skulden, bära skulden. I kriget var det Judar, ”Negrer”, Romer och slaver.
Idag är det Romer och muslimer som utmålas som ”den fria, demokratiska västvärldens hot”. Invandrare över huvud taget, svartmålas och demoniseras.
Apartheid återuppstår i Sverige med segregerade bussturer. Ministrar kommer undan med rasistiska antydningar och fördomar kring gömmande av flyktingar.

Tyskland föll, och det tredje riket var historia. Nazismen dog, trodde vi. Men ack så fel vi hade. Den lever idag, och smyger sig in i det svenska folkhemmet, och hela Europa. Och det fjärde riket har påbörjat sin frammarsch. Men inte via pansarvagnar, gevär och tortyr, utan via maktens korridorer i Bryssel. Land efter land inom Unionen faller i dess ekonomiska klor, och inhemska regeringar tvingas bli nickedockor inför Tysklands ekonomiska makt, och återinförandet av en odemokratisk totalitär stat a la Sovjetunionen… nu kallad EMU.

Är det en slump att rasismen ökar ?

Härskarfolket….

… bär idag slipsar och portföljer.

….
Jag har inga problem med att erkänna att det finns de som är duktigare än mig, vad det än gäller. Alla har en överman i allting. Och ändå kan jag påstå att jag är duktig på mycket, klok, smart, ser bra ut. Det finns egentligen ingen motsättning i det. Eller borde inte finnas i alla fall. Behovet av att lyfta sig över andra tycks vara stort och vedertaget i så många områden. Yrkesmässigt i form av titlar, och lönekuvert är ett sätt att hävda sig, kanske det vanligaste. Man vill gärna visa upp sin status med dyra saker.

För mig är det grundläggande att visa respekt för människor. Och då menar jag det verkligen, inte bara som tomma ord. I mina ögon respekterar jag och tycker om som har en varm aura, visar ödmjukhet, hänsyn och solidaritet. Detta oavsett om de har det bra ställt ekonomiskt, är sjuka, har något handikapp, är boende i omsorgen etc etc……

Från den utgångspunkten värderar jag vilka jag vill vara med, finnas till för.
Alltså …. jag värderar inte folk i människovärde utifrån det, men vårdar min tid på så sätt, genom att umgås med den typen av varma människor, och välja bort energitjuvar, och sådana som på ett eller annat sätt inte är snälla och respekterar mig. Jag är faktiskt en fantastisk person, och de som inte kan ta det, behöver inte ta del av min storhet som människa.

Oj….. motsade jag inte allting jag nyss sagt om att inte vara stor på sig osv ?
Nej faktiskt inte, det är vanligt att felaktigt blanda ihop dessa saker. Att jag i mig själv ser till att tycka om mig själv, tycka att jag är bra och till och med uttrycka det i skrift och verbalt, är på intet sätt att göra ned någon annan. Om jag däremot kontinuerligt sätter mig över andra, för att uppnå samma sak, är det en helt annan historia.

Så …. jag har alltså problem med de som anser sig var lite ”finare” lite mer ”viktiga” Jag har inte problem med att människor tycker de är duktiga och värdefulla. Det finns områden som musik/kultur, där viss musik liksom ska vara finare att gilla ur nån slags bakvänd statussynpunkt oberoende av kvalitet och tycke. Likadant med konst ….. och vad värre är: moral !

För visst kan man leva med att det finns snobberi inom musiken, som tycker viss musik är kulturellt finare. Och visst kan man leva med att vissa tycker en prick på en 2 x 2 meter vit tavla är genialitet, om det står rätt signatur nere till höger…. hur än vridet DET är….

Men när moralpaniken får sitt fäste och vissa människor ur vissa grupper går och jäser av moralisk överlägsenhet, pga att de kontinuerligt erhåller denna ”överlägsenhet” genom att se ner på andra, och moralisera. Då får jag krupp, tillfällig mental Parkinsons och kortslutning på samma gång. När folk moraliserar över arbetslösa och sjuka och tycker att ”alla kan göra nånting”. Eller när den ständiga frågan om ens arbetsstatus kommer upp, och följs av nedlåtande kommentarer och tystnad. Eller när folk moraliserar över åldersskillnader i förhållanden, trots att det rör sig om vuxna myndiga människor.

Men vad säger den ”överlägset finkulturelle” när låten/texten han fnös åt, blir folkkär och uppskattad ?

Vad säger konsteliten när en ”Hötorgstavla” säljs för miljoner, för att en som äger miljarder uppskattar just den ?… byter man åsikt då ?

Och vad säger moraltanten som jäst i överlägsenhet, när hennes äldste son blir oskyldigt anklagad för brott som inte går att tvätta bort med någonting, och måste leva i skam, för att andra gjort precis det hon gjort ?…. baktalat folk.

Och varför är en arbetande mor värd mer än en sjuk man utan barn ?
Varför är hon per automatik moraliskt överlägsen redan innan en omöjlig och onödig jämförelse ens inletts ?

Life
is a long and winding road…. så det är väl inte så konstigt om man
kör ”off road” ibland . Men det är väl lite ”off road” körning som
behövs för att kunna komma på en ny väg, med färre gupp, och fastare
väg-grepp.
….Det
var det klokaste jag kom fram till idag tror jag, då jag kommenterade
en fejsbooksväns status. Egna tankar och egna ord. Ja klokast
möjligtvis då i konkurrens med det faktum att jag konstaterade
att jag trodde antingen Malin eller Berndt skulle åka ut ur mästarnas
mäster, EFTER det att det stod klart att det blev de två till
”utmaningen”.

I övrigt så känner jag mig stolt och nöjd med mina
musikaliska framföranden igår, samt att jag fick beröm av en duktig
musikalisk yrkesman, men framförallt en generös och ödmjuk människa:
Lars Hägglund. Killen har en fantastisk sångröst, nyanserad och sjunger
med känsla och feeling, men framför allt så har han bägge fötterna kvar
på marken.

Träffade hans mor idag på Konsum där hon sa:

– Lars tyckte du gjorde en låt fantastiskt bra igår

varpå min omedelbara respons blev:

– BARA EN LÅT ?????

Varpå
hon försökte rädda situationen och understryka att han beundrade
framförandet, vilket jag naturligtvis blev glad över, men kunde ändå
inte låta bli att svara:

– Jag beundrar Lars som person jag ….

Annars
har jag ätit Rostbiff på tunnbrödssmörgås, och kaffe till frukost. Gått
till Simhallen, rott roddmaskin, simmat och gått hem igen…. det blev
så mycket för en gammal gubbe att han somnade omgående framför TVn i 20
minuter … minst.

.. okej, slut på kloka och kluriga ord för idag… go natt Värda !