Kategori: Betraktaren

Städtanten i mig har vaknat till liv, efter en livslång törnrosasömn.
Vem var då ”städprinsen” som kom och väckte mig ur min sanitära slarverdröm ?
Vissa skulle kunna hävda, med vis bäring, att det skulle vara min vän, mon frêre, mon ami G. Bredin, i all sin städ-pedantism och tålmodigt betraktande av städkaoset i den Lundinska dammknarkarkvarten…..att det är han som fått mig på andra tankar.

Njä … måhända att Karln är en förebild rent ordningsmässigt, och boendehygieniskt. Men det krävs långt mer än förebilder och åthutningar för att förändra sitt eget beteende i företeelser där man inte riktigt är nöjd med sig själv.

Under en tid nu har städtanten i mig trätt fram, från klarhet till klarhet. Nu saknas bara ett par Birkenstock fotriktiga sandaler och knästrumpor i beige nylon, så har ”hen” kommit ut ur ”garderoben”… ja dvs städgarderoben, på riktigt.

Idag när jag gick in i mitt kök/kokvrå, som förut alltid varit belamrat med ett diskberg, så glänste diskbänken glittrande ren, på ett för en Anonyma Alkoh… eh slarver AS) … nästan ångestfyllt kliniskt doftande sätt.
Och inte nog med det, för så har det varit en längre tid, att jag haft ren diskbänk UTAN RESTER i slasken… inte nog med det som sagt, nu börjar städtanten i mig se områden som inte var synliga för slarvern Lundin. Trösklar, dörrkarmar, skrymslen och vrår blir nu utsatta för Javex, JIF, Ajax, YES, och svinto.

De mest troliga orsakerna till denna ”förvandling” torde vara:

Nya köks- och hallskåpluckor

Det blir trots allt en väldig kick för viljan att hålla rent och snyggt när inredningen är fräsch och luktar fabriksmålat som på IKEA

Erikshjälpen och soptippen.

I en LITEN lägenhet, på 35m2, så finns det inte utrymme för samlarkollektioner. Mer än halva bohaget har getts bort till vänner, Erikshjälpen…. och ibland tanterna på soptippen. Detta innebär i sin tur att det finns mindre saker att stöka ned med, mindre saker att snubbla på, mindre saker att damma och flytta på. Så i de fall där jag eventuellt skulle kunna få återfall till Dammige, slarvige stökige Tomas, så kan städtanten i mig snabbt återfå makten eftersom det inte finns så mycket att städa undan.

Inre harmoni och självkänsla

Ja månne … detta kanske trots allt är den enskilt största orsaken till min uppryckning på städfronten. För om det är trasigt och ”smutsigt” inuti, om allt ter sig meningslöst, om man inte ser på sig själv som värd att ha fint…. ja då hjälper inga övriga metoder, förmaningar och moralkakor. Jag gillar mig själv lite bättre nu helt enkelt.

Nya glasögon efter 20 år av gissande.

Ja man måste ju se skiten oxå… för o kunna fli unnan 🙂

För övrigt må GB vara den okrönte kungen på lägenhetshygien, men jag byter kalsonger oftare än honom 😉

…
Ja … närmare bestämt Kai Tomas Lundin.
Kai efter pappas chef… det hjälpte inte, pappa fick ändå söka jobb i Stockholm.

Men jag trivs med mitt namn, har aldrig velat heta något annat, har aldrig varit missnöjd med ”Tomas”. Av smeknamn som givits mig tycker jag bäst om ”Ludde” och ”snygging”

…
Ställ en argsint björn framför mig, och jag skall fly eller slåss.
Ge mig ett teknisk problem att lösa, och jag skall se till att det blir löst.
Ge mig oländig terräng att ta mig förbi, och jag skall betvinga den.
Ge mig sorg över kärleksförlust och förlorade vänner, och jag skall leva vidare, och övervinna.

Men rykten som skadar, finns inga ord eller nävar som rår på. Förgiftade ord och illasinnade antaganden, finns ingen sköld för. Rykten som skadar kan ge dödliga sår, om blödningen inte stoppas, om orden och det ansvarslösa agerandet inte upphör.
De kan slå ut hela sociala strukturer, slå ut beprövad vänskap. De kan ta ifrån dig ditt levebröd, de kan ta ifrån dig dina vänner, din hembygd, ditt ljus…

Ge mig oövervinnerliga fysiska strapatser, och jag skall framhärda, och gå segrande ur striden. Men sticks vassa ord i lönndom, att förgifta min miljö av vilken jag lever i och får min näring från. Så står jag värnlös som en sköldpadda på rygg.

Jag väljer att vårda mina ord, samt att inte agera på lösryckta antaganden. Och jag allt jag begär och önskar mig är samma bemötande.

….
Du tittar ut genom fönstret, timme efter timme med en frånvarande blick, rullar omedvetet på tummarna, tiden har sprungit ifrån dig.
En skata flyger fram och tillbaks mellan två lyktstolpar, detta tycks fånga din uppmärksamhet för en kort sekund, då du plötsligt reser dig upp…. för att efter bara någon sekund sätta dig ner igen, och återinträda in i din egen värld.

jag sitter och betraktar dig från andra rummet med ögon som älskar den du är inuti, och jag kan se på hur livet ter sig alltmer trist och grått för dig, alltmer. Du går iväg en stund, och märker inte att jag betraktar dig med kärleksfulla ögon hela tiden…

Jag ser efter vart du gått, för att se efter så du inte ramlat eller något, och ser att du ägnat de senaste 10 minuterna åt att försöka få till att knäppa igen ett skärp.
En gång låg du i 20 minuter på golvet utan att säga till, för du ville inte va till besvär.

Från att ha varit allt för så många, räddaren i nöden för dussintal människor, som du slitit ut det onda ur, inkluderat mig själv, och räddat våra själar…..
Från att ha uppfunnigt kluriga lösningar på vardagsproblem i alla tider, klatrat med tekniska problem, mekat med trilska bilar och fått trasiga maskiner att fungera… fått trasiga människor att fungera igen …

… nu sitter du på sängkanten och försöker få till bältet på dina byxor, men det fungerar inte som förr. Och du har för mycket stolthet för att fråga om hjälp.Jag går fram till dig och frågar med min allra mest respektfyllda och vänliga röst hur det går, och frågar om jag får hjälpa dig… vilket jag får. Du tackar vänligt, men jag hör besvikelsen i din röst för att du inte klarar av det själv längre.

Sedan hasar du dig sakta iväg i dina tofflor, till synes planlöst och landar till slut på samma stol tillbaka i köket, och tittar ut med en tom sorgsen blick, kanske för att se vad skatan håller på med.

Jag går och sätter mig bredvid dig, lägger armen om dig, utan ord till en början.
Pratar sedan tydligt och sakta för att du skall vara med mig, om vad jag gjort. Jag för på tal saker från ditt förflutna som du känner igen, personer du känner, och berättar ofta och gärna om allt roligt du sagt, allt gott du gjort, all nytta du gjort, och all kärlek du gett….

Sedan innan jag går hem, håller jag om dig stadigt länge och markerat, något jag gör varje gång jag kommer, och går, varje dag du är hemma…

Du är aldrig, aldrig glömd min vän, och dina handlingar och din kärlek kommer leva vidare långt efter dig, jag vill bara att du ska få en så fin avslutning som möjligt, hur lång eller kort den än blir… men ibland känner jag mig otillräcklig.
Men du skall alltid känna min kropp krama om dig vart än du befinner dig, i vilken värld än du är i….

… du är i mina tankar varje dag

……
Idag tittade solen fram en liten stund, efter det att vi, jag och min vapendragare Göran, lämnat trevlig personal i form av Kricka och Eva Johansson på badhuset.
Det var en underbar känsla när solen värmde så pass att jag kunde ta av mig pälsmössan, utan att frysa… jag blev tom värmd av solen…

Sedan mötte vi en till solstråle på vägen…. Erika S, som log så brett och varmt att snön började smälta omkring oss. Bra jobb Eva-Britt !… med båda två !

Jag måste säga att då, efter bubbelbad och bastu, rena öron och luktfria fötter, så känns livet för stunden rätt bra.
Jo jag vet att när som helst kan det förändras, fort, dramatiskt och fundamentalt. Just därför njuter jag av bubbelpoolen, promenad i senvintersolen, och ett varmt leende av en jättefin tjej.
Nästa dag kan bestå av en ragata, snöslask och förtal.

Så sant… redan när jag kom ner på stan så stötte jag på en annan tjej, som tycker sig ha rätt att tala illa om andra utifrån sin egen högfärdighet.
Men nu var det en sån dag som gjorde att inte ens en sur affärsexpedit i kvadrat(från ett av våra stora varuhus), kunde rubba de positiva ringarna på vattnet…

För jag tog/gav kram från underbara Barbro Björklund, och sedan en fika hos fantastiskt trevliga Roney och Yildiz….på lilla caféet …

Igår renderade vårt musicerande i varmt och hjärtligt beröm, med många detaljerade positiva kommentarer… vilket värmde min frusna självbild en aning.

Ibland … vissa stunder är livet lika varmt och underbart som det kan vara kallt, brutalt och meningslöst….

Idag var en bra dag !

……
Jag lyckades överleva idag också… bra där !

Jag är fortfarande en slarver, glömmer ibland saker jag inte borde glömma.
Fast mycket, mycket mera sällan.

Jag har fortfarande stökigt emellanåt åt i min själ och mitt huvud, jag har ibland stökigt hemma, och kommer att ha ibland även framöver… men det blir bättre.

Färre tingestar i min bostad att stöka ned med. Och färre människor som kommer åt att stöka till i min själ, bara några ”spöken” från förr…. kanske vissa alltid kommer trassla till det, men de blir färre, och de blir mindre….

Ordningsman Lundin

….

Tacksam

De som följt min blogg ett tag och läst mina inlägg, har fått läsa inlägg som sliter i det inre, politisk ilska och humoristisk lätthet …
Men kanske en del ändå fått intrycket av att de djupa, hjärtliga, och sorgliga inläggen varit fler….. det är möjligt att det är på det viset.

Men jag tackar Gud för alla dessa tårar. Jag är evinnerligt tacksam över möjligheten och färdigheten att uttrycka dessa känslor i ord… ord som berikat min tillvaro. Ord som räddat mig från likgiltighet och känslomässigt status Quo , likgiltighet vilket är det värsta en människa kan råka ut för….

Och endast genom att besöka de djupaste av dalar, kan du uppskatta de högsta av höjder….. kan du uppskatta de mest blygsamma små kullar.

En ”perfekt dag”

Idag har varit något av en perfekt dag, väl medveten om att perfektion ur dess ursprungliga betydelse, är en utopi… en omöjlighet.
Min betydelse av ordet skiljer sig något….

En dag kan inte bli mycket bättre än en sån som denna. Dygnet började med att jag inte somnade i natt…. var uppe och spydde och hade mig.
Ner i källaren och fortsatte arbetet med att rensa ur onödiga saker, som bara tar plats. Hämtade saker hos Moster, Göran anslöt och hjälpte att bära, träffade trevliga människor på Erikshjälpen.
Det är alltid en underbar känsla att få ge…… och dessutom en liten befrielse att inte äga så mycket krafs….

Som en vis man en gång sade:

”Om du äger mer än 6 saker, så äger sakerna dig istället”

Resten av sakerna åkte på tippen, och nu går det dessutom att komma in i förrådet.
Var oxå glad att få möjligheten att skjutsa G till bilfirman, bjuda på korv, och sällskapet var mycket trevligt.

Sedan umgicks jag och Moster med tusen-bitars pussel….
Fikade underbara hembakade Rocky Road godisar hos Anneli E, och fick ynnetsen att träffa ”husbonn” som var på besök hos ”frun”

Nå …. det var väl inte så märkvärdigt kan tyckas ?

Jag vann ingen miljon, jag fann inte kärleken, och fick inget välbetalt jobb.
Jag gjorde ingen långväga resa, och det var inte 25 grader varmt med sol och bad…

MEN….

Jag har idag förbättrat min hemmiljö, jag har umgåtts med mina närmaste och käraste vänner och släktingar….
Jag har fått tillfället att ge av mig själv flera gånger, och det har gjort skillnad. Jag har likaledes tagit emot av dessa….
Under dagen sken solen över ett magiskt vinterlandskap.
Stjärnorna lyste klart över mitt huvud i natt när jag gick hem över gården från mina vänner Anneli, Martin och Louise …..

…. frågan är….om inte detta är en dag att minnas och fröjdas över.
Idag har jag känt en stund av lycka… och det är aldrig konstant, men idag, var en bra dag ! … eller ”perfekt” utifrån definitionen att det kan knappast bli bättre när det gäller saker som är viktiga i livet…

…återkommer om det toppas nån gång !

…..
Luften är frisk, rejält med klädlager på kropp och huvud. runt 20 minusgrader.
Jag känner mig som ett barn igen… det följer ofta med vissa förkylningar/influensor, att jag med det känslomässiga minnet förflyttas i tid och rum för en stund.
Och då inte enkom negativt. För förkylning innebar uppmärksamhet från mor. Mutor, godis och presenter…..

Dock måste jag tillstå att jag är lite less på hostan nu….
Köpte en byrå på Jysk, vars beskrivning inte direkt var övertydlig, men med egna lösningar gick det rätt bra ändå …. till slut.

Lite loj i kropp och sinne, vill vara lite för mig själv ibland. Det är märkligt, jag är mindre rastlös inombords när jag är sjuk, och tom vill vara ensam…
Men visst … trots att jag faktiskt tycker om vintern, kylan och snön, så längtar jag starkt till vår och sommar nu…

1970 – 2009

Jägare skada av annan jägare …………………………………………….80 st
Jägare skadad i samband med jakt……………….. ………………24.000 st

Jägare skadad av varg …………………………………………………………0 st

Hundar dödade av jägare …………………………………………………760 st
Hundar dödade av varg ……………………………………………………470 st
Hundar dödade av annat vilt ……………………………………………..345st
Hundar dödade i Trafiken …………………………………………….56.000 st
Hundar dödade av tex drunkning ……………………………………4.000 st

Antal djur som slaktats i Sverige ………………………. 3.120.000.000 st
Antal älgar skjutna i Sverige ……………………………………3.120.000 st

Antal tamdjur som slaktas och kastas bort……………………240.000 st
Antal djur som fälls och inte tas rätt på i naturen…………………….0 st

Det förekommer en mycket hets och snedvriden debatt kring vargens existens.
Till en börjar kan man undra…. vem i helvete är människan att bestämma det ?
Vargen anses vara ett farligt rovdjur, glupskt, och hänsynslöst och destruktivt.
Ofta förekommer ordalag som:

– ”Ja men ni stadsbor fattar inte hur det känns att ha en 5-åring ute i skogen där det finns varg

svar: Ja men va faaan gör er 5-åring ensam ute ensam i skogen, har ni inte missat nåt i ert föräldraskap då ?… och dessutom har på 200 år inte förekommit ett enda dödsfall för människor med varg i vilt tillstånd inblandat…

– ”Ja men ni stadsbor ( för de vill göra gällande att det bara är stadsbor som är vargvänliga)…..vet inte hur det är att se sin hund riven av vargen, bara skinn o ben kvar

svar: Ja men ge fan i att släppa hund i skogen då, då lovar jag er att antalet av vargar dödade hundar kommer närma sig 0… och även den något högre siffran med hundar dödade av jägare skulle minskas

– ”Jamen flytta vargarna till Stockholm då så ska ni få se hur trevligt det är

svar: (ironiskt) JO .. för det är ju vargens naturliga miljö ???

Vargen flyr nästan i alla situationer människa, och är ett mycket skyggt djur, och inte den best som frammålas av många vargmotståndare…
Och det är inte vargen som gör intrång på människans områden, det är tvärtom vi som breder ut oss och ska ha och ska ha…

Vidare så förstår folk tydligen åt h-vete för lite om naturlära, ekologiska system, vad som händer när man plockar bort djur godtyckligt efter eget vinst…

HELA NÄRINGSKEDJAN , ner till minsta djur och insekt och växt påverkas
och ställer till problem som inte ens människan kan hantera.
Människan tror hon är GUD i himmelen självt,,,, men det finns tusentals exempel på hur människan sågar av den gren hon sitter på….

Bina …..är ett sånt exempel, i många områden har bin minskat eller försvunnit som följd av människor giftbesprutningar och omvälvningar i naturens ekosystem…

följden om de skulle utrotas helt ??

Svält bland människorna… vilka pollinerar våra växter ?

Ähh nu orkar jag inte mer för stunden, blir bara förbannad

……
I slutet på 1900-talet en lördagskväll i December. Ett mekaniskt trummande, känslokallt regn faller ikring mig, när mina trötta fötter trampar snett då och då på kullerstensgatorna i den kurande gråa huvudstaden.
En kvinna i grå svart hatt, grå kappa, och svarta högklackade skor går förbi på behörigt avstånd. Hon ökade farten en aning och blickar möttes en kort stund, innan klapprandet från skona tonas ut och regnets rytm tar över igen…..

Neonljuset gör sitt bästa i vintermörkrets kalla regn, men det är mörkret som härskar ikväll. Regn som om det varit snö, lyst upp hela kvarteret och staden hade varit inbäddad i trygg sovande vinter….. men nu är det ett Stockholmsregn utan själ.
Melankoliska toner från en klarinett, når mina frusna öron, tränger in i mitt hjärta som var utan färg, och likt första solen om våren gror ett litet till synes dött frö i mitt inre.
Tonerna drar i mig, sliter i mig, lockar mig… lockar mig att känna igen… lockar mig att leva igen…. men det gör för ont… Jag stannar upp och tvekar, men går vidare igen.
Går förbi några små butiker, en med lampskärmar av alla de slag, och alla regnbågens färger i skyltfönstret. I ett annat skyltfönster visas vintermode för kvinnor, varma vinterjackor i pälsimitation…. inte alls för de döda fasaderna i den våta staden…

Om några timmar vaknar monstret till liv igen, med långa gröna ormar fullt med zombies i sitt innanmäte…
Vackra, kalla, ytliga, urbana guldgrävare, på väg till sitt kall, att fylla sin kista till bristningsgränsen… och ingen vet varför.

Jag är på väg bort in i dimman, mot ett skrämmande okänt ingenting. Varje steg jag tar är motvilligt, men jag kan inte gå tillbaka, där är jag inte välkommen.
Jag flydde från tårar, skrik, gråt, anklagelser … jag flydde från manipulation, likgiltighet och ångest…. men ryggsäcken var tom, hjärtat var grått, jag var ett lätt offer för många år framöver….

Nu hör jag tonerna igen, ”Nature boy” på en lidande klarinett….
Jag tvekar igen, det gör ont… men jag måste gå mot dem, jag måste välja livet, det finns inget annat……. intalar jag mig.
Tonerna kommer från en pub, med stora skyltfönster. Ett band spelar, och i publiken sitter det fem personer….
Kvinnan som jag tidigare mött, i den gråa kappan, en gammal man i trasiga byxor, ett kärlekspar, och en medelålders kvinna som ler mot mig när jag kommer….