Kategori: Betraktaren

Motoriken

På golfen, där majoriteten är nyktra, oftast i alla fall, upphör en hel del basala motorikfunktioner när de kommer innanför grindarna på golfen. De flesta klara inte längre att stå för egen kraft, utan hänger på hyrd klubba, med följden att gummihandtaget går sönder och glider ner på järnskaftet. Och förmodligen är det samma kategori, som sedan klagar över att klubban inte är hel, nästa gång de hyr klubba och golfvarv.

Andra är troligen paniskt rädda för småkryp eller något, då de väljer att stå och balansera på klubbladet, vilket gör att gummit på klubban lossnar, och även detta upprör sedan kunder, när klubborna är trasiga. Samma kategori människor, med markskräck, står ofta och balanserar på sargen till golfbanorna, så gulfärgen nöts bort i förtid.

Den plötsligt och akut trytande personliga ekonomin

En annan fascinerande företeelse som kan anknytas till just bangolf, – eller minigolf, som många med all rätt föredrar att kalla det för – är att i sekunden de kliver innanför grindarna på golfanläggningen, får de helt plötsligt så dålig personlig ekonomi, att de ”tvingas” ta till diverse, enligt min mening självförnedrande åtgärder. Tonårsflickor som tror att de får spela gratis om de blinkar tindrande med ögonen, putar ut med A-kupebrösten, och säger med den lenaste rösten:

– ”Snäääääälla”.

Varpå jag korthugget och kallt svarar:

– ”Nej!!!”

och får svaret:

– FY FAAN VA DU E TASKIG !!!!

…drar igen jackan för brösten, får taggtrådsröst, och svarta bitchiga ögon.

Familjefäder, och familjemödrar som vill ha grupprabatt när de kommer till kassan, trots att de sitter på bilar i halvmiljonklassen, husbil, husvagnar i långtradarlängd.
Pensionärer som anser att de ska helst få betalt för att de spelar. Vuxna människor som år efter år ser på prislistan och kallar sig ungdom, alternativt pensionär, för att komma billigare undan. Ungdomar , som när jag frågar hur gamla de är, tittar på prislistan med ett lååååångt:

– ”ehhhhh”

Som om det stod på prislistan hur gamla de är ?

Den mest självförnedrande formen av snik

Men den mest underhållande och självförnedrande proceduren på en minigolfanläggning, torde ändå vara den när vuxna människor försöker snika sig till att få spela 5 st på en klubba. Det är så fantastiskt underhållande att se dem när de kommer. En eller två st ställer sig i bakgrunden, och tror på något sätt att jag inte ska se dem, skickar fram den tredje personen, som säger:

– Ja en klubba då

Och kastar då och då blickar mot de två ”osynliga” medspelarna. De två andra går i cirklar, tittar upp mot himlen, går undan ut ur mitt synfält när jag tittar frågande på dem. Sen går den betalande in på anläggningen, och de två ”osynliga” försöker smita förbi en stund efteråt, i tron att jag inte skall se dem. De står vid bana ett och tittar oroligt omkring sig i ca fem minuter, då knallar det in ytterligare två personer och ansluter till gänget, och de försöker se till så att den betalande är den som slår, när jag tittar ut över anläggningen. Sedan går de och har dåligt samvete, och skruvar på sig, tittar sig oroligt omkring, och tittar upp i himlen i ca en timme.

Numer, om det är en sådan uppenbar ”bluff, att fyra försöker spela gratis, och en betalar, säger jag naturligtvis till dem att de måste betala…. när de spelat ett par tre banor. Jag vill ju se dem skruva på sig en stund och titta upp mot himlen.
Men när det inte är lika tydligt, om de är tre betalande, och en fjärde kommer in på ett bananskal, så brukar jag nöja mig med att ställa mig på verandan eller gå ut på anläggningen, och helt enkelt titta på dem utan att säga till. Och de tittar gång på gång tillbaks oroligt, surt, och skyldigt… hela varvet. Och när de tre lämnar tillbaka klubborna och den fjärde försöker göra sig osynlig på väg ut, frågar jag med ett leende på läpparna, om de haft kul… 😉

Fyra gratis på badhuset ?

Ja men hallå nå’n !

Jag ser det framför mig, i min lilla hjärn-bio, hur människor går på badhuset, en går fram och betalar, och fyra st försöker göra sig osynliga, smygandes lite hukandes förbi kassörskan och hoppas att de inte ska se dem. En av dem hyr ett par badbyxor, och de andra fyra turas om att gå in och ut och låna dessa badbyxor. Sker inte … eller hur, absurd tanke på ett badhus ? .. JA ” … på en bangolfanläggning ??? hmmmm

Eller fem st som tänker gå på bio, en betalar, och fyra st förvandlas till hukande pygméer, med flackande skyldig blick, och hoppas kunna se på bio på en biljett.

Unga testosteron-bangolfare

Om tonårstjejerna försöker styra sin omgivning med tindrande ögonblinkningar, och utputande bröst i för liten topp, så är killarna lustiga på ett annat vis.
Det fullkomligt dryper testosteronutsöndring av många killar mellan 15-30. De kommer in på anläggningen, och här handlar det oftast inte om att komma undan billigt… här är det viktigt tom att visa att man har pengar. Det bästa är om de kan slänga fram femhundringar. Att betala med mynt, är inte att tänka på för en testosterondrypande ung homo-sapienshane. Ett drygt hånflin är obligatoriskt, om de kommer i gäng. Samtliga försöker så gott de kan ge intryck av att de egentligen är för tuffa för att spela minigolf. Det haglar av gliringar, och konkurrensanda mellan dem, redan vid inträdet. Alla skrattar så manligt de baa kan, kontrar och försöker se oberörd ut. Det är nämligen så, överlag, att i Sverige, och kanske i synnerhet Norrland, är det ett måste, att se oberörd ut om man skall kunna för evigt räkna sig till de manliga. Om du skrattar öppet, eller på något sätt bjuder på dig själv, riskerar du av ”tuffingarna” betraktas som tönt eller homosexuell…. och gud förbjude. Men det finns säkert nå’n präst som kan bota det (ironi).

När de unga utmanarna till Alfarollen sedan kommer ut på anläggningen, så kommer oftast en kommentar som ingen i gänget vågar ifrågasätta, för att även ett sådant ifrågasättande av spelformen, skulle kunna rubba deras testosteron-image.

– Vi spelar väl på svåra hinder va ?

Hälften av dem kanske inser dilemmat, och innerst inne vet att de inte är några stjärnor på precisionssporter, men testosteron-koden förbjuder dem att opponera sig.
Till en början har dessa unga herrar ett dilemma i att i vaket tillstånd går ca 70 % av deras totala energitillgångar, åt till att vara oberörd och ”hård”.
Så nu börjar drabbningen, och testosteronet går upp till farliga nivåer, och hånen och gliringarna, och hånskratten sinsemellan sätter deras humör på omänskliga prov.
Ju ilsknare den som missar blir, och ju mer han missar desto mer hånskrattar ”kamraterna”. Naturligtvis kan det ju inte bero på bristande förmåga när de missar, och den självklara slutsatsen måste då bli för testosteronhannar mellan 15-30 att utbrista:

– jävla bögsport !!!!

Om jag vid tillfället står och tittar på, vilket ofta sker med denna, för golfklubbornas och golfbanornas största riskgrupp ungtuppar…. så brukar vederbörande uppretad ”ungtjur” veva med klubban i luften, och skrika ovannämnda. Annars kan hända att banorna eller klubban få ta emot smällen till den grad att den demoleras… går sönder.

Att jag utifrån dessa risker, samt kostnaderna och arbetet reparationer innebär, har satt upp en ny prislista, har retat vissa till vanvett:

Bangolfrunda per person och varv: 40 kr

Bangolfrunda per person och varv samt sönderslagen klubba: 540 kr

Bangolfrunda per person och varv samt sönderslagen bana: 10.040 kr

De allra flesta golfkunder är dock tacksamma glada och nöjda kunder.

…
Graderna kämpar förtvivlat för att komma över 10-graders-sträcket, och lyckas med nöd och näppe. Ändå är jag helt fascinerat nöjd och glad över vädret vi har nu, och med det undersköna Ådalen, mitt Sollefteå, min lilla stad, , som med rätt ”glasögon” på, måste betecknas som paradiset på jorden. Jag hör ofta klagomål denna midsommar, över kyla och regn, och är helt ärligt, totalt oförstående till dessa ”bekymmer”. Nog finns det väl sämre väder runt om i världen ? …och nog finns det väl värre ”bekymmer”.

I många städer likt vår, är det folktomt i centrum, när det är storhelg. Ja visst delvis för att mycket är stängt, men oxå för att de flesta söker sig till campingar, eller ut på landet, och umgås med beska droppar och mygg. Borde inte mygghonorna bli på fyllan en sån här helg, med så många promille i blodet på sin ”mat” ? Lilla caféet var öppet i alla fall, mitt på da’n. När de närmade sig stängningsdags, gick jag ner på golfen, och njöt av all grönska och blomster på vägen ner. Jag lät unga killen som satt där gå hem 1½ timme tidigare.
Roade mig med att skrapa, slipa och måla bangolfhinder gula. Och helt traditionsenligt, men ändock inte förväntat, dök 2 stycken välgörare upp, och gav mig korgen. Och i korgen fanns rabarberpaj, jordgubbar och vaniljsås…. men nubben hade de nog tagit på vägen ned till mig.

””Stackars pojke”, sa hans ömma moder, ”ska han arbeta och slita på själva julafton också.” ”Man måste göra sin plikt här i livet, förstår mamma”,
Ja nu har jag väl inte direkt några starkare belägg för att ha en öm moder, om hon inte ramlat förståss. Det är ju ”kabelbrott” på den ledningen. Och det rör sig om midsommarafton, och inte Julafton. Men det är alls inte synd om, varken Karl-Bertil Jonsson, Eller Kai-Tomas Lundin, och jag jobbar ju på sätt och vis inte. Jag får vara på ett underbart fint område full av glada barn, och smålulliga föräldrar, som har roligt på min… f’låt, våra banor. Sanningen är nog att jag trivs bättre där denna dag, än bland mygg och beska droppar. Min kusin och hustru, kom dessutom ner på beställning med växel, och mosters matlåda, kokad potatis i folie, lax, och nån midsommar-smeta-röra.

”Hur underbart var det, underbart var inte det?”

…. för att citera en av mina absoluta favoritartister: Laleh

Och imorrn är det dans på Sveriges vackraste loge Gussjönoret. Hoppas bara jag får dansa igen, trots att jag var surgubbe andra halvlek förra gången. Nåja … om inte är det ju våldsamt vackert där.

….
Vi lever i en tid då ”jaget” tar allt mer plats, då tidigare generösa och solidariska människor går på kurs för att bli mer egoistiska, och då högervindarna blåst orkanstyrka alldeles för länge. Klyftorna ökar lavinartat i köpkraft och disponibel inkomst. Allt fler blir det Moderaterna kallar ”individer” istället för en del av något gemensamt, där alla bidrar efter egen förmåga. Föreningar lägger ner pga bristfälligt ideellt arbete, och tynande ekonomi.

Och vad är orsaken till detta tror jag…. tror ni ?
Själv tror jag att det sitter i förmågan att känna empati, och den förmågan är i större utsträckning bristande hos människor som är uppväxta av curlingföräldrar, samt människor som klättrat i karriärstegen, och trappstegen består av andra människor. Och det i sin tur kan delvis bero på att det solidariska tänkadet i politiken och vardagen skapat ett välstånd som sedan övergår i egoism paradoxalt nog. Detta i samarbete med att en politisk högerkraft inbillat folk att icke arbetande, sjuka, och gamla, inte är lika mycket värda som arbetande människor, eller icke arbetande som har pengar.

Är allt svart och vitt när man nu pratar om empati kontra egoism då ? Nej givetvis inte, det finns hela skalan från egoistisk sociopat till helt självuppoffrande, självutlämnande dörrmatta. Och någon stans där i mitten torde det finnas en balans – mellan att ha tillräckligt mycket jag-känsla för att inte bli nertrampad av egoismens legosoldater, och dess härförare – och att faktiskt ge tillbaka lite till behövande människor och andra medmänniskor. Själv uppfattar jag mig ändock trots allt nånstans i mitten på den skalan, eller något närmare självuppoffrandet. Men ej längre låter jag mig trampas ned av arméerna av pengasamlare, och egentidsälskare. Detta innebär inte per automatik att jag är en genomgod människa utan brister, tvärtom har jag en del brister. Men min strävan är åt rätt håll, vilket inte alla människor kan hävda i dagens högerstyrda Sverige, ända ner till gräsrotsnivå.

Allt oftare lyder konversationer som följer:

– Skulle du kunna hjälpa till här ?

– ”Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, !!!!!”

– Men du kanske får tid lite senare ?

– ”Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag,
Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag, Jag,
Jag, !!!!!”

– Men säg till om du får tid då ?

– ”Ja …jag, jag, jag !”

– Ha det bra då !

– ”Ja ….Jag !”

….
Dom finns i alla samhällsklasser, båda könen, och alla nationaliteter, är min erfarenhet.
Kan va något överrepresenterade i den sk ”överklassen”, där egot är stort, och varje vaken sekund går ut på att bygga upp sin förmögenhet, utan att begrunda vad man ska ha den förmögenheten till, och vad det kostar dem själva och deras ”medmänniskor” i medmänsklighet och empatisk förmåga.

Men man möter dem även på Konsum och ICA, när de tränger sig fram till kampanjvaror, när de går två varv runt butiken för att få flera gratisprov av ett nytt bröd eller pålägg. Man möter dem där olika evenemangsansvariga lockar med gratis kaffe, där nyckelordet är ”gratis”… och det inte egentligen spelar nån större roll om de behöver det som är gratis eller inte. Man möter den armbågandes fram på utförsäljningar av affärer som gått i konkurs.

Och man finner dem framförallt som snyltgäster i föreningslivet. Ett föreningsliv där allt färre får ta allt mer ansvar, och praktiskt arbete tills de inte längre mäktar med uppgiften, och de som inte lägger ett finger i kors för att bidra, oxå är de som kräver,kritiserar, gnäller och ”skô ha”.

Idag fick jag mig en dos vettlöst, intelligensbefriat gnäll av en papiljott-tant, med siktet inställt på oförtruten service utan att behöva bidra själv, och utan att för en sekund tänka på hur hon beter sig. Mitt svar blev ”gör det själv” när hon beklagade sig över att jag inte gjorde tre saker samtidigt, för att serva henne, medan hon roade sig näst intill gratis i våran fina förening. Jag påpekade även att antalet ideella timmar från oss som bidrar till föreningen, kanske är något hon borde ta i beaktande innan hon påstår att vi inte gör nåt. Ett ord som börjar på ”kärring” och slutar på en synonym till Hin Håle, dök upp i hjärnkontoret för en stund, men förblev outtalat. Hoppas hon trasslar in sig i papiljotterna nästa gång hon går till frissan !

….
En för tillfället lätt desillusionerad herre i yngre medelåldern, sitter här på Djupövägen och producerar nya gråa hårstrån som resultat av vissa bekantas brist på respekt för andras tid samt värde som människa, i detta fall undertecknads tid och människovärde.

Personligen har denne på många sätt eminente tillika under stundom aningen bristfällige herre, som kan betecknas som jag själv, relativt stor förståelse för att Homo Sapiens av alla de sorter ej kan fullgöra var enda av sina plikter och åtaganden felfritt. Men vissa exemplar av denna art har under längre perioder, vissa under hela sin levnadstid, i de flesta tänkbara situationer centrerat tillvaron kring sin eget, och negligerat övrigas tid och önskemål. Detta föranleder en medelålders herre att utveckla en viss invärtes irritation av det starkare slaget.

….
Alltså ….. det är mycket jag inte förstår här i livet. Ju längre jag lever, och ju mer jag lär, inser jag att det är mer och mer jag inte förstår. Kvinnor tex… Jag älskar dem, attraheras av dem… men ack så dumt av mig. Får de inte uppskattning för sin kvinnlighet och utseende, så kan de bli arga och kränkta, och nästa gång kan de bli arga och kränkta för att de faktiskt får blickar och uppskattning…och ingen nu levande forskare har några som helst svar. En del klär sig till ex i kraftigt urringade tröjor och blusar och blir upprörda över att män inte tittar dem i ansiktet. En del byter ogenerat om framför näsan på en, och uttrycker mindre smickrande ordval om äldre mäns slem-grad, när blicken råkar registrera det inträffade.

Det finns en film, med Mel Gibson, som heter: ”Vad kvinnor vill ha”. Och givetvis är det ren Science fiction, det är ingen som vet detta, inte ens kvinnorna själva. Och då är det ju svårt för män att veta det, skulle jag tro. Jag har tom vagt hört talas om gifta kvinnor, som halvt om halvt talar om för förmodat attraktiva män, utanför hennes äktenskap, att det kommer inträffa känslomässiga, vänskapliga indragningar i vänskapsrelationen, i fall denne man behagar träffa en egen kvinna.

Och kommunikationen med dessa underbart lockande varelser som vi kallar kvinnor, är en rent av en omöjlighet. Man skall inte lyssna på vad de säger utan vad de tänker, så vida de inte ger en direkt order, då kan det hända de blir arga för att man inte lyssnat på vad de sagt, till skillnad från när man ska läsa mellan rader och förstå utan att de sagt vad de vill ha sagt. Huruvida en man skall lyssna ordagrant eller läsa mellan raderna på kvinnans ord, tycks i efterhand till synes helt slumpmässig utvärderas och avgöras av kvinnan i fråga retroaktivt.

Och kvinnor i grupp kan vara ytterst förbryllande. Det är inte bara en gång det hänt, att kvinnor man träffat på tu man hand, som varit trevliga pratsamma, bytt blickar och meningsutbyten, sedan förvandlats till något annat, när man sitter som ensam man i en tajt grupp av kvinnor. Luften bara vimlar av kodade budskap, exkluderande internskämt, grov vokabulär, och ett oförtrutet tillika för män, obegripligt fnitter. Och man känner sig lite ”ET phone home” i dessa ögonblick, lite lätt utanför.

Naturligtvis kan jag inte skylla min singelstatus och mitt oförstående, enbart på hur kvinnor är. Det ligger mycket hos mig som person oxå. Det finns miljontals gifta par där ute som får vardagen att fungera, och kanske till och med med kärlek och omtanke. Skillnaden mellan dessa gifta män och mig är kanske att de inte har ambitionen att förstå gåtan kvinnan….plus att de har jobb, hus och bil kanske.

…
Tänk så det kan bli. Jag Kai Tomas, näst intill moralistisk nykterist, men ändå inte så moralistisk över berusning ändå.ä…. har tillbringat kvällen lätt berusad.
Jo och visst har jag haft trevligt, mycket trevligt skulle jag säga faktiskt.
Min Sancho Pancha Göran och jag såg Zidén & co rocka lös på cabovalen på Risön.
Berusningen satte nivån för vad som kunde betraktas som rolig konversation, och om sällskapet nyktrade till fortare än en själv, så märktes tydligt hur oförståelsen för berusad humor blev tydligare.

En alldeles underbar uppenbarelse och hennes genomsnälle barsällskap, lyste upp min och Gs kväll. Nu hör det till saken att den underbara uppenbarelsen anses av undertecknad vara lika underbar när jag är helt nykter, men jag skulle gissa att hon är ”out of my leage” …. så jag var i vanlig ordning en snäll tillbakadragen gentleman.

Så jag och G vinglade hem i gladan lag och skojade friskt om saker som en nykter hade fnyst föraktfullt åt. Tex att jag som hade kängor på mig kunde plaska i pölarna, medan G som hade tygskor inte kunde det. Det krävdes 3 öl för mig att komma i det stadiet.

Aningen av en melankoli kom över mig sedan Gs och min väg skilts åt, och jag skrärpte mig och gick relativt rakt. Nåja … nästa nöje blir helnykter dans misstänker jag. Jag och en danstjej pratade om att jamma i pausen, med gitarr, flöjt och sång nästa dans på Gussjö. Men jag kom just på att det är Non-stop-dans den kvällen…… typikst

För övrigt så är jag bortsett från denna händelse. ledsen över att har gjort en vän sedan länge ledsen, utan att ha haft en minsta avsikt att göra detta. Men jag har bett om ursäkt till henne för en vecka sedan, och kan bara hoppas att det går över. Det hade inte gått över ikväll kändes det som..

nä… nu äre borsta gaddar o knoppa som gäller, imorrn ska moster skjutsas på Skärvstagården

…
Helt underbart med regnet som faller, och bidrar till grönskande försommar. Det finns alltid pluskonton, och minuskonton på hur man har det, och det är i ständig förändring, trots att mycket verkar aldrig förändras. Jag kommer från en vinter med hotfulla svarta fläckar på huden, en slumrande ointresserad och underbemannad sjukvård. Och nu till en begynnande sommar, där jag jag lite smått beklagar mig över att ständigt vara Gösta Gigolo på danserna, dvs ha fullt upp på dansgolvet HELA kvällen, utom just sista dansen, och utom just att gå hem med en kvinna jag älskar.

Men även om jag vidhåller att det är trist och tråkigt att det är på det viset, så hade jag den stora äran att träffa D, en kille som måste ha hjälp med i stort sett allt, andningsmaskiner o dylikt. En ung kille som ändå kämpade på och gjorde det fantastiskt bra. Kommunicerade genom teckenspråk, hade en stark egen vilja, tyckte om besök, och hade en vass humor som jag uppfattade det. Och två unga tjejer ganska nya på arbetsmarknaden som ständigt vakar och sköter om. De imponerade stort på mig. Så stort ansvar på så unga tjejer, och de tycktes fixa det med bravur och distans.
Halleluja !

Ja ….och just då efter det besöket, tycktes mitt gnäll över kärleksbrist, och stackars-mig-syndrom, … det tycktes blekna ganska fort och föreföll sig rätt löjligt av mig i ljuset av andras livsöden. Men givetvis kommer jag väl alltid längta efter den kärlek som jag så saknar…även om den aldrig slår in för mig, utan bara för andra. Jag har ju mina dans-cykel-och-promenad-spiror i behåll, och är relativt frisk ändå…..

När vi sedan rullade vidare mot Birsta Shoppingcentrum, så slog det mig hur off road människan håller på att bli. Det är en helt främmande värld för mig, speciellt Birsta city. Ett inomhusköpcentrum där det sprang omkring en hel del omogna småtjejer mellan 10-60 år gamla fullt fokuserade på sitt eget utseende, och vad de kunde shoppa för att bättra på det. Smink, parfymer, kläder, stövlar och skor, nagellack, och ännu mera kläder. Männen springer även dom numera omkring och tänker på sitt yttre, kroppsbyggen, med tajta tröjor, och kan inte få in armarna till kroppen pga av sina uppsvällda gym-armar. De ser mer ut som vandrande svullnader än som vältränade män. Och deras ekonomiska överflöd spenderas på gymkort, blanka överdådiga bilar, fyrhjulingar att köra i fyllan med, mobiltelefoner, etc etc….

Och sedan så jag den nya generationen springa omkring på Birsta city med sina utseendefixerade mammor, och det blev uppenbart för mig att de kommer i än större grad växa upp att bli fullfjädrade ytliga shopoholics en stor del av dem. Och det gör mig orolig för människans framtid, den nya svenska generationen ungdomar.

Och sen gör dom buisnes av resultatet oxå, och exponerar folk i TVs ”lyxfällan”…

Puke !

…
Jag har nu iofs inte deltagit i Sollefteås matstaffet, så jag får helt enkelt bygga mitt blogginlägg på fördomar och hörsägen. Och sedan är det bara att stämma mig för förtal om tillfälle ges. Själv förbehåller jag mig rätten att ha fördomar om företeelser, så länge det inte skadar människor direkt, i likhet med fördomar som leder till rasism och förtryck, eller skvaller som berör personligen individer vars liv kan försvåras eller förstöras av dem… och här erkänner jag ju dessutom att det är fördomar jag sysslar med.

Jag har ju fått känslan av att många, dock inte alla deltagare, inte alls är intresserade av mat och samvaro, utan snarare ges ett tillfälle att skryta över sitt boende, jobb, och inredning. Och dessutom ges tillfälle att racka ned på folk som inte har lika bra jobb, snygg bil, snygg äkta man/hustru, och fin inredning.

Lite grann i likhet med klassåterträffar från högstadiet och gymnasium, där man ser hur bra det gått för vissa ekonomiskt och statusmässigt,…. och vise versa för medelmåttorna. De som det gått riktigt dåligt för dyker troligtvis inte upp på återträffen, men det finns säkert en brutalt nyfiken person, oftast då tillhörande medelmåttorna, som har koll på dessa förlorare, och gärna vidarebefordrar information om deras misslyckanden och elände.

Om det nu skulle vara så att denna matstaffet bär ett skimmer av snobberi och statustävling, så skulle det vara roligt, åtminstone som tankeexperiment, att anmäla sig till denna tävling. Nu har jag förstått att man måste anmäla sig parvis, men att man inte behöver vara ett kärlekspar eller gifta/sambos. Men det går väl att ordna… åtminstone på tankeexperimensnivå.

Men det vore roligt att se ansiktsuttrycken och eftersnacket när ett prominent par med status lottats att komma hem till min enkla boning, med dammråttor, hopplöst omoderna möbler, cykeln uppe lägenheten, som är på 35 kvadratmeter. Det vore roligt att bjuda på uppstekt kornmjölsgröt med sirap, baserat på min egen matbudget. Och på ren tji bjuda hem dem INNAN städdagen, som inte inträffar så ofta som den borde. Ytterkläderna liggandes på golvet i hallen när de stiger på, 4-5 par skor liggandes huller om buller i samma tambur. Gruset ute i hallen ska fastna på deras hundrakronors strumpor. Skyffla ner skruvar, verktyg och lite brädbitar som ligger på köksbordet vi ska sitta vid när vi ”dinerar”

Och för att riktigt spä på… så sätter jag fram min vänsterpartiflagga på bordet, och köper hem ett porträtt på Stalin. Inte för att jag någonsin gillat Stalin, men det är ju så societetens verklighetsbild ser ut.

Bon apetite panriche mes freres et seures ! vive la revolution !

Veckans beröringspunkter

– Jonas satte Carl Bild på plats i EMU-debatt, när han klädde av Bildts barnsliga oseriösa debattstil, som innehöll lögner och horribelt insnurrade jämförelser med partier på andra sidan blocket.

– Gudrun Schyman fick Annie Lööf att se ut som en liten vilsen skolflicka i feministdebatt, trots att FI har en så underlig åsikt som att vi inte ska ha något militärt försvar alls. Annie Lööf kom inte förberedd till den debatten är uppenbart.

– En Brat-Wurst (bara 25 år gammal), vann melodifestivalen på delvis politiskt ställningstagande, medan publiken helt moget buade ut två söta ryska tonårstvillingar, enkom för att de hade den dåliga smaken att vara född i en diktatur.

– Och Lena Melin, politiskt skribent i den största ”röda tidningen” i Sverige, lyser klarblå, i sina politiska ”analys” när hon menar på att väljarna är ”otacksamma” och att det skulle vara därför Alliansen skulle gå dåligt i opinionsmätningarna.

För att Utveckla lite då…. Mello…

”Brat-Wurst”, var mer ett litet försök till en ordvits baserat på att det är ett litet brat, som kallar sig Wurst. Jag har inget egentligt emot att Österrike och den låten vann. Det var en bra låt. Men jag tror att Henom vann många röster på Putinmotståndare, och därmed upphörde det delvis vara en musiktävling. Men det gå inte att komma i från helt, eftersom det är folket som röstar, och att Jurys i tex Vitryssland, och Ryssland är tvingade att rösta på sitt grannland. Tendenserna finns även hos oss nordbor, men inte i den pinsamma utsträckning som forna Öststaterna.

Att JAG gissade skrämmande rätt i årets upplaga av Eurovisionen, var minst sagt en överraskning, för mig själv (få andra bryr sig nog) Men jag hoppades på Sanna för att hon är så duktig, fin och för att hon är svensk naturligtvis. Jag ville, bortsett från henne att Nederländerna skulle vinna, och jag tippade Österrike. Jag brukar inte vara i närheten av rätt svar när jag tippar musiktävling. Och anledningen till att jag tippade rätt på vinnaren, stavas ”politisk korrekthet”, och ”politik i musik”