Kategori: Betraktaren

….
Nu finns det ju väldigt olika sorter även i denna kategori människor. Flickor, tjejer. kvinnor, ladys, damer, tanter, käringar, kärringar. kärringdjävlar, ragator, änglar, primadonnor, slampor, Matriarker, Pumor…osv osv
Och sedan skiljer sig kvinnor markant runtom i hela världen utifrån kultur osv …

Gemensam nämnare

Men en sak har de gemensamt, de är omöjliga att förstå sig på, och mycket komplicerade varelser….

Nästan allting är dubbelbottnat hos kvinnor…. de vill klä upp sig, göra sig vackra och sexiga, men man får inte titta på dem på ett sexuellt sätt, man bör uppskatta dem när de gjort nåt fint med utseendet, men man kan inte ge en komplimang till en upptagen kvinna, utan att linda in den i avsexualisering och monogami …

Med vissa utländska kulturer, är det tom så att du som man inte ens får titta åt dem, än mindre prata med dem, och absolut inte ta på dem….
Men alla, både västerländska och österländska kvinnor, har de det gemensamt att samtidigt gör de allt i sin makt för att attrahera oss män sexuellt och sensuellt.

Förvirrande minst sagt vill jag påstå….

Urringning

…är ju en sådan sak som vad jag förstår borde gå att undvika om en kvinna/tjej, vill undvika att en man tittar/stirrar på hennes bröst….
Herregud… det är ju en megafonstark signal till en man att ställa om hjärna från sport till sex….. och det är en av våra starkaste drifter: reproduktion !

Det är som att låsa in en fastande kvinna på ett bageri på morgonen, under högproduktion. Det är som att lämna en sockerberoende ADHD-unge på en godisdisk ensam, och förvänta sig att han/hon inte ens ska bli sugen.
Det är som att sätta en burk nymalet kaffe framför en arbetsnarkoman, utan att kaffedarret ska slå till…

Ni är världens vackraste

Sverige… med invandrarkvinnor inkluderat, har förmodligen världens vackrast uppsättning och kvinnor, sportar, tränar, köper raffiga, tajta kläder, är proffs på sminkning, skor, högklackat och frisyrer, hårfärgning etc etc ….
Helt fantastiskt vackra mao….

Som ”frilansare” och ej ”prenumerant” … så måste jag bara påpeka för er kvinnor, att vill ni inte få uppmärksamheten, så dra på er en säck, gå i birkenstocksandaler, använd mat-tant-knästrumpor i nylon, sminka er inte, låt håret va rufsigt etc etc ….

eljest lär nog mäns ögon dras till er som en plusmagnet, till en minusmagnet

…
………..alla kanske inte vill erkänna det

Hon som inte förstår ironi.
Hon som är för tjock.
Han som är för liten.
Han som har en för liten.
Hon som vill kunna sjunga.
Han som vet allt.
Han och hon som vill bli sedda.

Hon som ville hälsa på.
Dom som aldrig hör av sig.
Vi som aldrig hälsar på.
De som sitter ensamma…..
Han som ingen kysser

alla kanske inte vill erkänna det, men ibland blir vi som ett litet sårat barn, trots alla vuxna fasader, alla murar vi byggt upp, alla verbala ursäkter….
….. vi låtsas som inget, men inuti är vi som ett sårat litet barn.

… ja även du och jag.

…
Jag älskar livet i all dess härlighet,
…all sorg och bedrövelse, alla toppar och dalar.
Jag älskar människorna, naturen och den friska milda vinterluften i mina lungor.

Jag älskar och avskyr kampen, blir trött på att kämpa,
men skulle inte vilja ha det på något annat vis.
Jag saknar kärleken, men jag har kärlek, jag saknar visst som flytt,
men är lycklig att ha kommit vidare….. för att jag är människa.

Ensam i sandlådan, stekande het sol, små plastdjur, spade och en hink fantasi, och några rosenbuskegrenar, byggde jag min egen värld…
Mil efter mil cyklade jag genom Stockholms gator och förorter, jag sprang tills fotsulorna sved…. ständigt på väg

Mörkret slöt sig runt mig som en kall trygghet, utan möjlighet att ta mig ur det.
Varje ljusglimt som kom i min väg, sög jag åt mig av och levde så länge som möjligt på, som ett svultet barn som får tag på en brödbit, njöt jag i tysthet av små, små kärleksbetygelser för att överleva….
… som hon ”visslaren” … en vän till min granne, som ständigt gick omkring med et leende på läpparna, en gång såg hon en rädd liten pojke i en tonårings kropp, bredvid sig i soffan, sträckte ut sin arm, och smekte min kind med baksidan av handen… hon räddade mitt liv den gången… jag träffade aldrig henne mer.

En ung, nykläckt vuxen man utan någon själslig näring, utan någon som helst inre trygghet, utan någonting alls, kastades ut i ett vuxenliv,
fast han inte var mogen för det..
katastrofen var total….. jag försvann i mörkret, försvann, utan att någon märkte det…. utom i mitt minne hon som smekte mig på kinden…

Åren gick, tvära kast upp och ner, horribla, obeskrivliga emotionella övergrepp, från myndighetspersoner, och privatpersoner….. det var fritt fram att sparka, det var fritt fram att spotta…..

Jag reste mig igen, och igen och igen….. det gör vi alla, alla som överlever.
I allt detta längtade jag efter kärlek och familj, och försökte, men var trasig inombords. lätt att såra. lätt att utnyttja, …. och det var aldrig riktigt mig som älskades kanske… kanske förälskade i förälskelsen….

Men jag älskar verkligen livet, jag är så mycket idag, allt jag upplevt, all medmänsklighet, mänsklig värme vänskaplig kärlek, mitt i alla svårigheter har gjort mig till den jag är,…. allt jag på egen hand åstadkommit är fantastiskt.
Faktum är att ingen annan har åstadkommit det jag gjort….. för alla är unika, även jag !

Det har känts lite trögt nu ett tag, men med all säkerhet kommer det en ny topp igen… bara att knata på och fortsätta ge av mig själv, och våga ta emot..

…och nu har jag hittat diskbänken under all disk, en bra början.

god natt Norrland !

….
För en stund där, tog vintermörkret tag i mig och ruskade om mig.
Numera vet jag ju ändå att jag inte skall kämpa emot krampaktigt, utan acceptera och omfamna vad som är inuti…. för det är en del av mig, precis som mitt skratt, min humor, min lekfullhet och klokskap…..

Ensamheten tog mig igen….
Julen har en egenskap att kunna göra det med oss människor.
Trots att jag varit med min kära moster, så känner jag av den, framförallt när jag går hem på kvällen, ser på tårdrypande Julfilmer med änglar, mirakel och lyckliga slut …..men framförallt om familjer….

Jag är förvisso inte Grinchen, som jag med humor, och i syfte att dölja mina känslor, ofta skämtat om…..
tom fenomenet Julklappar som jag spytt grön galla över, gör lite ont i mig när jag ser dem utbytas… försöker undvika sådant, men sedan blir man ju varse via facebook, hur glada folk är över sina julklappar, och via TV och de gräsliga men underbara julfilmerna.

Det började med att jag inte riktigt längre har råd att köpa julklappar, och då blir det pinsamt att ta emot, både dyra och billiga skräpklappar…
Men det är fortfarande inte själva prylarna jag saknar, det är den stunden då familjen sitter samlad tillsammans….. och ger, umgås, tindrar osv… samt en viss form av ekonomiskt utanförskap.

….
Nästa dag är kommen, och världen gick inte under … puh vilken tur
Ytterligare en dag närmare jul, och julfebern stiger.

Fredagsmyyyys

Pinnar, efter det stora julbadet med rotborste, iväg på stan för att förära stans minst kapitalistiske handlare, tillika fotograf…. en egenhändigt av G och T dekorerad ”julkorg! , med diverse julmys i….

Till saken hör att herrn i fråga, efter en slutförd arbetsvecka, brukar tillbringa den sista timmen på fredag efter stängningsdags med en kall öl, och diverse småprat, med sina vänner H och J….
Den ene en skäggig hårdrockare med ett yttre och ett sätt som hänför tankarna till Beppe Wolgers. Och den andra en muntligt väloljad skåning med examen i skräckfilm. Och sist men inte minst den generöse långhårige butiksinnehavaren, som inte alls skäms över att inte hoppa omkring som en skållad råtta, de tillfällen han är utan jobb,…. utan chillar lite mysigt tills hans engagemang verkligen behövs.

I korgen till årets sista fredagsmyyyys, fann Fotografen B, 2 st Öl till B och H, samt en Coca-Cola till nykteristen J…
några russinaskar, en påse skumtomtar, ett amatörmässigt inramat foto på de två kreativa busfröna i tomtemössor…. samt lite fredagsläsning för 3 st karlakarlar: ”Året som gick med Prins Daniel och kronprinsessan Viktoria 🙂

Julstämning

Efter vår förmodligen enda goda julgärning
(vi tänker inte erkänna fler hur som helst) … så pillrar vi iväg ner på Minigolfen för att inspektera nya stängslet och låsanordningen. För att ta oss fram får vi pulsera fram i meterdjup snö… nja OK då 3 dm… men det KÄNDES som 1 meter !
… det gav både julstämning … och mjölksyra i benen.

Väl tillbaka på byn, så överger jag G, och han mig, och jag befinner mig rätt snart i mitt andra hem, på Lilla cafét, för att betrakta juls-jäktet genom stora panoramafönster, över en kopp kaffe och en blåbärsbakelse….

Blondinen och brunetten

Sitter och ler på café åt den furiösa strömningen på vår stads lilla gågata, vilket iofs är en fis i världsrymden mot tex Birsta el Stockholm

En blondin och en brunett båda falska, ja i håret alltså, sätter sig bredvid mig, jag låtsas inte om dem, då jag vet att många av dessa smink-knarkare har ett omättligt behov av uppmärksamhet och bekräftelse. Det brukar få dem ur balans, när inte tungorna hänger ur munnen på oss män, eller ögonen håller på att ramla ur ögonhålorna….

Och mycket riktigt, till en början såg jag i ögonvrån hur den falska brunetten sökte bekräftelse för sitt påmålade utseende… men jag var hård, gav henne ingenting 😉
Däremot så lyysnade jag lite intresserat hur ett samtal mellan 2 sådana varelser skulle kunna låta, eftersom de är från en annan värld än min värld med gubbig vrånghet, gnäll, promenader och glädje över fast och fin avföring samt fungerande kisseri. 🙂

Det är omöjligt att återge deras samtal ordagrant, eftersom jag inte till fullo behärskar deras utomjordiska språk, med många obekanta ord, läten och missljud.
Men det lät nånting i stil med:

– Ahh … mä va kul o se din nynna då … va så länge seen !

– Men… ”Nuna” hette’re väl ?

– Aaa mä man kan säga ”nynna” oxå de bero ju på va man kommer ifrån

– Aaa men nä egentligen

– Mäh va haru i håre, haru frissat,

– Ahh blonderat, fast färgat det…

– Hemma ?

– aaa jag tog lite sånn hä guldfärgat

– Mähh du ska ju inte ha guld … de förstör ju

– Aja … nu blev de så här jalla fall…

– aa men du har ju vårdat det väl…

Och så här höll det på i minst 20 minuter, om utseende hit o dit.
…och jag gav dom inte en enda blick….. inte så de såg mig titta på dem jallafall 😉

Spaningen ut på gågatan fortsätter

En liten pojke har kommit på en jätterolig lek, att gå mitt framför fötterna på pappa, hur än pappan försöker undvika,… pojken skrattar hjärtligt

….förbi går först söta. snälla rara A med sin nyadopterade pojke,
som hon redan lärt ett nytt trick…. att med för stora tumvantar
skicka en slängpuss på kommando av matte.. jag menar mamma

…..vackra P som ett tag hade blodad tand på styrdans , och som jag
gärna dansade med, men nu har hon för det mesta ont i hälsnings-armen när hon går förbi.

….bredvid sätter sig en ytligt bekant man som i krystade försök att föra oönskad konversation, sitter o spottar i min mat..
Det är bara att hoppas att han inte har vinterkräksjuka i kroppen.

Ej så hjärtligt välkommen

Jag lämnar fiket, ler åt hela julspektaklet
Ansträngda leenden från handlare, när jag, den icke alltför
köpstarke låtsasmedborgaren äntrar butiken, med bakslugt
uppsåt att inte inhandla någon julklapp

… så nu är det väl bara att vänta på tomtan då ?

….

Ett stort brett jul-leende har applicerats i mitt ansikte, men nu ska ni inte tro för den skull att jag är en Julfirande, mysig liten tomte som springer omkring och sprider julstämning med flit …. skinnet blir alltid lite ”ljusgrönt” lagom till Jul 😉

Ganska mycket består mitt leende av en sorts avundsjuk skadeglädje och humoristiskt betraktande av ”firandet av Kristi födelse”…. samt ett tillbakalutat iakttagande utav människornas tolkning kring detta, samt nyliberalismens grepp om Jesusbarnet. ….
men ett leende är alltid ett leende 🙂

Som bekant smyger sig den kommersiella Julen på oss redan i oktober nu mera, men accelererar så här dagarna innan jul….. då nya rekord skall slås i julhandeln, och skuldsättningen hos hushållen öka ytterligare…
Jag kom i närkontakt med ”Julen” eller snarare dess allvarliga biverkningar igår, vid en resa till Birsta City…

Parentes i dubbelmoralens tecken

Jo jag vet JAG HAAAR gnällt en del på att människor inte är köptrogna i Sollefteå…
Min tafatta ursäkt till mitt något tvivelaktiga och dubbelmoraliska beteende, är att varan i fråga, en extern hårddisk, var dubbelt så dyr i Sollefteå… och där nånstans ger jag upp mina principer för en stund, det är inte bara konsumenten som har ett ansvar för att varorna inhandlas på lokal ort….. utan även prissättning av handlarna, nån hundring dyrare är OK… men dubbla priset då får principerna ge vika för den tunna plånboken…

”Julefrid” vid parkeringen

Nå hur
som helst väl framme i Birsta fanns knappt någon parkering att
tillgå, och det var vilt slagsmål om platserna som blev när nån åkte hem….
eller som min kära vän G skulle uttryckt det:

” VA FAAAN SKA ALL JÄVLA
IDIOTER UT O HANDLA JUST IDAG FÖR” ;

Lyckosam könsfördelning

Förvisso tog vi det för allas trevnad kloka beslutet att dela upp oss i kvinnor för sig, och män för sig, så större delen av dagen flöt på bra, och resten följde jag och Ronny efter som 2 små trogna hundvalpar, och protesterade inte ens när otydliga order tilldelats från ”matriarken” i sällskapet.

Kommunikationens begränsningar

Bilnycklar stoppades i min ficka, och ett par handtagskassar med ”kristi varor” (julklappar) stoppades i våra händer med orden: ”Det tar 10 minuter för oss” vilket för det första väldigt sällan brukar stämma tidsmässigt. Men vi lämnade snällt varorna i bilen gick till den punkt som förut var vår gemensamma samlingsplats, och meddelade via min närmaste vän ”Samsung Galaxy GT-I5510” vart vi befann oss. Efter några minuter kom ett lätt irriterat telefonsamtal från fru matriark :

– ”Va ääär ni nånstans ????… vars e biiiilen ???

Det visade sig att jag och den andra hundvalpen; Ronny skulle ha förstått genom tankeläsning, att vi skulle stannat kvar vid bilen och väntat.


Kaotisk hemresa, i normalt snöväder

Försenad redan vid återresans begynnelse, startade en inombords mycket stressad Ko-driver (hon har Mamma Mu som Allias på nätet).. fast hon egentligen faktiskt satt vid ratten.
Nu hade snön börjat falla, inga jättemängder, men tillräckligt för att julstressade mammondyrkande, nyliberalister ska hamna i svårigheter. E4an i södergående, hade det inträffat 3 st bilolyckor, vilket i sin tur gjorde att kön söderut blev flera km lång. Norrut dit vi var på väg, vart det inga köer, men vi fick hålla 60-90 km i timmen så det inte skulle bli olyckor på vår sida oxå…. och det vara bara ogjort några gånger, när ”bråttombilister körde om i 120 i snömodden precis innan 2 körfält övergick i ett….

….
Med en lätt stapplande gång, arm i arm, med grånat hår, och fårade ansikten promenerar de tillsammans, som tusen gånger förut, år efter år….
Hans blick är något tom, men ändå i djupet av den tomma blicken lyser hans kärlek till henne igenom, så jag kan se den…..
Min näthinna fångar den och bilden värmer mig ända in i ryggmärgen.
Något så äkta, något så solitt, något så självklart…

Fastän slutet kan tyckas nalkas runt krönet för någon av dem, så är det gågatans kungapar, och när jag ser dem förstår jag meningen med livet, långt bortom självförverkligande och karriärer, och dyra tingestar.
När jag ser dem vet jag vad jag vill ha, vet jag vart jag vill gå.

Kropparna gör ont, det går sakta, och de är rädda att ramla. Broddarna skär ner i den packade snön. Hon håller i hans arm med eftertryck och ler kärleksfullt. Han låtsas inte ge en min, men stoltheten lyser igenom hans karga hårda ansikte. Med kraftigt reducerad pension hankar de sig fram genom den sista färdsträckan, och har ändå alltid pengar över åt ”båna” och ”bånbåna”

I 40 år har de gått sida vid sida, stöttat varandra, gråtit ihop, och skrattat ihop, gnabbats, bråkat och älskat….
Hon, den gamla damen vänder sig mot mig, och ler den svenska tantens varma leende….

…. och då vet jag vad jag önskar mig i livet, då vet jag vad som är viktigt.

….
Vart är han på väg, han som länge irrat vilset omkring ?
Han går … han söker så länge benen bär, så länge den oregelbundna pulsen lever i hans kropp och själ.
Få vet varifrån han kommer, och få frågar om hans förflutna.
Kanske vill han ha det så.

I evigheten och oändligheten trampar han vatten, utan riktning.
Hoppas att ingen skall bedöma honom för hans oduglighet, hoppas att ingen skall märka att han bär på ett ensamt svart hål….. utan slut.
Varje vaket ögonblick försöker han göra gott, och inget han gör är tillräckligt.
Han har förlåtit alla utom sig själv….. inte ända riktigt inuti i alla fall.

En liten, liten flammande låga längst inuti, söker syre till att älska och att älskas, men det är en sparlåga….. och det finns ändå ingen som kan älska honom.

Det är som han vore i en krigszon, och gör sig så osynlig han bara kan, rör sig så lite han kan, och helst i mörkret, hans liv hänger på det … tror han.
Han är fången i sin roll, en osynlig själ, och intensiv kropp.
Han bär själv på nyckeln till sin frihet, men han vet inte om han vill bli fri, han vet inte om han förtjänar att bli fri…

Det är få som känner denne man, trots att många känner till honom.
Det är den trevlige, spontane mannen de känner, och kanske är det bäst så.
Han skriker i infrarött, ett skrik som bara hörs av dem med konstnärssjälar, som bara hörs av andra osynliga…..

På olika sätt låtsas mannen….. låtsas inte om hålet, gömmer det för andra.
Dövar, låtsas, skrattar, gömmer, undviker ljuset som han egentligen behöver, som han för alltid haft rätt till…. om bara nån kunde få honom att förstå det …

…. och jag som jobbat så hårt på att skaffa tomteskägg, men det blev inte längre än 2mm… nåja jag rakar väl av mig det… eller torkar mig med frottéhanduken,
Nu kryper den närmre, Julen…. utan skägg då förvisso, men med Zeunerts Julmust och ett 1000-bitars pussel med Moster som professionell pusselbyggare vid min sida.

Julhandeln är totalt ignorerad av mig, jag är en olydig medborgare som inte helt och hållet gått upp i årets stora fest i kommersialismens heliga namn.
Fy på mig !
Men grönfärgen lyser inte lika hätskt i min nuna längre

Jag tittar mer fascinerat på i julstressen och hysterin, och låter folk få fira sin kapitalisthögtid…. ja menar utan den skulle ännu fler få slå igen sina butiker … det är en märklig värld vi lever i.

Men jag lyssnar gärna på lite julsånger… ni vet dom som handlar om kristi födelse o det…

va ? … jo det är det Julen handlar om !!
Va sa du ?…. näe det är inte Jultomten som är kristus !

Och jag ser gärna på lite julfilmer, sådana som handlar om mirakel, vilket egentligen är vanlig medmänsklighet…. kul att folk vill va medmänsklig åtminstone en dag om året… jallafall medmänsklig med handlarna
Jag gillar ”It’s a wonderful life” med James Stewart och ”Karl-Bertil Jonnsons Julafton”

Får jag då bara min julmust, och ett pussel så är det tillräckligt…
ja osså min tradition av att ta tvättstugan på Julafton

…
Generositet tycks vara relaterad till egenrelaterade svårigheter, och girighet starkt relaterat till egen framgång. Detta ger en både hopp och misströstan på samma gång. Ty så länge det existerar ”karriärer, tävlan, profit, och framgång” så kommer det generera girighet, men å andra sidan vågskålen så kommer detta i sin tur generera lidande hos andra människor, vilket gör dessa ödmjuka och generösa….

En kille jag känner jobbar minst 10 timmar varje dag, 6-7 dagar i veckan, och det mesta av sin lön skickar han hem till sin krigsdrabbade familj.
Och utöver det är han mån om att bjuda mig på kaffe då och då, för han tycker jag är snäll och så…..
Men jag känner oxå släktingar som ”gör karriär”, satsar på sig själva, lever ett ”obegränsat liv” , genomgår självförverkligande etc etc
Många av dessa personer har inte längre tid att vara min vän, eller nån annans för den delen heller, ej heller tid med sin omedelbara släkt och familj, som de tidigare stod nära.

Vad är det då att vara generös ?
… och vad är det att ”vara en god människa” ?

Ja givetvis differentierar åsikterna kring detta, och ganska ofta utifrån vad som passar en själv bäst för stunden.
Den allmänna politiska korrekta definitionen på att ”vara en god människa” idag, begränsas alltmer till att du ska ha ett jobb och bidra till samhället rent skatteintäktsmässigt, och för att kunna göra detta måste du ju vara frisk.

Min egen värdering kring att ”vara en god människa” har absolut ingenting med detta att göra. För mig handlar det om att bidra på olika sätt efter egen förmåga, och då pratar jag inte alls nödvändigtvis om förmågan att jobba. Jag pratar om hur stort hjärta man har, hur villig man är att hjälpa andra i nöd, eller bara i vardagen, pratar om omtanke…. vilket betyder att man tänker på andra människor, tar hänsyn ….

Jo …. jag vet det är väl antagligen förlegade värderingar idag, under Alliansen vingar.

Generositet – är också ett ord man kan fundera kring.
Om en man som äger 50 miljarder, donerar 10 miljoner om året till ”välgörande ändamål” så kan det väl i första anblicken te sig generöst, och kanske med dagens mått mätt våldsamt mycket mer generöst än om en man med 10.000 i månade skänker 500 kr…..

Om man nu bara ser till den procentuella delen, eller den faktiska summan, så skulle man lätt kunna göra misstaget att dra slutsatsen att den andre mannen är näst intill snål. Men även rent ekonomiskt krasst, så gör denne låginkomsttagare en större uppoffring i sin privatekonomi .

Men nu handlar inte generositet enbart om kronor och ören. Det vhandlar om att ge av sig själv, att tänka på andra OCH sig själv…
Det handlar om att bjuda på sig själv vid tillfällen då man ”gör bort sig”. Det handlar om att inte göra saker på andras bekostnad varken humormässigt, ekonomiskt eller tjänstmässigt…”
Det handlar om att ge komplimanger dagligen, det handlar om att inte räkna kronor och ören, väga skålen exakt. Om du bjuder på något så betyder det att man bjuder, och inte räknar in en mottjänst i framtiden….

Faktum är att jag har ett bra exempel på egen generositet oxå. Vill bara tillägga att generositet har inget att göra med att man måste leva efter jantelagen. Man får tala om saker som är bra med en själv oxå … tycker jag.
Nåja…. Jag och en släkting var ute på stan och shoppade… nja hon shoppade, och jag följde med bara, jag hade inte råd att shoppa så mycket, och var iofs nöjd med detta. Då fick hon för sig att hon skulle bjuda mig på mat ute på restaurang, men det visade sig att det inte var hon som skulle betala det, utan hennes man…. som såg minst sagt ogillande ut över hennes utfall….

Givetvis var det av gott hjärta hon ville bjuda mig som hade sämre ställt, men han var inte med på det. Och till saken hör att de lever ett väldigt gott ekonomiskt liv, han jobbar mycket och tjänar bra, och är duktig på affärer (vilket ofta innebär att bevaka sina intressen hårt, och inte alltid faller samman med att ge efter, skänka bort, minska på priset vid inköp osv)

Nu blev det så att jag åt på restaurangen ändå för 100 kr, som hon ville betala. Sedan trallade vi vidare i köpcentret, och efter ett tag kom jag och hennes man lite på sidan om , så min släkting inte såg oss….
Varpå jag lade en hundring i min hand, dolt, och gjorde en handskakning ”tjenare grabben” …och lät hundringen glida över i hans hand.

Nå det generösa i detta exempel från min sida var inte att jag betalade tillbaka naturligtvis, utan att jag lät min släkting fortfarande tro att hon bjudit mig… samtidigt som pengarna återgäldades….

är det förmätet av mig att berätta om detta …. njä jag tycker inte det

… nå så ser jag på dessa världsliga ting