Kategori: Betraktaren

…
”Ja ä inte dö än ”….. sa Janne Vängman

…..och de e väl bara för mig att stämma in. Ja ä inte dö än…..
Jag känner mig som mest levande när jag får arbeta med min kropp, när jag får äta god hemlagad mat, gjorda på ekologiska, smakrika, vitaminrika produkter, när jag får tillfälle att dansa…. då är jag i själen glad.

Jag längtar till det enkla, det fridfulla harmoniska…..
Jag längtar bort från bruttonationalprodukter och tillväxt, bort från det att människor är produktionsenheter….

Jag längtar till vågors skvalp mot fören på en eka, längtar till nystekt abborre, stekt i smör och salt. Jag längtar till horisonten vid havet där det oändliga fyller mig med förundran och närhet till livet…..och nuet.
Jag längtar efter att gräva i jorden,
efter att så och odla den föda jag äter, och inget mer…

Jag är uppväxt bland höga betonghus i förorter runt om i Stockholm, där folk inte hade tid att möta varandras blickar, och alltid alltid hade bråttom till något annat….alltid på språng, och massor av pengar och status
Men på sommarlov, och vinterlov, hade jag turen att få åka upp till Ångermanland, till mormor och morfar. till sommarstugan vid en fjällsjö som heter Stordegersjön. Ja den ligger inte vid fjällen, men naturen är närliggande fjällandskap. Därav min längtan till naturen, och mitt öga för Ångermanlands storslagenhet.

Tänk att få odla sin potatis utan gifter, …. rödbetor, morötter, lök…. och skörda på hösten. Att få hugga sin egen ved, elda i öppenspisen, ….
Men skulle jag fixa det levernet…. ja kanske, det vet man inte förrän man provat. Klart är att utan tv och dator skulle det bli en omvälvande förändring för mig…..

Men längtar gör jag ändå

Härom dagen gick jag en milslång promenad, 11 km närmare bestämt.
Jag lämnade medvetet kameran hemma för att visuellt och själsligt njuta av det underverk som sker i naturen, luften och människorna nu.

Redan när jag kommer ut ur porten så börjar ögongodiset hägra, med röda små löv, blandat med gröna i buskarna på gården, och en friskhet i luften som får en att vilja dra djupa härliga andetag. Det är fortfarande högt vatten i älven, vilket smickrar och mjukar upp landskapet, med gräskanten ända ner till älven istället för stenig sjöbotten som tittar fram.

I synnerhet när jag går över lilla bron som går över Ångermanälven infinner sig ett lyckorus i mig när jag tittar åt sydost, med Risön på vänster sida, med den lilla båthamnen där, fast det bara ligger några enstaka båtar upp och ner på land.
På andra sidan Guldkusten med otroligt vackra, exotiska träd och buskar av utländska karaktär, samt ett långt promenadstråk där människor njuter likt mig av vår vackra stad.

Jag tar av mig mina varma handskar och jag går omvägar för att få gå efter stranden på Risön, förbi under bron där laxfisket lockar många under sommaren. Nu går jag efter stranden där vattnet nu når upp till gräskanten och formar en böjd riviera. Och framför mig uppdagar nya färgsprakande vyer för varje steg jag tar. Ångermanälven delar sig och flyter förbi Hågestaön och vattnet återspeglar det gula och gröna i skogen som om det vore ett tropiskt landskap jag vandrade igenom.
Det dramatiska landskapet med höga skogbeklädda berg och dalen i vilken Ångermanälven flyter fram, såg jag bäst från Hallstaberget häromdagen då vi gick uppför hoppbacken, nu går jag där.

Nu omhuldas jag av landskapet, av bergen och skogen, och bjuds på skönhet som gör att man förstår, att paradiset är här och nu på jorden, bara vi har fri sikt att se det, …. igenom våra gråa vardagar, våra svarta linser med oförrätter och sorg.

Jag tar den branta vägen upp till Remsle, de många trappstegen suger i lår och vader. Gula, röda, bruna och gröna löv ligger samlade vid trappstegen, och det luktar gudomligt gott …. det luktar höst.
Väl uppe för trapporna pustar jag ut, och ser folk kratta löv på tomten, en hund skäller och ser förvirrad ut när jag får gullig ”hundgullarröst” och säger att den är fin, ….

De grandiosa, dramatiska vyerna ersätts av skogens lugn, och porlande bäckar.
Jag går upp mot skogsbruksskolan och tar in på en stig jag aldrig gått, flera träd hade blåst omkull över stigen på ett ställe. Jag går lite på känn, och kom fram strax ovan RUIF-stugan för att fortsätt den långa grusvägen runt och komma ner inte alltför långt ifrån Tomteverkstan.

Handskar och varma tröjor på, kängor och långkalsonger.
Frost, fallande löv och kalla friska vindar.
I augusti uppstår nästan ett antiklimax efter den späckade, innehållsrika Sollefteåsommaren…. ”Ja ha … nu då” känner jag det ofta då, när minigolfsäsongen och allt vad detta medför, är slut. När alla evenemang i stan är slut, och sista sommardansen varit….. ”nu då”

Men när denna känsla lagt sig, och man får börja göra höstsysslor. Tända ljus hemmavid, spela och sjunga, gå långa höstpromenader…. jag då är man i paradiset igen.

Att lyckas…

Då och då funderar jag över ord, och vad de betyder, och hur de förändras utifrån värderingar och samhällsförändringar.
Uttrycket ”att lyckas” är otvetydigt ett sådant uttryck som tål att funderas på.

Idag i Sverige anses det vara riktigt, riktigt fint att arbeta… bland det mest fina du kan stoltsera med är att ha ett arbete. Kan du dessutom säga att du arbetar övertid, och byggt på huset hela semestern, så ligger du jäkligt bra till….
Men….. är det verkligen själva arbetet vi respekterar så mycket ?…. Och vilka tror ni myser mest över detta ? … jag återkommer till svaret på dessa frågor.

Själv anser jag att arbete ger hälsa och välstånd hos en individ, men bara under vissa förutsättningar. Och när vi ändå håller på att syna och utvärdera betydelsen av olika ord, så kan jag ju ge mig på ordet ”arbete”.
När räknas något som ”arbete”… jo idag räknas det som arbete om du får betalt för det du gör. Förvisso har detta en historia som sträcker sig långt tillbaka, med hemmafruar som slet häcken av sig, men det räknades inte riktigt till arbete i samma utsträckning som förvärvsarbete.

Likadant är det idag med massor av folk som kämpar och sliter utifrån sina egna förutsättningar. Folk som arbetar ideellt, folk som inte är ”tillräckligt smarta” för att ta ut betalning nog för det dom gör, folk som jobbar gratis, folk som är snälla helt enkelt,….. fööör snälla.
Företagande hyllas, oavsett hur man bedriver företaget, och hur många lik man går över för framgång. För mig tycks det som om framgångsrikt företagande och ett rent samvete är svårt att få ihop idag, för att det ska bli lönsamt.
Och det finns en allmän uppfattning om att om man lyckas lura kunder, eller lura till sig pengar så är man helt enkelt ”smart”….
Och kritiserar man detta beteende … så är man ”avundsjuk”.

Med detta sagt så vet jag att det även finns hårt arbetande ärliga, duktiga företagare också, jag försöker bara beskriva tendenserna i samhället….åt vart det bär.

Att lyckas

Några exempel:

Skillnad på tex en ”sluskig äcklig kille”, och en ”don Juan”, ligger enkom i huruvida denne lyckas eller inte. Det kan till och med vara så att den som betraktas vara ”slusk”, faktiskt beter sig mycket bättre än den som betraktas vara ”Don Juan”.
Kommer ni ihåg killen i TV-programmet ”Ullared” ?
Även om vi tar med faktorn att smaken är olika, och att det finns olika värden hos personer att uppskatta…även så … så lyser cynismen igenom, och ”att-lyckas-tänket” !
Under programmet kom det från honom fram både borgerliga värdegrunder, samt att han hade gott ställt, och så blev han ju känd.
Det fick mig att må illa hur tjejer samlades runt honom i TV, och fnittrade. Jag är rätt övertygad om att utan kändisskapet och välståndet, hade de inte varit i närheten av honom.

Ytterligare ett exempel är en som Zlatan Ibrahimovic. Mycket av den respekt han åtnjuter sitter i fotbollskunnande, men en hel del sitter oxå i den förmögenhet han besitter. Man ifrågasätter inte ens längre att en människa tjänar miljoner på miljoner kronor, för att sparka på en boll. Medan man tittar snett på en som lyckats ta sig ur depression och svåra förhållanden, men inte får ett arbete.

Henning Mankell sa i en intervju att han aldrig beskylld för att vara lat, vilket säkerligen stämmer, och han är helt uppenbart talangfull.
Men det med att inte vara lat, kan även stämma på en människa som skrivit lika mycket, men inte slagit igenom…….. dom som skriver spaltmeter varje dag utan en krona

ideellt arbete. är ett annat fenomen som inte står speciellt högt i kurs, det nästa är föraktfullt, utom för de som inte gör det, och drar nytta av det ekonomiskt.
Detta är i fysiologisk och nödvändighetssynpunkt lika mycket ett arbete som ett förvärvsarbete, men det ingjuter ingen respekt, ingen status… och har inget statusvärde…..

Exempel idrott:

Om du gör en vågad fint på en straff som Foppa, blir hjälte om han lyckas, men kallas övermodig om han misslyckas. Trots att modet är det samma innan det man provar på……..återigen är det huruvida du ”lyckas” eller inte som avgör vilken respekt du sedan åtnjuter.

Musik

Musik det är så starkt förknippat detta med att lyckas, att folk kan tycka illa om musik pga att någon inte riktigt slagit igenom ännu…. och när han/hon sedan slagit igenom spelar det ingen större roll hur det låter.

…
Jo det finns oooootroligt mycket bloggar nu för tiden, och väldigt lite tid att läsa o kommentera….Ni vet … de e ju arbete, och övertid, skola och läxor, träning fotboll, hockey, flöjt och piano …. etc etc

Och om jag får gissa så är de allra flesta bloggar rätt nutti-nuttiga….. ytlliga och onödigt positiva… så positiva att man med rätta kan fråga om det finns nån ärlighet i allt fantastiskt som sker folk.
Men det är ju givetvis så att man som bloggare väljer vad man vill dela med sig av i sitt liv, och vilket syfte man har med bloggandet.

Jonna Jinton tex är Ångermanlands eget lilla egna skogsrå, med göteborgsdialekt.
Och det finns underbara bilder, lättsmält vardaglig rapportering om det nya livet i Grundtjärn. Jag går gärna in och tittar vad hon har för sig flera gånger i veckan.
Delvis pga av hennes otroliga bildspråk där hon förgyller landskapet med sin blonda John Bauerhårsvall i trolska landskap, och delvis för att det är något pittoresk, charmig beskrivning av livet på landet, och hur det är att komma från stan… något som jag känner igen mig i …..

Själv blandar jag och ger rätt friskt, vissa säger att mina inlägg är dystra. Det är sant emellanåt, men ibland är det både politiskt och underfundig humor om jag får vara så förmäten att berömma mig själv.
Men jag upplever själv inte mina djupa inlägg som dystra eller deprimerande, tvärtom så är de för mig förlösande och frigörande…..
Det är både för att tydliggöra en del av mig, inför mig själv och cyberrymden, som annars skulle vara fördold i hemlighet och mörker, som nu kommer i dagsljus och förminskas…..
Och det är för att sätta ord på känslor som inte fått finnas…..
När jag sedan skrivit …. så lämnar jag det, tills nästa gång det behövs….

Så det finns miljoner uppiggande, ytliga bloggar där allt är rosenrött, så jag ser det som min medborgerliga plikt att väga upp detta lite med några enstaka ”surgubbebloggar”

I lördags var jag på dans i Bollstabruk.
Svensons, Kindbergs och Highlights var banden som spelade… alla tre helt godkända ur danssynpunkt och bra musik.
Jag hade tänkt ta det lite lugnt iom att jag hade feber bara 2 dagar innan, men det gick ju inte alls det … då Helena från Lugnvik högg mig med det samma och till en riktig hårdkörarlåt. Sedan dansade jag i pricip i 4 timmar, då benen tog slut…..och jag hoppades på att få sitta lite… och lite fick jag faktiskt sitta nu…..

…

Det är lite tårögt idag…. jag vet inte riktigt varför.

Men innan jag sätter mig ner att begrunda mina känslor, så äter jag frukost …. duschar och klipper håret … tänkte jag.
Nu 30 minuter senare med en av klippmaskinen avklippt halskedja, så tittar jag inåt till mina känslor…..

Regnet öser ner utanför. Jag tycker om när det ösregnar. Slätregn, duggregn är inte lika mysigt.

Jag saknar min far nu….
Ibland känns saknaden efter en familj extra mycket. Nu är en sådan stund.
Saknad både av den familj jag aldrig haft som barn….. och att inte ha de familjebanden i vuxen ålder…. på vänskapsbasis….. men det kan jag inte få, eftersom dåtiden redan varit.

Jag kunde aldrig förstå….och i ärlighetens namn kan jag inte förstå än idag.
Jag förstår inte hur man kan överge sina barn…… jag förstår det inte, jag kan inte sätta mig in i det… jag förstår inte….

Det måste vara is i hjärtat och stål runtom …. jag kan för min värld inte förstå.
Jag gråter floder nu när jag känner mig ensam och övergiven…..
Då och då måste jag in i känslan. Jobbiga känslor försvinner inte när du låtsas som om de inte finns…. då får de näring och växer….
Men om jag som nu låter de få ta plats och tårarna rinner, så lättar det och allt känns sant och verkligt….

Att inte ge utrymme för detta är att ljuga för sig själv.

Nu torkar mina tårar…. och världen ser klarare ut när inte längre grumlet från mina tårar skymmer dess skönhet

En eloge vill jag ge till Apoteket och deras personal.
Trots att jag inte ofta går dit och handlar, mest bara tandpetare…. så blir man alltid väl bemött av dem.

Det finns ganska många butiker med trevlig personal, men några butiker/restauranger/företag, skulle behöva gå på kurs hos Apoteket i Sollefteå i kundbemötande.

profession och sitt privatliv

Det finns ett matställe, och även en matbutik här i stan där en del personal inte kan skilja på sin profession och sitt privatliv, vilket resulterar i minskat kundflöde för deras del. För det är inte bara personen som blir dåligt bemött som de förlorar… utan även ett gott rykte som går till intet, vilket kan kosta väldigt i slutändan. Tror knappast att en chef med intresse av vinst, vill ha personal som stöter bort potentiella kunder.

Liten stad

Ett problem till i en stad som Sollefteå, trots all dess skönhet och andra fördelar, är att det pratas mycket….. och att folk ”vet” så mycket om varann.
Det är ett problem som i vissa fall följer med inom företagande.
Och i vissa fall vet man mer om personer än personerna själva… det kallas skvaller och förtal.

Dessutom så vet folk ungefär vilken köpkraft folk har, och det har visat sig att vissa butiksinnehavare behandlar kunder olika utifrån inkomst, och därmed tror man potentiell köpkraft….

Jag kan säga trots att jag inte tillhör de mest köpstarka, att har jag blivit dåligt bemött på ett ställe så kommer jag inte tillbaka…. då betalar jag trots min ekonomi hellre mer pengar på ett annat ställe ….

Jag har vid ett tillfälle bara vänt på klacken och sagt högt och ljudligt, :

– ”OK då lägger jag mina pengar nån annanstans”

mer än 95% i Sollefteå

Jag är lokalpatriot när det gäller handel, handlar säkert mer än 95% i Sollefteå.
Men den siffran kan komma att sjunka kraftigt om det blir för många som inte klarar av att bemöta kunder lika…och trevligt.

Långnäsa till snorkig bilhandlare

För många år sedan hörde jag berättas om en kille som var från landsbygden, och inte brydde sig så mycket om snofsiga kläder och dylikt.
Han kom in på en av stans bilhandlare, och hade blivit bemött som någonting katten hade släpat in….

Han vände helt om åkte ner på stan till närmaste konkurrent och köpte en ny bil KONTANT….

De som fick bilen såld, hade ju hört av kunden hur han blivit behandlad, och ringde upp på bilfirman och frågade om de nyss fått besök av en man efter en viss beskrivning….

– Ja såg du vilken luffare… han såg ju bedrövlig ut…

– ”ja vi ville bara tala om att han var in hit och betalade en ny bil kontant” *klick*

Snorkig ung tjej kontra trevlig äldre tant

Så den tjej som på matvarubutiken inte bemötte mig bra kanske inte fäller hela butiken med detta…. men är hon så mot en så är hon det säkert mot fler.

En god vän till mig som jobbat som butiksbiträde hela sitt liv har sagt;

– INGEN ska kunna komma och påstå att jag bemött någon illa, så hon är trevlig tom med dom som är jobbiga och tom otrevliga…..

…
Jag är trött….. så trött.
Trött på folks småaktighet och fördomar….
Och jag är trött på att ingen tycks bry sig om något annat än egen karriär och egen rikedom.

Jag är trött på att barn svälter i Afrika, pga västerländsk miljöpåverkan som gjort att det är torka vartannat år i stället för vart tionde som för ett par decennier sedan….
… och jag är trött på att ingen västerlänning vill se sin egen del i detta, samtidigt som det ”fantastiska” kapitalistiska systems själva fundament gör att fiskevattnen utanför Somalia dammsugs av västerländska företag och länder, precis på samma sätt som utanför Västafrika….

…. och sedan ger vi allmosor när det redan är för sent, och stillar vårt samvete.
Jag inte bara är trött…. det får mig att må illa.
Och hemma i Sverige bråkar vi samtidigt om vi får 22.000 i månadslön eller 40.000, och ser ofta avundsjukt på de som har mer.
Likaså har en sjuklig omvänd avundsjuka härjat senaste tiden, där friska människor med jobb avundas sjuka människor pga av ”ledighet”

…. det är något som är riktigt sjuk med moder Svea och demokratin.

Demokrati ett urholkat begrepp

Demokrati förresten….
Såg ett intressant program på TV i dag om hur ”demokratins vagga” Aten…. hur det egentligen gick till.
Jag har förvisso länge vetat att deras demokrati inte inkluderade kvinnors rösträtt, och att staden använde sig av slavar.

När allt kom omkring så förvandlades även dessa begränsade demokratibegrepp till något som liknar diktatur eller imperialism.
Maktens frukter tycks för människa oemotståndliga och fördärvande av demokratiska begrepp och moraliskt leverne.

Och det tycks följa oss in ända in i nutid, med nuvarande regering som börjar behandla sjuka och arbetslösa som andra gradens medborgare.
Och ännu idag diskriminerar vi människor utifrån kultur och hudfärg…. trots att det bara var 70 år sedan Hitler utrotade miljontals människor….

ska vi aldrig aldrig lära oss av historien ?

… Jag mår illa över vart världen är på väg, och är trött på att folket blundar för det som känns jobbigt att se…. sin egen del, sitt eget ansvar

….
Indianen som satte sig på tågstationen i flera dagar…. för att vänta in sin själ.
Jag undrar om inte vi västerlänningar behöver göra det emellanåt.
Jag känner mig trött och slut, och har nån infektion i kroppen.

Ibland halkar jag in på att försöka vara mer än jag är, ta på mig mer än jag klarar av att göra…. och detta får jag oftast igen, genom att jag mår dåligt.
Nu är en sådan tid…..

Sollefteå är en stad som blommar upp under Juli. extremt mycket aktiviteter på en gång, ,…. och sedan bara tvärdör alla aktiviteter.
….och pengarna tar slut.

…. det skulle passa bra med lite mer regn nu

…
Tjosan hejsan ….
En bra start på dagen, är tydligen en bra frukost och en komplimang.

Efter en stor portion hästföda med laktosfri mjölk, och med Samsung Galaxy i fickan, bara väntandes på att få vibrera mot klockspelet vid telefonsamtal…… traskar jag glad i hatten ut på stan för att möta upp en ”ko” (Mamma Mu/Marie Boström) för en fika.

Precis när det killar till i fickan av mob, så möter jag den självständiga, vitala granntanten som hejar glatt och säger att med brett leende att jag är jättesnygg i hatten….. Och det var det själsliga bränsle för denna dag, nu kan ingen trycka ner mig så lätt

Mu’s son var vresig för att han inte fick växla sin 500-ing, men blidkades något när han fick smaka av godsaker hos Adam på lilla caféet.

Snart började lillpojken frysa oxå…. och eftersom jag hade jeasnsjacka med mig, så fick han låna den att krypa in i och värma sig, under förutsättning att han inte använde den som redskap att äta chokladsås med….

Jag kan inte se på när barn fryser och det har vid några tillfällen åsamkat mig själv en hel del hutter och frostskador. När jag var på Diggiloo för några år sedan hade jag varit förutseende nog att ta med mig två filtar så att jag inte skulle frysa fram på kvällningen. Men det gick ju fort om stöpet när kompisens ”båna” (barna) …. frös rumpan av sig…. så kände mitt fadershjärta att de måste få filtarna.

Likaså när jag var ute och fiskade kräftor med ett X och hennes bror, och barna hennes var för dåligt klädda o det regnade, så lånade jag ut min skinnjacka till Lova… för hon huttrade så mycket och var blå om läpparna….
… vilket sedermera för mig resulterade i tre månaders hosta och förkylning.
Det lustiga är att jag vid likadan situation skulle göra om samma sak igen trots erfarenheten med hosta och kräkningar.

Sveriges vackraste glugg

Efter ett tag kom söta rara storasyster Anna och kidnappade lillebror, så mor Mu fick klippa sig. Själv satt jag kvar i min gangsterhatt på Lilla caféet och chi-chillade.
Beställde en påtår och stoppade in hörlurar i öronen lyssnade på radio.
Den underbara Pernilla Andersson, med underbara låten ”desperados” och i mitt stilla sinne ser jag hennes underbara glugg mellan tänderna. Om hon opererar bort gluggen ska jag sluta lyssna på hennes musik.

Glad i hatten

Nå jag finner det för tillfället rätt roligt och fascinerande att gå omkring med hatt.
Jag gillar min hatt. Faktum är att alla människor skulle hatt en hatt att ha hatt.
Man blir liksom ”glad i hatten” fast utan sprit.
Säger man så så är det lätt till för ”sprithumorn” att slå till för den medborgare som gillar att förtära sådana drycker och sedan skylla sitt beteende på spriten…

”Man kan ha roligt utan sprit….” (ja och ni vet fortsättningen på den !?)

Fåfänga män

Fåfänga har länge varit abonnerat för kvinnor, och vi män skall reduceras till att ha, grått, blått och brunt, utan extravagans. Det håller förvisso på att luckras upp en aning, men det tar tid.
Roger Frisk, har en mycket frisk och sund syn på den saken, och han klär sig gärna annorlunda, med exotiska, asiatiska klädesplagg. Förmodligen får han rätt mycket blickar då oxå, både gillande och ogillande.
Men det är det man kallt får räkna med om man sticker ut en aning.
Vill man inte synas, är det lätt åtgärdat med en blå T-shirt, REA-Jeans utan varken form eller stil, foppatofflor och en målarkeps.

Vill du synas, kommer du synas

N’ä det är samma för mig och för Roger som jag sagt till unga tjejer som visar upp hela härligheten både topografi och långa slanka ben i kort-kort….. att söker man uppmärksamhet via klädsel, så får man det, både önskad och oönskad.
Så jag har valt att inta den inställningen och utgångspunkten att de som tittar gör det i beundran, även om jag vet att det inte alltid är sant. Men oftast tror jag nog folk uppskattar det faktiskt,…. och många säger det.

Sen skiljer det ju sig mellan småstad och storstad i dessa hänseenden. I Fjollträsk min uppväxtstad, kunde du i princip gå ut på stan i kallingar med skitrand på, utan att väcka nån större uppståndelse…. Medan här avviker du om du har tex …. hatt

where ever I lay my hat is my home

…. MIIIIGRÄÄÄÄN !!!

Börjar få denna fantastiskt ”mysiga” åkomma allt oftare.
För er som haft migrän, och kan skilja det från huvudvärk, behöver jag inte beskriva skillnaden.

Rubriken var en typ av travesti på eländet….
En antydan från Ledins landsplåga; ”Sensuella Isabella”… som landar i migrän.
För det ät nämligen så för mig när jag har migrän

… att jag måste släcka alla lampor, stänga alla ljud och dra nåt gammalt över sig, det sista som skulle kunna inträffa är just det Ledin sjöng om.
Den började i huvudvärk, medan jag var nere i ”sommarstugan” (Golfholken)
…. Och där kunde jag inte freda mig genom att gå och lägga mig och stänga ute världen. Då förvärras det radikalt.

Den nya fina hatten

…. hjälpte inte heller, till attt skydda mig från attacken mot mitt huvud, annat än att jag i vissa lägen kunde skydda ögonen från lite ljus.
När jag väl var på väg hem, hade huvudvärken förvandlats till migrän.

Party party !!

Jag hade tänkt handla frukost, diska, och lägga ut lite saker på hemsidan, men det var bara att glömma, av med kängor och hatt, släcka alla lampor och stäng av alla ljud, hade velat stänga av ljudet från kyl och frys oxå, och ha den tystnad som råder vid strömavbrott. Varför kommer inte strömavbrotten när man har migrän ??

…..på med täcke och två filtar, och dyk ner i sängen och påbörjan en sänghalmsbatalj som inte tillhör höjdpunkterna i livet.

Dock på ett sätt gör det faktiskt det…. när man vaknar upp utan värk, så är livet än mycket bättre än innan, bortsett från att kroppen är urlakad på energi…