Kategori: Betraktaren

…
Jag har en dålig känsla, om vad som lurar runt nästa hörn
Det finns svek, och så finns det SVEK. Det finns onda människor,
osså finns det ONDA människor.

Jag är stark, men inte hur stark som helst.
Jag är inte oövervinnerlig. Jag har en breaking point.
Ibland hatar jag den här världen.

Jag fick punktering i själ och hjärta idag igen.
Måste komma ihåg hur man andas.
Och fylla dem igen.

Det är allt för sällan som livet makes sence.
Det finns stunder, då jag ser mörkret,
det intensiva mörker, som brutit ned
mången god själ.

Stänga ute världen?
Nja.. jag brukar suga på det.
Ge upp? Jag vet inte om jag vet hur man gör.
Ladda om? Ja men jag behöver även mänsklig energi utifrån.
Mänsklig godhet, hopp, tro… tro på mig.
Nån som google-översatt …”har min rygg”

Jag har en dålig känsla… dåliga vibbars från omgivning.
Man vet aldrig vad folk kan ta sig till, hur långt de kan
gå med hat och baktal, svek…
Och dagligen vittnar världen om att vissa kan gå hur
långt som helst…
Jag är stark, men inte hur stark som helst.

Mitt hjärta loggar ut

…
Det är en förtrollande vacker, sagolik värld som vi förstör. Här finns undantagen som gör mänskligheten mänsklig i någon mån. Här finns hjältarna som tystas och fängslas, mördas och trampas på, för att vi ska få vår frihet. Och vi vänder dem ryggen, och verkar inte ens skämmas. Faktum är att vi försöker få de som stöttar dessa hjältar att skämmas, de som vågar göra sin röst hörd, och stå rakryggad när stormen kommer.

Här i denna vackra värld finns textrader som:
”Det finns en doft som aldrig kommer försvinna ur mitt minne. En obeskrivlig doft av sommar, inte precis välluktande men så specifik som vore alla mina sommarlov koncentrerade i denna enda essens. Den slog emot mig och andra passagerare på ångfartyget Tessin vid Klarakajen den dag i början av Juni då vi brukade flytta ut till ön. Jag ser Riddarholmsfjärden glittra i solen för en lätt västan. hör måsarna skria och flaggdukar och vimplar klatscha i vinden, medan hela stan tycks tindra uppspelt och leende under molnen” (Ur boken Fyra årstider av Gunnar Brusewitz)

Det är även en brutal värld, i vilken vi passivt bidrar till våldet, förtrycket genom tystnad och feghet. Onämnbara handlingar begås varje dag världen över, mitt uppi det paradis Brusewitz så målande drar min själ in i ljuset. Här finns horder av människor som fogar sig i förtrycket som drabbar andra, om de själva kommer undan med fråntagen frihet i mindre omfattning. Här finns de som säljer ut sin bästa vän under ett mediedrev. Här finns de som agerar ”fångvakter” och PR-agenter åt den korrupta makten, när den påtvingar oss restriktioner, begränsningar, obeprövade vacciner, i världens mest omfattande medicinska experiment, på människor, och inte labbråttor.

I en sådan värld, behöver en rätt så hårt ansatt medborgare finna tröst ibland, finna hopp, någonting att tro på, någon att tro på, utöver mitt hjärta och mina rättesnören. När det inte finns i en familj, eller släkt. Jag tar till musik, texter så som Björn Ulveus, och röster som Agneta Fältskog i Chiquitita:

”Chiquitita, you and I know – How the heartaches come and they go and the scars they’re leaving
You’ll be dancing once again and the pain will end – You will have no time for grieving
Chiquitita, you and I cry – But the sun is still in the sky and shining above you
Let me hear you sing once more like you did before – Sing a new song, Chiquitita
Try once more like you did before – Sing a new song, Chiquitita”

Jag ser, om och om igen dem delvis svenska dokumentärfilmen om Rodriguez ”Searching for sugar man” – och blir ”kär” i hela familjen, och deras inställning till människor, och pengar. Och låtarna har texter så som av en profet, en vis man, som inte blir profet i sin egen hemstad, i sin egen tid. Jag söker tröst i Astrid Lindgrens stämma och ord. Jag finner visdom i Tage Danielssons klokhet…. när mörkret försöker ta mig. Men framförallt står jag rakt upp, med okrökt ryggrad, med ocensurerat hjärta, icke utstuderad provokativ uppriktighet och möter lögnerna, demokratiavvecklingen… möter de som bidrar till tystnadskultur och mänskligheten i en mental fångenskap.

Ja e inte död än!

Den sjätte Aug 1943 skriver Astrid Lindgren i sin krigsdagbok: ”Hatet tar inte slut, samma dag som freden kommer. De som har fått sina anförvanter ihjälpinade i tyska koncentrationslägren glömmer ingenting, bara för att det blir fred”
De raderna känner min själ igen, trots att mina ögon aldrig tidigare läst dem. Den känner igen dem i efterspelet, tystnadskulturen kring människor inhumana gruppagerande under den planerade pandemin. Alla som skreko sina halsar hesa om ”mormorsmördare”, ”konspirationsteoretiker”, ”foliehattar”, ”osolidariska antivaxxare”, är nu tysta… tysta,… tysta … i väntan på nästa order uppifrån…

… vad skrev hon nu igen Astrid … om freden och tiden efter

…
Tittade som hastigast i mina två utgivna böcker ”Djupt rött hjärta” och ”Jag ser dig”. Bägge baserade på blogginlägg. Och inser att innehållet i mina blogginlägg på sätt och vis har förändrats en hel del, trots att det är samma grund. Det är nu för tiden färre inlägg om längtan och saknad efter kärlek. Inte för att jag egentligen längtar eller saknar mindre. Och det är färre inlägg om roliga vardagsincidenter, för att vi lever i en hyperkränkt värld , så det inte går att skriva utan att nån blir kränkt. Det går inte att fota folk utan att det ses som något integritetskränkande. Det är fler inlägg om min rasande ilska, frustration och ibland desillusion inför hur världen, människorna och samhället håller på att bli allt mer totalitärt, utan en tillstymmelse till protest från folket kan tyckas.

Innehållet i inläggen har förändrats mest för att någon MÅSTE opponera sig, någon måste ifrågasätta, någon måste göra motstånd. Jag hade helst velat fokusera på annat. Jag hade så klart hellre upplevt kärlek till en kvinna, och haft egna barn. Jag hade så klart hellre varit lättsam i sinnet och varit mer i vardagen här, i Sollefteå… till sinnet och till orden. Jag hade så klart hellre dansat och sjungit mera.

Anledningen till förändringen av innehållet på bloggen, är således inte orsakat av innerlig önskan om vad jag helst skriver om. Utan vad jag kräver av mig själv för att kunna se mig själv i spegeln varje morgon, och ännu kalla mig för en människa. Förändringen beror på att så många väljer tystnad. lydnad, feghet….

Tittade in på bibblan, och började läsa ur Astrid Lindgrens ”krigsdagböcker”. En oerhört jordnära och informerad kvinna. Bl a för att hon läste på, bl a för att hon jobbade på brevcensuren under kriget. Jag han i princip bara läsa 10 sidor, och redan där hade en hel uppsjö av insikter om dåtiden, kunnat appliceras helt eller delvis på vår nutid. Det vittnar om att vi befinner oss i ett krig. Ett informationskrig, som håller på att vinnas av de som vill ha censur, övervakning, kontrollsamhälle… och er tystnad. Astrid skriver bl a:

Samtidigt, observerade jag människor på ett annat vis tidigare i de två första böckerna, och dess blogginlägg. Nästan uteslutande utifrån tanken att roa läsaren, vara läsaren till lags, inte såra, bjuda på mig själv. Roliga historier, berättelser anekdoter från andras liv. Så som Moster o morbror, så som pappa osv … De är borta nu, och mitt liv kanske inte är så våldsamt intressant i antal spektakulära händelse, med dyra inköp, resor och nya människor. Jag har inga ambitioner.. det är min uttalade ambition att inte ha några.

Men nu är jag, jag.

Priset för att bli lajkad på facebook, eller gillad IRL , är att prostituera sitt hjärta och sin själ. Och det är på tok för dyrt pris. Vara nån man inte är. Återupprepa andras tankar och order. Vara till lags och tro på allt man blir tillsagd. Det kostar livet på miljoner… vare sig de dör eller inte. Jag är jag nu. Och i slutändan är jag den viktigaste personen att ha slutit fred med, när jag lägger huvudet på kuddvaret till kvälls.

Jag hade så velat veta vad Astrid och Tage hade stått i dagens dystopiska värld, om de levt. Men det kanske är tur att de slipper uppleva det här, både för dom och för mig. För om dessa stöttepelare i min själ, skulle fallit offer för feghet och propaganda… hade jag nog inte överlevt det. Bäst att de får vila i mitt sinne som de rakryggade hjältar de var… som den bästa av landsfäder och landsmoder. Jag har sett och upplevt tillräckligt med klippor i mitt liv, tappa huvudet de senaste åren…

Men mitt hjärta då? … jo det svälter lika mycket som min kropp lever i välmående för tillfället. Inget varar för evigt, utom möjligtvis döden, såvida man inte kommer till Nangiala som Astrid skrev i Bröderna lejonhjärta.

…
Tänker på mitt medvetna beslut sedan länge, att högt och ljudligt på offentliga platser, tala mitt hjärtas röst. Oavsett vad omgivningen tycker om det, och muttrar om för att jag gör det. Ett av mina mest rakryggade beslut och egenskaper,

…
Först när jag införskaffade den, placerade jag min härliga hängstol, lite in i hörnet, av utrymmes-skäl. Men har känt mig missnöjd med att det innebär att utsikten hamnar på en balkong i huset bredvid. Och det är ingen ung snygg tjej ens, så att man kan va gubbsjuk i gubb-häng-stolen. Jag flyttade den en halv meter och fick utsikt över det om nätterna vackra kraftverkets färgsprakande ljus-spel, samt Pettersborgs-nipan, och älven. En bra flytt på ½ meter, men i min compact living värld, innebar det omstrukturering som tog en dryg timme. Att möblera om hos mig, är lite som att spela:

Det har tydligen varit stök och ståhej, i bostadsområdet idag. Eller egentligen, tvärs över gatan från vårt bostadsområde. Granne ringde på dörren och sa att det var polispådrag, med två bilar, där de fick brotta ner, enligt uppgift mentalt instabil person. Och ytterligare saker nämndes, men som jag inte berättar om, eftersom jag inte kan styrka det. Hur som helst, kände jag att polisen kanske klarar av det där själva, så jag fortsatte spela och sjunga på titelmelodin till filmen 1939. Börjar få lite ordning på den svåra övergången till upptakten till refrängen, den innan textraden ”Vår tid är en tid för hjältar”

Endera dan, när jag fattat mod, hivar jag ner det egenhändigt gjorda furu-köksbordet i källarutrymmet, och ersätter med litet klaffbord. Jag vet inte HUR länge jag ska går runt det här bordet och stöta o ben i låren, innan jag förmår skrida till handling. Men endera dan….

Magdalena Andersson, visar sig vara en av de otäckaste socialdemokratiska ledare vi haft i Sverige. Under den skapade pandemin, uppmanade hon ju som ni vet till att inte krama ovaccinerade. Hon sa att S mål, var att alla skulle vaccineras, och att alla länder skulle vara med på ”den ekonomiska omstarten”. Som oxå kallas ”The great reset Agenda 2030” och är en av de mest omfattande planerna på ett globalt världsherravälde med icke demokratiskt valda ”ledare”. Något de flesta antingen ingenting vet om, inte vill veta eller inte bryr sig uppenbarligen. Jag har svårt att förstå att det är på det viset. Nu har M.A uttalat sig igen. Och i ljuset av tidigare uttalanden, och närvaro på WEF, där Klaus Schwab är ledargestalt… så fryser jag ända in i benmärgen när hon säger:

”många kriser parallellt” och ”handlingskraftig regering” från hennes mun, bådar inte gott.

Positivt är att vissa delar av rättsväsendet verkar fortfarande fungera i USA trots allt:

Det får räcka för idag, nu är jag trött,
go natt på er alla drönare!

…
Krigs-dagbok – Det undangömda informationskriget – Anno 2023 den 20:e September (4:e året av öppet krig)

Jag läser en del nu. Försöker variera mig i olika typer av läsning. Men det blir inga påhittade historier deckare och kärleksromaner. Verkligheten i sig har blivit så fiktiv, att jag känner behovet att fly in i litteratur som inte är fiktiv. Så som exempelvis Ulf Lundells ”Vardagar”, Gunnar Brusewitz ”Fyra Årstider” och ”Rådjursmannen”

Men jag är mentalt sliten. Kroppen är hälsosamt trött och pigg om vartannat som sig bör. Men sinnet, hjärnan, och hjärtat är slitna. Det är lockande att drömma sig bort till en annan värld, en annan tid, där man inte hindrar folk från att tala och tänka. För många har den lockelsen att fly verkligheten blivit för stor, och de har stannat i den fiktiva världen. Och i deras mentala och själsliga frånvaro gror mörkret medan folket tiger och samtycker. När papiljott-tanten i grannhuset, lämnat sin lägenhet, ännu en tom lägenhet i området, kändes det nästan spöklikt när jag gick förbi. Nästan hela huset hade mörka, tomma fönsterrutor, och klockan var bara barnet, strax efter nio på kvällen. Jag påmindes om stämningen i den animerade filmen ”Beyond the reset”

Jag flyr även gärna TILL verkligheten där ute i verkligheten, i den stora vida världen, som börjar utanför min dörr. Jag flyr då från televisionsapparaten, som jag insett existerar för att vi INTE ska bli upplysta, för att vi INTE ska tänka själva. Jag flyr TILL verkligheten, när jag stänger av ljudet på min mobil, men önskar jag hade modet att helt skrota ”smart-fånen”. De gör det svårt för oss att vara utan den, i vissa fall nästa krävs den för att kunna betala och göra rätt för sig.

Jag flyr TILL verkligheten, när jag är nere på kolonilotterna. Där livet makes sence, så att säga. Där naturens mirakel avlöser varandra, och där problem och motgångar är verklighetsanknutna. Där man sår ett frö, och arbetar för att driva upp fröet, och skydda plantan från att bli uppäten av andra.. utan gift. Och sedan har man mat. Vilket mirakel ! Där känns livet verkligt, och meningsfullt, för en stund.

På alla dessa vis, och flera, flyr jag TILL verkligheten, FRÅN alla lögner som presenteras för oss dagligen i nyheter och från myndigheter och globala företag. Men då och då, måste jag återvända till det osynliga kriget, som många, kanske de flesta inte märker av att det pågår, för att de fogar sig till nära på vad som helst, i The Matrix, i make-believe-världen.

”The best way to keep a prisoner from escaping, is to make sure he never knows he is in prison. ”/ Fyodor Dostojevskij

Den dystopiska känsla, jag får till följd av omvärldens brist på reaktioner, förstärks när folket VILL låta sig tystas. När de t ex inte ger ifrån sig ett knyst om fallet Julian Assange, fast det på alla sätt är bevisat att han inte begått några brott,, och att USA, Sverige, Storbrittannien och Ecuador, har begått brott mot hans mänskliga rättigheter. Knappt ett ljud från er medborgare… hur i hela helvete kan det komma sig ? Sådana saker, och de kommentarer jag nämnde i inlägget ….. som fälldes under nedstängningsåren, och som nu inte ett ord sägs om….. får mig att vilja fly TILL verkligheten, eftersom denna del av livet torde tillhöra ”The Matrix”

Julian Assange, straffas för ett brott han inyte begått, medan de som straffar honom, begår brott varje dag han är i fängelse. För demonstrerade vi mot sånt, och såg Amnesty International som ett organ för rättvisa för politiska fångar. De vet om att likt häxprocesserna på medeltiden och efteråt, så spelade det ingen roll om ”häxan” bevisades skyldig eller ej. Genom processen blev man av med dem. Och nu har han varit frihetsberövad mer än ett decennium, och bryts ner mentalt… och ni är tysta – varför ? Är ni som inte höjer er röst mot detta ens människor ? Julian Assanges ”brott” var att avslöja västvärldens stormakt med att begå krigsbrott. De ansåg att exempel måste statueras, så inte fler journalister söker sanningen. Och effektivt har det blivit, har vi lärt av medias beteende och undfallenhet under 2020 till nu… och framöver troligtvis…

Och nu sker det igen. Bara dagar efter att Russel Brand blivit anklagad för våldtäkter av 4 kvinnor, som påstås ska ha skett FÖR 17 ÅR SEDAN, annonserar Youtube att de ska stänga hans videokanal, på vilken han under flera år har avslöjat maktmissbruk och mediala lögner, regeringars lögner etc … ser ni ett samband ? Isf finns det hopp för er. Om inte… så vet jag inte om ni är människor ens längre?

…
I princip ingen kvinna, och än mindre en tonårstjej, riskerar att bli anklagade för våldtäkt, eller sexuellt ofredande eller övergrepp.

Detta har blivit ett av de vapen som likt i häxprocesserna var helt omöjliga att försvara sig mot. Det utnyttjas i hämndsyfte, men framförallt för att oskadliggöra människor som är ett hot mot den globala diktaturen som håller på att förverkligas.

…
Här i kommande text, några teorier om konspiration, dvs så kallade konspirationsteorier. Dvs sådana som vi lärt oss, att de per automatik är fel, och dessutom rätt så förbjudna, när vi utövar vår inprogrammerade självcensur. Själv har jag ju som bekant i egenskap av vänsterröstande, högerextremist, börjat äga de ord som används mot mig och andra ”extremister” i nedlåtande och avskräckande syfte, som görs för att att inte fler gör något så rebelliskt som tänker egna tankar. En konspirationsteori är således inget annat än en teori om konspiration. Och en teori skulle man faktiskt kunna likställa med frågeställning av undersökande karaktär.

Frågeställningar av undersökande karaktär, har en gång i tiden varit själva grunden för all forskning, med en så självklar osäkerhet i utkomsten att man ej för all framtid tillåts räta ut frågetecknet helt till ett orubbligt utropstecken. Samt alltid, alltid, alltid, låter alla sk forskningsresultat vara öppna för insyn, och kritik, så att de ofrånkomliga misstag kan rätas till. Så är så klart inte längre fallet med ”vetenskapen” och ”forskningen”, som presenteras för oss i singularis, som om dessa institutioner vore fullständigt, totalt eniga i sina slutsatser, och därmed inte tillåtna att ifrågasätta. Utan att då i dagens rådande brist-på-debatt-klimat per automatik, kommer framställas som vetenskapsfientlig, när det i själva verket är precis tvärtom, att de som INTE ifrågasätter vetenskap, är de som är vetenskapsfientliga.

Så, om man ser till att man äger de ord som kastas emot en, för att tysta oss, istället för att försöka, förneka, förklara och försvara sig (vilket, så som tanken redan från början är, framställer den som försvarar sig som skyldig, till någonting, och därför inte går att lita på) … när man äger ord som: ”konspirationsteoretiker” och ”högerextremist”, och i samband med dessa tänkta påhopp, i detalj förklarar vad man i REALITETEN tänker, och står för, avdramatiseras uttrycken, till slut, och blir oanvändbara som vapen för de som skyr verklig debatt och ifrågasättande forskning och vetenskap.

Iom sjösättningen av en sedan länge planerad pandemi, eller mer exakt, sedan länge planerade åtgärder på global skala, där pandemin bara var ett av alla medel, när helst det gavs tillfälle att genomföra, dessa i ett nyktert perspektiv diaboliska inskränkningar i mänskliga rättigheter. …..Iom den sjösättningen… så har jag kommit att våga ställa större frågor, om vad som sker nu, och hur långt maktens besinningslöst, inhumana, icke demokratiskt valda ”Nazgûls”, är beredda att gå? Hur många offer är de redo att offra på det osynliga altaret? Vad är deras egentliga plan med jorden och mänskligheten? Jag är inte säker på i vilken grad den stora breda allmänheten har förstått att de stora förändringarna nu sker på en global nivå, av människor som inte blivit valda ?

Men så är det hur som helst. Och när man ställer följdfrågan i ett historiskt perspektiv: Hur många med världsherravälde som mål, vilket är det samma som global regering som de faktiskt öppet proklamerar är ”lösningen”…. Hur många av de historiska exemplen har varit godhjärtade människor, med godhjärtade avsikter och godhjärtade tillämpningsmetoder? Nero? Djingis Khan? Julius Caesar? Adolf Hitler, Josef Stalin? Mussolini? Alexander den Store? Tutankhamon, det Osmanska riket ? Kristendomens Korståg ? Islamsk Jihad, och deras det ”heliga krig”? – När du ställer dig dessa frågor, vad blev svaret? Har de haft ädla motiv, godhjärtade avsikter, och godhjärtade tillämpningsmetoder? – Så klart inte, och det får till och med den mest inbitne historieförnekare tillika blint troende, självutnämnde, undersåte svårt att förneka. Inte ens den farliga kategorin människor kan ställa sig upp och säga att världens ledare ovch despoter mördat miljoner för att de är godhjärtade, med godhjärtade avsikter?

Och i det perspektiv bör man nog fråga sig om konspirationer över huvud taget finns, existerar eller ens har funnits? För det verkar som den bekväma västerländska befolkningen har landat i att de inte finns iaf. Utan att de bara finns i österländska regimer, om ens där har jag förstått, efter att ha lyssnat på de västerländska ledare, varav några av dem uttrycker sin beundran över staten Kina, som mördar och förtrycker sin befolkning. Man får lätt känslan av att den västerländska bekväma befolkningen tror att ondska för all framtid raderats ut i västerlandet, iom vinsten av andra världskriget. Utan att förstå att krig, oavsett vem som vinner, aldrig kan utövas utan ondska, brott mot mänskligheten från båda sidor. Det finns inga civiliserade krig. Krig innefattar offer, och vedervärdigt beteende. Men där har vi ju genom propagandafilmer som ofta kallas ”dokumentärer” och förväxlas med objektiv sanning blivit förledda genom hela vår skoltid och efter det genom Hollywoods filmindustri, om hur det verkligen gick till, och hur det fortfarande verkligen går till. Om man t ex avslöjar Amerikanska krigsbrott likt Julian Assange. Och på vilket sätt de oskadliggör dessa dissidenter.

ALLA FRÅGESTÄLLNINGAR, måste kunna ställas och beaktas. Speciellt när det kommer till makt och maktmissbruk. Ingen teori, få vara för vild , konstig eller osannolik för att stötas och blötas och undersökas. För så fort nånting faller under ”för märkligt för att vara sant”, undkommer det granskning. Och det som undkommer granskning, är tacksamma verktyg för maktmissbruk, totalitära regimer. Att ha en konspirationsteori, är således inte samma sak som att påstå att det är sant, det man har teorier kring. Det innebär heller inte att det INTE kan vara sant, det man har teorier kring. Det innebär att man öppnar för möjlighet att UNDERSÖKA om det finns sanning i det, eller ej.

För egen del hade jag t ex aldrig kunnat föreställa mig att stat, myndigheter, WHO, regeringar och läkemedelsföretag skulle helt eller delvis ljuga för världens befolkning. Den biten, de lögnerna om statistik, och ”safe and effective” är inte längre några teorier. Det är avslöjat och ute i det fria för vem som helst som klarar av att tänka en egen tanke. Och om de nu ljugit om så grundläggande saker i sådan total skala, måste de kvarvarande tänkande människorna ställa sig frågan: ”Vad mer har de ljugit om? och hur långt är de villiga att gå? Är pengar det enda målet med det vansinne de försatt oss i?

Och det målet,. vad än det är, sätts idag, likt på Tutankhamons, Caesars, Hitles tid som gudar eller människo-gudar, som inte bara har plikt att t ex minska världens befolkning, utan även en gudomlig rätt att göra det, vad är de då redo att göra? Och hur göra det de gör utan att det märks ? Omöjligt? Uppenbarligen inte säger jag, efter denna pandemiska cirkus de ställde till. Vi har ingen aning om hur många som har fått sina immunförsvar nedsatta, fått kroniska sjukdomar till följd av vaccinet, eller hur många som rätt och slätt dött av vaccinet. De döda kan inte vittna, och av de som blivit sjuka i det man påstår är ”postcovid”, en betydande del som tror att det är covid som orsakat det, trots att de själva vittnar om att de vid varje injektionstillfälle försämrats i sin hälsa.

Så gör man så att det inte märks! – Med folkets godkännande.

Om man dessutom skulle ta och undersöka utifall många som redan har latenta sjukdomar, och efter vaccinering har dessa sjukdomar eskalerat och påskyndat sjukdomsbilden, som sedan lett till en för tidig död, jämfört med om man inte tagit vaccinet. Hur undersöker man det? Vill man ens undersöka det? INGEN som satt vid makten då, vare sig regeringsmakt, WHO, myndigheter eller Big Farma skulle få sitta kvar då, och hela bunten skulle då ställas inför rättegång då. ja utom Pfizer och vaccinbolagen som fick ett ”slippa ut ur fängelse-kort av världens regeringar likt brädspelet monopol. Redan INNAN de sålde vaccinet för hundratals miljarder dollar.

Vilka faktorer, kan de facto minska världens befolkning rent teoretiskt? Alldeles oavsett om det är planerat eller inte?

Om färre föds, så blir det färre människor, och om fler dör, och tidigare än förut, så blir vi färre. Det är de två grundläggande förutsättningarna för en minskad global befolkning. Och om man ser till många olika saker som kan resultera i färre födslar, och fler dödsfall, så kan man bland annat landa i dessa saker:

1 – Om den kroppsliga, biologiska fertiliteten sätts ur spel hos stora delar av jordens kvinnor, minskar antalet födslar
2 – Om män och kvinnor inte lever i kärnfamilj finns det chans/risk att det blir färre planerade barn
3 – Om en tvedräkt mellan kvinnor och män, plötsligt ”uppstår” – minskar troligtvis antalet födslar
4 – Om fler sällar sig till att varken ”känna sig som” man eller kvinna, torde antalet födslar minska
5 – Om fler, kanske till följd av kriget mot manligheten som sådan, sällar sig till homosexualitet, finns chansen/risken att det blir färre födslar
6 – Om risken är överhängande för män att bli anklagade för våldtäkt, vid minsta sexuella närmande, minskar chansen/risken till fler födslar
7 – Om kvinnor ständigt går omkring och är rädda för män, minskar chansen/risken till fler födslar
8 – Och om kvinnor blir förvärvsarbetande, och barnen skickas till barnläger/dagis, minskar barnafödandet
9 – Om man och kvinna inte behöver varandra, varken ekonomiskt eller på annat vis

1 – Om fler blir sjuka och dör i förtid, utan att det kan bevisas vad orsaken är, ökar antalet dödsfall
2 – Om folk drivs till icke tolererbara förhållanden, och måste slåss för sina liv, ökar dödsfallen
3 – Om klyftorna mellan rika och fattiga ökar. så ökar våldsspiralen
4 – Om det blir fler krig, ökar antalet döda
5 – Om näringen i maten blir sämre och sämre, ökar sjukdomar och död
6 – om läkemedel är 3e största dödsorsaken, som det faktiskt är i USA, så ökar dödsfallen

Om man nu tillhör den enligt sig själv utvalda del av människoskaran, anser att man blivit upphöjd till Gud-status, vars tankar är lag för dennes undersåtar, och får för sig att det finns för mycket människor på jorden. Och man faktiskt har en makt över media för att man äger den, makt över politiker för att man äger dem, makt över vetenskapsmän, för att man ger dem deras lön, om de kommer fram till saker som passar deras agenda. … så ..

.. tänk själv…om det går

Finns möjligheten att människor kan vara så ondskefulla att man använder sig medvetet av dessa ovan nämnda punkter för att minska jordens befolkning? – Svaret på den frågan, ligger i historieböckerna. Läs om Nero, Djingis Khan, Julius Caesar, Adolf Hitler, Josef Stalin. läs om Mussolini, Alexander den Store, om Tutankhamon, om det Osmanska riket, Kristendomens Korståg, islamsk Jihad, och deras det ”heliga krig !

…och fundera en gång till över vad som är möjligt och inte möjligt, i vår tid.

…
Under förmiddags-promenaden med G letar jag samtalsämnen som inte berör, som inte är viktiga för oss och mänskligheten. Viktiga som friheten, våra själar och hjärta. Ändå nuddar vi vid det, när jag till slut ändå markerar konsekvensen av att ”stoppa bomull i öronen”, vilket är min väns vägval inför de globala förändringar som sker, och tar ifrån även honom grundläggande friheter och rättigheter. Jag hävdar att det funkar om du själv inte blir våldtäktsanklagad. Då hjälper inte bomull nämnvärt. Sätter mig sedan ensam på uteserveringen på Café Petter. En av de enerverande duvorna landar. Tänker att allt de egentligen vill, är att äta mat, överleva. De återkommer om och om igen när jag, medveten in detta ändå försöker jag bort den. Jag kallar dem korkade, men allt de vill är att överleva, äta…. så vem är korkad egentligen?

Häller några trasiga säckar gödsel på komposten, ämnar ta krafttag senare. Funderar kring hungriga duvor, sorkar och kålmask. Nu flög en duva upp på bordet bredvid trots att den stökande kvinnan satt där. Korkade duva! Eller hungrig bara?

Plockar nypon för att göra te. Tar reda på mer kål, gör soppor. Ger bort mera kål, och ger bort lite kål till, Fixar frön från blommor till nästa års sådd, Kokar soppa på bönor, soppa på morötter, soppa på tomater. Det tycks aldrig ta slut… allt jag vill är ju att äta – korkade jag, och korkade duvor.

För varje dag som går inser jag att min ryggradskänsla har ofta varit rätt, när jag känt hur fel saker jag prackats på varit, men inte haft självkänsla och självförtroende att stå på mig, som jag har nu. Tex föreningslivet, där det vid varje årsmöte deklamerats positivt tänkande, att ”nästa år ska vi minsann hjälpas åt”. För att nästa år i vanlig ordning vara två st deltagande på städdagen. Dekalpositivismen som nu när jag har självkänsla framstår som ett tecken på den strutsmentalitet jag betraktar hos folk i de större sammanhangen i en liten fd stad, som är under insomnande. Trots en del tafatta, halvhjärtade försök att få det verka som man vill rädda den. Nu börjar trötta, uppskruvade, igenkännbara gestalter dyka upp i enstaka antal, på gågatan:

….Mannen med käppen som bad mig fara åt helvete med tillägget kukhuvve, haltar förbi. En rollatorförsedd herre som går fortare än de utan, rullar in på gallerian enligt ett förutsägbart schema, för att sedan landa på fd stadens bibliotek. Skuggan av en fd människa, i blåvit träningsoverallsjacka, nu mer så neddrogad av lagliga droger, som i dess lagliga format kallas ”läkemedel” eller ”vaccin”….så neddrogad att inget av människan i honom finns kvar. Ett oerhört tragiskt livsöde. Jag är SÅ glad att jag sa nej!, trots ett mycket utsatt läge.

Svärmorsdrömmen den unge mannen med lockigt hår, glasögon och ett nästan läskigt ofarligt aura kör fram sin lastbil på gågatan, och möts upp av den unga kvinnan som tar emot leverans varje vardagsmorgon. Hon rör sig och för sig i nåt som i det närmaste liknar en uppvaktningsdans, perfekt sminkad och moderna kläder. Kvinnor med huckle, och män med kaftaner är nu mer en van del av stadsbilden. En av de lätt fogliga stats-styrda bibliotekarierna på fd stadens kommunbiblioteket, skyndar in på caféet och får med sig 2 croissanter till morgonfikat

Även jag är en av dessa förutsägbara inslag i stadsbilden, i de vanemönster jag för närvarande har.

– En dubbel espresso tack
– Hur många % idag general?
Skiner R upp, går o småsjunger för sig själv, om sommaren nu när hösten tar ett allt starkare grepp om oss. Igår hade jag shorts och tog av mig barfota en stund på dagen. Idag långbyxor och skinnjacka.

E vaggar sedvanligt förbi,bort mot systembolaget. Jag läser ”fyra årstider” av Gunnar Brusewitz, över en dubbel espresso, men är lätt distraherad. En polisbil stannar framför gallerian. Osäkert vad orsaken är, om de ska köpa kaffe, eller stävja brott. Men syns inte så ofta, oavsett brottsfrekvens. Gunnar Brusewitch skriver roligt om brushanarnas spel och dans inför till synes lätt ointresserade brushonor. En kaja dyker in i sopsorteringstunnan, som har kedjor i sig för att förhindra besök. Kajan som är intelligent kråkfågel har naturligtvis hittat ett sätt runt det. En storskrakshona i bäcken i parken, de som brukar vara så skygga. Brusewitz språk, inspirerar;

”Strax bakom diket skjuter hagen ut i en kil i fältet. En gräsluden tunga som slickat åt sig rösen av sten under bondegenerationernas kamp med åkerjorden”

”Tag väl vara på ditt liv, nu är det din stund på jorden”

Har ni någonsin funderat på VARFÖR människor med makt, tystar ner människor? Har ni funderar varför vi i så stor utsträckning, även accepterar det här i Sverige och i västvärlden? Har ni förstått att om i ryter ifrån en och en, kommer de lätt, på många olika sätt plocka bort alla oppositionella från att kunna yttra sig så att omvärlden nås av deras röster? – inte ? – nähäpp!

Jag är en korkad duva, jag fortsätter tala för döva öron, och bedövade hjärnor.
Det kanske är så, att en vacker eller regnig dag, vi alla är korkade duvor, som gång på gång återvänder, för vi vill äta.

…
17 år efter en påstådd våldtäkt, kommer några kvinnor fram och anklagar Russel Brand och anklagar honom. Detta under en period då han effektivt ägna sig åt att avslöja Big Farmas och så kallade hälsomyndigheters lögner.

17 ÅR EFTER!!!

Jag har tagit upp massor av liknande fall, som i princip ingen av er läsare har varken stöttat mig i, eller ens vågat kommentera. Får man fråga er hur det kommer sig? – Nä så klart inte. Skulle ni se åt andra hållet om jag blev anklagad? – I guess so. Eller kanske till och med hjälpa dem? Jag minns den överväldigande majoritetens reaktion under den planerade ”pandemin” – It really makes me sick to the stomach – it really does!

Men vad hjälper det att skriva det här? Ingenting, annat än för att inför mig själv förbli tydlig vad jag känner och tänker. För att förbli en rakryggad man, med MÄNSKLIGA värderingar. Jag är mer ensam i det, än vad jag skulle behöva vara, om fler människor var människor.