…
Så länge jag har levt, har det politiskt sett diskuterats om höger, mitten och vänster i politiken, och inte funnits några alternativ. Och förenklat menar man då stat eller kapital. Men verkligheten är en annan. ”Staten OCH kapitalet, de sitter i samma båt”, är en något mer verklighetsförankrad version av hur det ligger till. En god vän till mig håller sig för att vara mer högerut, eller åt det anarkistiska hållet. Jag har på senare tid diskuterat mycket med människor som själv påstår sig ha sin politiska mylla och övertygelse till höger. En annan sitter jag och fikar med flera gånger i veckan. Och jag har funnit några saker för att vara sant de senaste åren. Jag har inte förändrats som människa i mina värderingar, snarare har de stärkts. hjärtat sitter till vänster hos mig, lite som det faktiskt gör i kroppen, medan min politiska position på höger-vänsterskalan, håller på att suddas ut. Jag ska så småningom förklara vad jag menar med detta. För min syn på höger och vänster, har kraftigt förändrats. Utgångspunkten för diskussionen höger eller vänster i politiken, är ofta skatter och fördelningspolitik. Fast nu är nog sanningen närmare den här:

De flesta av oss är inlärda vad vi ska tycka, vilka som är politiska fiender. Från vänstersidan är vi lärda att tro att Socialism är det samma som att vara rättvis, att ta hand om varandra, ta hand om ”de svaga”
Och att kapitalism är det samma som egoism, och att egoism inte kan förekomma om man är socialist och vänster. Det pratas om det gemensamma. Och det finns spår av sanningar i det. Åtminstone finns det spår av sanningar i ursprungs-iden. Själv tycker jag t ex om Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Det är en god tanke, så som en familj ungefär, borde fungera. En god tanke, men ändå naiv, utifrån den mänskliga läggningen för rovdrift, ego-intressen och att trampa på andra för att ta sig fram. En slags perverterad version av den från början naturliga genen att kämpa för sin överlevnad, men när vi satte oss utanför naturen, bröt vi balansen. Det är ett ämne att återkomma till. Den naturliga balansen, och ”starkast överlever”, vilket alla ismer och politiska inriktningar fjärmat sig från, eller förvanskat sanningen kring. ALLA!
Människor som är uppfostrade till att identifiera sig som höger, har o andra sidan lärt sig, och inbillat sig att de är för ”frihet” (oftast utan att definiera för vem friheten skall vara, vilket är den brännande punkten för deras syn på frihet) Man har lärt sig ord som ”ansvar”, fri konkurrens, ”individen”, ”rätt till egendom”, ”kunna skilja på ditt och mitt” etc etc … och det finns spår av sanning i detta. Men minst lika mycket lögn och självbedrägeri.
”Allt handlar i grunden om människans bekvämlighet, att inte ta ansvar, att sätta sitt hopp till auktoriteter.”
….sa en av mina goda vänner från högersidan, och visst finns det spår av sanning i detta, men det är en förenkling som dessutom exkluderar individer, som högersidan så ofta säger sig värna om, individer som INTE av olika anledningar kan försörja sig själva.
Den andre vännen med politisk hemvist i högern, sa som svar på när jag undrar vad man ska göra med dessa människor:
”Ja men då borde inte deras föräldrar skaffat dem till världen, om de inte kan ta hand om sig, eller försörja sig själva”
Så när man kommer till kritan över hur dessa ismer skall fungera i verkligheten, tycks det finnas en naivitet från vänster och en cynism, från höger. Och i bägge fallen ett självbedrägeri om vart man själv placerar sig i denna värld, utifrån behov och duglighet. T ex så är det inte ovanligt att människor som funderar kring eget ansvar över sitt liv, till det yttersta, och klarar man inte det så ska man falla eller dö, att dessa redan har ett gott kapital, har bra med egendom, och ett gott självförtroende samt kontakter som gör dem övertygade om att de klarar sig i en värld där ”djungels lag” råder, där starkast överlever” råder. Dock är jag övertygad om att de överskattar både sin förmåga, och underskattar hur den världen skall komma att se ut, där starkast överlever.
Och det är inte ovanligt att sjuka människor, fattiga människor som av konkurrens-skäl exkluderats från marknaden, självförsörjande sätter sin tillit till ett gemensamt system, med en tanke på att ta hand om varandra, fast det eg ofta i slutändan inte handlar om nåt annat än ”ta hand om mig, och skit i andra”. Likväl är det kanske genomsnittligt sämre med självförtroende på egen försörjning, inte så många kontakter på detta område, sämre med kapital och egendom. Och underskatta sin egen förmåga. Även detta på ett självbedrägligt vis.
Så jag är alltså övertygad om att dessa högermänniskor överskattar både sin förmåga, och underskattar hur den världen skall komma att se ut, där starkast överlever. För hur skall en sådan oreglerad värld se ut? Om man propagerar för en värld utan staten, utan kungar, utan ”ledare”, en djungels lag, ”starkast överlever”, så bör man nog ändå fråga sig vad som händer med polismakten, militären som försvarar deras ”surt förvärvade” egendom, deras förmögenheter eller tillgångar. För du kan inte ha kvar polis och militär och ändå hävda ”starkast överlever” , nä då är du ”on your own” faktiskt. Och då får man försöka börja föreställa sig den världen. Att den skulle vara fredlig är lika naivt som att påstå att det inte finns egoism hos socialister. Den skulle troligtvis innebära att alla skulle behöva beväpna sig, något som är t ex den amerikanska vapen-lobbyns våta dröm. Inte min.
Man kan ha utopiska drömmar om hur man önskar att världen såg ut. Och det är inget fel i det, men samtidigt om man gör om det till politik, dvs att agera för att det ska bli så, på demokratisk eller totalitärt vis, så tycker åtminstone jag att det är på sin plats att fundera på hur det ska kunna gå till, om det ens är möjligt, och hur ska man få med sig folket? ska man ens bry sig om folket, som så klart alltid kommer tycka olika, det är inbyggt i all demokrati… och dessutom är det just detta som gör att makten behåller makten, människor kiv och bråk över oväsentligheter.
Min dröm, min utopi, är troligtvis inte möjlig, med tanke på hur jag känner mänskligheten, både utifrån bekvämlighet, ansvarslöshet och egoism… Men eftersom jag lever, och är, så har jag tankar och drömmar om den värld jag skulle vilja leva i. Och INGET parti i världen, förespråkar mina tankar. De låtsas göra det, men gör det inte. Min utopiska grundtanke om en fungerande, balanserad värld handlar just om balans, balans med naturen. Att inte ta mer än man behöver, och att ge tillbaks till jorden, och till människorna. Ja, jag sa ju att det är en utopisk dröm. Det är den enda som kommer fungera, och kommer aldrig bli verklighet, utom möjligtvis i en post-armageddon-värld, där vi tvingas til den typen av leverne för att överleva. Men jag är likt förbannat övertygad om att det bara skulle dröja ett drygt sekel innan människan återigen började om på samma destruktiva väg, om hon överlevde armageddon.
Men min dröm, har format sig utifrån erfarenheter, och alla ismers misslyckanden, att den enda som kan skapa balans, är naturen själv, om vi inte blandar oss i för mycket. Jag har erhållit kunskap kring mitt odlande, insekters betydelse för balansen, alla djurs betydelse för balansen… och människans betydelse för obalansen. En gård, med mark som försörjer en själv, med hårt arbete som redskap för att skaffa föda, utan gifter och rovdrift av naturen.. sådan är min utopi, min dröm, som är just en utopi.
Det lokala samhället utan mycket import och export som fördärvar vår natur som vi lever i och utav. Bröd bakar man själv eller på orten, vatten tas från eget land. Överskott i form av gödsel och växtrester ges tillbaka till jorden. Inga monokulturer i jordbruk och köttproduktion… Nära … nära naturen, nära livet… hårt arbete som leder till mat och värme… Arbete som make sence, arbete som leder till nåt gott, arbete som förbrödrar, arbete som får varje individ att känna och förstå varför man utfört arbetet.
Problemet med min dröm, är att varken renodlade kapitalist-troende ”ledare” eller stats-troende ”ledare” kommer tillåta detta ske, så som jag förklarat det i detta inlägg. Bekvämlighet, egoism och UPA.
Och så länge vi käbblar om vilken ism som är rätt, kommer de ha makten över oss.
Jag känner väl att jag vill utveckla lite mer vad jag menar med ”hjärtat till vänster” i förhållande till att inte nödvändigtvis vara vänster i politiken utifrån hur vänstern ser ut idag. För mig handlar det om att hjälpa andra, bry sig om andra, att ibland, till och från, släppa sina egna behov, för någon annans, som för stunden är större än mina.Man kan, om man tänker och känner som jag, se det som en egoistisk handling att hjälpa andra, OM man mår bra i själ och hjärta av att göra det. Och den biten tror jag ligger djupt nedärvt i vårt DNA som flockdjur, att vi ska må bra av att hjälpa flocken, eftersom det gynnar våra chanser som individ ovch flock att överleva. Lite som att det är skönt att ha sex, av samma anledning, eller åtminstone VAR skönt att ha sex, eller var meningen att det skulle vara skönt att ha sex, innan vi människor sabbade det också med porr, våldtäkter, feminism och regnbågsideal.
Människor till höger politiskt, kan ofta visa tecken på att ha hjärtat till vänster i vardagslivet, visa omtanke… det är inte alltid en motsägelse. Men bara om de får ha det bättre ställt än andra, och de kan ge om de vill. och vänstermänniskor som påstår sig vara solidariska kan likt under ”pandemin” utesluta människor från gemenskapen, trampa på dem, håna dem under ”solidaritetens fana”. så… om ni undrar varför jag är vänster i hjärtat, men inte placerbar på skalan, så vet ni nu.
Och jag vill understryka, att min kritik till Socialdemokratin och kommunism, är precis lika stark som den till kapitalism, liberalism, och anarkism. Jag ogillar ismer, för det är likt de flesta religioner fråga om blind tro. Och blind tro, leder till att folk inte tänker själva, och det leder alltid till diktatur.