Kategori: Betraktaren

…
Ganska slut i kropp och knopp. Jag tycker inte jag tar ut mig så mycket när jag i ganska lugnt tempo åker 13,2 km skidor,. och jag har ju många mil promenad i kroppen. Men det är annat. Suger på en bit ingefära och hoppas att jag inte brutit ner kroppen så den blivit känsligare för förkylning. Men om det är så, så är det inte första, och troligtvis inte den sista, om jag får leva ett tag till. Man vet aldrig. Ändå gör jag, om än i små steg utan garanti om fortsättning, små men för mig viktiga steg för mitt välmående och balans. Problemet med balans, eller rättare sagt balansens natur, är att den alltid kan rubbas. Det är inte ett mål man kommer fram till, och sedan bara kan tro att man kirrat det, och slipper anstränga sig för att behålla balansen.

Världen är troligtvis i mångt och mycket densamma, som den alltid varit, trots att den har förändrats i sina grunder, totalomvändning. Hur är det möjligt? Det är ju motsägelsefullt? Det är så genom insikter man inte tidigare hade. Uppvaknanden är inte alltid roliga. Men kan fortfarande vara av godo. Uppvaknanden sker aldrig, om vi inte ruskas om i grunden. Uppvaknande sker aldrig, om du inte tvingas vakna upp, åtminstone inte om vi metaforiskt sovit på grund av hypnos eller sömnmedel. Jag sov länge sött, för att jag blev vaggad till falsk trygghet. Jag har inte vaknat upp för att jag är bättre eller klokare än de som inte vaknat upp. Jag har vaknat upp av två anledningar. 1 – Jag blev rädd för andra saker än majoriteten blev rädda för 2020. 2 – jag, som ifrågasättande tvivlare och ovaccinerad, blev deras fiende, och därför folkets fiende.

När stora skrämselpropagandan slog igång, för att skrämma världen till lydnad ”ta vaccinet eller dö” var i stort sett det huvudsakliga budskapet. När det kom var jag enkom skeptisk till vaccinering, men rakt ut rädd för vad som skedde med människor, och jätterädd för hur media, regeringar och stora läkemedelsbolag styrde näst intill all information, och censurerade ogenerat allt som ens ställde frågan om vaccinet kunde vara skadligt, eller om det även kunde varit så att det inte var verksamt. Efter att ha läst större delen om Assange, av Nils Meltzer, så klarnar även en hel del kring hur världen fungerar, hur mycket som kontinuerligt döljs för massorna, och har gjorts under lång tid. Ibland bubblar saker upp till ytan, syndabock utses, sen fortsätter lögnerna, maktmissbruket, de totalitära utövandet mitt i de sk västliga demokratierna, i lika hög utsträckning som i väl kända diktaturer, fast med något annorlunda metodik.

Balansen ja – Den personliga, och den i världen. Jag blev rädd, som så många andra, och det är inte alls underligt, med tanke på vilket katastrofscenario vi dygnet runt bombarderades med. Men vi blev rädd för olika saker. De flesta trodde på katastrofscenariot, som nu med all tydlighet var omsorgsfullt regisserat, och inte verkligt. Ändå, vill de flesta bara glömma allt det där, och gå vidare. Ändå, nå¨n stans djupt, djupt inne, kommer de flesta troligtvis lita på dessa despoter igen, och igen, och igen, trots att de själva erkänt sina lögner, så som den om att vaccinet skulle skydda mot smitta. Ändå kommer en majoritet troligtvis lita på dem, fast det står väldigt klart att de undanhåller massor av forskningsresultat, som de själva kommit fram till, men som visade negativt utslag för vaccinet både vad gäller skadlighet och dess effektivitet. De har själva avslöjat sig gång på gång. Ändå kommer de flesta av er troligtvis lita på dem ändå… för ni blev rädda, och ni litar fortfarande på den information ni får från officiella nyhetskanaler, och vill inte riktigt tänka att det kan vara så hemskt att de undanhåller massor av information för er. Och bara visar er information som får er att tro att detta var ett lyckat experiment, med massvaccinering. Inte ens när ni ser skadorna på det vaccinerade, när ni ser makthavarnas läppar röra på sig och erkänna sina svek mot er… inte ens då… upphör er tillit till dem.

Jag har en annan personlig historia, som jag inte längre vill ha ett enda milligram av låtsas-empati för, inget j-a äckligt tycke-synd-om. Det kryper i mig då. Inte på en fläck är det synd om mig. Men mina erfarenheter, av svek från vården, myndigheter, släkt, omedelbar släkt, lögner från dem, maktmissbruk, har gjort mig sunt misstänksam, eller ett annat ord, ifrågasättande, tvivlande. Med tortyr skulle det troligtvis gå att hjärntvätta även mig. Men så länge jag inte blir torterad, är jag troligtvis den siste någon på något enda område kommer få till blint troende, varken religion, ”vetenskap” eller politik.

Att jag kan läsa, har tillgång till, inte blir förbjuden att läsa en bok som ”Fallet Julian Assange” kan tyckas bevisa att jag lever i yttrandefrihet och demokrati. Men om den stora allmänheten undanhålles från informationen i boken som kan avslöja det som våldfört sig på Assange mänskliga rättigheter så kommer sanningen lika lite fram i Sverige som i det land där boken inte får ges ut. Så kan man säga att om den stora allmänheten som ger maktmänniskorna deras makt, genom tyst medhåll – inte vet om vad som sägs och skrivs, inte får del av kritik mot makten, så kommer makten undan med vad som helst. Tex att som USA begå krigsbrott, och få hela världen att vända sig mot hjälten som avslöjar brotten, genom att med hjälp av en faktisk konspiration mellan 4 regeringar, Sverige, USA, Storbrittannien och Ecuador, få Julian att framstå som en våldtäktsman som vill fly undan rättvisan. Vilket Nils Melzer bevisar är så fel som det kan bli. Även kvinnorna i fallet blev offer, men inte offer för Assange, utan offer för rättsväsendet och svensk polis. Deras liv blev också söndertrasade i viss mån, om än inte i den omfattning Assanges liv blev. Allt detta går att läsa om i denna bok, OM man hade velat få reda på det.
Men likt den uteblivna diskussionen, debatten om vaccin, den planerat uteblivna debatten, så vill för få veta… och därför står vi där vi står nu, med en söndertrasad demokrati, inskränkt yttrandefrihet, ekonomi körd i botten pga de onödiga nedtstängningarna världen över. Och ändå litar de flesta på nyheterna, på folkhälsomyndigheten, på Socialdemokratisk regering, på Moderat regering, på Pfizer,
med inget annat argument för det annat än just. ”Vi litar faktiskt på att de vill vårt bästa”

Jag tänker på John Coffey, i ”The green Mile” som i filmen måste presenteras som ett av Guds mirakel, för att vi som tittare ens ska komma förbi tröskeln att ens lyssna på en man som blivit DÖMD till ett bestialiskt brott mot två flickor. Att det sedan visade sig att han inte gjort det kunde bara bevisas inför tittarna genom att Fängelsevakten såg genom magi, vid beröring med den dömde John. Annars hade det inte räckt för oss…. Vi hade troligtvis dömt honom på förhand. För att även fria John moraliskt hjälper han fängelsedirektörens hustru befriar henne från demoner… Och lider ännu mer. Och ha det räcker inte, vid avrättning av John, låter regissören John säga *I’m sorry for what I am”

Nils Melzer, inleder sin bok, med att erkänna att även han initialt under flera års tid, utan att ifrågasätta, gått på smutskampanjen mot Assange, kampanjen som var till för att att”oskadliggöra” Assange, för att få bort fokus från de krigsbrott USA begått, som Assange avslöjade. Men framför allt för att för all framtid avskräcka alla ev nyfikna journalister som vågar sig på att avslöja deras framtida brott och tortyr… Och när man ser på hur större delen av världens stora medieföretag totalt och fullständigt kapitulerade under den påstådda ”pandemin”, och av någon odemokratisk anledning upphört granska makten, upphört ställa kritiska frågor, upphört med debatter i TV….
Och om av de minst korrumperade ´(Nils erhåller ingen lön för detta jobb) mest erfarna inom området mänskliga rättigheter och tortyr, kan falla offer för propagandan… då förstår man deras makt… men förstår man deras makt, bör varje vettigt funtad människa också börja ifrågasätta de som öppet ljuger och hindrar transparens… eller ?

In dubio pro reo

…
Mörkbrun, med nedsliten lack, en liten bänk i furu. man skulle vid första anblicken kunna missta för ek. Inköpt på loppis, men med senaste adress Västerås, hos okänd ägare. En av tre sittbrädor har krökt sig. Svart nätkorg på ytterdörren, vita förvaringskorgar på dörren in till toaletten. Svart cykel står på bakhjulet, fastlåst med framhjulet i hatthyllan, för att utnyttja rummet maximalt. Cykel inköpt på cykelaffär på Centrumplan i Sollefteå, för sex tusen kronor av en Thomas. Golvet spräckligt linoleum, i beigea nyanser. Vit trapphylla avsedd för diverse prydnadssaker, nu som skohylla, inklämd i utrymmet avsett för hallbänk och spegel. Inklämda bakom och inunder bänk och cykel, några dunkar fyllda med vatten, i fall av vattenbrist. Lite hall-lampa, med glasskärm, mässingsfärgad metall, och 15 W lampa.

Spegelvägg, garderobsblomma, korglådebyrå, keybord Yamaha, Ibanez gitarr. En Tanglewood, Great Britain. Ibanez elbas, En Hoyer från Tyskland, från 70-talet. Noter, musiktexter med harmonier. En tavla med trä-och-betong-ram, köpt vid utförsäljning, rabatterad med 72 %. Furupallar, gjorda på snickeri, AMI, i Kramfors av okända elever. En trebent blå hög pall, som piedestal under våren, då det sås fröer. Cobra högtalare till PA-anläggning, tillika pianopall. Stationsklocka, Jysk. Nån hängranka i den, som överlever det mesta. Växtbelysning, Espressobryggare, elektrisk kaffekvarn, avställd frysbox. 4 st högväxta grönväxter på utbyggd fönsterbräda, som på våren blir odlingsplats, att förgro växter. Köksbord, egenhändigt snickrat, i slutet av 80-talet. 2000-bitars pussel, på undantagbar pusselbräda på bordet. Fönsterstor tavla på väggen, gjord av gammal fönster-ram, köpt på loppis, med egna motiv i varje lite ruta, 8 st . Avställt kylskåp. En björkstam, med diameter 8 cm, med hyllor gjorda av björkstams-skivor sågade ur 2-3 dm björkstam. Afrikans kvinna, med vattenkärl på en av hyllorna.

…
Innan jag börjar med att återge allt ni inte vill höra, eller läsa om, för att risken finns att det finns sanning i det jag skriver, samt kan kännas obekvämt, så ska jag bara tok-berömma mig för hur jag hanterade mitt mående nu på morgonen. Jag lät det kännas, utan att fly från det, och jag gjorde saker i min livsmiljö, som underlättar levernet. Skurade golv, diskade, gjorde näringsrik Smoothie, och god mat, och ringde en vän. Jag frågade dock inte publiken, eller tog 50/50, och vann ingen miljon.

Nu till dockorna och fula gubbarna!
Det visade sig att en docka, har skapat en ”diplomatisk kris”, mellan ett demokratiskt land som vill bli kompis med en diktator, eftersom det demokratiska landet, där man får säga vad man vill, om man inte ifrågasätter massvaccinering och vaccinpass förstås… det demokratiska landet vill inte ha att göra med en diktatur i öst, som vi kan kalla för Ryssland. Så därför tar denna demokrati nu tydliga steg mot regler som iaf tidigare förknippades med diktatur, så tillvida det inte gynnar ett NATO-medlemskap förståss.

Nu vill Sverige, som vi för saks skull, skulle kunna kalla för demokrati om vi ville, att en annan diktator än Rysslands diktator ska få diktera vad demokratin Sverige anser är demokrati eller diktatur, samt terrorism, eller frihetskamp. … frihetskamp för låt oss säga ett folk som vi kan kalla för Kurder. Det folkslaget som för övrigt var de som offrade sig mot IS, vars medlemmar hade som tradition att skära halsen av västerlänningar på video, och ville skapa en ny diktaturstat, ett Kalifat typ. Detta IS (Islamiska Staten), eller Daecsh, stöttades för övrigt av The Mannequin, skyltdockan, och den diktatorn som nu Ulf Kristersson rengör anus på, vid varje givet tillfälle, för att bli medlem i den demokratiska Mördarmaskinen NATO, istället för andra mördarmaskiner, som är odemokratiska.

Frihetskamp, är det bara om det är goda människor som mördar för att bli fria, inte människor som ser annorlunda ut än oss, som inte äter svensk husmanskost som Kebab, och Pizza. Annars är det terrorism, om man försöker befria sig från en diktaturstat som Turkiet. Och det jobbar nu vår egen demokratiskt valde statsminister, med samma kroppslängd som Adolf och Napoleon, …jobbar på att godta detta förhållningssätt. Vi är ju ändå en demokrati, och därför kan vi ju inte klassas som en diktatur, bara för att vi frångår demokratins grunder?

Stjärt-tvätt för att få va med i gänget
Diktaturens diktator, vars röv nu måste slickas grundligt ren, för att en kunna tänka tanken på att få vara med i en demokratisk, krigspakt, dvs de som mördar, och ändå är goda på nåt vis, till skillnad från Ryssland som mördar och är onda. Förut tyckte vi att Turkiet var onda när de fängslade och mördade. Men nu ska vi inte tycka det längre… inte förrän diktatorns röv är renslickad.

Ledsen förtryckare, måste blidkas
Nu blev dockan ledsen… eller rättare sagt han som dockan föreställde. Han som dockan föreställde, har iofs godtyckligt fängslat alla som inte tycker som han i sitt land, eller vägrar prata det språk han vill att de ska prata. För gör man inte det, är man en terrorist, tycker han. Vissa kallar honom för Erdoğan, själv kallar jag honom för vad han är: en diktator. Och ni förstår det är fortfarande tillåtet att göra det i t ex kommentarsfält. Så länge man inte ifrågasätter vaccin och inskränkning av svenska medborgares rättigheter och yttrandefrihet. För sådana grava överträdelser i demokratin Sverige, får man nämligen kommentarer borttagna, eller videoklipp på Youtube borttagna, och många, många andra plattformar för information. Samt blir kallad för diverse ord som är menat som förolämpningar och som trovärdighets-sänkande uttryck, men som jag TomasTvivlaren, har tagit till mig med stolthet. Ord som Antivaxxare, och Konspirationsteoretiker. Jajjamen!!! Säger jag då!

Det har jag för övrigt kommit fram till, efter diverse försök till samtal, debatt, eller dialog med så kallade vänner och bekanta, som påstår sig vara demokrater i ett demokratiskt, öppet land, att det är ett oerhört effektivt sätt att avsluta ett samtal. Jag blev kallad för just det, ”Antivaxxare” härom dagen, i samband med att jag yppade min avtagande respekt för den lokala komikern/språkoraklet Jacke Sjödin, efter en av hans många ”informations-videos”, med starka uppmaningar, dolda hot, och nedlåtande uttryck om just ovaccinerade människor, vilket är synonymt med just antivaxxare nu för tiden. Mycket till följd av videos som Jacke då producerade på löpande band, men för den delen ju inte kan kallas för propaganda, eftersom det är godhjärtat att tvinga på människor ett oprövat vaccin, som ger mer biverkningar än något annat i historien, och vars effekter inte få komma ut, i det demokratiskt öppna landet. Ja, men hur som helst, blev jag i en digital … som jag ytrodde – dialog – kallad för Antivaxxare, och svarade:

– men Absolut! Och konspirationsteoretiker också, på riktigt, och stolt över det

Sen blev det tyst ett tag som det plägar bli, det demokratiska landet, med demokratiska medborgare, när man pratar om det som ingen får prata om.

Vår egen lilla kortväxta amatör-diktator
Demokratins Sveriges statsminister, som skulle ta tag i brottslighet och höga elpriser, men glömde bort det liksom, blev mäkta arg för att någon i en demokrati öppet gav uttryck för missnöje över att vår statsminister slickar röv på en diktatur, och har för avsikt att gå med i NATO, utan att fråga folket i demokratin. För det gör man nämligen inte i demokratier i väst, frågar folket alltså. Och om man gör det i sk folkomröstning, så ser man till att kalla den ”rådgivande” utifall folket skulle tycka fel. Eller så gör man bara en ny folkomröstning, där man bara delger folket en enda möjlig väg, och kryddar med lite hotfulla skräckscenarier, ända tills folket ”röstar rätt” . SÅ gör man i en demokrati!
The democratic way!!

Halmgubbar
Som jag nyligen skrev om i ett blogginlägg, är det inte populärt att i demokratiskt land med yttrandefrihet, och all annan möjligt frihet, påpeka att även om Ryssland är odemokratiskt, innebär det inte per automatik, att Sverige är fullt demokratiskt, och åtnjuter yttrandefrihet. Då kastade sig folk över mig i kommentarsfälten och sades rakt ut att jag tyckte Ryssland var en demokrati, och diverse öknamn, och oegentligheter. Och när jag påstod att det inte rådde yttrandefrihet, sa många att jag fick ju skriva på det där kommentarsfältet på DN, ergo, rådde yttrandefrihet. En påstod sig oxå bli censurerad och fått inlägg bortplockade, ovch menade på att jag inte borde gnälla över dem, utan försöka på nytt och formulera om mig. Nu kan ju han iofs inte styrka hur många eller vilka inlägg han fått borttagna, och framförallt inte på vilka grunder. Det man man då, vare sig man förstår det eller ej, uppmanar till, är att folk som skriver inlägg som blir bortplockade, ska ändra åsikt, så att decinte blir bortplockade, i demokratin Sverige. Mina har kontinuerligt och obönhörligen blivit borttagna pga av politiska bakgrund, dvs för att jag inte enligt DN har rätt åsikt. Och precis som jag insåg att det var lönlöst att diskutera med människor, eller fd människor, innan de blivit robotar som upprepar det de blivit programmerade att säga, människor som skapar en halmgubbe, och argumenterar på så vis mot halmgubbens ”åsikter” istället för mina, som jag uttryckligen tydligt skrivit ned … precis då kliver DN in och tar bort 10 st inlägg från mig, på ett forum som av någon outgrundlig anledning valt att kallas för ”Ifrågasätt”

Mannen som för övrigt satte en Erdogan-mask på en skyltdocka och hängde den uppochned nånstans i Stockholm, hävdade att han gjorde det för att få reaktioner, och visa hur det oftast slutar för en diktator, den mannen heter Andreas. Han menar på att:

– Vi använder oss av våra demokratiska rättigheter och vår yttrandefrihet.– Nato-ansökan forcerades fram utan att svenska folket fick en ordentlig chans att säga om de ville ge upp sin tvåhundraåriga neutralitet eller ej.

TomasTvivlaren, tycker att Andreas har en poäng där, Men Moderater i den demokratiska Diktaturen sverige, håller inte med, de upprörs starkt å den icke demokratiske diktatorns vägnar, han som fängslar journalister, oppositionella och stöder militärt den Islamiska staten, som skär av halsar på västerlänningar i videoinspelningar.

”Att porträttera en folkvald president som avrättad utanför Stadshuset är avskyvärt” skrev utrikesminister Tobias Billström, M, på Twitter.

Ett sabotage mot den svenska Natoansökan”, osar statsminister Ulf Kristersson.

Fula gubbar
Och apropå det jag nu skrivit om rövslickeri för diktaturer. Det demokratiska landet jag tidigare pratade om, eller jag menar eg Sverige, har ju varit aktivt delaktiga i en sk demokratisk process som gick ut på att tillsammans med tre stater till, jaga en man, och bryta ner honom till oigenkännlighet. Jag läser för närvarande en bok om en våldtäktsman, som enligt juridisk bevisning INTE är en våldtäktsman,
men ändå bör betraktas som en sådan, enligt experter från demokratiska länder.

Dessa fyra länder,. som inkluderar USA, Storbritannien, Ecuador och demokratin Sverige kom under radar överens om vad man ska göra med journalister som avslöjar när demokratiska länder likt USA inte agerar demokratiskt, och begår vad som kallas krigsbrott. Men bara om det är icke demokratiska länder som mördar. När man avslöjar sådant, kan man med stor sannolikhet komma att kallas för våldtäktsman. Och eftersom det är självklart att det är så behövs inte längre någon juridisk bevisning, i demokratiska.. eller om det var diktaturiska… länder… så kan dessa 4 demokratier på olika sätt verka för livslångt fängelsestaraff för en man som inte blivit dömd, och vars enda brott är att ha avslöjat krigsbrott, av en mäktig diktat… demokrati.

Det vanliga förfarandet för normala människor, dvs inte tvivlare likt mig som ifrågasätter maktens agenda, det är att misskreditera författaren till boken som oseriös, leta eller hitta på ofördelaktiga saker han gjort och inte gjort etc etc.. ja ungefär som mot objektet för boken, Julian assange själv. Problemet för dessa blir då att författaren Nils Melzer är FN: s särskilda rapportör för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Han är professor i internationell rätt vid University of Glasgow och innehavare av ordförande för mänskliga rättigheter vid Genèves akademi för internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter i Schweiz, där han har undervisat sedan 2009, särskilt som schweizisk ordförande för internationell humanitär rätt (2011 -2013). och 20 års erfarenhet globalt inom ämbetet, utan att ta emot lön för det arbetet. Det brukar iofs inte bli ett hinder för programmerade robotar, om man t ex tar exemplet Robert Malone, som var med och tog fram mRNA-vaccinet, tog vaccinet själv, och bara för att han inte var för ett globalt massexperiment, är han nu känd som antivaxxare. Dvs en sån som jag.

…
En god vän och granne är inte längre med oss. Ett stort varmt hjärta, slog sina sista slag. Kämpade på in i det sista, med mycket värk, och sjukdom. Nu är han fri. Du kommer finnas med oss B.M.

Sover illa om nätterna nu. Får försöka hitta mer harmoni om dagarna, och inte fuska med att ta hand om sig själv. En ständig pågående process det där. Blir aldrig perfekt. Läste ut boken om kråkfåglar idag. intressant, men innehöll mer om forskarna och myter kring fåglarna, än forskning och berättelser om fåglarna, vilket drar ifrån på betyget. Nu, utöver Vardagar-bok-serien med Lundell, som kommer finnas med många år framöver, har jag påbörjat ”Fallet Julian Assange”:

”I Fallet Julian Assange berättar Nils Melzer den häpnadsväckande historien om hur fyra demokratiska stater, genom sina regeringar, myndigheter och säkerhetstjänster och med hjälp av fogliga medier, under mer än tio års tid och med nästan alla tänkbara medel, jagar och försöker tysta en obekväm journalist. Som om de följt det amerikanska underrättelse företaget Stratfors uppmaning från år 2010 om att Julian Assange skulle drivas ”från land till land, genom allsköns anklagelser de närmaste 25 åren”. Enligt författaren kan fallet Assange visa sig vara inte bara vår tids största rätts skandal, utan också något som avslöjar djupa sprickor i själva den västerländska rättsstaten och demokratin.”

Har även köpt en bok som hete ”Störningen”:

”Sedan 2006 har antalet barn som har en adhd-diagnos mer än sjufaldigats i Sverige. Och nu ökar adhd-diagnoserna ännu snabbare bland vuxna. Katarina Bjärvall ser diagnosboomen som en störning inte hos dem som har adhd utan hos det samhälle vi har skapat.I Störningen visar hon hur ökad stress och höjda krav på prestationer i skolan, arbetslivet och vården får antalet diagnoser att fortsätta skjuta i höjden. Hon granskar också hur läkemedelsindustrin driver på och profiterar på utvecklingen.”

….men den får vänta.
Fortfarande korta dagar, mestadels kanske för att det är grått och slaskigt. Själv kämpar jag fortfarande likt Don Quijote mot väderkvarnar, med det skrivna ordet istället för svärd, och utan rustning eller någon Sancho Panza. Det är en osynlig strid, utan synbara resultat, med tal och skrift inför döva öron, och avstängda hjärnor. (Don Quijote lär oss att vi ska vara idémänniskor och att man kan slåss även för en till synes förlorad sak, som rättvisa och medmänsklighet) Gick i slask och is i dis idag efter en Fika-runda, med tre stopp på caféer. Promenaden, broarna runt, var precis i stunden då ortens innevånare, sätter sig i sina fyrhjulade plåtburkar, på väg hem från arbeten som definierar deras identitet, deras människovärde, och status. avgaserna får en gammal Stockholmare att bli nostalgisk. Tar ett djupt andetag i bilavgaserna, och känner mig som en hårding.

Såg om den fantastiska franska filmen Intouchables igen. Och skrattade hjärtligt, och fick tårar i ögonvrån.

Det suckas en del hos tomastvivlaren. Inte helt lätt just nu, men ingen katastrof. Känner mig ensam bland människor, har svårt att finna hopp i omvärlden. Går ner mig lite. Det här livet … vad skulle jag göra med det egentligen? Oinspirerad, går på tomgång, inte uppgiven, men åt det hållet. Har fått 10 inlägg på DNs ”Ifrågasätt” borttagna – igen. Men det är väl i sin ordning kära medborgare? För det är ju inte som i Ryssland, där de censurerar? Blir så jävla trött på den här skiten, och folks likgiltighet.
Och inte kan man slå nån på käften heller – i det här jävla landet. Ja det sista var ironi!
Suckar igen, suck, suck, suck. småsprang lite under promenaden, för att väcka kroppen, och hjärtat, så det inte stannar utav tristess och uppgivenhet. Borde kopierat, skärmdumpat inläggen de tog bort och lagt upp på min Facebook. Men det är ju skitsamma, eftersom det inte upprör medborgarna med censur.
Borde jobba mer på min bok, via solentro… men ingen vill ju ha den heller, för att det inte är gulliga texter och personligt lidande. Äh skitsamma … jag går o lägger mig. Kanske nästa dag suger lite mindre.

…
Jag är osäker på om det kommer dyka upp några chilisar ur mina papperskrukor med så-jord. Det står iofs att det kan ta mellan 2-4 veckor för dem att gro, och det har gått en vecka bara, men… ja ja. Har varit helt utslagen i pallet idag. Trodde jag skulle klara av att enbart sovit 4 timmar i natt, och kliva upp tidigt o vända tillbaka dygnet. Det gick åt helvete. Bajseriet funkar, fast och fin avföring, för de som är intresserade, pisseriet funkar så där. Kanske är utsliten efter allt slitande och dragande i den genom livet. Läste igenom den där Svantes två essäer igen. Länk 1 ….länk 2 Hen är tamefan inte frisk i huvudet, och då håller jag tillbaka i min beskrivning av henom. Den i länk 2 är t o m sinnessjuk. – tamefan!
Skrev ju mest om den i länk ett, i blogginlägget ”Svante skäms”

Sitter återigen som ensam skribent på DNs ”ifrågasätt” ni vet den som inte gillar att man ifrågasätter saker _ sitter och skriftligen försvarar demokratiska begrepp och yttrandefrihet, nu när media riktar bort fokus från jättefiaskot massvaccinering och nedstängning av världsekonomin som ledde till inflation . Det gör man genom att fokusera på Rysslands propaganda och diktatur, så vi inte ska rikta blickarna på det dom gör i väst, i Sverige. Och 99 % hittills går på det mediala tricket, att säga ”ahhh men dom då!!!V Dom e ju mycket värre!!!”. Det är riktigt skrämmande att bevittna hur lättledda en majoritet av det här ”fria folket, Svenskarna” är.

Här i artikeln, plockar man fram och fokuserar på absurd Rysk propaganda om väst, hur dåligt det är att leva här. Om att kvinnorna är bättre i Ryssland och män är riktiga män. Jag kunde ju inte låta bli att ha frågeställningar om självrannsakan, speciellt inte efter att ha läst Svantes självdestruktiva mansbilds-essä. Och hävdade att Ryssland inte har till 100 % fel ang vår syn på män och kvinnor. Det tog så klart hus i helvete, och gjordes massor av halmgubbar att attackera.

”engelska straw man argument, är en form av argumentationsfel. Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild.[1][2]De förvrängda argumenten framställs som absurda och blir därför lätta att argumentera mot. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfråga”

De skapar halmgubbar likt dessa:

”Har du någon källa att hänvisa till? Ryssland är en demokrati”

”Tror du verkligen att fler blir homosexuella för att vi accepterar att människor öppet visat sin läggning!? På riktigt?”

”Thomas – först kunde jag inte tro att det var möjligt att någon i Ryssland trodde på propagandan. Men här sitter du i Sverige, med full tillgång till information och fri media och tror på den ryska propagandan. Jag hade fel.”

Hur som helst, att ifrågasätta något i det fria demokratiska Sverige, anses ofta odemokratiskt och osolidariskt. Sov gott – och glöm för all del inte att alltid hålla med ”experter”!!!!

…
Just som jag tänkte att det inte kan bli mycket värre ställt med mänskligheten, läste Jag Svante Tidholms helt verklighetsfrånvända jämställdhetsanalys, om en actionrulle, med vackra naturbilder, Avatar 2. Jag skyndar mig att titta ut genom fönstret, för att se om jag fortfarande bor på jorden, sen till spegeln för att se om jag fortfarande tillhör det mänskliga släktet. Titten ut genom fönstret, verkade det iaf som jag var kvar på jorden, men spegeltitten visade det sig att jag inte verkade vara en människa längre, utan en MAN. Dvs jag hade inte makeup och glittriga kläder, jag hade inte stylat mig som Androgyne Henrik i TV4-nyheterna, och jag har ännu inte gjort mig av med den tydligen befängda iden om att vara fysiskt attraherad av kvinnor istället för henoms.

Och just som jag nästan hämtat andan efter den extra-terrestriala mardrömslika, verklighetsfrånvända synen på män, så toppar Svante detta med en tidigare artikel som verkar gå ännu längre. Jag måste gå till fönstret och spegeln en gång till, för säkerhets skull, så jag inte blivit beamad till nån alternativ verklighet. Det här är ju bara så dumt, så till och med Metoo-frälsta extremfemenister måste reagera negativt!? Och allt detta sker parallellt med de globala galenskaperna kring censurering av forskare och vetenskapsmän som försöker forska kring vaccinets eventuella faror, och klarlägga ifall vaccinet överhuvud taget har någon effekt. Detta sker samtidigt med att video efter video på Youtube plockas bort om man påstår att vaccinet kan vara farligt, eller ens antyder det genom att tex visa att antalet hjärtattacker ökar lavinartat i yngre åldersgrupper, och INTE har med covid att göra. Hur ska en foliehattsbeklädd, obesprutad macho-man som jag orka!?

När jag själv gick ifrån biosalongen, var det mest med försök till humoristiskt prostata-bio-vinkling, av att hålla mig från att gå och kissa under en över tre timmar lång film, och toaletten var upptagen. Det kanske var nån fd man där inne, som rätade till blusen, och bättrade på mascaran? Men hur som helst, jag gjorde ingen större analys av filmen vid det tillfället, men jag kan omöjligt ha sett samma film som Svante, omöjligt! Det fanns uppriktigt sagt inte speciellt mycket att analysera. En oerhört vacker film, som slår en med häpnad över alla naturmiljöer. dvs filmtekniken. Jag kunde tycka att actionsekvensen kändes uttjatad, och att man kanske borde skrivit ett manus oxå. Däremot kände jag mig inte kränkt utifrån mitt kön, eller skämdes över min könstillhörighet, vilket tycks vara ett uppenbart komplex för Svante, som är i en långt gången process att förvandla sig till en hen, eller kvinna, rent själsligt. Jag hade inte ens vett att som skämmas över min dåligt tränade festblåsa. Eftersom hans könsanalyser och förvridna ”jämställdhetssträvan” är så snurriga, blir det så klart otydligt vad som egentligen är kvinnligt och manligt, utöver det att han tycker manligt är dåligt och kvinnligt är bra.

Det är ändå fascinerande, att jag som är så långt ifrån macho man egentligen kan komma, blir den som tycker att det får väl vara nån jävla måtta på galenskaperna?! Om inte, så behöver det ju inte i var och varannan artikel i pressen basuneras ut som en könsnorm att vara androgyn, kvinnlig eller icke-binär, (ursäkta, jag kommer inte ihåg alla varianter och kön som man måste komma ihåg för att inte vara en kvinnoförtryckande homofob idag) Jag kan tycka nånstans att män faktiskt ska få kunna vara män, men jag har förstått att det är ett förtryck mot alla de som hittar på nya kön, för var dag som går. Jag skiter faktiskt högaktningsfullt i vad folk tycker de tillhör för kön eller identitet. Jag är helt okej med om två fd kvinnor vill dela bo och säng, eller två fd män. Nu kanske jag iofs kränkte dessa män och kvinnor när jag skrev ”fd” , men jag försökte bara vara finkänslig, ifall de inte identifierar sig som män eller kvinnor längre, utan icke-binära, androgyna, trans eller trams-sexuella. Inte lätt att undvika trampa fel här inte!!
iaf inte för en foliehattsbeklädd, obesprutad macho-man som jag.

Ibland kan man vilja plocka ut korta meningar som är extremt märkliga för att belysa artiklars befängdhet. Det är eg omöjligt i Svantes fall, man bör läsa allt (finns länkat i början av mitt blogginlägg) för att förstå absurditeten. men ändå, som lockbeten till en totalsågning av männens rätt att existera kommer några utdrag från Svantes Androgyna verklighet här:

”En av systrarna (som också är andlig och har kontakt med sina känslor och naturen) försvaras med våld av brorsorna när hon blir mobbad. ”

Att försvara en mobbad syster, är något Svante skäms över tydligen!

”Till Camerons försvar ska det sägas tydligt att en liten del av bristerna i relationell jämställdhet vägs upp av att kvinnorna är badass och riktigt bra krigare.”

Det enda positiva Svante hittar med Avatar 2 är när Kvinnorna intar traditionellt macho-roller, för han gillar inte att män är macho. Men lugn kära läsare, det blir värre…

”Detta trots att deras kroppar är extremt kvinnligt kodade med trådsmala midjor, medan männens blå/gröna kroppar är rejält mycket större och sjukt muskliga. ”

Här tänker sig Svante att lite sund Fetma vore på din plats, och möjligtvis att kvinnorna i jämställdhetens namn borde ha lika mycket muskler som männen, även om varken moder natur på jorden eller deras moder natur Eywa, håller med om det, trots att de är nämnda i femininum. Är det jämställt förresten Svante? Det borde du tagit upp som ett plus från filmen kanske? Eller det är kanske självklart i den jämställda icke binära värld Svante drömmer om, och försöker skapa?

”Detta gäller alltså alla män och kvinnor, det finns inga undantag.  Att ett naturfolk på en avlägsen planet skulle dela kroppsliga ideal med Baywatch är såklart förvånande. För allt är ju gjort i en dator och bara fantasin begränsar vilka sorters karaktärer som går att skapa. Att använda sig av icke-binära könsidentiteter hade till exempel varit lätt. ”

Japp – för det MÅSTE finnas icke binära könsidentiteter i varje film, varje musikaliskt TV-program, varje programpanel, varje nyhetssändning, annars är det inte jämställt? Skulle vi haft någon av de blågröna urinnevånarna haft brunt eller svart skinn också, för att representera folkslag på jorden?

Hur kunde jag ta med mina egna barn till tre timmars marinering i patriarkal sexistisk kultur? – Jag skäms.

Ja – HUR KUNDE DU SVANTE ? – Skäms!

Måste bara avsluta med ett av de mest skrämmande Ur andra länkade artikeln i Arbetet av Svante-uttalandena:

”Döttrarna har vuxit upp med samtal om jämställdhet. Vi har indoktrinerat dem väl med böcker om flickornas historia, hundratals starka kvinnor och noga utvalda filmer och tv-program”

Jag har detta svammel till trots, tidningen arbetet kvar som länk på min blogg, av den anledningen att jag har en djup övertygelse att alla ska få komma till tals, även idioter. Jag tycks inte tillhöra en majoritet längre i min syn på yttrandefrihet. Svante är en av dem, vid flera tillfällen i artiklarna vill han undanhålla sina döttrar från att se saker.

Skulle man kunna slå tillbaka likt en boomerang i Svantes
påstått androgyna själ att han på ett macho-vis likt Sully
i avatar 2 vill försvara sin familj? Skäms Svante skäms!

…
För varje dag som går, litar jag mindre och mindre på omvärlden. Tilliten till människor i min omgivning är ungefär den samma, men respekten för en del av dem avtar, allt eftersom jag hör dem prata, eller skriva. Respekten för mig själv, ökar gradvis efter mycket kämpande. Tilliten till mig själv likaså. Det kan ju låta som ett förord till en kapitalistisk egoists memoarer, om man då inte lägger till att tilliten och respekten för mig själv tidigare var näst intill försvinnande liten, och tilliten till makthavare, myndigheter, företagare, institutioner har varit för hög.

För varje dag som går, blir jag lite klokare, en klokhet som kostar energi, i en galen värld. För varje dag som går, blir jag en dag äldre, och en dag närmare döden. Jag tänker att så är det, döden kommer till oss alla, det vet vi säkert, trots att det finns starka finansiella intressen som påstår att det är onaturligt att dö vid 83.

Min historia, mitt liv, blir vid återberättande så klart inte som det blir om Ulf Lundell, berättar lätt och ledigt om sina föräldrar och sin uppväxt, i Vardagar-serien. Inte heller som när Hanna Hellqvist ger oss glimtar i kort krönika om ensamheten i Grums, och långt ifrån Leif GW Perssons intervju i Expressen. Det går egentligen inte att jämföra, på något vis. Inte ur någon synpunkt om vem som hade lyckligaste uppväxten, vem som lyckats bäst i livet….eller eg någonting. Det enda som är tydligt är att uppväxterna är väldigt olika, och det har i stor utsträckning påverkat våra vuxna liv, olika. Den officiella domen i ett globalt, kommersiellt, pengafixerat samhälle, är ju så klart att jag misslyckats, och att dessa tre kändisar lyckats. Så är det bara, vad ni än säger och tänker om det, att så ser vår samtid generellt på lycka och framgång. Att Leif t ex är oerhört intelligent, ur aspekten att kunna läsa sig till kunskap, och dra slutsatser inom kriminologin, är ingen tvekan om, och att det gynnat honom ekonomiskt. Han är dessutom älskad av stora delar av folket för att han ses som en sanningssägare, utan överdriven respekt för auktoriteter. Dvs andra auktoriteter än honom själv. För den titeln kommer han enligt mig inte undan.

Jag kan t ex inte lägga undan några miljoner till nåt icke myndigt barn-barn, för att leka med aktier. Vet ni, jag kan inte ens skryta med ett barnbarn. Av dessa två saker är jag enkom avundsjuk på att ha ett barnbarn. Men detta till trots, jag har alls inget emot att läsa ovch lära om deras tankar, liv och barndom. Jag finner det berikande att få ta del av allt jag kan få del av, även boken om kråkfåglar jag nu med entusiasm slukar. Det vidgar min värld, och gör mig klokare, mer vidgad syn på människor. Kanske skulle man oftare velat få tillgång till de människor som enligt samhället misslyckats i livet, deras ärliga tankar tryckt i en bok, med bunden pärm. Det är det tråkiga med kråksången, att dessa inte får bokkontrakt, och därmed inte blir känt för de stora massorna. Det är en förlust, än hur intressanta Leif, Hanna och Ulf är. De har förvisso en begåvning med språket som inte alla har. Men det är inte hela sanningen heller. Jag vågar påstå att jag har en stor språklig begåvning, men för den skull finns det troligtvis inget intresse för att ge ut böcker från mig. Min vän Ragna Byström hade en morbror, som blev sjuk, jag tror det var TBC, och hade nästan inga lungor kvar, och fick leva med det. Hon var generös nog att dela med sig av hans brev, efter det sen han gått bort. Och där fanns litterär storhet. Men vem vill ge ut en icke-kändis, memoarer, som visar på sann medmänsklighet och en samhällsanalys som är glasklar, sedd från marken? Jag skulle iaf köpt hans bok! Och jag tycker att jag är en lika begåvad skribent som han var.

Det är lätt att det inte blir så muntert om jag beskriver min historia, min barndom, av den anledningen att jag inte tycker om att försköna eller ljuga. Jag har funnit att det för många inte bara är ointressant att läsa om saker som är i moll, utan även fått mig till livs att de tycker det är att ”älta” och det mina damer och herrar, är en dödssynd i et dekal-positivistiskt samhälle och liv som levs via Facebook. Men så klart fanns det även annat, även om den sociala misären alltid fanns med som en våt filt över en. Man levde ju, och upplevde saker. Det kunde ju t ex vara soligt och varmt, och underbart att bada, även om jag just kommit hemifrån ett dysfunktionellt, skuldbeläggande … hem…

Jag växte i huvudsak upp i Stockholms förorter, Flemingsberg, Alby, Spånga, och hade Ångermanland som tillflyktsort på lov. Stora bostadskomplex, höghusområden i en enastående kullerstensnatur som följd av inlandsisens långsamma framfart. Stora skogar, klippiga höjder ner mot vatten som ofta rann ut i Mälaren. Lummig lövskog överallt, och vatten, bräckt eller sött vatten. Vart vi än tog oss, vi förlorade barn, utan skjuts överallt vi tog oss, utan curlingföräldrar, som anklagade all omgivning för övergrepp, vart vi än tog oss så var det via cykel, till fots eller via lokaltrafiken. En gång som tonåring gick jag och två kompisar från innerstan, ut till Alby. En bra bit skulle jag tro. Redan som 8-10-åring cyklade vi miltals, efter stora vägarna med Stockholmstrafik. Fri uppfostran kallades det. Det betyder ungefär: Ingen uppfostran. Mor brukade kalla mig ”ouppfostrade unge”!!! Jag svarade: – Ja det stämmer!

På loven sattes vi på Y-bussen upp till Kramfors, utan vuxet sällskap. Görs det fortfarande? Eller finns det för mycket våldtäktsmän på bussen ? Morfar kom och hämtade oss/mig på Kramfors Busstation, som då låg där nuvarande Konsum ligger tror jag. När vi var mycket små, kom han i en ljusblå Volvo PV vars skinnklädsel luktade speciellt. Ett kort tag hade han en gul VW Polo, en trång sak. Men på slutet var det en röd SAAB 95a. Hemma i Visättra, innan det fanns invandrare, hade vi gårdskrig mellan röda husen, och gula husen. En brutal lek, då det kastades stenar mot varann, och inte alltid små stenar. Fyllon fanns det gått om, och knark likaså. För de som inbillar sig att detta kommit med invandringen.

Hanna Hellqvist skriver om ensamheten i huset i Grums. Ja det är en annorlunda form av ensamhet. Ensamheten bland folk, och miljoner grannar i storstad, är också en annan form av ensamhet. Den utan föräldrar eller vuxna i ens närhet under större delen av uppväxten. En av mina kuratorer sa en gång, kanske lite obetänksamt, att min mor inte skulle haft barn. Jag håller inte med, däremot skulle man kunna säga att hon inte skulle klarat av et imaginärt körkort för föräldraskap. För om min mor inte skulle haft barn, skulle jag inte funnits, och det kan jag tycka vore trist, om inte annat för omvärlden, och dans-tanter på styrdans.

Just nu, här i Sollefteå snöar det lite. Det kalla väl ”oväder” i media och folkmun. Jag undrar vad som hänt med oss. Det är alltid nån slags katastrof i vardagen. T ex om de inte sandar över allt precis varenda timme om dygnet, så hör jag om ”äldre som inte tar sig ut”. Eller om det kommer 1 dm snö, så är det oväder och snöstorm. Det var det aldrig förr i tiden. Snöstorm då, det var att det kom en meter snö, så dörrarna inte gick att öppna, och det fanns ont om mat. Och sen undrar man om det inte fanns äldre människor förr, då kommunen inte åkte runt och sandade och plogade? Och om de fanns, så borde de ju dött på fläcken med dagens krav på sandning och plogning?

.
Visättravägen

Sågstuvägen

I Flempan, Visättra, och Sågstuvägen, minns jag vintrarna som under stundom snörika, och vänliga för vinterlek, på 70-talet. Men jag vet inte hur selektivt minnet är i den frågan. Men jag hade miniskidor av plast i blått. En snowracer, tror det var en Stiga. Kunde va ute i timtal, oavsett väder, slask eller minusgrader. Apropå slask, så är det en slaskig grå period just nu i Sollefteå. duggregnade nu på väg hem från Lilla Caféet. Satt där och läste om kråkfåglar, till italiensk, kärlekskrank Schlager-pop, över två koppar espresso till priset av en. Nollgradigt till nån enstaka plusgrad. Bör och ska skriva en dagordning till föreningsmöte. Brukar av tradition dra ut på sådant i det längsta, precis som räkningar. Två av oss tar 3 + 3 km promenad till mötesplatsen.

Skogarna i Flemingsberg, var enorma, åtminstone som jag minns det som barn. Jag minns hur jag, ofta ensam gick det som kändes som mil över skogarna mellan mors och fars hem. ´Ska kolla det nu….
Det var 5 km över skogen mellan Alby och Flemingsberg. Så fram och tillbaka en mil då, ändå. Cykelturerna var ju lite längre då i barndomen. Och tillbringat mycken tid på busshållplatser och perronger. En del av livet för de flesta Stockholmare, men i än större utsträckning, förortsbarn. Skoltiden… det var ca 700 meter till skolan, i låg och mellanstadiet. Högstadiet i Alby, Albyskolan, som numer är jämnad med marken, bodde jag bara 100 meter ifrån skolan. Alby centrum,. var typ problemområde, med en hel del stökighet, men bara några hundra meter mot Albysjön, i radhusområdena, bodde de i huvudsak ”fina” svenska övre medelklassfamiljerna. Och förbi dem, låg Flottsbrobadet. Bad om sommaren, skidbacke om vintern. Ett otroligt naturskönt områden, med låga klippiga berg omkring, på ca 30 – 50 meter killgissar jag.

Nä’ måste väl avrunda detta inlägg, och hugga tag i dagordning för möte. Ska väl även fröjdas över fröerna som damp ned i brevlådan nyss. Lite odling-porr faktiskt.

…
Rent mjöl i påsen brukar man använda som uttryck för att godta eller införa övervakning, kontroll och hårdare straff. Det är dock inte nödvändigtvis på det viset, vilket fått mig att känna mig otrygg och stundvis rädd … Grund-rädd under stora delar av livet. Det vill säga, ”om man har rent mjöl i påsen, har man inget att oroa sig för” – Det kunde inte vara mer missvisande skulle det visa sig. Och det är ett utmärkt maktverktyg. Om man nu ska använda liknelsen så är det bortom allt tvivel så att det finns alldeles tillräckligt med folk som gladeligen lägger i en näve mjölbaggar i mjölpåsen åt en. Alternativt utan större skam åtminstone inte drar sig för att tala om för alla de träffar att en person de av någon som helst anledning inte tycker om…. tala om hur mycket mjölbaggar denne har i sin säck. Vilket kan få precis samma effekt, eller värre.

Ingen rök utan eld, är oxå ett uttryck som används medvetet missvisande, i syfte att använda rykten som bevis, eller eg snarare tendenser och indicier som bevis…. Med precis samma syfte som det om rent mjöl i påsen. Dvs att misskreditera, svartmåla frysa ute personer som man har agg till. Orsaken till agget kan vara väldigt varierande. Det kan vara att man känner sig kränkt, att man blivit ratad kärleksmässigt, att någon bryter e illusioner som man försöker sprida genom att avslöja deras lögner. Så som rasism, generalisering, vaccin, metoo-anklagelser, dvs rena påhitt allt som oftast. Dissekerar man dock uttrycket till dess ursprung i det verkliga livet, i fysiken och verkligheten, så vet varje person som bara läst till grundskolenivå, att det finns många sätt att skapa rök utan eld. Så är också fallet med den missvisande metaforen ”Ingen rök utan eld”

Ett återkommande tema för mina blogginlägg, är ords betydelse, hur ord används, och därmed förändrar betydelse i praktiken, oavsett vad ordboken säger. Och därför är det paradoxalt nog, jätteviktigt att lära sig ordböckers beskrivning av alla ord, för att kunna utmana den beskrivningen, ifrågasätta den, utifrån hur ordet används. Och även det är ju då en sorts information, att lära sig ord, och att uppfatta när orden medvetet används för att förvränga sanningen eller en agenda. Och därför är just ordet ”information” ett av de viktigaste orden att fundera kring, efter som det har kapaciteten att diktera ALL verklighetsbeskrivning, och hävdad sanning. Tyvärr är det illa ställt på den fronten hos världens befolkning, och det utnyttjas hänsynslöst av alla makthavare högst upp i pyramiden, som ni bär på era axlar. Västerländska multirika oligarker som styr medias information, äger vaccinbolag och läkemedelsföretag, äger politikerna… och ger er det de kallar för information, men som till stora delar faktiskt är inget annat än desinformation. Varför skulle de annars med näbbar och klor och miljarder satsade undanhålla er/oss från forskningsresultat från t ex Pfizer som tillverkade vaccinet mot covid?

Satt på café idag, och en trevlig äldre, skötsam, arbetsam herre började diskutera med mig, om invandrare, brottslighet, miljöpartiet, kärnkraft etc etc. Det var tydligt för mig att det var förprogrammerade åsikter, åt det blå-bruna hållet. Men vad var dessa åsikter baserade på egentligen? Sanningen ? Nja… det vore nog att förhäva sig själv, om man påstår sig veta sanningen om det mesta.
Men det var baserat på någon form av information som han svalt, kanske under längre tid. Men var det INformation? Eller var det DESinformation? Var det propaganda? Hur mycket var sant i det han påstod?
Och hur mycket fanns det spår av sanning i men slutsatsen har förvrängts? Det är detta jag sysslar med, att ifrågasätta och ställa relevanta frågeställningar, vilket är det ENDA sättet att få relevanta svar i bästa fall, eller åtminstone kunskap om att vi ännu inte besitter ett entydigt svar på frågor. Vilket oxå är det enda sättet som forskning bör bedrivas, annars är det inte forskning, om det inte får ifrågasättas, som det varit under covid, eller om man ombedes ”lita på vetenskapen” DET är ovetenskapligt att lita på vetenskapen.

Den distinkte herren var mäkta upprörd över all brottslighet i Sverige nu för tiden. Men han slutsatser var förvirrande, ovch tålde inte att man synade dem. Hans åsikter och slutsatser var cementerade för gott, och inga frågeställningar kunde rubba på det. Ja men vi var iofs överens om att om man begår ett brott, så bör det finnas konsekvenser i form av någon sorts straff. Sedan var jag som vanligt inte överens med den typen av hårda-straff-förespråkare om orsak och verkan, samt vad som gör skillnad för minskad brottslighet. Men det är oftast lögn i helvete att påpeka detta för den distinkte herren, moderater och Sverigedemokrater och andra straff-förespråkare. Jag försökte lägga fram iden om att inom gängkriminaliteten, så måste man förvisso straffa begångna brott, men det kommer att göra noll och ingenting för att minska brottsligheten. ”Ja men då får man bort dem från gatan iaf” säger den distinkte herren. Ja säger jag, men då rekryterar man bara nya, och det är ungdomar ner i 12-13-årsåldern eftersom de är medvetna om att det enligt lag är svårare att straffa en icke myndig. Det medför att med hans strategi, kommer fängelserna bli överfulla, och behöva bygga fler, och fler och fler fängelser. Vilket i sin tur kostar pengar, skattebetalarnas pengar. OM man inte förståss vill göra som i USA att privatisera fängelser, och använda fångarna som slavar för nästan gratis produktion av varor. Vilket i sin tur resulterar i att det LÖNAR SIG för det amerikanska rättssystemet att sätta längre och fler straff.

Utifrån den information han fått, eller valt att ta till sig tycktes hans resonemang logiskt, åtminstone så länge man inte ställde frågor kring resonemanget, som kunde sticka hål på det. Han VILLE dessutom att det skulle vara så som han argumenterade, och anpassade således val av information, efter detta. Han satt på ett café drivet av invandrade Syrier/Kurder som kom hit under flyktingvågen 2015, och han drack kaffe och åt bakverk, producerat av dessa flyktingar. Och han hävdade att det var att vi tog emot flyktingar då, som skapat denna brottsvåg. Bara i det påstående finns det så mycket att invända emot och ifrågasätta att man inte hinner få med allt i samtalet där och då, och dessutom är det meningslöst ur en synpunkt eftersom ingenting kan få honom att ändra uppfattning. Eller ännu värre ens vilja undersöka om det kan finnas brister eller nyanser i hans påståenden.

Information, som sagt – viktigt ord att syna!

Till exempel: utifrån den information rysk befolkning får, och ryska soldater, är den ryska invasionen av Ukraina inte bara nödvändig, utan även ett ädelt agerande. Utifrån den information vi i Sverige blir matade med, är deras information befängd. Frågan blir, vad vet vi egentligen i den frågan? Hur många rena lögner håller även vi för sanning? Har vi ens möjlighet att kontrollera hur mycket som vi matas med som är sant? Svaret på den frågan är glasklart. En av de få saker som är glasklart i den här splittrade grymma världen. Att vi inte har någon som helst möjlighet att kontrollera om uppgifterna vi får oss till livs i en skrämmande totalt enig västerländsk media. Vi är troligtvis lika undanhållna från en betänklig mängd fakta och information som det ryska folket och de ryska soldaterna. Resultatet, ett krig som godkänns av folket, samt i princip sanktionerade mord på civilbefolkningen. Och i vår del av världen, blev resultatet ökad tolerans för intolerans mot oliktänkande, masspsykos, nedläggningar av tusentals företag, medicinskt massexperiment med ett vaccin, där nästan alla tidigare regler och vetenskapliga metoder övergivits, och all information under och efter, som kan ifrågasätta detta, censureras eller med massiv kraft, klassas som ”desinformation.”

Ebba Andersson har uteblivit från tävling större delen av säsongen. Det officiella budskapet vi fått, och även troligtvis även hennes egen tro, är att det ska ha berott på ”covid-problematik”. Men vad vet vi ?
Beror de på covid? Eller beror det på försämrad motståndskraft till följd av vaccinering, eller beror det på själva vaccinets hälsofaror? Vad vet vi egentligen om det ? Det ärliga svaret måste bli: INGENTING! Åtminstone inte utifrån bevis som vi fått tillgängligt för oss. De bevis som talar emot vaccinering, undanhålls och förbjuds, klassas som desinformation, tom när det är Pfizers egen forskning. DET är för mig ett bevis på att de ljuger om vaccinets förträfflighet och ofarlighet. Man kan undra om de har rent mjöl i påsen???? 😉 (Nu fick jag till det)

Charlott Kalla vittnade om att vaccinet var värre än covid. Desinformation ?

…
Vaden är stel, efter 4 timmars dans. Det borde den vara, det ska den vara, det är sunt. Jag räds inte fysisk smärta, jag räds inte sorg, jag räds att INTE känna. Jag försöker vara sund, jag försöker prata sunt, jag försöker skriva sunt. Varför ? Ja de vette fan. För att må bättre? För att leva längre? Jag hade kul i gå, jag ångrar inte att vi for. Men världen är densamma idag. En dag värre … för världen, än igår

Ibland undrar jag va fan jag sysslar med? Det är alldeles som om jag trodde att det skulle göra skillnad, att det jag gör och skriver, skulle göra skillnad. Det är nog naivt. Men det är egentligen ungdomens jobb att vara unga och naiva, tro på en bättre värld, vara rebeller mot tidigare generationers felsteg, och galna levnadssätt. Men ungdomen gör inte sitt jobb som naiva, drömmande rebeller för en bättre värld. Och journalisterna gör inte sitt jobb som granskare av makten längre… de är ägda av dem.

Gråter igen till ”The Green Mile” när John Coffey dödsdömd fånge, oskyldigt dömd för ett brutalt flickmord, hjälper fängelsedirektörens fru att bli kvitt onda andar. Jag hade en dröm en gång under mina unga år, under djup depression och ångest, att jag skulle möta en stor svart man, som skulle ta mig från mitt helvete, befria mig… nästan som att befria mig från mina demoner… han var oskyldigt dömd, utan satt vara dömd, utan att vara skyldig. I mina drömmar om befrielse såg han ut som John, i filmen… så jag gråter… igen när jag ser den, och för varje tår, befriar han mig lite… han som var oskyldigt dömd.

“I’m rightly tired of the pain I hear and feel, boss. I’m tired of bein on the road,
lonely as a robin in the rain. Not never havin no buddy to go on with or tell me where
we’s comin from or goin to or why. I’m tired of people bein ugly to each other. It feels
like pieces of glass in my head. I’m tired of all the times I’ve wanted to help and couldn’t.
I’m tired of bein in the dark. Mostly it’s the pain. There’s too much.
If I could end it, I would.
But I can’t.”

Jag känner frustration över att inga ord, inga sanningar påverkar… Funderar ibland på att tystna …. Men om jag bara kan så ett frö av tvivel i deras hjärtan … Så har jag gjort nåt rätt. Jag är trött… trött. Trött på att människor är onda mot andra människor, det är som krossat glas i mitt huvud. Det är för mycket.

Även om jag kommit att uppskatta, och inte längre rädas ensamhet, så är ensamheten ensam. Och jag är ett flockdjur, utan flock, med ett hjärta som vill hjälpa min flock, skydda den från onda gärningar. Men flocken är skingrad, rädd, och vänder sig till de som slaktar deras själar…
Jag förstår dessvärre varför det är som det är…
Jag kan längta tillbaka till tiden när jag inget visste ibland. Längta tillbaka till ungdomen. Men då får jag väcka mig själv från mina illusioner. För världen var definitivt inte mycket bättre. Jag bara visste inte så mycket om den, och vad människor var förmögna att göra mot människor. Och den perioden jag ibland försöker längta till, var en tid som jag blev våldförd på, misshandlad psykiskt och fysiskt, övergiven av de som skulle försvarat mig, våldförd på av de som skulle älskat mig, och anklagad av de som skulle skydda och vårda medborgarna. Så jag längtar eg inte efter den tiden, jag längtar efter att slippa vara rädd, slippa behöva axla så mycket verbalt ansvar, som min flock flyr ifrån… trött

Rykten som sliter ner mig… nöter på min själ och mitt hjärta. Jag är stark men …
Hur stark ska en människa behöva vara för att överleva… för att leva, för att älskas?
Jag lägger nån bit då och då på mitt 2000-bitars pussel. Jag försöker locka upp mina chilifrön ur jorden med ljus, värme och vatten. Så lagom det bara går. Inte för mycket, inte för lite. Saknar musiken i mitt liv, det tog slut också… bara jag kvar. Och ändå vet jag att jag är bra. Saknar min far, min enda bundsförvant i livet, trots all trasighet och alla brister, även han bar på. En tung ryggsäck bar han. Och dövade den med alkohol. Alla har vi våra droger som vi önskar vi kunde lufta oss från. Vi tar dem, för att orka med livet, fast de bryter ner livet. Alla tar vi nån sorts drog, eller utövar nån sorts drog. Vissa blir dömda för det, andra kommer undan, men alla drogar vi.

Världen ser inte förändrad ut, men det är den. Men först måste man öppna ögonen

…
Snöblask ute, har regnat en del. Lite tråkigt väder framöver på så vis. Men inte värre än så, ”så så så, jag är bara en sten i vattnet”. Jag stod och tittade ut över folket som dansade igår lördag, lyckliga ansikten, trånande ansikten, ledsna ansikten, över kärlekslängtan, eller längtan efter förhållandestatus. Och jag funderade över vilka dessa människor var, utifrån vilka människor rent statistiskt är, politiskt, karriärer, omtänksamma föräldrar, försummande föräldrar, sadister, självuppoffrande. Vilka var vaccinerade? vilka var ovaccinerade? Vilka av dessa jag dansade med satte press på ovaccinerade under 2020-2022, kallade dem för osolidariska, eller som i engelskan: ”granny-killers” ? Det finns ju alla sorters människor här på dansgolvet. Men man ser inte det med ögat.

Hur många har en aning om vad som sker i världen nu, med indragna mänskliga rättigheter, ökad kontroll av medborgare, minska kontroll av makthavare? hur många av dessa dansare förstår det? Och hur många håller medvetet för ögon och öron för vad som händer? Och hur många förstår att de hjälper de som tar ifrån dem rättigheterna och yttrandefriheten, genom att blunda och hålla för öronen? Hur många förstår att de hjälper konspiratörer genom att kalla de som SÖKER efter sanningen, för konspirationsteoretiker?hur många förstår vad frihet är? hur många skiter i att bli fråntagen allt? Hur många begriper något över huvud taget om nånting?

Och vad är viktigt för dessa dansande människor, som för en stund likt mig letar efter livskvalitet genom dansen och musiken? Och förstår de att de är medhjälpare till det som sker nu globalt och nationellt, som de passivt låter hända, genom att hålla för ögon och öron, till slut slår undan benen för småföretag… likt det företag som ordnar och arrangerar dansen de nu är på och njuter? Vill de fortfarande inte veta nåt av vad som händer? Jag funderar hur människor tänker, om de tänker? Precis som Henrik Schyffert komiskt demonstrerar med den billiga fäskokletten i frysdisken, som vi konsumenter kräver ska va billig. allt annat har gått upp i pris, men inte den. Och vi alla till mans sätter tummen ner på Facebook, över hur danska grisfarmare behandlar de stackars grisarna, efter att köper kotletterna som är så billiga. Vem betalar priset? Det danska grisarna, trångbodda, antibiotikafyllda svinen, under deras eländiga liv. Men vi köper ändå den billiga kotletten, och ser inte sambandet… vill inte se sambandet.

Jag läser både de medier som ägs av världens mega-oligarker, som styr både media och politiker, och tjänar hundratals miljarder på vaccinet. Och jag läser medier som dessa oligarker, tyranner, INTE vill att vi ska läsa. Och jag läste att en fransk parlamentariker, påstod att Macron, Frankrikes president, som gick ut och sade att han ville jävlas med ovaccinerade… att han själv inte tagit vaccinet som han ville vi skulle ta. Jag gissar att på en millisekund, kopplar de flesta hjärnor in det intränade reaktionen när jag skriver så, och avfärdar det som konspirationsteorier, innan man själv hinner fundera på huruvida det kan vara sant. Ni är inte ensamma isf, ni är väl tränade till det tänket. Själv har jag ju med hull och hår anammat beteckningen konspirationsteoretiker, det är på riktigt en ära att bli kallad för det. För det betyder inget annat än att man ställer frågor kring makthavarnas beteenden.

Jag vet att för de flesta innebär det att man hittar på saker, och att man som medborgare har blivit programmerade att INTE kritisera eller ifrågasätta dessa makthavare. Faktagranskning får inte ske MOT dessa totalitära makthavare, det får bara sker emot de som ställer frågor, ifrågasätter, oppositionella. Frågan är om jag vet om Macron INTE har tagit vaccinet som de är sjukligt mån a´om att alla andra ska ta för all framtid… svaret är att jag inte vet det. men vad är svaret om jag frågar de som betvivlar detta, om jag frågar dem om de VET att Macron faktiskt tagit det vaccin han påtvingar folket? Det ärliga svaret ÄR att ni inte VET. Ni litar på att det är så. Eller bryr er inte om det är så. Ni litar på att de vill vårt bästa. DET är törnrosasömnen de flesta av oss drabbats av.