Kategori: Betraktaren

…
Letar orden
Tänker mer än jag känner
Känner mer än jag orkar säga
Ensam, utan syfte, ensam krigare
ensam bland vänner, vars ryggar
är det enda jag ser

Letar livet, letar vänner,
de som lyssnar, de som känner,
kan inte hitta dem, mitt ibland mina vänner
Syns, men finns inte.

Inga tårar hjälper mot ingentinget.
Inga ord når de ord-döva, inga blickar
når de som blundar. Inga tårar hjälper,
när vi behöver slåss tillsammans,
mot de som vill ta ifrån oss våra hjärtan

Inget offer är jag, men människan.
Jag kan dö, om jag dör medan jag lever,
men jag kan inte leva om jag är död medan jag lever.
Var är alla? var är allt? kan någon höra mig?
Var är mitt hjärta, som jag inte längre
kan höra slagen från ?

Ännu en dag, ännu en natt
Letar, söker ropar, ingen hör
Fri att röra mig, fri att skriva,
fri att prata, för döva öron, och på platser utan åhörare
Fri att debattera, om jag inte säger fel saker,
fri att vifta med flagga, om det är rätt flagga,
fri att berätta för de som inte lyssnar

Fri att resa, om jag tar nålen
fri att handla, och jag har medborgar-ID
Fri – inte fri – inte fri
fri sjukvård om jag är testad
testa mig inte!

Jag gråter inte, för mina tårar syns inte,
Jag älskar människor som inte finns, men syns.
Jag sjunger sånger som är inmurade,
Jag berättar om saker som händer,
men inte får pratas om… jag är fri…fri att
existera, men inte leva.

Kommer min själ någonsin att dansa igen
i min kropp, eller kommer stegen gå obemärkt förbi
Var är alla…. alla som dansade med sin själ, levde med sin själ,
lyssnade med sitt hjärta, och talade med sitt vett.
Var är alla?

Jag är fri… fri att existera
om jag gör som jag blir tillsagd,
och mina vänner sitter på första parkett
Jag är fri…. inte fri, inte fri
Jag är vid liv, vid liv, men lever inte
Jag tittar upp på första parkett och ser händer
sammanföras som i applåder, men jag hör dem inte,
och blickarna går rätt igenom mig

Jag kan dö, om jag dör medan jag lever,
men jag kan inte leva om jag är död medan jag lever.

…
Det står allt klarare för mig, ju längre tiden går, att det är värre ställt med människorna, än jag någonsin kunnat föreställa mig. Om vi utgår från den snälla versionen, att det faktiskt är ganska svårt att både hinna med att vara ifrågasättande, att hänga med i vad som händer, vad folk säger, speciellt med tanke på hur enormt stor del som uttryckligen och med stolthet från de som gör det, döljs för oss människor. Det kan tyckas förståeligt då att människor i någon mån är oinformerade. Vi är bara människor trots allt, allihop. Även om många även har glömt vad det innebär att visa medmänsklighet, och leva med naturen.

Men det är en sak, om man inte förmår, eller orkar alltid, hitta rätt i ett informationskrig mellan David och Goliat, där Goliat har alla resurser att styra nästan all information. Men jag förundras ändå av att nästan alla jag känner verkar göra allt i sin makt för att förbli oinformerade, inte ta del av någon som helst oppositionell kritik, när det kommer till den globala omvälvning, kupp av den totala makten över våra liv. Det är för mig en obeskrivlig chock, att detta ännu pågår, hos de flesta jag känner. Man vill inte veta, man vill inte läsa, man vill inte höra, man vill inte tänka, man vill inte …..leva.

…
Det är både fascinerande och frustrerande, hur medvetet förvrängda, och cementerade många sk diskussioner är. Det är inte ofta jag upplever att jag mött någon, några som är mogen, eller villig att ha en diskussion, eller en dialog.

Vad är då skillnaden på diskussion och dialog? Dialog handlar om att lyssna, lära av varandra och tillsammans skapa mening och ny kunskap. Diskussion kommer från latinets ”discutare”, skaka isär, och handlar om att undersöka, pröva, smula sönder motparts argument eller söka konsensus.

Jag tror överlag att folk i allmänhet, inkluderat, eller kanske i synnerhet de som kallar sig ledare, politiker, Verkställande direktörer, och till och med media, saknar både kunskap och vilja att framföra en diskussion, en debatt, eller en dialog. Det har för mig blivit oerhört tydligt de t senaste decenniet. Tydligast Metoo, och massvaccineringspropagandan. Det går inte att kalla det för något annat än propaganda,

Propaganda (av latinets propagare, ’fortplanta’, ’utbreda’) är en term som avser främst politiska kampanjer och budskap som är avsedda att föra fram en agenda, ett visst budskap eller väcka positiva eller negativa känslor för något (t.ex. en politisk teori, policy, religion eller förändring) eller någon (t.ex. innehavare av eller kandidat till politiskt eller religiöst ämbete eller befattning). Syftet är således inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt. Propaganda är en viktig del av psykologisk krigföring, och den som sänder budskapet är som regel part i målet.

Bara för att man kallar något för information, innebär det inte att det är en saklig, opartisk, objektiv information. Och bara för att det är människor från institutioner, politiska partier myndigheter som tidigare åtnjutit en viss grad av förtroende från en majoritet av befolkningen, innebär det inte per automatik att de är att tillförlitliga, varken nu eller tidigare, eller att den ”informationen” skulle vara den odiskutabla sanningen. Allt borde vara diskutabelt i en demokratisk stat, med yttrandefrihet. Så var det inte under åren av nedstängning och fråntagande av basala mänskliga rättigheter, samt den tidigare under Metoo så självklara rätten att bestämma över sin egen kropp. Om du var kvinna. Så var det 2017. Det var säkert inte första gången i världshistorien som omvänd bevisbörda praktiserades. Då män under ett potentiellt samlag under hela samlaget skulle muntligt förvissa sig om kvinnans samtycke. Dvs först verbalt försäkra sig INNAN samlag, om kvinnans samtycke, och sedan även om kvinnan ångrar sig. ligger ansvaret på mannen att försäkra sig verbalt om samtycke. Tidigare rådde det rätt så självklara, och enligt mig mer än tillräckliga ”Ett nej är ett nej”. Även om det i verkligheten sällan var på det viset att ett nej var ett nej, mellan kvinna och man, eller ens i tillfrågan om en finansminister ville bli statsminister. (Göran Persson) Jag vet inte hur många gånger GP sa nej, som sedan blev ett ja.

Kathy Newman, en hyllad figur inom feministiskt aggressiva kretsar, gjorde en numer världsberömd intervju med Jordan Peterson, som i sin tur anses vara en manschauvinist av stor rang. Och det var det uppenbara målet för Kathy, att framställa honom som sådan. En oerhört lärorik video att titta på, för att inte bli lurad till att behöva försvara åsikter man egentligen inte har, där intervjuaren bygger halmgubbar, som de sedan kan attackera. När Kathy i efterhand blir konfronterad om hur hon hanterade den intervjun, slätar hon över sitt agerande. Hon påstår iofs helt riktigt att oavsett intervjuns fortgång och tillvägagångssätt, så rättfärdigar det inte mordhot mot henne och hennes familj. Det har hon helt rätt i, men det tar även effektivt bort fokus från vad hon medvetet försökte göra och åstadkomma med den intervjun. Just i denna intervjun hade hon kanske en av världens skarpaste hjärnor emot sig, oavsett vad man tycker om hans åsikter. Han är bla professor emeritus i psykologi, klinisk psykolog och religionsfilosofi, så han kunde avvärja alla fula grepp hon medvetet använde sig av typ det ständigt återkommande: So you’re saying that….” (se videon om ni behagar) En annan intressant video i hur man bemöter t ex aggression, och använder angriparens ord, eller bryter sig ur den spelplan angriparen påstår är dina enda alternativ, är: (se video)

Att jag nu för tiden gärna kallar mig för antifeminist, är ingen hemlighet för den som läst min blogg. Och jag kan när som helst, utan att säga ett enda nedlåtande ord om kvinnor, försvara den positionen. Sedan kommer då en intressant situation, för de som ev skulle reta upp sig på det jag exemplifierat med den diskussionen mellan Kathy och Jordan, som tydligt visar sig i kommentarsfälten till videon. Hur förslagsvis i det fallet kränkta feminister, går i automatiskt försvarsställning och kallar Jordan för diverse nedlåtande i stil med. ”Jordan is kind of a chauvinist”. Så för den som retar sig på det jag tar upp, och visar vem som gör vad av dessa två, kan lätt resultera i att jag kan placeras i ett fack av Jordan Petersons ALLA åsikter. För det första vet jag väldigt lite om resten av hans åsikter. Han är tydligen väldigt mycket för högerpolitik, vilket kanske inte är direkt synonymt med mina värderingar. Och sedan är jag kraftigt allergisk mot amerikanska ”själv-hjälpar-böcker”, så som hans ”12 rules for life” eller den vidriga ”Älska dig själv” med Wayne W Dyer. En bok som min mor för övrigt hade i bokhyllan, men som min kusin Ingrid så träffande kallade för ”en sån där jävla egoistbok”

Det är som sagt var inte ofta det uppstår dialoger mellan två människor. Av flera anledningar. En av dem är rädslan för att vädra en åsikt ansikte mot ansikte. En annan är så klart satt väldigt få klarar av lyssningsdelen av dialogen. Där det alltså inte går ut på att vinna eller övertyga, och uppnå konsensus/samstämmighet, utan att utbyta erfarenheter verbalt. Jag hade en dialog härom dagen dock med Adam. Vi kommer från olika delar av världen, har helt olika hemmiljöer. Jag är långtidssjukskriven, han är företagare. Jag uppväxt i ett trygghetssystem, han i Syrien, och flyttat till ett land där han inte alls ens har i närheten samma rättigheter som medborgare som jag har, enkom pga ursprung. Vi lyssnar mycket på varandra, ibland förstår vi varann, ibland inte. Ibland pga språkförbistring, ibland pga så fundamentalt olika bakgrund. MEN vi delar erfarenheter och lyssnar.

Lyssnade gjorde även en mamma till en liten dotter på cafe Petter idag. När den lilla kom in var hon som ett ljus, tyst och kontemplerade över vad hon skulle fika, och tog in omgivningen. Men när fikat väl var på bordet, och den varma overallen, låg på stolskarmen, var det ingående berättelser om vad som hänt på skolan, gissar lågstadiet. Kunde inte undgå att tjuvlyssna. Det var om nån kille som inte var snäll, som hon berättade utförligt om i minst tio minuter, med intensitet. Det var om nån slags kanin de tillverkat, eventuellt på slöjden eller nåt, jag fångade aldrig riktigt detaljerna kring den kaninen. Modern lyssnade tålmodigt… sen blev det slut på luft, när den lilla uttryckt så mycket besvikelse, och hur dum killen varit.
Tystnad i 5-8 sekunder då flickan suckar, och säger så lillgammalt:

– Ja ja ………… jag får väl göra en ny kanin på måndag, värre än så är det väl inte

Sedan på vägen hem, när jag kom in på gården, gick en liten kille i overall och huva lös på en läskburk med all energi han kunde lösgöra. Jag tänkte att han kanske var arg, och behövde få ur sig någon oförrätt.
Han hade inte ännu blivit medveten om min närvaro, när han plötsligt fått itu burken i två delar,, tar av sig vanten, stoppar ner handen i botten av burken, och stoppar i något i munnen. DÅ ser han mig och ser ut att va tagen på sängen i ansiktsuttrycket. Det var en frusen Coca Cola-burk han hittat, och stoppade nu frusen Coca-Cola i munnen, när han förvånat och något skamset ser upp på mig.

För övrigt, halvdag med Åsa GT, Pussel, Pizza, digga musik.

…
Föreställ er en värld, där det inte fanns människor som hade för avsikt att styra hela världens befolkning, så som det är nu. Dvs föreställ er att beslut helt och hållet togs lokalt, när lokala beslut kunde tas. Att export och import vore nedskalat till det allra nödvändigaste. Idag äger 8 män, mer än det fattigaste halvan av jordens befolkning tillsammans. Detta är inget som upprör t ex svenskar i den grad som bensinpriset, eller ovaccinerade fritänkare. Men fortsätt föreställ er, som en dröm, att de tillgångar vi har här omkring vår ort, och vinsterna som kom från dessa, stannade på orten, kom invånarna som bor och verkar här till gagn.

Det skulle innebära. troligtvis mer än halverat utsläpp, från export och import, världen över. Det skulle innebära att kommuner som Sollefteå blev självförsörjande, och inte behövde stå med hatten i hand och tigga pengar av staten, och det skulle innebära att biltrafiken helt plötsligt skulle bli ett mycket mindre miljöproblem, när den onödiga exporten och importen halveras. Låter väl bra? Eller? Det skulle dessutom göra att utlandsresor för rekreation, skulle bli ett mindre problem än nu, för de som nu har råd att göra det kontinuerligt.

Hur kan det då komma sig att åtta män, kan styra världen, för det är nämligen det de har sina tillgångar och pengar till, att påverka eller styra media att skriva det de vill, att styra regeringar, att styra och köpa upp mindre företag…. och när du styr allt detta, så styr de hur folk tänker, när de styr informationen. Och genom rädsla, och desinformation, från de som gastar om att vi ska se upp för desinformation, kan de få de stora massorna att bete sig som de vill, kuva sig inför deras fötter. Det kan få dem att vända sig mot varandra, t o m inom familjer som splittras. Genom att de äger informationskällorna/media, och kan basunera ut katastrofscenarion. Då går majoriteten med på restriktioner/inskränkningar/förminskad frihet. Så RÄDSLA är ett av de främsta verktygen för att styra folk. Och horribelt mycket pengar ger dem möjlighet att skrämma, via mediala lögner och halvlögner, eller alternativ genom URVALET av nyheter, och vad de medvetet väljer bort att skriva och rapportera om. Vad de inte vill att vi ska vara informerade om, få veta. Har ni aldrig funderat varför det alltid tycks vara kris i västvärlden, som ändå har det sjukligt mycket bättre än de längder vi utnyttjar? Har ni aldrig funderat över varför det är EN ENDA nyhet av katastrof som tar ALLT utrymme i pressen, tills det inte längre går att mjölka rädsla ur folket via det, som sedan tas över av nåt annat mono-nyhets-kultur?

Men för att denna propaganda med skrämsel ska fungera, krävs minst ett av två alternativ, helst bägge två samtidigt, ur makthavarnas/despoternas synvinkel. Bägge går ut på att hålla massorna ovetande, och att hindra dem från att tänka själva. Hela historien är fullt av dessa exempel. Hitler använde det trubbiga verktyget att bränna litteratur som inte hyllade Nazismens ideologi, och hans guda-status. Så det var hans och många despoters sätt att hålla folket ignoranta och ovetande. Genom satt de inte var belästa. Andra provar att hålla folket ovetande/ignoranta, genom att inte tillåta t ex flickor lära sig läsa, som Talibanerna. Och sist men inte minst, så som är fallet i väst, där vi inbillat oss att vi är fria medborgare, tack vare läskunnighet och ”utbildning”. Vi blir istället styrda och programmerade GENOM ”utbildning”
Eller som man också kan kalla det, korvstoppning. Både av till synes onödig inlärning, och styrd inlärning, samt illa valt utbildningsmateriel och ämnen.

Man har alltså verktyget att under 10-15 års tid programmera unga människors hjärnor om vad som är sant och falskt. Man har verktyget att styra deras sätt att tänka, eller egentligen deras sätt att undvika att tänka.
Och här kommer kärna i mitt resonemang. För att utbildning skulle få kallas utbildning, skulle schemat till mer än 50 % behöva bestå av att lära barnen tänka kritiskt mot ALL information, åtminstone all information som ges från människor med makt och vinstintressen. Och ytterligare 30 % skulle behöva bestå av att stärka barnens kreativitet, och resterande att bygga deras självkänsla, självförtroende, och förmåga att leva i, och med den värld vi lever i, utan att såga av grenen vi sitter på.

Jag är helt övertygad om att de som skriver läroplanen, som i sin tur, via många långa led är styrda av 8 globala män, skulle kalla dessa idéer som extrema. Jag ska förklara varför. Jo, för att om dessa idéer skulle praktiseras och göra framtidens medborgare medvetna, kritiska även mot makten, och inte bara mot de som hotar makten, likt läkare och forskare som anser att mRNA-vaccin kan vara skadligt för många… om dessa elever skulle bli så fritänkande och kritiska, skulle deras maktkedja, byggt på illusioner vara bruten, och deras hundratals miljarder skulle bli värdelösa. Och ingen skulle lyda dem, ingen skulle bry sig om dem. Om ingen lyssnar till dem, är de ingenting, ur ett maktperspektiv.

Nån påstod att de har det på schemat att lära sig källkritik, men de lär sig bara att ha källkritik, mot de som man anser att det är ”desinformation”. Källkritik är inte källkritik om det inte praktiseras mot ALL information. För då skapas det ett slags område som inte kommer att kritiseras… och vilka tror ni är glada åt det ? Om inte källkritiken riktas även mot de som använder skarp ton mot er att idka källkritik mot deras motståndare… då blir källkritik tvärtemot vad de påstår ytterligare ett verktyg för att MINSKA transparens, MINSKA yttrandefrihet, MINSKA demokrati.

Och om man då beaktar detta, så torde de mest utbildade, med flest utbildningsår, vara de av oss som är mest proppfulla med styrd information, utan möjlighet att ifrågasätta det de lär sig. Läkare, advokater etc…
Så alla dessa värdeladdade ord, som används i andra syften än vad vi tänker oss är dess rätta betydelse. ”Utbildning” ”Information” ”Näringsliv” ”Föryngringsytor” etc etc… Det finns en grupp i samhället som är världsmästare på att förvränga ord. Och det är just de som själva självförhärligande döpt sina egna förehavanden med agenda att bli rikare, till ”Näringsliv” och ”företagande”. Ord som var för sig är värda att ifrågasätta och granska. Man bör alltid leta varje ords elaka tvillingsyster, eller negativa ords positiva tvillingbror, för att förstå hur ord kan användas emot dig. Jag pratar om synonymer.

Ingenting värt nåt om vi inte lär barnen att tänka själva och ifrågasätta… varför görs inte det då? Jo då skulle deras maktkedja vara bruten, och deras pengar bli värdelösa. Om människorna blev fria.

…
Jag har gått 4, 3 mil promenad i år, dvs 1,43 mil om dagen i genomsnitt. Det kommer ju naturligtvis vara tillfälligt, min kropp tror jag inte mår bra av att ha 1,43 mil om dagen i genomsnitt, den 31a dec. Jag tror det skulle bryta ner kroppen, snarare än bygga upp den mer. Jag är ju ändå troligtvis på andra halvlek av livet, utan att ha en aning om hur långt det är till slutsignal.
Ibland tycker vissa att det är lite väl extremt. Men det beror oftast på vem som betraktar så klart. För mig är det extremt att äta pommes frites o hamburgare eller pizza varje dag, men om det är vad folk vill göra så görne!

Det finns så klart alltid en övre gräns för vad som är möjligt, även om den kan tänjas jäkligt långt. Och strax under den gränsen, ligger vad som är bra för en, i längden. Såg på dokumentären om Mondo Duplantis ikväll. Intressant att se målmedvetenheten, kontroverserna med hans far Greg om träning o skola o sånt. För att bli bäst i världen på nånting, får inget lämnas åt slumpen, och som vanligt medelålders gubbsjuk, gubbjävel, och medelmåttig motionär, skulle jag, om jag ville kunna kalla det för extremt. Men … nä… det är vad han ville göra, och behövde göra för att nå sina mål. Och till synes vad som får honom att må bra. Jag tror knappast att de i min omgivning som tycker att det är extremt att gå 1,43 mil om dagen (i några dagar), sitter och tycker Mondo är extrem, när de hejar fram honom till OS-guld.

Ordet ”extrem” används ju även ofta i andra sammanhang, med ett syfte. Så som kring politik och värderingar. För kapitalist, framstår det ofta som extremt, att frivilligt dela med sig av saker till behövande, och än mer extremt om han tvingas göra det genom skatter. Däremot tycker allt som oftast samme kapitalist att han har all rätt i världen att tillgå medel/pengar/tjänster som samma tvingande skatt beskattat andra, som gett honom/henne sin utbildning etc etc. Och han tycker med stor säkerhet att vänsterpartiet är extremt, kallar vänsterpolitik för extrem, för satt det finns ett syfte med det, ett egenintresse, något att vinna på att kalla det för extremt.

Och det har blivit väldigt tydligt för mig på senare år, att nästan vilket medialt drev vi än pratat om, vilken medial masspropaganda vi än pratat om, så tar dessa till starkare ord, överdrifter, och rena lögner för att kunna genomdriva sin vilja, som nästan alltid handlar om samma sak genom världshistorien, mer pengar, status och makt till dem själva. Sanningen räcker inte till för deras mål. Jag har sett så många befrielserörelser, sakta, gradvis förvandlas till dess raka motsats, ju mer pengar och makt de fått. Fackrörelsen, arbetarrörelsen, kvinnokampen, som blev till giftig feminism, och sedan vanlig vetenskap som till en början var tänkt att alltid ifrågasättas, till att nu blivit en större maktfaktor, än kyrkan under korstågen.
Gemensamma faktorer, pengar makt, kontroll och status. Det skulle jag kalla för extremt. Att mer eller mindre tvinga halva världens befolkning till vaccinering, och dölja konsekvenserna. En 14 kilometers promenad ter sig ganska icke-extrem då. .

…
Som outsider, i socialt och ekonomiskt, statusutanförskap, ser man på det som förväntas vara självklart ur ett annat perspektiv. Vilket alltid gör outsiders, ”annorlunda människor”, ”konstiga människor”, inte bara mer intressanta än det som utan ifrågasättande normaliseras. Och dessutom där med livsnödvändiga för utveckling, ta steg vidare, ta sig ur invanda dåliga mönster. Jag skulle säga att jag är en sådan på alla möjliga och omöjliga vis. Som av en slump (eller inte) har jag oftast hamnat, eller valt att ställa mig på ”fel sida” gängse uppfattning. Vilket skulle kunna innebära att om detta stämmer någorlunda, så är det gängse, det ”normala” för det mesta rätt så tokigt.

Och egentligen är temat ”Arbete”, så enormt stort, och omfattande, och kräver så mycket av en skribent, för att kunna knyta ihop nån slags tes, att det inte borde låta sig göras på en konspirationsteoretikers blogg. Så just därför tänker jag att jag utan skyddsnät, kastar mig ut i det hela. Så här lyder Wikipedias kortfattade, och därmed per automatik, pga av nyansbrist och brist på ifrågasättande, blir det näst intill fördummande, och till stora delar oriktig information. Länk. Men en bra grund för att börja ifrågasätta begreppet.

Enligt mina empiriska slutsatser, så har arbetsstatus i vårt land, näst intill blivit själva grunden för existensberättigande. Och det både utifrån en traditionellt något naiv Socialdemokratisk vy, samt borgarbrackornas hierarkiska människosyn. En slags status-piska-morot-strategi, för att tvinga in folk i manövreringsbara fållor. Alltså ett av många sätt som finns tillgängligt för människor som eftersträvar makt, att styra människor dit de vill, för att öka egen makt och rikedom.

Och för att vi ska formas till den typen av manövreringsbara arbetsenheter/medborgare, skolas vi/programmeras vi, under minst 10 – 15 år, för att veta vår plats och vad som gäller. Skola och utbildning, är i sig ett lika stort område att ifrågasätta och utreda som ordet och temat arbete. Vilket jag hoppas få återkomma till om min hjärna pallar med allt jag vill ifrågasätta. Så få andra gör det, så det måste göras. Men i Sverige, och stora delar av världen är både ”Arbete” och ”Utbildning” tänkt som positiva ord, som dessutom är omöjligt att nyansera eller ifrågasätta utan allvarliga sociala konsekvenser. Såvida man inte är en outsider/socialfall/konspirationsteoretiker likt mig, som ingen lyssnar på, till följd av den låga trovärdighet man erhåller som sådan. Oavsett hur logiskt eller sunt man eventuellt skulle resonera.

”Jag jobbar ju” – är ett av alla uttryck som finns till för att stärka denna hierarki, sociala struktur som håller folk på plats nederst i pyramiden, och däremellan. Samt illusionen om att alla utifrån eget val, kan välja att klättra uppåt i pyramiden. Pyramidspel blev märkligt nog förbjudet i Sverige, märkligt med tanke på att hela vårt sätt att leva i ett kapitalistiskt samhälle bygger på detta. Och det är inte enkom påbjudet, uppmuntrat till att vi kan, utan att vi bör och ska klättra upp på pyramiden, som inte består av sten, utan av andra människor, och andra människors sociala status, själar och arbete. Lägst ner är inte jag som sjukskriven svensk medborgare. Lägst ner är alla arbetarslavar i ”U-världen” som tvingas arbete för undermåliga löner, så vi kan ha överflöd. Jag är bara lägst ner bland svenska medborgare.

”jag jobbar ju” blev en ung kille tillsagd av sin egenföretagande far att säga, om man ringde killen på dagtid, oavsett ärende. Pojken, den vuxne pojken till fadern, hade i princip blivit tilldelad ett kontor, där faderns företag betalade hans lön, fast sonens arbete i sig inte genererade de pengar som behövs för att med nutidens definition av arbete skulle kunna klassificeras som sådant. Arbete är nämligen bara arbete om det genererar pengar, enligt nutidens vedertagna definition. Men det var troligtvis egentligen en fråga om status-kukmätning, att kunna förhäva sig inför de stackars (enligt dem) medborgare som var sjukskrivna (lata), eller arbetslösa (lata), även om sonen skulle gjort både mindre arbetsbörda ur min defintion, eller ur making-money-synpunkt.

Har jag arbetat, om jag går till tvättstugan, och tvättar upp tvätt från 4 korgar? (Vilket jag gjort idag) ? Nej, egentligen inte. Men det är ändå hedersamt att ha gjort det, speciellt om du varit på arbetsplatsen, under dagtid. Vilket enl mig inte alltid nödvändigtvis är detsamma som att faktiskt arbeta. Varken ur den Amerikanska, kapitalistiska definitionen av begreppet arbete, eller ur min mera göra-nytta-för-mig-och-för-andra-eller utföra en fysisk arbetsuppgift. Utför jag ett arbete om jag hjälper en vän flytta möbler? – ja det vill säga utan ersättning och betala skatt.(Betala skatt är också i sig ett lika stort ämne, vilka som gör det, och vilka som slipper)

Jag är inte ensam om just den funderingen. Roland Paulsen, funderar kring ”tomt arbete”, och arbetets slaveri, och om arbete ger livet mening.

Ett ex på hur man kan resonera kring arbete och dylikt är det som tillskrivs som ett citat av August Strindberg är den om stenhuggaren. Det divideras om huruvida det är Strindbergs som har sagt det, men om man inte fastnar vid det, utan istället vid innehållet i texten, väcker det intressanta funderingar.
Samma typ av funderingar som de vem/vilka som är statens och regeringens arbetsgivare. Det är nämligen till en tiomiljonte-del du kära medborgare som är deras arbetsgivare. Varför syns inte det i maktordningen och lönekuvertet? Jag det tål att funderas över.

Vissa högtider, och i nästan alla sociala sammanhang, blir det övertydligt hur stor vikt svensken sätter vid detta hierarkiska system, kring värderandet av människor utifrån jobbstatus och/eller ekonomisk framgång. Dvs inte utifrån utfört arbete i form av kvalitet på arbete, eller hur hårt man faktiskt jobbat.
När två främmande människor möts i Sverige, är aldrig den första frågan, för att lära känna varandra – ”Vad tycker du om att göra på fritiden då” – Eller. ”Vad känner du inför att regeringen nu har förslag på att göra det lättare för dem att införa undantagstillstånd, godtyckligt?”. Och frågar du som första fråga vad hen gillar för färg, så¨är du klassificerad som galen, per omgående. Nä… den rätta frågan är: ”Vad Jobbar du med då”? För då kan man sedan rangordna personen under eller över sig själv, hur mycket de är värda, och om man ens bör bemöda sig att prata med dem. Pratar du med en av för låg status, kan det påverka din egen status, känner många.

Och känner man varandra lite redan, och vet om att man är på någorlunda lika status, och det är sommar, så är det givna inledande samtalsämnet: ”Jobbar du” hö hö hö hö” Eller ”Har du semester?”
Acceptabla svar kan vara: ”Semester??? Jag håller ju på att dränera kring huset, jag längtar tillbaka till jobbet” eller ”Ja NÅN måste ju jobba, kan ju inte gå omkring som ledighetskommittén på caféet”. Ja ni fattar ungefär vad det går ut på. Vill du undvika detta helt,. så finns det en utväg, klaga på vädret, det funkar oftast.

Alla dessa saker vi gått med på¨utan att reflektera nämnvärt över vårt beteende och levnadssätt, är dessutom själva grunden till att ett fåtal ekonomiskt rika, och själsligt fattiga människor kan styra horder av folk över hela landet, hela jorden. Det är illusionerna vi går med på som gör det möjligt. Rätten till heltid, är en sådan illusion som inte bara förslavar, och håller folk distraherade för vad som händer ovanför deras huvuden, när rättigheter tas ifrån dem. Det är även ur ett småföretagarperspektiv ekonomiskt självmord, eftersom de ofta endast behöver deltidare, och därför bara kan betala för deltid. Och det finns människor som bara klarar av deltid, rent fysiskt eller psykiskt. Och för att inte tala om hur själsdödande det är att göra arbete som inte behövs, eller befinna sig på en arbetsplats utan att egentligen jobba.

”Ja men jag jobbar ju!

sa sonen på uppmuntran från fadern som såg ner på arbetslösa och sjukskrivna.

…
Jag ska väl inte överdriva om lycka och sånt, men idag skulle jag nästan skämmas över hur väl förspänt jag hade det, med mat och sådant. Men jag menar, havregrynsgröt med egna hallon till frukost. Och nu till Luddag, blev det egna rödbetor, potatismos och sill. Efterrätt,. banan, hallon, grädde veteskorpa. Och på det en lite mooomsig espresso, och det går INTE lika bra med selleri Werner! – Finns säkert de som anser att de ätit bättre än mig idag, men tveksam till om nån kan sukta MIG med nåt godare.

Näst intill själv på caféet. Gav utrymme att läsa bok, äntligen. Tvingade Svenssons att bjuda mig på kaffe hemma hos dem, de vågade inte säga nej till mig denna gång. Jag var hotfull ;). Ziva var glad att se mig … hon också. Jag lyckades pricka in när Staffan inte hade skidåkning framför TVn. Han är väl en aning sportintresserad. Efter att ha tvingat mig på Svenssons, tvingade jag mig själv att gå på Hallstaberget igen. Blev iaf en mil idag. Det duger. Om jag känner min kropp nu så blir den väl lat i morgon.

Det kom ymnig snö uppe på Hallsta under promenaden, det var vackert. Och vyn över staden blev grå av snön i luften, som dis. Uppe på berget hade folk tagit bilen för att slippa ansträngning när de ska anstränga sig i spåret, och ha bästa skidorna, och bästa vallan, samt kläder som inte tar vind. Så att det inte ska bli så jobbigt att motionera. Jag som inte är lika proffsig, har ju inte fattat vad motion går ut på, jag trodde att man fick mer motion, ju större motstånd????

Läxat upp några idioter till på kommentarsfält, genom att ställa obekväma frågor de inte har svar på, som gör att de måste ge sig på mig som person. Sånt känns bra. Tittar på pusslet… tittar på sängen … det blir sängen, sa kroppen till huvudet, och huvudet höll med. Känns som folk har gått under jorden. Jättemånga lyser med sin frånvaro både offentligt och privat. Vart är alla??? Många deklarerade via djungeltrumman/Facebook, att de legat däckade i influensa i helgen. Undrar om de verkligen var vaccinerade? Jag har hört att det ska hjälpa mot influensa. Nu brydde sig tydligen inte viruset om det… men ändå!! Liiiiite solidaritet ändå !!!!

…
https://www.dn.se/sverige/sverige-kallar-till-eu-mote-om-smittan-i-kina/

.

.

.

.

.

.

…
Har kommit igång igen o börjat knata. 13,5 km idag, varav 8 av dem upp till Hallstaberget o tillbaka. Det betyder att jag hittills i år har 13,5 km i genomsnitt per dag. Det är lättare att hävda 1a Januari, än 31a december. Solen tittade fram idag, ,men orkade inte över berget, för oss som bor nere i dalsänkan. Tyckte mig se nåt norrsken, kunde inte fånga det på mobilkamera. Har stångat huvudet i väggen på DNs debattforum igen, med folk man nästan funderar på om de rent utav var anställda av DN för att sprida förtryckt propaganda. En snubbes hela argument-sats var att vi skulle ”lita forskningen”. Hur många ggr man än förklarar att riktigt forskning är precis motsatsen, dvs att ifrågasätta forskning. Varför jag håller på? Varför jag bryr mig ? Jag får citera Bruce Willis rollkaraktär från Die hard 4:

”Believe me, if there were somebody else to do it, I’d let them do it, but there’s not. So I’m doing it.

Plockade ut hallon ur frysen, åt dem med bruna bananer för halva priset, och laktosfri matgrädde. Det var hallon jag plockade i Juli-Aug. Har väl egentligen aldrig älskat att plocka bär, som vissa tror. Men jag älskar att äta bär, obesprutade, gratis. Det plockades bär så det stod härliga till när jag var pojk, hos morfars, i sommarstugan. Pappa gillade att plocka bär, iaf lingon. Farfar sa ”Finns att köpa”. De flesta positiva minnen från barndomen, kommer från den sommarstugan i Stordegersjön. Det var en sorts frizon, morfar var trygghet. Mormor… nja… men bra på mat, nyttig mat, vilket nog är delvis varifrån jag inspirerats till min mathållning. Moster Maggan också¨så klart.

Småkronorna blev utspelade av Kanada i junior-VM. Stängde av när Kanada gjorde 4-1. Försökte somna till DVD, det gick dåligt. Somnade vid 03.30. Dygnsrytmen år H-vete nu. Tråkigt att så sällan vara bjuden nånstans. Jag tycker själv att jag är en jäkligt trevlig och fin människa. Det har blivit konstigt alltihopa. Eller, det har blivit konstigare, alltihopa. Bedrövligt mycket skräp på TV oxå. Naked attraction, Evighetsfrågesporten med de enda två anställda på 5an, F och F. Julfilmer till förbannelse, även nu efter jul. Såg halvintressant ”dokumentär om kalla kriget. Nu för tiden ser jag på alla program, men i synnerhet ”dokumentärer”, och ”nyheter” med genomkritiska ögon. Allt som sägs, allt som visas, är jag i grunden skeptisk till. Det har de sista åren lärt mig. ”Secondhand lions” med Robert Duvall och Michael Caine, träffade väldigt rätt hos mig. Både filmen och skådisarna.

I år, ska jag skärpa till mig på ytterligare nån nivå – för min egen skull asså. Därför avslöjar jag inte vad jag kommer förbättra för egen del. Jag har redan faktiskt lyckats med rätt många förändringar, som ger bättre liv, så…. varför inte? Och iom att jag inte säger nåt, kan ingen hävda att jag inte klarade av det. Alltså inget löfte, men en strävan… för min skull. Faktum är att de flesta människor aldrig förändrar sig, för de inte behöver, för de inte vill. Vare sig det rör sig om för sitt eget mående, eller för omgivningens bästa. Bekvämlighet. Oftast är det kris, inre kris, eller rädsla som skapar förutsättningar för förändring. Men rädsla kan även förlama, och få folk att krampaktigt hålla kvar vid det gamla beteendet, eftersom det är det enda som man vet. ”Varje helvete har sin trygghet” sa moster när hon fick frågan om varför hon stannade kvsar i ett destruktivt förhållande med alkoholiserad man” Japp så är det.

Har inte petat ner chili-fräna i jord än, det sitter fast lite för mig. Det skulle redan ha gjorts sa plant-tant. Men jag kanske sätter ner dem ändå, om jag vill och ids. Jag fick ju över 30 kg tomater oxå, i fjol, fast jag satte dem för sent och misslyckades med första groningen. Vi får se hur det blir med det, Jag gör ju som jag vill. Stor pojke!!

Nä får väl lov att krypa ner i bingen, o prova sömn. Vill iaf vända tillbaka dygnet en aning. Sova 01 – 07 skulle va rätt schysst.

…
(skriver ner stödord medan jsag brainstormar)
Nja … gör fdu verkligen det?
är det inte lite övervikt av ”jag tar betalt”
Så mycket hyckleri

Hur har du fått ditt ”jobb” hur mycket jobbar du faktiskt
vem betalar din lön EGENTLIGEN?

vem är arbetsgivarna till politiker ?

(min påbörjade blogg om arbete”)
Samt det vikiga i att hålla oss ofokuserade
rätten till heltid
fotboll,, spel, etc etc TV, droger, läkemedel

”Jag jobbar” kanske en av vår tids största illusioner …
hur vi ser på arbete … making money… lata, sjuka…
en lögn som bär upp hela dett sjuka system, en lögn som om den avslöjas och förstås av massorna raserar miljardärernas tyranniska kortslott

Strindberg och stenhuggaren…
de arbetslösas och sjukskrivnas viktiga roll, i att båfde göra folk

rädda att hamna där, poch att ha nån att spotta på i samhällsstegen, få det arbetande att känna sig bättre än dem. lika som tanken kring välgörenhet
vi lever lyx på deras bekostnad, och ska känna oss bättre när bvi ger tillbaka en spottstyver på nån jävla dubbelmoralisk äcklig gala … för de rika och äckliga?