Kategori: Att resa sig upp

…
Gårdagen, Måndag hade många utmaningar, sådana som inte märks för omgivningen. Svårast var, att stanna kvar i de svåra stunderna, att inte fly. Jag gjorde det, och gjorde det bra, fast det kändes som kaotiskt inombords. Jag besegrade den lilla jäkeln som sitter på axeln (metafor) och var negativ och panikslagen… flera gånger samma dag.

Men trots att jag besegrade den, så var det en shity day big time.
Men belöning tar ofta ett tag innan den kommer, bären plockas inte fören de är mogna etc etc. Och idag var en bra dag, nästan rakt igenom. Fullt upp med bärplockning, bär-rensning, boule, syltkokning… inpå sena natten…..

…. då jag, för att bli sovtrött, såg om världens, och tidernas bästa film, ”Nyckeln till frihet” med bla Morgan Freman i rolllistan.

”Get busy livin, or get busy dying” är en kärnfull kommentar i slutet av filmen. Och han valde den första …underbar film.

Now I will get busy snoring

…
skriver inlägget och uppdaterar just nu

I varje stund,
kan jag vara här.
Världen är min,
min att leva i !

Jag kan och får ta för mig,
utan att ta av andra.
Ta plats, utan att kliva på andra
världen är min, att andas i !

I varje stund,
har jag chansen att le,
gråta och skratta.
Världen är min, varje stund,
varje minut, varje sekund.

* När jag ler – Ibland kan man bara le mot människor, och finna att ens egen oro …försvinner
* När jag skrattar – När jag skrattar högt, försvinner ibland ilska från magtrakten
* När jag gråter med hoppfulla tankar – lämnar jag det som gjort ont en aning, …frigör jag ibland hindrande sorg och …håglöshet
* När jag skriker argt – kan hända att jag syns bättre både för andra och i spegeln, …men ofta räcker det att bara ”stand your ground”, så syns jag.
* När jag fnyser lite lätt föraktfullt, om folk beter sig dumt – kan skriket ibland bli …överflödigt
* När jag springer – kan tankar hamna rätt, och frustration lätta
* När jag andas medvetet och djupt – är det lättare att vara i nuet, lättare att leva
* När jag stannar kvar vid klassiska flykttillfällen, blir ibland ”spökena” mindre och …bergen inte så höga

Den djupaste oro, är allt som oftast obefogad !

Den djupaste oro, är allt som oftast obefogad !
Samtidigt kan det göra ont, att inte lyssna på kroppens signaler.
Vare sig de månde vara fysiologiska, behov av vila, behov av motstånd(träning, behov av påfyllning (näring), eller om de månde vara av rent ”pisklologiska”/själslig karaktär, så som vila, motstånd(utmaningar), gränsdragning, närvaro, flykt, behov av påfyllning (kärlek, närhet, ro, harmoni)

…
Det händer ibland
att en strimma ljus
sipprar in igenom
berör det vackra som sover

Det som vill ut och leva
Det som vill, men inte vågar tro
Det händer ibland
väcker hoppet för en stund

Livet där ute
ligger bara ett steg bort
bara ett leende bort,
bara ett hjärtslag bort

Tiden allena, läker ej alla sår
men omtanke gör
men tro på en vän gör
ett leende gör

Så jag låter ljuset sippra in
en liten stund först
så jag inte bränner mig
inte bländas

Sen är du välkommen åter
du vaga, men varma ljus
som är livet
som är kärlek

mod, mod, och mera mod
Tålamod, tålamod, tålamod
Varsågod, varsågod, varsågod
här är livet, ta för dig !

…
Dagens mest hjärtliga skratt, fick jag när en jättesöt jänta med dreadlocks, i gummistövlar, likt alla små barn, hoppade och plaskade glatt i varje pöl hon hittade på gågatan.
Mest nöjd och stolt över mig själv idag, är jag att jag trots väldig ”köpångest” ändå till slut köpte 4 st bordstabletter, och en bordsduk. Bordsduk, har jag aldrig tidigare i mitt liv ägt. Ibland är det svårt att unna sig. Jo …osså att jag tog mig en löptur på kvällningen.

Köpångesten, och stressen där hängde kvar nån timme, tills jag tog en löptur.
Så nu blir det fotboll, om inte Tyskland krossar Sverige, då byter jag surt kanal, och låtsas som det regnar. Det är inte så svårt i detta väder. Längtar efter lingon nu.

…
Sätter mig ner,
tänker att jag ska andas
känna efter lite,
hur det egentligen känns ?

Ett djupt andetag till,
och ett till, vad känner jag ?
vad tänker jag, djupt inne i mitt väsen ?
Ibland glömmer jag att andas.

Spänningar i magtrakten släpper lite,
när jag tar djupa andetag,
låter nuet flöda i mig,
och ger mig tid, tid att läka.

Igår när jag cyklade över bron mot Remsle,
saktade jag ner, och tittade åter ut över älven,
åter ut över gröna, sköna Sollefteå.
Och konstaterar att vi bor i ett paradis.

Jag super in skönheten, och är tacksam
över att få bo här i vackra Ådalen.
Och jag är ganska lycklig under de två
timmar jag spelar boule.

Jag lever väldigt mycket i nuet då nämligen.
Koncentrerar mig på det sportsliga
och glömmer oro, gårdag och morgondag
… för en stund, och känner lite tillhörighet.

Jag tar ett till andetag,
nu i medan min favoritljuslykta brinner,
och ger värme och ljus.

Det finns även ilska kvar i mig, stark ilska,
som fräter i magen. Sorg som tynger mina ögonlock,
och saknad, som ekar i mitt bröst.
Och ett rum i hjärtat som ekar tomt

Men jag får ge det tid att läka, tid att finna ro.
Harmoni, är värt mer än guld.
Bär i frysen värt mer än pengar,
och lyckan väntar vid min dörr.

God natt mitt Ådalen, sov gott !

…
O mycket idag, bangolfsysslor. .
mest mycket att göra, lite, lite stressad,
men redde upp det bra.

Och ligger inte efter med nånting egentligen,
Har diskat idag, och känner mig nöjd,
över att jag gjort det.

Ger mig fortfarande mvg, när det kommer till
att göra bra saker för vägen tillbaka.
Och godkänt att fokusera på rätt saker,
,….måendet är hyfsat.
Det slajdar lite efter, och tar mer tid.
Och de får lov att ta mer tid, det är OK.

tålamod Tomas, tålamod, hang in there !

…
Tjosan hejsan !

Det vanliga för närvarande, är att dagen startar med att jag känner mig ensam, tristess och orolig. Inte ens nära hur illa det var i vintras förvisso. Men ändock, ganska o-kul.

Men sen ”arbetar jag mig ofta in i dagen”, på nå vis. Gör mina må-bra-rutiner. Ibland träffar man nya människor i korta möten som lättar på tankebördorna. Det kändes till en början inge vidare att ha ideellt bangolfspass i porlande slätregn. Men sen kom några bangolfspelare som inte var gjorda av socker, utan trotsade regnet. Varav en var en äldre ”morfar”, som stannade och surrade lite med mig. Sedan kom Lennart Åberg, bangolfare från Ö-vik och tränade ett varv med mig.

Egentligen tänkte jag bara lägga mig och lura när jag kom hem, för trötthet, och jag var tröööött, brukar kunna öka inre stress, och orsaka sämre humör. Men jag bestämde mig för att baka mandelkubb, hör och häpna. Satte igång ugnen, och blev med ens tvärless på det trånga utrymmet, eller rättare sagt brist arbetsytor i käket, och kom på ide, hade några ”bra-att-ha-kvar-träbitar” i källaren, och snickrade ihop detta….

före:
efter:

Men för att kunna göra det, blev jag varse om hur ostrukturerat jag tyckte verktygslåda och skruvskåp var, så det gick en timme till sortering av det oxå…
Behöver jag säga att det inte hanns med några mandelkubb ikväll. Men när jag väl gör det, kommer jag ha bättre arbetsyta, att ställa ifrån mig saker under köksarbetet.

Sedan på kvällen, när jag skannar nyheterna på nätet, snubblar jag över denna sportartikeln:

klicka här

Man kan bara konstatera att Gudrun Schyman och Zara Larsson inte upprörs sig över sådant i alla fall, men jädrar om det vore tvärtom som sagt.
Vidare fnyser jag föraktfullt över Strömstedts-fruns snedvridna syn på människor i sin artikel i Expressen.

klicka här

ps: blogginläggstiteln hänsyftar till att det ena leder till det andra för att kunna gå vidare i det man tänkt… äh ni få kolla texten på låten

…
Vad det luktar gott om värmeljuset i min vackra lykta, som jag tänt nu i sena sommarkvällen, medan jag skriver.
När jag spelade boule idag, så lyckades jag mitt i en match, ”stanna upp” i sinnet och bara njuta av människorna, ljuset, samvaron. Matchen, vinst fortfarande ett mål. Men ett sekundärt mål. Jo jag vann matchen oxå.

Det är bra för mig att träna på att bara vara, i nuet. Det är inget nytt och revolutionerande i sig att komma på detta. Men jag börjar närma mig att kunna genomföra det i praktiken. Och för MIG är det revolutionerande.

Min ”spaning” är att fokuset på rätt saker är viktigt, åtminstone för mig.
Dvs vad jag uppehåller min hjärna med, medan livet pågår.

Metafor för livet i stort: Ska jag ”titta på vägrenen och diket” medan jag kör, är det risk att åka av vägen, men ”tittar jag på vägen”, så blir det bättre. Eller åtminstone titta på vägen tillräckligt ofta. Ibland kan det vara fint att se omgivningen på resan oxå, men då måste man ”sakta ner”, eller ”stanna upp”. (slut på metafor)

Idag har jag fått några fina möten, och för mig själv lyckats fnysa åt dumt beteende vid ett tillfälle. Ett av de positiva mötena var en tolk från Eritrea som heter M’baje.

god middag ovan

Ovan ser vi hur en påse Vicks halstabletter volym presenteras för oss

När man sedan sticker hål på påsen, pressar ut luften och viker ihop den, ser vi hur mycket vi blivit lurade av förpackningen. 15 tabletter i den stora påsen.

…
Vägen tillbaka är krokig och lång.
Där finns långa uppförsbackar, och djupa diken,
där finns många korsningar och vägval
Och ibland åker jag av vägen.
Och då är det bra om farten är hyfsat låg.
Men det är ensamt ibland.

Under tiden pågår livet, det finns ingen slutstation,
där man kan sluta gå, där alla mål är uppnådda.
Ivrig att komma fram, frustrerad och målmedveten,
snubblar jag på mina egna fötter.
Men reser mig och fortsätter gå.
Men det är ensamt ibland.

Jag saknar lyckliga tårar,
och längtar efter hjärtliga skratt
jag saknar befriande tårar
och det är ensamt ibland.

Jag längtar så tillbaka till livet
jag vill känna värme i mitt bröst.
Jag vill tro, känna mig omtyckt
Jag saknar en familj,
att komma till i vått och torrt.
för det är ensamt ibland.

Jag längtar så tillbaka till livet
för det är ensamt ibland.

…
Att ge till andra utan att bli dränerad själv
Det är för en del ett naturligt sätt, som går utav sig självt.
Och förklaringen för den formen av berikande beteende är kärlek, trygghet, harmoni, från modersmjölken, av födsel och ohejdad vana.
De som inte har det med sig naturligt från uppväxten måste träna på gränser utåt och inåt, träna på att identifiera och ta emot kärlek närt den ges. Kanske inte helt lätt då allt man varit med om hittills talat om för en att inte lita på sig själv, och inte lita på andra. Men fullt möjligt, fullt möjligt, att åtminstone förbättra mottagligheten, och därmed inte riskera bli dränerad på kärlek pga att inget går in.