Kategori: Uncategorised

…
Rådjur
Jag har hört på omvägar att det har varit
rådjur och ätit av mina kvarvarande, lätt sura grönkål.
Min omedelbara reaktion, var att jag blev glad, att
den kommer till nytta nu när jag ändå inte äter av den,
och de har svårt att hitta föda i den kalla vintern och
den djupa snön.

Oro
Nästa tanke var en tanke av oro, om det skulle locka dem
till att äta även på sommaren. Det är väl inte omöjligt,
men kanske inte så troligt, med tanke på hur centralt vi bor
och har lotterna. Och på sommaren har de så mycket annat att
äta, att de nog gärna undviker människor.
Den som lever får se. Men tills vidare tänker jag vara lycklig
över att de fått i sig lite näring.

Kastad skörd
Och jag har under vinter dessutom blivit tvungen
att kasta större delen av min nedfrysta skörd, pga att
frysen var felande, och utöver dålig smak på det nedfrysta
har jag anledning att misstänka att det var hälsovådligt att äta
den, utifrån det som läkt från frysen. Jag vet inte, men jag tror,
och hälsan får ju gå före stolthet. Och stoltheten över odlingen
har jag ju kvar. Men det var nog nån tusenlapp jag kastade där.
Lite surt… surare än grönkålen Rådjuren knaprade på.

Babianer och pumpor
Jag såg ett program på Kunskapskanalen ikväll,
om ett gäng Babianer som åt av en bondes Pumpor i Sydafrika.
Och hur de funderade över hur de kunde övervinna det problemet,
utan att skjuta babianerna. Man försökte med stängsel, skrämmor,
vakter… babianernas hunger och list var dock för stor.
Bondens levebröd var i fara.
Och människan har där, som överallt annars brett ut sig
så mycket och tagit bort deras revir, deras platser
för föda, och liv, att de under torkan tar risken att äta pumpor
av bonden ….. FÖR ATT ÖVERLEVA.
Därav valde jag att inte använda ordet stjäla. när de satte
filmkameror på några babianer, blev de varse om va de åt,
och skulle prova att odla fruktträd i det vilda, så de inte blev tvungna
att äta av pumporna.

Likheter
Och jag tycker mig se likheter, med vårt västerländska ohållbara,
kapitalistiska sätt att leva, och bonden och babianerna, mellan
mig och rådjuren. Och likheter med varför vi än idag bygger murar
för att stänga ute oönskade människor, ja låt oss kalla dem efter
hur vi ser på dem: fattiga människor, icke vita människor.
Jag skulle gissa att USA var starka motståndare till Berlinmuren,
men har inget emot muren mot Palestina… och uppenbarligen är de för muren
mot Mexico, eftersom den i sin huvudsakliga del byggdes
mest på under Bill Clinton.

Grindsamhällen
Och samma fenomen är det med gated communities/grindsamhällen,
som allt oftare skapas i rikare områden, med murar rund för att
skydda sin egendom. Så i vad består problemet som uppstår ?
Frågar du dem i grindsamhällena, så kommer problemen
ifrån utsidan murarna. Och frågar du bonden i Afrika, så
var det babianerna som var problemet. Och frågar du lottägaren
Tomas om uppäten grönkål, lökflugor och kålmask, så säger jag att
det inte är oproblematiskt för mig, om jag får hela min skörd uppäten.
Men ett visst svinn till naturen, är jag mer än villig att ge,
är jag definitivt SKYLDIG att ge. Jag menar min frys, tog
ju nästan hela min skörd, och gjorde den oätbar. Och jag överlevde.

Om
Och jag menar nog att inga murar skulle behövas, om folk hade det
de behövde och inget mer. Då skulle det finnas färre orsaker att ”stjäla”
och mindre oro att bli bestulen. Och folk skulle troligtvis bli lyckligare.
Men människan har ännu inte kommit på att för mycket pengar och
saker gör henne olycklig. Bla för att de ägnar hela sin tillvaro att oroa
sig över sina egendomar och saker. Lägger ännu mer pengar på att
skydda, bygga murar och grindar. Därför, är det färre stölder och mindre brottslighet
i ett socialt, och ekonomiskt hyfsat jämställt, samhälle,
än i ett med stora ekonomiska och sociala klyftor.
Men det här verkar människan aldrig vilja förstå.
Och grunden till det består i att hon inte vet vad som gör henne lycklig.
Det förstår ho först när hon förlorat allt materiellt…. i bästa fall.

Och du !
Jag kanske har bidragit till att rädda livet
på nåt rådjur. Och jag har inga murar som stänger in mig,
när jag försöker stänga ute andra.

…
Ingenting förändras, och ingenting är sig likt!

På det stora hela, har jag väl gett upp tanken på tvåsamhet,
för min egen del. Det är inte samma sak som att jag inte
saknar den, och definitivt inte samma sak som att jag inte
emellanåt längre känner attraktion till vissa kvinnor.

Men Sverige har förändrats de senaste decennierna, och inte
enkom till det bättre. Och jag har förändrats, och till större
delen till det bättre, för mitt eget mående iaf. Och vill jag förmätet
hävda, INTE på bekostnad av andra.

I vitögat
Det händer att jag, i vitögat ser tjejer/kvinnor i nästan
alla åldrar, som byggt hela sin tillvaro på att bli sedda,
som attraktiva och vackra, ja gud förbjude, till och med sexiga.
Det fanns en tid då jag lät mig påverkas, och omedvetet gick dessa
individer till mötes, och inte kunde släppa blicken från dem.
Och för många närs då egot för att kunna ignorera dem de bara
är ute efter uppmärksamheten från.

Äntligen gammal
Nu har något hänt med mig. Jag attraheras mest av osminkade
tanter, med röda friska kinder, grå slingor och snäll utstrålning,
med en touch av ödmjukhet och vanlighet. Posörerna
ignorerar jag effektivt, ger dem inte en blick. Vilket frustrerar
många av dem. Inte för att jag är attraktiv för dem, utan för att
jag ignorerar deras ignorerande. Vilket gör att deras luftslott
rasar på ett vis. Lite som när jag inte blir avundsjuk
på rika människors saker och tillgångar. Då faller hela deras världsbild

Visst händer det
Nä jag kan fortfarande tycka att det finns vackra människor/kvinnor/ tjejer
ända ner i tonåren. Och jag noterar det, och jag står för det. Men
det handlar oftast om själa-spegling, som gör dem vackra i mina ögon.
Och det finns inget intresse från min sida, annat än att beskåda skönheten.
Och det handlar inte om sexighet, tajta kläder, slimmade kroppar
och sju kilo smink. Men mer om naturell, självrespekt, respekt mot andra,
ödmjukhet, äkthet.

Möjligt för att
Inget av denna min nya hållning hade varit möjlig, och framförallt
inte äkta,. om jag inte kommit en bit på väg med mig själv,
och min självkänsla. Inte självförtroende i detta fall, utan självkänsla !
Och för det krävs tid, kontinuitet och arbete på flera plan,
med sig själv. Det handlar på ett plan om att visa sig själv respekt
i alla avseenden, både i hur jag tänker om mig själv,
hur jag tar hand om min hälsa, vad jag utsätter mig för,
och vad jag accepterar att andra gör emot mig.

Det hör ihop
Jag skrev i början av detta inlägg att Sverige har förändrats de
senaste decennierna, naturligtvis på oerhört många plan, och de
hör många gånger ihop, mer än vad frihetskämparna vill erkänna.
Den högre levnadsstandarden, hör ihop med ökade klyftor,
som ger ökad främlingsfientlighet, och hör
ihop med feministiska övertramp. Minskat ideellt arbete i
föreningsliv, ökad polarisering på allt fler fronter. Det är en frukt
av att många får det bättre materiellt, och att många lämnas utanför.
det är en frukt av att mycket vill ha mer, och hela vårt samhälle bygger
på att du aldrig ska vara nöjd. Det hör ihop !

U-sväng NU
Det har förändrat oss, hur vi ser på varandra, det har sugit
ut oss vår empati, vår känsla för rätt och fel, det har raderat
ut betydelsen av att tala sanning, och det har raderat
ut våra samveten. Det kan bli vårt förfall, om vi inte
tar en U-sväng, nu !

Helt oförargligt som enskilt inlägg men ,….
Idag läser jag en artikel i DN av Emma Bouvin, som har klangen
av kåseri över sig. Och därmed oxå med lätthet kan avfärdas som humor,
som man inte ska ta så allvarligt på. Och jag är på ! Artikeln
i sig är inte speciellt provocerande, och har klang av humor i sig.
OM… OM den hade skrivits i ett annat land, i en annan tid. Typen av
humor hon använder sig av, är tidstypisk på alla sätt och vis, iom att hon
inte alls bjuder på sig själv, utan driver med sin man. Enligt egen
utsago, menar hon att hennes man är med på detta. Det kan mycket väl
vara så att han godkänt det. Och det är nu upp till dem, vad de
godtar och inte godtar. Även om det med stor säkerhet är en sur
frukt av hur vi ser på manligt och kvinnligt innan och efter Metoo.

Är det normer vi verkligen vill ha?
Och jag kan tycka att det är en viss skillnad på huruvida liknande
”kåserier” publiceras på rikstäckande tidningar, eller om det görs
på privat blogg. Jag vill även påpeka att den enorma mängden av den
typen av artiklar i media, både seriöst menande eller förklädda i humor,
påverkar hur det uppfattas och sätter normer. Normer som jag funderar
på om vi verkligen vill ha ?

God Mylla för att göra ner män
Det har sedan länge funnits god mylla för att utveckla
en allmänt hånfullt tonläge mot män, som genus.
Och visst finns det, och har funnits liknande tonläge
mot kvinnor. Men det finns nyansskillnader i dessa två
jämförbara fördoms och stigmatiserings-trender.
Och idag har den ena nästan raderats ut och ersatts
av den andra. Det är inte min personliga bild av jämställdhet
och respekt. Jag kan ju ha fel i detta, men ännu har inte en enda person
kunnat/velat argumentera emot mig, på vilket sätt jag analyserat
det hela fel.

Den svenska mansrollen.
Den goda myllan har bla bestått i den svenska mansrollen.
I feministernas världsbild är han en patriarkal förtryckare
som våldtar, slår och tar ifrån kvinnor makt över sina egna liv.
I verkligheten, har dessa män helt klart funnits, och finns, men utgör
en liten, liten pyttedel av de svenska männen. Min bild av den svenska
manligheten är det mer vanligt att det är kvinnan som oftare bestämmer
i hem och relation, och att den svenske mannen av tradition är
det närmaste man kan komma en sann toffelhjälte. Sen är alla individer,
och ingen stereotyp stämmer in på alla människor oavsett genus.
Men toffelhjälten är otvetydigt mer vanlig än den patriarkala våldtäktsmannen.
Och ÄNDÅ, ändå är dagens mediala bild av den svenske mannen
i stort sett en våldsverkande, förtryckande mansgris, som vill kvinnor illa.
Vet ni… jag är faktiskt lite trött på det!

Monopol på känslor
I den svenska mansrollen ligger även att inte visa känslor,
att vara e stabil hamn, som inte vacklar, brister ut i skratt i onödan,
och är mottaglig för kvinnors känslor, men inte tar plats med egna tårar
och visar det som då uppfattas som svaghet. Det är märkligt nog inte attraktivt
med gråtande män, när det kommer till kritan, inte ens hos feminister.
Den officiella hållningen från den feminister, är ofta att män ska visa mer
känslor, men i praktiken tillåts det inte… varken från män eller kvinnor.
Där har helt enkelt kvinnor fortfarande företräde, för att inte säga
i det närmaste monopol, och klyftorna har ökat iom #metoo och
överlass-feminismens framfart.

Acceptans för mobbing
Det är då två faktorer i den svenska mansrollen som gjort det
möjligt att finna en allmän acceptans för att i reklam,
humor, och i tidningsartiklar göra sig lustig och håna den svenske
mannen helt öppet. Detta i samband med att den svenska kvinnor-frigörelsen ,
efter det att vi ur ett globalt perspektiv blivit väldigt väldigt rika,
inte längre slåss för lika villkor, rösträtt, lika lön för lika arbete,
kommit att slåss för de rikaste kvinnornas maktposition, istället för utsatta
kvinnor. av den anledningen att det finns allt färre utsatta kvinnor
i Sverige. Och att nästan ingenting av det är strukturellt, som med en åsnas
envishet ofta hävdas av överklass-feminismen i överrepresenterad feminism
i svensk media. Feminism handlar inte alls längre om jämställdhet.
Om ni tänker efter, så har nästa alla feminister upphört använda sig av
ordet jämställdhet. Det är ingen slump.

”jättebebis-syndromet”
Vi har den klassiska reklamen om Echinagard, där manne böjd
över en bytta ångande vatten, humoristiskt säger:

”Ni kvinnor pratar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur
det är när en man är riktigt förkyld” varpå en mogen, moderlig röst
flikar in ”Vid minsta tecken på förkylning, ge honom Echinagard”
asså den är gammal, och jag har skrattat åt den, och återciterat den
många gånger förut. Men när blir ”humor” mobbing, och när blir
humor ett verbalt vapen för politiska vinningar, och dessutom ett
vapen som inte är med sanningen överensstämmande. dvs lögn ?

Några år efter detta, följde en reklam om Tombola, …
Det märkliga att den fälldes, men INTE för att den var diskriminerande
mot genus. I reklamen lät en kvinna en giftspindel bita sin man,
så hon fick spela på Tombola i fred, och det applåderades från publik.
fundera på det ett tag ni ?

…
Jag är trött.
Trött på så många vis.
Den skönaste tröttheten är den av att
ha pressat min kropp till träning, och nu åtnjuta vila.

Men jag blir också trött på människan, på världen.
Vi är tamefan inte kloka !

Jag måste stå upp mot galenskaper då och då,
för att kunna se mig själv i spegeln. Men ibland,
ibland blir jag väldigt trött. Vi är tamefan inte kloka.
… människan alltså.

Jag orkar inte ens, för närvarande gå in i detalj,
på Ebba Busch, Annie Lööf, Nyamko Sabuni, Jimmy Åkesson,
Björn Söder, Ulf Kristersson, Mattias Karlsson, Donald Trump,
Rudy Giuliani, Jair Bolsonaro, Vladimir Putin,…
Osså den ha-galna superkränkta lyx-feminismen ovanpå det dessutom.
Jag orkar tamefan inte.
Som om det inte fanns tillräckligt med bekymmer i livet utan allt detta.
Jag orkar inte … inte ikväll iaf…

Livet är skört… jäkligt skört. Demokratin ännu skörare….

Här i mitt underbart gråa liv, har dagarna iaf blivit 3 timmar längre.
Och kylan håller mig inte inne. Jag har varit ut i princip varenda dag,
oavsett väder. Det kan bli ännu en sommar med lite tur.
Jag kanske får behålla min hälsa, och då är jag alltid tacksam,
alltid !

Och ikväll är jag sovtrött, och trött i kroppen.
Underbart ! Och den enda underbara värken har jag lyckats
åstadkomma: Träningsvärken !

…
Hej pappa….Dagarna blir längre och längre för var dag nu.
Kanske lever jag mina bäst dagar just nu, trots
närhetsbrist och kaotisk värld. För hälsa finns ingen garanti
för, inte ens om man lever hyfsat hälsosamt.

Och välstånd, är helt bortom min kontroll, vilket gör att jag tänker
att det är slöseri med energi att oroa mig över det.
Jag lyckas nästan fullt ut med det. Du pappa, föddes till ett något
mindre ekonomiskt välstånd och social trygghet än jag.
Det kan vara min bästa tid i livet nu, fast jag inte vet om det.

Det kan givetvis även komma många bra dagar framöver.
Just pappa, nu lever jag hälsosamt, och tar hand om min kropp
och min själ. Motionerar mycket, bara utomhus, så jag får sol,
och frisk luft. Och oavsett väder, tar jag mig ut, långa sträckor.
Mest promenader. Men småjoggar lite ibland, och har nu börjat
åka skidor. De skidorna som du köpte åt mig för 15-20 år sedan.
Men pjäxorna till dem har försvunnit, så jag investerade i nya.

Skidorna är ju som du vet vallningsfria, och trots att jag gått
med ca 8 kg i vikt, sen i november, så släpar motståndet i spåret
hela tiden. Men eftersom min avsikt enkom är att träna, och inte
att komma fram fort, eller få andra att bli imponerade över min framfart,
så ser jag det enbart som ett plus med ökat motstånd. Jag minns att du var
en duktig skidåkare pappa, tekniskt. Du kunde ju tex skejta. Det kan jag ju
bara fetglömma. En annan fördel är att det inte går så fort i utförsbackarna,
så man slipper otäcka fall.

Nu ikväll vägde jag mig, och vågen visade 81,5. Och jag äter mycket mat,
och ganska ofta. Så det är nog bra. Försöker få i mig fet mat oxå.
Bra fett. Sockret har jag ju dissat, och kvällsätandet. Det var aldrig
min avsikt att gå ner i vikt egentligen. Och jag ska öka mat och fett
ytterligare lite, så jag ligger på 82 – 83 kg. Där mår jag bra.
Men som vanligt kan man inte lita på BMI och dylikt tänker jag.
Enligt det så skulle jag räknas till normalvikt, ända ner till 65 kg ??!!
Löjligt, säger jag ! Det viktigaste för mig var att ta bort sockerberoendet
och kvällsätandet, samt att röra på mig.

Själen då pappa ?
Jo den är hyfsat harmonisk i alla fall.
Kanske inte sprudlande, kärleksspirande, men vad kan man begära.
Jag har ju mig själv, och mår bra.

…
Gröt o kaffe
Sådär ja, nu har jag ätit gröt och kokat kaffe, i mitt
ur ett internationellt perspektiv, luxuösa hem, i ett av
världens rikaste länder. Jag har sovit
i en 30 år gammal säng, som troligtvis är långt
bättre kvalitet ännu, än om jag köper en ny på JYSK idag.

Kaffe och vikt
Dagen fortlöpte med besök på café Petter, och sammanlagt 1 mils
promenad. Samma sträcka som igår. Sill och potatis med morötter
till middag. Min vikt är mycket bra nu., och kroppen är mer i balans.
Jag väger mellan 81,5 – 82,5 kg, beroende på när jag väger mig under dagen,
och har råd att gå upp 1 – 2 kg. Jag tom strävar dit med matintaget,
och strävar åt andra hållet med motion. Vilket gör att det blir
omsättning och förbränning, vilket vi är byggda för.

Utsugare
Nu på kvällen kryper det i kropp och själ. Det mesta kommer från
en obalans inuti mig, som delvis beror på vad jag tillåter andra
göra mot mig. Jag har blivit mycket bättre på att sätta gränser för mig
själv, hur folk får bete sig mot mig. Men människor omkring mig är inte
perfekta, och jag är inte perfekt. Och en viss typ av människor suger gärna ur själslig
näring på andras bekostnad, från de som inte sätter sina egna gränser.

Tvåenigheten- kropp och själ
Så jag tar mig en Kai-Tomas-yoga, med stretching och akupressur över
hela kroppen, och ansiktsmassage, viket sätter kroppen till ro, och därmed
själen också, ty de är ett,kropp och själ. Vad mer behöver jag för att stå
ut med att leva ? Rakt ingenting mer… möjligtvis mänsklig kontakt,
fysisk och verbal.

Inte unik, men inte vanlig
Jag är inte unik i mitt sätt att se på vad jag behöver för att må bra. Men jag
tillhör ingen majoritet. De flesta tycks ha andra mål och ”ambitioner”
som oftast innebär att de inte kommer vara nöjda någon gång under
hela sin livstid. De allra flesta faktiskt. Åtminstone i väst.
Det sades av Karl Marx och Erik Gustaf Geijer, att religion var ett opium för folket,
så att man fann tröst i den under svåra tider. Det är ett intressant iakttagande,
och är nog absolut inte utan substans.

Opiat
Allt eftersom vi blivit fler i världen, och en liten elit blivit hutlöst rika,
och den stora massan ”medelinkomsttagare” blivit hyggligt rika,
så behövs inte religionen i samma utsträckning som tröst och ledsagare.
Och i länder som Sverige har den nästan försvunnit helt. Här har vi
funnit andra ”opiat” för att stå ut med att leva” Ty den materiella
rikedomen till trots, tycks vi inte bli lyckligare, kanske snarare tvärtom.
En avgörande del i detta, åtminstone bland den rikare halvan av
befolkningen, skulle kunna vara just det faktum att hur mycket
som än gives dig, är du inställd på att vilja ha mer. Vilket gör dig
konstant missnöjd, och oharmonisk.

Fartblinda
Hela vårt sätt att leva, har blivit ett sorts drogmissbruk
som går i alldeles för hög fart, utan att kunna styra oss själva
i fartblindheten att ha mer, ha mer, ha mer. Vi lånar pengar
vi inte har för att kunna köpa saker vi inte behöver,
för att imponera på folk vi inte känner.

En del av planen
Men det verkar vara en del av planen, att människan,
den rika människan med en inkomst på från tio tusen
svensk kronor, och upp till det oändliga …inte ska ha
tid att reflektera över vad hon jagar, eller varför hon gör det.
Inte tid att ifrågasätta nåt av det man gör, eller förväntas göra.
Och då går det ofta fel… ibland fruktansvärt fel,
borde historien lärt oss, men … den bekväma glömskan är stor.

…
Jag älskar inte kvinnor, men jag älskar vissa kvinnor,
Jag gillar inte män, men jag tycker vissa män är schyssta.
Jag tycker inte om invandrare, … inte svenskar heller,
men jag tycker om människor, inte alla dock.

Egentligen skulle jag kunnat sluta där, och blivit mest tydlig så.
Men det är några företeelser vi måste hjälpas åt att få slut på.
Om det inte ska gå riktigt åt helvete i framtiden. Och den framtiden
kan komma fortare än man tror om man inte ser upp.

Vad har det blivit av oss människor ? – Kan vi ens kalla oss människor ?

Vi människor tycks ha en blind fläck, för samtidens galenskaper
i vår omedelbara närhet. När hjältar och frihetskämpar nästan
allihopa blir despoter och maktfullkomliga, precis som de , de nyss
kämpade emot. Blir blinda för de metoder man använder som
gör dem själva till bödlar. Tullar så hårt på sitt eget förhållande till
sin egen moral, och uppriktighet, att de själva blir ”bödlar”

Ja men vad håller vi på med ? – ser vi inte ?

Den här artikeln är inte ett undantag för hur majoriteten av
alla tidningsinlägg ser ut, utan normen:
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/GaB8yx/till-sist-hatade-jag-bernie-sanders-memet
Ja men för tusan, sånt här ska väl på sin höjd stå på en feministisk
ha-galen blogg, inte på dagstidningarnas rubriker. Och DÄR får de
uttryckas, enligt yttrandefrihetsprincipen. Men Aftonbladet, SVT, DN,
Expressen, tv4, SVD är nyhetstidningar…. NYHETER !!!!.

UTDRAG:
”Min huvudsakliga kritik mot memet är att persondyrkan av politiker är vidrigt och att det är bottenlöst orättvist hur älskade män kan bli när de inte gör något annat än att existera. Jag gnisslar tänder över att ingen sjuttioårig kvinna på hela jorden ägnas samma kärlek och beundran, tvärtom är hon nästan osynlig. Inte ens om hon vore ett helgon skulle hon få världen ner i brygga och särskilt inte om hon bara satt på en stol.”

Utan att fördjupa mig allt för mycket i Tones förvirrade värld, kan jag säga
att Bernie Sanders gjort en hel del mer än att sitta i en stol med stickade vantar.
Och om Tone hade läst på lite, hade hon insett att mannen med de stickade vantarna
har varit USAs främste förespråkare för jämställdhet och minskade klyftor.
Ja men för H-vete Tone, det här måste få ett slut !!!!

Och kom för helvete inte dragandes med ’argumentet’ ”kvinnors berättelser” en gång till,
få då spyr jag. INGENTING har fått så mycket utrymme som ”kvinnors berättelser”
de senaste åren, i media. INGENTING !!!! Inte ens Donald Trump den galningen.
Det finns ingenting annat än PERSONLIG avundsjuka, baserad på INGENTING,
i Tones ”berättelse” här. Avundsjuka på uppmärksamhet. Och det har kommit
satt bli hela den feministiska berättelsen nu … inte jämställdhet.
Många feminister tom erkänner att de inte vill ha jämställdhet för alla,
utan arbetar enkom för kvinnors makt och avans.

Ja men för H-vete – Medborgare !!!!
Ska vi ha det på det här viset ????

…
Alla voro vi besserwissers, av olika sorter.
Med vissa nyansskillnader. Fast vi vet ganska lite
över huvud taget, och än mindre om tex covid 19.

Som vanligt, så är jag finnen i aschlet på i princip alla medborgare,
politiska inriktningar, och icke ifrågasatta föreställningar.
Kort sagt , en jobbig jävel. Jag har inget tvärsäkert svar
och enkel lösning på hur vi trollar bort covid, utan att hälso-priset blir
högre än själva sjukdomen. Därvid må hända jag skiljer mig
något från den stora majoriteten, som alla har all kunskap
om vad som behövs göras, och ändå har ingen har exakt samma
åsikt om det.

Min ståndpunkt är således inte att jag i första hand anklagar, fladdermöss,
Kineser, regeringens corona-strategi, Anders Tegnell, eller någon av
SKYLLA-IFRÅN-SIG-ALLT-ANSVAR-PÅ-NÅGON-ANNAN-STRAREGIN.
Samtidigt som de flesta tillhör tillhör:
VI-VILL-HA-ALLA-FÖRMÅNER-OCH-LYX-KVAR-I-VÅRA-LIV-ANNARS-BLIR-VI-ARGA !
Således två hållningar som är omöjliga att ha, ur en moralisk ståndpunkt,
eller för den delen praktisk – Men visst skiiiiter vi väl i det va ?????

Jag upplever att de flesta i min omgivning inte alls bryr sig speciellt
mycket om att hålla avstånd till sin omgivning. De enda som gör det,
är de som isolerat sig totalt.
Och de har definitivt inte isolerat sig i självuppoffring för andra,
utan rädsla för egen del. Vilket eg sammanfattar mänskligheten
ganska bra.

Samtidigt frodas marknaden, för de som är villiga att ställa om produktionen
och tjänsterna, mitt under pandemin. Tjäna pengar på folks rädslor,
är ingen ny uppfinning. Det är tvärtom själva grundstenen för hela
den kapitalistiska idén. Att reklamen för produkter mot halsont och
hosta har ökat drastiskt under Covid, trots att de inte har någon effekt
på själva sjukdomen, är inte förvånande. Samtidigt fortgår de cyniska
affärsidéerna om att bli miljonär på harmynta barn i tredje världen,
och misshandlade djur etc etc etc. ”tårtdrypande bilder som
går direkt in i hjärtat, och uppmanas fortsätta till plånboken…
eh sorry… jag menar Bank-ID. Allt som går in i hjärtat på folk,
utnyttjas utan ett ögonblink av kapitalister. Och allt
som människor räds, sjukdomar, död, och vad folk ska tycka om en,
utseende och status, utnyttjas cyniskt av kapitalister. Och det enda
målet är att bli ekonomiskt snuskigt rik.

hörni … vilka är vi egentligen ?

12 kändisar intervjuas om allt de ska göra när de fått vaccin,
och alla 12 positiva till vaccin. Nästa dagg, smitta kommit in trots
vaccin,

…
Asså det här med, vaccin, rasism och kön asså ?!!
Jag är en medelålders vit, svensk man,
och troligtvis fullständigt fel hela jag. När man funderar lite
tillbakalutat på hur allt har blivit, och kanske alltid i någon mån varit,
så funderar man över hur det har blivit.

Dessutom mörk hy
Mitt kön, min ålder och min hudfärg, har ju nästan blivit samtidens
själva definitionen/stereotypen för en rasistisk, patriarkal, kvinnoförtryckare,
med skyhög lön. Nu känner ju jag inte igen mig i något av detta
som förtidspensionerad, I-landsfattig, jämställdhetsivrare,
antirasist, som blivit utsatt för en rad olika övergrepp under mitt liv.
Och dessutom har jag lätt att få brun hy på sommaren,
pga av mitt Vallonska genetiska arv. Är jag månne det ultimata
felande länken kring fördomar och generaliseringar ?

Skrika att de ska åka hem ????
Ja men jag tänker på de här Amerikanarna som är rasistiska,
och skriker ”Nig***r go home!!!!” Det är ändå både fascinerande
och skrämmande på samma gång, då det faktiskt initialt var så att de
blev tvingade till Amerika med fotbojor och sålda som varor.
Nu känner de sig alltså hotade av att dessa ättlingar till slavarna
får medborgerliga rättigheter?

Förjäkligt iaf
Och jag tänker på de svärjevänner vars tinningar håller på att
explodera över att den färgade, stereotypa dockan plockas bort ur
Tomteverkstan på julafton. Sen att det är det privata företag I USA som
äger rättigheterna till den filmen som valt att göra detta, tycks inte
gå fram, trots att det påpekas. För det är ju förjäklig iaf, även om det
inte är sant att ”PK-Sverige” orsakat detta fundamentala intrång på
deras tradition om att upprätthålla stigmatisering, fördomar.
Och den ultimata nationalsynden är ju att
kalla en chokladboll för just chokladboll, trots att den faktiskt är gjord
av choklad/kakao, och inte av ett folkslag vars öknamn används
stigmatiserande och rasistiskt. Dessa är det värderingar de slåss för.
Är det nåt jag missat när jag tycker det är tokigt ?

Jo men jag fattar, jag är en jobbig jävel
Ja men jag förstår ju givetvis att jag är en jobbig jävel,
som ifrågasätter många åsikter och ”fakta”, som de flesta sväljer utan
att ”smaka” på dem. Nu förfasas vi svenskar oss, MED RÄTTA över vad som
sker i USA, med attacken på demokratins högborg. Men samtidigt pågår
en medial propaganda-massiv, för att få oss svenskar att förstå
att vi måste vaccinera oss. Samtidigt pågår en medial propaganda-massiv,
för att få oss att förstå att det alltid är jävligare att vara framgångsrik
kvinna i rika Sverige, än låt oss säga en vit, medelålders man som jag är.
Och uppenbarligen värre än att kvinnor och män mördas som flugor runtom i världen,
där saker inte rör oss rika lyckligt lottade jävlar.

Yttrandefrihet … my ass !!!
PÅ min blogg får jag ju skriva det mesta jag vill, och blir inte censurerad,
och jag håller mig dessutom till oerhört civiliserat tonläge, jämfört
med större delen av övriga sociala medier. Dessutom mer civiliserade
kommentarer än de som hakar på pro-vaccin-propagandan, och anklagar
folk som är tveksamma till vaccin, för egoism, och snudd på mord.
Det märkliga här, är att mina civiliserade kommentarer som ifrågasätter
pro-vaccin-propagandan, och feminismens nutida agenda, samt
tillvägagångssätt, blir borttagna från kommentarsfält. Medan de hotfulla
anklagande personangreppen står kvar, orörda av moderatorer, för att de
är i linje med pro-vaccin-propagandan.

Jo jag vet … förlåt. Det är fel av mig att protestera mot det som är fel och
odemokratisk. Varför kan inte jag som alla andra bara falla in i ledet och
segregera människor, och hata varann i stängda grupper på Facebook.
Varför måste jag va så j-a jobbig o skriva blogginlägg som
pressar medborgare till att tycka nåt, och stå för nåt ? Jag är ju skitjobbig,
jag fattar !!! – Man önskar att jag bara kunde hålla käften antar jag.

Man får tex inte säga att det är dumt att kalla varandra för muppar
Utifrån vad som nu sker på den ”fria pressens” kommentarsfält i DN,
så kommer jag att tänka på när jag sökte medlemskap på ett ”rött” forum.
Och hann bara bli medlem, innan jag såg att tonläget var hårt,
och mycket skitsnack, personangrepp, sånt som jag inte förstått att man
måste syssla med, mot ”rätt personer” för att bli accepterad. Det var ett
feministiskt forum, som kallade sig för ”röda”. Där feminister kallade andra
forumdeltagare för ”muppar”. Varpå min första kommentar var att det var kanske inte så konstruktivt att kalla varann för ”mupp”… med citationstecken tydligt markerat.
Varpå den omedelbara åtgärden från dessa rättskipande feminister, var:
”Du är härmed avstängd från detta forum för all framtid, för att du skrivit ”mupp”.

De rikas jämställdhetskamp … (**whaaat?)
Idag fick jag än en gång liknande bemötande på DN, där de tog bort 3 av mina inlägg,
för att jag ifrågasatte rubriceringen. Och detta är en ”liberal” tidning påstås det.
Jag får väl anta att det då handlar om ”liberal feminism”. Vilket skulle vara
intressant att ta del av vad det innebär. Jag får nog snart veta vad konservativ
feminism innebär, då abortmotståndarna i KD ska presentera sin ”feminism”.
Med ett fotomodellsnyggt ungt, kvinnligt ansikte, som nu gör en kovändning
i abortfrågan., om jag tillåts detta ordval utan att bli anklagad för sexism,
pga av glosor hämtade från djurriket. Ett annat inlägg som stämde överens
med det tillåtna budskapet från tidningen, fick stå kvar. Där denne anklagade
alla som inte tar vaccin för att vara egoister. Bra jobbat med pressfrihet
och fri media DN. (Ironi)

Karaktärsmord funkar bra
Det är en massiv medial kampanj i alla stora dagstidningar
och tv-kanaler, som från olika vinklar ska få oss att ta ett vaccin
mot den stora plågan Covid 19. Och precis som vid svininfluensan
tillåts inget tvivlande eller ifrågasättande. Det finns många olika sätt
att hantera oliktänkande. Ett av dem är karaktärsmord, som blev fallet
med den icke dömde Julian Assange. Och då spelar det ingen roll
att han inte blev fängslad och dömd av lynchmobben. För ingen, ingen
lyssnar till en vars karaktär har blivit mördad, eller vars gärningar har
förvrängts, eller vars själ blivit kuvad till ett psykiskt vrak.
Mission accomplished ! Både för feminister och för mördarna i militär
uniform.

Att enkelrikta all information
Ett annat sätt är för den mäktiga tredje statsmakten/Media att nästan
enbart basunera ut artiklar som enögt hyllar vaccin
som ofarligt och medvetet bortser från eventuella dödsfall till följd av vaccinet.
Alldeles lagom till att vaccinet når Sverige, sänder man på SVT en film
som heter ”vaccinkrigarna” som plockar fram ett fåtal extrema vaccinmotståndare
som egentligen inte gör annorlunda än all media, alla regeringar och
läkemedelsföretagen som säljer vaccin gör. Dvs undanhåller fakta och överdriver.

Tysta medborgarens ifrågasättande
Nästa steg är när tänkande människor ifrågasätter informationen,
via kommentarsfält, på ett nästan överdrivet sakligt och civiliserat vis,
så modererar man helt enkelt bort dessa ifrågasättanden. Som inte
ens är tvärsäkra uttalanden om vaccinets risker, utan bara sunda frågor.
Mission accomplished !

Pandemin som inte var nån pandemi, lade grunden för den relevanta misstron
Sen förra ”Pandemin”, Svininfluensan, som för övrigt inte var nån pandemi,
så hade man ju ur trovärdighetssynpunkt bränt ljuset i bägge ändar
från myndigheters sida. Med allt från rena lögner till fula halvsanningar
om både vaccinets risker, sjukdomens farlighet, och redovisandet av statistik.
Och nu har man ändå än en gång mage att låtsas vara förvånade över att så
mycket som 20 % av Sveriges befolkning är skeptiska till att ta vaccinet. Efter
100-tals ungdomar fått kronisk narkolepsi. Och efterspelet ledde inte ens till
att alla fick skadestånd. Ej heller fick vaccinkritiker nån upprättelse, snarare
tvärtom. Skuldbeläggandet och marginaliseringen av folk som väljer att
avstå har tagit fart igen, med anklagelser om osolidariskt beteende, egoism,
och uttryck som ”med berått mod” av ledande politiker till och med.

Utan den ensidiga skrämselpropagandan, hade det varit betydligt fler än 20 %,
som varit skeptiska. Och det är helt och hållet medias, och ledande politikers fel
under bägge mandatperioderna att det uppstått misstro. Om detta råder inget tvivel.

Två bollar i luften
Nå, eftersom jag kan hålla två tankar i huvudet samtidigt, och dessutom
hela tiden sagt att just själva viruset de facto är farligt för många,
och definitivt inte enkelt att bekämpa, så vill jag med eftertryck
än en gång understryka att jag inte tar lätt på viruset, eller
bagatelliserar sjukdomen. Den är brutal, för de som drabbas.
Och jag blir vansinnigt arg på respektlösheten och ignoransen många
visar i vardagen. Dessa två ståndpunkter står inte i motsats till varann.
Att vara skeptisk till enahanda information, och tystande av människor,
gentemot att vara en som förespråkar avstånd, hygien och respekt.

Perspektiv saknas
Med detta sagt, kan dessutom samtidigt med rätta sätta saker och ting
i perspektiv till andra plågor för mänskligheten, som resulterar i död
och sjukdom. Både inom den rika privilegierade världen vi bor i. Och den
värld utanför våra gränser som vi fullkomligt skiter i, och visar en viss
stolthet över den cynismen

22 521, dog under 2018 i cancer i Sverige. ca 10.000 i covid 2020.
92 300, dog i hjärt och kärlsjukdomar i Sverige 2018, jämfört med
10.000 i covid 2020.

Varje dag dör 14 000 barn under fem år i världen. Nästan hälften dör redan under sin första månad i livet. De flesta dör av sjukdomar som går att förebygga som lunginflammation, diarré och malaria. Undernäring och brist på rent vatten och sanitet bidrar till mer än hälften av dödsfallen

Västvärldens och svenskarnas prioriteringar
Fick detta västvärlden att stänga ner hela samhället, snabbproducera
mediciner till barnen? Nej ! Fick denna misär feminister i dagstidningar
att revoltera och gå i svarta kläder på nån snobb-gala ? Nej ! Får detta
dagligen i media hundratals artiklar av empati och sympati, och krav på
åtgärder ? Nej ! Men vi vältrar oss i självömkan rent ut sagt
när någonting på något vis drabbar oss själva. Tom när vi själva är
medskyldiga till spridningen. Lite som när en terrorist dödade 4 personer
i Stockholm, och hela Sverige älskade polisen, och la ut svenska flaggor på
sin status på Facebook. Det var ingen hejd på hur mycket empati vi kände.
Det finns folk som skulle känna det var
rena paradiset jämfört med vad de utstår. Men inga sympatiflaggor för
utvecklingsländer inte, och gud förbjude, för folkslag som har sjal på
huvudet på kvinnorna.

Knappt en liten notis
Knappt en liten notis i DN hade det blivit, om det visat sig vara ett virus
som bara drabbade kontinenten Afrika, eller Asien. Jag har hört ett otal
svenskar uttrycka att de ändå är så många. Och att man tom skulle kunna tänka sig att släppa atombomber över Kina, så är ”problemet löst”

Eller tänk om viruset skulle drabba män i större utsträckning än kvinnor ????

Schhh !!!

…
Hjärtat som är allt för skört för att älskas,
men allt för värdefullt för att sluta slå.
Inga tårar förmår att rinna utanpå en kind,
men i bröstet ropar kärleken tomt.

Tiden…. obarmhärtig,
för den som väntar på att bli älskad.

Döden barmhärtig mot kropp som tagit slut,
eller vars själ är kroniskt förtvivlad. Några är vi som
återvänt till livet, om och om igen. Tagit oss upp
ur svarta hål vi inte vill berätta om, och som ingen
vill höra om.

Men jag lever ännu jag lever än….
Detta sköra liv vi lever, som om vi aldrig kommer dö,
som om det vore för givet. Inget är för givet,
utom tiden, och när timglaset runnit ut.

Hjärtat som var för skört för att älskas,
älskade innerligare än något annat hjärta,
en kärlek som aldrig dör, men inte fick leva.
osynlig kärlek… ensamma hjärtan.

Livet ut älskar det hjärtat dig,
och om du bara såg … om du bara såg,
Om du bara såg … förstod du att det var ovärderligt
Om du bara såg ….

… skulle du älska det.

…
Visst är jag oviktig i sammanhanget, men är mina ord det ?
Det kan vara så att folk i allmänhet tycker det jag skriver
om här är oviktigt. Det är inget konstigt alls med det. Jag har inga
illusioner om just min viktighet för världen eller Sverige. På det
stora hela är jag ingen alls. Men i min egen värld, är mitt värde av vikt,
och mina vänner. Så det är helt okej, att man inte håller med mig,
i saker jag skriver om rasism, feminism, miljö, klimat, och kapitalism.
Jag är inte ute efter att skaffa låtsasvänner på Facebook, som lajkar allt
jag gör och skriver, och i unison kör hatar en annan grupp.

En viss frustration
Men en sak som frustrerar mig, är den ökande trenden av att inte
stå för, eller ens behöver argumentera för vart man står i olika frågor.
Oviljan att backa upp sina åsikter med nån slags förklaring eller substans.
Det finns inget enskilt facit på internet, så en länk är inte alltid
ett bevis för att man har rätt. Man kan ju lika gärna länka till någon som
bara tycker något, och hittar på ”bevis”.

Så varför bryr jag mig om Assange ? – Varför bryr jag mig om nå’t?
Så varför upprör jag mig så över hur Julian Assange blir behandlad.
Och varför bryr sig inga andra om det… som det verkar ? Och en herrans
massa andra mediala ämnen. Jag får ibland indikationer om att jag försvarar en
våldtäktsman, när jag ifrågasätter tillvägagångssättet, och mediernas opartiskhet,
i ärendet Julian Assange. Dock kan de som faktiskt läser det jag skriver,
vittna om att jag inte en enda gång försvarat Julian Assange,
MEN ej heller dömt honom. Likaså har jag ej heller ifrågasatt kvinnor
över lag, eller enskilda kvinnor, för att de är kvinnor. Och inte Anna
Ardins UPPLEVELSE, när det kommer till den omtalade samvaron
med Julian Assange. Men detta vill ingen prata om. Man vill bekvämt sortera bort
honom som en våldtäktsman, trots att han inte ens enligt Anna Ardin
våldtagit henne.

https://www.dn.se/sverige/anna-ardin-bryter-tystnaden-om-assange-efter-tio-ar/

https://www.dn.se/kultur-noje/bokrecensioner/julian-assange-memoarer-ar-prostitution-en-omtvistad-sjalvbiografi/

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/nAvwLd/assange-borde-ha-stallts-infor-domstol

https://www.dn.se/debatt/assangefallet-ar-nedlagt-men-grazonen-bestar/

Vad blir vår tysta överenskommelse ? – och vad blir lag ?
Är lagar alltid det rätt ?
Och i fallet Assange, är det inte enkom sanningen om vad som skett, som
man medvetet bortsett från. Utan brottsrubriceringens sanningshalt,
utrymme för bägge sidor att uttrycka sin sida. Och framförallt hur
man ska förhålla sig till den sanning som faktiskt kommit fram, och de
berättelser som berättats. Hur ser vi i Sverige på ordet våldtäkt ? vad är det ?
En ganska otvetydig sanning är ändå, att ett dylikt fall, med en påhittad
person, som vi kan kalla ”Sven Svensson” i nån liten by i Sverige, inte hade fått
något rättsligt efterspel, och inga rubriker. Och det finns tusentals fall med
Sven Svensson och ”Anna Karlsson” (påhittade namn) som skett i et sovrum,
med tystnad som samtycke, som sedan i efterhand tolkats som våldtäkt.