Kategori: Uncategorised

…
Jag får ibland lite känslominnen från förr,
dofter, bilder, som fragment, som kommer och går,
utan att göra nåt större väsen av sig. Några har ett skimmer
av falsk nostalgi över sig, dvs minen som från
dagens ljus, ter sig bättre än de var.
Jag tänker att jag skulle vilja skriva en bok om dem,
om mina erfarenheter, men känner mig för splittrad för det,
och vet inte vilket tonläge jag vill ha på texten, varför jag ska skriva det,
eller vem som ska kunna tänkas vilja läsa den.

Jag är rädd att jag ska fastna för mycket i moll-bitarna i stycket,
i boken. Så har det nämligen blivit när jag försökt mig på att skriva musik,
den musikaliska biten. Textmässigt kan jag nog skriva både lättsamt,
själsligt och politiskt. Men det är även så att bloggformatet passat mig
bra för att jag efter ca tusen ord, är helt slut i pallet, och tom på ork,
precis som när jag läser böcker. Jag har ju faktiskt gjort 2 böcker
i fysiskt format, men baserat på blogginlägg. Kanske det är det bästa
formatet för mig.

Jag är ganska mycket en kortdistansare när det gäller allehanda egna
projekt faktiskt. När jag får idén, eller tanken vill jag helst ha börjat nyss,
utan förberedelser eller planering, och sedan hålla på tills det är färdigt.
Det finns tillfällen då det är en bra egenskap. men naturligtvis
också tillfällen då det inte fungerar alls, och det liksom inte blir
någonting av det.

Just nu är jag trött i tanken, och kan inte luta mig utan att somna.
Det är ju natt ute så…



….fast klockan bara är 17.21

Springer då och då på dansgudinnor, vardagen,
och får rent instinktivt lust att liksom bara gå fram
och grabba tag i dom och leende börja svänga runt till
klyschiga texter om kärlek, och dansbandsbas. Idag var det S på
Café Petter jag blev sugen att dansa med, men för trångt.
Igår var det A jag mötte på Lilla Caféet. Lite konstigt är det… att de
befinner sig i såna miljöer och inte på dansgolvet. En sak är säker,
dansstegen finns kvar i mig än hur länge uppehållet blir. Ja om jag inte blir
kroppsligen justerad då förståss.

Vänner frodas, vänner lider, vänner plågas, vänner älskar, vänner dör.
Bekanta likaså. En medelålders solstråle med rullator, lämnade nyligen in,
och saknas i min vardagsbild, alltid glad att se mig. Sollefteå är inte
riktigt detsamma utan dig. Vi var inte nära vänner, men bekanta, och ett
glatt inslag i Sollefteå. Far väl Anna.

En äldre man jag känner nära, är också illa däran,
och så slut att han inte orkar ha kontakt, fast viljan finns.
Men de små knopparna, som gror i vår värld, fyller den med liv och hopp.
Min väns son gjorde stor svart boll av pärlor, på pärlplatta,
och var jätteglad. Hans favoritfärg är svart. Jag älskar det.
Liten pojke kom och lånade skruvmejslar av mig, till sin pappa.
Tydligen gör de så här i huset. Föräldrarna kommer oftast inte själva,
utan skickar sina barn.

Det och en mängd andra saker har fått mig att känna mig uppgraderad
i livet. Jag inser att jag blivit äldre, och att jag har saker och kunskaper
som uppskattas av människor. Jag uppgraderar mig härmed helt
ödmjukt till kvarterets snälla farbror. Och även lite i vänskapskretsen.
Jag minns från Visättra i Flemingsberg, när vi var riktigt små.
Bodde en tant i vårt hus, som kallades snälla tanten, Hon gav kakor till oss barn.
Jag lånar ut skruvmejslar, och lagar punkteringar åt grannbarnen.

Och hjälper vänner med sommarstugor… så de så.
Förövrigt verkar det som en sten idag fallit från min bröst, ett ok från
mina axlar. Om något som kan tyckas tråkigt för andra, men bra för mig.
En tidsera är förbi för mig, och jag kan ägna mig åt sånt som gör mig glad.
Ingen äger mig.

Och jag har inga som helst ambitioner i livet,
och det gör mig tokglad ! Prova så får ni se.

…
Civiliserad – icke primitiv, upplyst, bildad, kultiverad; anständig.
Motsats: barbarisk, primitiv, ociviliserad, naturlig, lågtstående
Civilisation – ordnat samhällsskick, välordnat samhällsliv; kultur , bildning,
Motsats: natur, barbari,

Ord som Civiliserad, och civilisation uppfattar de flesta som positiva ord.
Från latinets civilis, ytterst från civis, ”medborgare”. Vi förknippar det
dock med att ha flyttat ut från naturen, in i städer, med ordnade boendeformer
och faciliteter. Vi förknippar ordet med icke-våld, och renlighet.
Men det är en illusion kära vän. Ingenting och inga har så som civiliserade människor
skövlat jorden och mördat människor.

Naturlig, och natur är motsatsord till civiliserad, och civilisation.
Det borde väl kanske skvallra om hur ”positiv” civilisationen är,
för människan, och jorden.

Clownen är sparkad, over there, men ha inga illusioner om
att hans tillvägagångssätt med lögner, hat och trash-talk
är på utdöende. Varken i Amerikat, eller hos Svearna.
Det är bara början, för det är civilisation, och civiliserat.
Medan det är barbariskt att vara naturlig och leva med naturen.
Låter det konstigt? Slå upp orden själva får ni se.

Jag lyssnade och tittade på Demokraternas vinnartal. Fyllda av
klyschor, tomma löften, och egentligen något av självgoda tacktal
på Oscarsgalan, av människor som egentligen
i vår tidsanda bara bryr sig om sig själva och sin karriär… faktiskt.
Vackra ord, ur en levande, stark vacker, intelligen kvinna, Kamala Harris,
strömmade till en entonigt jublande publik. Och Joe Biden
talade om sammanhållning, samarbete och vackra ting.
Men de är tomma ord.

Alternativet, var hundra resor värre.
En clown, en maktgalning, som ljuger, förnedrar och hotar nästan var
gång han öppnar munnen, om han inte glorifierar sig själv då förståss.
Clownen var/är en potentiell diktator.Så alternativet var inget alternativ.
Men det världen, och USA får, är egentligen samma politik,
minus de värsta avarterna av en maktfullkomlig sinnessjuk, despot.
Den galna kapitalismen lever vidare och frodas med Biden och Harris.
Clownen är sparkad, men cirkusen expanderar !

Se på Simon Reeves resa genom Amerika på Kunskapskanelen
eller SVT play. Om hemlösheten, ojämställdheten, misären,
drogerna, oviljan till ett välfärdssamhälle, från en absolut Majoritet
av Amerikas välgödda del av befolkningen. Och se därmed
vad Annie Lööf, Ebba Busch Thor, Nyamko Sabuni och Ulf Kristersson
drömmer om för samhälle, med förslag som marknadshyror, som
kommer att kraftigt öka risken för hemlöshet.

I USA tvingas vissa till 2 heltidsjobb
för att kunna bo, eller välja på att bo inne i
cementen på en järnvägsbro.Vill ni inte ? Nä okej,
jag kan inte tvingar er. Men om vi inför marknadshyror,
och låt oss säga en sån so jag inte får råd att bo i lägenhet.
Kommer ni då kolla upp vad marknadshyror innebär,
och vilka som förespråkar dem. Se gärna på Simon Reeves
resa genom Amerika, och de som jobbar livet ur sig på fruktodlingar
utan att ha medborgarskap, till närmast slavlöner. Och se vart
de sju borgerliga partierna i Sverige vill ta vägen politisk.

Nä bry er inte om mig, om jag blir bostadslös lagom till pensionsåldern,
Jag hittar väl nån gammal övergiven gisten stuga i skogen, och lever
olagligt därför att nån skogsmiljonär äger skogen och marken.
Om jag inte överdriver lite nu ? Kolla på Simon Reeves
resa genom Amerika, och läs de borgerligas politiska förslag
och svara själv på den frågan, eller kritiken till den
Men svara inte förrän du gjort det.

Ja men det HÄR var väl tråkigt, att skriva om sånt här.
Tänk positivt och fånga dagen, så ordnar det väl sig.

…
Stunder av lycka, drabbar mig ojämnt.
Lyckan brukar hälsa på ibland, och är en god vän till mig,
ett livselixir, en vandrare, en vagabond. Jag försöker aldrig
fånga min vän. Jag kräver aldrig att hon ska vara kvar.
Hon kommer ändå och går som hon vill.

Det är vad jag kan hoppas på, stunder av lycka.
Och jag vet att hon kommer, bara jag har tålamod,
och sköter om min själ och kropp något så när.
Stunder av lycka….

Jag har lätt att känna kärlek, jag har lätt att älska.
Jag känner ofta empati. Jag känner empati genom min
ständigt underliggande smärta och sorg. Genom mitt hjärta.
Och mina vänner, tårarna, mina kära vänner tårarna.
Jag älskar men kan inte bli älskad… inte som det verkar som andra underbara
icke-perfekta vardagsförhållanden, man och kvinna emellan.

Jag älskar med min empati, och mitt sinne för det osynligt vackra,
Jag ser skönhet i allt… eller det mesta. Det är min begåvning
och min förbannelse, att betrakta kärlek, skönhet …
… att betrakta …… livet.

Min lyckligaste och stoltaste stund den här veckan,
var igår över en kopp kaffe, ett möte, en akt av respekt,
en akt av kärlek, till en som behövde det. Och jag var den som fick ge.
Innan det har jag gett mera grönkål, vilket gör mig glad ända in i själen,
Jag har fått beröm för mitt bloggande, mina ord, mina texter,
vilket gör mig väldigt stolt och, känner mig lite behövd.

Men min lyckligaste stund var när jag fick stå upp för en liten en,
på väg in i en inte alltid så snäll vuxenvärld. När vuxna på vårdslöst vis,
kanske omedvetet, gjorde ned henne med ord. Och jämförde orättvist.
Jag känner de vuxna, och respekterar och tycker om dem.
Men det här var inte bra…. och jag stod upp för den lilla,
med oskyldiga, oskuldsfulla, förväntansfulla ögon,
som ber och tigger om respekt, kärlek, och bekräftelse.
Ja lät henne veta att hon är bra, och jag sa det inför de vuxna.
Ingen konfrontation, inget ställningstagande emot,
bara för…. för den lilla. Min lyckligaste stund den här veckan.

Sådana stunder ger livet mening.

Ja hoppas, och jag vet att mina ord, ska finnas med henne,
när hon är på ett mörkt ställe i livet. För så har liknande ord gjort för mig
när mörkret varit för stort för att hitta fram i. När oket har varit
för tungt att bära.

Jag är den tronlöse kungen av ingenting alls,
som längtar, och aldrig slutar längta, efter det han inte
mäktar med. Men jag får då och då besök av lyckan.
Här är hon alltid välkommen.

…
”Man kan ändå ingenting göra åt det”

Jag har hört uppgivenheten från mina vänners
tystnande röster, under så många år. Och rösterna
har blivit allt svagare. Och min frustration över detta allt större.
Jag har sett dem böja sina huvuden och acceptera demokratins
och människans långsamma undergång, med orden:
”Man kan ändå ingenting göra åt det” ... säger ni ?!
Eller vill inte göra något åt det?

Allt fler ansluter till mörkare krafter, inte i tusental,
utan i miljoner. Att ge likvärdig sjukvård till alla, betraktas
som vänsterextremism av denna växande, demokratiföraktande
skara. Att stå upp och protestera mot att människor mördas av ordningsmakten
för sin hudfärgs skull., kallas ogenerat för ”vänsterextremism”.
Ordningsmakten som skapades för att skydda alla medborgare.
Och mina godhjärtade vänner säger till mig att:
”Man kan ändå ingenting göra åt det”

Tänker vi återigen låta tågen rulla iväg fullpackade med män,
kvinnor och barn, in i dimman, för att ”duschas” i gas och låtsas vara
ovetande efter några år av människoslakt ? Det sker i Trumps USA,
Det sker igen i Europa, det sker i Sverige. Samma Fascistiska krafter
tar makten i land efter land… och mina vänner säger till mig:
”Man kan ändå ingenting göra åt det”

När de tagit makten, mina vänner, är det redan för sent.
Då kommer de inte vilja släppa den igen. Likt Donald Trump.
Vare sig han lyckas eller inte detta val.Har han gjort klart sitt
förakt för demokratin, och yttrandefrihet. Och han har 100.000.000
väljare bakom sig, vare sig han vinner eller inte. HUNDRA MILJONER.
Och det ät bara i USA. Han vinner beundrare även i Sverige. Vänner
och bekanta till mig hyllar mannen ned diktator-ambitioner.
Och ni säger mig att man ändå inte kan göra någonting åt det ?
Ni säger mig att jag grubblar för mycket ? Att jag ska tänka positivt ?
Och ni tar inte ställning … ens i ord eller medhåll !?

Sömnaktigt, fortsätter vi vår Zombiegång, de levande döda,
i rosa bubblor av naivitet, och egenintressen
för ökad ekonomisk rikedom. Medan stöveltrampen åter börjar
eka i Europa, USA, de sista utposterna av demokratin.
aldrig mer, sa de som överlevde 2a världskriget. Och nu
är vi där igen. Kriget kommer se annorlunda ut, kriget
bedrivs redan nu på internet, med hat och desinformation.
Och vi …. ni … säger ingenting !?

Var går gränsen för vad vi accepterar ?
Folk dör idag i våran del av världen,
för fascisternas hat…. och ju större klyftorna görs av
våra borgerliga Svenska partier, Socialdemokraterna, moderaterna,
Centern, Liberalerna, Kristdemokraterna och miljöpartiet …
desto snabbare går det högerextremismens väg…

Kan man inte göra någonting ?
Kan man inte ens stå upp för sin åsikt,
om man inte tycker att vård för alla är ”vänsterextremism”
Kan man inte ens stå upp för humanism ?

”Man kan ändå ingenting göra åt det” ???

…
Jag var inte snäll …mot mig ..idag.
Det var inte första gången, och hur
gärna jag än vill ändra det…. så finns det en risk att
det händer igen… att jag gör det igen. Jag har flera sätt
att skada mig själv, repetera det jag blivit fel lärd, att tro
om mig själv. Att tro att jag ingenting var värd. Det var inte
jag som höll i tatueringsnålarna. Det var inte mitt fel.
Men det blev tatuerat långt in i själen, ända in i benmärgen
under en halv livstid,
… och tar längre än en halv livstid att förändra.

Jag blev aldrig riktigt välkomnad
in i den här världen. Jag kände mig aldrig
riktigt välkommen. Jag fick ingen given plats i den.
Och nu när tiden har färre timmar, dagar, månader och år kvar,
måste jag kämpa för varje litet utrymme jag kan ta min plats,
i livet. För varje lite stund jag kan göra det.
Och att skriva det jag nu skriver, är ett av många, många sätt
att göra det.

Men med tanke på hur jag präglades, till att
avsky mig själv, har jag ändå gjort ett bra jobb.
Ett riktigt bra jobb. Det är svårt att utplåna en del av sig
själv, som var det enda du visste. Det kan upplevas som
att utplåna sig själv, om jag inte fyller det med något annat.
Men det är i själva verket tvärtom…. att om jag gör mig av
med den självbilden, som präglade mig från mina första
år, det är då … det är då … det är då jag finns.

Ibland har jag mått så dåligt att jag kräkts, utan att det haft
med magsjuka eller influensa att göra. Oftast efter att jag
gjort mig själv illa… själsligen… i mina tankar. Det händer fortfarande,
fast inte lika ofta.

De har hur som helst fel… de som tror sig veta. De som tror
att de vet nåt om mig. De som tror sig veta att det bara är att
lämna det bakom sig, och gå vidare. Jag vet det nu, de vet ingenting,
annat än hur de lever sina liv, utifrån sina förutsättningar.
Och likt mig gör illa sig själv, utan att förstå det, och likt mig
talar om hur andra ska göra för att bli fri. För det
är lättare … det är lättare ……än att se sig själv.

Det är lättare, än att se den förlust jag inte vill
se, tänka på, acceptera. Och för mig var det, är det
att jag inte var välkommen till det här livet, att jag
inte var önskad. Och det har länge varit utgångspunkten för mig
i varje given situation, i varje nytt möte i livet, att jag inte varit välkommen,
att jag inte varit önskad. Och det har varit mycket svårt att övertyga mig
om motsatsen.

Att be oss som fick den starten,
att glömma det, är som att be en förälder som förlorar
sitt barn, att glömma barnet …
Det är omöjligt, det är fel att glömma, och det är inte
bra att glömma. Och det får en absolut inte att komma vidare.
endast om man kan bära det med sig, lära sig acceptera,
lära sig hantera det… kan man klara av det. Endast då.
Jag vet inte mycket… men det vet jag.

Låtsas inte förstå, om du inte förstår.
Men försök att förstå, om du tycker jag är bra. Och om du ändå
inte förstår, vilket är helt förståeligt, erkänn det. Det är ok.
Det mesta i livet förstår vi inte, och de flesta av människor
vet vi väldigt lite om egentligen. Om oss själva till och med.
Så det är ok om du inte förstår.

Jag finns fortfarande. Ibland känner jag glädje,
och att jag är uppskattad som jag är. Den är inte
jättegammal. Det är jag som skapat det.

Ett annat sätt att ge mig själv plats i livet, är att
repetera, repetera, och åter repetera hur bra jag är.
Jag gör det medvetet med övertygelse, även när
jag inte tror på det…. tills jag tror på det.
Jag gör det med glimt i ögat, och jag gör det på fullt allvar.
Jag gör det tills jag tror på det, även om det blir först nästa liv.

Till sist ett underbart citat, som värker i mitt hjärta av
längtan, och av saknad, för att aldrig fått uppleva det.
Från filmen ”Skönheten i allt” När han blev far, och var jätterädd
och osäker, tills han fick sin dotter i sina armar:

’It wasn’t that I felt love, it was that I felt like I had become love’.

…
Det har varit mörkt i flera timmar nu, det måste börja dra sig
mot midnatt… OJ ! 20.38 bara !! Ny månad i morgon igen.
Och det är inte lågt kvar tills det vänder o blir ljusare igen.
November! Nja … inte så tokigt nu heller. Hade väl inte
gillat 12 st november. Men om sanningen ska fram, och det ska den
väl ?… så skulle jag inte vilja ha 12 månader av någon årstid. Och jag
tar hellre 12 st november än 12 månader med 33grader varmt.
Men det bästa vore ju om det var lite omväxling… som nu typ.

Julen ? … nä det är en bit kvar. Och jag är väl den enda som
inte drabbas av julfirar-restriktioner. Så vida de inte stänger tvättstugan
på självaste julafton. Nån jultradition måste jag väl få ha kvar ?
Nä jag skojar bara… det är ju ingen som kommer bry sig om Tegnells
restriktioner. De håller han ju tydligen på för att jävlas med 70-åringar,
har jag läst och hört.

…
Ibland fuktas mina ögon, och hjärtat krampar,
i nån slags lyckosorg. Jag kan nog inte beskriva det på annat vis.
Jag vet att det låter motsägelsefullt, men jag tror
det finns tillfällen som kan vara så för de flesta. Men kanske speciellt
alla vi som har stor hjärtesorg i ryggsäcken, livslång saknad.

Det är situationer i livet, då jag är betraktaren, och ser något vackert,
kärleksfullt, vardagligt, som de flesta kanske inte ens reflekterar över.
Jag ser barnet som går efter mamman eller pappan, vilken riktning
de än går, och föräldern tycks inte förstå vilken skatt de har.

Telefonsamtalet hem, när man i glädjerus berättar
att man uppnått något bra, eller upplevt något roligt, och en röst
en levande glad röst gläds med dig, och tonfallet säger att
”jag är din själsfrände”.

Tanken att en middag står på bordet när du
kommer hem, utan att du bett om det. Och framförallt
att den serveras med ett leende, en självklarhet och
omtanke utan förevändningar…. bara för att man vill,
bara för att man älskar…. respekterar, tycker om
det allt annat än perfekta människa som är jag.

Stunder som dessa, när jag är betraktaren, får mitt
hjärta att le och gråta på samma gång. Och det kommer inte
bli så för mig. Jag får leva med det, och dö med det. Jag
får lov att acceptera det, men jag behöver inte gilla läget.
Jag behöver inte låtsas…. för det gör mig lyckosorgsen
ibland, när jag är åskådare för livets små okrönta, kärleksfulla,
vardagliga glädjeämnen.

…
En god värld
En god värld en utopi, en naiv dröm, men den drömmen måste finnas…
… annars är vi alla redan förlorade. Men att drömma om en bättre värld,
får aldrig förväxlas med att blunda för den värld vi har.

Blunda !
Jag uppmanas ofta av vänner och bekanta, både att låta bli
att läsa tidningar, eller låta mig uppröras, eller skriva av mig
om all världens idioter och galenskaper. Jag tror delvis att det är
en missuppfattning om att om jag skriver om smärta och sorg,
skriver om ilska över orättvisor o egoism, så uppfattas det som att
älta saker som man ändå inte kan göra nånting åt, och därmed
skulle må sämre av det än om jag bara ignorerade allt och alla.

Jag kan lätta de hjärtan som på riktigt oroar sig
Jag kan lätta de hjärtan som oroar sig för det, med att så inte är fallet.
Det är instängda, outtalade tankar och känslor som får mig att må sämre.
Det är ogråtna tårar som tynger en själ. Det är orättvisor som majoriteten
inte vet om, för att för få skriver om det, och för få läser
och bildar sig en egen uppfattning, och det är att de goda inte står
upp för sin åsikt … som får mig att må dåligt. Och då får solen skina hur
i h-vete mycket den vill ute, och tusen fånga-dagen-skyltar hängas upp,
så förändrar inte det läget. Det bygger bara en bekväm, skör bubbla
att gömma sig i. Men bubblor spricker väldigt lätt.

Argumentera med idioter, eller mot idioti
Ett ordspråk lyder:
”Att argumentera med en dåre, visar bara att det finns två”
Det finns spår av sanning i detta, men det finns också spår att
att gömma sig, fly, och låta dårarna vinna. Tex Donald Trump vars
hela taktik tycks vara att mobba, förolämpa, ljuga, och aldrig be
om förlåtelse. Uppenbarligen har det samlat anhängare. Anhängare som
inte bryr sig om om han tar kvinnor på fi**an, eller skjuter någon.

Det går faktiskt att argumentera EMOT! Det är tom lätt. Däremot går det
inte att argumentera MED Trump, eller för den delen Jimmie Åkesson
eller Ebba Bush Thor och andra enögda populister.

Det är jag som måste leva mitt liv !

Ett argument för att ignorera idioter och omvärlden som
många påstår vi inte kan göra nåt åt, skulle ju kunna vara
att om man låter sig slukas av alla orättvisor mm, så försvinner
våra liv i det. Ja det kan bli så, om man BARA tänker på dylikt,
och tar åt sig av alla idioter. Men det kan också bli så man förlorar sig
själv om man inte är någon. Om man inte står upp för något, för någon.
Om vi inte står upp mot orättvisorna och idiotin … i alla fall lite grann,
i alla fall ibland. Jag tänker att vi inte behöver ägna energi
på idioter som suger ut vår energi, och utnyttjar och försöker
göra oss illa. MEN vi behöver ägna energi på att motverka IDIOTI !
Förstår ni skillnaden ?

Vad det innebär
Jag måste ju som sagt var leva mitt liv,
ingen annan kan göra det åt mig. Sen vad det innebär,
är som sig bör, olika för alla. Men det är inte helt självklart för alla,
vilket man skulle kunna tro. Det var inte självklart för mig,
förrän långt, långt in i mitt liv. Det kan tyckas vara en konstig sak att påstå,
att det inte är självklart för mig/för alla att det är man själv som
måste leva sitt eget liv, och att ingen annan kan göra det åt en.

Att ta plats är en förutsättning, men inte nödvändigtvis lätt
Det handlar om att ta plats… att ta sin plats i tillvaron, utan att
behöva trampa på andra, eller schasa iväg andra. Och vi är väldigt många
som i olika grad, inte kunnat ta plats i livet, utifrån
trauman, mobbing, prägling, hjärntvätt. En egen vilja ,… en egen vilja
fick jag, lite grovt förenklat, först efter jag fyllt 50. Och utan den
kan man inte leva sitt eget liv… riktigt.

Återfödas
Det går alltså att bli så förintad som människa, som person,
att ens eget jag nära på utplånas. I den perioden…. är det ett
hån att säga åt någon, att ”du måste leva ditt eget liv, ta ansvar för ditt liv
och dina känslor etc etc ….
Många gånger är allt du kan göra, är att överleva … FYSISKT.
För att med tiden kunna återfödas själsligt. Och för det behöver man hjälp,
man behöver tillit, och mycket kärlek. Vilket är det enda vården
inte kan hjälpa till med. Sen finns det starka, starka människor,
som nästan helt utan trygghet, utan tillgång till kärlek
ändå börjat återfödas själsligt … och jag påstår att jag är en av dessa.

Vetgirig
Jag är en vetgirig människa, som försöker förstå, mig själv, och min
omvärld, så långt det går. Och ju mer jag lär mig, desto mer förstår
jag hur mycket jag inte vet, men gör mig än mer angelägen om att
försöka förstå. Världen och samhället blir allt mer polariserat, och ju
mer polariserat det blir, desto närmare kommer vi våld, krig
och blodiga revolutioner, oavsett hur rättmätigt målet är.
De sociala och ekonomiska skillnaderna ökar i världen. Och i Sverige
ökar de mest i hela EU. DET leder till polarisering, och våld.
Och det skapar en tillväxt på idioter i världen, och i Sverige.

Nästan överens
I Sverige är vi relativt enade om att Donald Trump måste bort från
makten. Bortsett från hälften av SDs väljare. Vilket kanske
inte chockar så många. Det borde det göra. Ni borde vara rädda.
Men bubblan vi lever i, är mysig och känns trygg. Det är den inte.
Och det hade fler vetat, om man läst, argumenterat, skrivit
och tagit ställning. Ni tror ni är trygga… det trodde nog
många innan andra världskriget också. Där dog ca 50-60 miljoner
människor. ”Men nu ska vi tänka positivt Tomas, fånga dagen”

Avvecklar demokratier – vart står vi då ?
Mmm det låter ju mysigt. ja såg dokumentär om Donald Trump,
Och Biden idag. Det som skrämmer mig, är att Trump har mycket
liknande taktik, människosyn, och överdrivna självbild som Adolf Hitler.
Och han avvecklar snabbt den redan trasiga demokratin
i den världsmakt som tidigare både skapat kaos, och upprätthållit
status quo. Trump vore en nolla, om ingen följde honom.

John Blund
Sov sött och blunda hårt systrar och bröder, än har vi bubblan att
gå omkring och låtsas i. Medan stora krafter mobiliserar
för revolution i västerländska demokratier. Och det sker inte bara i USA
det sker på vår bakgård, och det är Sverigevänner som är ivrigast
att förstöra detta land.

När jag går och lägger mig om kvällarna
vill jag göra det som en människa … och inte
en utan själ. när jag till slut flyttar in
till en etta med jordvärme, klädd i träfrack,
vill jag göra det som en människa … och inte
en utan själ.

…
Hösten är här.
Mörkret vilar tungt över skogar,
ängar och vattendrag. Det tränger in
själar och sinnen. Du kan låtsas som om det inte finns
om du vill, men det är ändå där.
Lika självklart som ljuset vid midsommar,
är nu mörkret i oktober…

Neonljus, drunknar i natten,
som små eldflugor, som prickar, som försöker
lysa upp, men förblir prickar, som ska få oss att
komma ihåg… men mörkret tränger in i våra liv,
in i våra hus och lägenheter… in i våra själar
och i våra sinnen. Du kan låtsas som om det inte finns
om du vill, men då låtsas du bara…

Mörkret tar även mig, lite grann.
Men det fångar mig inte, det dränker mig inte.
Jag är en eldfluga i mörkret, och kan inte besegra mörkret,
men påminna ….

Mörkret finns hos oss alla, inuti också.
Du kan låtsas som om det inte finns
om du vill, men det är ändå där. Jag har kommit
att förstå det, och försöker inte fly det.
Mörka sidor av mig, och därför räds jag dem inte,
lika mycket, låtsas inte ….

Jag tror det är de som låtsas som att det inte finns,
är de som ibland tyvärr slukas av mörkret.
Oftast är det till synes obekymrade, tokglada, människor,
positiva,…. som går vilse … i mörkret, de
låtsades inte fanns.

Hösten är här.
Mörkret vilar tungt över skogar,
ängar och vattendrag. Det tränger in
själar och sinnen. Du kan låtsas som om det inte finns
om du vill, men då låtsas du bara…

…
”Your mission, should you choose to accept it, is to face your fate. Pursue us, you’ll be caught. Resist us, you’ll be killed. And your precious Secretary will disavow any knowledge of your actions. Good luck, Mr. Lundin. This message will self-destruct in 5 seconds.”

(Ditt uppdrag, om du väljer att acceptera det, är att möta ditt öde. Förfölj oss, du kommer att fångas. Motstå oss, och du dödas. Och din värdefulla sekreterare kommer att förneka all kunskap om dina handlingar. Lycka till, Mr. Lundin. Detta meddelande kommer att förstöra sig själv på fem sekunder.)

Förberedelser

Att förbereda sig för ett sådant uppdrag är nära på förhand omöjligt
för en normal människa. Alla regler är utraderade. ”It’s every man for him self now,
you’re on your own know”, Du får klara dig själv nu.

Uppdraget: Att åt två vänner som inte befinner sig på orten,
inhandla diverse prylar på Lidls lilla ”fyndtorg”. Några få montrar
med billiga prylar, vars försäljning är tidsbegränsad, samt först till kvarn…
får först mala. Denna incident utspelar sig dessutom i en värld full av ”osårbara”
människor som inte kan bli sjuka, eller dö, förrän de blir sjuka och dör.
Det utspelar sig i en tid då en pandemi härjar på jorden, och Riddar Tegnell
gör sitt bästa att förhindra spridning, samtidigt som alla vill göra allt
precis som förut. En tid då Jaget härskar, och den som ifrågasätter det,
kan hamna i registren, misstänkt för kommunism.

Dygnsrytm

Nå ja …. Jag trodde det svåraste skulle bli att trotsa dygnsrytmen,
och ta mig till platsen för det utspelade, redan till öppningsdags.
Eftersom chansen att det jag fått beställning på då ökar, att det ska finnas kvar.
Ett beställningsjobb alltså, som vi kallar det i den undre världen.Men eftersom
sömn är av största vikt för en vämjelig agent (jag), så ställdes larmet optimistiskt nog
på 07.50, och butiken öppnar 08.00. Det hade gått, om inte vaktmästaren som normalt
sett är omööööjlig att få tag på om nåt behöver göras i området eller lägenheten,
helt plötsligt dyker upp, och sabbar tids-schemat. Samtidigt förstår den vämjeliga
agenten (jag), att flocken hopar sig som hungriga svultna hyenor kring en
försäljning av billiga varor. just den här gången mestadels verktyg, vilket
lockar främst män….

Låtsas-ligisten

I brådskan glömmer jag att ta med kasse, eller tappar den på vägen dit.
Oddsen för att lyckas med uppdraget är väldigt små nu. Framför mig
på gångvägen går en låtsas-ligist och pratar i mobilen, som är född svensk,
men bryter på utlandssvenska, för att det är tuffare … eh .. tror jag:
– yooh mannen… var fucking är du nånstans ? Men du broschan jag dödar
dig om du inte kommer snart !!!
(ja tror det översätts svenska som: ”Hejsan, är du lite sen ? Nä det är ingen fara,
jag sitter inte i sjön, kom när du vill”)

Studsande bil

Han är hälften så kort som jag, och om han dragit in axlar och armar hade han
varit hälften så bred, men nu nådde armarna NÄSTAN ut lika långt som min
axelbredd. Det här hindret ska jag klara av, det är jag utbildad för, just när
jag ska ta en Corona-lov ut på körbanan, och promenera förbi låtsas-ligisten,
så studsar en välpolerad bil fram, och landar på asfalten, mellan varje baston på stereon.
Två kompisar med bakvänd keps hånflinar åt honom o säger ”hoppa in”.
Axlarna och armarna sjunker ihop för en sekund på låtsas-ligisten.
Sen studsar bilen iväg, i takt med hip-hop-musiken de spelar på stereon.

Riddar Tegnells regelbok … ingen storsäljare

Nu är jag framme nästan. Parkeringen är inte ännu full, men 10-talet bilar,
och ingen i kö. De har öppnat redan. 08.03 står klockan på. Har uppdraget
misslyckats ??? Nä…inte för Ethan Hu… eh Tomas Lundin inte.
Men oddsen har försämrats. Inte minst för att den vämjeliga agenten (jag)
spelar efter en helt annan regelbok. Riddar Tegnells regelbok. Hålla avstånd,
ta hänsyn, etc etc… Flocken av hyenor, är redan på plats.
Och flockmentaliteten är redan hysterisk. Där finns några medelålders herrar,
i övre, övre medelåldern, med riklig reserv för svälttider, samt
trevlig mjuk krockkudde innanför de gula arbetsoverallerna. Klockan 08.03
förresten ? Har de inte börjat jobba än ? Nja … de kanske börjar vid lunch ?
Och den är ju 09.00 för vissa byggarbetare och kommunalare, har
jag informerats om. Allehanda sorters hyenor var på plats, främst män denna
gång då, eftersom det var fråga om verktyg, och inte gardintyg.

”MIIIIN”

Här sätter mångårig människokännedom in för den vämjeliga agenten (mig)
Och jag skannar snabbt hyllorna och inser att det finns gott om varor,
så jag behöver inte misslyckas med mitt uppdrag, att köpa verktyg
åt mina vänner. Hade det enkom varit åt mig jag handlat, hade jag inte
bemödat mig med att kliva upp så tidigt. Men jag blev meddelad iom
uppdraget att det kan ta slut om man inte kommer på fm. Det var enkom
en slipmaskin, som bara fanns ett enda exemplar kvar av. Två andra hölls
krampaktigt under armen av gulklädda arbetare. Med en aggressiv manlig
blick, som sa: ”MIIIN”.

Förvuxna låtsas-ligister,

Fler hyenor dyker upp allteftersom, nu även förvuxna låtsas-ligister,
med lika stor närings-och-fett-reserv som de gulklädda arbetarna, som
är där på arbetstid. Men trots sin bredd och sitt i färdriktningen djup,
så är deras sinne kvar i tonåren, och måste fläka ut armar och axlar så
mycket det går, kombinerat med en mycket arg blick. Jag hade just hittat
en lucka, fram till en digital lödstation, som var på beställningslistan.
Som dessutom var inom Riddar Tegnells rekommendationer.

Bida min tid

Då kom en sån där markerande ”bredaxlad” och välfyllig herre,
och trängde sig fram, så kroppskontakt uppstod. Jag har en lödstation i min
hand, och väljer att kliva undan helt från hyenanästet. Och bida min tid.
Men tror ni att det räcker ? Jag blir 5 meter i från dessa eftertraktade varor
på nytt påsprungen av en kort tjock vandrande bulldozer, som tränger sig
fram till Borrmaskinerna för 499 kr.
Jag går bort ytterligare 10 meter, bara för att bli halv-tacklad av en kvinna
som fått syn på billigare mjölk eller nåt. Men om man är en vämjelig agent
på omöjligt uppdrag, så är det ofta med livet som insats. ”Host, host,
vaddå Coroooona ??? Det gäller ju inte miiiig !!!!!”

”JAG FLYTTAR MIG IIIIINTE”

Likt Zombies, hypnotiserade med ”kööööp” fortsätter de tacklas,
och försvara sitt revir sin plats medan de hungrigt stirrar på mer verktyg.
Ett kroppsspråk som skriker ”JAG FLYTTAR MIG IIIIINTE”
SEn att i princip varenda en av dessa verktygshungriga
herrar dubbelt upp var i riskgrupper för covid, hör ju inte dit ?

Hej på’se !

Efter en halvtimmes väntan, verkar de flesta hyenor fått
tillräckligt med verktygskartonger under armarna, och börjar
så smått skingra sig. Det är först när jag betalt, jag upptäcker att
min medtagna kasse, inte alls var medtagen. Varpå en manlig man
med stolt hållning erbjuder sig att räcka en papperskasse.
Jag frågar kassörskan vad det kostar…, ”2 KRONOR”
Varpå manen som räckt kassen, generöst säger att ”ähh …
det kostar ingenting… utan att betala kassen. Dvs
han bjuder på den, fast Lidl betalar. storsint av honom,
verkligen. Kassörska ler menande mot mig. Hon har tydligen
varit med om den typen av generositet förut.

han menade ju naturligtvis att priset kassarna nu
för tiden är för högt, och därför behöver man inte betala. Jag själv,
tänkte för en stund att … är det inte upp till Lidl eller kassörskan
att avgöra det ? Men .,… jag är en hopplös relik
som inte begriper mig på sånt där. Jag är tokig nog att gå efter samvete
och moral… hopplöst omodernt.

Men ändå … mission accomplished, Riddar Tegnell !

När jag kommer hem sedan, hör jag på radion att nu är det fritt fram
för 70-plusare att göra samma som övriga befolkningen. Riddar
Tegnell menar att ALLA ska ta hänsyn,. Men det kommer att tolkas som
att nu är det fritt fram. Så hyena-flockarna kommer att bli större igen.