TomasTvivlaren

…
Det är något märkligt över det här med sport
och heja på ett lag. Man kan faktiskt argumentera att
det finns viktigare saker, och att det är en absurd
biljard-industri… och ändå, nånstans har även jag
ett behov av att följa Djurgårdens IF, och Liverpool FC,
och glädjas vid framgång, sura vid motgång.

Men … vi lever i den värld vi lever i, och även om det är
mycket jag vill förändra, så kan jag inte påverka det mesta.
Så jag gläds nu över Liverpools enorma framgångar,
av flera anledningar. Det har varit en torka på framgångar under
en lång tid. Framför allt i ligaspelet. Men det andra stavas:

Jürgen Norbert Klopp … Liverpools tränare.

Det kan ibland vara lätt att ta till överord, och bli
lite ”religiös”, när allting flyter på, och allt stämmer.
Jag ska försöka undvika det.

Men just nu stämmer det mesta för Liverpool, det stämmer
även när det inte stämmer. De har hittat ett sätt att vinna matcher
helt enkelt, oavsett hur bra de spelar. I slutändan vinner det lag som
gör fler mål än motståndaren. Och för det är det inte alltid självskrivet
att man måste föra spelet varje match. Inget lag kan föra spelet varje match,
och ändå effektivt vinna matcher.

Barcelona … säger ni ? Jo de hade ett lag som höll i bollen mesta delen av tiden,
och de var ett otroligt fotbollslag i början av 10-talet. Men deras spelstil gjorde
dem sårbara, för att de enkom hade det vapnet. Låt aldrig motståndaren få
låna bollen, var taktiken. Det innebar att deras försvar, sällan eller aldrig
prövades. DET anser jag var deras svaghet. En svaghet som Klopps Liverpool
inte har för närvarande. Just nu är Liverpools enda potentiella fiende
hybris, underskattning, eller mättnad. Men ännu har de inte fallit i den fällan
och DET är väldigt mycket Jürgen Klopp. Han leder laget till rätt
fokus. Han har otroliga spelare på varje position, som alltid arbetar
för varandra, och aldrig tycks ge upp. Han har toppspelare som accepterar att
de inte är förstahandsvalet, i startelvan alltid. Och DET är Jürgen Klopp.

Många av Liverpools spelare räknas idag som bland de absolut bästa i
världen på sin position. Men ingen av dem räknades till de bästa INNAN
de kom till Liverpool, under Jürgen Klopp. Det måste innebära att
tränaren fått ut det bästa av alla spelare. Det torde oxå innebära
att han fått dem att förstå att de är ett team, och att de vinner och förlorar som ett team

…
Om du är perfekt, om du tycker du är bättre,
om du har lyckats, om du har jobb, om du har familj,
om du är född i ett rikt land, om du slipper tigga, om du
slipper kriga…. sök i ditt inre… djupt, djupt,
efter dina största svek, vad du ångrar, de du sårat ,
övergivit och försmått… jag lovar, det finns där.
Det gör det för mig.

Om du är bruten, om du är ensam, om du inte
är älskad, sjuk eller arbetslös, om du är fattig,
sök i ditt innersta efter de gånger du betytt något,
för någon… de finns där, jag lovar.
Det gör det för mig.

Förlorat och vunnet

Förlorade barn…. mitt barn… mina barn
som inte kom till världen. Inte mitt beslut
men min skuld… min sorg… min saknad.

Mitt barn

Jag lyfter dig till mitt bröst
blicken din vandrar
Nu snurrar vi runt som i dans,
ja vi tar oss en vals
Jag håller dig nära intill mig
Jag känner ditt hjärta slår mot mig
Mitt lilla, fina barn, jag älskar dig

Vi skänker varandra tröst
När blickarna vandrar
Då var jag ingenstans
innan du fanns
Jag håller dig nära intill mig
Jag känner ditt hjärta slår mot mig

Jag kände inte kärlek ,
jag förvandlades till kärlek
när du kom.

Det blev inte så…. en evig sorg.
Men jag tänker oxå ibland på att jag betytt något
för någon någon gång, när någon behövde det
mer än någonsin. Jag är en människa.

…
Jag förstår inte ….

Jag har lärt mig så mycket, varit så vetgirig
under alla mina år. Jag har varit vetgirig utifrån maktlöshet,
och kunskap är makt, den positiva sorten.
och egenmakt. Jag har lärt mig så mycket om mig själv,
Jag har tänkt, reflekterat, filosoferat,
och ändå vet jag så lite, om mig själv. Och jag är den som
utan konkurrens känner mig själv allra, allra bäst.
Och jag har lärt så mycket historia, om människor, om naturen
om hållbarhet, om medmänsklighet under alla år.
Och ändå tycks historien upprepa sig, och ta ett steg, om än kan tyckas
litet steg tillbaka till helvetet.

Jag förstår inte människan….

Elva motorcyklar gör en resa från Tel-aviv, till Berlin,
i förintelsens spår. Elva personer med kopplingar till
förintelsen av 6 miljoner Judar, Romer, Slaver,
och andra som sågs som undermänniskor. En av dem var
ögonvittne som barn. Såg så horribla händelser,
att det inte går att föreställa sig hur man kan överleva
mentalt. De stod framför Kremeringskammaren,
”duscharna” som det kom gas ut ur…. vandrande skelett
och massgravar möttes de allierade av vid invasionen.
Det är för hemskt för att tänka på…. men vi måste tänka
på det, vi måste lyssna på dem.

Offrens flagga, eller förtryckarens ?

Men… den Israeliska flaggan med judestjärnan vajade
bak på varje motorcykel. Jag förstår inte ….
Jag förstår inte när jag ser hur det förtryckta folket, judarna,
i form av staten Israel, dess politiker, dess militär gör
mot palestinierna, tar deras mark, skjuter på deras barn,
förstör deras odlingar, lägger ut minor i form av leksaker, så barn
ska sprängas i luften…. bara nån generation från
förintelsen….. Jag förstår inte…. Finns det inget minne ?
Finns det inga människor som fortfarande är människor ?
När upphör en människa vara en människa ?

På jorden

Jag tror att det finns små och stora steg mot helvetet,
och det är inte ett bibliskt helvete, det är ett mänskligt helvete,
på jorden, under livet. Och varje handling du gör, varje
medmänskligt beslut, eller motsatsen, ger dig mer mänsklighet,
eller tar ifrån dig mänsklighet. När du blivit van
att slå de du hatar, när du blivit van att hata, dödar du din första människa
när du dödat din första människa, känns det inte
värre att döda fler, många fler, För varje mord blir det mindre och mindre
människa kvar i dig. Som Nazguls i sagan om ringen: inte levande,
inte döda. Och lika blir det för de överlevande offren,
inte levande, inte döda, men de är fortfarande inte monster.
För bödlarna i Nazityskland blev moster till slut,
på grund av sina handlingar, blev de själva avhumaniserade, i strävan
att avhumanisera sina offer

Först offras ….

Först offras sanningen, litteraturem., yttrandefriheten, demokratin,
sedan empatin, sedan offras din granne. Och bara på några steg,
har några av oss klivit rätt in i Treblinka ….igen !
Och Auswich igen, och bara på några steg, står några
av oss, din granne, din släkting, på andra sidan geväret och avrättar
barn, och torterar dem.

Sex miljoner själar

Ni tror mig inte, att det kan gå fort dit ?
Det gjorde inte heller 6 miljoner judar, och en hel värld, innan de klev in
i koncentrationslägren. Deras ledare blev vald demokratiskt,
om ni tror att det inte sker i en demokrati som Sverige, eller i
påstådda demokratier som Israel, USA och Turkiet. I USA
finns koncentrationsläger sedan länge,
men vi blundar, vi vill inte tro det om USA. Det heter Guantanamo,
de sitter där, de torteras där, utan rättegång.

Kurderna offrades – vi såg på

Vi ser på när kurderna som med sina liv befriat oss från ISIS….
blir slaktade av Erdoğan,
Turkiets president, som vi sponsrat med omärkta miljoner
via EU, för att vi vill stänga våra gränser för flyktingar.
Vi betalar, du och jag, via skattesedeln, en diktator för slakten
och vakten in i EU, för att vi har ”fått nog av flyktingar och inte
längre känner empati. Du och jag, medborgare ! …

Våra skattemedel, våra röstsedlar gör det möjligt

Du och jag har med våra röstsedlar,
våra skattepengar tagit ett steg, ett litet, men avgörande steg
mot Treblinka. Vi ser det inte, vi tror inte på det.
Det gjorde inte heller sex miljoner själar först,
när de sattes på tåget, utan returbiljett. Sakta, sakta accepterar
vi värderingar, en människosyn, som gör det lätt att ta nästa steg.
En ny syndabock, främmande människor,
som ser annorlunda ut, ber åt ett annat håll,
ett annat pass.

Det börjar i våra huvuden.…

Det börjar i våra huvuden, det börjar med propaganda som ljuger för dig,
och du väljer att inte ta reda på sanningen. Det börjar med att du för vidare
propagandan, och tror det är sanningen. Det börjar med
kränkningar, hårda gränser, murar. Det fortsätter
med slagord, och att du finner dig säga saker, skrika saker,
nedlåtande, rasistiska saker, om andra människor, grupper, religioner
etniciteter. Nu är du nästan framme vid Auschwitz …
Och nästa steg är i marsch. antingen står du vid gevärsmynningen,
ligger i gaskammarn, avrättas… eller så står du på andra sidan….
Steget med dagens … världens politiska strömningar
är mycket, mycket litet nu…
Vi har redan tagit flera små, små steg dit länge,
utan att märka det. ….

Ni tror mig inte ?

Ni tror mig inte ?
Det gjorde inte sex miljoner judar heller,
innan det var för sent. Allt som behövs, är en global depression
sen är det för sent.

…
Japp så är det,…. eller folket o folket
En kusin i Mjiieeöölbiii (Mjölby, på dialekt)..
.. har väl pliktskyldigast, för vänskaps skull påpekat
att det var flera dagar sen jag skrev nåt.
Jo rå …. poppilär läsning !

Njä … men jag har väl inte gjort så mycket.
Och galenskaperna i Sverige och världen bara fortsätter.
Ingen ljusning där inte.

Igår lira jag lite med först Åsa,
som fick en kopp hemkokt choklad, fast hon hellre velat haft
kaffe troligtvis. Men JAG ville ha choklad ! 🙂
Och eftersom jag är som jag är så blev det choklad.
Man kan inte alltid få som man vill Åsa ! 😉
Jag får tex nästan inga läsare…. eftersom jag trampar
på ömma tår jämt, när jag ifrågasätter orättvisor,
politiska lögner, drev osv.

…jo och sen på kvällen lira jag med Rolf Norlén. Rolf som har
Filmstudion i vet. Och han lärde mig två låtar som ja skrivit.
Ja eller skrivit text till iaf.

Jag läste på en större nättidning att Mia skäringer kände sig
kränkt över att männen svikit henne. De, hennes manliga
kollegor, hade inte gått på hennes show, ”No more fucks to give” ??????
Månne det vara självbevarelsedrift ?
Det kanske finns de som inte uppskattar att bli dömda och hånade
enkom utifrån vilket kön de har. Apropå ”jämställdhet och feminism”

Jo och nu har SD blivit största parti i en mätning.
Men det är ju toppen, för då måste de fylla sina tomma stolar
med riktiga politiker, och det är ju ont om Sverigedemokratiska
politiker, de har ju nödgats sparka så många utifrån ”nolltolerans
mot rasism”. Ja osså då förståss obekväma kvinnor som bryter
mansdominansen, och inte riktigt tillhör kompisgänget från
Nazi-tiden.

Nä men det är ju toppen, för då när de sätter sig på Rosenbad,
så kommer de bli upp till bevis. Och det ska bli såååå kul,
när missnöjesröstarna blir missnöjda över att minskad invandring
inte minskar brottsligheten, och SD inte förmår
eller faktiskt inte ens vill förbättra för de ekonomiskt
utsatta och pensionärerna. Det ska bli så intressant att ta del
av SD-röstarnas, kommunalarbetarnas reaktioner när de inser att
de röstat på ett parti som är blåare än moderaterna och centern
tillsammans.

Härom dagen nämnde jag att jag lagt en 50-lapp i en mugg
utanför Coop, för några bekanta. n sa tvärt: ”Jag lägger aldrig
mnånting där, de får inget av mig iaf”. Och jag svarade lugnt
att ingen är tvungen, det är helt frivilligt. Då spetsade en annan
i sällskapet öronen och sa:
”är det dom här j-a tiggarna ni pratar om, jävla maffiosos hela högen”
Varpå jag lugnt och sakligt förklarde att de inte alls är maffiosos,
utan människor som har mycket sämre ställt än oss. Och att det kanske
är mer maffiametoder att tjäna några miljoner om året som direktör
för en organisation som påstår sig driva ”VÄLGÖRENHET” och göra business
av människors lidande och människors empati.

Jo … nä men jag vet. Man vinner ju inga vänner på det viset,
jag borde ju förstå att jag oxå ska hata blint och svälja lögner
osett …. DÅ kommer jag få en poppilär blogg. Och då blir det fler
än kusin i Mjölby som kommer klaga om inget skrivs.

Jo och Skäringer hade skrivit dikt om hur hon tyckte att gud borde lyfta
upp kvinnan från jorden, så hon slapp allt lidande bara kvinnor och
barn råkar ut för i jordelivet. Hon skrev oxå något som nästan
skulle kunnat misstas för en självinsikt om att uppfostran spelar in i hur
vuxna män blir, och att kvinnorna är halva delen i detta.
Men huvudsaken var fortfarande att män aldrig är offer, men alltid
är förövare, och att det är helt i sin ordning att dra alla
män över samma kam, vilket i andra sammanhang tycks vara
fördomsfullt och generaliserande.

…

En ensam liten snöflinga seglar i vintermörkret
på små vindpustar, vit och oskuldsfull.
Den kommer med ljus, mot den mörka kalla
isiga, karga marken.

Strax där efter kommer ytterligare några, och innan jag
hinner reflektera över antalet, så täcker
de hela mitt synfält, tusen, och åter tusen.
Den mörka himlen ljusnar, de faller som poesi,
som frusna drömmar mot marken, och bäddar
ett vitt vackert täcke omkring mig.
Och jag ler… och känner hopp !

En ensam liten flicka, sitter en fredag i vintermörkret,
Hon drömmer ljusa tankar med hopp, i en värld
som gett upp hoppet, gett upp framtiden.
Obeveklig, ensam, övertygad. Oskuldsfull
skör men orubblig.

Med en egentillverkad skylt.
Snart kommer några flickor till, och innan jag vet
ordet av det, så fylls hela mitt synfält av tusen och åter tusen
unga flickor och pojkar över hela världen.
Deras röster är som poesi, i en cynisk värld.

Hon, snöflingan låter sig inte köpas eller charmas av politiker
som vill sola sig i hennes nyvunna, ofrivilliga kändisskap.
Hon är omutlig, och hennes blick är fast, bestämd.
Hon snöflingan, smälter inte för vackra lögner.
Det är enkom en framtid hon vill ha … inget annat.

Ja ler… och jag känner hopp !

…
Världen rusar på i ett rasande tempo,
och jag hinner inte med. Men frågan är om
världen verkligen är galnare idag än förut ? Jag tror inte det.
Jag tror bara att förr var man lyckligt ovetande om vad
som skedde i världen. Sverige var inte ett tryggare land då,
när jag var liten, än vad det är nu. Bara det att nu finns internet
och minst 20 TV-kanaler för genomsnittssvensken, som inte skäms
för att hitta på egna sanningar (lögner) och dessutom sprider
den likt propagandablad från skyn.

Och allt är mindre komplicerat när man är liten,
inte lättare, eller bättre för alla, men mindre komplicerat.
Så min upplevelse att det känns som människor bara blir mer och
mer korkade, kanske inte är helt sann. Det kan vara så att jag
bara blir mer och mer medveten om min omvärld, genom engagemang
genom tankar om solidaritet som avskys mer än pesten idag.
Och kanske är det mest de som hörs och syns, dårarna ?

Såg i förbifarten att det nu sänds ytterligare en Amerikansk ”reality show”
hur de nu har mage att kalla det för reality. ”Naked and afraid” tror jag
den heter. Det ska visst simulera nån slags överlevnadstest. Men är i själva verket
samma skit som uppsminkade, hjärndöda Hollywoodfruar som
har verbala catfights om ingenting …. fast nakna. Eller jo … kanske världen
håller på bli galnare än nånsin, när jag tänker efter. Hade detta varit avarten
av det som visas på TV, hade det kanske funnits hopp.
Men det är i absolut majoritet av de TV-program som visas.
Det är bara public service som någorlunda håller
stilen och visar program med nån som helst essens i.

”Det är bara att stänga av TVn då gubbjävel” kanske ni tycker ?
Ja visst är det så. Och visst gör jag det. Men det är inte det som
jag oroar mig för. Jag förstår ju att det måste vara många som tittar
på skiten, och matas in i huvudet på dem dagligen,
och lever sina LIV GENOM SKVALLERSÅPOR. Är det att undra på
att människor röstar på SD idag ? Folk blir hjärntvättade,
och vad värre är, de blir det frivilligt.

Och idag speglar vilken TV-programmen delvis hur
människorna är. Om det är sant, titta på TV-tablån och bli
rädd !

…
En kvinna lägger ansiktet mot mossan,
som är moder jords hud…. en ’terrorist’,
En moder som kramar en moder,
en resa bort, och en resa hem.

En krita färgar papperet, med drömd kärlek,
Färglagda streck som fantiserar om en mamma.
Och teckningen blir vackrare och mer värdefull,
än hela Louvrens konstsamling, och Mona Lisas Leende tillsammans.



Små fingrar, flätade i en ’miljöterrorists’
händer. Ett slut som är en början, två som
hittar hem igen. Och en liten en
som förlorat allt, blir levandes igen.

Och en man i biopubliken gråter vackra tårar.

Den mannen var jag. När jag skrattat mig igenom,
funderat mig igenom, bekymrat mig igenom Isländska
”Woman at war” på Filmstudion i Sollefteå i kväll.
Och avslutade med tårar.
Jag grät, Maria, som satt bredvid, såg oförstående ut
när jag frågade om hon grät.

Den filmen finns på Sollefteå biblioteks Viddla,
att låna hem gratis

…
Du lille vagabond
slutar aldrig vandra
osynligt avstånd
bland alla andra

Kommer aldrig hem
Men det är dit du går
hittar aldrig dem,
dit tiden inte når.

Ögon bruna letar nå’t
Osynlig, glömd, en gåta
ögon som inte förstått
de borde kanske gråta

Du känner ej vad du känner
Ditt hem är inte mer
Även om du hittar henne
Så finns hon inte mer

Små fötter som aldrig slutar gå
Minnet av ansiktet försvinner
Hoppas nog hopplöst ändå
att han henne återfinner.