TomasTvivlaren

…
Vi är mitt i det mörkaste november,
min käraste moster har nyligen gått bort.
Dansen blev inställd för mig igen… ingen samåkning.
Det är en del saker som är tråkigt i omgivningen,
inte alla människor håller en bra beteendenivå.
Och så är det som sagt var ganska mörkt ute.
…men jag är den jag vill vara.

Jag står upp mot alla -ismer och -ister. Jag står upp
för minskade klyftor, solidaritet, empati, och därför är
antagonist till Sverigedemokrater, moderater, Kristdemokrater,
borgerliga feminister, Centerpartister, Liberaler, Socialdemokrater.
Och så känns det som sagt var ganska mörkt ute.
…men jag är den jag vill vara.

Jag lever som mitt hjärta talar, jag är inte rädd
att ensam stå upp för goda värderingar, inte ens när de
tidigare solidaritets- och jämställdhetskämparna har sålt sina
själar för egna karriärer, och för en handfull dollar.
Så det känns som sagt var ganska mörkt ute.
…men jag är den jag vill vara.

Jag har gjort ett stort jobb, för att vara den jag är,
Jag har rannsakad mig själv, förändrat vissa synsätt,
men egentligen bara blivit den jag hela tiden varit.
Jag gör fortfarande misstag, läser orienteringskartan fel
ibland, trampar snett ibland, som alla människor gör.
Men jag vet vart jag vill gå/springa !
Även när det är mörkt i november, och jag vet vem jag vill vara,
Jag är den jag vill vara.

Jag står på rätt sida om mobbarlinjen, den utsattes sida,
vare sig mobbaren är kvinna eller man, svensk eller kurd
vare sig den utsatte är kvinna eller man, svensk eller kurd.
Jag är ingen -ist, möjligtvis tr-ist, emellanåt,
men jag köper inte en vara för att försäljaren påstår
att den är bra, jag slår inte på anklagad individ,
för att någon kallar sig offer. Eftersom ibland är det
de som verkar vara offren, som förvandlats till mobbare,
till förtryckare, till lögnare, till egoister. Du är inte solidarisk för att
du kallar dig solidarisk. Du är solidarisk när du visar det i
handling och ord. Du är inte gärningsman för att du är man,
du är inte brottsling för att du har invandrarbakgrund, du är inte
rättfärdig eller offer per automatik, för att du är kvinna.
Det är mörkt där ute.
Men jag är den jag vill vara.

Du har förlorat din kompass, när du ljuger för att straffa
någon annan, när du överdriver för att straffa någon annan.
Du har tappat ditt hjärta när du vänder bort din blick från
de utsatta, när du staplar pengar och saker på hög.
Du har förlorat din väg, när du låter dig ledas av de som skriker högst,
du har förlorat din kompass om du gör onda handlingar i godhetens namn.
Du är ingen…. om du gömmer dig i en grupp som ger dig trygghet,
fast gruppen spottar på andra….ingen !
Du är ingen, om du inte står för vem du är !

Det är mörkt där ute.
Men jag är den jag vill vara.

Är du den du vill vara ?

…
Ibland är det svårt att bestämma sig här
i livet. Ja ni minns kanske Tage Danielsson och
Gösta Ekman, Aftonbladet eller Expressen ? 🙂

Ibland kan det vara svårt utifrån att det är
förhållandevis stora summor man lägger ut. Och tänk
om man blir missnöjd med produkten ?
Ibland kommer man kanske på kant med vänner och
bekanta, ibland med den man älskar.
Ibland stannar man och reder ut saker, och ibland så
inser man att det räcker, och man inte behöver mer av
den varan. Och ibland kanske man återförenas, som par,
som vänner, eller bekanta. Men oftast inte skulle jag tro.

Jag tänker även på en filmsekvens ur ”I skuggan av Bronx”
Med bla Robert De Niro”, där Calogero är upprörd över att
han lånat ut 20 dollar till en snubbe, som han inte får tillbaks.
Och Sonny säger” Se på det på det här viset, det kostar dig 20 dollar
att bli kvitt den här killen för resten av ditt liv” (videolänk)

Det är dock inte alltid så enkelt med relationer, vänskap eller kärlek.
Should i stay or should I go” är frågan. Man kan inte dra så fort det
är nån som på något sätt förnärmar en eller trampar i klaveret.
För så är livet. Skulle man göra det, så blir det enkom en själv kvar till slut.

Men å andra sidan, när det är återkommande och ständigt någon
förminskar dig, behandlar dig utan respekt, eller utnyttjar dig.
Och man inser att personen eller gruppen inte kommer frivilligt förändra sig,
vilket faktiskt är det vanligaste vad gäller människors ovanor.
Ja då kan man göra klokt i att överväga lämna skutan.
Och man kan ju faktiskt se om de anstränger sig om de värdesätter en
om man är lyhörd för det. Eller om de faktiskt inte gör det.

För ibland …om man tvekar, och kanske bestämmer sig för att
ge det/dem en chans, och precis när man bestämt sig
gång på gång får hjälp av dem/den att bestämma sig ….
genom återkommande kommentarer och handlingar, som bevisar
att det var rätt att lämna i vissa fall, eller rätt att stanna
och jobba för förbättring.
Det är nog bara att fråga sig till vilket pris man står ut med vissa saker,
och vissa personer, överväger det goda, det dåliga ? Mår jag bra här ?

Jag tackar för att många är så tydliga åt båda håll,
och faktiskt hjälper mig att bestämma mig.

Det blev varken Aftonbladet eller Expressen 🙂

…
Det var nära att jag valde att inte se Filmstudions
”The Wife” ikväll, för att jag läste en recension om filmen
som nästan gav mig klåda inför vad som komma månde.
Det var nog för att en kompis, Markus jag sett några tidigare filmer med
skulle gå, som jag tänkte… ”okej då”. Så jag gick, med fel sko-val i regn-snöslask
upp till Hullsta Gård.

Entrén till Hullsta Gård var folk packade som sillar, ända ut till
ytterdörren. Något var fel. Och det var inte min fala-fel, mitt lyckade
misslyckande med falafeltillagning. Även om jag nog stank vitlök.
Ljudet på den nya digitala tekniken krånglade, och sorlet i foajén
hade en ton av lätt irritation, nervösa skratt, och begynnande panik.
Ja.. där borta står Markus, längst in, undrar om jag kan komma fram
och prata med honom. Det borde gå med lite välvilja. Ungefär som
kedjeprincipen vid långa bilköer vid vägkorsningar. Dvs varannan bil från
vardera håll, så kommer alla fram.

Framför mig stod en bastant dam, med bred
ryggtavla och flera kilon att sätta emot. Jag gjorde ett försök att
komma runt på sidan, försynt, och sidledes. Men den bastanta damen
blev plötsligt dubbelt så bred, när hon utan att ge en min, fällde ut
armar och axlar. ”Här kommer du inte förbi, det här är min plats”, sa hon
med hela sin kroppshydda, och kroppsspråk. Jag funderade på vilket sätt
hon upplevde min passage som ett hot, när mer eller mindre alla har
säsongskort, biosalongen aldrig varit mer än halvfull, och de flesta
tydligen brukar sitta på samma ställen enligt en djungeltelegraf.

Så jag vinkade till Markus och slog ut med armarna
och pekade på den levande gråsuggan som inte utan strid skulle
ge upp sin plats i det oorganiserade vimlet av förvirrade människor
som inte släpptes in i biolokalen, pga tekniska problem.
Sedan vände jag mig och gick ut för att få luft. Jag märkte väl om
det tunnades ut, och folk panikslaget kutade in i biolokalen tänkte jag.

Och då, utan egentligen att tänka närmare på det på det viset,
så bidrog jag med min oblyga charm till att ännu en biotvivlare utöver
mig själv, stannade och såg på filmen. Ut kom nämligen en liten dam,
tagen av trängseln, sorlet och syrebrist. hon skulle gå hem … så arg var hon
Jag stod då och pratade Mollan Molin, när damen kom ut kritvit i ansiktet.
Upprörd över kaoset.
Så jag lade armen om den lilla arga damen och föreslog att hon kunde ju
stå och prata lite med oss en stund, och sa att Mollan och jag
var jättetrevliga, vilket vi ju faktiskt är.
Så hon stannade och pratade med oss i 5 minuter, och vips så
började folk skingras från foajén, in i biosalongen, och den lilla arga damen,
var inte längre arg, utan vände med oss in i salongen.

Nu till filmen då. Lite förberedd på en typ sav film jag inte var sugen på att
se, gjorde väl att jag inte till fullo kapitulerade inför dess briljans, förrän
eftertexterna, började rulla. Men filmen växte också eftersom.
För den som ämnar se filmen, och inte vill veta för mycket,
är det klokt att sluta läsa blogginlägget nu. För jag kommer avslöja
vissa bärande scener. Och så får ni väl läsa färdigt när ni sett den isf.

The Wife, spelad briljant av Glenn Close, handlar förenklat om kvinnan
som levde i skuggan av sin briljante man, författaren. Men är långt mer
mångfasetterad än så, om man så behagar ta till sig. För egen del väcktes
ett minne från förr som jag, var gång jag påminns om det,
får lite dåligt samvete, trots att det var 40 år sedan, och troligtvis
bara är jag som minns det. Och så är det väl för de flesta att vi upplever
filmerna vi ser genom oss själva, våra upplevelser, känslor och tankar
om livet, genom de stunder vi kände lycka, sorg, ilska och skam.
Självklart har jag förlåtit mig själv för att aldrig släppa in min
14 år yngre lillebror på mitt rum. Men när jag minns hans ansiktsuttryck
svider det till lite i bröstet. Nä värre än så var det inte.

Jag har väl sett väldigt många filmer i mitt liv, och ofta förstår jag
delar av vad som kommer hända. Att hustrun till författaren, i själva
verket var författaren, bakom verken som nu ger maken nobelpris.
Resan till Stockholm och prisutdelningen, och resan mot
det oundvikliga avslöjandet om den väl bevarade hemligheten, tom
inom familjen inför barnen… den resan tar upp större delen av filmen
till filmens slut.

Genom mina ögon, och min filmsjäl, ser jag spår från en tid
då kvinnor inte så lätt kunde bli författare, för de hindrades av
män som hade klubbar för inbördes beundran. Jag ser hennes
uppoffring för kärleken … eller ?? Eller är det verkligen vad jag ser ?
Och det är av anledning till detta som jag gör spoilervarning, och avslöjar
nästan allt som sker i filmen, för annars går det inte att ifråga sätta det
som nog en stor del av biopubliken uppfattar. En publik som
består av närmare 80 % kvinnor… mogna kvinnor.
Vilket även märks på filmvalen, vilka den kvinnodominerade styrelsen
för filmstudion väljer.

När ett storgräl uppstår i slutet av filmen, kring just det faktum att det var
hustrun som var den egentliga författaren, och hon, kan tyckas
helt rättmätigt skäller ut honom för det. Plus att han notoriskt varit otrogen
mot henne. Under det storgrälet tar han till ett till synes patetiskt försvarstal,
där han bland annat hävdar allt han gjorde kring hemmet,
medan hon var den kreativa författaren, under hans pseudonym.

Varpå stora delar av filmstudiopubliken, bestående av mest kvinnor reagerar
högljutt, nedlåtande med suckar, hånfulla skratt och till och med nåt burop,
över en man som intar offerrollen att i praktiken ha varit hemmafrun.
Jag finner den reaktionen från publiken fascinerande, oerhört
fascinerande och i samtidens könsrolls och jämställdhetsdebatt
rätt så dubbelmoralisk. Detta om detta.

Men filmen var briljant, skådespelarna mycket bra, främst då Glenn Close.
Dock finner jag inte att filmen var tänkt så som
många kanske trots allt uppfattade den, som nån slags feministisk
aggressiv You-go-girl, triumfmarsch a la Mia Skäringer. I mina ögon
handlade den om så mycket mer än en kvinnas uppbrott och utbrott.
Man kanske bör komma ihåg att den kvinnliga huvudrollen, karaktären,
inte bara till fullo gått med på detta gemensamma ”bedrägeri”, utan faktiskt var den
som föreslog upplägget.. Även om det var oerhört
ojämställt att kvinnliga författare DÅ inte kunde slå sig fram så lätt
pga av mansdominans.

Filmen får en klar och tydlig 4a, för manus, skådespeleri,
regi….och vackra flygbilder över Stockholm !

…
Jag är mindre vilsen, men inte världen

Ju mer vilsen världen tycks bli, desto mer håller jag
samtidigt på hitta hem. Men visst är vi vilsna !
Vi har i mycket förlorat våra rötter, kunskap från
tidigare generationer, vår identitet. Allt går så fort,
alldeles för fort. Och när det går för fort, så händer
det ofta att man krockar.

The Elephant Queen

När jag skriver detta är jag harmonisk, lycklig på ett vis,
och ändå med en sorts sorg över världens skick.
Härom dagen såg jag en dokumentärfilm:
”The Elephant Queen”. Och det blir tydligt hur vilse människan
har gått, när Matriarken Athena, som är lika gammal som jag,
leder sin flock genom en tuff tillvaro, torka, hot och rovdjur utifrån
nedärvda kunskaper, erfarenheter, och en jordisk klokhet.

Familjen

Utan hennes visdom, får flocken det svårt. Även här, är människans
rovdrift ett hot mot hela hennes art. Ett sån ståtligt djur, en familjekänsla
som vi människor glömt bort… valt bort… för pengar och fart.
Vi kommer att krocka …. hårt… och brutalt. Innan det har vi förmodligen
utrotat alla elefanter, och tusentals andra arter. För att öka tillväxt,
för att kunna resa på semestrar, för att kunna bli rika på pengar,
men fattiga inom allt annat.

Vi bringar vår olycka på dem

Vi håller på att göra samma sak med elefanterna, som vi gjort med
oss själva de senaste 100 åren, vi håller på att förlora all kunskap om
överlevnad för när vår civilisation faller, så som alla stora
”civilisationer” fallit, på eget grepp, utifrån girighet, makt och
sönderfall. Vi kommer inte ha en chans, de allra flesta av oss, om vi
inte kan köpa vår mat i affärer, om vi inte värms upp av el, om vi tvingas
umgås och lita på andra människor istället för teknik, istället för
att umgås med våra mobiler och datorer.

Bortkastade människor och bortkastade liv

Vi kastar bort våra äldre på privata ålderdomshem, som vill tjäna pengar
på deras åldrande samt det faktum att de är i beroende.
Vi låser in generationer av kunskap, erfarenhet, mognad och klassificerar
dem i praktiken som icke produktiva, lågkonsumerande,
och därför oviktiga för BNP och tillväxt. Men iom att de är beroende,
går det att mjölka ut pengar ur den innan de dör en ensam död, ofta utan
barn och barnbarn. Så kommer förmodligen även jag dö, om jag inte dör
i förtid av sjukdom eller olycka, vilket jag inte styr helt över.

Inget hopp om människan, men måste tro på morgondagen

Det går fort nu för tiden. Och det måste gå fort om vi ska öka
produktivitet, BNP, och tillväxt. Och det är ju det ni vill, nästan
allihop,om man ser till valresultat. Det verkar överstiga alla mål.
Det överstiger medmänsklighet vid gränserna, medmänsklighet inom
gränserna, och medmänsklighet utanför gränserna.
Jag har inget hopp om vår civilisation, den vill inte förändra sig,
människorna vill inte lyssna, människorna vill inte leva saktare, mer hållbart,
mer humant. Människorna vill inte värdera sina äldre, ta del av deras kärlek,
deras kunskap och erfarenhet, Så som Athena gav till sin familj.

Nu är hon död

Nu är hon död, och den jättelika, lugna elefanthannen., vars namn jag glömt,
är skjuten av tjuvjägare, för sina betar. Jag har inget hopp om människan,
hon lär sig aldrig aldrig, aldrig ! Och det räcker inte att tänka positivt för att
förändra detta…. vi måste AGERA positivt. Vi måste bevara kunskapen vi lärt
genom generationer. Vi måste sakta ner, leva hållbart. Och inga teknologiska
uppfinningar kommer klara detta åt oss. Vi måste sluta överproducera, vi måste
sluta sikta på tillväxt, vi måste börja ha det vi behöver och inget mer.
Men det kommer inte ske…
därför har jag inget hopp om människan i förlängningen.
När man kör för fort, utan att beakta vägval, eller riktning,
så kommer man krascha förr eller senare, och de flesta av oss
som lever den dagen. kommer vara chanslösa.

Även våran Matriark är död, vår familjs Matriark,
Moster Maggan. Som var det sammanhållande, den kloka, den med
öppna armar. Hon hann lära oss mycket, och vi har blommat
pga av henne, och vi kommer fortsätta blomma ett tag till.
Och varje andetag jag tar, varje leende jag ler framöver,
hade inte varit möjligt utan vår Matriark … min moster.

Till minne av Athena !… till Minne av Maggan !

Och tack till fantastiska Alvar Gullersbo, som idag sade till mig:
”Jag läser ofta dina blogginlägg Tomas, och från mitt hjärta Tomas,
vill jag säga du skriver väldigt bra”

…
Tjena pappa.
Blir inget långt känslosamt
inlägg. Ville bara säga grattis på fars dag

…
Helvetet och himlen ?

Ungern, Sveriges stora motsats till politik,
tradition och könsroller ? Och samtidigt Sverigedemokraters
drömland. Troligt pga restriktiv flyktingpolitik. ”Ett land
som inte tar emot invandrare” Jag vet ganska lite om Ungern,
om Ungrare. För lite för att fördöma allt det gör och allt de är.
Men jag fördömer vissa saker jag vet om, när det gäller tex
flyktingpolitiken, som likt Sverigedemokraternas Sverige är byggt på
fördomar, lögner, nationalism vars retorik liknar Hitlers.
Deras politiker pratar tex om ”äkta Ungerska barn”
Dessutom tar tydligen Ungern emot invandrare, men inte utomeuropeiska
flyktingar, men billig arbetskraft från öst, pga minskat arbetskraft.

Tillbaka till spisen ?

I en artikel i DN, skriver Ingmar Nevéus om Ungerns medvetna
nationalistiska; kvinnor-ska-stå-vid-spisen-och-föda-barn-politik.
En artikel som troligtvis får vilken svensk kvinna som
helst att slita sig i håret av ilska, och hoppa ur byxorna av förvåning.
Även de flesta svenska män, mig inkluderat. Det finns ingenting
i Ungerns nationalistiska, överstatliga, frihetsfientliga politik,
som tilltalar mig. Ingenting! (Av det jag läst om)

Ungerns och Sveriges bidrag

I artikeln beskrivs hur man ger bidrag till kvinnor, som här beskrivs
som ”mutor”, till Ungerska kvinnor som väljer att föda många barn.
I syfte att öka den inbillade Ungerska arvsmassan eller nå’t.
Och en outtalad diskriminering av kvinnor som inte väljer att bli mammor.
Men vänta nu … det låter väl lite som … finns det likheter med Sverige rent utav ?
Barnbidrag, Studiebidrag, … det får väl inte barnlösa kvinnor heller i Sverige ?
Vad är skillnaden ? Är det syftet som är skillnaden ?
Nu skiljer vi ju oss med till ex betald föräldraledighet för både kvinnor
och män, ur ett könsperspektiv, men vad gäller ekonomiskt uppmuntrande
till barnafödande, finns det ju likheter. Men det var väl oxå säkert den tänkta infallsvinkeln
på artikeln, att i Ungern är det kvinnor som förväntas ta hand om hem och barn,
och att man uppmuntrar ekonomiskt till just dessa kvinnor ?

Befängda idéer

Men samtidigt har då Ungerns konservativa familjepolitik med starka
nationalsocialistiska drag, begränsat det till gifta familjer, vilket inkluderar
männen rent ekonomiskt, men marginaliserar mammor som
skiljer sig, eller blir lämnade. Det är ju så klart befängda idéer,
som på riktigt är fruktansvärt ojämställda, och dessutom flirtar
med rastänkande och nazism. Helt förkastliga idéer !

Hur täta är våra skygglappar ?

Om bilden av Ungerns politik, och nuvarande dominerande värderingar,
kan hända att det finns feminister, som håller med mig.
Frågan är hur objektiv bilden av vårat Sverige anno 2019 egentligen är?
Hur mycket kackar vi i eget bo ? Hur fantastiska är vi egentligen ?
Hur jämställda är vi på riktigt ur klassperspektiv, med eller utan kön ?
hur stor är vår dubbelmoral, och hur täta är våra skygglappar ?
Jag delar alltså uppfattningen om att Ungern under nuvarande regim,
är ett land på väg in i diktatur, ofrihet, ojämställdhet, med förvriden
människosyn, och förvriden kvinnosyn. Men det finns några stora frågetecken kring vår
egen självbild i dessa frågor. Och det finns punkter att fundera kring,
vad gäller våra egna värderingar, vår livsstil. Punkter
som är oerhört kontroversiellt i nutidens Sverige, som man absolut inte
ska räkna med att få medhåll ikring.

På tunn is ?

Men då, om man tycker att jag är omodern, tillbakasträvande,
ute på tunn is, som är näst intill ensam att ifrågasätta det som vår
samtid inte vågar ifrågasätta, eller väljer att inte ifrågasätta.
Då ska vi komma ihåg att de första riktiga feministerna, som
med rätta slogs för allmänrösträtt, för lika värde, stod ensamma på sin tid,
mot mönster och åsikter som var de enda godtagbara av sin samtid.
Då ska man komma ihåg att Greta Thunberg nyss satt ENSAM utanför
riksdagshuset, innan det vände. Då ska man komma ihåg
att Nelson Mandela var ensam i sin fängelsecell, från vilken en
fredlig revolution startade, med försoning som vapen. Och att även de förtryckta
var ute efter hämnd då. Det blev en oblodig revolution.

”Theoden King stands alone” (länk)

Så att jag för närvarande är relativt ensam i synandet av vår
egen jämställdhet, vår egen förträfflighet,
våra egna majoritets-värderingar, betyder inte att jag har fel.
Det är alltid lättast att följa med strömmen, även om det är mot
riktningen vi bör ta. Att flytta en flodfåra som är på väg att förstöra en
stad, en värld, är en fråga om att lyfta på stenar.
I synnerhet stenar som du blivit tillsagd att inte lyfta på,
ty där under gömmer sig de största av lögner, de
mest heliga kor, och de viktigaste nycklarna till att
flytta förgörande flodfåror och politiska tsunamis.
Politiska tsunamis som kan ödelägga städer, länder, kontinenter,
världar.

Frågan om vad ojämställdhet innebär … inkluderas alla ?

Så ungerska politiker menar på att kvinnor ska stå vid spisen och
föda barn, för nationens skull, för den Ungerska rasens överlevnads skull.
Den Ungerska staten har samma människosyn som Sverigedemokraterna.
Det är ju som en av de barnlösa kvinnorna i artikeln inte upp till staten
att bestämma det, eller påverka det med ekonomiska styrmedel heller ?
Men hur gör vi i Sverige på den punkten med ekonomiska styrmedel,
när det gäller ekonomiska klyftor, vilket för mig oxå är ojämställdhet,
något som inte läggs så mycket fokus på från svensk feminism sida.

Moderskap inget kontroversiellt i sig

Om nån frågar mig, så tycker jag inte att det är något kontroversiellt
med kvinnor vid spisen, ej heller att de är förälder på heltid.
Jag står för den delen själv vid spisen, och har inga problem med det.
Vete fan om jag skulle låta nån annan ta min disk. Den är MIN ! 🙂
Men här brinner det i knutarna med nutida värderingar, kvinnor ska vara
yrkesarbetande, ekonomiskt oberoende, ha makt, ha mycket pengar, mycket
rikedom likt maktens män har. Och det rimmar ju illa med att
vara förälder på heltid, medan barnen är små. Det rimmar ju illa med
att ”stå vid spisen”. Det måste ju vara upp till var och en hur de vill göra
med sitt liv, sin familjesituation ?!

Uppmuntrad inbillning

Men om vi inbillar oss att vi i Sverige är befriade från statliga
påtryckningar via information, och ekonomiska styrmedel,
för att ändra på människors sätt…. det misstar sig. Och det sker såväl
under S-regeringar, så som alliansregeringar, och det kommer ske när
Jimmie dessvärre har blivit statsminister. Det skedde under svininfluensan,
det skedde under ”arbetslinjen”, det skedde med 6-8 skivor bröd om dagen,
det skedde med Metoos hatkampanj, och det sker nu med feminiseringen av
samhället och uppfostrande i de könsroller de vill vi ska ha.
Och framför allt sker det kommersiellt i en brutal, outtröttlig
våg av reklam, som talar om för oss att vi ska vara ständigt
missnöjda med oss själva och våra liv, så vi ska köpa oss lyckliga,
så vi ska arbeta mer för att ha råd att köpa oss lyckliga, så att vi
ska rätta in oss i ledet och bli nyttiga idioter, för den heliga
”tillväxtens skull” !

Mäns och kvinnors identitetskris

Det är inte konstigt att så många män tar livet av sig i Sverige.
Det är inte konstigt att så många unga kvinnor mår psykiskt dåligt.
Det är med närmare eftertanke kanske inte så konstigt att
många män med identitetskris söker sig till Sverigedemokraterna.
Tragiskt, men kanske inte så konstigt. För det Sverigedemokraterna
kapitaliserar på är just folk utan tilltro, folk som känner sig svikna,
de tilltalar fattiga och rika, med en gemensam syndabock :
Invandraren. Eller som Hitler och öring skulle sagt: ”Juden”.
En gemensam tydlig fysisk fiende, som substitut av egen
identitetsbrist. För det måste vara identitetsbrist att till varje medel
försvara ”det svenska”, som näst intill alltid är importerat från USA, Tyskland,
Turkiet, Frankrike, Italien, Spanien, etc etc. Det måste ju vara en identitetskris
att känna sig hotad av anda människors matkultur, klädkultur, religiösa
tro, eller ”vanföreställningar”, som ateister kallar det för.
Och här kommer Sverigedemokraterna med enkla svar. Osanna svar,
men enkla lösningar, som inte kräver nåt av dem själva.
Och de får en identitet, som ”sann svensk”
När det är deras personliga identitet, deras könsidentitet som i själva verket
är i gungning. Och mannen tillhör inte familjen.

Vårt nya kapitalistiska samhälle, där könsrollerna slätas ut,
och istället bestäms av framgång i karriär, ekonomisk framgång,
status, snarare än utav könstillhörighet, gör även kvinnorollen
oerhört diffus, och dubbelbottnad, som konsekvens av att
vilja ha kakan och äta den samtidigt. Några kvinnor tar nu makten inom
företagsstyrelser, politiken, media, precis som NÅGRA män tidigare gjort
detta. Och inbillad jämställdhet tycks ha uppnåtts. Trots att klasskillnaderna
för Sverige, ökat mest i EU det senaste decennierna. Kvinnans könsroll har i dessa fall
blivit den förtryckande mannens tidigare könsroll, och det kallas jämställt,
när även kvinnor får tillhöra den förtryckande samhällsklassen.
samtidigt hävdar feministen sin suveränitet som familjebärare,
sitt påtvingade och på samma gång självvalda ok, som mödrar.
Och den omöjliga ekvation det innebär att få ihop detta.
Och så funderar vi varför många unga tjejer faller in i självdestruktivitet,
anorexia…. de som inte lyckas enligt den feministiska kapitalismens
orimliga krav. Kvinnors identitetskris landar inte lika ofta
i nationalism, men ofta i ovan nämnda dubbelmoraliska , dubbelbottnade
kluvna identitet, mellan makt och mänsklighet. …och familj

…

…
Björk i Björk

Jag tycker om min helt unika konstruktion
av en björkstam, med hyllor av en tjockare björkstam.
Nu har jag fått den på plats. Och det glädjer mig.
Jag tycker om att spela musik ibland, i min ensamhet,
och tillsammans med spelkamrater.

Inte stark men lugn

Jag känner mig inte starkare än någonsin,
men jag känner mig mer i balans än någonsin.
Jag är väldigt till freds med det, trots
att jag kan puttas ur balansen … men så är det för alla.
alla vet bara inte om det. Men jag är i alla fall
glad över att det är ganska okej i det här ögonblicket,
i den här stunden i mitt liv.

Sak samma med saker

Jag tycker att jag blivit lyckligare av att
ha färre saker, men ändå kan unna mig något ibland, något
som kan ge en meningsfull sysselsättning,
en kreativ stund. För jag lever…… nu, inte med säkerhet imorgon,
Jag lever.

Smarta justeringar

Jag tycker om mina små justeringar hemma,
som gör att jag trivs, som passar mig. Smarta justeringar,
egna idéer, billiga idéer, som passar mig. Jag tycker om att
ha det jag behöver, och inget mer. Det tilltalar mig verkligen.

Giv oss idag vårt dagliga bröd

Jag tycker om att baka mitt eget bröd, att laga egna rätter,
Och det är trevligt att träffa vänner, bekanta och för den delen nya
människor ibland. Jag tycker om människor.
Jag tycker om mig själv.

Det lilla men storslagna

Det lilla livet, i den lilla tillvaron, där det enkla är det storslagna,
det är där jag hör hemma. Bland de enkla människorna, intelligenta
men enkla, bland de storhjärtade människorna. De är där jag känner
mig hemma. Hemma hos mig, det är där jag känner mig hemma.

Mina ord bär

Jag är stolt över min förmåga att uttrycka mig,
och ta ställning för det jag tror på,
även när de allt som oftast går obemärkt förbi,
till skillnad från hatisk, fördummande, inlägg,
som uppskattas mycket i cyberrymden.
men jag vet, jag vet trots det att det jag skriver är bra.
Likt jag vet att jag är en god danskavaljer.

Stjärnor i perspektiv

Jag blir glad, en stjärnklar natt, av att ta ett djupt
friskt andetag, och titta ut i oändligheten. När jag gör det,
så blir alla problem små, för ett ögonblick.
Och jag hör till …
Jag blir lika viktig och oviktig som alla andra,
inför de enkla, storslagna stjärnorna, som speglar nyfikenhet,
förundran, i var betraktares ögon, om man verkligen tittar.

Skruv, spik och verktyg för livet

Jag känner tillfredsställelse av att ha sorterat, och fått
ordning på verktyg, skruvar och dylikt. Allt i en ordning som
passar för mig. Jag är glad att jag hittat modet att stå upp för
mig själv, om någon försöker suga ur mig min glädje,
ta min energi, åka snålskjuts på min själ,
åka snålskjuts på min empati och mitt goda hjärta.
De kommer inte in, de kommer inte åt.

Att hjälpa är kärlek

Jag är fortfarande glad över att hjälpa,
det är bland det bästa jag vet. Nu hjälper jag de som
förstår att uppskatta det, som förstår att uppskatta mig.
Det ger mig energi att få hjälpa uppskattande människor.
Att hjälpa, är att älska, att hjälpa är kärlek,
att uppskatta hjälp, är kärlek.

Ingen, ingen äger mig, nånsin igen !
jag tycker ganska bra som den jag är nu,
Jag är rätt okej faktiskt. Det är rätt okej faktiskt,
i det lilla, i det enkla, storslagna !

…
Livets maskerad

Livet tycks vara något av en maskerad, på många sätt.
Ibland har vi alla nå’n form av mask på oss, för
att inte röja våra riktiga känslor, tankar.
Och det har en viss funktion. Man kan inte varje gång
någon uttrycker andra tankar/känslor än ens egna
reagera med sitt fulla känsloregister. Det blir ohållbart.
Det blir kaos. Jag har bevittnat när bekanta, förvisso
pga medicinska orsaker tappat alla hämningar åt alla håll.
Och ingen omkring orkade med det…. Det blev ohållbart.

Maskers olika konsekvenser

Men maskerna kan också kväva maskbäraren,
ta över hela deras identitet.
masker kan också användas i manipulativt syfte,
masker kan hota sanningen, verkligheten och demokratin.
Ord kan kidnappas. avväpnas. Människor kan
göras icke trovärdiga, än hur sanningsenliga och äkta de är.
Kanske till och med är lättare att göra så mot ärliga människor.
Eftersom ärliga människor på ett vis tror gott om folk.

Blinda och döva får i flock

Bland det farligaste som finns är när stora horder människor,
miljoner människor bestämmer sig för vad de vill tro på och
dammsuger internet på sånt som bekräftar detta.
Eller för den delen på ett lokalt plan, och att sprida rykten om
enskilda människor, och grupper av människor. Det kan få förödande
konsekvenser för enskilda individer. Det kan till och med leda
till mord eller självmord när felaktiga rykten och förtal
blir för massiva. Jag har tidigare själv blivit hårt drabbad.

”Sunt förnuft ?”

Alldeles nu, snubblade jag över någon spred på Facebook,
som ironiserar över polisens statistik att färre medborgare
i region syd utsätts för brott.



Han som ironiserar, ”skämtar” och indirekt helt ogenerat,
ljuger bakom humormaskering, kallar sig och sin sida
för Sunt Förnuft, eller ”Vi med sunt förnuft”
Där ”bevisar” han med ett diagram, hur fel polisen har, och hur
de ”medvetet ljuger”. Hans bevis är ett diagram han själv tillverkat
utifrån hans eget förtroende för polisens trovärdighet i sin
redogörelse.

Är hjärnan påkopplad ? … hallååå… är det nån dääär !?

Det tar inte lång stund förrän det vimlar av likes, vimlar av arga
emojis, och medhållande kommentarer om hur hemsk polisen i Region
syd är som , ljuger om ”hur det egentligen är”, och hur ”folk” ”egentligen
uppfattar saker och ting.

Ex:
Elisabeth Öberg: ”Det är allvarligt läge när polisen ljuger för medborgarna!” (17 likes)

Mannen bakom sidan ”Sunt förnuft: ”Ja, Elisabeth. Jag skojar till det, men så mycket värre än så här kan det ju inte bli. ” (4 likes)

Men nu då ? …. suck … nej inte ens nu !

Då skulle man ju kunna föreställa sig att de som lajkat hans inlägg,
kommer till sans, eller till och med blir arg på honom för att ha vilselett dem
med ett påhittat eget diagram ? O Nej, de tar det fortfarande för en sanning,
trots att han, inte helt rakryggat erkänt att han ljuger,
eller f’låt – ”skämtar” heter det ju på Svärjeväns-svenska”

Och det är just detta jag menar med kidnappat språk, vilket odemokratiska,
kapitalistiska, och anda extrema ideologier använder sig av.
Egentligen är det ju sunt förnuft att opponera sig mot den här
killens skämt och lögner. Men han har ju kidnappat ordet,
och då blir det svårt att åberopa ”sunt förnuft” om det han står för
skulle vara ”sunt förnuft”

Detta tillvägagångssätt har Alliansen tidigare använt sig flitigt av,
och nu tävlar Metoo och Svärjevännerna om att förvränga språket,
orden, verkligheten, och iom det livet, rättssäkerheten,
makten och sunt förnuft. Och i kölvattnet gör
de borgerliga samma sak, utan att det märks.
fiffigt va ?