TomasTvivlaren

…
Vissa göromål har hamnat på efterkälken.
Det skulle definitivt behöva dammsugas, och
torkas golv. Korgen med pappersåtervinning har svämmat
över. Och ett eller annat fixa-och-dona-projekt har skjutits
på framtiden, gång på gång. Lite för att nu i augusti och
september så är det skördemånad, och jag som försöker leva
billigt, nyttigt, och lokalt, ägnar tid åt att ta rätt på vad naturen
har att ge.

Men nu är frysarna fulla, och kroppen hösttrött.
Det är roligt att göra saker gemensamt, med vänner man
respekterar och tycker om. Idag var det del 2 på att
räta upp sommarhus med Markus och Jonas. Många skratt,
fysiskt arbete, lite fika med magisk utsikt över Ångermanälven.
En störtskur, lyssnar på regnet slå mot plåttaket. Får mig att
bli nostalgisk, tänka på morfarns stuga… vår stuga.

Veden sprakade i öppen-spisen, i morfarns stuga i Stordegersjön,
Jag satt som hypnotiserad och stirrade in i lågorna, hur de dansade
och sprakade, tills de var en het glödbädd kvar. Livrädd för att stänga
spjället, då morfar berättat skräckhistoria om folk som dött av ”kall-oset”
Vilket sägs ska ha kunnat inträffa då mur’n är kall efter vintern,
och man går och lägger sig efter att ha stängt spjället, och en osynlig
giftig os …. tar död på de sovande, som aldrig vaknar mer.

Jag har åter tänt ett värmeljus i min 500-kronors ljuslykta
inköpt på Bodéns Handelsträdgård för några år sedan. Jag nämner inte
summan för att skrävla,. för det är nog säkert ”kaffepengar” för de nyrika
svenskarne, medelklass, överklass, och till och med underklass, så
länge du har ett arbete. Men för mig, DÅ, var det mycket pengar att lägga
ut, och min poäng är att jag fortfarande är nöjd med inköpet.
Det var väl värt pengarna den gången, för jag tycker om den,
och jag använder den.

Världen utanför mitt liv, upprör, retar, pockar på uppmärksamhet
på alla sätt och vis, med sin galenskap, hotfullhet, profit-vansinne,
medie-prostitution och allt förbannat. Men idag lämnar jag dem därhän.
Nyduschad efter att ha legat och krälat i jorden under stuga idag,
dricker jag en kopp mynta-ingefära-te, med honing !
Och stänger jag även av datorn, och tittar på värmeljuset,
som är mitt öppenspis-substitut. God natt världen !
Suss gott !

Ja happ, då ska jag amatörforska lite i
vilka underverk en kopp kaffe kan göra
för en lätt hjärnskakning, eller huvudvärk som
känns så efter ett Maratonlopp !?
Eller var det en maratondans ?
Ja det var det visst !

Än så länge går det bra

Och ”än så länge går det bra” sa han som hoppade
från ett 30-våningshus. I likhet med min Nipledsvandring på 27 km,
för några veckor sen , så var förutsättningarna rätt så mediokra,
Då liksom nu, värkte det i ben, höft och rygg INNAN vandring
och INNAN dans. BRA ! tänkte jag det ordnar sig nog.
Eller som en ny dansälva fick höra av förbipasserande
kompis, när dansälvan, vid kl 00.30, efter 5 ½ timmars dans,
att hennes kropp inte ville röra på sig längre:

– ”Ähh …lyssna inte på den !! ”(kroppen alltså)

Första dansdemensen, O-skodd gubbe

Dans-demensen slog till redan när vi skulle åka, och jag inte
hittade mina dansskor. Och fick panik, om jag kanske glömt dem
i Patriks bil, sist jag dansade. Vid det tillfället stod redan danschauffören
utanför och väntade. Som tur i oturen, så är den vi hämtade efter,
alltid lite sen… are ! Jo jag hittade dem efter bara 2 minuters sökande
under en TIDNINGSHÖG ! Och hon som var …. ”-are” i meningen innan,
brukar vara den mest talföre av oss.

Men nu märktes det att hon var lite ”nåk”
En långvarig bihåleinflammation. Men som sagt var:
– Ähh …lyssna inte på den !! (kroppen alltså).
Nä men hon har ju rätt, en bihåleinflammation, smittar ju inte.
Men annars kan dessa danstillställningar vara rena partyt, rena julafton,
för virus.
”JJAAAA !!!! det är dans igen, och folk kommer gå dit förkyyylda”
…ropar alla virus och baciller.
”Va till och med DAAAANSMARATON ? …. ’ hurrrraaaaa!”

Det slår ändå inte riskfaktorn, i att umgås med barnfamiljer, med snoriga,
vandrande bakteriehärdar, som inte ännu har lärt sig att man inte ska
kleta snor i vuxnas ansikten, nysa rött på deras munnar, och inte lärt sig
vad ett handfat är ! Men dansen borde va på god andraplats, i virus
delning ! Så det är väl bara att vänta och se, om min kropp
har ”fått besök” av dessa små osynliga invaderande otyg.

Den ekonomiske slösaren

Nu ska ni få höra (läsa) om den lilla motivations-kicken som fick
Kai Tomas att fara på dans trots värk i kroppen INNAN dans.
Och det är lite demens över det beslutet också. Några av er har kanske följt
mina umbäranden, och problematisering av ett slangbyte på en cykel,
samt orsaken till varför det oftast blir punktering. VA ? INTE ?
Läser ni inte mina inlägg !!?? vafalls !!
Nåja… jag förlåter er, för den här gången. Men en otillbörligt kort
sammanfattning i cykel-slangs-reparations-debaclet, är att marknaden
och företagare gör allt i sin makt för att kunna ta så mycket av mina
pengar som möjligt. Och ett steg i detta led, är att se till att folk inte ska
laga sina slangar själva.
(”Har jag närt en kommunist vid min barm ?, utbrast den fryntlige Tyko Jonsson” )

Att gå över ån efter vatten

Så jag hade sett till att via dansälva från Sundsvall köpa 5 st cykelslangs-
reparations-kit. Och betalt i förskott via Svisch, som då profiterade någon
krona på detta misstänker jag. Dock !!… så har jag blivit förvarnad av, hör
och häpna, just de som säljer cykelslangar, att kvalitén på på nutida slangar är av den
kalibern att det är nästan omöjligt att få lagningslapparna att fästa.
Skulle så vara fallet, när jag väl testat att laga, så har jag gjort en något så när
urusel affär. Då står jag med utgifter för ockerpriset på den slang jag trots allt
köpte på orten, och svor att jag aldrig mer skulle handla cykelslang där.
(99 kr, ett påslag i pris på ca 250 % jämfört med konkurrerande i andra städer,
där konkurrens fortfarande råder.) Sedan får jag då lägga på priset för 5 st
reparations-askar, vilket var 75 riksdaler.

Priset för inträdesbiljetten till maran, som jag då exempelvis hävdar
att jag for på, pga att kunna erhålla askarna som jag redan betalt min
goda Sundsvalls-vän för (350 kr inträde) Och så bränsle …
ja bränsle för kroppen dvs, som vi dansare kallar för fika. Som nu för tiden
kostar 80 kronor, istället för 50 kronor för några år sedan. ”Fint ska re va”
Hmm få se nu, det blev många siffror. Jag får ihop det till 604 fyra devalverade
svenska kron-jävlar, för en sketen cykelslang !!!!!
Och då har jag dessutom pga av ytterligare dans-demens inte betalt för
bensin som är brukligt. Så priset på slangen kan komma att stiga ytterligare !
Om nån undrar varför jag inte har ett eget företag så….

Iaf, ni som fraktat demente gubben Kai-Tomas, får väl skicka en
bensinfaktura….. till hemtjänsten !

Min månadsbudget står på spel

Så ni förstår ? … för att detta skall bli ekonomiskt försvarbart,
är det bäst att jag ser till att ha jävligt kul under danskvällen.
För då kan jag i min personliga bokföring lägga det under kolumnen
Underhåll-NING, istället för under-HÅLL, och reparationer.
så hela min månadsbudget hängde på att jag för bövelen såg till att ha
roligt under det självplågeri som vi kallar ”maran” !

Och det hade jag givetvis, kul alltså, trots att kroppen värkte sista timmarna,
till den grad att jag föll ihop på några stolar i cafeterian kl 01.00 ca.
I vitögat såg jag hur tidigare fikasällskap, på tre hurtiga, smärt-
patienter från Österåsen, såg ut att ha fått nog av dans. Och tiggde
skjuts av dessa, som för övrigt förgyllt min kväll med skratt och dans.
Anna, Maggan och Maria.

Ja ha … nästa demensattack

DÅ, kom nästa dans-demens. Jag kutade för att få tag på bilnyckeln till
de jag liftade TILL Härnösand med. Hämtade filt, matproviant, extra kläder,
extra dansskor, etc etc. Kutade tillbaka med bilnyckeln, sprang med kassar
och diverse till hemskjutsen, Sätter mig i bilen. Bilen påbörjar hemfärd
i ca 50 meter då jag hör mig själv halvskrika:

– NEEEJ … du måste stanna! Jag har mina hemnycklar kvar i andra bilen.

Jag gissar att det leende jag fick av danschauffören, när jag efter ytterligare
en procedur att hämta bilnycklar, springa tillbaka med dem, och kuta
till hemskjutsen, möjligtvis, med rätta isf, skulle kunna föregåtts lite
muttrande över min dans-demens.

Men själva dansen då ? kanske nån undrar över?

Jo de var jättekul såklart , jag måste ha slagit rekord i att dansa
med nya dansbekantskaper igår kväll. Och det är inte min förtjänst,
utan deras. Jag var uppbjudnings-feg som vanligt. Eller hade nog VARIT
uppbjudnings-feg, om jag hade haft en chans att börja gruva mig.
men jag är ändå något av en skrytsam dans-riddare på dansgolvet.
Två ggr plockade jag upp tappade handdukar på dansgolvet, under dans,
så ingen skulle halka på dem. En gång lämnade jag in en upphittad mobil,
med kreditkort o hela faderullan till Lejonet själv (Lars- Erik Jonsson)

Och jag är ytterst noga med att skydda den jag dansar med, eftersom det
är JAG som styr ekipaget. På vänsterflanken (från min färdriktning) så
har jag en hand beredd för att skydda från smällar. Höger hand håller i
kvinnan runt midjan. Höger sida är något av en ”blind fläck” om hon är lika
lång som jag. Men jag letar mig in i luckor på dansgolvet, och kommer ”hot”
från höger där jag inte kan skydda hennes huvud, och vi inte hinner undan
från ”attacken” från högerflank, samt är utan flyktväg, dvs att det finns
typ 5-7 danspar omkring oss i vår omedelbara omgivning. Då vänder jag
ryggen åt höger, och tar upp smällen med ryggen, och skyddar på så sätt min
danspartner.

Koll !

En tjej jinxade mig fullständigt, när hon efter en av två danser
fascinerat berömde mig, över min dans-navigationsförmåga, när hon berömde
mig och sa:

– Vilken koll du har !!!

…vilket jag skämtsamt sa till henne. Och mycket riktigt så blev vi i slutet av dansen
attackerade av ett snubbelben, snett bakifrån, och blev fångade i en *”dansgolvsfälla”
vilket tog glansen av min dansgloria och ”hur mycket koll jag har” !

Det blev två lyriska dröm-danser, en kylskåps-dans, och resten mycket väl godkända.
Även om jag misstänker att de som dansade med mig sista halvtimmen, efter 5½
timmes dans nonstop, nästan när min kropp och knopp inträtt Zombie-stadiet,
inte fick nån lyrisk dansupplevelse av mig. Men väl en väl genomförd dans.

Mina sista staplande steg

Hur som helst, staplade jag i vanlig ordning ut ur bilen mitt i natten, 02.30,
med ond böjd rygg, haltandes och stel, och värk överallt,
till och med i underarmarna som håller emot G-kraften i snurrarna.
Och ännu i Zombie-stadiet, bestämmer jag mig för att ta en snabb dusch,
och leta åt sängen, i min enorma 35-kvadrats-lägenhet. Och då kommer
kronan på verket i en kavalkad av dans-demens, när jag ställer mig i duschen
för duschmunstycket över håret, och inser att jag ännu hade glasögonen på.
Men det var nog lika bra, de behövde ändå tvättas !

Kulturer, olika kulturer… jag funderar över vad
det är, vad det innebär, och hur människor ser på det ?
Vilken betydelse har de för möten mellan människor ?

Vi pratar om kulturer när vi diskuterar immigration,
och kulturkrockar, men vi pratar oxå om kultur i aspekten
litteratur och konst. Jag har alltid varit nyfiken på olika kulturer,
från hela världen. Jag vill höra folks berättelser om det jag inte vet så
mycket om. Jag älskar även att höra gamla svenskar berätta om en tid
då inte jag fanns, hur allt förändrats.

Jag tar även gärna del av företagares
berättelser, främst då småföretagares, för att förstå till viss del
vad det innebär. Och där är det väldigt olika förutsättningar,
arbetsbörda, marknader har jag erfarit. Vissa sliter långt mycket
hårdare än vad en vanlig anställd gör, för samma pengar.
För andra rullar det in rätt så hyfsat med pengar, för lite jobb.
Och vissa är skrupellösa och tänjer på lagen, om de inte bryter den helt.
Och några har samvete gentemot kunder, andra drar sig inte alls
för att regelrätt lura kunder, (lagligt förståss) eller ta ut hutlösa priser samt
tvinga kunder till ett köpmönster genom halvlögner och att reparationer ska
göras dyrare än nyinköp.

Jag har haft förmånen att prata med människor från olika kulturer också,
och trots att det ibland skiljer en del i levnadssätt (kultur) så är
min slutsats att vi har mer gemensamt än vi är olika, om vi tar oss tid och
pratar med varann. Och jag tror mig ha upptäckt att vissa saker vi tror är
kulturellt betingade, har med helt andra saker att göra.
Jag hade en diskussion med en trevlig herre från landet X, som han hävdade
hade liknande den Europeiska och svenska kulturen (E och S), men inte mycket
gemensamt med kulturen Y och Z. Denne herre tyckte även att hans kultur var
mer kärleksfull, familjär, och att man hjälpte varandra mer än i S,
Man brydde sig inte om inkomst lika mycket i ett förhållanden, men X är en
diktatur , och man fängslar människor pga av politiska åsikter.

Ju fler sådana här samtal jag har, med människor från olika kulturer, inklusive
vår egen, så inser jag att nästan alla tycker att deras kultur är den bästa,
inkluderat oss svenskar. Fast det enligt mig inte är så stor skillnad på människor.
Och kulturer är överskattade i fråga om hur människor är som människor.
Jag tror det i mycket större utsträckning har att göra med hur homogent ett samhälle är,
hur ekonomiskt privilegierade människorna i olika länder är, och hur stora skillnader
det är INOM samhället. landet. DET avgör hur familjeförhållanden ser ut i
respektive länder, kulturer. Människor som har mindre resurser sluter upp för varann,
för de behöver varandra, människor i diktaturer, utvecklar empati, för att de lider,
och förstår lidande. De behöver varandra, mot de förtryckande, det skapar gemenskap.

Så har det en gång varit även i Sverige. Men när förändrades den svenska kärnfamiljen ?
när blev vi ensamma, i varsina lägenheter, och hög skilsmässofrekvens ?
Jo det föll samman med när vi fick det bättre ställt successivt. Och det beror delvis
på att kvinnorna gick ut och började arbeta heltid även dom. Dvs båda föräldrarna
jobbar heltid, En toppenidé ekonomiskt. En katastrof för familj, och familjelivet.
Där vi träffar andra potentiella partners av motsatt kön på jobbet, långt fler timmar
på dygnet, än vi träffar vår livspartner och våra barn.
OCH ! framförallt … vi behöver inte varandra längre. Svenska kvinnor behöver ingen man
hon klara sig själv. Och svenska män behöver ingen kvinna…

Så då är vi här !
Och har det jättebra, och mår jättedåligt !
Men det har lite och ingenting med nåt man kan kalla för svensk kultur att göra.
Det har med solidaritet att göra, med empati att göra, med huruvida vi behöver varann
eller inte, att göra. Människan är som störst, då hon känner sig som minst.
Och ofta som minst, när hon känner sig som störst. idag är precis ALLT vi strävar efter
hög status, hög lön, mycket pengar på banken, och saker, saker, saker !

Och folk undrar varför så många kvinnor mår dåligt och är sjukskrivna,
varför så många svenska män tar livet av sig ? Vi är flockdjur långt
ini generna, men har förlorat vår flock !

En del ser på sin identitet som:
1 Religion
2 Etnicitet
3 Kultur
Andra kastar om dessa i olika konstellationer.

Själv tänker jag på mig själv och andra som
1 Människa
2 Bemötande
3 Hållbart leverne
Min nationalitet betyder INGET för mig, mitt lands religion,
betyder INGET för mig, för vi har ingen. Vår kultur är en genom
århundradena en kraftig mix av andra kulturer. De betyder INGET
för min identitet.

Det är inte helt lätt att veta det faktiskt.
Den som är less på mig eller tycker jag är en idiot,
kan ju givetvis hävda: ”hela tiden!”

Men jag tänker, utöver mina specifika åsikter kring
värderingar, och sånt som faktiskt påverkar våra liv.
Om alla höll käften jämt, hade vi med stor säkerhet diktatur.
Men om man ifrågasätter hela tiden, är ju inte det bra heller,
det kan vara rätt så ensamt att ”ha rätt” hela tiden.
Nä men jag fattar, jag jett hägde mä litte, jäg å.
Och jag anstränger mig faktiskt för att hålla käften
ibland, och lyckas bättre ibland än ibland.

Men när ska folk i allmänhet hålla käften då ?
Ja menar om vi bortser från mig en stund !
Är det bäst att vara tyst ? Alltid ?
Till vilket pris kommer det då, om alla håller tyst,
när till ex rena felaktigheter sprids på internet,
och alla håller med och är tysta ?

Jag tror det är O-bra !

På dansgolvet, är det dock oftast en bra idé att hålla käften,
speciellt för oss män som har svårt med simultanförmågan.
”Shut up and dance!” är det som gäller då 🙂

Testblogginlägg

Tjosan hoppsan här provar vi och testar, ska tydligen
bekanta mig med wordpress enl mitt webbhotel, massor
av nytt att lära sig, och jag som är så gammal och trög !