TomasTvivlaren

…
Det här med äganderätten verkar vara centralt för
människor som förespråkar kapitalism och ökade klyftor.
Och de har hittat ett sätt att beskriva äganderätten så
att de flesta i västvärlden accepterat det utan att ens
ifrågasätta tex att ”Världens åtta rikaste personer äger
lika mycket som den fattigaste hälften av befolkningen”, länk

De flesta av oss har resignerat inför kapitalismens läror,
med förklaringen att den påstådda motsatsen, kommunism,
uppenbarligen inte fungerat.

Själv tycker jag att kapitalismen för världens stora massor
fungerar i princip lika dåligt som kommunismen. Båda ideologierna
har i praktiken utnyttjats av herrar och damer med makt.
Kommunismens idé om det gemensamma, och kollektivet,
blev aldrig verklighet, vilket agitatoriskt utnyttjats av kapitalismens
propaganda-pionjärer. Samtidigt som dessa kapitalister måst dölja
det faktum att de strävar mot det monopol de påstår sig förakta i
kommunistiskt styrda länder. Samtidigt så har de många ggr blivit
rika genom att utnyttja billig arbetskraft, typ som kommunisterna
i Sovjet, även om kommunisterna i Sovjet var oerhört ineffektiva
ur en kapitalistisk synvinkel.

I Sverige vill de rika inte vara med och betala för allmän sjukvård,
genom att privatisera den i större utsträckning, vilket i förlängningen
innebär att de som haar pengar får bäst vård.
Det är då intressant i sammanhanget att fundera över HUR de rika
kommit över sina pengar och hur vi ser på äganderätt.
Som ett tydligt ex kav vi ta Strindbergs syn på det hela:

Strindberg om arbetet

– Vad sa ni till mannen där borta?
– Jag sa, att han skulle arbeta fortare.
– Vilken rätt har ni att befalla över honom?
– Jag betalar honom för det.
– Hur mycket betalar ni honom för det?
– 10 kronor om dagen.
– Varifrån får ni pengarna att betala honom med?
– Jag säljer sten.
– Vem hugger stenen som ni säljer?
– Det gör han.
– Hur mycket hugger han om dagen?
– Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
– Hur mycke’ får ni för det?
– Ungefär 50 kronor.
– Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för att ni går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
– Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
– Hur blev ni ägare av dem då?
– Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
– Vem hade huggit den stenen?
– Tig, dumbom!

Men kapitalisterna har lyckats vända på förklaringsmodellen
om ägande och äganderätt. Ta bara uttrycken ”arbetsgivare”
och ”arbetstagare” vilket antyder att ”arbetsgivaren,
som egentligen köper arbetarens tjänster för långt billigare
pris än skäligt är, framställer sig som både generös och skapare
av välfärd och arbete, när i själva verket Strindberg i sin text
faktiskt bevisar att arbetsköparen inte haft några tillgångar
utan arbetaren.

Att kunskap är makt, och att makt är pengar,
och att pengar är makt är sedan länge ett känt faktum.
Nazisterna i Tyskland brände inte böcker på torg för att de
frös eller ens alla gånger för att de inte höll med om vad som
skrevs i böckerna. Utan för att kunskap är lika med makt,
och om alla har tillgång till litteratur och får ta del av andras tankar,
så spricker det totalitära mitt itu och går i tusen bitar.

Maktens män i väst bränner inte böcker,
men man ser till så att de flesta tidningar är
borgerligt ägda och bevakar borgerliga intressen.
Och vad värre är, är prenumerationer så dyra idag
att stora grupper medborgare inte får del av tex den
typ av grävande journalistik som DN ofta producerar.
det kan kosta uppåt 7000 kr om året att prenumerera,
på papperstidningen. Nättidningar är väsentligt billigare
tror jag, men fortf alldeles för dyra för pensionärer
arbetslösa, sjukskrivna.

Och här är en intressant uppföljningsfundering kring
det faktum att alla inte får del av en ”fri press”
Tidningar som Fria tider, Avpixlat och allt vad de nu heter
(de byter namn och förökar sig som ogräs i trädgården,
celldelar sig som cancersvulster)…
De tidningarna är gratis ….

… för egen del är det inte svårt att förstå varför
främlingsfientlighet växer lavinartat

Och allt detta hänger ihop med kapitalismens bakvända syn på
äganderätt. Aboriginerna har ett betydligt sundare synsätt:

Eng:
”Well, you see, Aborigines don’t own the land.They belong to it. It’s
like their mother. See those rocks? Been standing there for 600 million
years. Still be there when you and I are gone. So arguing over who owns
them is like two fleas arguing over who owns the dog they live on”

Svenska:
”Du förstår, aboriginerna äger inte landet de lever av.
De tillhör det. Det är som deras moder. Ser du de där klipporna ?
De har stått där 600 miljoner år. Och de kommer att vara där när du och
jag är borta. Så att argumentera över vem som äger dem,
är som om två loppor argumenterar över vem som äger den hund de lever på.”

(citat från Crocodile Dundee)

Det här med äganderätten verkar vara centralt för
människor som förespråkar kapitalism och ökade klyftor,
alltså borde det vara det för dig och mig,
så vi kan syna denna omskrivning av verkligheten,
som kapitalismen står för.

…
Jag har just tagit mig en dusch,
känner mig fräsch när jag tar min
alkoholfria Staropramen och reflekterar.

Mitt 5e liv är gott än så länge.
Jag är inte lycklig som prinsen på film,
som träffat prinsessan och lever lyckliga
i alla sina da’r. Men som Harrison Ford
sa till Donald Trump:

”It’s a movie Donald, it’s not like this in real life”
(länk)

Men jag tyckte om idag att spela gitarr till Khawar Momenais
flöjt idag, trots att ”undrar-om-jag-duger-skivan”
spelas upp på hårddisken/hjärnan igen.
Och jag tyckte om att bjuda Bertil och Jea på fika
fast ”undrar-om-jag-luktade-armsvett-skivan”, satte igång,
när hon reste sig upp och gick runt lite i lägenheten.
Och här kommer det tragikomiska, hon har tappat mycket av
luktsinnet vid ett fall för nåt år sedan. Och det är henne jag
oroar mig för om jag luktar armsvett.
Bertil sa flera gånger att han tyckte speciellt mycket om
kaffet jag gjorde åt dem, det gjorde mig glad.

Men ändå är det en bra dag,
lite melankolisk., och det är helt okej.
Jag minns och saknar pappa ikväll.
Pappa som till slut lät mig veta att jag
var önskad, genom att sen jag blev 30 år,
alltid ta sig tid för mig när jag ringde,
vare sig han var nykter eller för
onykter för att inte sluddra. Jag förstår dig mer och mer
för varje år som går pappa, jag saknar dig.
Jag känner mig lite ensam, utan dig.

Jag såg ”En oväntad vänskap” ikväll,
en ny favoritfilm att se om och om igen.
Det är tur, då jag slitit ut ”the bucket list”
genom att somna till den hundra nätter.

…
Jag rymmer igen, jag flyr.
Bort från tristess och leda,
bort från allt som kan göra ont.
Jag dricker ett par öl för mycket,
jag tar en sil lite för ofta.
Jag röker för många cigaretter,
jag drar i den.
jag är på flykt igen.

Tusen gånger och mer,
har jag sagt ”aldrig mer”
bara för att redan nästa dag återigen
säga till mig själv, ”bara en”
Jag rymmer igen, jag flyr.
Gör nästan vad som helst,
för att slippa det som gör ont,
tar nästan vad som helst.

Jag skyller likt dig och dig, ibland på andra.
Jag skyller på yttre omständigheter,
för att slippa ändra mig,
för att kunna fortsätta fly,
även om det förgiftar mig
Jag är på rymmen igen,
flyr …bort från mig.

Efteråt kan man fundera ”varför”,
Skamset och lite äcklad städar man
lägenheten, lagar mat, eller bakar
för att kompensera det man gjort,
fast man sagt sig själv,
att man inte skulle göra det igen.
Tusen brutna löften.

Borstar av sig, tar en dusch,
sköljer av sig skammen,
och låtsas som ingenting,
efter att ha rymt igen, flytt från mig
och flytt bort från dig.
…bort från livet, som gör ont i bland,
outhärdligt ont intalar jag mig,
och tar en kaka till, nej hela lådan.

Jag springer så fort jag kan,
jag springer för livet,
med en skadskjuten kråka i famn
För mitt hopp är en skadskjuten kråka,
och jag är ett springande barn.

Jag flyr från kärlek,
jag flyr från risken att såras igen,
jag litar på ingen, jag är på rymmen igen,
Jag älskar ingen och alla,
och flyr från mig, och dig

När ska jag sluta springa ?
när ska jag stanna upp och se ?
När ska sista supen supas,
när ska sista draget dras,
när ska sista blosset tas ?
ingen vet.

”Det är bara att bestämma sig”,
säger de rättfärdiga hycklarna.
Kanske har de rätt, när de säger så,
medan de tar sig ”ett sista bloss”.

Nu ska jag också ta en sista,
…igen, och ut och fördöma syndarna,
bara för att inse att jag gjort det framför
spegeln. Men det är aldrig försent,
varje dag får jag en ny chans.

Så är det, hur än man försöker fly från det.

…
”Domen är väldigt fördomsfull”

Ja så långt jag kan se med min begränsade insyn,
och utifrån vad som framkommit av domen,
så anser jag oxå att domen är väldigt fördomsfull,
om det stämmer att man i huvudsak dömt utifrån
vilken som har den ”finaste familjen”.

Nu tycks då media unisont förmedla det självklara
i att detta är en fördomsfull dom,
vilket det också troligtvis är.
Skillnaden är att det är en kvinnas som utsätts för
okontrollerade uppgifter, fördomar som grund för domslut,
för vi har ju under året som gick, lärt oss att i Sverige ljuger
inte kvinnor och barn, det har mer eller mindre kommit att
bli en slags rättspraxis.

Jag kallar det för ”rätts-praxis” eftersom stora delar eller hela
”rättegångar” mot vissa män, förts i media och inte bara
godtas av feminismen, och drivits av Metoo,
utan hävdas som en rättighet. Det har varit viktigt att hålla
män i allmänhet ansvariga. När inte ens män i ”synnerhet”
dvs de specifika fall och anklagelser som utgjort grunden
för Metoo-rörelsens agenda, varken kunnat bevisas,
eller styrkas.

Därför reagerar tydligen i Sverige på när en kvinna blir utsatt
för denna typ av fördomar och icke rättssäkert beteende
i Solna tingsrätt, men inte när Lasse, Martin, Staffan, Urban,
Lars, Julian m fl, hudflängs i media-rättegångar, med livstidsstraff
som följd, dvs en livstid av skam och rykten som påverkar arbetsliv
och allt framtida socialt liv.

Alldeles oavsett om tex Martin Timell är skyldig till någonting
över huvud taget, så är han troligtvis körd för all framtid i
svensk TV, och många andra anställningar.
Han är nu nästan hela Sveriges största hatobjekt,
och tidningar och TV, turas om att kölhala honom och frossa
i eländet, och har ingen som helst ånger, ty det är
inkomstbringande. Inte ens mannen som körde lastbil
på Drottninggatan i Stockholm 7e april, får den negativa
mediala uppmärksamhet som Timell fått, trots att han med
all säkerhet mördat 5 personer och hade för
avsikt att mörda fler.

Och vad VET vi egentligen om Fallet Timell ?
vad VET vi ? Svaret på den frågan är nära nog: INGENTING!
Och därav troligtvis den desperation som de som de facto
blivit drabbade av brott visar, när det ofta så är fallet,
att det är svårt att bevisa det som sker mellan två personer,
i en privat miljö. Men Metoo-rörelsen har satt sig över rättsväsendet,
och struntar blank i sanningshalten i anklagelserna
”för den goda sakens skull”. Och skördar i sin tur än fler offer.
Dessvärre förstör de riktiga offers framtida möjligheter
att bli trodda och få rätt.

De uppgifter som florerar i media om att Martin
ska ha fört in ett finger i skötet på en kvinna i en
vattentunna har jag svårt att förstå hur det ska ha gått till.
Det påstås ha skett bakom ryggen, och samtidigt ha tryckt
ned henne, inför andra människor, och med bikini på.
Återigen, jag påstår, till skillnad från de flesta inte att jag
vet vad som skett och inte skett i den badtunnan.
Man jag får inte till hur det ska ha gått till. Det ter sig
fysiologiskt väldigt svårt att genomföra.

Det finns ju många varianter som skulle vara möjliga.
Tex att han kan ha medvetet tafsat. Men då går det inte att
driva anklagelsen våldtäkt, och då får man inte bort M
från sitt jobb, och då straffas han inte lika hårt som man önskar.
Nä jag får inte ihop berättelsen från ”Assistenten”
Det betyder inte att M är en schysst kille, eller oskyldig,
men VAD är han skyldigt till isf, och är det straffbart ?
Jag har personligen ingen åsikt om skuld eller icke skuld,
jag är bara fly förbannad över acceptansen av godtycklighet,
rykten och ”hur det känns”, som grund för anklagelser,
vilket i förlängningen drabbar ALLA, både brottsoffer,
och oskyldiga människor. ALLA !

Min uppfattning om Metoo har kommit att bli att på alla
fronter har man överdrivit både siffror, och förstorat upp,
graden av det påstådda, letat långt tillbaka i historien,
för att legitimera det hat mot män i allmänhet,
de verkar tycka är rättfärdigat.

#tystnadtagning: Det första uppropet. 456 kvinnliga skådespelare

#sistaspikenikistan:
4 627 kvinnor i byggbranschen

#givaktochbitihop: Undertecknat av 1 730,Försvarsmakten.

#sistabriefen: Fler än 2 000 kvinnor pr-branschen

#deadline:
Fler än 4 000 kvinnliga journalister

#utanskyddsnät
och #intedinhora:
prostituerade, drogberoende

#nykterfrizon: plus 100 kvinnor inom
nykterhetsrörelsen

#visjungerut: 653 sångare

#närmusikentystnar:
1 993 kvinnor i den svenska musikbranschen

#tystdansa: Drygt 620 dansare

#medvilkenrätt:
4 445 kvinnliga jurister

#ickegodkänt:
3 853 av Sveriges kvinnliga lärare

#tystiklassen: 1 700 elever protesterar mot sexism

#räckupphanden: 8 000 gymnasielever vittnar

#underytan: Uppropet för hedersförtryckta kvinnor.

#visparkarbakut:
1 000 skrivit på.

#vårdensomsvek: Patienter

#imaktenskorridorer:
1 300 kvinnor inom svensk politik,

#teknisktfel: 1 139 kvinnor i teknikbranschen

#larmetgår:
Kvinnor inom räddningstjänsten

#akademiuppropet:
2 400 kvinnliga akademiker

#vardeljus: Fler än tusen kvinnor inom Svenska kyrkan

#vikokaröver: Restaurangbranschens kvinnor

#timeout:
2 290 kvinnor inom svensk idrott

#utgrävningpågår: 387 arkeologer

#utantystnadsplikt: I det
största uppropet hittills slår 10 400 kvinnliga läkare

#skiljagnarnafrånvetet: 978 kvinnor inom det
gröna näringslivet,

#metoobackstage: Fler än 1 600 kvinnor
bakom scenen

#listanärstängd: 444 nattklubbsbranschen

#skrattetihalsen: Ett upprop undertecknat av 80 kvinnliga komiker.

#theshowisover: 873 kvinnor som arbetar på cirkusar

#killtheking: 1 381 hårdrockare

…
För tillfället, när man efter bästa
förmåga försöker ta del av omvärlden,
så känner jag en frustration. Det är så mycket som
är galet, helt galet, och de flesta tycks vara helt
resignerade inför de flesta av alla galenskaper.

Och jag försöker sammanfatta mina tankar, mina tankar
kring allt i en blogg som nästan ingen längre vågar kommentera
eftersom jag styrt kommentarerna till Facebook, där de inte
kan tycka i lönndom, kritisera utan att behöva stå för sin åsikt.
Konflikträdsla ? Jag skulle säga JA på det.
Feghet ? Jag skulle nog säga JA på det oxå.

När man är mitt uppe i sina karriärer, sina dag-slavs-jobb,
sitt konsumerande så reflekterar man antagligen inte över
det stora sammanhanget, där vi genom vår flathet och egennytta
till slut bidrar till världskonflikter, krig, svält, sjukdomar.

Man tenderar istället att fokusera på ”de orättvisa miljömupparna”
som genom höjd bensinskatt ”förtrycker människor”
Att Östersjön är döende, med de framtida konsekvenser det
får för hälsan för bensinförespråkarnas barn, tas liten och ingen
hänsyn till. Det är kortsiktigt och egoistiskt mest hela tiden,
och ju rikare du blir desto mer spottar du nedåt, och nu har vi en
befolkning som är så pass rik att de flesta kan unna sig att spotta
nedåt och se till sitt eget bästa i alla skeenden.

Man tenderar istället för att fokusera på att 80 personer äger
hälften av världens tillgångar inte berör så illa som när utsatta
rumäner tigger för sin överlevnad utanför Konsum.

När man mår psykiskt dåligt,
kan man göra det av många olika anledningar.
Det kan bero på val man själv gjort,
vilket är den enda biten man kan påverka själv.
Men det kan oxå bero på att du råkat ut för saker
från andra människor, och från samhället och världen.

Och när man är svag, och ganska ensam om att ifrågasätta,
då kan man lätt känna det som man håller på att bli galen.
Men när styrkan växer inombords, så kan man fundera
om man snart är den enda vettiga människan på jorden ?

”It takes a fool to remain sane”

Historien är full av händelser vi låtit ske,
som i av efterföljande generationer ter sig
helt omöjligt att förstå hur människor kunde stå och se på.
Och ändå står vi nu här, intelligentare än någonsin,
och ser på ….

….ser på när den förut så rättfärdiga feministiska kampen
förvandlas till könskrig och hets mot folkgrupp,
baserat på anklagelser, ”känslor”fördomar,
istället för att ägna sig och ett jämställt hållbart,
samhälle (Och där försvann några procent läsare)

…ser på när det rika ökar klyftorna,
när media ägs nästan helt av högerkrafter,
när vi låter ”handelsavtal” köra över
befolkningens valda demokratiskt valda.
(Och där försvann några procent till läsare)

…ser på när kurderna som stod upp mot Islamiska statens
våldsvälde, i sin tur blir slaktade vid Turkiets gränser,
…ser på när näst intill alla politiska partier i riksdagen
antar de folkdräktsklädda populisternas protektionistiska,
rasistiska och främlingsfientligas problembeskrivning,
och fortfarande låtsas som att det bara är de som är
främlingsfientliga
(Och där försvann ytterligare några procent läsare)

Jag skulle kunna hålla på länge, och tappa i princip
alla läsare, av de få som ens kommit förbi klicket på
länken till min blogg, eftersom de oftast inte är lättsmälta.

Nej jag är givetvis inte den enda vettiga människan på jorden,
och visst är även jag full av brister och otillräcklighet.
Men problemet är att alla ni andra vettiga håller tyst
och då vinner ondskan, då vinner galenskapen !

…
Det är inget särskilt med mig.
Och ändå är allting speciellt med just mig.
Ingen har gjort det just jag gjort med sitt liv,
och det är inget särskilt med det.

…
”Jag tror det finns någon för alla,
huruvida man hittar den personen, är en annan sak”

Ja kanske det är så.
Att se gamla människors långvariga kärlek,
är något som berör mig djupt. När de håller varandras
skrynkliga händer, och älskar varje rynka.
och ser på varann med varma ögon som om de
visste att de går in i evigheten tillsammans.

Jag prioriterar nu de stunder,
som jag känner mig mest levande.
En sommardans på Gussjönoret,
med älvor som tar min hand och leder
mig ut på dansgolvet, och för en stund får mig
att känna mig önskad, känna mig levande.
Där vattnet är spegelblankt och solnedgången
speglar sig på dess kvällsbädd.

Jag känner mig levande när jag har
möjlighet att betyda något för en vän,
eller för en främling. Allra mest levande
när jag får ett barn att skratta eller krama om en.
Som lilla Iris som efter att ha fikat färdigt med sin mormor
vände sig om och gick tillbaka till mig och gav mig en puss
på kinden. Det var några år sen, men är för evigt fast i mitt
hjärta. Eller när min dansvän Carola säger att det jag
sagt henne, betytt mer för henne än jag förstått.
Då känner jag mig levande.

Jag känner mig levande när jag hjälper Karl med ved
på bruket, och när Åsa gnider sin fiol till Per-Åkes bas
och min gitarr. När jag fick äran att stötta Martin med
både snöskottning och lyssnande öron.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

I do not drink, or eat or walk or talk the way you do.
I don’t breath without a machine, helping me day and night
I can not move my arms and legs.

And yet …I’m still a man

I’ve lost so much, and yet, I’m still here.
I feel everthing, the slightest feathertuch any where
on my body. My heart is alive, to meaning,
to values, to love. That is all it’s ever been about.
I realize I have a choise, I can let this life crush me,
wear me down until I’m dead, or I can bear the weight,
and live !
There is no surviving, there is living, and there is dying,
There are no gates to the suffering. No liberator will come.
I must deside …to live
…or die… to live …. to live!

(från filmen ”En glimt av ljus” UR Play

…
Är du älskad ?
Det är ett så stort och obegripligt begrepp.
Kan du hävda att du är älskad ?
Är det då att du upplever dig älskad,
eller får du bekräftelser på det,
eller just orden ”jag älskar dig” ?

Jag känner mig tex inte älskad,
innebär det att jag inte är älskad ?
Det känns så storslaget för en svensk,
medan Amerikaner, som jag upplever det,
ofta använder orden ytliga bekanta.

Jag har nog aldrig ens känt mig älskad,
någonsin. När jag försvinner,
föreställer jag mig en tom kyrka,
med en präst som försöker hitta ord inför
det faktum att ingen tycks sakna detta liv,
så till den grad att förtvivlan tillsammans
med kärlek fyller Guds hus.
Har man varit mer älskad i livet,
om det kommer många på begravningen ?

Eller går många bara omkring och visar upp
sina troféer, sina partners, för att visa omgivningen,
att de minsann är älskade ?
Men är tomma inombords, när de går och lägger sig
bredvid varandra, och drömmer om riktig kärlek?

Jag drömmer iaf om riktig kärlek,
jag vet inte om den finns, men lever
för att jag någon gång innan jag dör
ska ha känt mig älskad. Men jag är klentrogen,
jag är tvivlande. Och ändå längtar jag, som det
vore det enda som betyder något.
Det kan definieras som något korkat möjligtvis,
men sån är jag just nu, och sedan år tillbaka.

För mig betyder tex inte det per automatik kärlek,
när någon uttryckt att de ”vill ha mig”.
För mig blir det tolkat som kättja och behov
att bli sedd, att i första hand
få sina egna behov tillfredsställda.

Min dröm om att vara älskad,
är respekt, att vilja ge, och den utomordentligt
svåra konsten att kunna ta emot.
Min naiva dröm, är att bli älskad för den jag är.
I min drömvärld vill jag bli berörd och känna värme.

Älskad.
Jag vet inte, det är inte det jag ser på film med
Julia Roberts jag drömmer om. Det är en blick
och en beröring som inga ord kan åstadkomma.

Men angående begravningar som måttstock,
för om du varit älskad i livet. Så har jag iofs sett
många gråta på begravningen för att slåss om
arvegods som porslin efter begravningen.
Så jag vet inte jag… är du älskad ?
känner du dig älskad ?
Och om du känner så, gör du det egentligen
för att du blir älskad av din käresta vän,
eller för att du som barn lärt dig att du är värd
att älskas ?

…
Bollsta Bruk
Bandet lockade inte, Black Jack.
några återbud på danstjejer,
ganska seg i kroppen.

Men jag behövde komma ut lite,
det får bli som det blir, tänkte jag.
Och det blev som det blev faktiskt.
Nere vid garderoben hördes de spela nån låt,
som fick Flamingokvintetten att framstå
som hypermoderna. Och till en början
var det majoritet äldre dansare, tom
äldre än mig.

Men så får jag i trappen på väg upp till
dansgolvet syn på H, och springer fram
och hugger tag och släpar ut na på
dansgolvet… o sen är det dans precis
hela kvällen, till och med en dans under pausen
till inspelad pausmusik. Och det var gott om
dansutrymme mest hela kvällen, så jag fick ta ut
svängarna ordentligt.

Och jag klarar inte av att dansa på sparlåga,
det är full gas hela tiden. Egentligen orkar jag
inte dansa efter paus, men gör det ändå.
typ. Tack alla dansälvor.

…
Livet för mig, är att spela musik,
att sjunga och få dansa.
Och jag gläds var gång tillfälle ges.

”För vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn
Höra böljornas brus och kunna sjunga!”
Som Taube så klarsynt skaldade.

Kanske det är att älska någon, när man sjunger,
kanske det är kärlek att dansa,
Kanske du blir älskad när någon sjunger för dig ?
Att älska livet, att leva livet.
Vad mer kan jag begära än att få sjunga,
dansa och älska ?

Just nu har jag inga krämpor.
Kroppen är rätt okej, och jag känner mig stark.
Jag har samma ”ryggsäck” att bära.
Och den har gjort kroppen stark,
och själen uthållig. Men all förtvivlan
och all längtan bor ännu där inuti.
Men jag är ändå ganska lycklig,
i min melankoliska kvällsstund.

För idag har jag gått en vinterpromenad,
i strålande kyligt vinterväder med en vän.
Och jag har spelat musik,
med en annan vän.

Vad mer kan man begära ?

Just nu längtar jag till nästa dans,
oavsett vart det blir.

Jag längtar, jag hoppas,
jag sjunger, jag dansar,
jag älskar.

Sjung för mig,
dansa med mig !