TomasTvivlaren

Sven Bertil Taube klev just in på caféet …… oops , nej han är visst död. Så tillvida att han inte återuppstår. Men det tycks vara få förunnat. Har mest hört talas om en snickares son för 2000 år sedan, eller om det var Guds son, lite oklart det där, och kanske inte så grundligt ifrågasatt som borde? Det var iaf inte Sven Bertil, det var en kvinnlig look alike. Och hon tittade på mig förnärmat som om hon förstod vad jag tänkte.

Störd i läsandet igen! Omkring mig, en armé av folk som sitter och klöser på sina klösplattor, och har ljudet på hög volym. Han vid bordet bredvid, spelade upp något som var snabbspolning av ett bygge av hus, med alla ljud i hyper-hastighet, och därefter arabisk musik. Alla klösplatts-användare okontaktbara, livlösa blickar.

De som inte har klösplattorna att indoktrinera sina hjärnor till livlöshet för tillfället, upprepar maniskt i ”samtal” på caféet, vad de låtit sig indoktrineras att säga från klösplattor, nyheter, och TV. Detta med en ljudnivå på rösterna så att det demonstrativt ska höras över hela caféet, och helst utanför. Samtidigt strömmar det ljud från Spotify-lista, oavbrutet med extra hög volym när reklamen (finansieringen) ska höras mellan ljudmattan av musik. Blickarna är tomma, musiken, strömmas, reklamen överröstar, mobilerna, klösplattorna, snattrar och lever om. Det är lögn i helvete att få en fridsam lässtund till en kopp kaffe. Och det är lögn i helvete att få en uppriktig och givande social stund, med utbyte av egna tankar och känslor. Floskler, vardagsfloskler utbyte mellan tjattret från tekniken som håller oss mentalt sovande .

Någon som skulle kunna ha läst allt mitt gnäll om att få en lugn stund, skulle väl med rätta kunna hävda att jag skulle ge fan i att gå till café då!? Eller åtminstone välja att gå till bibblan och läsa? Nu är det bara det att på bibblan tillåts det att kasta schackpjäser och saker så det smäller i väggarna, och springa omkring och busa. För på barnavdelningen är allt tillåtet, för man får inte säga till barn. För det är barnmisshandel, eller kanske till och med det samma som pedofili. Eller barn och barn förresten? Tonåringar!…en helt lössläppt, bångstyrig, metamorfos av de nästan gulliga, små varelserna som tindrar med busiga ögon om man uttalar ordet glass. Och bibblan är för den delen bara öppet 2 timmar på måndagar mellan klockan 10 och klockan 12. Övriga vardagar är det sommartider 10 till klockan 16. Det har någon kommit på att det är bra.

Men visst kan jag läsa hemma och jag gör!
Men man borde väl för i hela helvete kunna vistas på en offentlig lokal utan att bli ljudmässigt, våldtagen och misshandlad? Tydligen inte? Ägarens unga dotter, med gravidmage i nionde månaden, ryggont, upprepar välkomstfraser till kunder, som om fraserna vore inspelade och uppspelade. Efter det att jag blivit själv en kort stund, från det att den första bordskamraten har lämnat, och jag läst EN sida ur Sven DelBlancs ’Åminne’ (Hedebyborna), så kommer nästa ”bordskamrat”. Floskler, tomt,prat, utbytes.

E – jaha, här sitter Tomten?
(någon slags anspelning till skämt om att mitt namn Tomas, är nära till hands med tomten)
Jag – jag här sitter jag, tjena E hur är läget?
E-jodå, det är som det är
Jag- Happ!

– Har du hört något om drunkningsolyckan?
– va?
– JO JAG UNDRADE OM DU HÖRT NÅGOT OM DRUNKNINGSOLYCKAN?
– ööh jo det var visst någon som har drunknat
– Ja det var det jag undrade kring!
– eöuiöhh okej, nej jag vet ingenting annat än det de har sagt
– happ

(tystnad…. Bortsett från alla störande ljud, där jag på grund av tystnaden mellan oss bara vill plocka upp boken och läsa vidare om den miserabla sociala statusen hos friherre släkten Urse i Hedeby bona)
Denna gång bryter jag tystnaden med en floskel

– Det ska visst bli regn?
– va?
– JO JAG SA JUST DET ATT DET SKA BLI REGN!!
– eioöueh …. Ja jag har hört att det ska visst bli regn.
– Ja det var just det jag sa!

(tystnad igen, och blir sugen att läsa vidare om byfånen i Hedeby. Och Fjärsman’s korrupta beteende, när han mutas med sprit, månatligen, av handlarn , som annars är föremål för utredning och arrestering för försäljningen av otillåtna varor, enligt lagstadga från början av seklet.) Den här gången bryter bordskamraten tystnaden:

– Ja, så är livet!
– Är det så?
– Så är det
– happ om du säger det så
– va?
– JAG SA ATT OM DU SÄGER DET SÅ!!
– Ja så är livet!

Försöker att fly med blicken från bordskamraten, försöker verka trött och oinspirerad, vilket inte kräver något större skådespel, utan att för den delen antyda att det är han som är orsaken, vilket det delvis är. Tittar ut genom fönstret. Folkhopen har redan samlats utanför Systembolaget, trots att det bara är måndag. Börjat samla sig för att fylla på alkoholförrådet. Det vill säga de rättfärdiga, det rättfärdiga folket, köar och bär ut mer alkohol än deras förslappade kroppar är byggda för att bära. Och där på vägen utanför Systembolaget, ”apoteket röda näsan”, eller ”boa”. Rullar knull-låde-ekipage, på väg bort från campingen till nästa camping i naiv tro om att svensk sommar ska bli sommar, och inte bara svensk utan sommar. Och när den svenska sommaren blir osvensk och het, kan man klaga över den heta osvenska sommaren.

En äldre kvinna, i min ålder, stönar och suckar efter beställningen, demonstrativt så att det ska höras hur svårt hon har det och hur mycket hon lider

– Jodå, så är livet.

….Kläcker bordskamraten ur sig för tionde gången på 15 minuter.

– happ!

….svarar jag, och förtvinar ännu en gång inombords, i avsaknad av stimuli och intelligent samtal. Mina tankar flyr iväg när jag inte tillåts läsa i solitude, ensamhet, i tystnaden, för att det skulle anses oförskämt av mig. Tankarna vandrar vidare till att undra om älvan, skogsrået Jonna Jinton, äntligen fått arslet ur vagnen och öppnat den där jävla smyckesbutiken någon gång. Skulle ju vara färdigt förra sommaren för sjuttsingen
Och funderar över vad det ska bli i den utflyttade Lidl lokalen där de tidigare varit Wiklanders plåt, och om jag minns rätt även billackering eventuellt kanske tror jag möjligtvis

Tänker att jag borde väl kanske säga något igen. Fast inget, INGENTING av det som skulle ge stimuli eller vara passionerad tankegångar, har någon chans att landa i ett konstruktivt samtal hos bordskamraten, jag funderar vad fan jag ska säga

– Undrar om hon har öppnat ännu, Jonna Jinton?
– Va? öh?
– JO JAG UNDRADE JUST OM HON DEN DÄR JONNA JINTON HAR ÖPPNAT ÄNNU?
– ehöuiöh … vet inte

Tystnad 30 sekunder

– Så är livet
….Säger E

Då börjar det bli för mycket. Jag går till toaletten och låtsaskissar, i hopp om att han ska gå medan jag låtsaskissar. När jag kommer tillbaka ser jag honom resa sig upp med koppen i hand. Och eftersom han redan tagit påtår förstår jag ju så klart att den är på väg därifrån, jag tänker att nu får jag läsa.

Nej – han tar sin tredje kopp kaffe för priset av en. Han sätter sig igen, en stunds tystnad, och säger

– Ja, så är livet
– Är du säker på det?
(funderar om någonting kan ta mig härifrån, eller ta honom härifrån)
Till slut så går han efter att ha sagt

– Jodå, så är livet!

Skyndar mig tillbaks till Sven DelBlancs värld. Läser två sidor, Sen kommer H in. Ännu ett hot mot läs-friden. Jag antecknar lite blogginläggstankar i skrivblocket, när han kommer, utan att titta upp på ett mycket oförskämt vis av mig För om man antecknar i ett skrivblock, anses man nog vara mer upptagen än om man läser en bok. Verkar det som i alla fall med empiriska bevis. H, en äldre herre som har en hjärna som verkar fungera som en bikupa. Surrar och snurrar ständigt osammanhängande. Men i en riktig bikupa är det organisation, det är det inte i denne förövrigt mycket godhjärtasde herres huvud. Han pratar osammanhängande. Märkliga och för mig obegripliga, uttalanden och slutsatser som eskalerar i näst intill galenskap trasslar han sig in ju längre han pratar.

Det är lögn i helvete att få en lugn läst eller en givande social stund med äkta samtal mellan människor.

Ett par kommer in som jag känner mycket väl, eller har känt väl i alla fall. De satte sig i andra rummet. Antingen för att de ville respektera min läsning, eller för att jag inte är godkänd som kamrat längre, eftersom mina åsikter har blivit för extrema. Som till exempel vaccinmotstånd, demokratiska rättigheter, min makt över mina egen kropp, samt att ifrågasätta ”vetenskapen” och ”oberoende faktagranskningar”. Eller så vill de bara vara ifred från gnälliga gamla gubbar. Hur som helst, trots att jag tiggde till mig två kramar, känner jag distansen och kylan.

Nu har jag suttit och försökt läsa i några timmar, börjar ledsna. Tänker att jag går väl ner till kolonilotterna och slavar för att få gliringar över det jag gjort, av människor som inget gjort.

Efter detta inlägg har jag nog införskaffat mig ungefär NOLL nya vänner eller följare.

Skönt iaf att det ska bli mörkare ute nu om nätterna

Over and out/Tvivlaren

Midsommarafton 2025 klockan 11:59

Provade sitta ute på café smak, småkallt, blåsigt, gick in när en skyhög afrikansk man satte sig bredvid och spelade skyhög, afrikansk musik utan att beställa något

Jag vet inte om det är en urspårade, ökande trend, eller om det varit så länge utan att jag märkt det, men jag tycker, upplever, känner att den genomgående trend är att det finns ingen respekt för medmänniskor. Ingen tanke på hur man beter sig mot, eller omkring andra. Att folks tankar sällan sträcker sig längre än till sina egna behov, här och nu. Oavsett konsekvenser för framtiden och omgivningen. Inte ens konsekvenserna för dem själva för framtiden bryr man sig om. Om de nu ens kan förstå konsekvenstänk

Daniel och Daniels paranta mor Monica, cyklar förbi, utanför på gågatan. Daniel, som har Downs syndrom, är en av dem. Jag gillar bäst här i stan.

Sedan kommer den mystiskt, undersköna och underliga N in på caféet, med hatt och handväska. Och som ofta sitter tyst för sig själv med stolt rak rygg. Hon som en gång sade till mig att stänga dörren efter mig till wc, på kaffe Petter. Varpå jag fann det rimligt att bli tillsagd och gjorde som jag blev tillsagd. Intalade mig själv att jag är värd en 70 kronors två kulig glass i våffla. Det är ju ändå midsommar, tänker jag och njuter av livet en stund. Jag blev rörd när jag hörde en historia om en företagare som berättade att hans anställda, en afrikansk kvinna kom på jobbet efter arbetstid. Och arbetsgivaren ville bjuda den anställdes dotter och glass,. Men den anställde insisterade på att få betala för glassen, eftersom hon visste hur mycket företagaren jobbar och att han dessutom betalar hennes lön.

Jag tar upp en bok och läser en stund. Det brukar vara ett säkert sätt för att få sällskap. Och bara efter några minuter kommer caféägaren och sätter sig med mig och vill prata. Han är engagerad, framför allt i sitt jobb. Något av en envägskonversation. I synnerhet när jag pratar om vad som sker i världen. Då får man en av de två vanliga reaktionerna, eller rättare sagt brist på reaktion. Inte engagerad i samtalet längre. Så är det att leva idag för en som tänker egna tankar. Jag tänkte naivt att om jag påtalar att globalister får som de vill, kommer han inte att kunna ha café i framtiden. Han nickar frånvarande, och tittar i tomma intet. Den informationen gick inte in.

Om det beror på att han tror att jag är en tokig högerextremist och konspirationsteoretiker, eller att han inte kan få sin hjärna att förstå omfattningen om vad som sker, eller om det är för att han inte tror att sådan ondska som förekommer, kan förekomma, det får jag aldrig veta. Hans blick försvann någon annanstans , inte en motfråga, inte en reaktion. Så är det hela tiden varje dag för en som kämpar för allas frihet. Jag har länge frågat mig vad som krävs för att få folk att reagera och agera? Jag har inget svar på den frågan. Jag vet inte, och jag förstår inte fullt ut vad som händer med världens alla människor, annat än att upplevelsen är att de flesta förpassas djupare och djupare in i en dvala , en Törnrosa sömn. En evig Törnrosas sömn.

Man vill inget veta, man vill inget förstå, eller så klarar man inte av det. Människors själva identitet håller på att suddas ut. Och man välkomnar tydligen detta, för att det är bekvämt. Det är konfliktfritt, det är lättast så Vilka är då vi som opponerar oss mot en evigt törnrosasömn, mot den globala icke demokratiskt valda regeringen som bildas utan våran tillåtelse? Vilka är vi som har fräckheten att tänka själv, och läsa, och kommer fram till egna slutsatser som ”oberoende faktagranskare” inte godkänt som ”fakta, eller vetenskap”? Vilka är vi? Och varför följer vi inte med strömmen ? Vad får oss att reagera på det de flesta inte reagerar över? Har vi fritänkare något gemensamt? Nästan inga jag känner är fria i sina tankar och frågeställningar, nästan inga av dem ifrågasätter några direktiv från globalister, och väljer att ifrågasätta oss före de som har 1000 miljarder, och som vill äga allt, styra vårt beteende, styra våra tankar, vårt rörelsemönster, vår liv, vår identitet

Rädsla är en av de starkaste påverkans-känslorna som finns. Och den styr vårt beteende, både oss som opponerar oss mot global tyranni och de som är redo att dö, känslomässigt och kroppsligen i lydnad till den globala staten. Men vi är rädda för olika saker. Är det möjligtvis det som skiljer oss från den stora accepterande lydiga massan? För mig är den stora rädslan att bli levande död, en zombie att vandra omkring, stjäla-lös, utan att kunna välja bana för mitt liv Medan massor blir rädda för det de blir tillsagda att bli rädda för genom media. Och det är diffust. Men mynnar nästan alltid ut i rädsla för döden. Döden som ändå ingen undkommer. Vad är det att tänka själv? Vad innebär det? Vad innefattar det? Människor som jag ser blir styrda av propaganda, media uttrycker ofta orden att de faktiskt kan tänka själva, fast de i själva verket nästan alltid upprepar det narrativ, den berättelse om ”verkligheten” som Unisont basuneras ut över hela världen och inte får ifrågasättas

Ändå tror jag att en grundförutsättning är att kasta ut tv:n, vara selektiv i användning av dator och mobil, och ständigt ifrågasätta allt och alla.

Midsommarafton kväll

Förfaller då och då i beroendebeteende. Mänskligt men torftigt fattigt och bedövande. L står dubbelvikt i sin kolonilott med raka ben på ett sätt som jag inte kan och aldrig kunnat. Jag sitter nu i hängstolen och tittar ut över Ångermanälven och campingen på midsommaraftons kväll. När jag tillåts vara för mig själv och ignorera firande och storhelger, går det alltid 100 % bra. Men när som idag, firandet söker upp mig, och det dukar upp bord bredvid mina kolonilotter och man hör skratt och prat, så kan jag känna mig utanför och ensam. Men det gick över fort och lite beroende beteende hjälpte till att glömma allt jag inte har någon familj, någon anhörig. Nu är ju inte familjelivet så fantastiskt som det. Jag försöker föreställa mig i sådana ensamma stunder, inte för någon. Om ett par timmar vänder det. 04:42. Vänder det imorgon bitti. Och imorgon är årets längsta dag. En långfredag får ursäkta.

Nu ser jag fram emot att kvällarna blir mörka igen, på samma sätt som jag ser fram emot att de blir ljusa efter vintersolståndet. Jag har rensat bort högt gräs inne, bland svart vinbärsbuskarna, och kastat höet i älven. Mördar-snigel-jakt, har jag antagit mig, och anlitat några kolonilott-ägare till. Häromdagen mördade jag 50 stycken. Det borde göra mig till massmördare. Jag är stolt

”Who am I Gamling?”

…från sagan om de två tonen
Och vem är jag, Tomas? Vad gör jag är på jorden, i livet? Eller som i filmen kameleonten tv-serien när huvudpersonen undrar vem han är, och kvinnan som sitter mittemot honom över en läger eld svarar:
– ”Du är Jarod, och jag är här med dig ikväll.”

På något vis är det så enkelt. Jag är Tomas på ett vis är det inte svårare än så? Ändå då och då förlorar man sig själv i detta despotiska tidevarv, med global mass-desinformationen från de som vill minska jordens befolkning med 90 %. Ibland söker man efter vem man är, när lögner och trivialiteter, cirkus åt folket, är allt man matas med dagligen. Man söker efter sitt syfte, när ingen tycks bry sig om mänsklighetens, framtid, eller frihet. Vad är mitt syfte här i livet om folket vill bli mentala slavar?

Det är midsommar och jag sitter och hänger i min hängstol, och funderar mer över livet som är kvar, än jag funderar och över döden som jag vet kommer ta även mig. Allt jag vill är att leva mitt liv ifred, efter min fria vilja utan att bli förgiftad av deras giftiga mat och deras giftiga beroendeframkallande dödliga mediciner. Jag vill arbeta för min giftfria mat, jag vill att de ger fan i att förstöra moder jord Jag vill slippa matas med ämnen 24/7. Lögner om klimatet, lögner om covid, lögner om könstillhörighet, lögner om orsak till krig,. Egentligen skulle jag vilja vara självförsörjande på mat, och ha min egen bostad, äga en bit mark. Men det är det som de försöker ta ifrån alla nu.

Vem är jag?- Jag är Tomas, det är inte svårare än så. Jag är vad jag känner, vad jag tänker, vad jag gör, vad jag står för. Jag är mina handlingar. Jag är mina drömmar, jag är min viljestyrka, jag är den medmänniska jag är. Och jag är motståndsrörelse. Jag är Tomas och jag tvivlar, för att jag är sund

Tycker jag om mig själv? – Ja, nu gör jag faktiskt det. Finns det förbättringspotential? Alltid, men samtidigt är perfektion inte eftersträvansvärt. Vem är jag? Jag är Tomas, och jag saknar jag saknar vissa som har dött ifrån. Jag saknar kärleken. Jag tror inte den fungerar för mig, på grund av något trasigt i mig. Och det är det trasiga i mig som längtar paradoxalt nog. Jag är Tomas, på gott och ont och jag skulle säga allra mest på gott

Midsommardagen

Träffade en trevlig äldre man och kaffesmak. En tysk herre som cyklat från Hannover i Tyskland var nu i Sollefteå och var på väg mot Nordkap. Till en början såg han nästan luffar-aktig ut. Inte så konstigt om man cyklar så långt och sover i tält. Men jag ber honom att sitta vid mitt bord och det gjorde jag rätt i. Det blev ett intressant samtal. Jag blir fascinerad av dessa långfärds cyklister. Av två anledningar. Dels att de njuter av ensamheten. Dels av den fysiska prestationen. Han cyklar åtta till tio mil om dagen. Det är enormt i mina ögon 67 år gammal. Han har skippat sociala medier, jag är utan tv. Han undrar hur jag får information om omvärlden. Jag berättar om mitt aktiva ifrågasättande och sökande av information. Och jag visade honom min bok ”Den indoktrinerade hjärnan. Jag frågade honom om finansiering av cykelturen. Han svarade ärligt att han var ekonomiskt oberoende och därför inte räknat på det. Hade jobbat för Volkswagen.

12 °C, har regnat på kvällen. Snigel Väder. Agneta, grannen var ute och klippte sju sniglar sa hon just nu. Ingen blåst. Solen har gömt sig någonstans bakom T3 området. Det ska vara 3 timmar och 36 minuter natt tydligen. Men det blir aldrig mörkt. Skönt att veta ändå att det blir mörkare på kvällar och nätter nu. Det är skönt ända till oktober. Då blir det oskönt. Måsar svävar över Ångermanälvens yta i skymningen. Mördarsniglarna och andra nattaktiva kryp, gör sig redo för att jävlas med mig och min odling. Jag går ut och snigelnjakt. 50 offer. Sammanlagt 173 på fyra dagar.

Jag börjar se ett slut på odlingen, för min del åtminstone här på Djupövägen. Jag bestämmer inget än. Snart lämnar jag nog in. Lämnar över stafettpinnen. Är tveksam till att det finns någon som är villig att lägga ner den tid och energi jag lagt ner. Och tar sniglarna över , så är det nog slut på odling för alla. jag undrar om de inte kommer vinna till slut. Men inte riktigt än hoppas jag. Klockan är nu 00: 04, och det är officiellt söndag, och midsommar är slut, sniglarna, och 2a-maj-odlarna. Jag vet att det har varit dans på Aspåsnäset ikväll, i Jämtland, men jag känner inte att jag kan lämna Sollefteå nu för odlingen, och för sniglarna. Kanske i augusti. Jag hoppas att det har gått bra för lejonet, att tillräckligt många har betalat inträde och haft roligt. Absolut viktigt. Att ha roligt

Imorgon blir det väl att trimma gräs, klippa gräs, mörda sniglar, fika på stan, luckra upp mellan morötter och rödbetor. Nu blir det mörkare igen, äntligen!

…
Vad gör vi när det inte finns några pengar på vårt konto?
Jag menar när det inte finns några pengar för någon på våra konton?

Det är en av många frågeställningar, som gör att de flesta hjärnor slår tilt. De flesta kan inte ens tänka tanken och en mindre föreställa sig att det kan bli så. På samma sätt som mycket av den reella ondska som existerar idag och har existerat i hela den mänskliga historien, inte tros på, avfärdas som konspirationsteorier, för att de är för galna.

Det vill säga sanningen är för galen.
Därför tror folk inte på sanningen.

De allra flesta klarar dessvärre inte av att tänka en egen tanke. Och jag får hela tiden bekräftelse på detta. Ja, två personer som inte känner varandra. Har båda två sågat Elsa Widding med fotknölarna. I bägge fallen har jag ställt frågan vad de tycker hon har fel i. Ingen av dem vet vad de tycker att hon har fel i. Den ena sa att man är med en enkel Googlesökning skulle kunna avfärda hennes trams. Den andra sa att hon helt enkelt var dum i huvudet.

Hade jag inte redan erfarit att så fungerar människor så hade jag kanske upprörts. Jag fick alltså ingen Googlesökning som bevisade att hon hon pratade strunt. Och jag fick ingen förklaring till vad den andra personen ogillade i hennes politik? Så klart Elsa Widding har nu startat ett eget parti. Jag tittade på Swebb TV en fri kanal som ogillar av etablissemanget och som beordrar människor att ogilla dem kanalen och avfärda dem som konspirationsteorier. Där presenterade hon och tre stycken representanter vilken typ av politik de ville föra. En av punkterna var att hon tyckte att det fanns ingen opposition i dagens riksdag ingen reell opposition. Alla tycker samma sak kring till exempel frågor om försvaret. Det gäller egentligen de flesta politiska ämnen. Jag ger henne rätt där. Det finns ingen opposition det är ett skådespel. Jag ger henne också rätt i att om man ska kunna kalla något för en demokrati, så ska politikerna stå till svars för uppdragsgivarna. Och uppdragsgivarna är folket, vi, medborgarna. Och det var en av hennes huvudpunkter.

Men jag antar att det är för extremt, för de som tycker att hon är dum i huvudet och kan avfärdas med en enkel Googlesökning? Illusionen är att vi lever i en demokrati för att vi kan rösta på olika partier. Men när partierna inte är olika, och inte håller vad de lovar någonsin, och har globalister som de står till svar för istället för folket, ja, då är det inte längre demokrati. Och när man då kontemplerar över att det i Sverige bildas ett nytt parti och det inte står en rad om det i någon av de stora tidningarna, om man då ändå inte förstår att vi inte lever i en demokrati, eller att vår press definitivt inte är en fri press som granskar makten, ja, då tänker man helt enkelt inte själv, egna tankar. En överväldigande majoritet, är lika styrda som dessa två personer. Eller värre. Illusionen kommer spricka, och det kommer inte bli vackert. Och inte ens då när folk blivit av med allt, kommer de förstå hur det går till. Man kommer anklaga de som den globala maffian som styr världens regeringar, och press, talar om för dem att de ska skylla på. I princip kommer det förlorande folket att skylla på ”de ovaccinerade” då (De som inte litar på ”vetenskapen” och staten)

Det kommer inte bli vackert, risken är stor att våldsamheterna fortsätter utanför det statliga våldsmonopol som nu råder, om det blir tal om att slåss för sin överlevnad och mat för dagen. Men det finns ingenting jag kan säga, eller skriva, som får någon enda människa att ifrågasätta någonting överhuvudtaget om vad som sker och vad de trott på

Och även om jag skulle fått en Google länk om Elsa Widing, så behöver detta inte vara bevis för att hon felar. Men det är också alldeles för svårt för de flesta att förstå.

…
Det var inte så länge sen jag gick för långt. Åtminstone om man skulle tro två släktingar, som skrev att jag gick för långt när jag jämförde EU/EMU med Nazityskland. Jag undrar lite hur de tänker, OM de tänker? Här har vi alltså en institution som vi blev lovade att den aldrig skulle agera som en egen stat, som nu inte bara lägger sig i andra staters val, utan tom ogiltigförklarar valresultat om det inte går i linje med den planerade krigsförklaringen mot Ryssland. Ett EU som inte respekterar Storbritanniens utträde. Ett EU varas ledande post inte är demokratiskt vald, Ett EU som kallar censur för kamp mot desinformation, missinformation, och malinformation. I detta ingår allt som inte den icke demokratiskt valda teknokratiska oligarkin som vi kallar för EU, håller med om.

Jag gick för långt när jag opponerar mig mot att man fängslar journalister som avslöjar krigsbrott, jag gick för långt när jag kritiserade historiens största medicinska experiment på människor, och jämförde det med Dr Josef Mengele som experimenterade på judar i koncentrationsläger, som var oerhört grymt och inhumant, men jag man gör det på en global skala och miljarder människor så är det ”solidaritet”?

Tre tyska medborgare nekas nu inresetillstånd i Tyskland, för att ha ”rapporterat fel” kring kriget i Ukraina. Så visst har jag gått för långt, och jag kommer fortsätta gå för långt. För det är där sanningen finns.

Vi har ett EU där Sverige ingår och spelar med i ett krigshetsande mot Ryssland, ett militärt upprustande, med lånade pengar som inte finns, som i slutändan tas från vårt matbord, och urholkar vår köpkraft genom medveten inflation (trycka pengar, som inte får något värde) Det finns inga förutsättningar att på något sätt vinna ett sådant krig, alltså kan det inte vara målet.

Jag har så klart gått för långt, när jag påstår att min kropp, mitt val, som gäller för kvinnor upphöjt till 20, men inte för vad man injicerar i min kropp? Jag har så klart gått för långt när jag visar vetenskapsmän och forskare som visat att PCR-testerna var bluff? Jag har så klart gått fört långt när jag ställer frågan om man någonsin på ett vetenskapligt vis bevisat att virus som smitta existerar? Trots att de är oss svaret skyldiga?

Jag har så klart gått för långt, när jag motsäger mig total övervakning av alla medborgare, via AI, kameror, drönare, digitalt övervaknings-ID, En världsbank som kontrollerar alla våra inköp?
Ja det har jag så klart…

… och jag kommer fortsätta att gå för långt… så klart!

…
Nu är vi ju några procent av oss människor som lägger ner mycket tid på att rädda mänskligheten, inte världen.. världen överlever nog… men det mänskliga i oss dör ut och ersätts av frivilligt slaveri, samt datorer som tänker åt oss.

Såna gånger kan det vara bra att landa i vardagslivet igen, alltså det riktiga vardagslivet, inte det via TV. Då kan man unna sig, än så länge kan man det, unna sig Ramsele-bacon, med pärer o vitsås, och en Bernard Amber starköl, o fundera på vad Bo gör efter jobbet? Kanske ni undrar vem Bo är ? Jag har faktiskt ingen aning, utom att han kör omkring i en liten traktor med skopa om dagarna. Ser alltid nöjd och glad ut i sin traktorhytt, men vad gör en sådan Bo efter jobbet?

Det är inte helt lätt att veta

Sitter han på någon veranda och tar sig en starköl ? Eller tar han sig flera? Sitter han djupt nedsjunken i en nedsutten skinnfåtölj, och fortfarande efter 40 års spelande på V75 väntar på storvinsten?Och har han en aning om vad han skulle göra med pengarna om han vann någon miljon kronor? Skulle han likt medelsvensken klämma till med någonting riktigt stort, som att ”köpa ny klädsel till bilen”?

Det är lite sådant som en tvivlande konspirationsteoretiker kan fundera kring på en måndagskväll, strax före den av globalisterna planerade apokalypsen. Jag tar en kopp varm choklad, man vet aldrig om det är den sista man tar?

BO kanske inte gillar varm choklad?

Vädret är inte vänligt mot mina plantor. Det blåser sönder mycket. Men jag tänker att de får tuffa till sig, växterna asså. Har klippt gräset 5 – 6 ggr i år redan. Det är bra gräsväxar-väder iaf. Städat undan i redskapsboden har jag och M gjort oxå,. Och K trimmade gräs runt kolonilotterna. Men jag såg inte till BO. Undrar vad han gjorde då?

Nähäpp, om man skulle ta o borsta tanden och sova. Man vill ju ha en ren och fin tandrad, och falla med flaggan i topp, dö med stövlarna på, eller som morfar Ture sa, ”jag hoppas jag får dö med hammarn i hanna” (Det fick han inte – demens) …. … Ibland , med tanke på hur passiva nästan alla jag känner är inför det potentiella globala maktövertagandet … så undrar jag om jag ids rädda världen åt människorna som inte bryr sig om sin egen undergång eller världen vi lämnar till nästa generation?

Undrar om Bo bryr sig ?

…
Egentid – min egentid ? Får språket får oss att acceptera att bli slavar? Är inte alltid egentligen min egen? Men äger arbetsgivare/arbetsköpare i princip den anställdes tid? Eller äger han bara rätten till utfört arbete utifråjn överenskommelse?

Identitet
För människor som hamnar i kris eller mår dåligt är det nästan en kliché att säga att man inte vet vem man är eller fråga sig vem är jag egentligen? Men om man kliver ur sig själv och ser till själva begreppet identitet? Vad är det då? Begrepp och ord missbrukas ju och förvanskas medvetet för politiska syften och makt, och även egen syfte. Därför är det svårt att som alltid få ett svar, ETT facit bland böcker och internet..

Och det är någonstans min poäng att det sällan finns ETT svar om någonting. När jag till exempel vädrade begreppet egentid med lejonet (Det vakna Lejonet, min Jämtske vän).. hade han som småföretagare med yviga arbetsuppgifter och en oändlig källa av jobb, så klart en annan känsla inför ordet jämfört med mig. Jag som förvisso inte är sysslolös men inte är lika bunden till vissa förpliktelser. Initialt introducerade jag frågan inför honom, som att det är en sorts acceptans av slaveri, ett mentalt slaveri är inställningen är att vår tid inte är vår egen. Och jag funderar fortfarande, trots hans relevanta svar över frågan. Jag vet många jag känner som använder uttrycket egentid som en klagan över att de är upptagna. Och medan de är upptagna så är det inte deras tid, det är någon annans? I så fall vems?

Men från min väns synvinkel innebär det att ha egentid, det jag skulle betecknas som ensamtid. Alltså, således en tolkning av ord, som alltid är viktigt. Och det är väl därför också, som både jag och han anser att det fria ordet och den sansade diskussionen och samtalet är så viktigt. Vilket sammanfaller med yttrandefriheten som håller på tas ifrån oss. Vilket sammanfaller med hur folk censurerar sig själva inuti sitt huvud, och gör jobbet åt de som vill minska på yttrandefriheten. Vilket i sin tur leder till feltolkningar av ord, att göra om ord till något annat än ursprunget, vilket är ett sätt att förslava, människors sinnen, hjärnor och identitet enligt mig.

Men så klart är ju perspektivet från vart man står och lever. Alltid viktigt när man tolkar något så även ord. Och när jag ifrågasätter betydelsen av ordet egentid, är det egentligen med avsikt att tydliggöra vad vi tänker om ordet, samt att spegla hur vi tänker om oss själva och om det samhälle vi lever i. Hur mycket är självvalt i detta? Hur mycket känner vi oss tvingade att göra? Och inte minst hur mycket är vi de facto tvingade att göra, som vi egentligen inte borde vara tvungna att göra? Hur mycket har vi bara köpt? Som nånting självklart, när är vi förlorar vår identitet och frihet genom detta?

Som en på utsidan av samhället, utifrån hur majoriteten av människor, det vill säga samhället ser på saken i och med att jag är utan jobb, sjukskriven, och rent allmänt inte fungerar eller passar in i den fyrkantiga mall som förväntas vara en god medborgare. Som en sådan betraktar jag ju livet och tillvaron från mitt perspektiv. Och får en annan vy av allt, vilket jag menar är gott.

Vissa saker, många saker vet jag inte. Dessa saker försöker jag vidhålla ett levande frågetecken kring. men jag läser mycket och jag läser brett, jag läser framför allt saker som jag inte förstår och vill förstå mer om. Och när jag läser om detta försöker jag att läsa från olika vinklar för att kunna bilda mig en egen uppfattning. Och är det inte ändå lite så att det är det som gör att man kan skaffa sig en egen identitet. Så mycket och många identifierar sig genom andra, och genom framför allt sitt yrke, i synnerhet här i Sverige. Jag har ju inte rest så mycket i världen att jag kan yttra mig om hur mycket yrket är förknippat med identiteten i andra länder. Men att det är väldigt mycket så här i Sverige är tydligt för mig.

Om jag återgår lite till ordet egentid, och skillnaden mellan mig och Lejons tolkning av det. Så förstår ju jag ju så klart att det är skönt för honom, de gånger han får vara för sig själv, och han kan tänka klart, tänka eget eller vara han får vara ifred helt enkelt. Den biten har jag ju överflöd av, och således har jag väl i sådana fall mer brist på umgänge. Därav olika tolkningar av ordet egentid. Ändå kommer jag inte ifrån det faktum att det är något konstigt med ordet, något förgiftat, och en tanke om att det spelar väl in i de som vill att vi ska vara så upptagna att vi inte orkar konfrontera över maktens, tyranniska, lagstiftningar och påverkanskampanjer för att styra oss människor. Även om det innebär att styra oss mot sjukdom och död. Som om egentid skulle vara en lyx, som ges till oss av etablissemanget, snarare än att etablissemanget de facto tar ifrån oss våra liv, vår tid, och ”ger tillbaka” smulor av det vi åstadkommit med våra arbeten… slavarbete?

Och ord förändras ju i betydelse. När stora folksamlingar börjar använda ordet på ett nytt sätt genom trender. Men dessa trender kan många gånger sättas igång av den största propaganda-apparat som finns, det som folk naivt kallar för ”nyheter” men vilket nuförtiden är inte bara statlig propaganda utan global propaganda iscensatt av de som äger mer än halva världens tillgångar och därmed använder det för att styra människor genom media, ”vetenskap” och dylikt.

Är då förmågan att tänka själv nyckeln till att ha en egen identitet? Det vill säga inte en identitet bland människor, något du köpt in dig på och följer som en gruppidentitet. Så som politik utan att tänka själv, så som att heja på ett lag, såsom att identifiera sig som kvinna, såsom att identifiera sig som man eller nuförtiden identifiera sig som ett ”jasså” hur könsperspektiv. Eller ett: ”vi-får-se-vad-jag-identifierar-mig-som-imorgon-and-you-bettter-not-get-it-wrong-you-misantropic-homofobic-asshole”

Dr Andy Wakefield, säger: ”Nature will not Be decieved Nature, Will, find Away we must, respekt Nature”
Han är känd som farlig antivaxxare som sprider ”desinformation”. En av anklagelserna, huvudanklagelserna mot Dr Andy Wakefield som lett till att han mist sin licens, var att han skulle påstått att MMR-vacciner leder till Autism. Problemet med den anklagelsen är att han aldrig påstått detta. Han återberättade bara medicinska studier som visat på en dramatisk ökning av autism, samtidigt som det vaccinet introducerades, och att det därför borde vara viktigt att undersöka saken vidare. När jag först kom i kontakt med hans namn, på ”faktasidor” (som by the way ägs av samma människor som äger mainstream-”forskarna” och media) så hittar du rätt så starka ord, så som ”bedragare”. I en intervju med Michael Knowles, får jag ett helt annat intryck. Det man försöker göra när man anklagar såna som Wakefield, är att hindra all form av ifrågasättande av påstådda, men inte bevisade studier.

DR Robert Young sitter i USA i fängelse för att ger matråd till de som söker hans hjälp., och en överväldigande majoritet har bara lovord att säga om han generositet, hjälpsamhet. Säg mig vilka skulle förlora på att folk inte behövde kemikalisk ”medicin”

Bill Gates ang ”nästa pandemi” som han tydligen på något vis vet att den kommer:
”So we,… you know we have to … prepare for the next one, THAT you know I’d say it’s .. ööhh … WILL get atention, this time”



Dessa är deras förnöjda miner i samband med det uttalandet

I dokumentär-videon ”A little world” påvisas hur Big farma, som de flesta här ”hemma i gamla Svedala” kallar för ”vetenskapen”, den som ska litas på… påvisas hur de (Big farma/amerikanska staten, attackerar De protestantiska frikyrkliga Mennoniterna i Västra Texas, för att få dem att räta in sig i ledet o ta vaccin. Man gör detta genom att påstå att två barn som var ovaccinerade mot mässling, dog till följd av detta. Två modiga läkare, vittnar om att barnen dog av andra åkommor, och att mässlingen är oftast bara ett besvärligt utslag. För, som sagt var, om folk lämnas i fred och klarar sig BÄTTRE i hälsa och leverne, än de som medicineras och har mediciner som tredje största DÖDSORSAK (USA) … då finns det ju ingen anledning för stater och medborgare världen runt att betala 100-tals miljarder till Pfizer o dom, för att bli sjuka och dö? Eller hur?

Varför brottslingar sitter vid makten och hjältar sitter i fängelse ? Det är förvisso inget nytt, men det är definitivt i eskalerande. Desperationen från makthavarna ökar i och med avslöjandet av deras illgärningar. och när folk som de som en gång har varit människor upptäcker det, så gör man precis vad som helst för att döda människor som opponerade om eller döda deras karaktärer eller ta deras frihet. Men för våran del ska vi veta att för var gång desperationen ökar hos dem, och varje en av oss som vaknar och pratar om detta och agerar utefter detta, så blir deras verktyg, färre och färre att döda människor, ta ifrån dem deras frihet, färre och färre att ta ifrån människors rättighet över sin egen kropp och sitt eget liv.

Men det kommer bara att ske om du vill , om DU vill!

Lagboken är djävulens vassaste vapen. Den kommer att skydda dig och förgöra dig om du gör som djävulen säger.

Och nu blir det återigen tidigt hur vanliga människor hjälper att få människor som den här doktorn fängslade, genom sin totala lydnad mot staten och ”vetenskapen”. Människor som tyckte att det var rätt att tysta folk under den så kallade pandemin människor som tyckte att det var rätt att regeringen och medicinska bolagen ljög för folket . Människor som sa att man inte kunde uttala sig om man inte var en epidemiolog. Människor som sa att man skulle hålla käften och ta sprutan. Människor som anklagade vänner för att mörda sina anhöriga genom att inte ta sprutan. Människor som uteslöt vänner från föreningsliv för att de inte tagit sprutan. Det finns tusentals exempel bara här omkring, det finns miljoner exempel ute i världen. Utan de här uttalandena utan de här följarna, har de ingen som helst makt de som genomför dessa dystopiska lagar.

Vi kan bli fria, men det kommer bara ske om DU vill

Sitter på bokhandeln i Kramfors, har köpt pennor, ballograf, bok: Röde Orm, bok: Lo By människor och minnen. Blivit expedierad av Ellinor. En man var in missnöjd över en beställning som troligtvis returnerats eftersom han själv missat att hämta den. Han visade sig också ha skrivit en ny bok som ännu inte är i tryck. Barna från Björstaberget. Den plats som jag utan minne av detta tillbringade mina första tre år. Känns som att det blir inköp trots klubbens grinighet.

Har funderat vidare kring anarki – utan härskare, med samtal med Åsa under bilresan. Hon argumenterade för att det måste finnas någon som styr eller något man måste förhålla sig till. Även om det så är naturen medan jag då för min del hävdar att naturen ÄR. Alltså härskar den inte över mig, bara för att jag, om jag lever av den, i den, och under den. Funderar utopiska banor om det på riktigt mest hållbara viset, och på samma gång det mest meningsfulla viset. I min naiva, föreställningsvärld, som aldrig någonsin passat in i den värld jag tvingas leva i, så tänker jag mig att varje handling är för att överleva och leva genom odling, jakt, djurhållning och hålla mig varm. Och att sådana sysselsättningar ger mig en mening med livet. Naiv så tillvida att samhället inte tillåter människor vara frånkopplade från övervakning och kontroll. Och naivt så tillvida att de flesta i min generation, inklusive mig själv, saknar kunskaper och hantverk för att överleva på det viset.

Ändå är det det enda som ger livet någon mening som verkar förnuftigt för mig

Den typen av anarki, utan härskare, ställer flera frågor. Bland annat den mänskliga faktorn, det vill säga hur reagerar och agerar människor i sådana förhållanden. När verkligheten tränger sig på när ingen statsmakt, är det lagar tränger sig på? Blir det då kaos och laglöshet, våldsamhet som en direkt följd av statslösheten? Och en relevant följdfråga till måste bli, är det så bra och harmoniskt nu? När lagen finns, är staten och den globala staten har våldsmonopolet? Det spontana svaret måste bli nej.

Nu ser jag ju att staten och den globala staten med detta våldsmonopol gör våld på medborgare. Tydligast blev det under covid och nu även efter covid. Det var fallet även innan, men jag hade inte fått upp ögonen ännu. Efter att ha bevittnat klagande gubbe på bokhandel i Kramfors landar jag på kaffesmak, över en Macchiato. Och förhoppningsvis lugn och ro att läsa. Det är inte alla gånger helt lätt. När man vill vara ifred vill de flesta prata när jag vill prata, vill de inte prata

Nu är det kväll i tvivlarens cell. Har organiserat verktyg i hallen. Har inte funnits energi, tid till det förrän nu. Och givet ganska trött klockan 22.
Såg video Lejonet delade. Det är mycket information i luften. För mycket, och det är svårt och jobbigt att orientera sig i allt, och därför en svårare att finna lämpliga åtgärder i mitt liv, förbereda mig. Förbereda mig för vad? Att bli utblottad? Att pengar plötsligt inte finns att ge på kontot? Det går inte att förbereda sig för. Och om det blir någon form av total krasch, har jag ingen aning om hur den kommer att se ut. Och hur det kommer att påverka mitt liv? Kommer jag kunna bo kvar? Kommer jag ha något ”bidrag” överhuvudtaget?
Måste jag fly fältet? Blir det krig? I så fall vart? Är flykten till kompis med gård ett verkligt alternativ? Kan jag ens överleva om jag måste fly till skogs? Vad tar jag med mig? Vart tar jag vägen? Eller blir det en annan typ av dystopisk apokalyps?

Jag förstår ändå, ännu inte riktigt hur väst är beroende av Ukraina kriget för att upprätthålla sina ekonomi? Man pratar om pengatvätt. Jag förstår bara delvis varför guld är viktigt enligt många. Jag förstår inte riktigt hur tryckande av pengar ” räddar ” nuvarande maktmänniskor. Jag förstår inte jag som hon Melete sa. Jag har köpt på lite lager av mat, men hur länge räcker det i så fall? Och i någon slags naiv räddningsåtgärd har jag köpt Bear Grills böcker om överlevnad. Som om det skulle hjälpa mig?

Fortsättningsvis har jag och Lejon diskuterat kring ord som bekvämlighet och ansvar och kontroll. Det finns mycket att vända ut och in på där. Stora ord, med vida användningsområden, och mycken medveten felanvändning. Eget ansvar, kontra hur politiker missbrukar ordet ansvar. Vad innebär det att ha ansvar, och att ta ansvar. Enligt politiker som missbrukar sitt ansvar innebär det att lämna sin post. Enkom för att bli omplacerad till en annan högavlönad post. Det Lejon pratar om, så långt jag förstår är att ta ansvar för sitt eget liv. Och då, för att kunna prata om det behöver man även definiera vad det innebär.

Det finns mycket utrymme för både godtyckligt, tolkning, och tolkningar som gynnar en själv vad gäller att ta ansvar för sitt eget liv. Och i och med att vi alla i vår nutid, blivit formade och programmerade att bli löneslavar, eller ”tas som hand om” av farbror, och moder Svea, så vänds ju det ursprungliga uttrycket på ända. Att försörja sig själv? Se till att man själv har mat, värme och husrum? Alla har vi på många vis blivit in fösta in i fårfållan, med statens vallhundar som springer och hotar oss. Med rädsla. De får som lämnar flocken, dvs staten tillåter inte ett offgrid leverne. Även om, eller på grund av att man inte behöver staten. Och det går längre och längre in i den statliga får fållan. Själv har jag ju som sagt haft en naiv dröm om att leva så helt offGrid enkom beroende av mig själv. Bortsett från bristande kunskaper och förmågor, så behöver man vara ett community, en familj av någon sort en by. Vilket också förklarar varför kärnfamiljen är attackerad av staten och den globala överstaten.

I boken, Den indoktrinerade hjärnan, läser jag vidare i både skräck och mycken givande information. Mycket att ta till sig försöka förstå och ifrågasätta om så behövs. Nu inne på de olika delarna av hjärnan närminne i frontloben och att lagra minnen kopplade till känslor via hippocampus. Och exemplet Henry var hippocampus bortopererad. De opererade bort till följd av svårepilepsi. Och han blev aldrig mera Henry igen. Och nu, med dessa ”kunskaper” som ”, forskare och vetenskapsmän” , ” besitter” eller tror sig besitta, öppnas möjligheten att använda dem till att skapa en hel värld av ”Henrys” fast inte via skalpellen?

Vår hjälplöshet och beroende av staten och därmed vår oförmåga att ta ansvar över våra egna liv eller på av upplösandet av familjen och tillhörigheten. Och så klart av nedåtgående kreativitet hos världens befolkning som beror på ”utbildningssystemet” som programmerar istället för att inspirera. Samt AI som ersätter kreativitet. Och Michael Nehls är på väg att bevisa. (Jag har bara läst 47 sidor) även genom att förändra hjärnans kemiska sammansättning. Och dessa tankar kan då bollas tillbaka till resonemanget om bekvämlighet ansvar och kontroll. Hur mycket är vårt eget ansvar till denna dystopiska nya ”verklighet”. Och hur mycket är kemiskt fördärvat redan? Om det nu är det? Jag menar finns det element av att folk på riktigt, inte ens längre har möjligheten att tänka kreativt, tänka själv ens om det skulle få träning? Sitter alltid i oviljan som ”bekvämlighet” antyder, och enligt mig definitivt är en stor del av det?

En helt annan sak, människor, kvinnor och kärlek, attraktion. En liten medelålders kvinna på området, höll upp dörren åt mig. Och gjorde en ansträngande rörelse för att se till att hålla upp dörren. För mig är det jäkligt attraktivt likaväl som intelligent.

…
Det sista lilla steget ut ur fängelset

Det verkar vara det steg, vi vägrar ta både ur våra egna fängelse och de osynliga som är konstruerade för oss. Bästa sättet att behålla folk i fängelset att få dem att tro att de är fria.

Men jag tänker också på i praktiken människor som klamrar sig fast vid någon av illusionerna som är avslöjade. Klimatbluffen, covid-19, trans,rörelsen, feminismen, vänster och höger i politiken, demokratin som illusion, kriget mot mannen och manligheten, rättfärdigande av krig, tron på historien, tron på vetenskapen, religionen. Och kanske även vi som tror oss avslöjat alla illusioner, inte ta det sista lilla steget ut ur fängelse för att vi tror att vi är fria.

Och utöver de osynliga fängelse som makten medvetet sätter kring oss, bär vi många av oss på en del fängelse som kommer utifrån trauma, och håller oss fast i beroende beteenden, rökning, alkohol, knark, arbete, porr, sex, mat, godis, spel etc etc, och där vi själva är våra egna fångvaktare, och slår på oss själva inifrån för att vi inte är bra, inte är ” normala”. Så utöver att beteendet är destruktivt eller kvantiteten av beteendet och tvångssyndrom, så slår vi på oss själva inifrån.

Det sista lilla steget ur fängelse, det sista lilla steget ut ur det helvete vi åläggs och det helvete vi och ålägger oss själva. Vilket är det? Hur många gånger har vi passerat ”gå” och aldrig slutit ur ur fängelse? Vill vi inte ut ur fängelse? I så fall varför?

Det har alltid varit lättare att kritisera andra, och lösa andras problem än sina egna i olika resonemang och teser. Såna är vi. Men det är svårt att se på när människor de senaste åren klamrade sig fast vid ” vetenskapen” starkare än någon religiös tro jag någonsin bevittnat. Så starkt att man är villig att tro blint, trots kraftigt försämrade hälsa, att fortsätta ta preparat som initieras in i kroppen förbi kroppens initiala försvarssystem, så som huden, såsom mage, njurar, lever, tarmar, som sorterar bort, som som kroppen inte vill ha, inte behöver.

Det är svårt att se alla människor som de sjuka, och inte ens ställer sig frågan om det kan bero på vad man stoppar i sig. Och det är märkligt att de flesta förstår att vad man äter påverkan, hälsa, men absolut under inga omständigheter kan tänka sig att hälsan kan påverkas negativt om man injicerar något som går förbi våra initiala försvarssystem? Hur är det möjligt?

Min kropp, har ju fått utstå dålig mat under många år, även om det inte bara varit dålig mat. Problemet är att jag fortfarande en idag inte till 100 % vet vad som är bra mat. Min utgångspunkt är att det vi ätit under tusentals år, är bra mat, är mat som vi är skapta för. Men att den maten är nästan omöjlig att få tag på. Eftersom kött i butiken är manipulerat, injicerat, och plågat, och grönsaker är besprutade och manipulerade och utöver det finns det massor med produkter som egentligen inte skulle få kallas för mat.

Sedan har jag min genetik, mitt arv. Mina mor och farföräldrar och de före, mina föräldrar, vilket arv har de gett mig? Och hur mycket påverkar det egentligen? Är evolutionsteorin också en illusion, eftersom den också är en gren av den uppenbart manipulerade och korrumperade så kallade ”vetenskapen”. Vår tids blinda religion, som är grunden för den fysiska och mentala tyranni vi lever under. Ju mer jag läser och förstår, ju mer jag diskuterar och förmår, desto mindre förstår jag människan och hennes beteende. Desto mer hel jag blir, desto mer trasig tycks omgivningen te sig.

Vad är mitt sista steg ut ur fängelse? Varför vill jag inte ta det? vilket är mitt sista fängelse? Vem vill jag vara när ingen ser på?

Kris är nyckeln till förändring. Men det är två sidor av samma mynt. All utveckling kommer ur kris, personlig erfarenhet. Man ändrar sig inte om man inte måste. Det har dessvärre teknokraterna oxå upptäckt, och använder sig av för att förändra människor till viljelösa slavar. De kan inte förändras någon utan verklig eller påhittad kris

Gemensam faktor är att alla nutida ”kriser” går att spåra till att de hittas på eller skapas av makten som påstår sig rädda oss från kriserna de skapat eller hittat på. Medan de påstådda, men inte bevisade ”klimatförändringarna” skylls på ditt och mitt sätt att leva, experimenterar dessa maktgalningar genom ”vetenskapen” med geoengineering/klimatmanipulering genom kemikalier som sprutas ut i atmosfären. PÅ samma vis, egentligen alldeles oavsett om viruset corona, och påstådd covid 19 existerar eller inte, huruvida det är en labbläcka eller fladdermöss på kinesiska marknader, …på samma vis är det oavsett allt detta dessa fd människor, som SKAPAT eller hittat på krisen, som fick miljarder människor att gå med på att begränsa sina liv, begränsa sina tankar, begränsa sin yttrandefrihet, och låta dem centralisera ännu mer av jordens tillgångar och pengar hos sig själva. Och efter ”krisen”, skapas nya kriser, som Ukraina och Gaza… och vi accepterar att barn mördas i ”självförsvar, och vi accepterar övervakning och censur, eftersom ”de vill vårt bästa”. Och trots att man skapat fler cancerfall med vaccinering så kallar man det för en separat kris såväl som alla andra effekter av vaccinet som hjärtproblem och proppar som leder till massiv dödlighet, och har hittat på frasen ”post-covid”, som helt solklart är en cover-up för vaccinskadorna.

Mängden information, och hur fundamentalt tvärt emot allt vad vi har lärt oss den är, gör att det är svårt att t.o.m. för egen del sammanfatta på ett enkelt sätt omfattningen och konsekvenserna av det som sker både i skymundan och mitt framför våra ögon. Det gör det en svårare att förklara eller ens initiera ett samtal om det med människor som inte tagit till sig en tiondel av den information jag har tagit del av och vad värre är slåss med näbbar och klor för att slippa.

R som än idag tycker det är bra att sjukhuset har besöksförbud på grund av alla ”virus” som sprids, vilket renderar i att han/hon inte kan besöka sin livspartner, när han insjuknat i ”troligtvis ”post-covid”… eller post-mRNA-vaccin, som jag skulle uttrycka det.

Naturligt, vanligt och normalt

Återigen i mina spaningar kring livet och världen och mig själv, så hamnar jag vid tolkningen och definieringen av ord. Det är ändå via ord som vi kommunicerar och det är via kommunikation, vi utvecklas. Propaganda är inte kommunikation, reklam som också är propaganda fast kommersiell, är inte kommunikation. Att titta på tv är inte kommunikation.

Länge har jag varit allergisk mot ordet normal, jag har känt en krypande olust inför ordet. Fast först nu kan jag sätta ord på varför. Eftersom ordet precis som ordet uniform, innebär att likrikta, forma alla efter en form. På samma sätt har den här krypande olustkänslan funnits inför skolsystemet redan från det att jag var liten, men då kunde jag inte sätta ord på varför. Men orsaken är densamma. Skolan likriktad, skapar exakt likadana tankar uppmuntrar inte till kreativitet, uppmuntrar inte till individualitet, uppmuntrar inte till frihet, tankarnas frihet.

Naturligt är ett ord som känns mer naturligt för mig.

Synonymer till naturlig

1. äkta, sann, oförädlad, obehandlad, oförfalskad; naturenlig, medfödd, inneboende, konstitutiv, nativ
2. rimlig, självklar, följdriktig, normal, evident, logisk, väntad, begriplig, förklarlig, passande, osökt, näraliggande, självfallen, lättfattlig
3. okonstlad, spontan, öppen, enkel, otvungen, chosefri, konstlös, okonventionell, ledig, omedelbar; rättfram, frimodig
4. oförminskad, hel
5. köttslig, riktig; illegitim, utomäktenskaplig
   säger synonymer.se

Men jag tänker på om man delar upp ordet eller kanske tänker sig Dess ursprung, och kommer då fram till natur-lik, det vill säga lik naturen. Som vi egentligen är en del av, eller åtminstone har varit. Vilket också rimmar väl med hur jag har hanterat kriser och livet. Hur jag har ställt mig in inför frågor som på grund av propaganda och reklam och ett massivt informationsflöde gjort det svårt att ta ställning till vad som är sant. Jag har sedan länge haft som motto att ställt mig i frågan. Vad är det vi skapar för? I vilken miljö är vi skapta att leva? Vilken mat är vi skapta för att äta? Den maten som fanns för 10 000 år sedan det är svaret, miljön som fanns för 10 000 år. Sedan blir svaret eftersom det är närmare i tid när vi blev skapta.

Men om man noterar synonymers synonymer kring ordet naturlig, så finns på punkt 2 även ordet ”normal”, vilket jag inte tycker är normalt, eller åtminstone inte naturligt.

Ordet vanligt är ganska vanligt. Det kanske är både naturligt och normalt, och ofta förknippar man vanligt med normalt eller till och med sätter är lika med tecken. Vilket leder till missuppfattningen, åtminstone enligt mig, att om en majoritet tycker någonting, det vill säga att det är vanligt, så blir det normen, som dessutom i vår odemokratiska demokrati banar väg för både majoritetens och minoritetens diktatur över individen, över våra tankar, över vår frihet, över vår självständighet som människor. Det är inte naturligt det är inte likt naturen.

Av en god vän fick jag mig till livs att jag borde se på Eurovisionsschlagerfestivalen för att vidga mina vyer? Den kommentaren som så många som man stöter på idag av alla man känner är egentligen helt mindblowing. På vilket sätt skulle det vara att vidga mina vyer att göra det likriktade som alla andra gör? Och på vilket sätt skulle HBTQ propaganda vara att vidga mina vyer? Folk tänker inte, folk kan inte längre tänka, för att ”någon” har redan tänkt åt dem i alla lägen i sina liv. Det har varit så även för mig, och det är underbart och fruktansvärt att slå sig fri.

En mening jag snappade upp, när jag inte satt och tittade på Eurovisionsschlagerfestivalen och vidgade mina vyer var: – Vem vill jag vara, när ingen tittar på? Det, skulle jag kunna tänka mig betecknas som att vidga mina vyer. Men det är ju inte normalt? Men kanske naturligt? Kanske likt naturen .

Är det sista lilla steget ut ur fängelset, det lilla steget in i oss själva?

Och är en stor detalj i delsteget att t ex kasta ut TVn för gott?

Jag är villig att genom diskussion utmana alla som tror annorlunda.

…
Har jag förlorat alla mina forna vänner? – ALLA ?

Nå, svaret på den frågan, är som vanligt beroende på vad man egentligen frågar sig, och hur man definierar ”vänner” …. och i sin tur beroende av den definitionen, om man någonsin har haft några vänner? På samma sätt som man utifrån samma premisser kan fråga sig om demokratin håller på att avvecklas, eller om vi i någon mening ens någonsin haft någon demokrati att tala om?

Om man ser lättvindigt på ordet, så tillvida att de som inte är direkta ovänner, därmed skulle vara vänner, ja då är det fler än jag kan räkna. Är det per definition hur många likes du får på dina Facebook-inlägg (popularitet, som bygger på att hitta linjen för vad majoriteten kan tänka sig att offra en tumme på, utan att överhuvud taget reta nån, eller att behöva stå upp för något eller någon) .. ja då har jag knappt några… färre än 5 … kanske en än lägre färre-gräns. Om vänner definieras utifrån hur många Facebookvänner man har, då har jag för tillfället 88 vänner. Om det är hur många som hjälpte mig att flytta, har jag 2½ vänner ungefär.

Men om jag definierar utifrån hur många som verkligen står upp för mig inför andra när det behövs…. då vet jag inte … för sånt förändras… men inte blir det många.

Är jag en vän då ? … mmm det är frågan, det måste ju gå igenom samma frågeställningar från de som funderar över min vänskapskvalitet. Försöker jag vara en vän? Jag vet inte faktiskt längre. Förut skulle jag påstått detta. Men nu försöker jag väl bara vara schysst utan att göra våld på mina egna grundläggande behov och mänskliga rättigheter. Men nu för tiden vill jag oxå kunna vara uppriktig inför en vän. Och det är näst intill omöjligt idag, för ingen vågar stå för något, ingen vågar bli oense, ingen vågar säga emot vad makten programmerar dem med. Nästan ingen iaf.

Det går alltså inte riktigt att definiera och skriva i sten. Eventuellt kan jag kanske uttrycka egenskaper man önskar sig av en vän? Och vän-klientelet är ju oxå avhängt av vad man gör med sitt liv för närvarande, vilka värderingar man har… och OM man har några värderingar över huvud taget. Men inte utifrån att en vän ska tycka precis som jag. Det skulle jag avsky, det skulle bli ointressant och tråkigt.

Men att inte kunna prata om det väsentliga som sker i världen, och vad man tycker och tänker om det, vilket idag är en realitet för oss som läser otillåten litteratur, otillåtna nyheter, tar del av otillåtna diskussioner på nätet, ifrågasätter eller rent utav, som jag, nu för tiden, sågar vaccineringen, och har mängder med argument för det ställningstagandet… att inte kunna göra detta inför vänner … är som att ha vänner som inte är ens vänner. Och det är bara ett av alla ämnen jag djup-dykt i, som det tystnar när man tar upp det. DET är en realitet för mig idag, och för mängder av människor runtom i världen. Samma skulle så klart gälla inför tanken på kärleken, som jag tänker mig vara en passionerad, heterosexuell, intensiv vänskap med ömsesidig respekt .. och själs-fränder. Om the-love-window” var relativt litet redan innan allt detta, så har det krympt än mer nu. För var skulle man kunna hitta en heterosexuell kvinna med dessa värderingar idag?

I ett försök att känna mig mindre ensam, och att minska förväntningar och riskera att bli besviken hela tiden, så förklarade jag att jag inte har några vänner, bara bekanta, och tillfälliga bekantskaper. Men jag är dålig på att lura mig själv nu för tiden, efter det röda pillret… och jag är än sämre på att lura hjärtat – som gott är.

Men på ett sätt kan man ändå påstå att jag förlorat alla mina forna vänner, och det gjorde jag när jag började stå upp för mänskliga rättigheter paradoxalt nog.

Jag som trodde det var en förutsättning för all mänsklig kontakt, men ingen av mina forna vänner tycks hålla med?

–
Här är en ord-iakttagelse som både jag och Lars-Erik kontemplerat, tvivlat kring över och konstaterat hur det ligger till helt enkelt. Men det blir tydligare på engelska än på svenska, eftersom ändelsen på ordet -form har en annan betydelse än på engelska, där form, som verb, to form, betyder att formera. I Sverige uppfattar vi ordet som klädesplagg kopplat till ett yrke.

To Uniform, borde därför betyda att likrikta när det används som ett verb, vilket också dess adjektiva och substantiva namne betyder. Så syftet med exakt likadana kläder/uniformer, kan i bästa fall tydas som både stolthet över tillhörande ett yrke, och tillika tydliggöra att man är personal inom det yrket. MEN även att likrikta i form av att ta bort all individualitet, bryta ned personliga initiativ och tankar. Tydligast blir det då inom militären, där man många gånger öppet erkänner att man bryter ner en enskilds psyke, och integritet, för att ”forma” den individen till en lydig soldat. Och en lydig soldat gör som han blir tillsagd, även om det innebär att skjuta, mörda civila, eller tom våldta kvinnor och barn. Att likrikta. Inte lika stolt nu längre va ? …över yrkestillhörigheten ?

Det är alltså även ett maktmedel, för att kunna göra ett lydigt massförstörelsevapen av mängder med nedbrutna människor.

Samma maktstruktur förekommer tydligt inom det vi kallar för ”vården”, som i sin tur är styrd av ”vetenskapen/forskningen”, som i sin tur ”kommer fram till vad de som betalar dem vill att de ska koma fram till. To Uniform, att likrikta…. att bära uniform. Det är värt att tänka på både i kölvattnet av den planerade pandemin , och i svallvågorna av dess effekter. Dessutom så tuffar den dystopiska skutan vidare i jakt på att förstöra inte bara människoliv, men i synnerhet allt som vi betraktat som mänskligt och humant. Vilket gör att man skulle kunna jämföra undersköterskor, sjuksköterskor och till och med läkare som soldater, som de som betalar deras löner kan använda i krig… och ANVÄNDER i krig, MOT människor. Inte för att rädda människor eller mänskliga värden.

Vi har förvisso upphört med klädesplagget skoluniform sedan länge, men vi likriktar våra ”elever” till att tänka samma sak som de blir lärda, det är det samma som att inte tänka alls. Jordan B Peterson sa:

”För att tänkande ska vara möjligt, måste vi riskera att kränka någon”

J.D Vance, som skrivit Hillbilly Elegy, en mycket välskriven bok, med humor och värme, kommer i andra hälften av boken in på hans politiska värderingar, som ska ha formats av uppväxten, och hans behov av att slå sig ut ur de destruktiva ovanor hands familj kommer ifrån, och enligt J.D den absoluta majoriteten av befolkningen kring Appalacherna. Och om jag njöt av första halvan av boken, kopplas det kritiska tänkandet på i den andra halvan, när han formulerar sina värderingar. bland annat just den biten om det militära, som han genomgick, och som han menar formade honom till en man, istället för ett offer. Och det låter ju bra när man formulerar det så. Men baksidan av det är värd att beakta. Och baksidan är att även han är en produkt av likriktat tänkande, som han vill överföra genom politiken.

Vad är det för fel att vara lat
Tänk om det blev krig, och ingen gick dit
/Astrid Lindgren

När man väl börjat vända på stenar, börjat ifrågasätta det som man programmerats till att tänka, vara, säga… så finns det inget slut. Och man förstår hur lurad man varit. Man blir fri, men bara fri att bevittna en värld av mentala fångar, som omfamnar sina bojor… och försvarar dem.

…
Åskådarna sitter på läktaren,
och ser Benjamin Netanyahu
mörda Bebisar….
Demokrater och republikaner
står för notan, och subventionerar
era biljetter

Åskådarna sitter på läktaren
och applåderar åt nya lagar
som tar deras frihet för alltid
världen över…även här

Nere på arenan, och ute i kulisserna
kämpar några förgäves, utan ert stöd
kämpar mot censur, kämpar
mot transhumanism och teknokrati
dessa kämpar buas ut med nedlåtande ord
och tystas ned … av åskådarna

Åskådarna såg på och applåderade
när man med Sveriges hjälp fängslade
en journalist … efteråt tiger ännu åskådarna
om det inträffade, och sitt deltagande
i karaktärsmordet på Julian

Åskådarna tittade på när Adolf Hitler valdes
och när I början av 1943 blev SS-läkaren Joseph Mengele
chefsläkare i Auschwitz-Birkenau. Mengele valde ut fångar,
framför allt judar och romer, som han utförde fruktansvärda
”medicinska” experiment på.

Åskådarna såg miljarder kanyler
injicera blodet på miljarder människor
Åskådarna tog giftet själva, för åskådarna
litade….
Åskådarna buade ut de som vägrade
ta giftet…
Åskådarna teg, när läkare, sjuksköterskor,
forskare världen över tystades, och tystas än…
Och Mengele än en gång långt efter sin död
tilläts experimentera sina sjuka medicinska
experiment

Nu inför publiken och åskådarna,
de frivilliga försökskaninerna som köade
till vår tids Joseph Mengele
Nu är det tyst på läktarna om det
Men många köar fortfarande

Våra kontanter kommer tas ifrån oss
Vi kommer att övervakas, censureras
med hjälp av globala digitala ID
fängslas, skjutas, skickas ut i krig som de startar
här i demokratins sista utpost
Vi är demokratins sista utpost,
vi som inte tittar på
vi som inte låter oss tystas

Jag är ingen åskådare,
Jag tiger inte ihjäl de inhumana åtgärder
publiken applåderar åt
Men mina ord tigs ihjäl …
av åskådarna

Vilka är ni åskådare?
Är ni mina vänner?
Är ni alla jag träffar dagligen?
Varför säger ni inget?
Åskådarna och åskådarnas barn,
kommer att offras likaväl…
offras redan nu…
applåderar medan de dör
…

…men åskådarna tiger ännu
åskådarna applåderar, medan de insjuknar
i en tusenårig sömn
Vem ska befria er ?

Åskådarna sitter på Colosseum,
i Rom, och ser folket mörda varann
som underhållning och åskådarna
applåderar … året är 2025
Och George Orwells 1984
blev en manual, istället för en varning