TomasTvivlaren

…
…och lika goda, och lika onda.

http://www.dn.se/insidan/lars-blev-misshandlad-av-en-kvinna-under-16-ar/

http://www.dn.se/insidan/kvinnors-vald-mot-man-maste-ocksa-uppmarksammas/

Jo jag vet … jag har redan tappat några läsare, bara genom vad orden i länkarna avslöjar om mitt bloggämne. Och det är synd, för paradoxalt nog är det just undvikandet av att läsa sådant som motverkar ens egen världsbild, samhällsbild, precis det som är problemet som behöver omprövas. Att tänka i större perspektiv än det egna könet, än den egna hudfärgen, än den egna tron osv.

Så risken är väl att ni som fortfarande läser detta blogginlägg, är personer som redan tycker som jag. Och det vore synd, för det är i synnerhet feminister som kanske borde läsa både tidningsartiklarna och ämnet de tar upp. PRECIS det som skrivs där och tas upp av forskare är sker jag för länge sedan ”spanat”.

Jag tar inte upp dessa ex för att hävda att det är mer synd om män, har inga ambitioner att starta ett könskrig. Jag försöker bara belysa att bilden försmådda och misshandlade feminister ibland målar upp, i verkligheten har fler färger och nyanser än att män är vilddjur, och kvinnor alltid är offer. Det är egentligen makabert att man ens ska behöva påpeka detta FAKTUM. Men det har gått så långt i vissa fall i journalistiken, i rättsväsendet att det faktiskt måste påpekas. Och bilden av samhället och världen måste ALLTID ifrågasättas och omprövas. annars fastnar man i stereotyper, och stora delar av sanningen går förlorad.

För inte så länge sedan talade en kvinna, som jag i övr respekterar och imponeras av, om för mig att kvinnor ju faktisk är mjukare, mer omhändertagande, mindre maktlystna…kort sagt mer mänskliga och goda än män. Jag höll på att trilla ur kalsongerna, och blev så tagen på sängen att inte ens jag med min vokabulär och debatterfarenhet orkade ens försöka förklara hur det egentligen ligger till med den saken. Nånstans insåg jag att det inte fanns minsta lilla förutsättning att bidra till en mer nyanserad bild för henne. Plus att jag blev så arg att jag inte visste vad munnen skulle säga om jag släppte lös. Hon hade bestämt sig, så var det bara.

Artiklarna jag länkade till handlade alltså om fall där män faktiskt blir misshandlade av sina kvinnor, psykiskt och fysiskt, och med hot som att anmälan om misshandel mot kvinnan för att ta barnen ifrån mannen. Hot och misshandel förekommer från båda könen, och kvinnor är precis lika bra och lika dåliga som män. Att säga så, är som att svära i kyrkan i dagens fem-Sverige.

Vad värre är, att förneka att män i likhet med kvinnor blir utsatta, att håna män som ”inte är man nog att hantera det själv” utan polisanmälan, att negligera mäns känslor och integritet, att låsa sig fast vid bilden av män som varelser som är utan känslor….

…allt detta eskalerar bara till mer våld, mer tryckkokare som exploderar till slut, eller imploderar (självmord) För jo ja just det 70 % av självmorden är män som begår. Men det tas sällan upp i jämställdhetskampen, däremot vill det oftast gärna belysas när statistiken säger att kvinnor blir förfördelade, så som fallet att det är FLER män som misshandlar sina kvinnor fysiskt, än tvärtom…. i den mån nu all information om hur verkligheten vad gäller våld i hemmet, når fram till polisanmälan… vilket ju är föga troligt.

Den här människosynen. Den här mansbilden, den här kvinnosynen, skapar sedan problem med jäv från domare, åklagare och försvarsadvokater i olika brottmål, varav vissa inte ens borde rubriceras som brottmål, utan snarare hämndaktioner.
Marrianne Ny’s jakt på Julian Assange är ett tydligt sådant fall där snedvriden manssyn, är lika rättsvidrigt som snedvriden kvinnosyn.

Det är MÄNNISKOR, med den mänskliga faktorn lurande i bakgrunden som är advokater, domare, åklagare, forskare etc. Att tex ha en kvinna som är djupt bitter på män som helhet, som är åklagare i sådana mål, borde vara jäv om något, och rent rättsvidrigt. Det är som att sätta Sverigedemokraternas Björn Söder att väcka åtal mot i rättsfall där invandrare på något sätt är anklagade eller utsatta.

Att tillsätta människor som redan bestämt sig för en tes i rättsfall, polisutredningar, utan att ha ett öppet sinne för andra eventualiteter, och driver utredningen, forskningen, polisutredningen dit de vill, skapar de svar de vill finna … är ytterst oerhört omänskligt och krossar ibland människors liv… som mycket väl kan var så i fallet Kevin, och med all säkerhet är så i fallet Assange, vilket helt och hållet är drivet av motorn hämnd, och inte rättvisa. Om man redan bestämt sig som utredare, är det föga troligt att sanningen kommer fram.

…
Vill till en början säga, att jag inte har en aning om vad som hänt.
Och sedan säga att det inte finns ord att beskriva tragedin och sorgen.
Så det här, från mitt håll, blir inte, som ofta sker hos många ett tvärsäkert uttalande om vad som hänt. Så som tex väldigt många gjort i fall som Assange, Billy Butt, Tito Beltran. Folk hemma i sofforna och journalister har varit tvärsäkra på deras skuld, fast inga egentliga bevis lagts fram i fallet Assange, eller Tito Beltran iaf.
”Den jävla våldtäktsmannen Assange” och dylika uttalanden är väldigt vanlig på sociala medier. ”skyddade bakom sina skärmar agerar de domare utan att ha varit varken närvarande eller tagit del av uppgifter eller presenterat någon som helst bevisning. Och i vissa utredningar har läckor till media och åsikter påverkat rättegången.

I Kevinfallet handlar det om barn som är både offret, och barn som blivit anklagade, så här är väl inte folk lika bestialiskt tvärsäkra från soffan och bakom dataskärmen. Här går ytterligheterna av åsikter kring metoderna och bevisföringen, vittnesmålen. Och på den punkten ter det sig lika polariserat och ogenomtänkt som vanligt.
Men här känner jag ändå lite tveksamheter inför hur just förhören av barnen gått till, och till slutsatserna av dem. Det finns även fall där vuxna människor som blivit åtalade är i en sådan utsatt position att det är ytterst rättsosäkert att leda vittnena, och pressa fram ett ”erkännande”, och utan teknisk bevisning.
Många blandar i sin iver att ”lösa fallet”, eller ska vi kalla det utkräva hämnd för ett dåd, för att det är så fruktansvärt, att man glömmer att man skapar fler offer om det inte står utom alla rimliga tvivel att man kommit fram till vad som hänt, och vem/vilka som är skyldig/skyldiga.

Så min åsikt är att det blir ytterst rättsosäkert när man lägger all vikt på vittnesmål och ingen teknisk bevisning finns. Och då skall vittnesmål bedömas trovärdiga eller inte trovärdiga, och människors hela liv hänger på vad några personer ”bedömer”
Och detta rättfärdigas med att det sällan finns teknisk bevisning.
Men det officiella ”avslutet” och känslan av hämnd, tar allt för stor plats i moderna rättegångar… om ni frågar mig

Och ändå tycker jag hemskt synd om Kevins pappa, för att allt rivs upp på nytt.
Kevin är kanske i Nangiala… Men Kevins far, och de anklagade barnen lever ett helvete om och om igen. Jag säger bara att ibland… bara ibland kan det vara bättre att leva i ovisshet, än att skapa en ”sanning”
Lite då tänker jag. Kevin kommer inte tillbaka till sin far. Möjligtvis reinkarneras han till någon lite Kungsfågel. Men han kommer inte tillbaka för att rättsväsendet försöker avsluta ett mål som inte finns tillräckligt med bevis i.
Det kanske får räcka nu ?

…
Liberalfeministiskt ordbajseri och högerextrem desorientering
http://www.expressen.se/kronikorer/hanne-kjoller/det-gar-att-bemota-fruktan-utan-att-lana-sds-formular/

”Liberalfeministen” Hanne Kjöller påstår att endast Sverigedemokraterna har ett ”Narrativ”. Och med det onödigt tillkrånglade ordet, menar hon nog att det är det enda partiet som har en ”berättelse”, en vision, eller nåt sånt. Det är ofta så att skribenter som Hanne använder sig just av den typen av vokabulär för att antingen framstå som bildad och det övre skiktet i samhället, eller för att just göra sitt ”budskap” något diffust och svårattackerat. Eller både och kanske.

Lite grann blir den typen av journalistik med tvetydigt, snobbigt språkbruk samma typ av vapen som just SD och Trump använder sig av. Dvs att bombardera med svårtolkade ord, eller i Trumps och SDs fall med halvsanningar och obekräftade påståenden om ”etablissemanget”, om invandring och invandrare så till den grad att vanliga medborgare till slut resignerar inför vad som är sant eller inte, eller vad orden eg betyder. Det är definitivt en form av maktutövande. Att nu Trump och SD iom opinionsframgångar och valvinster blivit ”etablissemanget” är ju givetvis inget man vill tillstå.

Jag säger det, för att när man läser Hannes text, finns det så mycket felaktigheter och ordval som bör ifrågasättas, att fokus från det hon försöker framföra, vilket helt klart blir en gåta för vilken läsare som helst. Och kanske det är meningen ?
Ett närmande till SDs idéer, en normalisering av deras idéer kring olika rättigheter utifrån nationalitet religion, medborgarskap etc. I sin text, utan att tala klarspråk, så gillar hon SD lite i smyg, och kritiserar övriga 7 partier för visionslöshet. Att en som hon kallar sig själv ”liberalfeminist” inte vågar tillstå att Vänstern verkligen har visioner och en berättelse om förändring är ju naturligt. Det är inte en förändring hon vill se. En förändring i Sverigedemokraternas riktning tycks däremot inte vara lika främmande. Det går inte att tolka den luddigt diffusa texten på annat vis.

Bara en sån sak som att hon dryftar sig till att i något format benämna sig själv som någon form av feminist, med ”rättvisekrav” på agendan, får det ju att vända sig i magen på en. Och bara den definitionen av sin politiska ståndpunkt är så absurd och förvirrande att fortsatt seriös diskussion blir snudd på omöjlig. Hannes politiska ståndpunkt har enligt mig inget med rättvisa att göra. Att döma av Hannes journalistiska gärning så långt, så känns det inte riktigt som hon förstår begreppet rättvisa, eller ursprungsversionen om feminism. Det gäller förvisso för en del ledande FI-politiker också, som vill har rättvisa för kvinnor, invandrare och HBTQ-människor, men helst inte för män.

Men åter till artikeln, som … tror jag handlar om SD.
Att SD skulle vara ett parti med ett ”narrativ” en berättelse, en vision, är lika absurt som att… som att… som att Hanne kallar sig feminist, eller Fredrik Reinfeldt ville att folk skulle ”öppna sina hjärtan”. Vad SD har, är en oerhört slug partiledare som framställer svenskarna och sig själv som offer för något skrämmande, främmande, odefinierbart. Och i en tid då det inte tycks spela nån roll om det finns någon statistisk sanning i påståenden. I en tid då det är värre om en invandrare våldtar en kvinna, än om en svensk våldtar en kvinna, så vinner ju givetvis den typen av människofientliga, segregerande tankegångar mark. Och när ”Liberalfeminister” som Hanne Kjöller, dessutom krattar manegen åt dessa ”demokrater” i folkdräkt, med bruna underkläder… ja då går det som det går.
Jag tror tyvärr SD kommer vara största parti om två val. För att vi hjälps åt att normalisera människoförakt, för att vi nöjer oss med att strunta i källkritik, för att vi föraktar sanningen, och räds alla utanför ”Svedala”, för att är redo att sätta oss moraliskt över andras människor pga av vår sociala status, och blunda för att vi är precis likadana i genomsnitt.

Idioter finns inom alla religioner, alla kulturer, alla partier, alla nationaliteter, om inte annat så visar många företrädare av SD med eget beteende upp det faktumet. Och en och annan ”Liberalfeminist”

…
Homo Sapiens insaniam – Det galna människosläktet

Asså…. en liten dammsugare-robot som far omkring mellan våra fötter, för att vi ska slippa röra oss ?
Eh… en robot till, som gör kattfan hos granne hysterisk,när den snurrar omkring på gräsmattan.
Rulltrappor för att vi ska slippa motionen, Ja till och med långa plana rullband för att vi ska slippa gå.
En som tar bilen 500 meter till gymmet för att…
öh, just det promenera på ett band ???!
Det påminner mig om ordspråket ”att gå över ån efter vatten”.

Sen prånglar man till höga reklamkostnader på oss oändligt många sorters träningsredskap som ska … öh ge oss den motion vi missar för att vi köpt robotar, stått på rullband och i stått i rulltrappor samt försummat att promenera till affären och tagit bilen ist bilen ???

Och det finns en tråkig gemensam faktor i detta beteende, det är marknadsekonomi !
Det är nyliberalism, det är kapitalism och ”tillväxt”. För att tillväxt ska kunna upprätthållas måste behov SKAPAS. De som har pengar måste vara missnöjda, och faktiskt lurade, som i motionsexemplen här ovan.

…
Frihet. Kärlek. Bekymmer. Tillhörighet. Familj. Skratt, är allt jag vill ha.

Jag kommer för alltid fälla en tår eller två,
när en dotter kramar om sin far när hon kommer från skolan.
Jag kommer nog alltid få fukt i ögonvrån när familjer återförenas i ”Spårlöst.
Mitt hjärta kommer helt säkert alltid att brista, när jag ser den fattiga indiska flickan som får ett näringsrikt kex om dagen, men ler större än jag nånsin sett, och välkomnar stolt den rika västerlänningen till sin skola.
Jag kommer alltid ……

Jag blir gråtmild när pappan följer den lilla pojken på knattefotbollen,
varje vecka, varje år, tills pojken blir less på faderns sällskap och vill frigöra sig.
Jag blir glad men avundsjuk när par går hand i hand, år efter år, när de planerar för middagen, hjälps åt att måla husfasaden.

Det kanske alltid kommer vara så,
Jag vet vad kärlek är likväl som någon ann,
men jag vet inte hur man lever ihop.
Jag har gett kärleksfulla handlingar och ord, tusen gånger,
och jag har även tagit emot sådana ord och handlingar.
Jag har helt enkelt inte ännu tillräckligt lärt mig att jag är värdefull.

Jag avundas inte miljonärer, dem är det synd om,
Men jag avundas familjer, jag avundas fäder,
jag avundas ibland vuxna med föräldrar.

…
Jag tycker inte alls om Jenny Strömstedt, det är så.
Jag har svårt att sätta ord på varför, utöver att när det en gång i en valdebatt 2014 lyste igenom vad hon eg tyckte om jobbskatteavdragen, och mantrat ”det ska löna sig att arbeta”. Detta i samband med att hon intervjuade Jonas Sjöstedt.
Det lyste igenom irritation över att Jonas talade om bättre villkor för arbetslösa, gamla och sjuka… då hon irriterat frågade

”Men ska det inte löna sig att arbeta då?

Jenny Strömstedt hade 633.000 i årsinkomst 2013, tror knappast den har minskat sedan dess. Hon bor tillsammans Med Niklas Strömstedts inkomst att lägga till hushållsekonomin så *förstår jag att det blir tufft, och att man upprörs över att det finns sjuka och arbetslösa i samhället som givetvis borde ta sig i kragen i och göra rätt för sig som Jenny själv* (Jo … det var ironi)

Jag tillhör nog de som i Sverige har minst att röra mig med ekonomiskt. Men få av mina vänner eller bekanta har hört mig beklaga mig över ekonomin. Jenny har 8 gånger så mycket som mig, om man inte räknar in makens inkomst. Inte heller nu, när jag i denna text visar på hur stora skillnader det är mellan fru Strömstedt och mig som sjukskriven… inte heller nu gör jag det för att beklaga mig över min ekonomiska situation. Jag belyser att det är HON som beklagar sig, och tror sjukdom och arbetslöshet kan motiveras bort med hjälp av sämre ekonomiska förutsättningar. Det är alltså viktigt för henne att människor i min position får MINDRE… för det skulle ge incitament till sjuka att bli friska, och arbetslösa att hitta jobb som inte finns eller alt de inte är kapabla att utföra.

Men det är oftast så det är … det gnälls mest från de som har mest. Och de är ständigt missnöjda, speciellt om någon som har det dåligt ställt skulle få det bättre nån gång, nån stund. Finns inget annat som retar ”goda människor” likt Jenny. S som när människor som inte klarar av att jobba eller får tag på ett jobb, får någon form av livsuppehållande utbetalning på den försäkring de oftast redan betalat in genom skatt.

Och när Jenny Strömstedt ojar sig över att ha blivit kallad ”godhetsknarkare” i Expressen efter 7:e-april-attacken, och räknar sig till de goda, och de andra är onda.
Ja då framstår hon som ett liten naivt barn som tror att prinsessor som är vackra är goda, och de fula drakarna sprutar eld och är onda. Hon har helt enkelt gjort det enkelt för sig, när det gäller gott och ont. När man sitter på piedestal kan man faktiskt så många frön till den ondska som sedan även drabbar välbärgade privilegierade överklassmänniskorna… som det tycks så mycket hårdare än krigets barn i Syrien, så mycket hårdare än barnen som dör i svält i Afrika. Jag undrar Jenny… är det samma syn du har på ”löna sig att arbeta” i Afrikas svält ? Borde vi motivera dem. Och när sedan J.S upprör sig över ”ojämställdhet” för kvinnors räkning …och tror sig vara feminist …

…. ”då går min gräns för vad jag pallar med,
då vänder sig min mage ut och in”

…
Aldrig mer ska jag säga ”aldrig mer”….

Jag har sett på sista avsnittet av programmet ”30 liv i veckan”
Bara att jag kan se programmet, är bra. För bara ett tag sen har jag inte orkat med ett milligram av elände, inte en tesked romantisk komedi, och inte ens en centiliter konflikt eller ansvar.

Jag tyckte orden polisen i programmet sa var kloka och fina. Att fara på den typen av uppdrag var en av de vanligare. Han sa det var viktigare att lyssna än att prata, upprepa, tydliggöra det personen säger. Inte komma med tusen råd, men kanske med lite hopp om det går. Det verkade vara en bra människa och därför en bra polis.

Jag har vid nåt tillfälle i min ungdom varit stenhård, när någon bekant
eller vän slängt ur sig att de ”kanske skulle ta livet av sig”. Något
som grundade sig i att min mor vid upprepade tillfällen inför mig från
att jag var liten pojke hotade just med att ta livet av sig. Och lagt
ansvaret över sitt liv på mina små barnaxlar. Det ville jag aldrig mer
uppleva.

Jag har kunnat sagt att ”gör det då” (Det skulle jag aldrig säga idag)
”Om
du verkligen vill ta livet av dig kan jag ändå inte hindra dig, Det där
kommer du inte med till mig, jag kan lyssna på ditt gråt när du vill,
du får ringa när du vill, men för mig talar du inte om att du ska ta
livet av dig”
Jag skulle aldrig uttrycka mig så idag. Om jag
själv inte skulle orka lyssna, skulle jag hänvisa, eller upplysa någon
nära om hur det är…kanske.

Det är ett och ett halvt år sedan jag åkte rakt ner i mörkret nu.
Jag känner fortfarande av sviter av det. Kämpar fortfarande med vissa saker som gått lätt förut. Jag har iofs fortfarande svårt med tillit men…. Det här är en sån här sak som bekanta, anhöriga om man har några, och vänner vill höra att ”nu är det bra” …. ”åh va skönt, nu är det gamla vanliga Tomas igen” Det tycker jag inte om att höra. Jag var Tomas då, innan deppet, och jag är Tomas nu. Och jag hade hoppats att jag skulle vara lika omtyckt och eftertraktad då som nu. Kanske naivt ?
Och jag tycker inte om att höra det för att det förstärker bilden att jag måste vara glad för att vara omtyckt. några få vänner i synnerhet har varit stöd ofta, efter bästa förmåga, telefon, sms och telefon och mera sms. De har varit viktiga för mig. Och under perioden har jag varit livrädd att de skulle överge mig. LIVRÄDD.

Nu är kontakten med dessa få mer utspridd. De har oxå egna bekymmer och glädjeämnen som måste levas igenom. Men jag har uppriktigt sagt känt mig besviken på ganska många …och likt tilliten har väl det inte gått över än. Jag har känt mig besviken över det faktum att människor ”inte har tid” … när det egentligen handlar om att ta sig tid. Förväntningar gör dig besviken, men utan några som helst förväntningar är du inte mänsklig. Nu har jag slutat förvänta mig telefonsamtal av några stycken jag trodde var några som brydde sig om mig.
Det bryter bara ner mig annars. Men det är inte lätt att konstatera mitt i det svartaste. Då klarar du dig inte själv… inte helt själv.

Hur som helst, självmord är den vanligaste dödsorsaken bland män mellan 15-45 år. 70 % av alla självmord begås av män. Och när det presenteras så läggs det ofta på männens oförmåga att uttrycka sig, inte lika ofta på omgivningens förmåga att lyssna. Många som poängterar att det är viktigt att kunna prata om saker, är paradoxalt nog inte nödvändigtvis villiga att lyssna.

Feministiskt initiativ som påstår sig sträva efter jämställdhet mellan könen har visst utelämnat det faktum att det är kraftigt överrepresenterat med självmord bland män. Ist fokuserar de att kvinnor får mer mediciner utskrivna och är oftare sjukskrivna. inte ett ord om att män mycket oftare tar självmord. Det kanske inte stämmer med den blid av ojämställdheten som de vill måla upp ? vad vet jag ?

Länk: feministisktinitiativ.se/politik/halsa-och-sjukvard/psykisk-hals

En person i programmet sa att om inte han hade haft familj som stöttat honom och funnits, så hade han fortfarande gått omkring som en apatisk heroinmissbrukare, med en tom stirrande blick. Det är intressant… för ingen klarar av att överhuvudtaget leva helt ensam, och än mindre sådana svarta livsperioder.
Jag är, och har varit noga med att inte hota med självmord, själv lägga det ultimata ansvaret för mitt liv på nån annan, för jag inte vill att någon ska känna som jag gjorde som barn. Och för att jag vet att det stöter bort människor. Det stöter bort människor bara att man är förtvivlad vid tillfälle.

Men där menar jag att förtvivlan kan vara viktigt att få uttrycka någonstans, och bara tas emot av den som lyssnar. Och i det läget inte komma med råd, i det läget inte komma med ”positivt tänkande” Utan bara tillåta förtvivlan en stund… sen kan man ta en kaffe, sen kan man kanske ingjuta hopp, sen kan man kanske skratta… men tillåt förtvivlan att få komma ut, annars kan den kväva människor, leda dem in i mörkret, och i vissa fall… 30 fall i veckan leda till nåt än värre, där de aldrig mer hittar ut ur mörkret.

…
I väntan på att Socialdemokratin ska rodna över sina blå-bruna frierier, rodna så att den ursprungliga röda själen kan anas nån stans i ett svekfullt blått hjärta.
I väntan på att Socialdemokratin ska vakna ur sin törnrosasömn, och dess trogna väljare vägrar överge dem, i tron på att de ska återvända till sina rötter.
Innevånarna i den vänstra flygeln i det Socialdemokratiska lyxslottet, som en gång var folkets byggnad, har förpassats till källaren. Och de sitter där nere och hoppas och tror att pengarna de arbetat in skall gå till ”personalen” och inte fasaden på den högra sidan av slottet som vetter mot Lidingö, Båstad och Vellinge.

Slottets herre, Greve Stefan von Lövfén , som en gång svetsade samman folk så väl som svenskt stål, har tagit sig an folkdräktsdemokratens, Jimmie Ormtungas retorik för att samla de vilsna själars röster. De själar som gått på illusionen om att det skulle vara de utsatta människorna på flykt som är skyldiga till allt ont i Sverige. Trots det otvetydiga faktum att utan invandring, skulle Sverige varit ett ekonomiskt U-land.
Greve Lövfén har gått vilse i sitt eget slott, och ser förvånat upp mot en journalist som frågar vägen till västra flygeln, där källaren sägs ska ligga. ”Vi ska inte ha någon som bor i källaren” säger Greve Lövfén myndigt, medan det fortfarande finns folk som tror menar det, när han korkar upp champagneflaskan och får sina skor putsade. Trots att högra flygeln i denna typ av slott alltid tycks vara störst till ytan och blankast i fasaden, så tycks det av någon anledning få plats enkom några stycken där. Och trots att källaren är mest trång, har minst ljus och är kallast, tycks alltid sjuka, arbetslösa och ”bostadssökande” (asylsökande… tvingas bo där.

Alldeles till vänster om slottet finns en liten röd stuga med gröna knutar.
Dit brukar Greve Lövfén ibland gå för att få rödfärg på sin retorik.
Här byggs det ut på framsidan, för att fler ska få plats. Det är inget felfritt bygge, men grunden är solid och stabil, och alla som vill är välkomna. Så länge man respekterar sina medmänniskor oavsett kön, sexuell läggning religion, hälsotillstånd, eller nationalitet. Hit har Socialdemokratins själ sökt asyl, alldeles till vänster om Det nya, blå-brun-röd-gröna slottet med putsad fasad på högra flygeln.
Men socialdemokraternas medborgare i vänstra flygeln, tror fortfarande, hoppas fortfarande på en vändning. En vändning från greven som inte kommer förrän medborgarna flyttat till den lilla röda stugan. Tills dess bor de i den vänstra flygeln på skrytslottet, och rödfärgen flagnar dag för dag, vecka för vecka, år för år, ty skattepengarna som medborgarna jobbat in, går till högra flygeln, och till andra slott i nåt slags ”paradis” i Europa.

Lite längre bort, ligger ett tältläger, alldeles nedanför en blå-brun klippa, varifrån folk utan papper blivit nedknuffade. Den Allians som huserar uppe på klippan, har i samråd med Greve Lövfén och mannen som i politikens maskeradbal klätt sig i folkdräkt , för att dölja sina bruna underkläder…. börjat normalisera tanken på att det ska vara förbjudet att inte ha några papper, och förbjudet att ha lite pengar, förbjudet att arbeta deltid, förbjudet att fly från det krig som dessa herrar och damer säljer vapen till.

Här under klippan vill ingen bo. men det ska ändå bli olagligt att vistas där, dessa själar skall förpassas utanför Grevskapet, och en osynlig mur skall byggas med en kraftigt förstorad poliskår som vakter, som skall vakta Greven och den högra flygeln som vetter mot Lidingö.

Slottet var en gång i tiden en stuga dit alla var välkomna, men byggherrarna löpte amok och glömde underhålla grunden. Nu ruttnar den en gång röda grunden, medan Greven målar östra fasaden i blått och brunt. Om en dag den lilla stugan med röda nejlikor i trädgården växer för mycket på sin högra del, så som Socialdemokratins slott gjorde, så är det bara att bygga en ny stuga till vänster om den.
Slott kan inte byggas utan medborgarnas svett. Men vi kan sluta bygga dem åt de som tar av oss men vägrar ge tillbaka. Och vi behöver inte riva deras slott, varken de i Vellinge eller Lidingö, eller -greve Lövféns slott…. vi behöver bara sluta att underhålla deras byggen, och flytta till flera små röda stugor med gröna knutar. För de varken vill, orkar eller kan underhålla sina slott själva.

…
Nu ger jag mig ut på djupt vatten,
och hoppas nån kastar ut en livboj om det blir storm i vattenglaset.

Detta med sjal eller inte sjal, har ju blivit ett tillhygge i en befängd debatt om olika traditioners och kulturers förträfflighet respektive förkastlighet.
Och jag har läst och hört en hel del. Vad som är sant om traditioner, förtryck, kultur och religion är jättesvårt att veta som blekansikte i kalla Norrland.

En förklaring till bärande av huvudduk eller sjal, har jag hört ska vara att kvinnan inte skall inleda mannen i frestelse. Återigen, jag vet inte hur sant det är, och för vem. Men ponera att det skulle ligga nåt i det. Då finner jag sjalen oerhört ineffektiv, eftersom den i många fall tom kan förhöja skönheten hos kvinnan, som en vacker hatt, eller söt toppluva. Långt effektivare sätt för kvinnor att undslippa trånande blickar, om det är målet, vilket jag starkt betvivlar, vore nog att klä sig i säckiga mysbyxor, med hängiga knän och rumpa. Eller alternativt knänylonstrumpor i birkenstocksandaler lär vara effektivt. Eller ett ansikte så översminkat att det lockar mannen att gå till garaget och ta fram tinner och avfettning samt trycka igång högtryckstvätten och befria den stackars övermålade varelsens ansikte. Eller ett riktigt sur fördömande ansiktsuttryck.

Givetvis är det fel att det går omkring ”sedlighetspoliser” som styr över kvinnors rätt att själva välja vad de ska ha på sig, även om Stefan Löven t,bara tar upp den frågan för att fiska röster hos främlingsfientliga utan att faktiskt i sak säga något främlingsfientligt. Men däremot kasta bensin på en eld av fördomar.

Och jag kan som blek, norrländsk man hålla med om att bleka vita svenska män, eller mustiga, bruna temperamentsfulla män, inte har att göra med vad kvinnor klär sig i, vare sig de väljer slöja eller icke slöja. Däremot, när svenska kvinnor hävdar att män inte ska diktera vad kvinnor ska klä sig i, kastar de milt uttryckt sten i glashus. Ty åtminstone vad gäller gifta och ogifta par, har kvinnorna alltid klätt mannen ”det där kan du ju inte ja på dig”, En randig slips till rutiga byxor”

Nä diskussionen om sjalen har blivit absurd, och ett verktyg för både de i sammanhanget få män som vill tvinga sina kvinnor att bära sjal, och de svenskar som använder diskussionen till att befästa fördomar och rasism. I den diskussionens skugga klär sig våra ungdomar obegripligt illa. Unga tjejer i 13-årsåldern går omkring i nylonstrumpor och högklackat på Lucia i 25 minusgrader och förfryser fötterna samt faktiskt utsätter sig för risker oavsett om vi tycker att det borde vara så eller inte. Och vi pratar om sjalens vara eller inte vara ?

Unga killar springer omkring i jeans som är tillverkade för att hänga nedanför rumpan, så att Björn Borgs kalsongmärke ska synas, och riskerar frostskador på pungen. Sen när det är sommar går de med vintermössa på i 30 graders värme. Och vi diskuterar sjalens vara eller inte vara ?

Sneakers för 100 kronor i sulor som gynnar framtida privata fotvårdare och kirurgers plånböcker, och vi diskuterar slöjans vara eller inte vara ?
I slutändan handlar det oftast ändå om vanliga fördomar och ovilja till förändring. Trots att historien säger oss att allt förändras hela tiden, men vi gör ändå om samma g´historiska misstag om och om igen.

Så bär era sjalar med stolthet, men inbilla er inte att ni blir mindre attraktiva, för det finns effektivare medel.

…
Efter morden i Stockholm, eller ”terrordådet” som det heter när Svenskar, Européer och Amerikaner blir mördade, gick Stockholmarna man ur huse i en kärleksmanifestation, ”de kan inte ta Stockholm i från oss” ”En attack mot Sverige”
var några av reaktionerna.

Och jag håller med, eller rättare sagt, jag hade mycket väl kunnat hålla med till 100 %. Men det gör jag inte. Eftersom den ”solidaritet” det pratades om tydligen inte gäller alla medborgare. Sverige stannade den 7e april, det direktsändes dygnet runt om ”terrordådet”, det gick inte att se nånting annat på tv nästan. Detta trots att det inte fanns nåt att rapportera om under 23 timmar av 24. Reportrarna ställde samma fråga till ”experter” om och om igen, och när det blev på tok för upprepande och intetsägande, bytte man ut det mot att haffa nån tårögd Stockholmare eller prinsessa för den delen och fråga hur det ”kändes” Dvs man nästan på nåt sjukligt vis från media gjorde det här till en terrorattack ist för brutalt mord.

Det är mest den nationella reaktionen som spelar högerextremisterna i
famnen som gör mig bedrövad. Det är den överdrivna, spelade sorgen, det
var hur man plötsligt älskade polisen, det var hur prinsessors gråt
blev viktig, när världen brinner varje dag och tusentals barn dör. Det
är då man inser att det inte är nån solidaritet. Det är då man inser att
solidariteten bara räcker till Tullarna i Sthlm, eller max till Europas
yttre gränser.

Den som vill, kan nu om den vill medvetet mycket lätt ”missförstå” vad jag skriver. Och det är mycket troligt till och med att man väljer att missförstå. Jag tycker att morden är fruktansvärda, jag tycker de är oförsvarbara, och hade jag känt offren hade jag känt mig förbannad och lessen och kanske tom hatisk mot gärningsmannen.

Men nu riktas inte hatet mot gärningsmannen. Nu riktas hatet mot människor som tror på samma gud, som kommer från hans trakter av världen. Nu riktas politiska förslag och inskränkningar mot papperslösa flyktingar, vars enda brott är att ha blivit utsatt för brott och krig i sina hemländer. Krig som ofta utövas med svenska vapen som bidrar till vår ekonomiska sär-position. Och politiker från MP och S till L, C, M, KD och SD tävlar i hur hårda åtgärder de kan sätta in mot brottsligheten och terrorn. Och man ger SD rätt när man tar deras förslag, och samtidigt fortfarande tycker sig ha rätt att benämna sig som mindre främlingsfientliga och rasistiska än SD. Man ta omvägar, rider på främlingsfientligheten och rädslan, man rider från S MP, och M på rädslan hos folk, som är helt utom proportioner jämfört med andra faror i samhället, och det är främlingar som media och de etablerade partierna till höger om V säger vi ska vara rädda för.

Men med ökad övervakning, hårdare regler, fler poliser, mer avlyssning, etc etc blir det precis likadant som när Alliansen pratade om det ”utbredda fusket” i sjukförsäkringarna (som låg på 0,04 %) Majoriteten som drabbas av det blir oskyldiga människor vars rättigheter redan är minimala. Men det bryr sig varken journalister, politiker eller de rättfärdiga delen av befolkningen om i nuläge. De tror att de blir säkra från dylika dåd i framtiden, men det blir de med allra största säkerhet inte. Däremot blir vi steg för steg av med vår frihet, med vår integritet, med vårt privatliv, ….och sakta men säkert blir vi av med vår demokrati, kanske tom med vår medmänsklighet och än värre vår själ.

Och DÅ/NU har högerextremister och Islamister lyckats. De ler nu i sina lägenhetsbunkrar bland Nordiska motståndsrörelsen i Falun, och de ler stort bland IS mördare både i Sverige och i Irak, och Syrien. De vinner mark för varje extra miljon vi satsar på polis, för varje gång pressen basunerar ut ”vi mot dom” för varje solidaritetshandling som exkluderar och segregerar inom Sverige, inom EU. Och det är VI som ger dem segern… inte mördaren på Drottninggatan.

Stefan Löven emfaserar i sitt maj-tal att det ska vara förbjudet att tvinga på kvinnor slöjor. Och det är politiskt kortsiktigt väldigt smart, för det attraherar den vilsna mobb som tror på det den svenska kulturens förträfflighet, och ändå i smyg tycker att de inte ”är riktigt kloka de där muslimerna” Och han gör det genom att antyda … bara antyda att det är så muslimer gör, tvingar på sina kvinnor slöjor. Och hux flux har både de män som faktiskt gör så vunnit mark, de högerextremister som vill få oss att tro att det är muslims sed, vinner oxå mark, och IS vinner mark. De som förlorar stort är demokratin, sanningen och 90% av Sveriges muslimer och flyktingar… och därmed i slutändan förlorar Sverige och du och jag.

De som demonstrerar mot rasisterna i Falun i dag på 1:a maj, går de flesta sedan till valurnorna 2018 och röstar på nåt av av MP, S, C, M, KD, L… som i politiska förslag och retorik gör samma som SD…
Och vi går i samma fälla som USA 9/11 om än i mycket mindre cskala. Det är så här extremisterna lyckas skada oss, genom att få ett dyrt övervakningssamhälle, genom att tumma på demokratin och frihet för medborgarna. Usama Bin Ladin fick USA på knä, genom den enormt dyra och ineffektiva satsning i underrättelse och militär. Där har ni största orsaken till USA brutna ekonomi… och Usama ler tyvärr i sin terroristhimmel, även om han blev blåst på de 72 oskulder han blev lovad.

Vilka har mest kluven tunga ?