TomasTvivlaren

…
Jag åker på en lyxbåt genom livet.
Jag har bär i frysen, färska giftfria grönsaker i kylen.
Jag har kläder för alla tänkbara väder.
Jag har musikinstrument och musikalitet.
Jag har ord att beskriva mina känslor.
Jag kan baka mitt eget bröd.
Jag har vänner.

Och ändå tillhör jag de som har det sämst ställt ekonomiskt,
på lyxkryssaren Sverige

Och ändå har jag under vintern,
mått så dåligt att det knappt gått att genomlida.
Ändå har jag inte funnit någon egentlig mening,
med att kliva upp på morgonen.
Ändå har jag gråtit fler tårar än decimaler i talet PI,
Allt detta på lyxkryssaren Sverige.

För det var en sak jag saknade,
och det var jag, det var mig,
det var att tycka om mig för den jag är.
För det var en sak jag gick miste om,
och det var självrespekt och en egen vilja.

Nu ger jag mig själv detta efter bästa kunskap och förmåga,
Jag ger mig detta genom att säga nej, till sånt jag inte vill,
Genom att säga ja till det jag vill, och för första gången,
börja förstå skillnaden. Genom att behandla mig själv med respekt,
i mina ageranden. Genom att behandla mig själv med respekt,
då jag inte längre tillåter andra att behandla mig respektlöst.
…. på nedre däck i lyxkryssarens Sverige.

…
Löv som faller till marken,
efter att de färglagt hela hösten
En dimma över älven på morgonen,
lovar en soligt, frisk, höstdag.

Annars är löftena få, men hoppet levande.
Långt ini mitt bröst glöder kärlek,
Där törstar en längtan,
där reser sig den kuvade upp,
med knuten näve.

Visst faller regn, annars skulle inget leva..
Visst faller tårar, annars skulle ingen växa.
Och nog snubblar jag, men blir bättre att landa
visst är vägen krokig, men jag går framåt.

Nu är skymningen ivrigare,
Vi skyndar att lapa i oss dagsljus
Kaffe och kakor, till brinnande ljus.
Handskar och halsduk, värmer.

Ändå är det inte så långt kvar,
tills det vänder igen.
Ändå är ljuset bak hörnet,
välkommen när du återvänder.

…
En dag skall du dansa igen
Luften ska nå ner till dina sorger
och liv skall nå ditt hjärta

En dag skall du se dig själv,
för den underbara människa du är
så som några redan vet

En dag skall du sjunga igen,
och dina toner blommar
och du kommer förstå… en dag

Jag ser dina steg, din kamp
för jag finns med dig hela tiden,
Du är på väg, du har det på känn

Du gör det redan så bra,
Du är redan så stark,
du har redan kommit så långt
Så fortsätt bara, fortsätt.

Det kommer du förstå….
Inga tårar kommer ha varit förgäves,
De kommer ha sköljt vägen till kärleken till dig själv,
och då, kommer du förstå, det andra redan sett
att du är älskad

….. en dag

…
Om man graderar stress från att känna lite lätt bråttom, utan egentliga fysiska eller psykiska symptom, till att få fysiskt ont i magen och panikångest, samt då rymma detta inom en skala 0-10, där Noll är total koll och lugn, och 10 är panikångest.

Ja, jag är ju aldrig på 0 nu senaste året, och sällan under 5. Men jag är inte så ofta på 10 heller längre. Däremot kan jag i vissa situationer plötsligt rusa upp till 9 i stresskalan, när jag känner krav, eller utsatthet.

Idag hände det.
Men jag åtgärdade roten till stressen, dvs ett krav som låg under överskådlig framtid med kontinuitet … jag sade helt enkelt ifrån mig det. Då var roten till stressen borta, men i kroppen fanns det kvar i magen. Skrev till en vän, och ringde kort till en annan o pratade av mig. Sprang en runda, fixade god broccolisoppa… och det mesta av stressen hade lagt sig.

Det behövs inte så mycket nät väl tryckkokaren har kokat över en gång. Tills dess att man får mer balans igen. Och det går inte tokfort de inte. Nä rå !

Men bra är att hitta sätt, verktyg att hantera, medan man bygger upp självkänsla (inte nödv självförtroende) och något så när inre harmoni. Och det har jag blivit något bättre på. Att sedan skita i vad andra tycker o tänker om en i sådana situationer, är iofs oxå på väg, men … svårare.

Broccolisoppa, hemgjord på Hildas Trädgårds uuuunderbara broccoli är i sig lugnande och goooott !!!! Att äta den i nyköpt vacker soppskål är oxå på pluskontot.

Naturen är gudomligt vacker så här års. Detta bara utanför mitt hus.

… som sagt var

…

Idag, på förmiddagen, fick jag till en i det närmaste 10-poängare när jag gjorde pressokaffe på Arvid Nordqvist Pressiado-blandning, och en after eight mintkaka. Till det – Jag hade nog så här i efterhand gjort kaffet efteråt, för att kunna njuta i lugn och ro – så hade jag väldigt god havregröt med russin i, och hemkokt lingonsylt.

Men detta var inte en prestation jag skryter med,
utan en upplevelse jag är glad för.
Om det inte blir lika bra nästa gång, ”är det bara att försöka med ett nytt snöre”

Fast då nytt kaffe i detta fall. Han är så klok den lilla björnen. Trots att han själv påstår att han har en mycket liten hjärna. Min hjärna känns som en bi-kupa ibland,. vilket skulle kunna vara något jag delar med Puh-björn., surrar konstant med tankenötter och diverse onödigt. Men detta är väl bara en ren ”bi-sak”

Apropå mitt morgonkaffe. tror jag vi människor ibland glömmer själva livet, i det system, och den strävan efter pengar och saker. Mig inkluderat. Lyssnade som hastigast på en paneldebatt på SVT forum nu på förmiddagen. Och ämnet: ”språket och politisk korrekthet” var iofs inspirerande. Jag är ju själv en ord-nörd. Dvs ständigt på jakt efter ordförståelse, berikning av språket, och dessvärre något av en språkpolis som jag försöker hålla tillbaks lite. Men jag anser ändå att språket är viktigt, eftersom ett för fattigt språk, genererar exkludering av människor, samt segregering av människor hos de som inte behärskar fikonspråk samt korrekt grammatik, för att få fram det som behövs sägas på ett korrekt sätt.. Och således kan då sk fikonspråk från den sk ”eliten” användas för att undanhålla viktig information från folk, som berör deras liv och välmående.

Och sedan följde en paneldebatt ang den sk nya ”protektionismen” Att debatten var initierad av marknadskrafter och dess partners stod tidigt ganska klart. Och redan där har nog 97 % av svenska tv-zappare redan zappat över till ”Paradise hotel” Inte för att de avskyr kapitalism i dess rena form som jag gör, utan för att de inte tycker att detta berör dem på något enda vis, känns rätt o slätt tråkigt mao. Inte är insatta, inte vill bli insatta, inte kan påverka. Själv blev jag bara irriterad på att panelen och publiken bara bestod av människor insnöade i den värd som ser kapitalism, och sk frihandel som målet, och inte som verktyg för att människor ska få det bättre. Och då menar jag ALLA människor, inte bara de i det rummet, på storbolagen, EUs korridorer, vita huset Kreml och Riksdagen. Ett sådant ”forum” utan meningsmotståndare, utan debatt, skulle rätt och slätt kunna kallas ”propaganda”. Om det inte varit för att 97 % redan bytt kanal till ”Paradise hotel” För övr ska jag inte gå in på vad jag tycker om det programmet med ”TV-prostitution”.

(sticker emellan med rätt fokus bara) 🙂

En kort förklaring av ordet bara:

Protektionism går ut på att på olika sätt
skydda varor och tjänster som produceras i det egna landet från
konkurrens från andra länder. För att skydda sig kan landet använda en
hel rad åtgärder, så kallade handelshinder, som importavgifter, tullar,
registreringsavgifter, importkvoter med mera.

Och nu mer anklagas den främlingsfientliga eller som ett bättre ny-ord: ”Främlingsrädda rörelsen för just protektionism, med en underförstådd negativt användande av ordet. Och det må vara hänt så. Men från högerhåll menar man på att även vänsterns kritik till sk ”frihandelsavtal” som anser att dessa sk kallade frihandelsavtal inte alls har något med frihet att göra, utan snarare maktkoncentration och kapital diktatur, och att den fråntar makt från folket.

Åtminstone som det var menat, dem demokratiskt tillsatta regeringen i valfritt land att själva besluta om tex sin miljöpolitik, eftersom de nya sk ”frihandelsavtalen” ger företag rätt att stämma stater i domstol om de får utebliven vinst på icke sålda varor. Sen om varorna förgiftar miljö, dödar djurarter, växter och hela ekologiska system, tar inte frihandeln hänsyn till. Nu kan man givetvis diskutera med rätta och fog, demokratihalten det politiska system vi nu lever i och med. Efter som de ofta går hand i hand med just dessa storbolag med 90 % av jordens tillgångar. De blir alltför ofta köpta helt enkelt politikerna. Nu anser ju jag att makteliten i form av politiker och miljardbolag redan använder sig av en form av protektionism., så till vida att allt de gör går ut på att ”skydda”/”protect” sina rikedomar, sin makt, sin egen materialistiska låtsasvärld.

Men jag har börjat komma fram till att jag inte kan påverka detta förfarande speciellt mycket. Vad jag tycker, hur än klok det än må vara, har nog lika mycket påverkan på världen som en fis i rymden. Så jag söker att ändra fokus, och fokusera mer på det jag kan förändra, och det som betyder något … i verkligheten.
Den verklighet jag lever i här. Jag kan fortfarande fundera kring större frågor och världspolitik ibland. Men inse att min påverkan är ”försumbar” (Som Tage Danielsson sa i den underbara monologen ’Om sannolikhet’)

”Den är försumbar, heter det då, med det menas att den finns inte, fast bara lite”

Numera spelar jag boule ganska ofta, och trivs i sammanhanget, samt att jag alltid tyckt om bollsporter. Bla pga att jag kan fokusera på nåt eg ganska trivialt och neutralt och glömma allt runt om mig då. Det krävs inget av mig, jag kan komma om jag vill, men måste inte.

Idrott, bollsporter och lagidrott ger ofta bra metaforer (liknelser till verkliga livet)Jag har ju redan vid tidigare inlägg nämnt exemplet när man i bangolf tänker ”slå inte vänster” och hur du då tänkt en ”inte-tanke” … men hjärnan har bara registretat ordet vänster, vilket gör det högst troligt att du kommer slå vänster …och in i hindret.Och jag har nämnt det med bilmötet i mörkret när mätande bil glömmer slå av helljuset och du blir bländad. Men olycksrisken blir större om du irriterar dig på ljuset och tittar rätt in i det, än om du fokuserar på det du faktiskt ser, samt drar ner på farten iom den försämrade sikten.

Och härom dagen, bekräftades åter igen plus-fokusering kontra minus-fokusering som klart avgörande för tävlingsresultat… men även, ännu viktigare i upplevelse, glädje och livskvalitet. Ett av exemplen var när en i mitt lag drabbades av att en spelare från en annan match vid ett flertal tillfällen korsade vår spelplan mitt under match, och precis när min lagkamrat skulle till att kasta. Jag blev imponerad av det återupprepade lugn han då visade upp, när han gång på gång tog om koncentrations-proceduren och fokuserade på sitt kast istället för personen som omedvetet el medvetet störde.

Ett annat ex var när jag själv kom till boulen, och inte hade ätit riktig mat på hela dagen, och kloten studsade fel, lillen for till motståndarnas fördel så fort den flyttades osv osv. Jag svor och blev irriterad, skyllde inför mig själv iaf på dåligt underlag, på klot som inte landade utan att påverkas av underlaget, på motståndares tur, på min otur. Att jag nu inte ätit bra, påverkar givetvis varken graden av tur eller yttre faktorer. Däremot påverkar det definitivt min egen koncentration, min förmåga att ta tillfälliga motgångar…och ger en känsla av ”maktlöshet” inför min påverkan på spelet.

Nästa gång kom jag mätt i magen och hade mer energi. Jag fick även denna gång motgångar under de 2 första matchernas begynnelse. Men nu hade jag bättre koncentration, och fokuserade på vad JAG kunde påverka. Och att till slut vänder det. Och framför allt om jag jag koncentrerar mig på min uppgift ist för det som inte går att påverka. Jag till och med fick tillfälle att förmedla denna visdom till min medspelare som denna match gjorde det jag gjorde förra gången, dvs fokuserade på yttre saker.

Men den viktigaste insikten, även om det är kul att tävla, och ett mål att försöka vinna, var nog ändå det runt omkring. Det är ändå bara ett spel, vi fikar gott i paus, pratar och skrattar har roligt alldeles oavsett resultat. Och inte att förglömma, man kan ju alltid göra gott pressokaffe med mintkaka till för lite livskvalitet. Eller varför inte blåbärspaj

Trots att jag ofta är klok som en Puh, så kommer jag helt säkert glömma fokus ibland, och falla. Men då är det ju bara att ta ett nytt snöre och försöka igen… eller hur ?

…
Ingen luft är så klar och fri,
som när regnet fallit
efter kvav tung luft och värme.
Ingen luft går bättre att andas.

Ingen känsla är så fri
som för den som bett förlåtelse,
som den som fått förlåtelse,
för den som gett förlåtelse.

Andas den fria luften igen,
Känna solen igen, känna vinden
Känna livet komma åter.

…
Ut ur skalet formas en man,
som funnits där hela tiden.
Nu syns ljuset i din själ.
Nu kan du inte längre dölja
din briljans, ditt ljus, din storhet

Igenom skalet lyser kärleken
till livet, till nuet, till framtiden
Det mörka du trodde var du,
var på utsidan. Det ljusa du jagade,
fanns där hela tiden, inuti.
Du behövde bara hitta dit.

En efter en blir rädslorna till ånga,
som försvinner av värmen,
värmen från inuti.
En efter en ersätts de av änglastoff.

Sekund för sekund, meter för meter
Dag för dag, skratt för skratt
hittar jag hem till mig,
där jag funnits hela tiden,
Jag behövde bara se det,
se vem jag är,
en varm, god, fin man,
som nu omfamnar pojken
som inte såg sin storhet

Det kommer aldrig bli som förr, det kommer bara bli bättre (Laleh)

…
To let go

släppa · släppa taget · fälla · släppa lös · slå bort · släppa fri · låta gå · låta fara · släppa ifrån sig

Ibland kan vi svenskar, influerade som vi är av engelska språket och kulturen via musik, film och TV ….hitta bättre uttryck för något på engelska än på svenska. Och det behöver inte vara fel. Jag tänker att varför inte använda båda, då det ena inte räcker till fullt ut.

Jag är tillbaka på en av de mest tydliga paradoxerna i livet, att bästa sättet att ”känna kontroll” är att släppa på just kontroll. Men när jag sökte sätta ord på det, dök även de engelska orden, ”To let go” upp, och fick då mycket bra svenska synonymer till det jag tror är bra….

I synnerhet ”släppa fri” och ”låta gå” kändes befriande att använda mig av.

Och så är det med kärlek oxå. Och då tänker jag på kärlek som kraft, som energi.
Den går inte att fånga, den går inte att stänga in, den går inte att kontrollera.
Man måste släppa den fri.

Det man inte kan påverka, kan man helt enkelt bara betrakta och konstatera.
Och då kan man lämna det för stunden, och då blir man fri, för stunden….
Så tänker jag om det….. för tillfället

…
Man hoppas på stordåd, när det gäller ett bättre och gladare, mer harmoniskt liv.
Men skutten framåt är många, idoga och små. Medan fallen nedåt kan vara branta ibland.

Det handlar för mig om ”plustänkande”, det handlar om att ignorera det opåverkbara. Det handlar om självrespekt. Det handlar om att ”stand your ground.” Det handlar om balans, men att ändå luta sig lätt framåt när man ”går”, det handlar om att försöka på nytt igen om man slinter eller halkar bakåt. Det handlar om att sätta gränser utåt och inåt, för sitt eget bästa, det handlar om att vara förlåtande, i synnerhet mot sig själv. Det handlar om att lära sig i möten med andra människor, speciellt de man irriterar sig på, eftersom jag då kan lära mig varför jag irriterar mig på den, vad hos mig triggar igång min reaktion. Det handlar om att erkänna, stå kvar handfast för att kunna lämna mer av det förflutna bakom sig. Men det handlar oxå om att leva medan man gör allt detta. För målet är ingenting, vägen är allt.

Men plustänkande är inte det samma som att ”tänka positivt” för mig. Plustänkande är den klassiska att inte använda inte, i sina föresatser. Utan fokusera på målet ist för det man försöker undvika, eftersom hjärnan inte klarar av ickeinformation. Plustänkande är att tänka hur man ska slå bollen i minigolf, ist för att fokusera på vad man inte ska hamna. Plustänkande är att titta på vägen vid bilmöte med helljus i mörker, ist för att reta sig på helljuset när man tittar rätt in i det. Lätt ? Det är bara att göra plus eller minus.
(plustänkande)
Och ”stand your ground” innebär inte nödvändigtvis konflikt med andra för att hålla sin ground. Bara att ta sin plats helt enkelt, varken mer eller mindre. Sen försöker jag att inte tänka ”måste” utan hellre ”jag strävar åt att” … detta för att ta bort onödig press.

Men sen ska man få ihop alla dessa tåtar till en enhet oxå
… jäklar va man kommer snubbla o skrapa sig, och få stötar i trådkopplandet.
Men ack så ”spännande.” Att ”tänka positivt” däremot, utan att ta hänsyn till egna jobbiga känslor, tror jag kan vara, och ÄR nog ofta förödande, och leder inte framåt. Att däremot bejaka och acceptera sitt förflutna, kan vara porten in i nuet och framtiden.

Att uppmana andra till att ”tänka positivt” som nån slags ”lösning” på nedstämdhet. depression, eller andra saker, ”är som att måla direkt på rost” (det kommer att lossna fort)

Sluta vara rädd hela tiden…är en strävan

…
”Sometimes you gotta look great, to recognize that you are great!”

Det är sant, för alla.
Visst är det så att ibland klär man sig lite mindre uppseendeväckande, när man helst inte vill väcka uppmärksamhet. Jag undrar om det handlar om att man inte vill få uppmärksamhet för ”ytliga” ting som kläder eller utseende, när allt man egentligen vill är att bli sedd för den man är, eller om man känner sig vissen.

….när man vill bli erkänd för ens godhet, ens styrkor, ens storhet, och förlåten och älskad för ens brister och litenhet.

Men ibland kan det vara bra, nån gång ibland, att klä sig så snyggt som man förtjänar, och visa sig själv hur fantastisk jag är, kanske speciellt när man inte känner sig speciellt fantastisk.
Det gäller nog alla.