Det osynliga barnet


Lilla vän, göm dig inte.
Kom fram, var här med oss,
med mig, gå inte din väg.’
lilla barn

Jag ser dig, fast du hukar,
Du är älskad, lilla vän.
Jag lovar dig att du är älskad,
lilla vän.

Jag ska hålla din hand,
när mörkret skymmer din sikt,
jag skall leda dig ut till ljuset
älskade barn, älskade barn.

Jag vet hur du längtat,
hur du hoppats
Gå inte din väg, kära vän
Jag överger dig inte

Jag vet att du blev lämnad
fast de skulle stannat med dig
kära lilla barn, jag vet att de svek

Jag vet hur du kämpat,
hur du kämpar än
Jag ska ta hand om dig.

Jag vet hur mörkt det var,
kära. kära barn
jag lyssnar på dig,
Jag ser dig, mitt barn
Jag ser dig.

Här är livet, ta för dig !


Det händer ibland
att en strimma ljus
sipprar in igenom
berör det vackra som sover

Det som vill ut och leva
Det som vill, men inte vågar tro
Det händer ibland
väcker hoppet för en stund

Livet där ute
ligger bara ett steg bort
bara ett leende bort,
bara ett hjärtslag bort

Tiden allena, läker ej alla sår
men omtanke gör
men tro på en vän gör
ett leende gör

Så jag låter ljuset sippra in
en liten stund först
så jag inte bränner mig
inte bländas

Sen är du välkommen åter
du vaga, men varma ljus
som är livet
som är kärlek

mod, mod, och mera mod
Tålamod, tålamod, tålamod
Varsågod, varsågod, varsågod
här är livet, ta för dig !

Plaskande glada barn


Dagens mest hjärtliga skratt, fick jag när en jättesöt jänta med dreadlocks, i gummistövlar, likt alla små barn, hoppade och plaskade glatt i varje pöl hon hittade på gågatan.
Mest nöjd och stolt över mig själv idag, är jag att jag trots väldig ”köpångest” ändå till slut köpte 4 st bordstabletter, och en bordsduk. Bordsduk, har jag aldrig tidigare i mitt liv ägt. Ibland är det svårt att unna sig. Jo …osså att jag tog mig en löptur på kvällningen.


Köpångesten, och stressen där hängde kvar nån timme, tills jag tog en löptur.
Så nu blir det fotboll, om inte Tyskland krossar Sverige, då byter jag surt kanal, och låtsas som det regnar. Det är inte så svårt i detta väder. Längtar efter lingon nu.

Vi ’snälla’, vi ’kloka’, vi ’duktiga’


Livet är en skola, och vi är alla elever, tills det är dags för ”skolavslutning” En del slutar skolan tidigt, en del har ”skolavslutning” vid åttioårsåldern eller uppåt. En del lär sig aldrig sina ”läxor” en del sover på ”lektionen”.
Eller lite av alla varianter kanske. Dock sällar jag mig inte till gruppen som på sociala medier definierar sig som ha gått ”livets hårda skola” då det allt för ofta (fördom från mig) används för att förhöja sig själv genom att se ner på andra. Inte alltid, men allt för ofta.

Många saker har jag lärt mig i livet, nödvändiga och onödiga. En del saker lär jag mig först nu vid 50. Och en del har jag ännu kvar att lära. Den som tror sig vara färdiglärd, kan således inget nytt lära. Tråkigt för denne !
Små, små detaljer. Små lärdomar, egna lösningar, rutiner, kan tillsammans förbättra helheten, har jag upptäckt på gamla dar. Jag kommer då och då plåga de stackars läsare som ännu ids läsa denna alltigenom uppstudsiga, egensinniga, generösa blogg, med sådant som kan uppfattas som självglorifierande, typ: ”va duktig han tycker han är då”

Jag har till ex under vinterns plattfall, till ex lärt mig vikten av att i alla fall bädda sängen, de dagar man är så i skosulorna att man inte ens tar sig ut, och knappt upp ur sängen. Då har man i alla fall ”stigit upp” och det känns något mindre uppgivet. Det handlar om att ge sig små signaler av självrespekt och nån form av bry-sig-över-huvud-taget-känsla. Nu när jag mår betydligt bättre men långt ifrån bäst, fungerar sängbäddnings-taktiken som så. Att jag kan låta sängen vara obäddad alla de dagar som jag inte blir försoffad i den. Men blir det en trög göra-lös-dag, så försöker jag se till att den bäddas. Detta är bara som jag tänker, inte rätt eller fel.

Självrespekt/egen vilja, är nyckelord för mig, för att jag ska må bra/bättre. Och den kan ta sig i uttryck både genom att jag känner efter hur jag mår, och är i det en stund. Dvs ärlighet. Eller att jag sätter gränser gentemot andra, dvs lyssnar till vad jag verkligen vill. Det är positiv egoism, som inte drabbar någon annan, om de inte väljer att skylla över sina känslor, krav etc på nån annan. Jag har gjort det själv, så jag vet. Och gör det tyvärr i likhet med de flesta åtminstone nån gång ibland.
Men det är även vart man strävar som definierar vem man är, inte enkom resultat.
Så tänker jag lite grann, kanske lite rätt, kanske lite fel, de e som man vill ta det.

2-5 minuters-regeln är också en sak jag kan använda mig av då det passar som ett hjälpmedel för att må bättre. Dvs att saker som tar så kort tid, strävar jag efter att göra på en gång. Återigen, ett hjälpmedel som är till FÖR mig, inte nåt att följa slaviskt, som sätter krav och stress och måsten på en. Så tänker jag om det som sagt. Jag blandar ut dubbeldusch med vatten för att inte massa gel ska rinna ur händerna i avloppet utan att egentligen användas. Jag använder hårdtvål på kroppen, så jag spar onödigt slöseri med pengar, eftersom mina inkomster är små. Det gör att jag mår bättre i längden, iom att jag frigör lite pengar till annat. Alla små detaljer i vardagen har betydelse tänker jag.

Nå …är jag nu duktig och klok, med alla insikter ?
Är jag snäll som kör och hämtar vän i K-fors på tågstation ?

Nja … Ja och Nej, på alla tre !

Jag gillar inte att bli kallad snäll ur utnyttjandeperspektiv, då det kommer från andra, då det uttrycket kan användas, och har använts för egen vinning. Det hindrar inte egentligen att jag faktiskt ÄR snäll…

…ibland
smiley

En vän till mig gillar inte att bli kallad för duktig, eller höra att hen varit duktig då hen presterat något. Och även om jag inte reagerar lika starkt på ordet duktig, som ordet snäll, så har det liknande egenskaper och användningsområden. Det kan användas både som att ur ett uppifrån-perspektiv titta ner lite grann, men även att man säger att nån är duktig, för att antingen slippa göra det själv, eller att man helt sonika är i stånd att be om hjälp. Och ibland, av vissa personer rent utnyttjandesyfte. Det är alltid i sin ordning att någon gång be om hjälp, men bättre att göra det rakt och inte använda smicker och bakdörrar och dylikt.

Det handlar således lite om vad man har för avsikter när man kallar nån för snäll eller duktig. De kan därför användas och tolkas positivt. Men passa er, det är väldigt lätt och mänskligt att trilla dit på att använda ord ur ett syfte att få nånting tillbaks. Det gäller nog de flesta.
smiley

Jo men det var ju lite skoj – sa gnällgubben Tomas


Dagen började som vanligt trögt, och inspirationslöst, och som vanligt jobbade jag mig in i dagen. Fick kliva upp redan kl 8 för att få tvätten gjord. Dvs 2 timmar mindre sömn än normalt. G som jobbar på Kopra, trodde inte sina ögon när jag likt ett likblekt spöke vinglade in på Kopra för att köpa tvättmedel. Men jag tog igen det omgående med att sova nån timme direkt efter tvätten. Skrubbade rent köket nån timme oxå.

Sedan fick jag sms om att klubbmästerskapen skulle spelas idag, dvs ingen större framförhållning, men okej då, tänkte jag, det är svårt att få till att ”alla fyra” kommer på en gång som var tänkt idag. Nu kom det tre stycken, en fick väl förhinder.
Men nu kommer jag till det som ”inte var så dumt” Jag vann faktiskt klubbmästerskapen. Måhända trist att det inte är fler som ställer upp o tävlar, men det var nog mest SPELET jag var nöjd med. 36, 35, 28, 28 (127). Hade jag spelat 40 i snitt och vunnit, hade jag nog inte lagt ut det på bloggen, men 31,75 behöver jag inte skämmas för. Och det små-regnade de två sista varven, men ändå rätt varm ute. 20 grader när vi började, 15 sista varvet.

Mäh… då kan väl inte gnällgubben Tomas oja sig över att han hamnar i en för bra klass, om han går två 28:or efter varann. Nä faktiskt inte. Men gnällgubben Tomas kan fortfarande tycka att handikappsystemet kan vara missvisande, och behöva förändras, även om gnällgubben gick två bra varv nu. Jag kom ju faktisk trea från slutet, och Lacken kom tvåa, och Ingvar Trea ! Nu firar jag med värmeljus och glädjande melankolisk finsk popmusik.
smiley

Ger mig tid att läka


Sätter mig ner,
tänker att jag ska andas
känna efter lite,
hur det egentligen känns ?

Ett djupt andetag till,
och ett till, vad känner jag ?
vad tänker jag, djupt inne i mitt väsen ?
Ibland glömmer jag att andas.

Spänningar i magtrakten släpper lite,
när jag tar djupa andetag,
låter nuet flöda i mig,
och ger mig tid, tid att läka.

Igår när jag cyklade över bron mot Remsle,
saktade jag ner, och tittade åter ut över älven,
åter ut över gröna, sköna Sollefteå.
Och konstaterar att vi bor i ett paradis.

Jag super in skönheten, och är tacksam
över att få bo här i vackra Ådalen.
Och jag är ganska lycklig under de två
timmar jag spelar boule.

Jag lever väldigt mycket i nuet då nämligen.
Koncentrerar mig på det sportsliga
och glömmer oro, gårdag och morgondag
… för en stund, och känner lite tillhörighet.

Jag tar ett till andetag,
nu i medan min favoritljuslykta brinner,
och ger värme och ljus.

Det finns även ilska kvar i mig, stark ilska,
som fräter i magen. Sorg som tynger mina ögonlock,
och saknad, som ekar i mitt bröst.
Och ett rum i hjärtat som ekar tomt

Men jag får ge det tid att läka, tid att finna ro.
Harmoni, är värt mer än guld.
Bär i frysen värt mer än pengar,
och lyckan väntar vid min dörr.

God natt mitt Ådalen, sov gott !

Vilse i rättviseskogen


Det är märkligt ändå, kan jag tycka att en grupp som förespråkar jämställdhet och människors lika värde, så ofta bara ser med ena ögat, hör med ena örat, och tänker med ena hjärnhalvan. Ledande feministiska journalister, skribenter har helt uppenbart gått vilse i rättvisedjungeln, och slagit in på samma sidospår som de Sverigedemokratiska tankesättet att ”värna om de egna”

Det farliga med denna vilsenhet hos ledande skribenter inom den så kallade ”feminismen” är den samma som när ledare inom Sverigedemokraterna kommer med förslag om att förbjuda Halalkött för att om svenskar äter det finns det magiska krafter som skulle göra dem till muslimer (Michael Öhman SD) Eller när man tycker det är rimligt att låsa in flyktingbarn. För det finns nämligen följare och läsare ute i Sverige, som varken förstår vikten av källkritik, eller att tänka lite längre vad förslagen i realiteten innebär för människor.

Och finns det två politiska inriktningar som dominerar svensk media och sociala medier idag, så är det feminism, och nationalism. Trots att de inte är i närheten att ha så mycket stöd bland medborgare i förhållande till medieutrymme.

Ingen fara med desinformation och bristande kunskap och källkritik ? …kanske man kan tycka, de är ju så få ? Men som exempel i den stora grannen och svenska ”idolen” i väst United States of America, så är det mycket nära att en man som vill bygga mur mot Mexiko, som hånar kvinnor och invandrare öppet, vill bilda allians med halvdiktatorn Putin… håller på att ta makten. Ja det är Donald Trump jag pratar om.

Här är två mindre genomtänkta artiklar från en nättidning som blandar och ger, toppartiklar, med rent extremfeministisk ogenomtänkt könskrig.

Art 1

Art 2

I den ena snurrar artikelförfattaren in på Tommy och Pippi Långstrump, och könsroller. I den andra är allt återigen männens fel, som grupp betraktat, och världen ”skulle bli en bättre plats om kvinnor bestämde”
Båda artiklarna bra exempel på när feminismen gått vilse i rättvisedjungeln.

Många feminister tror att kvinnlig makt och jämställdhet är det samma, vilket naturligtvis är helt galet, när de då utgår från att kvinnor är mer goda än män. Det handlar inte om att könstillhörigheten gör människor till inhumana rovdjur. Det handlar om vad makt, pengajakt, eller brist på egenmakt gör med människor, raderar bort medmänsklighet. Denna typen av feminism kommer inte bidra till en mer jämställd värld, precis i likhet med antifeminister eller kapitalister.

Vanlig j-a medmänsklighet, jordnära bondförnuft och decentralisering tror jag har större chans att åstadkomma något.

Forts bangolf handikapp


Nu har jag läst igenom förklaringen till svensk bangolfs handikappsystem, på:

HCP-online

..och jag förstår väl det mesta av det, men inte allt. Det är ett rätt komplicerat system Onödigt komplicerat skulle jag vilja påstå. Att något är svårbegripligt och komplicerat betyder inte nödvändigtvis att det är bra, även om avsikten var bra.

Till en början, innan man skapar något sådant, bör man väl fråga sig själva vad som är syftet och målet med systemet och förändringarna. Och i det lite större perspektivet, vad är målet för bangolfen som sport ?

Utvecklingen för sporten bangolf, under senaste 10-15 åren, kan knappast betecknas som växande, vare sig i antal klubbar eller antal licensierade spelare. Norrland i synnerhet har drabbats av klubb-döden. Nu är jag för ung för att veta hur många klubbar det fanns på 60/70-talet. Men under min tid som spelare har Övik tappat 1 klubb, och har bara enligt hörsägen 6-7 spelare på klubbtävlingar. Jag vet att det var 100-tals medlemmar tidigare i Ö-vik. Mellansel la ner för många år sedan. Östersund har längre ingen klubb. Sundsvall har fortfarande 2 klubbar, men sinande även där. Umeå knakar sönder i fogarna och spelare flyttar till höger och vänster. Sollefteå, den klubb jag varit verksam i under 30 år, har några få kämpande medlemmar kvar, men knappt några spelare. Det är nästan bara stolthet över den anläggning, samt nostalgi som håller klubben och banorna vid liv. Någon spelverksamhet finns knappt att tala om, i alla fall inte på licensierad tävlingsnivå. Ideellt arbete är i Sverige idag nästintill ett svärord.

”har jag närt en kommunist vid min barm”
(Från Karl-Bertil Jonssons Julafton)

Vi har säkert 30 pensionärer, var av EN hjälper till rätt mycket i klubben, men övriga gör inte ett handtag. Vi har en ungdomssektion som helt säkert var ett välmenat initiativ, men där ungdomarna som tränar med ungdomstränare utifrån, inte har nån klubbidentitet, klubbkänsla, är inte ens med på klubbtävlingar. Istället är det ungdomstränare och ungdomar från andra klubbar som socialiseras med. Och föräldrarna till de få nya ungdomarna lyser verkligen med sin frånvaro. (som i så många föreningar nu för tiden). Det råder lite olika meningar inom klubben till orsakerna till minskat spel-engagemang. Nå’n tycker att det satsades för mycket tid på anläggning, och för lite på spel. Nå’n erkänner att han helt enkelt inte tycker det är kul att spela, andra menar att det är tidsbrist.

Själv menar jag att tid TAR man sig, för det man tycker om. Jag tror inte folk egentligen har mindre tid nu än för 30 år sedan. Det var 24 timmar på dygnet då också. Men generellt har nog folk blivit lite bekväma. Lämnar ungar på fritidssysselsättning utan att själva engagera sig i föreningen. Och för Sollefteås del, är min uppfattning att spelintresset försämrades när seriespelslaget lades ner pga för få intressenter/spelare. Det dödade konkurrensen som är så viktig för sportslig utveckling.

Så, nu står vi där vi står, inom Sollefteå Bangolfklubb, som inte tål att 2 av 4 kvarvarande eldsjälar skulle sluta, då försvinner även Sollefteå från bangolfkartan, och med det en av Sveriges finaste och mest välskötta filtanläggningar. Men även för bangolfen i stort, måste det som KAN göras, verkligen göras.

Och en av de sakerna menar jag är, att se till att alla spelare känner att de spelar mot motståndare som de spelar någorlunda jämnt med. Och då duger inte dagens handikappsystem, och klassindelning.

Helt enkelt, tycker jag man borde ha med koefficienter som antal segrar per säsong, och antal tävlingar/år utan seger eller prisplats, så det blir ett mindre trögt system. Även en hemmaspels-koefficient, när man räknar ut handikapp. Kort, om du vunnit, kommit tvåa och trea, ska du tillfälligt flyttas upp i bättre klass. Och om du inte vunnit nåt eller tagit pris på ett el två år, ska du flyttas ned !