Träna på kärleks-debet

…
Att ge till andra utan att bli dränerad själv
Det är för en del ett naturligt sätt, som går utav sig självt.
Och förklaringen för den formen av berikande beteende är kärlek, trygghet, harmoni, från modersmjölken, av födsel och ohejdad vana.
De som inte har det med sig naturligt från uppväxten måste träna på gränser utåt och inåt, träna på att identifiera och ta emot kärlek närt den ges. Kanske inte helt lätt då allt man varit med om hittills talat om för en att inte lita på sig själv, och inte lita på andra. Men fullt möjligt, fullt möjligt, att åtminstone förbättra mottagligheten, och därmed inte riskera bli dränerad på kärlek pga att inget går in.

Det här tål att funderas på

…
Varför i hela friden lägger jag upp bild på 4 st triviala köksredskap ?
Jo för trots att jag inser det tokiga i vårt materiella, ohållbara leverne, så är jag ju på sätt och vis en materialist. Ja för jag har ju prylar, och vissa prylar kan skänka nån slags glädje, trots att det bara är saker, köpta av pengar.

Så dessa förhållandevis billiga, kanske för många, självklara hushållsartiklar, skänkte mig tillfällig materialistisk tillfredsställelse, på ett sätt som dessa prylar definitivt inte kan göra för en rik, … nä och troligtvis inte för en låginkomsttagare till arbetare heller. Senast idag beklagade sig en man som jobbar på Gerdins över en lön på 15.000 netto. Så olika utgångspunkter kan vara.

Men för mig skänkte de lite inköpseufori, samt att jag kommer kunna glädjas åt användandet av de samma, eftersom de underlättar min vardag. Riktig lyxig känns hushållsvågen, som gick på strax över hundringen.
Det egentliga ärendet på skattkistan, där dessa varor blev inköpta, var att införskaffa en huvudmassage-spindel….

Men tyckte att effekten ur massage-synpunkt, var för mesig för 59 kronor. Givetvis håller inte produktförsäljaren med, eftersom de tjänar pengar på den. Men det är märkligt hur svårt det är att bryta egna jante-mönster. När jag går in i butiken och frågar om denna produkt, och butiksägaren visar mig på den, så känner jag ett slags köptvång. Jag har ju absolut ingen skyldighet att köpa varan jag tittade på. Och jag behöver inte heller förklara varför jag väljer att inte köpa varan. Men ändå så säger jag:

– ”Njä jag ångrar mig på den där huvudmassage-spindeln, för det var för mycket pengar, och jag är i slutet av pengarna, men början av månaden”

Men varför ???

Jag har lika bra kunnat sagt som det var, eller inte sagt nåt alls
smiley

Nåja, det blev ju bra det där ändå. Nyttosaker som gjorde ”materialisten” i mig lycklig, samtidigt som dessa saker i längden underlättar för ett mera idogt och ekonomiskt köksarbete här hemma.
smiley


Från huvudmassage-spindel till husflugor på fönstret. De kan ju fara omkring som värsta husflugan, på fönstret, och man kan förbanna deras stupiditet att de inte flyger ut när fönstret är öppet. Men istället, på inrådan av hur en vän gjorde när en fågel förirrade sig in i huset, så drog jag igen persiennerna, och gläntade på fönstret. Ty husflugor, getingar och fåglar förstår inte vad glas är, men de söker sig till ljuset. På så sätt hittar de ut. Och jag slipper jaga fluga, slipper bli insekts-dräpare i onödan, och slipper få kladdig fönsterruta av krossad fluga. Win-win-win situation.

Sen funderar jag kring genetisk evolution, vilket kan ta i bästa fall, några generationer, för vissa djurarter och smärre förändringar, men i andra fall flera miljoner år. Men när det gäller människans arslen, tycks det ha gått riktigt fort.Arslena måste ha krymp på vår generation, om man tittar på storleken på offentliga toalettsitsar. För när man ska sätta sig på en offentlig toalett och göra bägge behoven i tur och ordning, är risken att antingen Petter-Niklas nuddar eventuellt ohygienisk taolettkant, eller att man flyttar bak, och själv efterlämnar ett basjspår på toaringen. Och då är det inget hästorgan jag går o bär på, och ej heller kan titulera mig som ”praktarsel”.

Inget av alternativen är hur som helst speciellt trevligt eller hygieniskt.
Men va fan… de skiter väl dom i
smiley

Snarare en seger

Ett personligt nederlag, kändes det som igår, när jag tog mod till mig och for på Urkult, och fick brutal huvudvärk redan vid 21, pga stress av situationen.
Det gick hyfsat bra ett tag… 6 timmar, tack vare trevligt sällskap, Micke o Ewis.


Jag började dagen med riktigt bra frukost, kornmjölsgröt o lingonsylt,
med hembakt grovt ”tvångsbröd” (man lägger ingredienser i blöt så man
blir tvungen att ta i tu med det o baka) Förberedd med kost och dryck,
bra klädd. Men mentalt kunde jag inte annat än att ”kasta mig ut o
prova”. Det går liksom inte att ”gå lite grann på Urkultsfestival”. Fick huvudmassage av Görans Lisbeth, lättade trycket lite.

Dagen efter, blev typ en ”dagen efter”, helt utan vingel-drycker. Både humör, trötthet, spänt huvud och ängslighet. Men lite sällskap på golfen av G, en kopp kaffe på Lilla caféet hos genomtrevlige Rooney gjorde eftermiddagen bättre. Gjorde slag i saken o borrade nytt hål i taket för ljuslyktan,(bild ovan) så att den hamnade närmre bordsskivan, och centralt ovanför köksbordet. Och när Ulf bjöd på pizza på kvällen, blev det riktigt hyfsat.

Härom dagen gjorde jag min livs första egna saft, på bär jag plockat själv. Och nu ikväll min livs första rabarberkräm. Det blir nog frukost i morrn 🙂

Nej, det var inget personligt nederlag, det var snarare en seger, att våga flytta fram målen, höja ribban, spänna bågen,….
Sen att det blev för jobbigt ett tag, det är helt i sin ordning, när man som jag åter är på väg att resa sig upp.

Höra hemma

…
Jag saknar att höra hemma någonstans,
Inte en arbetsplats, inte ett yrke
Jag saknar någonstans där jag är självklar.
Där jag är hemma.

Höra hemma någonstans
Finna mening med dagen.
Känna sig hemma.
Komma hem.

Den utan flock vandrar,
vandrar, vandrar, vandrar
under hela sitt liv
Tills han hittar sin flock,

Slutar aldrig gå, finner hopp,
där inget hopp finns
Finner ljus, där inget
ljus kan tränga in

Ingen kan ta ifrån den längtan
från den som är skapt,
för att leva i flock

En annan sorts rikedom

…

Jag förtrollades av ljudet av regn mot mitt fönsterbleck. Stängde av TVn för att lyssna, tände ljus i lyktan ovan köksbordet. Jag känner mig tillfreds med vad jag gjort idag, hur jag agerar, låter bli att agera, under stundom bara försöker vara. Som nu sent på kvällen, när jag lyssnar och njuter av regnet

Var inte utsövd när jag vaknade i morse, är sällan utsövd, har drömt obehagliga drömmar i natt. Men kliver upp, stökar på lite, diskar efter saftkokning igår, blötlägger ingredienser för brödbak. Tar mig en löptur, i skönt duggregn, och en andra dusch för dagen. Somnar en stund på sena eftermiddagen, och mitt humör blir lättare. Sätter igång med baket, vilket det blir mycket disk av, disk som jag tar reda på. Skurar golvet, och lutar mig en stund igen.

Lyssna, lyssna, lyssna

…
Lyckan är flyktig,
Den går inte att paketera
Går inte att köpa.

Den kan stanna en stund,
komma åter snabbt.
Men lika gärna vara borta ett tag

Men den kommer tillbaka,
lika säkert som att sorgen är flyktig.
Lika säkert som att det kommer
en ny dag i morgon

Regnet på mitt fönsterbleck,
får mig att stänga av alla ljud,
och lyssna, lyssna, lyssna.

Just då kom den flyktiga lyckan,
och hälsar på för en stund,
i mörka sommarnatten.

In och ut i sorg och glädje är melodin

…
Kan man förändra något utan insikt om utgångspunkten ? …..utan medvetenhet om vart i skedet man är ? ….utan kunskap om vart man vill ?

Jag tror inte det faktiskt. Jag skriver ibland om värderingar, ibland om roliga episoder, ibland om sorg och saknad. Det är nog en mycket bra blandning för mig. Att jag återkommande, med mer eller mindre jämna mellanrum, skriver om min uppväxt, om saknad, sorg och ilska över saker som varit och inte går att ändra på, är inget som stör en majoritet av de som läser min blogg. Vissa tom uppskattar på det sätt jag har förmågan att med hjälp av ord måla upp och beskriva känslor. Några tolkar det, tvärtemot mig, som självömkan att skriva om känslor som präglat ens själva väsen.
Det är inget att bry sig om, de utgår från sin livsfilosofi, eller livslögn, och jag utgår från mina tankar, känslor, slutsatser.

En ny insikt för mig är, att jag VET egentligen INGENTING om vad folk egentligen tänker på, så det är helt onödigt att gå omkring och spekulera kring det. När jag oroar mig över vad andra tycker och tänker om mig, talar jag ibland om för mig själv lite arg i mitt sinne:

”Ge fan i andras tankar Tomas !!! du har ändå inte en aning om vad de tänker och vad de känner, har inte med det att göra, och vise versa”

Men jag tillåter mig ändå ibland att känna sorg, även sådan sorg och saknad som kommer följa en livet ut. Det är inget onaturligt, det är tvärtom sunt, att gå in och ut i sorger som finns. Likaså att gå in och ut i tristessen, lyckan, glädjen mm mm. Jag VILL ha ett liv som går upp och ner, annars är det inget liv. Men små svängningar är bättre än för stora.

Jag såg kort på 2 TV-program idag på fm, innan det blev stadsbesök, bärplockning, bortbjuden på middag, saftkokning. Det ena fick mig att gråta goda tårar, det andra gav mig en metafor för hur det är att som jag komma från en dysfunktionell familj. Och kan man sätta ord på saker, är det lättare att förstå och gå vidare. Det första programmet var ”spårlöst England”, och handlade om återförening av familj, jag grät glädjetårar när de 60-70-åriga syskonen återförenades och kramades efter olycklig bort-adoption av ett av de tre syskonen. Och genast kände jag mig lättad inombords och kunde gå ut och möta dagen.

Det andra programmet, var ”Orangutangens sista chans” om orangutanger som blivit föräldralösa, och tagits om hand av människor för att överleva, och sedan förhoppningsvis återigen återföras till sitt naturliga miljö, skogen i norra Borneo.
Och nej jag är ingen Orangutang, Går-illa däremot gör jag av träningsvärk 😉 – Men vi pratar metaforer här, liknelser i syfte att jämföra och förstå.

Orangutangungar lär sig tydligen de första 8 månaderna i sitt liv av sina föräldrar, mycket viktig information om vad de ska äta, vart faror lurar, etc etc. De lär sig genom efterapning, precis som människobarn. Och liknelsen med skilsmässobarn från dysfunktionella familjer är att i likhet med de föräldralösa orangutangerna, när de släpps ut i en ny främmande miljö, så har de inga lärdomar, naturligt beteende för att klara sig i naturen. De måste lära sig på instinkt, och try and error.

there you are,,… nu har ni självklart förstått den solklara metaforen, jämförelsen i förståelsesyfte. Det går att lära sig, men inte från samma förutsättningar som barn som växt upp i trygg familj. Det går att lära sig leva i djungeln för föräldralösa orangutanger, men inte utifrån samma förutsättningar som de som lärt sig varje steg från början i den rätta miljön.
smiley

Det bär sig helt klart

…
”Aj aj aj det bränns!”

sa jag till en utländsk äldre farbror, när han skulle gå in bland svartvinbärsbuskarna,
för han tog tag med handen runt en bunt brännässlor. efter nån sekund sa han… ”ja okej, bränns” Om han inte förstod det ordet innan, så lärde han sig det nu.
Det bränns lite på mina händer oxå, även om jag inte greppat tag runt nässlor idag. Men jag har plockar hallon, och nässlorna har en förmåga att ”nässla” sig in bland Hallonbuskar.
smiley

Men vad gör det när man kommer hem och hela lägenheten luktar av nykokt svartvinbärssaft, första stadiet, och frysen håller på att fyllas med, blåbär, hallon och vinbär.
styckfrysta hallon nedan


Enligt moster Maggans sockersnåla recept, 2hekto socker per liter bärsaft. Funkar även för diabetiker. Ja de är därför saften hälls upp i plastflaskor, så de kan frysas in och tas fram under vintern vid behov. För lite socker för att förvaras i kylskåp eller skafferi, men gott och nyttigt.

…och imorrn får jag se hur det smakar, ”odelady odelady hoppsan vilken dag !”