TomasTvivlaren

…
Vi är nog lite till mans, lite ”bättre än alla andra”.
På ett sätt är det väl naturligt att man utgår från sig själv.
Sen är det iofs stort att kunna ändra sig allt eftersom livet går.
Men det är inte många som kan.

Och vi försöker nog alla rättfärdiga vårt eget leverne så gott vi kan.
Antingen genom att kompensera med ”goda handlingar”, eller genom att trycka ner andra, och säga, ”vad hon/han gjorde var mycket värre än det jag gjorde”.
Och vi kan alla bli väldigt små människor, göra dumma saker, bli fega människor, beroende på situationen, och dagsformen.

Skulle vi inte alla vilja tro att vi är modiga i situationer när det behövs ?
Sen när situationen kommer, kanske det inte blir så.
Skulle vi inte vilja stoppa en pågående misshandel, där ett gäng misshandlar en försvarslös person ? Men skulle vi göra det om man bevittnade det ensam ?
Kanske, kanske inte. Men man kan vara lite hjälte i vardagen, utan att riskera liv och hälsa. Man kan stå upp för någon som blir mobbad eller nedtryckt. Man kan hjälpa en gammal man med matkassen upp för trapporna. Man kan le åt den som behöver ett leende, eller man kan plocka upp krossat glas, s barn och hundar inte skär sig på det.

Njä, livet är inte som en Amerikansk hjältefilm.
En ensam hjälte klarar inte av 10 ”skurkar” med automatvapen.

En västernfilm jag gillar just utifrån att det är en mycket mer trolig beskrivning av ”vilda västern”, en mer trovärdig berättelse om människors svagheter, styrkor, är ”Unforgiven” (De skoningslösa) Med regi av C.Eastwood. Skådespelare, C.Eastwood, Morgan Freeman, Gene Hackman, Anna Thompson, Francis Fisher.

Här börjar filmen med att beskriva vilken hemsk mördare huvudpersonen varit, och han skäms över det, och hävdar om och om igen att han inte längre är sån. En prostituerad blir knivskuren i ansiktet för att hon skrattar åt en cowboys lilla apparat.
De prostituerade, ”hororna” samlar ihop pengar för att mörda både den kofösare som skurit, men även, helt ologiskt hans kompis som inte gjort nåt. Det blir Clint och Freeman, och en ung grabb, som tar på sig uppgiften, för belöningens skull. Men de är långt ifrån hjältar, de är både fega och mänskliga. Filmen är fylld av sådana paradoxer, ingen är rakt igenom god, och ingen är rakt igenom ond. Alla blir på nåt sätt drabbade eller skyldiga till hemska handlingar.

Nej ingen är bättre än alla andra. Men man utgår ju från sig själv i sitt tycke och sina värderingar. Och det är nog lätt för många att döma andra, och på så sätt slippa undan sitt eget samvete. Alla gör vi fel, mer eller mindre. hela livet gör vi fel, för vi är människor. Sen gör vi nog mycket rätt oxå…

… iallafall jag

…

– Hej

….sa lite söt mörk jänta tre gånger inom en tidrymd av 15 minuter, medan jag sprang fram och åter mellan tvättstugan igår. Jag blev glad. I den åldern har man – som tur är – inte ännu lärt sig begränsande sociala regler som vi vuxna anpassar oss till. Om samma situation uppstår mellan två vuxna som bara är bekanta, så kan man hälsa glatt och verbalt första gången. andra gången får man på sin höjd nicka och le. Tredje gången är det totalt socialt tabu att yttra sig, knappt le, men möjligtvis möta blicken. Efter det är det bara ignorerande som gäller, om det är inom så kort tid. Om du bryter mot någon av dessa sociala normer, kan du komma att betraktas som en vettlös dåre som bör spärras in. Ja men tänk er själva att ni möter någon i den yttre bekantskapskretsen som hejar lika glatt 4 ggr inom 15 minuter ? !!

Det är nästan lika tokigt som att sitta ensam på en bänk i stan och inte ha nån att prata med. Idag ändras ju normer något. Om någon gick omkring och pratade högt för sig själv för 20 år sedan, hade denne omedelbart klassats som tokig. Eller satt sig bredvid ena passagerare på bussen, trots att ni är de enda två passagerarna. Men idag är det fullt normalt att prata för sig själv, så länge du har nån typ av snäcka i örat.

Det är fortfarande lite halv-tabu att prata med främmande människor i Sverige. Som tur är, så har vi ju nästan alla en liten självlysande telefon-kalender-bankärendemaskin-spelmodul-kamera-stereo-radio-väderrapport-väckarklockaficklampa- mail-tvtablå att dyka ner med blicken, så vi slipper vara social på riktigt. Ja menar, ”nån kan ju prata med en…. de e ju hemskt”

Trots detta lilla positiva inslag med glad jänta som bröt mot infantila vuxennormer, så vaknade jag upp nästa dag på dåligt humör, arg och lessen och oharmonisk.
Så jag ”fontänade” lite till musik när jag bloggade, spelade några sorgsna, sedan några glada melodier på pianot. Sedan bestämde jag mig helt sonika för att cykla iväg o plocka lite blåbär på Österås. Det var mycket stök med cykelväskor, vatten bärplockare etc innan jag kom i väg. När jag påbörjade backen efter rondellen vid ny-bron, funderade jag om det kanske var för jobbigt ändå. Men jag tjurades på.

Jag var framme förvånansvärt fort ändå, och började omgående plocka, innan jag kom på att jag behövde kaffe och makrill som energi. Bärplockning kan vara en 8a på en skala 1-10 på ”närvarolistan” Att rensa bär till P1s ”sommar” är en 9a. Hade det varit finsk melodiradio och finska nyheter, hade det varit en 10a

andra sysselsättningar som ger mig ro och närvarokänsla är att springa, en 9a.
Diska, en 6a.

Men att efter att ha plockat färdigt bären, innan cykelfärden hem, ta sig en kopp kaffe och titta ut från utsikten på Österåsen, är en klar 10a. Närvarolistan, är eget påhitt av mig, besläktat med mindfulness. Dvs vara i nuet, ta in intryck med syn, lukt, hörsel. Men när det finns ett svenskt språk så…. varför inte ?

(För övrigt så sprintar det omkring ett par speedade myror på Österåsen nu ikväll, där jag hällde ut överblivet kaffe. De håller hela stacken vakna, stackarna)

…
Efter gårdagens sommarprat med Sara Mohammad, skrev jag blogginlägg om hennes styrka och kloka tankar. hennes oräddhet och mina tankar kring dessa värderingar. Jag brukar ha en förmåga att uttrycka mig väl kring tankar och känslor, värderingar. Jag blev tagen av hennes ord… men de var för hemska upplevelser för att kunna ta till sig.

Idag lyssnade jag på Johan Olssons sommarprat i repris på internet.
Jag lyssnade på hans ord om sportkarriären, det fantastiska 5-milsloppet, skador, målsättningar, mental träning….

Men till slut brast jag ut i gråt, när han pratade om sina föräldrar som skjutsade honom på träning, som stod färdig med middagen när han kom hem. Jag bölade när han pratade om kärleken till sina barn, och om kvinnan i hans liv. När han satt med sina barn och armen om kvinnan i sitt liv, hon som alltid skulle vara kvinnan i hans liv. Och jag grät, och jag grät….

Men precis som Johan gav sig hän och besvikelsen efter ett misslyckat lopp, ett tag och sedan gick tillbaks till vardagen, så gör jag oxå.

Säga vad man vill om mig, men jag är modig och jag är stark.
Det finns några som inte håller med, men va fan vet dom ?
Säga vad man vill om mig, men jag har kommit igen, om och om igen.

Och jag är en överlevare, jag är en humla,
som flyger trots att den inte borde kunna,
Jag flyger vingligt, jag kanske kraschar, men jag flyger,
Jag landar inte snyggt och smärtfritt,
men jag flyger…. och jag hittar nektar.

Jag har må ha svårt att låta mig älskas,
men jag vet vad kärlek är, …och jag flyger !

…
Sara Mohammad hade sommarpratet idag.
jag gillar öht sommarprat-konceptet,
men lyckas ändå rätt sällan pricka in o lyssna på det.
Lyssnar för sällan på radio.

Men nu råkade jag vara hos vänner som lyssnade på det programmet, det var väl nån mening med det, för jag kände att det var viktiga saker hon pratade om. Och hon hade mycket vettigt att säga kring det. Och jag slogs av hur oerhört tuff och stark denna kvinna tycks vara. Det är Malala-klass på hennes oräddhet.

Det handlar om ”hederskultur” under hennes sommarprat och alla dess offer. Jag kan fortfarande tycka att det är en felaktig benämning. Det har absolut inget med heder att göra. Det har att göra med små, sjuka människor som använder kultur och religion att gömma sig bakom för att utöva familjeterror, grov brottslighet, hot och förtryck. Jag menar på att man gör förövarna en tjänst genom att kalla det för ”Hederskultur”
Jag är även, om än något mindre starkt kritisk till den andra delen av ordet ”kultur” vilket jag också anser är att göra dessa människorätts-brottslingar en tjänst, och i samma ögonblick blåsa syre i lungorna på rasister och nationalisters svartvita verklighetsbeskrivning.

Men visst är det möjligt att använda suffixet ”kultur” i sammanhanget, utifrån att det är en nedärvd. generationsmässigt återkommande företeelse i vissa områden i världen. Jag vill bara inte ge syre åt nationalismens och rasismens värdegrunder genom att ge dem en förevändning att generalisera, och inkludera alla muslimer, alla kurder, alla mörkhyade till detta usla människoförakt som familjeterrorism är.

Däremot kan jag förstå henne hållning kring slöjan, niqab, burka och hijab, som symbol för förtrycket. Och jag måste ju erkänna efter att ha lyssnat på Sara att min egen förståelse kring detta har varit bristfällig, och att jag nu fått tillfälle att uppdatera min kunskap och hållning till dessa huvudbonader och dess syfte. Och trots att jag är en hängiven vänsterpartist, så uppskattade jag kritiken mot Gudrun Schyman och Jonas Sjöstedt i frågan om religionsfrihet. Sara menar på att vänstern idag indirekt försvarar människor som kommer till Sverige och menar på att de ska i religionsfrihetens namn ha undantag från svensk lagstiftning. Sara menar , liksom jag, att när religionsfrihet används för att förtrycka kvinnors och flickors rättigheter, så är det inte rätt.

Egentligen är det rätt enkelt när det kommer till frågor om integration, assimilering, immigration och rättigheter. I Sverige är det inte svensk kultur som gäller för invandrare, det är svensk lagstiftning, punkt slut. Inga undantag inför lagen pga kultur och religion, och inget tvång på kulturella svenska normer. Svensk lagstiftning är det som gäller !!!

Sara Mohammad förefaller för mig vara en högintellektuell kvinna, men med ett mod utöver det vanliga. Hon berättar om könsstympning så håret i nacken reser sig på varenda människa som har sin själ i behåll. Hon berättar hur hennes far ville att hon skulle få utbilda sig till det hon ville, men att modern, som i sin fruktan för Gud och helvetet, tillsammans med Saras bror och hans Kalasjnikov på ryggen, tvinga henne till underkastelse och bortgifte. Han skulle skjuta henne i huvudet om hon inte gick med på giftermålet, så vägrade hon 2 ggr…. men gick med på det den 3e gången. Och det var oerhört klokt, att svälja stoltheten då, för att rymma och överleva, och hämnas genom att leva i frihet.

Och tänka sig, en kvinna som Sara Mohammad, som upplevt allt detta förtryck mot henne som flicka och kvinna, lyckades trots detta skilja på äpplen och päron genom att inte skuldbelägga alla män, och inte skuldbelägga religionen. Något att lära och ta efter av vissa svenska feminister som tycks ”kämpa för” fler kvinnor i företagsstyrelser i första hand.

Sara Mohammad är en del av lösningen, inte en del av uppdelning, kollektiv skuldbeläggning och lyxfeminism.

…
Ibland skriver jag OM artiklar, ibland tar jag ut speciellt viktiga stycken, men denna gång kan jag inte på någon punkt uttrycka det bättre än artikelförfattarna vilket gör att jag ”klipper ut texten och länkar till ursprunget:

http://www.etc.se/debatt/omforhandla-medlemskapet-i-eu-eller-rosta-om-swexit

Omförhandla medlemskapet i EU – eller rösta om Swexit

Brexit-kampanjen drevs till stor del av främlingsfientliga krafter, men det får inte avskräcka från en saklig kritik av EU. Dags att omförhandla medlemskapet eller folkomrösta om Swexit. Det skriver företrädare för Vänsterpartiet Helsingborg.

Den svenska debatten om vårt medlemskap i EU har varit förvånansvärt tyst efter att britterna röstade för att lämna unionen. Om det beror på att vi är väldigt EU-positiva, eller att vi är för dåligt insatta i vad vårt medlemskap kontra ett eventuellt utträde ur unionen innebär, är svårt att bedöma.

Det finns många infallsvinklar i denna fråga, och det finns också många bottnar – ekonomiskt och ideologiskt. Kritikerna mot Brexit lyfter att den brittiska kampanjen till stor del drevs av främlingsfientliga krafter och partier som vill bygga upp en ny stark nationalism. Detta får inte avskräcka saklig kritik mot EU.

Folket motsätter sig maktkoncentrationen i EU samt bristen på transparens kring vad EU innebär för oss medborgare. Det som är uppenbart är att EU inte tar hänsyn till redan utsatta grupper. Istället kräver EU en åtstramningspolitik som ökar sociala och ekonomiska skillnader. Det är inte konstigt att de nynationalistiska strömningarna har fått så stor genomslagskraft i Europa. Ojämlikheten och brist på framtidstro bäddar för enkla svartvita lösningar.

EU-förespråkarna vill lyfta upp EU som ett fredsprojekt, men när man nu inte tar ansvar för att hjälpa de individer som tvingas fly från krigszonen i Syrien faller dessa argument platt. Här har man helt lämnat över till de olika medlemsstaterna att hantera frågan på egen hand i stället för att ta ett övergripande solidariskt ansvar.

Detta har bland annat inneburit att vissa länder har byggt inhumana flyktingläger samt stängt sina gränser – allt annat än en medmänsklig flyktingpolitik. Trots att det bara 10 procent av alla syriska flyktingar som kommer till Europa.

Lösningen enligt EU är att unionen ska betala 30 miljarder till Turkiet som inte ens är ett medlemsland, en skendemokrati där regimen förföljer samhällskritiker, för att ta emot flyktingar. Ett land som skjuter syriska barnfamiljer när de försöker fly från Syrien för att komma i säkerhet.

Många flyktingar söker sig till Grekland, men grekerna får inga extra pengar av EU för detta trots att landet är en medlemsstat. Istället brandskattar EU grekerna via lån med höga räntor – när unionen till exempel hade kunnat avskriva en del av lånen som stöd till flyktinghjälpen.

Sverige betalar i år 31,8 miljarder till EU och får 12,7 miljarder tillbaka. Vi betalar de näst högsta medlemsavgifterna i Europa. Redan där borde vi börja fundera på varför vi är med i unionen. EU är en överstatlig skendemokratisk koloss som kostar enorma belopp av skattemedel.

Dessutom har EU ingått en bankunion vilket innebär att kapitalkoncentrationen till bankerna blir allt kraftigare. Europaparlamentet är starkt påverkat av storföretagens lobbyism, där de som har mycket pengar har en möjlighet att påverka folkvalda representanter. Något som direkt skadar ett demokratiskt system.

Nu planeras ett handelsavtal, TTIP, mellan EU och USA. Det innebär bland annat att amerikanska multinationella företag kan åtala enskilda stater i Europa om deras marknadsandelar hotas här. Förhandlingarna har till största del varit hemligstämplade. Varför ska den amerikanska storkapitalismen reglera vår handel?

Vänsterpartiet har hela tiden varit kritiska till Sveriges medlemskap i EU. Vi inser att det behövs internationellt samarbete i Europa och i världen kring frågor som fred, bistånd, miljö etcetera, men det kan byggas upp bättre av andra samarbetsorgan än ett skendemokratiskt EU-parlament som koncentrerar makt och ekonomi till sig självt.

Antingen måste vi få omförhandla medlemskapet i EU eller folkomrösta om Swexit!

Claudia Velasquez, Mats Fuchs, Birgitta Möller
Vänsterpartiet Helsingborg

…
Varje dag letar jag, söker nån slags essens.
Jag vet inte vad jag söker, bara att jag måste finna det.
Hitta tillbaks till mig själv ? ..
jag vet inte, den jag var tog inte
hand om mig själv.

Men jag söker varje dag.
Jag hoppas kunna behålla allt det fina,
och ändå hitta nya sätt, ny glädje, nytt liv, ny framtid.
Men jag har ingen kompass som visar vägen.
Jag vet bara varifrån jag kom, inte vart jag ska.

Mörkret finns alltid med oss, med oss alla.
Det finns ilska i mig ännu, som blossar vid minsta press.
Jag blir inte mer älskad för att jag vänder ut och in på mig själv,
i min strävan att hjälpa alla andra före mig själv.
Ingen älskar en för det, ingen blir någonsin tackad för det,
ingen blir någonsin kompenserad för det…. ingen, ingen.

Jag gick ifrån varje danstillfälle med dåligt samvete.
Jag kände inte att jag räckte till. Tomas försvann i danskvällen.
I mitt inre skrapade de urgamla mönstren,
som trodde att jag var där enkom för att glädja andra.
Jag levde på bekräftelsen, men den var inte det jag behövde.
Jag behövde bli sedd, jag behövde se mig själv.

Aldrig mer ska jag överge mig, mitt hjärta.
Det kommer en ny dag i morgon, likadan som alla andra,
men ändå helt unik. Varje ögonblick är mitt.
Varje andetag är syre till mina lungor,
och gryningen ett löfte om något bättre.

…
Snart tippar livets tidur över till den 21a Juli, Anno 2016.
Knappt ett moln på den ljusa natthimmelen.
Dagen som var, var den senaste i mitt liv,
Och trots att den i sin helhet inte var helt lätt,
med känslomässiga dips, utifrån stressituationer,
så var den rena paradiset, jämfört med i vintras.

Det gäller att fortsätta andas.
Det gäller att sträcka upp bröstet,
och se rakt fram med stolt blick där jag går.
Ena foten framför den andra, ett steg i taget.

Idag har jag fixat en liten mini-uppfinning till
bangolfen som underlättar. Jag kan vara stolt över det lilla i det stora.
Men det riktigt stora, är när jag reser på mig gång på gång,
när jag sätter gränser för mig själv.
Gränser som några i omgivningen ofelbart kommer att reagera på.
Gränser som kommer fjärma de några, och uppröra några,
men det är reaktioner som de får ta hand om.

Det riktigt revolutionerande är att jag bäddar min säng för min trevnad.
Att jag sköter om mig för mitt eget välmående, att jag lever i nuet när jag diskar, duschar, skurar, betalar räkningar, lagar mat. … för min egen skull.
Det riktigt revolutionerande är att jag har en egen vilja, och att jag lyssnar till den. Att jag äntligen lyssnar till den viljan.

I måndags, medan jag passade golfkiosken, kom en norsk jänta till luckan,
och jag förstod så mycket att det inte var golf som var ärendet.
Och min bristande norska, gav upphov till flera missförstånd.
Det var nåt med ”slangen” och ”kranen” men jag förstod inte,
jag måste uppfattats som väldigt trögfattad 🙂
Till slut sa jag åt henne att visa mig vad det var hon ville,
eftersom jag trodde att det rörde sig om vattenhämtning.
Och det visade sig att hon inte klarade av att vrida åt/stänga
vattenkranen på servicebyggnaden på campingen, och då gick hon till bangolfen, för att hämta närmaste vuxna person som ”jobbade på campingen”
För i hennes värld visste ju inte hon att vi på bangolfen inte hade nåt att göra med campingens verksamhet.

Jag tyckte jallafall det var gulligt, och sa att det var bra att hon hämtade hjälp, trots att det inte gjort så mycket om det droppade lite från vattenslangen.
Men jag ville inte att det skulle bli pinsamt, så hon fick beröm, osså drog jag till med nästan hela min norska ordvokabulär, när jag sa:

”Ha de!

och gick tillbaka till golfkioskpassandet.

…
Vi svenskar lider av en humörs-hämmande sjukdom.
Vi får inte bli arga, och jag har varit de ”ilske-hämmades ordförande”
Och jag må hända ha blivit av med ”ordförandeposten”, men sitter fortfarande i ”styrelsen”. Nästa steg blir att avgå från styrelsen, innan jag slutligen förhoppningsvis kan gå ur ”föreningen” helt.

Men det är en stoooooor förening, där de flesta svenskar är mer ellrer mindre medlemmar. Och man/jag kommer måsta bryta mot mönster, både mina egna, och det ”svenska menlösa kynnet”.

Jag tror att vi svenskar blandar ihop ilska med att vara dum mot den man blir arg på. Okej det har sina fördelar att vara ett folk med jämnmod, men det kommer till ett pris. Och priset betalas själslig och fysisk sjukdom pga förtryckt undanstoppad ilska. I sydligare länder, med mer vardags-explosivt temperament, lagras inga vulkanutbrott. Skillnaden mellan normal samtalston (vilket för en svensk kan låta som en smärre utskällning) och irritation och utskällning i dessa kulturer, är inte så stor. När de höjer rösten, så höjer objektet för den höjda rösten, oxå sin röst och gestikulerar vilt, och sen är det bra med det.

Sedan är det givet att klimat, väder, långa vintrar och glesbygd är faktorer som hjälp till och skapat detta jämnmod. … men va f-n, enough is enough !!!! ¤###¤/%)&

Jag har blivit bättre på att vilja saker, och att uttrycka min vilja, sätta gränser mm. Men att träna på att bli arg, höja rösten är en högskolekurs på 40p för hämmade svenskar som mig.

but what the fuck … det skaaaa gååå !!

…
Grodor som kommer från munnen, är nog en merit inom sverigedemokraterna.
Som vanligt, biter sverigedemokraterna sig själv i baken, när de tror de tänkt till.
Nu har nu, helt förståeligt ett antal artister avbokat spelningen i Sölvesborg, när det kommit fram att just sverigedemokraterna står som arrangörer. Här länk och utdrag från artikeln:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article23198537.ab

– Som jag har sagt till alla
artister vill jag att den ska vara opolitisk. Vi vill bjuda in alla. Det
kommer att vara massor av musik och glädje. Det ska vara som det var
förr i tiden, men svensk sommar, kultur och den här folkparkskänslan. Så
det är absolut opolitiskt ute på konsertområdet.

Markus
Öhrn förklarar artisternas avhopp med att han tror att de får stor
press på sig efter att det blivit allmänt känt att de ska spela på
Sommarfestivalen.
– Det är inte farligt att spela för SD, men drevet
som drar igång är rent av skadligt för en persons psyke. Du måste vara
inställd på att stå upp för partiet om du väljer att boka för partiet.

Ändå säger du att festivalen är opolitisk?
–
Ja, men någonstans är det så att jag som bokare arbetar och är anställd
för SD. Men tanken är inte att vi ska pryda festivalområdet med
SD-propaganda, säger han.”

Journalistens fråga, här i fest kursiv stil, sätter SD-personen på pottan. Det är klart som korvspad att festivalen har politiska avsikter. Att inte tala om det för artisterna är ju rent bedrägeri.

…
Kort, kan man bara konstatera att Västeuropas ledare, media och folk, tycker det är fruktansvärt med dödsstraff i Iran, och piskrapp i Saudiarabien. Men har inget emot dödsstraff i USA.

Nu varnar USAs utrikesminister John Kerry Turkiet när de rensar ut 9000 från deras poster och hotar med dödsstraff. Bredvid Kerry vid presskonferensen står en EU-representant och klargör att EU tolererar inga dödsstraff för dess medlemmar, och syftar till Turkiets ansökan.

I min lilla tankevärld borde ju det försvåra ekonomiska ”fri”-handelsavtal, med USA, eftersom de tillåter och praktiserar just dödsstraff. Men USA kan i princip göra som de vill, utan att kritiseras.

Det visar på hur blinda många i tron om att väst är goda, och öst är onda.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23191704.ab