TomasTvivlaren

…
Det tog mig hårt ….
Jag ville inte ens höra det först, ville inte tänka på det.
Ju längre tiden gick, förstod jag att detta inte kunde sluta lyckligt.
Det tog mig hårt, trots att jag inte kände henne alls.
Hon var så ung, herre Gud, bara 17 år ….
jag förstår ingenting. Varför ?

Jag tappar emellanåt tron på mänskligheten,
Detta är ett sådant tillfälle då uppgivenhet och förtvivlan griper tag i mig.
Hittills har jag alltid rest mig och slagits vidare igen.
Men en dag är min tid ute. Men inte än, inte än.
Men Lisa Holms tid skulle inte varit ute,
jag förstår ingenting, varför ?

De som gjort detta … hur fungerar de?
Finns några som helst mänskliga drag kvar i dem ?
Jag förstår ingenting… varför ?

Jag ville inte tänka på det när nyheterna
började prata om spår i området.
Jag bad inombords att hon skulle hittas vid liv.
Hon måste hittas vid liv..
tänkte jag och trängde undan det jag befarade.

Jag kände henne inte alls,
Men det kändes ändå som någon tog något ifrån mig…
ifrån oss, utöver det oersättliga i en ung människas liv.
De tog en bit av vårt hopp, en bit av vår tro.
De tog en ung människa bort från vår jord.

Jag förstår ingenting… varför ?

…
Vettiga norrlänningar ?

Ingen fullt ut vettig människa åker ca 40 mil, tur och retur för en danskväll ?
Denna väl mer tur än retur om jag säger så. Jo fast norrlänningar med dans i blodet kan få för sig såna här idéer, och komma hem 03.30, somna 04.00, och ändå efteråt säga att man haft kul, och att det var värt det. Sen har vi ju danskungen Egon Edmark 74 bast som far långt längre sträckor än så… men så är han kung oxå.

Det var säkert 20 år sedan jag var på Gräsmyrs dansloge sist, då vi utgick från nattlogi i Umeå. Och ikväll hade jag nog gott mod och självförtroende när vi anlände. Men när dansen började var jag lite fundersam. Tre tjejer jag kände, och som jag säkert skulle kunna tänkas dansa ett par danser med. Men sen då ?
Nej ….. jag fick inte vacklande självförtroende över mina dansfärdigheter. Men nu skulle jag till större delen bjuda upp NYA danserskor… och vart börjar jag ?

Givetvis tar jag gärna danser med duktiga, snälla, fina C, som jag åkte med i början. Och tillika jätteduktiga danserskorna E och A från Sollefteå. På så sätt kommer man upp på golvet och visar att man finns. Och kanske en eller annan uppfattar att här finns det krut i benen, och smidiga dansfötter, i slitna dyngiga Adidasskor.

I valet och kvalet

Men vem välja, vem välja ??
Hmm, hon där med page-frisyren och svartvit klänning ?
Nja … jo hon dansar bra, men säger hon ”ja” ?
Oj .. där var en goding som fötterna slirar graciöst på dansgolvet för, men ser hon inte lite avvaktande ut ? Jag funderar vidare: Undvik …åtminstone till en början att bjuda upp allt för ungt. Undvik att enbart använda raggar-ögonen när du bjuder upp, leta inte bara efter vackra ” fodral”. Undvik näsan-i-vädret-tjejerna osv … men hur identifierar jag dem ? … det är ju bara nya ansikten ! (och dansben)

Jag tänker för mig själv att det gör ingenting om jag får sitta större delen av kvällen, nu när jag bryter nya dansmarker. Jag tar till det gamla tankeknepet att om jag får 4-5 bra danser så är jag förnöjd, och resten får bli en bonus.

Kunde gått illa för Kai T 🙂

Innan dansen börjar, möter Sollefteåtjejerna en kille, stor som ett hus, bredaxlad, Van-Diesel-frisyr och guldtand. Som säger åt C att man ska resa sig upp så man kan kramas. Av rena respekten flög C upp på benen och gjorde som han sa. Dessvärre fick jag för mig att jag skulle vara rolig oxå. Jag kände ju inte denna långe, snubbe med breda axlar och hård image. Men jag flög upp från sittande position jag oxå… och öppnade kram-famnen:

– Ja ha när du säger att det ska kramas så….

Där hade ju den kvällen kunnat sluta med en rak höger, och ett par glasögon tillhörande mig, i tusen bitar. Det kändes som jag lika gärna kunde fått en fet smäll. Ibland kan spontanitet vara livsfarlig. Men det visade sig vara en schysst kille, så han kramades tillbaka, om än en så kallad mans-kram. För att alla ska vara på det klara över att ”vi är inte sånna” … och ingen rak höger i Kai-Tomas ansikte.

All vår början bliver ….. L-L-Lätt ?

Efter några danser med de graciösa Sollefteåtöserna, tänkte jag när mina dansbruds-scanner-ögon inte funkar som dom ska, att jag sätter väl mig då och ler, njuter av musik, och kollar in roliga dansstilar och folk…. Och 3 bra danser var redan kirrade, så enkom 2 till behövde uppnås för att komma upp till mitt eget lagda mål för en bra danskväll. Och det måste jag väl fixa ?

Då kommer en blond trevlig tjej, fram och bjuder upp. Presenterar sig som Åsa, och sa att vi dansat förra året på Gussjö. Ja vem är jag att protestera, det visade sig vara ett klipp, på flera plan. Hon dansade mycket bra, var trevlig och öppen. Men mervärdet i denna danstjej återkommer jag till strax. Nu var det jallafall 4 bra danser inhåvade…. 4 done, one to go…

Highlights var som alltid fulla av energi, scennärvaro, och framför allt ser ut att ha roligt på scenen, vilket smittar av sig till dansmänniskorna på golvet. Ska jag bjuda upp godingen som sitter där 10 meter ifrån mig ?… njä… ooops där tvekade jag en tiondel för länge, nu blev hon Shanghaiad av kort dansant tunnhårig danskille i orange tröja … Men halllåååå … det är ju min tröjfärg !!!!

Ringar på vattnet – ryktet går

Sätter ner gumpen igen på Gräsmyrs Panelhönebräder, och tänker försöker gilla läget. Det går riktigt bra. Jag mår riktigt bra. Faktiskt … går ingen nöd på mig. Då kommer en söt tjej i blåblommig tunika tror jag det var, fram. ler och sträcker ut handen och säger att hon fått tipset/ordern att dansa med mig, utförlig beskrivning på hur jag ser ut och vart jag satt osv … av ?… ….just det Åsa

Det visar sig vara ännu en kanonduktig danserska. Hur jag än styrde, vände och vred så följde hon med. Det blev nog sammanlagt 5 danser med henne under kvällen. Under en av danserna med blåblommiga tunikan, smilade hon upp sig när två mycket unga killar , med keps, hängbrallor och tonårsfinnar, ställde sig vid ingången. Hon sa:

– Undrar om det där är killarna som har EPA-traktorn nere vid parkering?

När jag sedan några danser senare än en gång dansade med Åsa så log jag och tackade henne för ”reklamen”… var på hon först såg oförstående ut, tills tioöringen trillade ner, och hon brast ut i skratt, och sa:

– Ja jag har tipsat en tjej till om dig, men hon har inte fått tag på dig än

Men det här var ju kanooooon…. att tjejerna sprider reklam över mina slitna Adidas, ja eller åtminstone vad fötterna och benen i dem kan åstadkomma på ett dansgolv.

Katschinggggg!!!!

Katschinggggg!!!! … nu nådde jag kvoten !!!! Fem bra danser resten är
bonus tänkte jag. Och det blev många, många fler bra danser under
kvällen. Men givetvis inte som på hemmaplan. Här fick man ju chansen att
sitta nån enstaka dans,,, för att det var bortaplan. Men som C sade på
vägen hem:

– Jag men det blir ju likadant här på Gräsmyr om du kommer hit några gånger till

Nä häpp …. nu vågar vi lite mer då

Nä nu jäklar … nu hamnade hon mitt framför mig, hon som blev Shanghaiad nyss… som jag var lite tveksam till om hon skulle säga ”ja”. Jag sträckte fram handen… och hon sträckte fram sin och sa ”hej” med ett förvånat uttryck i ansiktet, ungefär som om vi bara skulle hälsat på varann som främlingar och gått vidare åt varsitt håll. Jag måste väl förtydliga mig då tänkte jag, fast vi står på ett dansgolv, och det man gör där är att dansa:

– Ska vi dansa ?

Då ser hon fortfarande tveksam ut. Och säger nåt i stil med:

– Eh ..ok jo det kan vi göra (med ett underförstått ”kan vi VÄL göra” i tonfallet)

Nå ja … vi sätter igång, och hon var duktig… vacker OCH dansant, smidig som en räv, följsam, men inte den sprudlande, sprättande danstypen. Det funkar för mig tyckte jag. Och efteren stund faller hennes kropp tätare intill min, och en hand åker upp i min svettiga nacke , ungefär som ett tecken på att jag blivit ”godkänd” .. ja meer än godkänd. Efter första deldansen säger hon med ett leende:

– Ja ni ”söderifrån” ÄR bättre på att dansa… killarna här är oftast stela.

Under en av de danser jag hade ynnesten att få vila lite, så kom EPA-traktorkillarna och satte sig bredvid mig, en kraftigt förfriskad, vilket märktes både på sättet och spritångorna. Men när Highlights då lirade ”Kung i baren” av Uggla, så var den mest överförfriskade unge herrn med på noterna, och sjöng… nja eller mer skrek ut orden ”kung kung kung i baren” och mumlade under resten av refrängen. Men jag sjöng med honom och gjorde high five innan nästa Gräsmyrsbrutta högg mig för dans.

På vägen hem höll jag mitt löfte att prata så C höll sig vaken. Tack C för att du tog med mig !

…
Höga förväntning = besvikelse ?

Jo ofta kan det vara så,
men Gussjunoret, Highlights, Voyage, Lejonsson och Lina och ett gäng Superdanstjejer… innebar lyckorus. Om du frågar mitt sinne och mitt hjärta.
Frågar du min kropp, så här dagen efter, så funderar den nog:
– ”va fan håller du på med gubbe”!

Det är tex inte ofta en snygg dansant tjej betalar en 140 kronor för en dans.
Men på Gussjönoret skedde det.

Jag blev erbjuden att åka med tre kanonfina tant… eh tjejer hette det ju ja… som skulle utgå från Sandslån. Min inbyggda Skalman-mat-och-sovlocka” med inbyggt varningssystem för försenade Qvinntimmer, ringde alarmerande vid erbjudandet.
Lite drygt två timmar efter att Liv i Voyage sjungit sina första vackra toner på Gussjönoret…. ser jag sällskapet jag skulle åkt med trippa ned för backen.

Arvtagaren till styrdanskaraktären ”Matadoren” var där och ”hypnotiserade” kvinnor med tangoförförisk blick, och enligt mig, lätt överdrivet självförtroende kring danskunskaperna. Vet han förresten inte att det är 74-årige Egon som är danskungen ? (Mannen i vit långärmad tröja)

”Dansmaffiaskaket”, som dansföreteelse uppenbarade sig oxå denna kväll. Ett dansmove som dess bättre är på utdöende. Där de dansande lixom stannar upp lutar tjejen som drar upp benet erotiskt längs skakarens kropp, och sedan skakar de orytmiskt på Parkinsonsvis på överkroppen, och tror sig gjort någonting som har med dans att göra, och tror sig befäst tronen på dansgolvet genom detta märkliga styrdansmove.

En Bäver av hankön uppenbarade sig även på dansgolvet denna oförglömliga kväll. Ja det så faktiskt ut så, utifrån texturen på handduken ihopviken på längden fastsatt i ryggslutet på nåt vis. Men det är klart att det ska finnas bävrar i sådan fin miljö

Jag har ju genom åren på detta vis genom idogt bloggande på ett vis kartlagt styrdansandets ”regler” och dess karaktär. Beskrivit dansstilar och karaktärer, hur uppbjudningsproceduren går till osv osv.
Drivit både med andra (anonymt) … och med mig själv (mindre anonymt)
Ibland händer det ju att två tjejer bjuder upp en samtidigt, och man får för ett ögonblick känna sig rätt populär.

Igår fick jag uppleva ett nytt uppbjudningsknep, från en glad dansant tjej … ja en av dem som jag berättade kom ”lite” sent. När jag var på väg att bjuda upp jätteduktiga, fina, snälla Johanna, så tog jag lixom ansats att sträcka ut handen/armen för att grabba tag i henne. (Dvs inte fråga verbalt, så gör man ofta när man har självförtroende som jag har, och när man känner henne väl)
Men då … bakifrån kom en arm och en hand och liksom låste min dansuppbjudningsrörelse, trots att Johanna var fysiskt närmare än hon som kom bakifrån. Så den uppbjudningstekniken är härmed döpt till: ”Armlåsningen”

Det var absolut tillräckligt med dansfolk för att ha en riktigt kul danskväll.
Men kanske inte idealt för Lejonsson och Lina som behöver kosing för o betala banden. Jag brukar ge nån lite nästan betydelselös dricks då och då för att bidra. Men igår slog jag personligt rekord tror jag. 180 kr inträde, jag betalde 200. Normalt fikar jag för 60 kr, igår för 95 kr, och 5 kr i dricks. Sen på vägen ut så köpte jag fika för 30 kr, men betalde 40. Ja ni förstår ju att jag måste lugna mig lite i min iver att hjälpa till 🙂

Men o andra sidan betade en av tjejerna i vår bil, min del av bensinkostnaden.
Och jag fick 140 kronor för en dans… eller om det var en återbetalning av en skuld. Jag minns inte så noga. Men hon vägrade tyvärr när jag bad henne, demonstrativt lägga pengarna i m in byxficka inför övrig danspublik så det skulle se ut som en natura-betalning. Det var för övrigt samma tjej som vid uppbjudning och öronbedövande hög dansmusik, för några år sedan tog upp en snodd och sa:

– Jag ska bara sätta upp håret

varpå jag replikerade:

– ”Va saru, ska ru sätta på mig ?”

Varpå hon svarade med all oönskvärdlig tydlighet, vänligt men bestämt, och med tydligt klingande konsonanter och vokaler för att inga ytterligare missförstånd skulle uppstå:

– ”NEJ det ska jag inte !”

Refrängen

Jo osså blev jag erbjuden att ta återresan med de tre fina brudarna som kom 2 timmar sent till dansen. Men då ringde skalmanklockan igen. Osså hade jag glömt kyskhetsbältet hemma…

…
Ibland får jag känslan av att vara något av en utomjording, att komma från en annan planet. Det bottnar naturligtvis delvis i en utanförskapskänsla. Och ofta utgår jag från att alla mina vänner och bekanta tillhör ”normen” Och även om jag mycket väl förstår att ingen är helt utan problem, så känner jag mig allt som oftast som den ende ”utomjordingen” . Åtminstone i min närmaste omgivning och i min hemort.

Allt detta grundar sig säkert delvis i hur vi sätter normer i det som skulle varit vårt ”gemensamma” samhälle, men mest tillhör de produktiva enheterna eller de som hovar in pengarna från deras arbete. Och är du inte producerande, så har makthavare av både marknadsmässigt, kapitalstarkt slag, politiskt slag och de nyttiga idioter som bär fram deras samhällssyn, som alla propagerar för ett ojämlikt samhälle med ökade klyftor….alla dessa har bidragit till till att ”icke produktiva” inte skall ses med samma värde som ”produktiva”

Sådant sätter sig djupt i själen och i sinnet för oss i olika slags utanförskap. Och kanske speciellt om man inte har med sig någon form av samhörighet och känsla av gemenskap hemifrån.

Även om jag inte på något sätt lider nöd ekonomiskt, jämfört med hur det ser ut i övriga världen, … så gnager utanförskapet hål i mig. Det finns massor av folk som är långt fattigare än mig, men som ändå ÄR någon, i deras del av världen, i deras by. En person som är del av något, en del av nån sorts gemenskap.

Jo jag tror givetvis det finns fler ”utomjordingar” bland oss. Men vi går alla kring, både ”utomjordingar” och ”normala” människor i människokroppar/människofodral, så det syns inte att vi är från en ”annan planet”

Problemet med de oförsvarbart stora klyftor som maktens elit skapat, är i vårt land inte enkom, eller ens i första hand ekonomisk misär, som skapats av vårt kapitalistiska levnadssätt. Utan här i det ännu så länge relativt trygga Sverige, är det i första hand ett socialt utanförskap som skapats. Ett utanförskap där sjuka, gamla och arbetslösa ses ner på som människor av mindre värde.

Det är så grundligt inarbetat att utöver de som på en något förenklad grund räknar sig själva som ”bidragande” …. så har det planterat sig i hjärnorna… ja nästan i hjärtat på oss som av olika skäl inte har en förmögenhet, inte har ett företag, eller anställning. Det har rotat sig så djupt att vi själva tagit över den självnedvärderande synen utifrån vår arbetsmarknadssituation.

Och märkligt nog så accepterar vi däremot icke producerande människor om
de är födda med en förmögenhet. Då är man inte lat, utan då är man ”excentrisk”
Det finns en medveten positiv omskrivning för allt de som de förmögna gör, som är negativt om du är mindre bemedlad.

Så här lever jag i min egen värld, på min ”egen planet”i rädsla att bli fråntagen mitt uppehälle om jag i någon missunnsam människas ögon skulle uppfattas som för aktiv för att inte kunna fritt söka jobb på arbetsmarknaden. Eller rädsla för att om jag ingenting gör och låser in mig i lägenheten ska dyka ner i en bottenlös depression igen … för att till slut inte orka kravla sig upp en gång till.
Nej … det ÄR INTE någon semester eller ens ”ledighet” att vara sjuk, sjukskriven eller arbetslös, det är kort och gott ett utanförskap.

Och givetvis är du ju per automatik fullkomligt diskvalificerad från allt vad kärlek och förhållanden och sex är. Det säger sig lite självt ju. Stenåldersmannen kan hända vann attraktionskraft utifrån sin förmåga att skaffa mat och sin muskulatur. Dagens män vinner ”kärlek” om vi nu ska kalla det för detta…genom att fylla bankböckerna till bristningsgränsen, och kunna erbjuda sina kvinnor ekonomisk trygghet och social trygghet…. eller varför inte kalla det för lyx. Åtminstone ur ett globalt och historiskt perspektiv.

Men skulle jag inte kunna hitta en annan ”utomjording” då ?
Jo fast jag ser ju inte, trots mitt raljerande kring ordet ”utomjording” …. någon annan som det. Njä … inte ens mig själv alla gånger, det är bara en metafor för att belysa ett upplevt socialt utanförskap. Och jag faller ju även jag för kvinnor utifrån vad som finns i hjärna, vad som finns i hjärtat och hur graciöst de vaggar sig fram i tillvaron, samt dess yttre skönhet (förvisso tycker jag de flesta är vackra men…)
Så jag hade ju hoppats på en människa som gillar den jag är:

… en humoristisk, musikalisk, poetisk, omtänksam, varmhjärtad, intellektuell och klok männi… utomjording…

ET phone home … ouch !

…
Men dra åt H-vete va kul de kan va mä dans !!!

Om man börjar dagen med två pann-knack,(huvudvärk) en på förmiddan, och en på eftermiddan, och blir dyngsur under regnskur på väg till överbelastad frisör, med krossat skyltfönster. Ja då är förutsättningarna på topp för en kanondanskväll. Eller som danskungen Egon Edmark skulle uttryckt sig:

– ”SKDL på noret, 251v ee” vilket betyder: ”Superkanondansläge på Gussjönoret 251 inlösta (visitors) Egon Edmark”

Två st Jörgen i bilen och en stycken Kai-Tomas grundlade för rolig bilresa.

Perikles är återigen ett toppband, trots att trummisen sjöng sha-la-la-la väldigt surt i en låt. Deras egen ”Fredag i blodet” är otroligt medryckande. ABBAs ”Does your mother know” blev jag vansinnigt glad av att dansa till. ”Highway to hell” med riktig metal-röst är oemotståndligt roligt. Men gladast blev jag av Perikles egen ”Härligt” som fick mig att känna sommardansglädje långt in i hjärtat, ända ut till tårna och upp till den nyfriserade hårtofsen. Så glad att jag nästan kunnat dansa med Annie Lööf om hon stått bredvid när de börja spela, … men bara nästan.

I fiket stod Lina och log åt oss dansare när vi beställde fika vid pausen.
Lejonsson och Danskungen tog inträdet, och sååå otroligt många dansade och log denna kväll. Saknades väl bara en halvgalen ko från näs, och en dansprinsessa med Helgumsursprung för att kvällen skulle fått 10 plus. Men när jag tänker efter kunde många fler favoriter fått komma, och ändå får kvällen ikväll 9 plus.

”Då blir det härligt Härligt att vara med dig
Detta ska bli vårt äventyr å ingenting hindrar oss nu
Då är det härligt Härligt att bara leva
Hoppas det varar länge nu för här kan vi stanna om vi vill”

(Refr från Perikles ”Härligt”)

I romanerna, Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg, skrivna mellan 1949-1959, får vi Svenskar läsa om Karl-Oskar och Kristina och deras hårda liv som föranledde dem att fly till ”Amerikat” i hoppet och tron om ett drägligare liv. Efter sig i en liten barnkista och outhärdlig sorg lämnade de en liten Anna, vars hunger drev henne att äta av undangömd gröt som svällde i hennes mage så hon dog.

Sådant var livet för många svenskar den tiden. De kom inte till något serverat silverfat i Amerika heller, men jorden kunde föda dem. Men arbetet, slitet, och döden var ständigt närvarande även dit de flytt.

Om de slungats in i vår tid

Det får mig ändock att undra. Vad skulle Karl-Oskar, Kristina, och Robert sagt och känt om de hastigt slungades in till dagens Sverige, eller Amerika ?
Skulle de överrumplas av den välfärd som skapats, och införlivas med glädje i det kapitalistiska systemet ? …Ja kanske det.

Eller skulle Kristina förfäras över att människorna glömt Guds ord,
och blivit Ateister ? Nu var nog just väldigt många kristna på den tiden, utifrån fattigdom, elände och fruktan. Men kyrkans män, levde relativt gott allt som oftast.
Robert skulle kanske än en gång förblindas av allt som glimmade, och falla igenom skyddsnätet i ett nutida samhälle med allt glesare maskor. Han kanske än en gång konstatera att ”Guldet blev till sand”

Skulle leendet ha falnat ?

Och Karl-Oskar själv, kanske skulle förundrats över hur lite västerlandets folk behöver slita för att leva så gott, med en så hög standard. Kanske hade det initialt gett honom ett brett leende på läpparna, och kanske skrattat i eufori.

Men hade leendet falnat, och skrattet fastnat i halsen, när han sett hur näst intill alla yrkesgrupper med 25.000 och rakt upp i Miljonärskvarteren, är ständigt missnöjd med sin ersättning för utfärdat arbete ? Han som slet sönder sin kropp och rygg för några ören. Han som förlorade hustru i barnsäng, när ingen hjälp fanns att få. Han som förlorade sin bror Robert i Amerikat. Och han som själv snickrat kistan till sin lilla dotter. Hur skulle han reagera på att yrkesgrupper lämnar sina arbeten för grannlandet för att 25.000-40.000 kronor i månaden, inte är tillräckligt för dem? Månne han vredgats med knuten näve i fickan över Högmodet och frosseriet ?

Lilla Annas bortgång i minne

Och hur hade han tänkt inför alla pengar och resurser som finns i landet, och ändå låter girigheten gammalt folk ligga i sin egen avföring på ålderdomshem, för att riskkapitalister ska få tjäna pengar på skattepengar inbetalda av skattebetalarna själva ? Hade inte detta varit ett slag i ansiktet på honom, när han förlorat sitt barn, och sin hustru i sjukdomar som idag lätt hade kunnat åtgärdas. Då fanns inte kunskapen och resurserna. Nu finns den och ändå ….. ändå låter man äldre ligga i sin egen avföring.

Och hur hade Karl-Oskar tänkt inför de människor som idag spottar saliv på, kör över med mopeder, falskeligen anklagar tiggare för brott, misshandlar människor utifrån det faktum att de är fattiga ? Han som själv kom från fattigdom.

Nu om Karl-Oskar hade slungats in till vår tid, men en annan plats, så hade han upplevt att inte mycket hade förändrats i levnadsstandard. Faktiskt för en majoritet av världens befolkning. Och om han då lärt att all den välfärd som det rika västerlandet byggt åt sig själva, inte alls var byggt på hederligt slit, utan på andra människors, andra, fattigare länders naturrikedomar och undermåligt betalda arbetskraft. Hade han inte då fnyst åt den välfärd vi skapat oss ?
Och när den rika delen av världen heller aldrig är förnöjda med den rikedom vi lever i.

Med historien som rättesnöre

Och vad hade Karl-Oskar sagt om han fick veta hur människan betedde sig under andra världskriget mot Judar, Romer, sjuka och handikappade, och ändå inte lär av historien, utan sakta men obehagligt tar tydliga steg åt det hållet igen ?
Hade Karl-Oskar utan att agera, stått och sett på när det nya rika svenska folket står och spottar på fattiga människor ?

I think not, I think not !

Och vi har det som vi har det, för att vi valt detta, 94 % av Svenskarna röstar Borgerligt, ultraborgerligt eller nyborgerligt

…
Ibland halkar man liksom in på ett bananskal i situationer man inte föreställt sig att man skulle vara på. Så visade det sig bli på fredagskvällen för Lundin.
Benny ringer och har 2 fribiljetter till något evenemang på Appelbergs Hotell.
Han ville ha sällskap. Och som den godhjärtade människa jag är hakar jag ju givetvis på, utan att ha en aning om vad jag ge mig in på.

Upp på scenen kliver tre yngre herrar. Den längste av dom ser ut som en yngre version av E-type, med långt krulligt hår, en nyckelharpa i näven, och ett typ, E-type-flin på läpparna. Nästa unge man ser ut som han käka taggtråd till frukost, med keps och rutig skjorta och Lech-Walesa-mustasch och en stenhård blick, och den hårdingen spelar tydligen cello. Den kortaste tar tag i en mandolin, och ser ut som en blandning av en nybakad yuppi från handelshögskolan och en blond svärmorsdröm.

Sedan börjar de unga herrarna gnida och knäppa på sina instrument, och jag blir helt hänförd. Lech-Walesa-hårdingen visar sig vara heltidsmusiker och riksspelman, och gör med sin cello vad helst som går att göra med en cello …och lite till faktiskt. Mandolinisten ler heller inte i onödan, men spelar obehindrat och tekniskt väldigt skickligt. Och den leende E-type-typen får nyckelharpan att låta både som temperamentsfullt folkmusikinstrument, ömsint stråke och ibland distat Yngwie Malmsten-solist.

Och här spelar dessa, skulle jag vilja påstå, världsmusiker i vackra, men lilla Sollefteå, och 30 själar kanske har förirrat sig dit. När min spontana reaktion säger mig att det borde varit ett proppfullt Johanneshov eller nåt. Någon hade innan konserten kommit på den mindre lyckade idén att ha en konsertdel på en timme, och paus, och sedan som dra undan stolarna och dansa folkdans. Detta med dans skrämde dock iväg mer än halva människoskaran. Själv kände jag mig både okunnig i den ädla folkdanskonsten, och för stelbent och nykter för att improvisationsdansa. Men jag beslöt mig ändå för att sätta mig i bakgrunden och njuta av de helt fantastiska musikerna leka fram toner och improvisera en hel del.

Efter en fantastisk konsert, den första delen, och en halvtimmes paus kliver svärmorsdrömmen upp på scenen och ser ut över ett tomt dansgolv. Han ser en gubbe med keps, jeans och jeansjacka (undertecknad), några halsmystiska figurer, och en eller 2 tjejer som ser ut att ta ansats till att försöka dansa. Och säger

– Jaha, hur ska vi göra för att göra nåt kul av det här då ?

Jag föreslår högljutt, blyg och försynt som jag är, halvt på skämt halvt på allvar att släppa in halvfulla pubgäster till lokalen. Det mottages inte av någon, varken med någon större entusiasm eller humor.

Men till slut hoppar en som ser ut som lilla My i Mumindalen, fast sötare och en annan tjej, upp och dansar snoa eller schottis till vad än de spelar för sorts folkmusik. Hjältar måste jag säga, när jag själv är för torr, nykter och inbunden för att flumdansa.

Nordic Music tror jag de kallade sig för. Och de ska göra en konsert 3 december med symfoniorkester. Taggtrådsätaren tillika cellisten heter Anders Löfberg och är som sagt riksspelman. Svärmorsdrömmen, Magnus Zetterlund – mandolin, och E-typ-typen heter Erik Rydvall – nyckelharpa.

http://www.norrlandsoperan.se/sve/evenemang/1203-nordic/8080

Jag är lite lur på att åka på det faktiskt 🙂

…
Är folk dum i huvudet, eller är de bara hjärtlösa ?
Eller rent utav både och.

Ju mer pengar folk har desto mer gnälls det tydligen.
Rotavdraget och rutavdraget utnyttjas naturligtvis till störst del
av rikare människor och medelklass eftersom det är dessa som
kan göra pengar på det. Och ett skatteavdrag är i praktiken
detsamma som att det de som hyr lägenheter får betala för
renoveringar i villaområden och bostadsrätter, dvs människor
som har det rätt gott ställt.

FINNS DET NÅÅÅÅN i övre delen av samhället som inte bara
tänker på att få, få få hela tiden, Rutavdrag och rotavdrag,
skattesänkningar, subventioner, representationer, traktamenten
etc etc etc…

De e ju bara jääävla fjanterier och lögner ursäkterna med att det skulle ge
vita jobb istället för svarta. Nu ökas istället fusket med redovisningen
av rotjobb, hur man räknar på vad som är arbete och materiel.

Samtidigt i en annan del av verkligheten så kom en bekants gamla mor
inte in på Sollefteå sjukhus för att det var fullt
kom inte in på Sundsvalls sjukhus för det var fullt.
Fattar inte människor att det är skattepengar som betalar vår vård,
som har skurits ner på tror jag i hela min livstid.

Cyniska j-a människor som bara ska ha mer och mer.
Osså har de mage att kalla det för ”avundsjuka” när de som har dåligt
ställt behöver vård, och omsorg.

Det hääääär är nåt Jimmie Åkessons undersåtar skulle kunna bli
förbannade på istället för att reta upp sig på att de blir tvingade att
SE den fattigdom som existerar i världen, om de nu är så j-a måna om pensionärerna som de säger.

¤#/¤%)%/&=&(/?) GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH

Alliansanhängarna säger att de är emot bidrag, detta med RUt och rot när ”bidragen” skickas uppåt i samhället tycks däremot gå bra

¤#/¤%)%/&=&(/?) GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH

Om siffrorna stämmer på hur stort stödet är för rut och rot, så lär jag väl få mer än halva bekantskapskretsen på mig nu, men jag kan ta den diskussionen, jag lovar.

…
Är rika människor smartare än fattiga människor ?
För att kunna besvara det måste man fråga sig vad intelligens är.
Och redan där skiljer sig ofta definitionen på intelligens, mellan rika och fattiga, och alla sociala mellanklasser.

Ganska ofta i de rikaste kvarteren, och de som slickar skåran i sätesmusklerna för smulor från deras bord, så anses det vara smart att klättra på andra för att nå rikedom. Det anses vara smart att vara skrupellös, att hitta håligheter i lagarna att utnyttja för egen rikedoms vinning. Men i processen att utnyttja allt och alla för egen rikedom, så skövlar storbolag och regeringar styrda av storbolag och riskkapitalister, hela vår jord och förgiftar den. I processen bryter de ner större delen av jordens befolkning, utnyttjar deras mark, deras arbetskraft för lite och ingenting i gengäld.

Och det är utöver det genuint egoistiska, cyniska, inhumana perspektivet dessutom ointelligent i det större perspektivet, då man bryter ner människor så de inte kan arbeta, man bränner alla naturtillgångar, utrotar djurarter, och hela ekologiska system. Allt i jakten på största förmögenheten. Så ur den aspekten är de inte speciellt intelligenta, de rika.

Men vi då ? … vi som är allt mellan fattiga till medelinkomsttagare ? som tillåter dem göra detta genom att ge dem politisk makt ? hur smarta är vi ?
I en handvändning skulle vi kunna rösta bort denna elitism som förstör både natur, samhälle och människor. Men vi tror fortfarande på den renodlade kapitalismen, representerad av 7 av riksdagens 8 partier.

Så i tävlingen vilka som är dummast, de ointelligenta, eller de som ger dem makt, måste jag nog säga att det är målfoto på det. Men hänsynslöshet är nog en större faktor till varför vissa blir snuskigt rika, än intelligens skulle jag tro.

…
Ja men, nä men hörrni…..
De där var nog en ganska bra dag ändå.

En ung skön banktjej guidade en teknik-relik

Jag har inte bara tagit mig i kragen o gått till Nordbanken, där en ung skön mörkhårig tjej, var så vänlig att handsleda mig genom installation av Bank-ID, Swisch, och Nordea-app. På sedvanligt svenskt Jantelagsmanér, skrockade jag ursäktande inför den bankanställda skönheten att:

– Hö hö, ja sen har jag väl glömt allt nytt när jag kommer hem

Den undersköna Bankanställda:

– Ja men det är bara att öva

Ja tänkte jag med norrländskt, djupt nedärvt och pessimistiskt sinne att: Men om jag ’övar bort’ ett par 1000 kronor genom att trycka fel då ?

Det sa bara ”swish”

Nä , jag tar väl tjuren vid vid hornen då, tänkte jag. Och övade först genom att skänka en ”oerhört generös” likvid gåva till en vän. Jag skickade med hjälp av Swisch hela 10 riksdaler… eller kronor som det heter numera. Det blev succé …. 10 riksd… eh kronor hade anlänt på polarens konto. Och eftersom han tydligen tyckte lika bra om mig, och själv var generös ända in i hjärteroten, så skickade han mig en gåva på … ja just det: 10 kronor !

Dålig ränteaffär

Nu, skojfrisk som jag är, så sms:ade jag polaren R och sa:

– ”svårt att kräva ränta på ett sådant lån”
(en minut innan ”återbetalning”)

– ”Vi har ju minusränta nu, så egentligen ska jag ha betalt
för att jag lånar av dig”

Men polaren efterskänkte den tunga ränteskulden till mig

Jahapp, nähäpp… när man ändå gör framsteg

Ja det gick ju väl det där, kom undan med blotta förskräckelsen på låneräntan på ½ öre iofs. Men som sagt … jag lyckades. Och nu blev jag kaxig. Nu ska jag testa om jag fixar att betala räkning med mobilapparna oxå. Jag hade en räkning på ca 300 kr. Och en sådan ekonomisk smäll överlever jag väl, tänkte jag.

Jo… men på nått underligt vis, lyckades mina två kvarvarande hjärnceller samarbeta, så betalningen verkade gå i lås. Men helt säker var jag inte, så
jag loggade in på datorns Nordeasida….

Men vänta nu ??! Vad var det bankskönheten sa ?

– ”Nu behöver du inte kortläsaren och bankomatkortet längre när du ska logga in”

Nä, men det är väl säkrare ändå… o göra som jag har gjort förut … ska jag våga ? njääää…Jooo. Jag provar, mot all logik gavs jag alternativet att logga in på datorn via mobilen… Nä det kan inte funka. Det skulle ju vara som ett magiskt korttrick nästan.

Någonting magiskt

Jooo …. tame-f-n, när jag tryckte in koden, så hände det nåt på datorskärmen, jag var inloggad. Jag trodde inte mina ögon. Och betalningen låg mycket riktigt och
väntade där … som den skulle.

Nästa magiska trick bankerna skulle kunna lära sig vore väl att lära sig ånyo att hantera kontanter igen. Men det tycks vara ett mycket svårt trick.

Sen vill jag bara skryta lite till. Jag fick nämligen i en rätt otäck internetdebatt om tiggeri, en av de finaste komplimanger jag fått på länge. När jag med en sansad
ton och sakliga argument tålmodigt i inlägg efter inlägg, fightades med folk som rent allmänt tyckte illa om tiggeri så väl som tiggare. Vissa debattörer tyckte tom att det var Ok att slå tiggarna om de stod för nära entren till butiker. En annan betydligt mer humanistisk och godhjärtad kvinna reagerade starkt över att det var så många okvädningsord och hätsk stämning mot tiggarna, och backade upp mig som näst intill var ensam om mina åsikter i just detta sällskap Hon skrev:

– Tomas Lundin, du ger mig hopp om
människan. Många mycket kloka tankar och värderingar.

Den lever jag på ett bra tag kan jag säga