TomasTvivlaren

…
VAD vi än gör för val i livet, än om det är som röstberättigad väljare, konsument, som förälder, eller vad än det månne vara, så baserar vi våra beslut utifrån den information som finns tillgänglig.

Och människan är utom allt tvivel i grunden bekväm, om den ges tillfälle till den genaste, bekvämaste beslutsvägen. Det finns många exempel på rent fysiologisk bekvämlighet i vardagen.

– Människor som har bil, kan ta bilen 500 meter till affären.
– Det byggs rulltrappor för att vi skall slippa anstränga oss, och även plana rullband.
– Även hissar används ju lika flitigt av friska unga människor, som av rörelsehindrade.

Sedan har vi ju informationssamhällets och marknadsliberalismens stora gissel för den enskilde medborgaren: Alla små vardagsval, och alla större livsavgörande val, men framförallt de oändliga valmöjligheterna vi ställs inför i teorin. Men i praktiken utifrån den vanlige producerande enheten (dvs arbetaren, och de som blivit utslagna av arbetet) och konsumenten, så är det i praktiken mycket svårt att göra genomtänkta val. Både som konsument, men framför allt när du röstar fram de representanter till riksdagen som sedan styr över dig, eller genom ”demokratiska beslut”, ger bort makten, självbestämmandet och demokratin, till Storkapitalister att styra över dig och mig, ja, eller lika illa, ger bort makten till de som utgår från religion, kultur och hudfärg när de värderar människors värde och rättigheter.

Verkligheten är att de stora folkmassorna styrs av kapitalet och politiker till de beslut de vill att människor skall ta. Både genom, massiva reklamkampanjer, subtil osynlig påverkan, eller masspropaganda styrd av företag och politiska partier, och regeringar med mediala kampanjer. Ty det är förvisso ofta så som Blå Tåget, och sedermera Ebba Grön med Thåström sjöng för länge sedan att: ”Staten och kapitalet sitter i samma båt fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar”

Gratis program och appar med oändligt långa licensavtal, är ytterligare ett sätt som företag tillförskansar sig makt att bevaka medborgaren, genom att ingen orkar eller klarar av att ta till sig den informationen som ges i avtalet. Detta är givetvis planerat.

Lena Melin och andra ”experter” talar om för oss hur vi ska tycka, utelämnar och förvränger information. Att just Lena Melin är en borgerlig sympatisör, har kanske undgått många. Men inte mig.

– ”Ja, men det är väl inget fel på det, vi har väl alla rätt att tycka vad vi vill ?”

…..kan man väl då inflika. Ja visst får vi det, men människor i Lena Melins ställning, har minst lika mycket makt som globala storföretag och politiker, eftersom de tillhandahåller den information på vilket medborgaren grundar sina livsavgörande beslut. Och makt även i detta format kan ofta missbrukas i form av att inte hålla sin objektivitet, undanhålla information som är livsavgörande när vi tar våra politiska och vardagliga beslut. Vid ett antal tillfällen har LM tex skrivit rena felaktigheter om vänsterpartiet. Att hon inte tycker om Vs politik för att det avkräver hennes ekonomiska position ett större samhällsansvar må ju vara. Men därifrån till att fara med osanning, om än i vilken dignitet osanningen levereras . När det var tal om riksdagsledamöternas i allmänhet, och EU-ledamöternas höga löner och ersättningar, så lyckades Melin i Ledaren undvika tala om att det faktiskt finns ett parti som tycker de höga lönerna är orimliga, och dessutom i praktiken lever som de lär, genom att inte ta ut lön överstigande 27.500 kr. Naturligtvis helt medvetet, eftersom hon räds att denna information skulle locka väljare med stort samvete till V.

Likaså nu när det prats om avtal som ingås på EMU-nivå, dvs i praktiken bortom den svenske väljarens demokratiska medverkan. Nu tänker makthavare, och högerinspirerade politiker införa ett handelsavtal som ger redan monstruösa maktfullkomliga, övermäktiga läkemedelsföretag än mer makt, att tex höja priser på läkemedel så folk inte kommer få råd till dem, genom ändringar i patentlagar.
Dessutom vill de införa i handelsavtalet att företag ska ha rätt att stämma stater, dvs folkets invalda representanter, om demokratin inför tex miljölagar som på något sätt hindrar deras företags vinstmarginal. Och detta vill de kalla för ”demokrati” ? I en överbyråkratisk EU-apparat som inte ens låter väljarna välja sin ”president”. I LMs artikel påstår hon att det redan finns sådana avtal, och tar upp exemplet där svenska Vattenfall, stämde Tysklands stat för förlorad inkomst. Och LM har mage att påstå att det protesteras först nu, när USA och EU skall göra sådana avtal. När det finns massor med protester från vänsterpartiet även i denna fråga, om du bara googlar.

Medias och regeringen Reinfeldts fula hotkampanj till fördel för influensavaccintillverkande företag är ett annat skrämmande exempel på informationsapparatens roll i förminskningen av demokratin. Där fördes vi bakom ljuset igen, motståndare till vaccinet tystades ner medialt, och pro-vaccin-budskap fullkomligt dominerade media

Våra demokratiska rättigheter och vår så kallade yttrandefrihet ignoreras av de politiska och privata makthavarna. Och om någon världsmedborgare, typ, Assange, Snowden, eller Manning, sticker upp sitt huvud för långt i deras korrupta lyxkonsumtionsbaserade toppskikt. Ja då efterlyses dessa folkets informatörer som internationella brottslingar, anklagade för diverse bisarra brott, som naturligtvis är uppdiktade och fullkomligt påhittade för att fånga in, och fängsla de i folkets tjänst, frihetsälskande sanningssägarna.

Och lyckas man inte med att döma dem till fängelse för att de avslöjat de politiska och kapitalägande makthavarnas korrupta maktmissbruk, så använder de sig av misskreditering, i form av anklagelser, lögner och smutskastning, eller som i Assange fall, och delvis Snowdens fall, beröva deras frihet genom att sätta tryck på/hota världens regeringar/underrättelsetjänster och rättsinstanser så att dessa två informatörer i princip blir fängslade, på ambassaden, eller i ett främmande land.

Politiska partier, tex till höger som inte vill att folk ska veta vilka som betalar dem stora pengar för att genomföra åtgärder som gynnar deras företag, men missgynnar folk utan makt över sina egna liv

Stora politiska avtal som påverkar hela vårt demokratiska system mot diktatur. Avtalen inom EMU som minskar små länders möjlighet att påverka sitt eget lands val, går oftast obemärkt förbi den vanlige medborgaren. Vi anses ofta vara för dumma för att veta vårt eget bästa. Eller om man ska översätta till hur det verkligen är: Vi anses för dumma för att förstå att det är i vårt eget intresse att vi tjänar på att rika blir rikare, fattiga fattigare, på vår levnadsmiljös och hälsas bekostnad.

Hitler ville bränna böcker på bål, för att hålla folket ovetande och okunngt, eftersom det är lättare att härska enväldigt över folket då. Putin gör delvis likadant….och även västvärlden och Sverige har samma agenda. Men man bränner inte böcker. Man tar makten över informationsflödet som i dag främst går genom TV och internet.

…
Troll, Mitt o Ditt, och de rättfärdiga.

Jag har just läst inslag i Aftonbladet av Robert Achberg, och sedan ett blogginlägg av en kritiker, om Robert Aschbergs metoder och tillvägagångssätt.

Jag tillstår direkt att jag inte haft Piratpartiets frågor överst på på min lista för viktiga frågor, samt att jag inte håller med om allt de säger. Men det gör man inte med något parti. Med detta sagt vill jag ändå påstå att det är viktiga integritetsfrågor som tas upp av PP, även om jag inte tycker att frågan kan utmålas vara enkel, eller svart-vit. Och därmed ej heller eventuella lösningar på problematiken kring äganderätt och personlig integritet.

Och vad gäller herr Aschberg är jag något kluven. För det allra mesta tycker jag att på ett mindre smickrande sätt, vad gäller moraletik utnämner sig till både, Åklagare, Jury och bödel. Dessutom ingår han i gruppen som jag utan respekt för dem ingår i de självutnämnda ”de rättfärdiga”. Anledningen till att jag är något kluven, och inte rakt av kritisk till herr Aschbergs burdusa tillvägagångssätt och arroganta bemötande av människor, är att jag är bedrövligt less på alla nät-troll som härjar på internet, tar över och förstör debattforum, och i feghet och lönndom sitter och mobbar människor ibland så långt att de tar livet av sig.

Och i nästan alla fall jag kunnat bevittna har dessa troll bestått av högermänniskor och rasister totalt utan moralkompass.
Och Aschberg leder ju ett program som heter ”Trolljägarna” där de tar ut internettroll i ljuset så det får skämmas över sitt beteende. Samtidigt hoppas man ju att det ska få effekten att andra troll funderar lite innan de vräker ur sig mobbing och, rykten, rena politiska faktalögner i form av rasistisk propaganda. Så Aschberg är i det här fallet något av ett troll, man använder sig av för att komma åt trollen. Precis som när man ofta anställer före detta hackare för att komma åt hackare. Så frågan är om man kan använda sig av troll som Aschberg för att komma åt mobbande troll på nätet, och frågan är om vigilantemetoder som Aschberg ofta står för är så bra att använda i ett rättssamhälle. Jag ställer mig frågande….

Det här med upphovsrätten kring filmer och musikaliska verk, är oxå en debatt som det finns många olika agendor kring, samt många nyanser av svart. Jag tillhör dem som gärna betalar för att få ta del av utförd musik, inspelad film. Jag anser inte att det är min rättighet att få det serverat gratis för mig. MEN….och det är ett stort MEN.

På det sätt skivindustrin, och filmindustrin agerat i det här fallet så har de delvis sig själva att skylla för varför den olagliga nedladdningen har uppstått. Skivindustrin har länge åtnjutit en i det närmaste monopolistisk marknad, där artister blivit utnyttjade och ägda av skivbolag. Detta innan internet och fildelningen kom till. Skivbolag har blivit rika som troll på överpriser och på att binda lovande artister till skräpkontrakt. När dessa herrar tappade den makten blev det ett ramaskri utan dess like från dem. Det pratades om stöld, det pratades om fängelse och det pratades om moral. Och att det pratas om moraliskt beteende av dessa herrar blir aningen löjeväckande.

Visst ska människor ha betalt för sitt arbete, det har aldrig varit frågan om det. Inom borgerligheten talas det ofta om att ”folk inte vet vad som är mitt och ditt”. Det är en omskrivning de ofta gör, för att rättfärdiga sina egendomar, sina rikedomar, och framställa sig som oskyldiga offerlamm, som den fattiga pöbeln våldför sig på och utnyttjar. De vill sällan prata om, eller föra ut i ljuset på vilket sätt de förvärvat dessa pengar och tillgångar. De vill sällan prata om skatteflykt, placering av pengar, överdimensionerade löner, bonusar, nedsatt skatt för lyxkonsumtion och återinförande av pigor som putsar deras kristallkronor, för skattebetalarnas pengar.

Oftast är det inte artister du hör beklaga sig över fildelning och Spotify. Det är före detta skivbolagsherrar som mist sitt monopol och sin makt, till folket.

Och vad gäller upphovsrätten till låtar, borde det vara en tidsbegränsning så tillvida att efter ett antal år, kan man sätta ner priset på en låt till några kronor, för laglig nedladdning. Jag vet ingen annan bransch än musik och film, där de tar för givet att de skall skriva producera något för att leva på det resten av livet. Ta en murare som murar åt en kund, och skall ha betalt livet ut för murningen ??? … logiskt ?

Det är de rika som köper politiken, som i praktiken skapar lagarna och styr lönebildningen så att världens och landets tillgångar snedfördelas redan från början. Och utifrån den positionen talar de sedan om ”mitt och ditt” och ”stöld”
Detta efter att de stulit vår hälsa, efter att de stulit vår arbetsrätt, efter att de stulit rättfärdiga löner av oss, efter att de köpt sig rätten att komma runt lagar, efter att de köpt sig förbi i vården, efter att de tar skattepengar i form av subventioner från skattebetalarna och placerar dem utomlands, så att de pengarna inte någonsin kommer svenska medborgare till gagn igen. Det är dessa människor som pratar om ”mitt och ditt”, som pratar om ”stöld” Det är dessa människor som anser sig rättfärdiga, och de är dessa som skriker sig hesast över fildelning. Och det är dessa människor som vill övervaka andra människor, men inte bli övervakade själva.

…

– ”Här är jag!”

….ropade den lilla vattenkammade pojken
med ett förväntansfullt leende.
Men inget leende speglades åter till honom.

Hennes blick var mörk och förtvivlad,
så hon såg honom inte, inte alls.
I mörkret var hon fast, och hon såg ingenting,
ingenting alls. Den lilla pojken bönade och bad,
till himlen ovanför honom, men ingen tycktes höra honom.

Den lilla pojken, med guldbruna ögon,
höll tillbaka sina tårar, för att ge henne tröst,
för att hjälpa henne tillbaka till den här världen…..
Hon gick in i mörkret, och den lille pojken följde henne dit.
Han var utan lykta, och utan skor.
Han svalde sina hundratusen tårar i femtusen dagar,
för att världen som han kände den inte skulle gå under.
Vart än det fanns ljus gick han mot det,
som en nattfjäril om natten flyger mot ljuskällor.

Sedan brast dammen, muren föll.
Huden som skyddade det bräckliga hjärtat fanns ej längre där.
Nu gick han ensam. När han med sina pojkögon såg i spegeln,
stod där en man, och grät hejdlöst som en pojke.
Han sprang, kröp och grät sina hundratusen tårar,
i femtusen dagar, tills pojken hunnit ifatt mannen.

Den lille pojken som gick utan lykta in i mörkret,
fick bära även hennes bittra tårar.
Men när han hittade ut i ljuset igen,
var han fri, och ensam, bortglömd,
men ute ur mörkret.
Och inuti honom bultade en pojkes hjärta,
i en mans kropp, med ögon och hjärta,
för alla som lider i tysthet.

– ”Här är jag !”….

…ropade mannen, till friheten och ensamheten !

…
Jag skall villigt erkänna att före detta utrikesministern tillika Carl Bildt är duktig med ord. Att uttala sig diplomatiskt och icke stötande. Trots att hela hans politiska gärning och agenda de facto är stötande, inhuman. Politisk moral är ett uttryck denne ekvilibristiske ordvrängare förmodligen är vagt bekant med, men inte riktigt i hjärteroten förstår dess innebörd. CBs vältalighet samt det faktum att stora delar av hans väljarskara inte heller har en speciellt fungerande moralkompass, har dessutom bidragit att han och många av hans gelikar kommit undan med politiska och personliga skandaler, som en Socialdemokrat skulle bli avsatt för, om han/hon endast tänkte tanken. CB skriver och riktar kritik mot regeringen på sin blogg:

https://carlbildt.wordpress.com/

…under rubriken ”Sverige har skadats” angående nuvarande Socialdemokratiska regeringens beslut att inte förlänga ett handelsavtal med Saudiarabien. Ett avtal som innefattar export av militär materiel, och teknik. Export till ett land där kvinnor inte får köra bil, och folk som uttrycker kritiska åsikter via bloggar, får tortyrliknande piskstraff under längre period.Utöver dessa två exempel finns många fler att lägga till om man vill.

CB skriver bl.a:

”Under vår tid i regeringen var det naturligt att respektera detta avtal.
Det var Sverige – inte en enskild regering – som ingått avtalet. Och
därmed handlade det inte minst om Sveriges trovärdighet som
fördragspartner”

CBs aristokratiska, högdragna språk och tonläge kan nog lura enstaka medborgare att tro att han har något civiliserat, fredligt, konfliktlösande i sina avsikter. Om man inte då synar vilka ord han använder, och vad han har för avsikter med dem. Han använder ordet ”respektera” när han skriver om avtalet. Själv tycker jag väl att det är fundamentalt idiotiskt att prata om ”respekt”, när man stödjer vapenexport till en av världens mest hårdnackade, tok-rika diktaturer. Och dessutom på ett personligt plan har kommit undan med inblandning i affärer med en annan diktatur som utövat folkmord, nämligen Sudan. CB pratar även om ”trovärdighet”. Men var i ligger trovärdigheten i att exportera vapen till en diktatur som förtrycker folk ? Ett argument kritiker till uppsägningen av avtalet med Saudiarabien brukar hålla sig med, är att man kan uträtta mer för demokratiutvecklingen om man bibehåller handel med typ diktaturer som Saudiarabien. Men varför har då ingenting hänt på de områdena i Saudiarabien sedan 2005 ? Jo för att Saudiarabien är så rika och oberoende ekonomiskt att de skiter i demokratin ändå.

Eftersom Saudiarabien med dess icke demokratiska och kvinnofientliga envåldshärskare förmodligen likt en bortskämd rikemansunge inte ämnar förändra sin syn på kvinnor och prygling av folk som förespråkar yttrandefrihet och demokrati. Detta alldeles oavsett om Sverige stoppar upp sin blågula tunga långt upp i de Saudiarabiska Shejkernas mest intima mörklagda restproduktskanaler, eller om vi tar bort tungorna därifrån.

Och eftersom den verkliga orsaken till att CBs och många moderaters och storföretagsledares tungor hamnat där enkom har med personlig ökad förmögenhet att göra, och inte något annat, vad än CB klurar till för aristokratisk, vilseledande glosor kring ämnet.

Eftersom det är på detta vis, att oavsett vad Sverige gör, lär förtrycket av kvinnor och det fria ordet fortsätta, så är nog ändå min hållning att Moder Svea nu ändå kan stå med rak rygg, som företrädare för demokrati och mänskliga rättigheter, samt sova gott om natten.

…
Att jag, som är så trevlig, klok, vacker och intellektuell, är singel, kan förvisso bero på flera saker. Men de två huvudorsakerna torde nog vara: Delvis min egen rädsla för att bli utnyttjad och sårad, och därmed inte släpper in någon eller inte ger sken av att jag är intresserad av kärlek. Samt delvis min sociala och ekonomiska status.

Sanningen presenterad för mig

Jag fick nyligen det första helt sanningsenligt påpekat för mig, efter att jag påpekat att om man drömmer om en prins på vit häst så minskar chanserna till tvåsamhet. När jag då tillade att min syn på kärlek för egen del är något uppgiven, och uppgivet konstaterar:

– ”kärlek, nja … jag vet inte ja”.

Så funderade personen i fråga, med ett skratt om den inställningen inte hade samma verkan? … och det förnekade jag inte.

Att jag som varit med ett antal kvinnor, men inte lyckats fullfölja under längre tid, skulle utnämna mig till expert på relationer, vore inte ens förmätet, utan mer snudd på absurt. Jag skulle nog vilja påstå att jag utan överdrift varit föga framgångsrik på den typen av relationer. Ja kanske rent av kass. Kanske har jag valt kärleksobjekt på helt fel premisser, precis som de som väntar på riddaren på vit häst ? Kanske har jag i rädsla av att bli sårad dragit mig ur innan jag blivit sårad ? Eller kanske jag bara haft otur ? Eller kanske har min sociala status, min inkomst och mina ”ambitioner” i livet inte varit tillräckligt för objektet för min kärlek ? Kanske gör jag kärlek i förhållanden svårare än det är, och har på tok för höga krav på mig själv.

Kärlek vet jag däremot mycket och ingenting om

Däremot om kärlek, vilket inte nödvändigtvis är detsamma som en sexuell relation, eller ett parförhållande, vet jag en hel del påstår jag helt ogenerat.

Och här menar jag att kärlek, äkta kärlek inte har några gränser. Att verkligen älska någon, för mig är bara det jag känner för personen. Jag älskar många människor och drar inte gränsen för att uttrycka den, vid ett bofast sexuellt monogamt förhållande, på det sätt som jag förstår att många gör. Det finns aldrig en ORSAK till att jag älskar någon. Det finns aldrig några förutsättningar för att jag ska kunna älska någon. När jag älskar så gör jag det utan villkor, utan förklaringar, utan logik och utan skyddsnät. Och det finns många jag älskar. Att älska någon för mig, är inte att ställa krav på dennes ambitioner i karriären. Att älska någon för mig, är inte att binda fast personen i krav och förmaningar.

Kärlek kan aldrig fångas

För mig är kärlek och att älska en person, något abstrakt, oförklarligt. Något vackert och skört. För mig är det starkt och livsnödvändigt. För mig är det själva livet. Och kärlek i dess obundna format, är något som växer ju mer man ger av den. För mig är kärleken endast stark och verklig då den är fri, då den ger men inte tar. Då den tar emot, men inte låtsas. För mig är kärleken uppriktig och ljuger aldrig. Jag kan älska en moster för att hon varit klippan i mitt liv, när alla
andra vänt ryggen. Och jag kan äska en väns barn i all dess
oförställdhet, bara för att han/hon är den hen är. Jag kan älska en vän
oavsett kön, för att de är dom de är.

Att markera och förhindra

Jag kan älska en kvinna som är i ett förhållande med en annan, och för mig är det i det läget inget annat än kärlek. I det läget betyder inte min kärlek att jag försöker lägga in en stöt och ”få henne” vad nu det innebär. Man kan inte äga varann. Det innebär inte att jag förväntar mig något tillbaks, annat än att kärleken är välkommen, eller åtminstone accepterad. Och det innebär inte heller nödvändigtvis att om förutsättningarna i denna kvinnas liv förändras, att jag är ointresserad. Jag har inga sådana tankar eller planer då. Antingen tycker jag odelat om någon, älskar personen, eller inte. Jag har mer än en gång fått markerat för mig när jag genom tjänster, handlingar eller ord uttryckt min kärlek till en kvinna som är upptagen i ett förhållande. Och då kan jag känna mig sårad över att den rena uppriktiga kärleken jag ger, utan förväntningar, refuseras, villkoras och inte är välkommen. Jag menar även om jag skulle känna djupa känslor för någon, så är inte min tanke att stjäla henne ifrån den hon är med, ej heller att idka otrogenhet. Oftast är det snarare tvärtom, att om kvinnan ifråga visar intresse, så ber jag henne att inte göra slut för min skull och tom lägger in ett gott ord för mannen i fråga, om jag respekterar honom, vilket ofta är fallet.

Ålder och kultur

Jag kan älska en 20-årig kvinna, även om jag förstår att den kärleken har små, nästan obefintliga förutsättningar att bli något annat än just kärlek på avstånd, och att hon förmodligen är intresserad av män i sin egen ålder. Men detta innebär inte att jag kan sluta älska henne. Kärlek är kärlek. Jag kan älska en eldig kvinna från en annan kultur, fast deras kultur ofta inte tillåter att kvinnor älskar svenska män. (konstigt nog är de kulturella reglerna inte lika hårda när män från dessa kulturer älskar västerländska kvinnor) Men bara för att kulturen sätter gränser, gör inte alltid hjärtan det. Kärlek är kärlek.

I min lilla bubbla av naivitet

Kärlek är en kraft, en känsla, kärlek är liv, och gåvor. Ordet kärlek finns överallt, och är i min värld nödvändigt för att ha ett förhållande, eller en livskamrat. Men i världen utanför min lilla bubbla av naivitet tycks det inte vara så. Där tycks andra variabler ha en större betydelse än kärleken. Där tycks förhållanden vara beroende av social status, kulturella likheter och skillnader, inkomst och arbetssituation. Och det är någonting jag inte förstår helt uppriktigt. Det verkar ofta vara ett praktisk arrangemang, snarare än passion och djup kärlek och respekt.

Kärleksmarknadens realitet

Nej… som kärleksmarknaden, den reella ser ut idag i praktiken, vilka som finner varann, och vad premisserna för det tycks vara, så känner jag mig lätt förvirrad och desillusionerad. Det är inte bara vården, barnomsorgen, äldrevården, som privatiserats och materialiserats idag, utan även marknaden för att hitta en partner. Nyligen har de tom börjat göra reklam för ”www.elitsinglar.se” Ja men snälla, finns det inga gränser för hur gniden, korkad, egoistisk och materiell människor får bli ? Vad är en elitsingel frågar man sig nyfiket ?

Vad är en ”elitsingel” ?

Är det en som är väldigt bra på att vara singel, dvs ensam ? Eller är det någon som är lite bättre än andra singlar ? Och om det senare, hur kommer det sig då att de fortfarande är singlar ? Givetvis vet jag vad det handlar om. Människor som är rika, har bra status och glider omkring i det övre skiktet tror att de får det bättre om de håller sig till varann. De som går på denna bluff, är av uppfattningen att de skall ha privilegier på alla områden i livet. Köpa sig förbi vårdköer, få bidrag genom skattesubventioner, … jag och tom på detta sätt köpa sig ”kvalitet” på kärleksmarknaden. Det är faktiskt synd om dessa människor, mer synd än om mig som är fattig singel. TY när man blandar in pengar i kärlek, är du farligt nära prostitution. Kärlek kan inte köpas. I den stund den köpts, upphör den vara kärlek.

Nåja trots all denna enorma visdom, om ämnet kärlek, är jag väl fortfarande för kass på förhållanden i praktiken. Jag vet nog inte mitt eget bästa när det kommer till kärlek i en fast relation.

…
500.000 kronor i böter för fortkörning !!??

Det kan väl inte ens en ”kommunist” som Tomas Lundin rättfärdiga ?

Ja men låt oss se nu, så nyktert vi kan på detta. Detta hände en finsk finansman, tillika miljonär, när han körde 103km/h på en 80-väg. Och jag misstänker då att bot-systemet där är ett progressivt sådant. Dvs att ju mer du tjänar, desto mer betalar du.

– Det är omöjligt för framgångsrika människor att bo i Finland, rasar han.

Nä de har det nog inte lätt de där miljonärerna. Nu blir det ju tydligen omöjligt att leva för honom, när han fick denna vrålhöga fortkörningsbot. Så jag föreslår att alla vi sjuka, låginkomsttagare, pensionärer och arbetslösa samlar in pengar till denne Reima Kuisla, så att han överlever dagen och får mat i magen.

Ja det ÄR en saftig bot ! Men om man tänker efter och frågar sig själv, är fortkörning en ”rättighet” som miljonärer ska kunna köpa ? Eller ska det svida även för dem om de riskerar omgivningens säkerhet. liv och lem ? En fortkörningsbot på 2000 kronor för en mångmiljonär, avskräcker knappast denne från att fortsätta köra fort. Nej jag är absolut ingen ängel själv med fortkörning och dylikt. Jag har åkt på omkörningsförbud en gång, och stoppförbud en gång. Båda gångerna sved ordentligt för mig med min knapra inkomst.

Men nu vänner, nu måste vi jaga rätt på nåt Bank-Giro-nummer så vi kan hjälpa den här stackaren som inte klarar av uppehället längre !

Viola Tricolor

Har du nånsin sett styvmorsviol,
ensamt blomma där vid bäckens kant
Blygt nigande för sommarsol
och sett pigan niga likadant ?

Hon som dansade vid Ådalsbyn
Med krans i hår, och ljuvligt skratt
Och Karl Grönstedts toner, på menyn
när månskenet säger godnatt

Hör fiolens strängar gråta toner
Och en Ådalsjänta ler i dans
Se hur dansens rodnande friktioner
Speglar sig under ögonfrans

Älven ångrar sig i liten eda
När den speglar månens dova sken
Fiolens toner vilseleda
När sommarnatten blivit sen

…
Petter Nortugh och Heidi Veng, är två fantastiska skidåkare, bland många andra norska åkare, men de har oxå svårt att vara värdiga vinnare. Själv tycker jag de ska lära av Marit Björgen, Therese Johaug, och ja typ Charlott Kalla och Lars Nelson, Johan Olsson.

Att Norge är världens bästa nation i längdskidor, vet alla i hela världen om, utom Norrmännen själva, eftersom vissa av dem känner sånt starkt behov att vara hånfulla när de vinner.

…
En fullständig knockout !!

… av heta Charlotte Kalla, och av förkylning jag fått när öronen blivit kalla.

På dagen kände jag mig tvär-pigg. Helt inställd på att både jamma lite med Martin Sjödin, och senare vid 16.00 träna Med Ulf Melander, Birger Brorsson och Sven-Olof Brodin (USB) samt att styra tanter i min egen ålder på Hullsta Gård till Martinez på fredag. Jammandet och träningen gick bra, hostade väl till något på höga toner, men i övrigt helt kry…. trodde jag.

För sedan igår kväll, natt och ända in på morgonen, skrämde min kräks-hosta iväg John Blund så långt bort att han inte vågade komma tillbaks förrän kl 05 på môran. Jag höll på att hosta sänder lungorna kändes det som. Gjorde ont i hela överkroppen. Och de hostdämpande tabletterna jag köpt, insåg jag för sent var kvarglömda hos Martin. John Blund smög sig på mig efter att jag lugnat kroppen lite med 1 Alvedon + 1 Ipren, samtidigt som ögonlocken föll ner som bly-gardiner medan jag tittade på Sagan om 2 tornen för 78e gången. Men någon dans tror jag inte på som det ser ut nu. Hostan jett väck, innan det.

Stor guldmedalj

Ja den knocken var ju mindre trevlig, men Charlotte Kallas knock, på 10 km fristil, kom som en hjärtevärmande balsam. Och hennes leende, och Amerikanskornas jubelglädje ger mig nästan glädjetårar. Likaväl som dominanterna Björgens och Johaugs gratulationer till Kalla. De e så fiiint …. Ja lite som Northugs … eller, nja… näää, ingenting som Nortugh.

Supportrar ??

Men visst är vi ”supportrar” roliga. Själv klagar jag förvisso aldrig på skidåkarnas prestationer när det går dåligt, men jag är rätt snabb att slå av TVn om ingen svensk har chans på medalj. Sen har du en annan variant av ”supportrar” som i än större utsträckning än mig är sk framgångssupportrar. Nämligen de som sågar idrottsutövarna med fotknölarna i verbal vardaglighet, och i sociala medier och kommentarsfält på nättidningarna. Och när sedan Kalla eller Stina Nilsson tar medalj till slut, så låter det:

– ”VI har tagit guld, guld, guld, heja Sverige, älskar Kalla”

Sist och faktiskt minst har vi kategorin tragikomiska, sura jante-svenskar, vilka man bara måste skratta gott åt. Så här säger en på Leifbys Liverapportering på Aftonbladet, efter att Kalla vunnit, och Leifby själv, i kontrollerad eufori öst beröm över både Kalla, vädergudar och vallateam.:

– Leifby, tror du Kalla vunnit med Björgens startnummer? Lite tveksamt va?

Men är det inte helt fantastiskt hur jante-idrotts-svensk och bitter-butter man kan vara ? Bara för någon vecka sedan krossade Kalla både Björgen och Johaug även den gången. Och då var det inte nå nysnö i spåren. var det startnumrens fel där oxå ? Kan det ha varit så rent utav, att just idag, just på denna distansen så var Kalla överlägset bäst ?… jodå för de flesta svenska och till och med norrmän, är det ett erkännande. Men inte hos bitter-buttra jante-idrotts-svenska anti-fans.

Små guldkorn

Jo jag hostar fortfarande, svettas och febrar lite. Och kroppen är rätt loj. Men utöver Kallas fantastiska prestation, så har jag idag blivit ”utsatt” för ett flertal energigivande små ”hjältedåd”. Först på dagen erbjuder en tjej som nyss varit väldigt sjuk, och ännu är lite halvkrass, sig att handla nåt om det är nåt jag behöver <3

Sedan får jag ett fiiiint brev, med kort bifogat på vy över Ångermanälven, Där Ragna Byström som närvarade på min morbror Rolfs begravning skrev:

”Vilken fin begravning Rolf fick !
Den vackra ljusa *text du skrivit till Rolf. Jag tog en fotostatkopia och skickade till min syster Eivor. Hon skickade en hälsning till dig. Liksom sången du sjöng ”himlens tårar”. Ingen var oberörd. Rolf hade varit stolt över dig. Jag säger som Rolf Strindlund brukade säga: – du är duktig du
Sätt bara inte ditt ljus under skäppan !!! Du är värd mycket mer !”

*(lästes upp på begravning av kusiner, samt finns som blogginlägg här på bloggen)
<3

Och sedan sist men absolut inte minst, så kommer 83-årig halvskröplig moster över gården, upp för 4 st, för en antik tant, jobbiga trappor upp med nykokt lax och pärern. Summa summarum så kan man ”Kalla” den här dagen för en riktigt bra dag, trots sönderhostade luftrör.
<3

…
Ja vi e ju lite småkyrkliga vi svenskar. Ateister som går i kyrkan till giftermål, och begravning. Ja osså då de ”invandringskritiska” förstås, som blir jättereligiös lagom till skolavslutningen. Själv har jag nu i fredags varit på begravning, i kapellet, efter min fina morbror Rolf. Den kvinnliga prästen var väldigt bra i sitt tal, och det blev en stundom sorgsen, men ändock varm och fin tillställning, med många tårar och många skratt, när vi mindes Rolf, och tackade honom för allt.

Igår, hörde jag med moster om hon ville ha skjuts på minnesmässan i kyrkan, kl 11 idag. Och efter lite gruvande ville hon detta. Och jag är inte heller så förtjust i predikan, med en präst som ger oss Herrens tukt och förmaning. Med 1½ timmes själslig späkelse och underkastelse o dylikt. Min uppriktiga fördom, är att kvinnliga präster har mjukare, mer humana predikningar. Nu var det en medelålders, ”kraftig” herre som vaggade fram till altaret. Och från att jag hade varit på riktigt bra humör, så kände jag hur prästen gjorde vad han kunde för att sänka det. Nä… mer kvinnliga präster åt folket !

Man får ett tryckt program med sig, invikt i psalmboken, så man ska veta när man ska tala unisont, när prästen ska tala, och psalmers ordning. Ja och när man ska sitta ner och när man ska stå upp !!! Det sista skulle man lätt kunna tro har att göra med att visa sin respekt för Herren, eller prällen, ja vet inte. Men jag är övertygad om att det är till för att inte åhörarna skall somna under predikan. Lite kyrklig pilates så att säga.

Som tur var, innehöll gudstjänsten en del vacker körmusik oxå, samt Mikaelas vackra flöjtspel. Men tiden gick ändå långsamt. Lika långsamt som prästens predikan. Han stod heller inte still och predikade mot åhörarna. Utan han liksom snurrade sakta runt runt sin egen ”axel” så han stundvis talade till kyrkokören. Ja ni vet lite som de kommit på att de ska göra när de intervjuar melodifestivalsartisterna strax innan framträdandet. Jag skulle kunna tänka mig att golvet är extra nött där. Moster Maggan undrade:

– Men… blir han inte snurrig ?

Och dessutom hade han någon mikrofon, som var kopplat till ett högtalarsystem. Men kyrkovaktmästaren hade nog inte hunnit få tag på elektrikern i tid, för den glappade nånting alldeles fruktansvärt. Och skillnaden ljudvolymen mellan förstärkt röst, och hans naturliga röst var stor. Det blev lite så här:

Men ibland sprakade det som en radiosändning under krigstiden, och då blev det så här:

Men prästen själv, tycktes detta inte bekomma. Han predikade på, och tycktes tycka om sin egen röst nästan lika mycket som Björn Ranelid, självkärlekens självkrönte konung.

Nu närmade sig nattvarden, när man ska käka polletter och supa alkoholfritt (?) vin. Men allt jag hade i tankarna var ”får man gå och pinka under predikan”
Men som tur var hade jag redan ätit rikligt med havregrynsgröt, och festblåsan är på bättringsvägen. Så om nån hade ifrågasatt att jag inte gick fram till det dukade festbordet med oblater och ”vin” så hade jag nog sagt:

– Nej tack jag kör, osså ja redan fått gröt så inte behöver jag nå mer nu inte.

Turligt nog, när det var dags för kollekten, hade Maggan lite parkeringspengar i sin portmonnä, som hon generöst delade med sig av till både mig och Pontus som satt bakom oss. Så vi slapp skämmas över snålhet. Jag hade inga kontanter i plånkan. De flesta åker ner i pappersmuggar utanför Konsum och dylikt. Men å andra sidan behöv dom nog pengarna bättre än prästen.

Under långa tider av tristess och stora gäspningar, och enformig kyrkopilates, så såg jag bänkgrannen fippla med sin smartphone. Och då slog det mig att det var riktigt fiffigt. Ty och emedan detta för prästerskapet måste sett ut som han satt med huvudet böjt i bön. Så även jag tog fram min Samsung och skrev viktiga saker på noteringar.

Jo jag ÄR Tomas Tvivlaren, och jag följer Tage Danielssons ordspråk: ”Den som inte tvivlar är inte riktigt klok” Men det är väl inte så mycket Gud jag tvivlar på, som de som de som säger sig företräda honom, och dessutom tjänar bra pengar på att att sänka humöret på tvivlande Tomasar i kyrkan genom själslig späkelse och försök till skuldbeläggning. Det där med skuld och förlåtelse, det är mellan chiefen och mig det serni